25 Romerska kejsare 306-641 - Korta beskrivningar i ett gotiskt ...

och han bejublades och hyllades av soldaterna. Efter några uppföljande strider
begav han sig till Lutetia över vintern och på vägen dit besegrade han en del
franker som plundrade i regionen av Mosa. Fälttåget år 358 startade tidigt i
förhoppning om att överraska fienden. Avsikten var att gå mot frankerna i den
norra regionen vid Rhen men soldaterna vägrade följa med eftersom de inte hade
fått betalt. I stället ägnade han sig åt att förhandla fram en fred med alemannerna
innan han återvände till vinterkvarteret i Lutetia. År 359 försökte han på nytt att
bege sig iväg på en straffexpedition mot de alemanner vid Rhen som var fientligt
inställda mot romarna. Som ett led i detta lät han befolka sju städer som blivit
förstörda och gjorde dem till försörjningsbaser. Därefter skickade han en grupp lätt
beväpnade soldater över floden Rhen vid Mogontiacum som utförde en rad snabba
anfall mot ett flertal hövdingar. Detta ledde fram till att så gott som samtliga
alemanniska ledare ville förhandla om fred med honom. Vintern därefter tillbringade
han på nytt i Lutetia (Paris). Framgångarna ledde fram till att kejsare
Konstantius II blev avundsjuk och tog ifrån honom såväl militära enheter som
officerare. Men en av de legioner som beordrades att bege sig mot Persien vägrade
eftersom de flesta kom från Gallien och de gjorde därför myteri i febr eller mars år
360 samt hyllade Julianus som kejsare (augustus) i Lutetia. Julianus vägrade ta
emot denna upphöjelse, precis som han tidigare gjort i Argentoratum, men
soldaterna brydde sig inte om det utan bar fram honom på en sköld och fick
honom att acceptera befattningen som kejsare. Läget blev spänt mellan honom och
kejsare Konstantius II, men Julianus tillbringade året 360 längs floden Rhen för att
upprätthålla ordningen, samtidigt som Konstantius II var i Persien. Året därpå, år
361, fortsatte Julianus att bekämpa alemannerna för att få till stånd en fred med
deras ledare Vadomarius, men i slutet av året samlade han ihop sina styrkor och
tågade mot Konstantius II som just avslutat en fredsförhandling med perserna och
gett sig av mot Julianus. Det som oundvikligen såg ut att bli ett blodigt
inbördeskrig avslutades plötsligt genom Konstantius naturliga död i Cilicia den 3
nov år 361. Julianus var i Dacia när han fick nyheten och fortsatte till
Konstantinopel. Omgående insatte han sina egna trogna undersåtar på de viktiga
posterna. År 362 tågade han vidare österut och i mars 363 inledde han strider mot
perserna. Här rönte han stora framgångar tills han träffades av ett spjut och dog
den 26 juni år 363.
Flavius JOVIANUS (363-364) – troninkräktare
Han härstammade från en familj som besatte höga militära tjänster. Efter en egen
militär karriär valdes han till kejsare av armén sedan de civila och militära ledare,
som sammankallats efter Julianus död inte kunde enas om tronföljare. Han
skyndade sig att sluta fred med perserna innan han hastade iväg mot
Konstantinopel, men på vägen dog han av kvävning på grund av en rökig
glödpanna.
13