Jakobs samordnare gör så allting flyter - Statens Institutionsstyrelse

SiS 

I FOKUS 

>> Nu ingår utredning 

i LVM-vården 

>> Krafttag mot vård 

som styrs av kön 

Aktuellt om forSkning och behAndling 

från StAtenS inStitutionSStyrelSe 

nr 1 • 2008 

Jakobs samordnare 

gör så allting flyter 

Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse

2 

Adress 

SiS i fokus 

box 16363, 103 26 Stockholm 

Telefon 

08-453 40 00 

Telefax 

08-453 40 50 

Besöksadress 

drottninggatan 29 

E-post 

sisifokus@stat-inst.se 

Webbadress 

www.stat-inst.se 

Redaktör 

birgitta hedman-lindgren 

08-453 40 11 

birgitta.hedmanlindgren@stat-inst.se 

Medarbetare i detta nummer 

åsa bolmstedt, Jakob granqvist, 

eva lie, diana reybekiel, Ann-Sofi 

rosenkvist, Jessica rydén 

Ansvarig utgivare 

ewa Persson göransson 

Omslagsbild 

Ann-Sofi rosenkvist 

Grafisk form 

Svensk information 

Tryck 

intellecta tryckindustri, Solna 2008 

ISSN 

1654-6040 

SiS i Fokus 

Statens institutionsstyrelse, SiS, är 

den statliga myndighet som ansvarar 

för vård av ungdomar på särskilda 

ungdomshem och vuxna missbrukare 

på lVm-hem. 

SiS uppdrag är att vårda med tvång, 

något som kräver stor öppenhet och 

insyn. Just därför ger vi ut SiS i fokus. 

i den berättar vi om viktig forskning 

och behandling, och om vad som 

händer på våra institutioner. 

Innehåll nr 1/2008 

FOkuS på FORSkNING: TEMA BEHANDLING OCH kÖN 

Viktig rapport om stereotyper 

och gamla mönster 3 

Handlingsplan ska ändra synsätt 5 

Vägen till SiS styrs av kön 7 

MISSBRukARvåRD 

Vårdkedjeprojektet bröt ny mark 8 

REpORTAGET 

Samordnaren får saker att hända 10 

uNGDOMSvåRD 

Högantorps flickor får hjälp av en coach 14 

BEHANDLING I FOkuS 

Nu utreds alla inom LVM 16 

NyTT OM SIS 8 

LäSväRT 9 

AvHANDLINGEN 20

Vården ska utgå från individen. 

Samtidigt lägger gamla mönster 

och föreställningar om kön lätt ett 

raster över bemötandet. hos SiS 

liksom hos de flesta andra. nu tar 

myndigheten ett krafttag för att 

se till att män/kvinnor och pojkar/ 

flickor får chans att utvecklas som 

personer. inte som stereotyper. 

läs om forskarnas neddykning i 

verkligheten på ungdomshem och 

lVm-hem. läs också om handlingsplanen 

som ska ge klienter och 

ungdomar en jämställd vård och 

behandling. 

Flickor får leva ut 

och pojkar följer regler 

ny forskningsrapport visar på stereotypa könsroller. dags 

att se till individ i stället för till kön på institutionerna. 

”En av flickorna kommer tillbaka i förtid från växthuset. 

Hon berättar i affekt att hon inte vill vara kvar eftersom 

hon inte får göra vad hon vill för läraren. Efter en stund 

kommer en behandlare och frågar godmodigt varför hon 

bråkar så mycket. Flickan förklarar att det beror på att 

läraren är jobbig. Behandlaren säger ”Men vi vet ju hur 

mycket du tycker om växter, varför låter du dig inte göra 

det som du tycker om? De är precis som om du straffar 

dig själv genom att bli ovän med läraren”. 

Nästa scen: 

”En av behandlarna beskriver mycket målande hur 

pojkarna på avdelningen har ordnat sin gemenskap utifrån 

en tydlig hierarki, där den starkaste är i toppen och 

fokuS På forSkning 

temA: behAndling och kÖn 

är den som styr avdelningen. För att kunna knäcka och 

bryta igenom denna form av hierarki krävs ”raka rör och 

inget daltande”. Som personal måste man visa sig mäktigare 

och då är det raka rör som gäller”. 

Två bilder från ungdomsvården. Den ena beskriver en 

behandling som ger flickorna stort handlingsutrymme. 

De ses ofta som offer som ska stärkas, och som därför 

måste få tänja på gränserna. 

Den andra bilden visar en syn på pojkar som potentiellt 

hotfulla och våldsamma. De ska disciplineras och infoga 

sig i ledet. Nolltolerans är vad som gäller. 

Scenerna är hämtade ur rapporten ”Kön och behandling 

inom tvångsvård – en studie av hur vården organiseras med 

avseende på genus” av forskarna Leili Laanemets och Arne 

Kristiansen. En rapport som ger en ovanligt spännande 

och målande beskrivning av livet på både särskilda ung- ›› 

Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse 

foto: yvonne åsell/ScAnPiX



›› 

illustration: diana reybekiel 

Tillåtet att leva ut. flickorna ses som individer som inte får 

kränkas och som måste få ta plats. Samtidigt blir de ofta sedda 

som offer som behöver skydd. 

domshem och LVM-hem. Forskarna har tillbringat mycket 

tid tillsammans med ungdomar och klienter på tio olika 

avdelningar runt om i Sverige. De har under några dagar, 

från tidig morgon till sen kväll, deltagit i vardagsliv, skola, 

aktiviteter och personalmöten och återkommit för en 

FAkTA HANDLINGSpLAN jäMSTäLLD våRD 

med utgångspunkt från rapporten ”kön och behandling inom 

tvångsvård” och en intern kartläggning har SiS utformat en 

handlingsplan. här är några punkter som ska göra behandlingen 

mer jämställd: 

Flickor och kvinnor intervjuas mer sällan i ADAD och 

DOk än pojkar och män. 

frågan följs upp lokalt, regionalt och centralt. Vid behov tas 

strategier fram för hur man ska säkerställa täckningsgraden för 

flickor och kvinnor. 

på ungdomshemmen pysslar flickorna medan pojkarna 

idrottar. 

Verksamhetsansvariga inventerar utbudet och föreslår en 

breddning. Valmöjligheterna ska bli fler. 


ny besöksperiod en tid senare. Allt för att säkerställa att 

det de upplevt är så ”typiskt” och ”normalt” som möjligt. 

Förutom de deltagande observationerna består rapporten 

av en enkätundersökning. Den innehåller frågor om 

vilken betydelse kön har när det gäller klienterna, deras 

behandlingsbehov och personalens arbetsvillkor, och har 

besvarats av drygt 1 000 behandlare inom SiS. 

Rapporten ”Kön och behandling inom tvångsvård – en studie 

av hur vården organiseras med avseende på genus” ingår i 

SiS arbete med jämställdhetsintegrering som bland annat 

resulterat i en handlingsplan (Se artikel här intill). 

Frågorna som forskarna hade med sig var: 

• Hur bemöts män/pojkar och kvinnor/flickor med hänsyn 

till kön? 

• Hur beskriver personalen sitt arbete med fokus på 

kön? 

• Vilka situationer och handlingar går att urskilja där existerande 

könsstrukturer dels bekräftas och förstärks, 

dels öppnas upp och utmanas? 

De tio avdelningar som besökts har noga valts ut för att 

vara så representativa som möjligt. Här finns avdelningar 

på rena pojk- respektive flickinstitutioner, men också avdelningar 

på ungdomsinstitutioner för båda könen. Studien 

innehåller öppna och låsta avdelningar, akut-, utrednings- 

och behandlingsavdelningar och tre avdelningar 

på LVM-hem. Personalens könsfördelning är också en 

faktor som räknats in. På vissa avdelningar är den jämn, 

på andra dominerar antingen män eller kvinnor. 

– Jag tycker att det är väldigt bra att SiS låtit göra den 

här studien och att det finns en vilja att lyfta upp saker. 

Flick- och kvinnogrupper förekommer betydligt oftare 

än pojk- och mansgrupper. 

en manual/utbildning tas fram för att leda gruppverksamhet 

med fokus på värdegrundsfrågor på ungdomshem och lVmhem. 

frågor om genus, jämställdhet och sexuell läggning ingår i 

de frågorna. 

SiS medarbetare behöver ökad kunskap om jämställd 

vård och behandling. 

chefer och personal erbjuds en basutbildning i jämställdhet. 

›› ladda ner den interna kartläggningen av SiS vård och behandling ur 

ett jämställdhetsperspektiv på www.stat-inst.se

›› Att låta pojkar vara 

små och känsliga är 

viktigt. liksom att låta 

flickor ta för sig och 

slippa offerrollen. 

leili laanemets 

Det är modigt. Man kan gott vara lite stolta över det, säger 

Leili Laanemets. 

– Med nödvändighet är ju tvångsvård ett uttryck för 

det samhälle vi har, det måste man vara medveten om. 

Men man kan undvika att låsa in människor i stereotyper 

och i stället vidga ramarna och handlingsutrymmet för de 

som kommer till SiS institutioner, fortsätter hon. 

Här finns mycket att göra. Det visar forskarnas deltagande 

observationer. Under tiden på ungdomshemmen 

kunde de konstatera att flickorna hade betydligt större 

handlingsutrymme än pojkarna. Rädslan för att kränka 

flickorna var stor, de tilläts vara mer utlevande, regelbrytande 

och även direkt våldsamma. Samtidigt blev de ofta 

betraktade som offer i stället för som aktiva subjekt. Flickornas 

sexualitet problematiserades, de fick lära sig att inte 

lämna ut sig och sända fel signaler och de skolades in i en 

relaterande roll. Mycket på avdelningarna handlade om 

att flickorna skulle må bra, identifiera sina känslor och reflektera 

kring sig själva. 

Mot pojkarna var attityden betydligt hårdare. För behandlarna 

var det viktigt att markera vem som bestämde, 

och regelbrott följdes betydligt oftare av sanktioner. Pojkarna 

sågs mer som delar av en förutsägbar grupp än som 

individer. Aktiviteterna var för det mesta fysiska, och inte 

sällan tävlingsinriktade och traditionellt maskulina. Pojkarna 

betraktades som aktiva förövare, men deras sexualitet 

och syn på sin själva som unga män, diskuterades 

sällan. 

När det gällde bemötandet av pojkar spelade andelen 

män och kvinnor i personalen en viss roll. 

– På en avdelning med nästan uteslutande män i personalen 

fanns en liten mjuk kille, en biltjuv med överdriven 

energi, som fladdrade i hörnen när de stora biffarna 

höll på. Han gjorde jättefina figurer som var pyttesmå, 

men de ansågs som lite fåniga. Man skulle ju svetsa stora 

styrketräningsbänkar, berättar Leili Laanemets. Hon såg 

många bevis för att även många av de tuffaste grabbarna i 

själva verket var småpojkar som längtade efter närhet och 

kontakt längst inne. I och med att de ansågs hotfulla och 

farliga levde de sig ofta in i den rollen, men när tillfälle 

gavs försökte de på sitt lite buffliga sätt att komma nära. 

Trygga manliga behandlare, som vågade visa en mjuk och 

nyanserad maskulinitet och ofta fanns på avdelningar 

med jämn könsfördelning, var populära. I rapporten berättas 

om störiga Gurra som alla hade svårt att hantera. 

Alla utom Kurt. 

”När Kurt kom fick Gurra en speciell glans i ögonen 

och ibland blev han som en liten hundvalp. Trots att Gurra 

också boxades och måttade slag mot Kurt såg man hur 

han njöt och skrattade högt när Kurt tog tag om honom 

och höll fast honom. En dag hade Gurra med sig ett intyg 

som han ville att Kurt skulle läsa. Då satt han nära och 

tryckte sig tätt mot Kurt”. 

Att låta pojkar vara små och känsliga är viktigt tycker 

Leili Laanemets. Liksom att låta flickor ta för sig och slippa 

offerrollen. Samtal om värderingar, respekt, relationer 

och sex behövs på både flick- och pojkavdelningar. Liksom 

samtal om manligt och kvinnligt. 

– Vi åskådliggör oss alla som män eller kvinnor så det 

ger ju uppslag till att samtala. Det här pågår ständigt, och 

är inget som måste ske i gruppen på tisdag klockan tre. 

Man behöver inte göra det så stort. Det räcker med att 

Regelstyrt och i grupp. Pojkarna hos SiS behandlas oftare än 

flickorna som ett kollektiv som måste kontrolleras och följa regler. 


›› 

illustration: diana reybekiel



›› identifiera något och skratta åt det. De små sakerna kan 

inbjuda till diskussioner och så små frön, säger Leili Laanemets. 

Hon tror att det finns en klar koppling mellan 

mindre stereotypt könstänkande och bättre resultat. En 

verkningsfull vård utgår från individen, inte könen. 

– Ska tvångsvården minska antalet återfall måste den 

öka människors handlingsmöjligheter. Att låsa fast och 

förstärka vissa saker är inte befrämjande för resultatet. 

Det här gäller även LVM-vården, där forskarna upplevde 

ett befästande av könsföreställningarna liknande 

det inom ungdomsvården. Även här problematiserades 

kvinnornas sexualitet medan den för männen var en ickefråga. 

Arbete med relationer och nätverk tillmättes stor 

vikt för kvinnorna, samtidigt som aktiviteterna för männen 

mer handlade om praktiska förberedelser för livet 

efter LVM. 

Leili Laanemets är inte förvånad över mönstren. SiS 

existerar i ett sammanhang och följer omvärldens traditioner. 

– Men det jag tyckte var slående var att tvånget i sig ansågs 

så kränkande att man frånhände sig vissa påverkansmöjligheter. 

Bland annat när det gäller kön. Det är bra 

att människor som kommer till LVM-vården respekteras, 

samtidigt som det är synd att man inte tar tillfället i akt. 

birgittA hedmAn-lindgren 

fotnot. leili laanemets är fil. dr. i socialt arbete vid malmö 

högskola. Arne kristiansen är fil. dr. i socialt arbete vid lunds 

universitet. 

›› beställ rapporten på www.stat-inst.se 

FAkTA FÖRBäTTRINGSTIpS 

Så här kan man behandla mindre stereotypt: 

• uppmärksamma likheterna mellan manliga och kvinnliga klienter 

• individualisera vården av pojkar 

• gör klart, inom både klient- och personalgrupp, att det går att 

vara maskulin och feminin på olika sätt 

• låt klienterna, särskilt pojkarna, prova olika sätt att vara manlig 

och kvinnlig 

• Stimulera personalen att uppnå säkerhet på andra sätt än genom 

fysisk styrka 

• organisera vården så att det finns tid för samtal och diskussioner. 

Även med pojkar 

Källa: ”Kön och behandling inom tvångsvård” 


Dags för vård 

Behov inte kön. Jämställt betyder inte lika, betonar åsa frodlund 

och tove Pettersson. det viktiga är att det är ungdomarnas 

och klienternas behov som styr vilken vård de får. inte om de är 

män/kvinnor eller pojkar/flickor. 

nu börjar ett viktigt arbete tycker utredningssekreteraren 

åsa frodlund och forskningsledaren tove Pettersson. 

Vård som utgår från behov i stället för kön ger bättre 

resultat. 

– Vi hade blivit oerhört förvånade om vi hittat en helt 

jämställd vård och behandling, det hade varit sensationellt. 

Att vi nu får resurser och att vår myndighet satsar 

och löper linan ut, det är ett privilegium. 

Åsa Frodlund är utredningssekreterare på SiS FoUenhet. 

Tillsammans med forskningsledaren Tove Pettersson 

leder hon SiS arbete med jämställdhetsintegrering. 

Ett begrepp som betyder att det jämställda tänkandet 

ska finnas med i allt som beslutas och sker i myndigheten. 

Att behandla jämställt är ingen enskild fråga som 

flyter ovanpå resten av verksamheten. Tvärtom, den ska 

genomsyra allt. 

– Ser vi bakåt i tiden på jämställdhetsarbetet har 

mycket handlat om att stärka flickor och kvinnor. Från 

att ha varit en kvinnofråga handlar jämställdheten nu 

om människor, om både män och kvinnor. 

Åsa Frodlund och Tove Pettersson betonar att jämställt 

inte automatiskt betyder lika. Det viktiga är att det 

är erfarenheter och behov som ska avgöra behandlingen, 

inte könet. 

foto: Jakob granqvist

som utgår från individen 

– Egentligen är det ju så att om vi verkligen gav en vård 

som utgick från individen, som vårt uppdrag är, skulle 

inte den här frågan finnas, säger Tove Pettersson. 

Nu gör den det i allra högsta grad, och förhoppningsvis 

ska breda utbildningssatsningar (Se handlingsplanen 

på föregående uppslag) göra att diskussioner och samtal 

sedan lever vidare på avdelningarna. 

Åsa Frodlund är övertygad om att behandlingen och resultaten 

förbättras när alla får hjälp utifrån sina verkliga 

behov. 

– Insatserna får bättre verkan om individerna känner 

sig sedda. Unga och klienter som fållas in i kollektiv utifrån 

kön blir i bästa fall provocerade och ställer frågor, i 

sämsta fall känner de att ”det här rör inte mig”. 

Efter utbildningen i jämställd vård och behandling går 

det att arbeta vidare på den egna institutionen. Institutionerna 

kan ansöka om hjälp med finansiering genom de 

flickor och pojkar placeras av olika orsaker hos SiS. det 

beror inte alltid på att deras beteende skiljer sig åt, utan 

på att socialtjänsten och länsrätterna inte värderar pojkars 

och flickors uppförande på samma sätt. 

När tonåringar omhändertas enligt LVU är det oftast deras 

eget beteende som är orsaken. Tittar man på vilken 

typ av beteende som socialtjänsten och länsrätterna reagerar 

på är skillnaderna stora mellan pojkar och flickor. 

Pojkar omhändertas för att de begår brott, flickor på 

grund av ”annat socialt nedbrytande beteende”, oftast 

långvariga konflikter i familjen. Missbruk är lika ofta 

orsak till tvångsvård för båda könen, men pojkar tillåts 

dricka och ta droger mer och oftare. 

När det gäller flickor ses tidig sexdebut eller mycket sex 

som ett problem i sig, eller ett tecken på andra problem. 

Pojkarnas sexliv nämns däremot sällan, trots att studier 

visar att många sexpartners kan vara tecken på sociala 

problem hos båda könen. Pojkar begår dessutom fler sexuella 

övergrepp än flickor. 

›› från att ha varit en kvinnofråga handlar 

jämställdheten nu om människor, om både 

män och kvinnor. 

medel som är avsatta för utvecklingsprojekt, berättar Åsa 

Frodlund. 

– Det finns många roliga modeller att använda. Man 

kan filma sitt arbete eller ha någon som kommer utifrån, 

som i rapporten. Vill man sätta igång på hemmaplan finns 

alla möjligheter i världen att få kul ingångar i jobbet. Och 

att dessutom medvetandegöra ungdomarna och de vuxna 

så att de också ställer krav. 


Även vägen till SiS beror på kön 

– Socialtjänsten och länsrätterna straffar flickor för deras 

legitima sexliv, samtidigt som de görs ansvariga för 

pojkarnas oacceptabla sexuella beteende, säger Astrid 

Schlytter, docent i rättssociologi vid Stockholms universitet, 

som studerat länsrättens domar i LVU-mål. 

Hon menar att förarbetena till lagen måste ändras så 

att ungdomar får vård på rätt grunder. Kraven på pojkar 

måste öka och ribban ligga lika lågt för dem som för flickor. 

Samtidigt behöver synen på sexualitet moderniseras, 

så att flickor inte görs ansvariga för pojkars beteende. 

I SiS Adad-intervjuer berättar flickor att de mår sämre, 

har svårare erfarenheter från uppväxten och större problem 

när de får LVU än pojkar. 

– Jag tror att flickor mår sämre, men även att socialtjänsten 

ser dem mer idag. Generellt sett griper samhället 

in för sent. Både pojkar och flickor behöver hjälp tidigare, 

säger Astrid Schlytter. 

åSA bolmStedt 

›› läs och ladda ner forskning om flickors och pojkars placeringar 

på www.stat-inst.se 


miSSbrukArVård 

Bokslut för projekt 

som gett många avtryck 

Vårdkedjeprojektet bröt ny mark med överenskommelser, 

subventioner och samordnare. nu finns både slutrapport 

och utvärdering. 

Det lade grunden till bra samarbetsformer med socialtjänsten, 

fick många LVM-klienter att delta och innehöll 

en ny funktion som många tog efter. 

Dessutom fick det stå modell för satsningar som Ett 

kontrakt för livet och Motverka Våld och Gäng – MVG. 

Vårdkedjeprojektet, som pågick under åren 2004–2006, 

har fått sitt bokslut. Fem forskare har på SiS uppdrag tittat 

på projektet ur tre olika utvärderingsperspektiv (Läs mer 

om rapporten här intill) och myndigheten har själv gett ut 

en slutrapport. I den berättas om pilotprojektet som hade 

som mål att få till en fungerande vårdkedja och sätta fokus 

på eftervården. 

Fyra kommuner deltog, Eskilstuna, Örebro, Uppsala och 

Stockholm. Den sistnämnda med stadsdelarna Maria- 

Gamla stan och Katarina-Sofia, samt Enheten för hemlösa. 

Tre av SiS LVM-hem, Behandlingshemmet Rällsögården, 

Hornö LVM-hem och Runnagården, fanns med. 

Alla klienter som sa ja till att delta i projektet fick en 

särskild vårdsamordnare. Samordnarens roll var att arbeta 

gränsöverskridande mellan LVM-vården och socialtjänsten, 

följa klienten genom hela vårdtiden och se till att 

innehållet i den så kallade överenskommelsen blev verklighet. 

Just att LVM-hemmet, socialtjänsten, klienten och 

samordnaren tidigt enades om planeringen av både institutionsvården 

och eftervården var en grundbult i Vård- 

FAkTA uTväRDERING MED vISS kRITIk 

Vårdkedjeprojektet har utvärderats av fem forskare från Örebro 

universitet och centrum för socialvetenskaplig Alkohol- och 

drogforskning, SorAd, vid Stockholms universitet. rapporten 

”Vårdkedjeprojektet – tre utvärderingsperspektiv” beskriver 

bland annat hur klienterna upplevt projektet och hur dokumentations- 

och behandlingsmetoder implementerats. 

när det gäller just införandet av metoder och arbetssätt anser 

forskarna att den korta förberedelsetiden medförde svårigheter. 

de tycker dessutom att det är motsägelsefullt att driva sats- 

8 Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse 

kedjeprojektet. För socialtjänsten innebar överenskommelsen 

både en rejäl rabatt på § 27-vården och ett krav på 

fortsatt stöd på hemmaplan. LVM-hemmen mötte ett större 

intresse från de placerande socialsekreterarna och fick 

själva noga ange sina insatser i behandlingsplaneringen. 

Klienten, å sin sida, hade en tydlig plan att följa som han 

ningar på långsiktig eftervård i form av projekt med tydliga 

slut. 

i utvärderingen framgår att samordnarna spelat en mycket central 

roll i Vårdkedjeprojektet. för många klienter är det de som 

utgör själva projektet, och de har också förbättrat samarbetet 

mellan socialtjänsten och lVm-institutionerna. 

›› beställ forskningsrapporten på www.stat-inst.se 

foto: melker dahlstrand/ScAnPiX

eller hon själv skrivit under, och samordnaren fanns med 

som en garanti för att alla verkligen gjorde sitt. 

Viljan att stanna kvar i projektet var stor bland klienterna. 

Av de 137 personer som tackade ja till att delta fullföljde 

72 procent den planerade behandlingen och deltog 

ett år eller längre. Det tycker Anita Andersson, utredare 

på SiS FoU-enhet är imponerande. 

– Jag tror att projektet har varit en bra grund för många 

som velat ta chansen. Sedan har det kanske inte alltid 

räckt hela vägen, men en bra bit. 

Vårdsamordnarens betydelse är en viktig erfarenhet från 

Vårdkedjeprojektet (Läs mer om samordnarrollen på sidan 

10–13). Funktionen finns även med i SiS stora satsning 

inom ungdomsvården, MVG, och flera deltagande 

kommuner och stadsdelar har fortsatt med egna samordnande 

resurser efter Vårdkedjeprojektets slut. På samma 

sätt har modellen med en överenskommelse levt vidare. I 

SiS pågående projekt inom LVM-vården, Ett kontrakt för 

livet, har den en central roll. 

– Vårdkedjetänkandet finns också kvar och det kommer 

vi inte att tappa bort, lovar Anita Andersson och berättar 

om planerade träffar med socialtjänsten i SiS olika 

regioner. Där ska erfarenheterna från arbetet med gemensamma 

metoder och reglerat samarbete upp på bordet. 


›› läs mer om Vårdkedjeprojektet på www.stat-inst.se 

har projektet gjort att lVm-klienterna fått bättre liv? det 

ska en effektstudie ta reda på. 

Huvudmålet för Vårdkedjeprojektet var att klienterna 

som deltog skulle uppnå positiva och bestående förändringar 

av sin livssituation. 

Dessutom fanns bland annat målen att samarbetet mellan 

socialtjänsten och LVM-vården skulle förbättras och 

att kvaliteten i LVM-vård och eftervård skulle bli högre. 

Flera av målen har uppnåtts. Genom överenskommelsen 

och den gemensamma planeringen har socialtjänsten 

och LVM-hemmen samarbetat på ett nytt sätt. 

Behandlingsinnehållet har stärkts på LVM-hemmen, 

inte minst genom att metoden Community Reinforcement 

Approach, CRA, utgjort grunden för behandlingsarbetet 

i Vårdkedjeprojektet. Från och med 1 januari ingår dessutom 

”SiS utredning LVM” i alla placeringar på LVM- 

”Vi tänker mer 

långsiktigt nu” 

– Idag är klienten i fokus på ett helt annat sätt än tidigare. 

Vi tänker mer långsiktigt och socialtjänsten har 

större krav på oss. Nu arbetar all personal med MI 

(Motiverande intervju) och så hade det inte varit utan 

Vårdkedjeprojektet. 

Eva-Lotta Ardermark är institutionschef på Runnagården, 

ett av de tre LVM-hem som ingick i projektet. 

Hon tycker att en genuin vilja till samarbete har vuxit 

fram de senaste åren. Både på den egna institutionen 

där planeringen för § 27-placeringar har blivit mycket 

bättre, och hos socialtjänsten. Möten blir oftare av och 

man planerar tillsammans. Det finns en medvetenhet 

om att tre parter måste arbeta tillsammans, LVM-hemmet, 

socialtjänsten och klienten. 

Vårdkedjeprojektet är avslutat men Ett kontrakt för 

livet pågår året ut. Även det med subventioner till de 

kommuner som satsar på bra samarbete och eftervård. 

Frågan är om ambitionerna blir fortsatt höga när även 

det projektet tar slut. 

– Jag tror inte att det som är upparbetat i dag kommer 

att raseras, samarbetet fortsätter nog. Däremot 

tycker jag att Ett kontrakt för livet ska permanentas. 

Det hoppas jag att regeringen ser till, säger Eva-Lotta 

Ardermark. 

Målen är uppfyllda – klientstudie kommer 

hem. Det innebär att samtliga klienter utreds, utan att 

socialtjänsten behöver betala extra eller göra en särskild 

begäran. Lås mer om utredningarna på sidan 16–17. 

Men huvudmålet då, klienternas förbättrade livssituation, 

hur gick det med det? Än så länge har den frågan 

inget tydligt svar, mycket beroende på att de sista klienterna 

nyligen avslutat sitt år i projektet. En pilotstudie 

som visar på fler vårdinsatser och minskat missbruk hos 

deltagarna i Vårdkedjeprojektet är dock på gång, och Tomas 

Ring som är chef för SiS FoU-enhet planerar en effektstudie. 

– Vi kommer att jämföra resultaten för den här gruppen 

med andras. Kanske gör vi till och med en jämförelse 

mellan deltagarna i Vårdkedjeprojektet, de som deltagit i 

Ett kontrakt för livet och övriga klienter, säger han. 



9

ePortAget SAmordnArrollen 

foto: Ann-Sofi rosenkvist 

Trio som samarbetar. Artonårige Jakob (t.h.), hans 

pappa robert och samordnaren inger Azrak har arbetsmöte. 

det är skönt att ha någon som hjälper till med 

viktiga kontakter tycker Jakob. – inger omformulerar mina 

önskningar så att andra lyssnar. 

Inger gör så allting 

0 Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse

Särskilda samordnare som företräder 

klienterna blir allt vanligare inom socialt 

arbete. Som diplomatiska spindlar i 

nätet ser de till att samarbetet mellan 

olika aktörer flyter på, och att vårdkedjorna 

håller. men hur fungerar det 

i praktiken? SiS i fokus berättar om 

några projekt med samordnare inom 

SiS, och om kommunen som tog upp 

tråden. 

– Inger översätter det jag vill. Att 

säga ”jävla socjävel jag vill komma 

hem” funkar inte så bra, men Inger 

omformulerar mina önskningar så 

att andra lyssnar. 

Det ser ut som en vanlig eftermiddagsfika 

hemma hos 18-åriga Jakob 

och hans pappa Roger. Kaffe och kolakaka 

står uppdukat på matsalsbordet. 

Det skämtas och småpratas, och 

runt benen svansar blandrastiken 

Nova och tigger uppmärksamhet. 

Ändå är fikastunden också ett slags 

arbetsmöte. 

Med vid bordet finns nämligen socionomen 

Inger Azrak, en av flera 

samordnare inom projektet Motverka 

Våld och Gäng – MVG, en 

satsning med syfte att ge tvångsomhändertagna 

ungdomar långsiktig 

vård. Projektet startade för drygt ett 

år sedan, och sedan dess har Inger 

Azrak haft kontakt med Jakob. I dag 

påminner de om två gamla kompisar 

som avspänt gnabbas med varandra. 

Annat var det i början. 

– När jag träffade Inger första 

gången tänkte jag – åh nej, inte en 

myndighetsperson till. Jag hade fått 

veta att hon skulle hjälpa mig att 

få min röst hörd, men tyckte att jag 

kunde tala för mig själv. 

Jakobs vardag var då en låst SiSinstitution. 

Omhändertagen för alkoholmissbruk 

och, enligt hans egen 

beskrivning, småbrott men placerad 

med ungdomar dömda till sluten 

ungdomsvård. Fel, ansåg Jakob som 

inte tyckte att någon lyssnade på 

hans önskan att få behandling för sitt 

missbruk. Efterhand blev det dock 

tydligt att Inger var någon som han 

kunde lita på och ha nytta av. 

– Flera gånger i veckan ringde jag 

Inger från institutionen, berättar han. 

Jag ventilerade min frustration och 

bad henne att se till att jag fick psykologhjälp. 

Arbetet gav resultat. Inger Azrak 

och institutionspersonalen fick igång 

en bra dialog och ett gott samarbete. 

Till slut fick Jakob en psykologkontakt, 

kunde lämna den låsta avdelningen 

och så småningom komma 

hem efter en tid på familjehem. Och 

hela tiden har Inger Azrak funnits 

med. Hon ser till att samarbetet mellan 

olika aktörer runt Jakob flyter på, 

och att alla genomför de insatser som 

man planerat tillsammans. 

– Det här är definitivt framtidens 

melodi, säger Nils Åkesson, utvecklingsdirektör 

på SiS. All forskning 

och erfarenhet tyder på att det måste 

finnas en person som står för kontinuitet 

genom hela vårdkedjan och 

som länkar institutionsvården till 

kommunernas öppenvård. 

MVG är bara ett av flera projekt där 

SiS prövat samordnarrollen med gott 

resultat, berättar han. För de ungdomar 

som ingår i MVG-projektet är 

vårdtiderna 20 till 30 procent kortare 

än för andra ungdomar som vårdas 

inom SiS. Detta trots att vården inom 

MVG är subventionerad. 

flyter ›› 

foto:: Jakob granqvist 

Något för 

framtiden. 

nils åkesson 

vill se fler 

samordnare. 


ePortAget SAmordnArrollen 

›› 

– Förklaringen är att samordnaren gör att socialtjänsten 

kommer in i ett tidigt skede i planeringen. Detta gör 

i sin tur att eftervården kommer till stånd snabbare. Tidigare 

har ungdomar ibland blivit kvar på institutionen 

i väntan på att kommunen ska hinna organisera insatser 

på hemmaplan. 

Inom LVM-vården har samordnare testats inom det så 

kallade Vårdkedjeprojektet, med följden att fler tvångsomhändertagna 

missbrukare inte bara fått mer kvalificerad 

vård, utan också mer vård överlag, förklarar Nils 

Åkesson. 

Finns det då ingenting negativt med att använda samordnare? 

Forskaren Jessica Palm har specialstuderat samordnarfunktionen 

inom Vårdkedjeprojektet genom att 

intervjua klienter, socialsekreterare, institutionspersonal 

och ledning. Överlag är de flesta positiva till modellen 

med en särskild samordnare, men Jessica Palm ser också 

problem med att föra in ytterligare en person i arbetet 

med klienten. 

– Det kan uppstå konkurrenssituationer med flera 

spindlar i nätet, säger hon. Vissa socialsekreterare säger i 

intervjuerna att de tycker att samordnarna tog över en roll 

som socialtjänsten borde sköta. 


Dessutom är det något märkligt med att staten ska behöva 

tillsätta pengar för särskilda samordnare, menar Jessica 

Palm. Istället borde man ha en bättre kontroll över att 

kommunernas socialtjänst sköter sitt uppdrag, understryker 

hon. 

›› ungdomar har ofta ett större nätverk 

att mobilisera än de vuxna missbrukare 

som tvångsomhändertas. 

– Det ska inte vara som nu att samordnaren välkomnades 

bara för att denna gjorde sådant som många socialsekreterare 

inte hann med i vanliga fall. 

Någon perfekt modell för hur en samordnare bör arbeta 

tror inte Jessica Palm att det finns. Utmaningen blir 

att anpassa rollen efter omgivningen och klienterna. 

Ulrika Frycklund, tidigare samordnare inom Vårdkedjeprojektet 

i Örebro och nu samordnare för ungdomar 

inom MVG, håller med. Hennes erfarenhet säger att förhållningssättet 

måste vara olika beroende på om det är 

vuxna eller ungdomar man arbetar med. 

illustration: diana rebybekiel

– Ungdomar har ofta ett större nätverk att mobilisera 

än de vuxna missbrukare som tvångsomhändertas, säger 

hon. Det kan också vara fler konfliktsituationer kring de 

unga, som gärna vill gå sin egen väg och revoltera mot 

vuxenvärlden. 

Enligt Ulrika Frycklund är samordnarens viktigaste uppgift 

inom LVM-vården att finnas med i övergången mellan 

institutionsvård och öppenvård. Många missbrukare 

har tappat tron på att de kan få gehör för sina önskemål, 

och samordnarna kan fylla en viktig funktion genom att 

motivera klienterna och bevaka att § 27-placeringarna blir 

anpassade efter deras önskemål och behov. Liksom Jessica 

Palm tycker hon att samordnarfunktionen helst ska vara 

fristående från socialtjänsten och SiS. 

Medan diskussionen inom SiS fortsätter om hur samordnarfunktionen 

ska utformas, hakar nu flera kommuner 

på samordnartrenden. I Eskilstuna kommun får alla 

som söker hjälp vid Arbetsmarknads- och familjeförvaltningen 

stöd av en person med samordnande uppgifter. 

Det här berättar Sven-Erik Hjortgren, chef för den så kalllade 

Samordningsenheten, som inrättades för ungefär tre 

år sedan. 

– Så fort vi påbörjar en insats för en person utser vi 

en så kallad processledare. Processledaren följer den hjälpsökande 

så länge hon eller han har insatser via oss och ser 

FAkTA SIS-pROjEkT MED SAMORDNARE 

MvG – vårdkedja ungdom 200 –2008 

Projekt som drivs av SiS och 15 kommuner. tanken är att skapa 

en vårdkedja för ungdomar i särskilt utsatta storstadsområden 

och förhindra återfall i missbruk och kriminalitet. i projektet 

ingår ett drygt tjugotal samordnare som följer ungdomarna 

genom hela vårdkedjan och ska garantera långsiktighet i behandlingen. 

Ett kontrakt för livet 200 –2008 

Projekt inom lVm-vården med syfte att stärka vårdkedjans alla 

delar från avgiftning till eftervård. Samordning sker genom att 

klienten, socialtjänsten och SiS skriver ett gemensamt kontrakt 

för hur vården ska se ut ett år framöver. många av klienterna 

har samtidigt deltagit i Vårdkedjeprojektet. 

mVg och ett kontrakt för livet är initierade av regeringen som 

satsat särskilda medel. kommunerna får kraftiga subventioner 

på vården, i mVg med 40 procent på vårdavgiften och i ett kontrakt 

för livet med 80 procent för den vård som bedrivs enligt 

§ 27. motkravet är att kommunerna erbjuder bra eftervård. 

till att behandling, hjälp med bostad och sysselsättning 

eller vad det nu handlar om verkligen kommer till stånd. 

Processledaren kan vara en familjebehandlare eller 

boendestödjare eller ha någon annan tjänst inom förvaltningen, 

förklarar Sven-Erik Hjortgren. Socialsekreterarna 

däremot har numera enbart myndighetsutövande uppgifter, 

som att bedöma behov och ta beslut i ärenden. 

– Det handlar inte om ett underkännande av socialsekreterarna, 

utan det är helt enkelt omöjligt för någon som 

har trettio till sextio ärenden på gång samtidigt att hinna 

med samordningen kring varje klient. 

Tillbaka till matsalsbordet hemma hos pappa Roger 

och Jakob. Här råder lite delade meningar om huruvida 

det behövs en särskild samordnare för att vården ska 

fungera. Roger tror inte att det varit nödvändigt i det här 

fallet, eftersom Jakob har en så drivande och engagerad 

socialsekreterare. Fast Jakob har nog upplevt det som ett 

stort stöd, tillägger han. För trots att Jakob brutit kontakten 

med Inger flera gånger, har hon envist stått kvar. Och 

på en rak fråga om han själv skulle välja att ha en samordnare, 

svarar Jakob: 

– Det skulle jag. För då slipper jag ha all kontakt med 

soc och får min röst hörd ännu mer. När jag pratar kanske 

socialsekreteraren lyssnar till tio procent, men om Inger 

pratar lyssnar hon till sextio procent. 

JeSSicA rydén 

vårdkedjeprojektet 200 –200 

utvecklingsprojekt som prövade en förstärkt vårdkedjemodell 

inom missbrukarvården. SiS, klienten och socialtjänsten gjorde 

en gemensam vårdplanering ett år framåt och klienterna hade 

stöd av en samordnare under hela vårdtiden. målet var att 

skapa bestående förändringar i missbrukarnas livssituation och 

att utarbeta samarbetsformer för SiS och socialtjänsten. fyra 

lVm-hem och kommunerna eskilstuna, Örebro och uppsala, 

samt stadsdelarna maria-gamla Stan och katarina-Sofia och 

enheten för hemlösa i Stockholm deltog. 

ESS (Eftervård i SiS södra region) 200 – 200 

forskningsprojekt initierat av lVm-hem i Skåne och Småland tillsammans 

med elva skånska kommuner och stadsdelsförvaltningar. 

i projektet jämfördes en grupp missbrukare som fått intensiv 

eftervård med stöd av en case-manager (eftervårdssamordnare), 

med en kontrollgrupp som inte fick detta extra stöd. 

›› läs mer på www.stat-inst.se 


ungdomSVård 

Coachen ger akutplacerade 

mer struktur och mening 

Gamla intressen kommer igen. många flickor har intressen som försvunnit när livet stökat till sig. med hjälp av en coach kan de hitta 

tillbaka till det som tidigare var viktigt och roligt. 

en ny metod har förbättrat insatserna för flickor som 

placerats akut på högantorps ungdomshem. här plockar 

flickorna fram sina resurser och talanger med stöd av en 

särskild coach. 

– Hittills har ett tiotal flickor deltagit i hela eller delar 

av det vi kallar coachprogrammet och erfarenheterna är 

goda, säger biträdande institutionschef Thomas Fahlquist. 

Flickorna känner sig sedda och bekräftade och föräldrarna 

tycker att det är jättepositivt. 


Tillsammans med coachen Ulrica Berg tar han emot på 

Högantorps avdelning Fridegård, strax utanför Eskilstunas 

centrum. Här i den låga längan i gult trä finns sex platser för 

tonårsflickor som tagits omhand akut eller för utredning. 

Nytt sedan ett år tillbaka är att samtliga flickor som 

kommer in akut erbjuds att arbeta med en särskild coach. 

Tanken är att placeringen inte bara ska vara ett sätt att 

stoppa ett destruktivt beteende eller bli en plats i väntan 

på annan behandling, utan också fyllas av meningsfulla 

och strukturerade insatser. 


Tror på programmet. biträdande 

institutionschefen thomas 

fahlquist och coachen ulrica berg 

vill ge de akutplacerade flickorna 

något för framtiden. 

– Under de senaste åren har vi satsat mycket på metodutveckling 

och personalutbildning inom utredningsverksamheten, 

medan de akutplacerade flickorna har kommit 

lite i skymundan. Nu vill vi ge även dem något att ta med 

sig när de lämnar institutionen, berättar Thomas Fahlquist. 

Syftet med coachprogrammet är att flickorna ska sätta 

upp mål och arbeta fokuserat med något de själva önskar, 

men som också är viktigt för deras framtida utveckling, 

förklarar han. 

– Därför har vi valt ut fem områden som forskningen 

visat är väsentliga för att stödja en positiv utveckling hos 

anti-sociala ungdomar. Det handlar om att kunna hantera 

känslor, interagera med andra, förbättra skolresultat, klara 

av vardagssysslor och ta vara på sina talanger. 

Så fort en flicka blir akutplacerad på Fridegård gör 

coachen Ulrica Berg en snabb kartläggning av resurserna 

och problemen inom de fem områdena tillsammans med 

flickan. De två väljer sedan, tillsammans med flickans 

kontaktperson, ut ett eller ett par områden att jobba med. 

Överenskommelsen behöver inte gälla några stora åtaganden, 

det viktiga är att uppgiften är genomförbar och 

att flickan är motiverad. 

– Många flickor vill utveckla sina talanger och ta upp 

ett fritidsintresse som de tappat bort. En tjej började till 

exempel på gymnastik igen. En annan upptäckte glädjen 

i att skriva, säger Ulrica Berg. Hon berättar att många 

har en önskan om att bli bättre i skolan. Då kan coachen 

tillsammans med läraren ge det extra stöd man behöver. 

Coachningen sker både direkt i vardagen på avdelningen 

och genom särskilda uppföljningssamtal en gång i veckan. 

Det kan handla om allt från att påminna någon om att 

borsta tänderna till att föra ett resonemang om vad som är 

viktigt att prioritera i livet. 

Att finnas i vardagen och ge direkt återkoppling ser 

Ulrica Berg som sin kanske viktigaste uppgift. Att inte 

bara samtala med flickorna om hur man kan agera, utan 

också vara där i stunden och stötta. Frågan är vad som 

skiljer henne från en vanlig behandlingsassistent på avdelningen. 

foto: Jessica rydén 

›› det handlar om att kunna 

hantera känslor, interagera 

med andra, förbättra skolresultat, 

klara av vardagssysslor 

och ta vara på sina talanger. 

– Egentligen handlar det väl mest om att jag leder ett 

coachprogram och har totalt fokus på barnet, säger hon. 

Jag har inga formella kontakter med socialtjänst eller föräldrar, 

utan arbetar bara med att konstant finnas med och 

stötta de flickor som ingår i programmet. 

Än så länge har inte tillräckligt många prövat coachprogrammet 

för att man ska kunna dra några långt- 

gående slutsatser om hur det fungerar. Men hittills har 

alla inblandade varit väldigt positiva, konstaterar Thomas 

Fahlquist. 

– Personalen på avdelningen tycker att det blivit lätttare 

att arbeta med flickorna nu när det finns en överenskommelse 

om vad man ska fokusera på, säger han. Och 

socialtjänsten, som tidigare ibland nästan tenderade att 

glömma bort vissa akutplacerade flickor, kommer nu in i 

ett tidigt skede i planeringen. 


FAkTA COACHpROGRAMMET 

coachprogrammet syftar till att ge akutplacerade ungdomar 

en strukturerad och meningsfull vardag. 

tillsammans med sin coach gör ungdomen en överenskommelse 

om vad man ska arbeta kring. denna följs sedan upp 

genom stöttning i vardagen och regelbundna uppföljningssamtal. 

Socialtjänst och kontaktperson informeras fortlöpande 

om arbetet. 

de fem områden som ingår i coachprogrammet är: särskilda 

talanger, sociala färdigheter, skola, Adl-träning, sociala färdigheter 

samt att hantera känslor och konflikter. 

insatserna bygger på den norske psykologen tore Andreassens 

behandlingsforskning och syftar till att stärka färdigheter 

som bidrar till en pro-social utveckling. 

efter avslutat coachprogram får flickan och socialtjänsten en 

dokumentation av det man jobbat med. dokumentationen 

från coachprogrammet kan användas vid vidare placering på 

institutionens motivations- och behandlingsavdelning, och länkas 

på så sätt till vårdkedjan inom högantorps ungdomshem. 


ehAndling 

i fokuS 

Utredning höjer nivån inom LVM 

med SiS utredning lVm kartläggs klienternas samtliga livsområden. 

Socialtjänsten får kunskap i ett samlat dokument 

som underlättar den fortsatta planeringen. 

Från och med januari 2008 innehåller LVM-vården en ny 

beståndsdel, SiS utredning LVM. 

Ett strukturerat utrednings- och kartläggningsarbete 

som ökar kunskapen om klienternas alla livsområden, 

och som gör det möjligt att göra behandlingen mer riktad 

och innehållsrik. 

Utredningen utförs av särskilda utredningsteam som 

finns på samtliga LVM-hem. Teamen består av personal 

med olika kompetens inom hälso- och sjukvård och missbrukarvård, 

se faktaruta härintill, och leds av en utredningsansvarig. 

Han eller hon samlar alla bedömningar i 

ett enhetligt dokument som överlämnas till klienten och 

socialtjänsten. Med det som underlag blir det lättare att 

planera för en bra fortsättning efter LVM-tiden. 

Som socialsekreterare behöver man inte aktivt be om att 

få en klient utredd. Den tjänsten ingår numera alltid i placeringen, 

och ska fungera likadant på alla institutioner. 

Janne Koskinen är utredare hos SiS och har varit med 

om att ta fram anvisningarna för hur SiS utredning LVM 

ska se ut. Han tror att det finns många fördelar med det 

nya utredningsförfarandet. Klienter som ibland klagat 

över en innehållslös vård kommer att känna sig mer sedda 

och delaktiga, och den feedback de får kan fungera 

som motivation. 

– Det bli dessutom en kompetenshöjning. Uppdrags- 

FAkTA SiS uTREDNING LvM 

i SiS utredning lVm ingår samtliga livsområden. det innebär 

att boende, familj/umgänge/fritid, utbildning/arbete/försörjning, 

alkohol, narkotika, fysisk och psykisk hälsa och kriminalitet 

utreds. den enskilde klienten är delaktig och står i fokus, och 

varje utredning sker i nära samarbete med den placerande 

socialtjänsten. finns det ytterligare frågeställningar ska de också 

i möjligaste mån besvaras. 

Sedan årsskiftet har alla lVm-hem ett särskilt team med utredningskompetens 

utifrån olika professioner. teamet ska bestå 

av personal med kompetens i hälso- och sjukvård och missbruksvård, 

som läkare, psykolog, sjuksköterska och person med 

särskild kompetens inom missbruksområdet. i teamet arbetar 


foto: Jakob granqvist 

– vi höjer nivån. Janne koskinen är 

utredare och har varit med om att ta 

fram SiS utredning lVm. den kommer 

att ge behandlingen bättre innehåll och 

öka klienternas motivation, tror han. 

givaren kommer verkligen att förvänta 

sig någonting och vi som 

genomför det här måste kraftsamla. 

Vi måste bli mer organiserade och 

hitta effektiva sätt att arbeta med våra spetskompetenser 

för att få med dem i utredningsarbetet. Allt ska ju täckas 

in. Vi höjer nivån, totalt sett. 

SiS utredning LVM ska vara färdig senast i samband med 

att klienten lämnar institutionen för en § 27-placering. 

Den ska innehålla förslag till fortsatta insatser som inte 

känns alltför orealistiska i förhållande till hur det ser ut i 

hemkommunen. I SiS Råd och anvisningar står uttryckligen 

att ”Socialtjänsten involveras från början och löpande i 

utredningsprocessen. Utredningens behandlingsrekommendationer 

ska även inbegripa en matchning utifrån de resurser som 

finns efter LVM-vårdens upphörande. Samverkan och dialog 

med socialtjänsten kan leda till att skillnaden mellan klientens 

behov och tillgängliga resurser tydliggörs”. 

Det här är viktigt betonar Janne Koskinen. Man måste 

tänka praktiskt. 

– Glappet mellan idealet och hur det faktiskt ser ut får 

inte vara för stort. Hos både klienten och socialtjänsten 

var och en med en specifik roll i processen som omfattar inhämtande 

av externa utlåtanden och dokumentation, observationer, 

intervjuer, tester, hälsoundersökningar och kontakter med anhöriga 

och nätverk. det ska finnas tillgång till psykiatrisk utredningskompetens 

och vid behov kan även andra expertfunktioner 

tillfälligt medverka. inte minst samsjuklighet, alltså missbruk i 

kombination med personlighetsavvikelser och nedsatta kognitiva 

och somatiska funktioner, ska uppmärksammas i utredningen. 

utredningsteamet leds av en utredningsansvarig som ser till att 

de olika yrkesgruppernas bedömningar resulterar i ett samlat 

utredningsdokument med behandlingsrekommendationer. dokumentet 

är utformat på samma sätt på alla lVm-institutioner.

utredning för 

alla. från och 

med i år ingår en 

strukturerad utredning 

i samtliga 

lVm-placeringar. 

väcks förväntningar och därför måste man stämma av 

hur möjligheterna ser ut, säger han. 

Marianne Sandberg är utredningsansvarig på Hornö 

LVM-hem i Enköping. En institution som länge varit duktig 

på psykologutredningar, men där man varit sämre på 

att utforska andra livsområden. Hon ser SiS utredning 

LVM som en klar kvalitetshöjning, och har stora förhoppningar 

om att kunskaperna från utredningsarbetet ska 

sätta spår i behandlingen. Redan nu, efter ett fåtal genomförda 

utredningar, syns hur behandlingsinnehållet skulle 

kunna utvecklas. 

– Det blir väldigt tydligt, säger Marianne Sandberg som 

tror att både klienten, socialtjänsten och LVM-hemmet 

har stor nytta av det utökade utredningsarbetet. Institutionen 

riskerar inte att tappa bort viktig kunskap eftersom 

all information samlas i ett dokument som följer klienten 

mellan avdelningarna. Socialtjänsten får något konkret att 

fortsätta jobba efter, och klienten själv slipper riskera att 

uppgifterna om honom är torftiga eller försvinner. 

– Vi hade en kille som åkte i måndags och i hans fall 

kunde vi se att det fungerade jättebra. Vi skickade utredningen 

till det behandlingshem han skulle till, så att de ser 

hur vi tänker och får något att utgå ifrån. 

Socialtjänsten har ofta haft svårt att få till en behandling 

som håller i längden, anser Marianne Sandberg och menar 

självkritiskt att det kanske ibland delvis berott på kvaliteten 

på det de fått med sig från LVM-hemmen. 

– Från vår del har det mest handlat om muntlig kontakt 

FAkTA LvM-uTREDNINGEN 

bakgrunden till SiS utredning lVm är den statliga lVm-utredningen 

”tvång och förändring. rättsäkerhet, vårdens innehåll 

och eftervård”. i den framgick att många klienter haft en 

omfattande kontakt med psykiatrin, men att de mycket sällan 

blivit psykiatriskt utredda. ofta för att de inte hade varit 

drogfria tillräckligt länge. något som de är under vistelsen på 

ett lVm-hem. 

utredningen slog också fast att det behövs en strukturerad 

diagnostik av klienternas olika behov för att få till fokuserade 

och verkningsfulla insatser. en sådan utredning ökar förutsättningarna 

för att behandlingen ska ge resultat. 

›› läs utredningen på www.stat-inst.se 

som blivit en rad i journalen hos socialtjänsten. Sedan blir 

det inte mycket mer, för sedan slutar den socialsekreteraren. 

Nu strider jag hårt för att det som inte står, det finns 

inte. Det är viktigt att diskutera kring klienterna och föra 

fram den diskussionen i ett dokument som följer klienterna 

och är till gagn för dem. 


fotnot: SiS utredning lVm fungerar redan nu fullt ut på vissa lVmhem. 

På andra håll återstår en del förberedelser, och arbetet med 

att införa utredningsförfarandet pågår. 



nytt om SiS 

Fokus på rättigheter 

SiS behandlare har utbildats i mänskliga 

rättigheter. nu fortsätter jobbet 

på hemmaplan. 

SiS arbetar med tvångsvård och har 

dessutom särskilda befogenheter att 

bland annat låsa in och visitera. Något 

som gör det viktigt att i alla lägen 

respektera ungdomar och klienter. 

Med den utgångspunkten arrangerade 

myndigheten under januari fyra 

utbildningstillfällen om de mänskliga 

rättigheterna. Nära 500 avdelningsföreståndare 

och behandlare 

deltog, och bland föreläsarna fanns 

bland annat barnombudsmannen 

Lena Nyberg. Hon talade om hur lätt 

det är att även erfarna och professionella 

arbetar utifrån ett välvilligt 

vuxenperspektiv, i stället för ur ett 

barnperspektiv. Något som kan vara 

svårt att se men viktigt att ändra på. 

Även representanter från Röda korset 

och Diskrimineringsombudsmannen 

föreläste, liksom personal från 

Sätter barnen 

främst. 

bo lena nyberg 

talade om 

vikten av ett 

barnperspektiv 

i behandlingen. 

Ny forskningsledare på SiS 

therese Reitan är 

docent i statsvetenskap 

och kommer 

senast från en tjänst 

som forsknings- och 

statistiksamordnare/utredare på Statens 

kulturråd. Hon har lång erfarenhet 

inom utbildning och forskning på 

högskola, och har bland annat fördjupat 

sig inom social- och alkoholpolitik. 

Att återvända till missbrukarvården 

tycker Therese Reitan känns som 

att komma hem igen. 

både ungdomsvård och LVM-vård. 

För deltagarna återstår nu att föra 

kunskaperna vidare på sina respektive 

institutioner. Där ska diskussionerna 

fortsätta om rutiner och förhållningssätt, 

och om hur ungdomar 

och klienter kan bemötas så värdigt 

och humant det bara går. 

– Utbildningsdagen var den lätta 

delen. Nu återstår jobbet med att implementera 

det här i vardagen, säger 

Robert Stenbom, chef för SiS norra 

region. 


– Jag har forskat kring missbrukarvård 

och skrev bland annat min 

avhandling om vårdkedjor, så det 

ska bli väldigt intressant att arbeta 

inom området igen, säger hon. 

Tjänsten som forskningsledare är 

inriktad mot missbruk av vuxna såväl 

som unga i SiS verksamhet. En viktig 

uppgift är att bevaka vetenskapliga 

rön och föra ut dem i organisationen. 

En annan uppgift är att aktivt stödja 

implementering av kunskapsbaserade 

metoder. 

tips till redaktionen? ›› kontakta oss! 

tel 08-453 40 11 e-post sisifokus@stat-inst.se 


foto: Jakob granqvist 

Bra guider 

till kunskap 

Ny HANDLEDNING 

institutet för utveckling av metoder 

i socialt arbete, IMS, är en 

del av Socialstyrelsen och har som 

uppgift att förmedla kunskap om 

verkningsfulla metoder och arbetsformer. 

Ett sätt att göra det är att ta fram 

handledningar för hur man tar till 

sig forskningsresultat. Hittills har 

IMS tagit fram fyra studiehandledningar 

som passar bra att använda 

i exempelvis studiecirklar. 

Handledningarna gör resultaten 

mer lättillgängliga, och hjälper 

praktiker att själva bestämma 

ambitionsnivån och hitta rätt kunskap. 

Till följande översikter finns det 

studiehandledningar: 

• Tore Andreassen: Institutionsbehandling 

av ungdomar. Vad 

säger forskningen? 

• Lagerberg och Sundelin: Risk 

och prognos i socialt arbete med 

barn. 

• Ferrer-Wreder, Stattin m.fl: Framgångsrika 

preventionsprogram 

för barn och unga. En forskningsöversikt. 

• Andershed och Andershed: 

Normbrytande beteende i barndomen. 

Vad säger forskningen? 

›› ladda ner eller beställ studiehandledningarna 

på www.stat-inst.se

Brottsrum för unga 

Vem blir kriminell, 

Ny WEBB 

vad innebär det att 

vara häktad och hur går en rättgång 

till? Svaren finns på brottsrummet.se 

som lanseras av Brottsförebyggande 

rådet (Brå). På webbplatsen hittar 

barn och ungdomar information om 

rättsprocessen och olika brottstyper, 

och för unga brottsoffer finns information 

om hjälp och rättigheter. 

I ett ”brottslabb” kan ungdomar 

testa sina egna föreställningar om 

brott, och för lärare och andra vuxna 

finns en särskild avdelning med pedagogiskt 

material. 

›› www.brottsrummet.se 

RAppORTER FRåN SiS 

›› psykiatriska diagnoser och 

förändringar hos en grupp SiSungdomar 

Johanna Alsfjell och Johan Stenberg 

Studien visar att i den studerade gruppen 

sker förbättringar inom flera livsområden 

och framför allt inom skola, kriminalitet 

och alkoholmissbruk. men det sker inte 

förbättringar i ungdomarnas psykiska 

problematik. 

›› Socialtjänstenkät ungdom 200 . 

Socialtjänstens bedömning av 

vården av ungdomar på särskilda 

ungdomshem 

den nationella socialtjänstuppföljningen 

för ungdomshemmen görs årligen under 

en tremånadersperiod. flertalet socialsekreterare 

svarade mycket bra/bra på 

frågan om institutionens arbete med de 

Berättelser som upplyser och berör 

P Ny BOk 

elle Olssons nya pocket Opium, heroin och subutex 

är ett måste i fickan för alla som är intresserade 

av vilka konsekvenser droghandel och narkotikapolitik får för 

den lilla människan. På en och samma gång en lärorik lektion 

i heroinets historia och en initierad samtidsskildring av de 

mänskliga tragedier som följer i drogens spår. 

I en rad reportage får vi följa heroinets väg – från vajande 

opiumfält i Afghanistan till skitiga trappuppgångar i Skottland 

och kliniken i Schweiz där sjuksköterskor helt legalt förser 

missbrukare med heroin. Vi träffar tonåringar i Afghanistan 

som redan hunnit bli fullfjädrade narkomaner i gerillakriget, skotska Mary 

Murray som förlorade sin son till heroinet och Christer, som levt ett hårt liv 

i Stockholms knarkarkretsar. Berättelser som tränger under huden och dessutom 

fördjupas genom författarens sätt att knyta an till aktuella fakta på narkotikaområdet. 

Som läsare känner man sig både upplyst och berörd. 

Pelle Olsson är ingen objektiv observatör – han känner med de människor 

han träffar och han är öppet kritisk till antagonistbehandling och ”harm reduction”. 

Men han är samtidigt mån om att presentera argument från olika 

håll. Både företrädare för en restriktiv och en mer tillåtande linje får komma till 

tals. Ett av bokens intressantare avsnitt innehåller just intervjuer med forskare, 

brukare och läkare som får resonera kring för- och nackdelar med subutex. 

›› Opium, heroin och subutex är utgiven på fri förlag och kan beställas för 70 kronor på 

info@rns.se . läs mer på www.pelleolsson.se 

behandlingsinsatser som rör den unges 

beteende, missbruk eller kriminalitet. bara 

4 procent anser att behandlingsinsatserna 

fungerat dåligt eller mycket dåligt. 

›› Socialtjänstenkät LvM-hem 200 . 

Socialtjänstens bedömning av vården 

av klienter på SiS LvM-hem 

den nationella uppföljningen för lVmhem 

görs under en tremånadersperiod. 

Sammanfattningsvis kan man säga att 

socialsekreterarna är nöjda med den behandling 

klienterna fick på lVm-hemmen. 

de skulle i 90 procent av fallen förorda 

en placering på samma institution i ett 

liknande fall. 

›› Forskningsprojekt finansierade av 

Statens institutionsstyrelse SiS 

Statens institutionsstyrelse har under åren 

delat ut cirka 105 miljoner kronor till 

forskning med relevans för tvångsvården 

av ungdomar och vuxna missbrukare. 

rapporten innehåller beskrivning av såväl 

avslutade som pågående forskningsprojekt. 

›› vårdkedjeprojektet.Tre utvärderingsperspektiv 

Johannes Fäldt, Jessica Storbjörk, Jessica Palm, 

Lars Oscarsson och Kerstin Stenius 

På uppdrag av socialdepartementet har 

SiS sedan april 2004 genomfört det så 

kallade Vårdkedjeprojektet. Syftet har 

varit att förbättra vården av vuxna missbrukare 

som vårdas enligt lVm och att 

förbättra samarbetet mellan kommuner 

och SiS institutioner. 

›› beställ eller ladda ner rapporterna från 

www.stat-inst.se 

lÄSVÄrt 


9

POSTTIDNING B 

Vid adressändring, skicka den nya 

och den gamla adressen till: 

Statens institutionsstyrelse, SiS 

Box 163 63 

103 26 Stockholm 

AVhAndlingen 

Oklara besked. många faktorer påverkar en utredning om tvångsvård. ibland får länsrätterna uppgifter som förvirrar. 

Otydliga besked om unga 

när socialsekreterare vill behålla en bra kontakt med en 

familj kan föräldrarna framställas omväxlande som starka 

och svaga. något som kan vara förvirrande för en länsrätt 

som ska besluta om tvångsvård. 

Socialsekreterares sätt att förhålla sig till lagstiftning och 

rättssystem gör att yngre barn riskerar att gå miste om 

skydd de behöver. Tonåringars problem överbetonas däremot. 

Det framkommer i en ny avhandling av socionomen 

Lina Ponnert vid Lunds universitet. 

Hon har studerat hur socialsekreterare i en mellansvensk 

stad resonerar och argumenterar för och emot 

tvångsvård i samtliga akter som rörde tvångsvård av barn 

och ungdomar under 2001. Studien innehåller även fokusgruppsintervjuer 

med tjugo socialsekreterare som utreder 

ärenden om tvångsvård. 

Resultatet visar att en utredning om tvångsvård påverkas 

av betydligt fler faktorer än övervägningar av om ett barn 

riskerar att fara illa eller inte. I intervjuerna framkommer att 

många socialsekreterare känner sig tveksamma till tvångsvårdens 

effekter, och att ny kunskap snarare ökat osäkerheten 

än gjort bedömningarna lättare. Generellt sett betraktar 

socialsekreterarna tvångsvård som ett misslyckande. 


– Det är dock stora skillnader i hur man ser på miljöfall, 

som oftast rör yngre barn, och beteendefall, som oftast rör 

tonåringar, säger Lina Ponnert. Förklaringen är bland annat 

sociallagstiftningens betoning på samtycke. 

I utredningar om yngre barn – där föräldrarna ofta motsätter 

sig tvångsvård – blir argumenteringen ofta otydlig 

eftersom socialsekreterarna vill samarbeta och hålla sig 

väl med föräldrarna, förklarar hon. 

– Föräldrarna framställs omväxlande som resursstarka 

respektive inkapabla att ta hand om sitt barn, vilket kan 

verka förvirrande och ger ett sämre bevisunderlag för 

länsrätten. Samma tendens syns i underlag till socialtjänsten 

från andra myndigheter, där informationen om föräldrarnas 

brister kan vara vag eller otydlig. 

För ungdomar med beteendeproblem, vars föräldrar 

sällan motsätter sig tvång, tenderar istället socialsekreterarna 

att överbetona ungdomarnas farlighet, enligt Lina 

Ponnert. 

– I utredningarna syns en hård argumentering som riskerar 

att förminska föräldrarnas ansvar och i värsta fall 

stigmatisera ungdomarna. 


›› läs avhandlingen på www.stat-inst.se 

Vill du också prenumerera på SiS i fokus? ›› gå in på www.stat-inst.se 

foto: martin ruetschi/keystone/ScAnPiX

Jakobs samordnare gör så allting flyter - Statens Institutionsstyrelse

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?