Ett steg till – evidensbaserad praktik i en lärande organisation

Elisabeth Beijer
Torbjörn Forkby
2011-08-10
Ett steg till – evidensbaserad praktik i en lärande
organisation
Erfarenheter av FoU-stöd till enhetschefer för en evidensbaserad praktik
Inledning
I detta paper beskrivs en satsning inom FoU Väst/GR på att bidra till utvecklingen av en
evidensbaserad praktik genom att arrangera FoU-cirkel för chefer. Vår uppfattning är att FoUmiljöerna
har en viktig roll att spela när det handlar om denna inriktning genom att samla
aktörer från olika verksamheter, fokusera diskussioner, ge konkreta exempel på
tillvägagångssätt och knyta samman diskussioner nationellt och lokalt. Men det handlar också
om att gå in i diskussioner och utvecklingsarbete med en egen idé om vad begrepp och praktik
står för och kan innebära.
Man kan utan tvekan säga att inriktningen mot att utveckla socialtjänstens
verksamhet till att bli mer evidensbaserad har varit en av de allra tydligaste ambitionerna
under det första decenniet av 2000-talet. Den har samtidigt varit en av de mest diskuterade.
Olika läger bildades snabbt, vart och ett med sin egen förståelse av inriktningen, dess
möjligheter och konsekvenser. Även inom FoU-miljöerna har det funnits olika meningar. Sett
mot bakgrund av att diskussionen om en evidensbaserad praktik startade enbart något i tiden
efter expansionen av FoU-enheter runt om i Sverige är det tämligen naturligt att inriktningen
varit omdiskuterad. Ibland har den uppfattats som ett hot mot FoU-miljöerna, exempelvis då
en av Socialstyrelsens utvärderingar menade att verksamheterna ofta vilar på en bräcklig
grund finansiellt och kompetensmässigt för att kunna medverka till en fördjupning av det
kunskapsbaserade projektet (Börjeson, m. fl., 2003). Men på senare år verkar FoU-miljöerna
ha blivit ianspråktagna på ett annat sätt som partner och agenter mellan stat och kommun
(SOU, 2008), i vilket fall så länge man arbetar med frågor som uppfattas som angelägna och
med metoder som ses som relevanta.
Det evidensbaserade projektet har inneburit olika ställningstaganden inom och
mellan FoU-miljöerna. Vissa har sett införandet av en evidensbaserad praktik som en
huvudfråga för FoU-enheter. I sin mest utpräglade form blir FoU-miljöerna en viktig
strategisk nod för att harmoniera policy och verksamhetsinnehåll i relationen mellan stat och
kommuner. Andra aktörer har iakttagit större tveksamhet rörande inriktningen. En ståndpunkt
kan sägas vara den att FoU-miljöerna måste bevara en självständig position i förhållande till
stat och även till lokal policy. Som mest nyttiga är FoU-miljöerna som en nära, men ändå
kritiskt granskande och reflekterande aktör i förhållande till andra aktörer (se diskussion om
idéer för fou-miljöer i Karlsson Vestman, 2011; Thydén, 2009).
Inom FoU i Väst/GR har frågan om det evidensbaserade projektet i allmänhet
och hur vi ska förhålla oss till det i synnerhet varit diskuterat. Konkreta uttryck för detta
engagemang har varit ett antal konferenser, medverkan i forskningsprojekt som exempelvis
innebär en RCT-design, medverkan i den statliga utredningen kring evidensbaserad praktik
1

inom socialtjänsten under Kerstin Wigzells ledning samt i samband med utvecklingen av de
regionala plattformarna. Medarbetare vid verksamheten har också medverkat i nationella och
internationella publikationer där olika aspekter på vad relationen mellan FoU-miljöer och
kunskapsbaserad praktik kan innebära har belysts; om att FoU-projekt måste designas i
förhållande till lokala och kontextuella förutsättningar bland annat ifråga om den kända
kunskapsbasen inom området och traditioner för lärande och utveckling för att vara ”nyttiga”.
En bristande anpassning förlorar lätt nyttovärdet (Forkby, 2009). FoU-verksamheten i Sverige
har unika möjligheter att bistå praktiken i kunskapsutvecklingsarbetet genom att man ägs av
regionala välfärdsaktörer och finns integrerade i eller nära det praktiska utövandet av det
sociala arbetet. Internationellt sett är detta en ovanlig konstruktion. FoU-projekten genomförs
i samverkan mellan forskare och praktiskt verksamma utifrån angelägna frågor som finns
lokalt och regionalt för att stärka lärandet (K. Alexanderson, m. fl., 2009). FoU-verksamheten
har en flexibilitet och kompetens för att kunna anta olika roller med skilda arbetsformer för att
gynna utvecklingen av en evidensbaserad praktik i förhållande till exempelvis nationella
aktörer och universitet (K Alexanderson, m. fl., 2010).
De diskussioner, konkreta projekt och annat engagemang som funnits i princip
sedan starten 1999 inom FoU i Väst/GR uppfattade vi samtidigt saknade en viktig
beståndsdel. Vi hade inte funnit former där vi tillsammans med kommunerna arbetade i
någorlunda långsiktiga och verksamhetsnära utvecklingsarbete. Det var heller inte klart för
oss om det var eller borde vara en del av vårt uppdrag, om det fanns intresse från
kommunerna för ett sådant samarbete och framförallt inte hur vi kunde gå tillväga. En sak var
vi dock övertygade om; Det skulle vara märkligt om vi som verksamhet med ett tydligt
uppdrag att medverka till kunskaps- och kvalitetsutveckling ställde oss vid sidan av eller på
annat sätt avstod från att försöka prova former för ett sådant mer verksamhetsnära
utvecklingsarbete. Med andra ord upplevde vi att vi pratat och diskuterat mycket kring vad
evidensbaserat arbete kan och bör vara, men vi hade inte riktigt brottats med frågorna på
allvar – så dags för verkstad!
Några utgångspunkter
När vi planerade för detta mer utvecklingsnära engagemang vägleddes vi av några idéer:
1. Använda en FoU-arbetsform. Vi skulle använda en för oss känd modell för
utvecklingsarbete. Detta skulle ge en någorlunda trygghet kring ramfaktorer (lokaler, fika,
ekonomi), pedagogik (samspel mellan oss gruppledare och deltagare på olika sätt) och
deltagarnas självständiga bidrag (frågor som utgick från lokala utvecklingsbehov,
presentationer, hemuppgifter, utbyte av varandra och diskussionsvilja).
2. Mellanchefer har en viktig position för utveckling. Vi skulle vända oss till personer i
chefsställning i organisationerna. Helst i mellanchefsposition då dessa har såväl kontakt med
övergripande ledning (policynivå) och verksamheten (operativ nivå). Mellancheferna
uppfattade vi ha en nyckelposition i organisationerna om evidensbaserad praktik verkligen ska
innebära något i praktiken, och inte minst för att kritiskt relatera evidensfrågan i tvärsnittet
mellan policy och den vardagliga verksamheten.
3. FoU-kompetens. Vi avsåg också att i använda personer knutna till FoU i Väst/GR som
föreläsare för att på så sätt dels undersöka vad vi med egna resurser kunde åstadkomma och
då samtidigt bygga upp en egen kompetens inom området i verksamheten.
4. Använda befintliga material. Vi önskade också pröva material som tagits fram bland annat
från Socialstyrelsen för att se hur detta fungerade i gruppen, samt ge gruppen möjlighet att
själva sätta sig in i skriftligt material av olika slag.
5. Öppenhet för olika perspektiv. Vi ville ha en självständig plattform när vi diskuterade
evidensbaserad praktik. Denna kom att innebära att vi var noga med att inte propagera för den
2

ena eller andra ståndpunkten, utan lade oss vinn vid att presentera och låta deltagarna
diskutera kring olika perspektiv i frågan.
6. Nyttiggörande: utveckling och förbättring av det sociala arbetet för berörda personer det
centrala. Även om vi försökte att inte positionera oss i endera lägret ifråga om
evidensprojektet var tre grundläggande tankefigurer viktiga:
a) Evidensbaserat arbete handlar om att utveckla och förbättra det praktiska sociala
arbetet. Men om det ska göra så måste de som agerar för denna utveckling förstå och
ta hänsyn till hur det praktiska sociala arbetet ser ut, dess förutsättningar, traditioner
och rutiner för att verkligen göra skillnad. Att försöka trycka ned en och samma
färdiga modell nedåt i olika sorters verksamheter är i bästa fall naivt.
b) Utvecklingen av en evidensbaserad praktik kan ses inom ramen för utvecklingen av en
lärande organisation. De flesta delar av det sociala arbetet präglas av fundamental
osäkerhet rörande orsaksförhållande och effekter. Det är med andra ord ofta långt till
dess att man kan säga att verksamheten bedrivs enligt en evidensbaserad modell om
man att med någorlunda säkerhet kunna prognosticera ett visst utfall. Denna
förutsättning skapar samtidigt stora behov av att utveckla olika former för lärande i
organisationen. Ett utvecklingsarbete måste därför omfatta en bredd av frågor.
c) Det viktigaste i en evidensbaserad praktik är möjligheten och viljan till att ställa frågor
kring sin verksamhet (dess funktion, innehåll och konsekvenser) samt att på ett
noggrant och öppet sätt söka svar. Därefter översätta till den egna verksamheten och
anpassa stöd till ”svaret”. I steget därefter handlar det om att ställa förnyade frågor – i
en process som kan förstås som en lärandecirkel för ett evidensbaserat arbete. Det
handlar alltså idag inte (och sannolikt inte inom lång tid framöver) om att följa några
fasta policy, eller metodrekommendationer. Ej heller om att välja ut en mindre del av
det sociala arbetet som får symbolisera evidensbaserad praktik. Det är istället en
långsiktig utveckling som omfattar helheten av det system det sociala arbetet är
inbäddat i på olika nivåer från direktmötet mellan socialarbetare och klient, över till
när kollegor eller brukare diskuterar sinsemellan, till hur politiker och chefer gör
ställningstaganden kring vårdinriktningar och policy över till hur denna praktik länkas
samman med andra verksamheter, till forsknings- och utvecklingsverksamheter och
till olika nationella organ. Och med detta synsätt är vi bara i början på en utveckling.
En början där vi mot bakgrund av det sociala arbetets karaktär kan säga att vi kanske
aldrig ser slutet av. Men, detta är inget nytt – så har det alltid varit.
Med dessa utgångspunkter valde vi alltså att pröva FoU-cirkeln som arbetsform. Med cirkeln
som utgångspunkt har vi därefter arrangerat en kurs i evidensbaserad praktik som också vände
sig till chefer inom socialtjänsten. Uppläggen på de båda projekten var likartade varför vi här
väljer att koncentrera presentationen på cirkeln. Skillnaden mellan kursen och cirkeln var att
kursen enbart vände sig till chefer inom Göteborgs Stad, hade drygt trettio anmälda och var
upplagd på heldagar istället för halvdagar. Tanken med att lägga ut kursen på heldagar var att
ge chefer möjlighet till fördjupande diskussioner kring det aktuella temat tillsammans med
kollegor och möjliggöra eget fördjupningsarbete. Det är av erfarenhet annars svårt att få
chefer att prioritera tid för denna sorts aktivitet.
Arbetsformen – FoU‐cirkel
FoU-cirklar är en av de arbetsformer som använts flitigast vid FoU i Väst/GR i syfte att
åstadkomma ett verksamhetsnära utvecklingsarbete och stimulera till lärande med
utgångspunkt i verksamhetsrelevanta spörsmål. Ett förhållande till att FoU-cirkeln ofta har
lockat deltagare kan vara att arbetsformen inte alls är revolutionerande eller på något sätt
3

avvikande form för lärande. Tvärtom, den anknyter istället till välbekanta föreställningar om
hur man kan fördjupa sig inom ett område, och då i första hand till studiecirkeln. Vissa kan
också tidigare stött på försök med forskarcirklar där engagerade forskare velat komma utanför
universitetets väggar och diskutera och ofta presentera sin forskning för praktiker och andra
(Holmstrand & Härnsten, 1993; Lundberg, 1997; Lundberg & Starrin, 1990). Det som
karakteriserar FoU-cirkeln i förhållande till dessa former är dock att den egna verksamheten
och frågeställningar genererade i denna ofta utgör utgångspunkten för deltagarnas
engagemang. Arbetsformen uppfattas i allmänhet mycket positivt av deltagarna då den ger
upphov till en mängd möten för erfarenhetsutbyten, möjlighet till dialog och reflektion kring
den egna verksamheten och fördjupning genom forskningsanknytning, eget arbete och kortare
föreläsningar (Forsberg, 2006).
De FoU-cirklar som arrangerats inom FoU i Väst/GR har i allmänhet utgått från
definierade frågeställningarna i verksamheterna och byggt på nära dialog mellan
medverkande och ledare. FoU-cirklarna har en tydlig participatorisk utformning genom att de
utformas gemensamt av ledare och deltagarna. Ledaren ger en struktur för arbetet i cirkeln,
bidrar med föreläsningar och forskningslitteratur och hjälper till så att processen förs framåt.
Ofta gör deltagarna någon form av fördjupningsarbete. Resultaten sprids till andra genom
rapporter och seminarier.
Syfte
Syftet som formulerades var att cirkeln skulle erbjuda en möjlighet att fördjupa kunskapen om
vad evidensbaserad praktik kan innebära för lärande, kvalitet och utveckling i praktisk/klinisk
verksamhet. Tanken var att få en reflekterad kunskap och insikt i vad en evidensbaserad
praktik kan innebära i verkligheten samt vägar dit.
Hur vi gick tillväga
FoU-cirkeln genomfördes under 2010 – 2011 och samlade tolv enhetschefer eller
motsvarande. Cheferna kom från sex kommuner, i Göteborg från fyra förvaltningar. Flertalet
var chefer för barn- och ungdomsverksamhet inom individ- och familjeomsorg eller
funktionshinderområdet. Ledare var Torbjörn Forkby, forskare och Elisabeth Beijer,
samordnare, båda vid FoU i Väst/GR.
Deltagarna formulerade var för sig en frågeställning som man ville komma
vidare i på något sätt. Idén var att med frågan som grund söka stöd i de olika momenten för att
åstadkomma en evidensbaserad praktik.
Cirkeldeltagarna träffades vid nio tillfällen, en halvdag varje gång. Upplägget
vid träffarna var ungefär detta:
Några frågor från förra gången?
Föreläsning på dagens tema.
Dialog och erfarenhetsutbyte utifrån temat, ibland någon övning.
Kortare presentationer av det egna utvecklingsarbetet med reflektioner
från övriga.
Till nästa gång, ibland hemuppgifter.
Bildspel med föreläsningens hållpunkter hade förberetts till varje tillfälle och kompletterades
med anteckningar från dialogerna som följde. Dokumentationen skickades ut till alla deltagare
direkt efter cirkeltillfället. Övrigt stöd- och referensmaterial tillhandahölls upptryckt. Det var
till exempel artiklar som berörde dagens tema eller avsnitt ur studiehäften från
Socialstyrelsen.
4

I nedanstående bild förtecknas i en tidsordning de olika teman som togs upp.
Bilden ger en uppfattning av hur processen för cirkeln var tänkt. Första gången upptogs av
allmän presentation av cirkeln samt en diskussion kring vilka förväntningar hade och de
frågor som deltagarna önskade fördjupa sig inom. Andra gången koncentrerades på
grundbegrepp och idéer med evidensbaserad praktik. Denna gång länkas sedan över till hur
man söker kunskap från forskning och vid senare tillfällen diskuteras samma fråga kring
brukarens och den professionelles erfarenheter, kompetens och kunskaper. Man kan också se
att några tillfällen ägnas näst helt åt en fördjupning av den egna frågeställningen, men sådana
diskussioner förekom i princip vid varje tillfälle. Varje träff innehöll stort utrymme för dialog
och deltagarnas egna reflektioner. Många av dessa kom spontant, men frågor och/eller
övningar hade också förberetts inför de olika gångerna. Nedan presenteras de olika
cirkelträffarna något mer utförligt för att ge en bild av uppläggningen.
Figur 1 Processbild över uppläggning av FoU-cirkeln
(I den kurs som gavs för chefer i Göteborg kompletterades med teman kring
utvärdering/programteori, systematiska bedömningsinstrument samt mål/budgetarbete för
Göteborgs Stad. Förutom medarbetare vid FoU i Väst/GR medverkade företrädare för staden
samt brukarorganisationer som föreläsare).
Uppläggning och teman för de olika träffarna
De teman som behandlades vid träffarna var följande (redovisade för varje träff):
1 Inledning
Presentation. Syftet med cirkeln. Förväntningar. Varför en cirkel om detta tema? Vad är FoU i
Väst/GR?
Hemuppgift: att välja att läsa en artikel, av Göran Rosenberg eller Karin Tengvald, artiklarna
gav olika perspektiv på evidensbaserad praktik. (”Vad kan bevisas?” Göran Rosenberg Ledare
i Dagens Nyheter 24 juli 2009 respektive ”Den evidensbaserade praktiken i sitt sammanhang”
Karin Tengvald i Evidensbaserad praktik i socialt arbete, 2008, Gothia förlag).
5

2 Evidensbaserad praktik
Föreläsning (Torbjörn Forkby): Evidensbaserad praktik, möjligheter och problem.
Kunskapsbaserat arbete som ett sätt att ifrågasätta invanda tankesätt. Att få ihop ett
sammanhang. Behov och intresse för evidensbaserad praktik. Något om metoder. Exempel på
länkar där man hittar forskningsresultat.
Övning 1: Att ikläda sig Karin Tengvalds, alternativt Göran
Rosenbergs, gestalt utifrån de artiklar man läst, och argumentera för
respektive mot idén om evidensbaserad praktik.
Övning 2: Använda verktyget ”Prioritera och leda ett
förändringsarbete”, ur Socialstyrelsens studiematerial Att leda
evidensbaserad praktik – en guide för dig som är chef inom socialt
arbete.
Hemuppgift: Formulera en fråga utifrån ett problem, förbättrings- eller
utvecklingsområde på hemmaplan som man vill ta med sig i cirkeln.
3 Kunskap från forskning
Föreläsning (Torbjörn Forkby): Att söka kunskap i forskning och att precisera problem. Olika
typer av forskning och interventionsstudier. Kvalitetsbedömning av studier. Systematiska
kunskapsöversikter. Evidensbaserade metoder.
Genomgång av de frågor var och en formulerat, några exempel:
”Självbestämmande, försumlighet, var går gränsen?” (Denna fråga gällde
gruppbostäder)
”Relationsproblem mellan den unge och föräldrarna vilket tar sig uttryck i att
den unge kommer till oss och säger att hon/han inte vill bo kvar hemma.”
”Hur hitta ett mätinstrument för insatsen Intensiv hemmaplanslösning”?
”Införa instrumentet Audit för att uppmärksamma riskbruk.”
Övning: Fördjupning av formuleringen av problemet, förbättrings- eller
utvecklingsområdet.
Hemuppgift: Söka kunskap kring den egna frågan i forskningslänkar, vad hittar
man, vilka informationskällor verkar lämpliga att hålla sig uppdaterad kring?
4 Genomgång av deltagarnas utvecklingsområden
Föreläsning (Torbjörn Forkby): Gemensamma faktorer i förändringsarbete.
Deltagarna beskrev sina frågor. Frågorna kunde delas in i tre spår där spåren skulle kunna
föranleda olika vägar till utveckling av en evidensbaserad praktik:
6

Figur 2 Tre vägar mot utvecklingen av en evidensbaserad praktik
Några iakttagelser från att ha prövat vissa forskningslänkar lyftes fram, bland annat visade sig
Vårdalsinstitutet ha intressanta artiklar som rörde etik.
Hemuppgift: Var och en går vidare i sin egen takt. En särskild uppgift till ett par deltagare
som ville införa nya metoder om att tillsammans med sina medarbetare kartlägga vilka frågor
man behövde ställa sig för att ta ställning till att införa nya metoder.
5 Styrning, mål och planer samt brukarperspektiv
Föreläsning 1 (Torbjörn Forkby): Om styrning av placeringar
inom den sociala barnavården. Fokus på frågan om mål och
arbetsplaner, utifrån en av deltagarnas frågor.
Föreläsning 2 (Elisabeth Beijer): Brukarperspektivet
Hemuppgift: Var och en går vidare i sin egen takt med
särskild belysning av hur ett brukarperspektiv kan stärkas.
6 Lärande och lärande organisation
Föreläsning (Theresa Larsen): Lärande – en positiv aktivitet, eller? Lärande kultur i
organisationen.
Övning: Använda verktyget ”En lärande kultur inom enheten? - Arbetsgruppens oskrivna
regler” ur Socialstyrelsens studiematerial Att leda evidensbaserad praktik – en guide för dig
som är chef inom socialt arbete.
7 Implementering
7

Fokus på hur man sammanställer en brukarenkät som ska spegla införandet av en
evidensbaserad metod, utifrån en av deltagarnas frågor.
Film: ”Att tänka på vid implementering” (Knut Sundell), från Socialstyrelsens startpaket för
introduktion till en evidensbaserad praktik inom socialt arbete.
Föreläsning (Carina Löfström): Om implementering och förändring.
Övning: Utgå från ett eget exempel när du medverkat till att en förändring genomförts. Vad
var det som gjorde att processen fungerade väl? Vilka oförutsedda konsekvenser kunde du
märka?
8 Det professionella perspektivet
Föreläsning 1 (Elisabeth Beijer): Det professionella perspektivet. Dokumentation och
uppföljning/utvärdering. Begrepp och möjliga tillvägagångssätt. Programteori. Exempel från
Umeå på struktur för lokal uppföljning (Loke).
Föreläsning 2 (Helene Ardestam): Erfarenheter från Familjehuset i Partille kommun av att ha
dokumenterat sina insatser och skapat ett system för effektmätning.
Hemuppgift: Formulera sig utifrån de olika avsnitten av cirkeln. Frågor knutna till respektive
avsnitt samt en samlad cirkeldokumentation delades ut.
9 Eget arbete
Dagen hade planerats för att alla skulle få utrymme att på egen hand gå igenom
cirkeldokumentationen och formulera sin egen handlingsplan utifrån det.
10 Summering och avslutning
Erfarenheter från brukare av att ha infört kartläggning av riskbruk i en av kommunerna.
Gemensam reflektion över de olika stegen för en evidensbaserad praktik, som i stort följde
cirkelns upplägg, och med grund i de frågor som formulerats för det egna arbetet:
Framför allt belyste deltagarna frågor som rörde brukarperspektivet, det professionella
perspektivet och vilket stöd man kunde ha från forskningen. Deltagarna betonade det
individuella perspektivet i stödet till berörda personer, att insatserna verkligen utformades
efter vars och ens behov och förutsättningar samt att det är nödvändigt med systematisk
kartläggning och tillgång till olika slags insatser för att åstadkomma individanpassade
insatser. Att inte låta metoderna styra lyftes som en viktig aspekt. Samtidigt borde det inte
behöva vara så svårt att arbeta mer evidensbaserat, man kan göra saker i små steg. Att
exempelvis så som en av deltagarna i cirkeln som prövade en evidensbaserad metod, ställa
några få enkla frågor i en enkät till brukarna borde vara lätt att pröva.
8

Två av deltagarna har kontinuerligt delat med sig av material från cirkeln i den egna
personalgruppen och till överordnade chefer i förvaltningsledningen. Man har nu bestämt sig
för gemensam dialog i förvaltningsledningen utifrån några av artiklarna och i personalgruppen
diskuteras ”forskningsråd” där anställda får särskilt ansvar för att bevaka forskning. Chefen
har en viktig roll för att stimulera till detta kunskapssökande, inte minst att det avsätts tid.
FoU i Väst/GR är också en aktör som man kan vända sig till för att få stöd i att söka och
formulera kunskap. Yrkesverksamma behöver träna på att verbalisera det man vet och gör och
FoU-verksamheten skulle kunna bistå än mer i detta enligt deltagarna.
Deltagarna i cirkeln har samtliga ett chefsansvar och är väl medvetna om att deras roll är
särskilt viktig för utveckling och lärande. Det går att komma med idéer som chef men
delaktighet och förankring är a och o. Personalen måste få utrymme att tänka själva. Ett sätt
som föreslås är att det bildas utvecklingsgrupper som får i uppdrag utifrån definierade
problem. Bok- eller läsecirklar är andra relativt okomplicerade sammanhang som man kan
bidra till.
Deltagarnas reflektioner över FoU-cirkeln
Gruppen uttrycker sig mycket positivt om att ha deltagit. Det som bland annat lyfts fram är
erfarenhetsutbytet och diskussionerna, att upplägget har varvats med föreläsning och dialog.
Det har varit struktur – ordning och reda – samtidigt med en tillräckligt flexibel form för att ta
vara på det som sker i gruppen. Deltagarna beskriver att de fått nya tankar och möjligheter att
vrida och vända på begreppen för att förstå dem i vardagen. Inte minst viktigt har varit att det
varit en blandad grupp med chefer från olika slags verksamheter, det har berikat
sammanhanget och man har kunnat lära av varandra. Materialet som funnits till varje tillfälle
har varit bra och man har värdesatt att det blivit en dokumentation efter varje tillfälle.
Cirkelledarna har brytt sig och deltagarna upplever att ledarna försökt att ge var och en hjälp
att komma framåt samtidigt med en förståelse för att man som chef har mycket på sitt bord.
Det har beskrivits bra exempel som man kunnat tillämpa på hemmaplan. En styrka med
cirkeln har varit att den ligger nära vardagens problem och möjligheter.
Om något skulle ha varit bättre så skulle det enligt deltagarna ha funnits mer tid på
hemmaplan mellan gångerna och i den inledande informationen skulle denna upplysning varit
värdefull.
Några tankar från cirkelledarna efter cirkelns avslut
Det har varit en spännande resa att tillsammans med cheferna som deltagit i cirkeln ta sig
igenom olika moment av vad en evidensbaserad praktik kan bestå av och vad de betyder för
det praktiska arbetet. Cirkelarbetet har inneburit ett gemensamt utforskande och prövande av
tankar i en ömsesidighet. Evidensdiskussionen riskerar att betraktas som överkurs där
”evidensgradering” och ”metoder” skymmer sikten för den mångfald av olika vardagsfrågor
som måste hanteras och där det unika mötet med varje person är det centrala.
Diskussion
I den avslutande diskussionen vill vi återknyta och reflektera över de utgångspunkter vi hade
för att starta aktiviteter för att stärka en evidensbaserad praktik riktade till enhetschefer, såväl
utifrån den cirkel som beskrivs noggrant i detta paper som den kurs som anordnades därefter.
1 FoU-arbetsformen. Vi valde i den första aktiviteten FoU-cirkeln som arbetsform, i den
andra en kurs med föreläsningar. Kursen kompletterades med tillfälle till fördjupad dialog i
9

smågrupper och frågor som understödde individuell reflektion för ett avslutande paper. Det
visade sig bli ett antal avhopp från kursen, ungefär hälften av deltagarna slutade efter hand.
Det skäl som angavs av ”avhopparna” var att arbetssituationen inte medgav att man fortsatte.
Kursen gavs samtidigt som Göteborgs Stad genomgick en omfattande omorganisation, bland
annat blev 21 stadsdelar 10. Flertalet chefer hade att hantera stora förändringar på hemmaplan
och ett antal personer bytte jobb. De som fullföljde kursen uttalade att det mindre format detta
ledde till blev mer lämpligt. Då fanns det utrymme till mer dialog direkt vid föreläsningarna.
Dialogen var nödvändig för att komma nära frågeställningen om vad evidensbaserad praktik
egentligen innebär. Deltagarna uttalade att det var positivt att få vrida och vända på begreppet
och brottas med de olika aspekterna av det. Någon uttryckte att ”alla pratar om evidens som
att det är självklart vad vi menar, men egentligen har vi aldrig diskuterat begreppet”. Det
fanns tankar om att begreppet genom cirkeln/kursen avdramatiserats, mycket görs redan i
verksamheten och man fick idéer om vad man borde satsa på framöver. Framför allt framstod
uppföljning/utvärdering med grund i systematiska bedömningsinstrument som angelägna
utvecklingsområden och det fanns ett stort intresse för att få stöd i detta fortsättningsvis. Att
hålla sig à-jour med forskning uppfattades allmänt som ganska svårt. Man var mer hoppfull i
att kunna utveckla bättre former för brukarmedverkan. Som ledare har vi blivit stärkta i att
FoU-verksamheten verkligen har en stödform att erbjuda. FoU-cirkeln medger en form som är
både strukturerad och flexibel, som kan gå nära och som kan bidra till att frågor lyfts på en
mer generell nivå, som bidrar till dialog mellan forskare och praktiskt verksamme och som
erbjuder en aréna för erfarenhetsutbyte.
2 Mellancheferna. Det visade sig vara värdefullt att erbjuda en cirkel för chefer i just denna
position. Evidensfrågan fick en praktisk innebörd och nyttofrågan var i fokus. Samtidigt är
den organisation som enhetscheferna verkar inom oerhört väsentlig och skulle kunna
utvecklas. När vi till exempel föreläst för politiker om evidensbaserad praktik har vi mötts av
stort intresse.
3 FoU-kompetensen. I huvudsak använde vi oss av FoU-medarbetare för föreläsningar i de
olika avsnitten. Även här blev vi stärkta i att det finns en stor kompetens inom FoU,
tillsammans har vi kunskaper inom många områden. Vi har också ett stort kontaktnät och vi
kunde enkelt komplettera med föreläsare från universitet, brukarorganisationer och från olika
välfärdsaktörer. Deltagarna gavs på så sätt möjlighet att möta spetskunniga personer och i
samtalet kunna få en fördjupad förståelse för de olika aspekterna av evidensfrågan, det räcker
inte med filmer eller skrifter. Att dialogen betonas i cirkeln har också ett mervärde i sig, det
speglar också ett viktigt synsätt på evidensbaserad praktik som i grunden handlar om
utveckling och lärande där dialogen är nödvändig. Det skulle också kunna finnas en stor
potential om FoU-verksamheterna samarbetar mer, vi skulle kunna bidra med föreläsare till
varandra och inspirera varandra än mer inom det här fältet.
4 Använda befintligt material. Det fungerade bra att använda Socialstyrelsens startpaket och
annan litteratur från Socialstyrelsen som tagits fram i detta ämne. Dock var det viktigt att
materialet kunde användas flexibelt utifrån var vi befann oss i cirkeln och inte utan dialog och
kommentarer. Vi tror inte att ett färdigt material räcker, men det är en oerhört värdefull grund.
5 Öppenhet för olika perspektiv. Ett exempel på detta var temat om implementering. Filmen i
Socialstyrelsens startpaket visades samtidigt som föreläsaren visade på olika synsätt inom
implementeringsfältet, och knöt ihop det med deltagarnas erfarenheter av förändringsarbete
och vad som förefaller vara framgångsrikt. Att inte ha en låst, programartad hållning utan låta
nyttoaspekten och dialogen vara central har vi funnit vara väsentligt.
6 Nyttiggörandet – att utveckla och förbättra det sociala arbetet för berörda personer. Detta
är den centrala utgångspunkten, Trots att evidensbaserat arbete enligt allas förmenande ska
vara till för brukarna, kan det lätt uppfattas som direktiv som kommer uppifrån istället för att
baseras på brukarnas behov och önskemål om stöd. Att uppfylla ett påbud uppfattas i många
10

fall mer tveksamt och väcker sällan den entusiasm och intresse för att utveckla socialt arbete,
som när en satsning upplevs härstamma från de nära möten och sammanhang som man känner
väl till. Det är i praktiken här något av den stora utmaningen för det evidensbaserade projektet
i stort, men också om FoU-miljöer ska kunna arbeta mer offensivt för att stärka detta. Det
handlar om att finna kopplingar där man faktiskt ser att den evidensbaserade praktiken kan
göra skillnad – just i praktiken.
Idag ser vi nya former för utvecklingen av socialtjänstens arbete. Det talas om
plattformar och kompetenscentra. Vi inom FoU-enheterna har en självklar plats i detta arbete.
Ibland kan möjligen nyhetens lust och behag samt benägenheten att söka vägar som ligger i
tiden, glömma av de strukturer och sammanhang som redan byggts upp. FoU-miljöerna skulle
i värsta fall kunna bli uppfattade som sådana försök på vägen till att finna andra former. Vi är
övertygade om att det går att finna vägar där de erfarenheter som byggts upp inom FoUmiljöerna
kring verksamhetsnära lärande och utveckling tas tillvara och ses som viktiga. Med
detta paper ville vi lyfta upp ett sådant sätt där vi utgått från en metod som är välkänd inom
många FoU-miljöer och tillvaratagit sådana resurser som direkt är knutna till en FoU-miljö.
Kanske är den viktigaste erfarenheten av denna satsning att vi faktiskt upptäckt oss själva och
lärt oss ta tillvara de resurser som finns tillgängliga och sedan förlitat oss på att utveckling
föds genom de på inget sätt nya, men ändå ständigt aktuella formerna: dialog, reflektion och
gemensamt sökande.
11

Referenser
Alexanderson, K., Beijer, E., Bengtsson, S., Hyvönen, U., Karlsson, P.-Å., & Nyman, M.
(2009). Producing and consuming knowledge in social work practice: research and
development activities in a Swedish context. . Evidence & Policy, 5(2 May).
Alexanderson, K., Beijer, E., Hyvönen, U., Karlsson, P.-Å., & Marklund, K. (2010). Paper
vid FoU-konferens 2010-09-01.
Börjeson, B., Ahrne, G., & Thorén, E. (2003). Utvärdering av FoU - En studie av FoUenheter
inriktade på individ- och familjeomsorg. Stockholm: Socialstyrelsen.
Forkby, T. (2009). Nyttan av forskningsstött utvecklingsarbete i socialt arbete. In T. Tydén
(Red.), Gott & blandat. Om FoU-miljöer i kommuner, landsting och regioner. Falun:
Dalarnas forskningsråd.
Forsberg, M. (2006). Kunskap, fördjupning och avtryck i vardagen. En utvärdering av nio
FoU-cirklar 2000-2005 vid FoU i Väst/GR. Göteborg: FoU i Väst/GR.
Holmstrand, L., & Härnsten, G. (1993). Forskningscirkeln - ett pedagogiskt frirum. Forskning
om utbildning(1), 9-52.
Karlsson Vestman, O. (2011). Utvärderandets konst : att granska FoU-miljöer inom välfärd
(1. uppl. ed.). Lund: Studentlitteratur.
Lundberg, B. (1997). Forskningscirklar – makt över kunskapandet. I Forsberg & Starrin 1997,
ss 50-63. In E. Forsberg & B. Starrin (Red.), Frigörande kraft - Empowerment som
modell i skola, omsorg och arbetsliv. Stockholm: Gothia.
Lundberg, B., & Starrin, B. (1990). "Att gå framåt i cirkel" - Om forskningscirklar och
förändringsarbete
In J. Holzhausen (Red.), Lokal facklig kunskapsuppbyggnad i samverkan med forskare:
bidrag till en konferens om forskningscirklar (sid. 43-66). Stockholm:
Arbetslivscentrum.
SOU (2008). Evidensbaserad praktik inom socialtjänsten - till nytta för brukaren :
betänkande. Stockholm: Fritzes.
Thydén, T. (2009). Gott & blandat : om FOU-miljöer i kommuner, landsting och regioner.
Falun: Dalarnas forskningsråd.
12