historier och sägner från vildmarken (dorotea socken) - Murberget ...

----------__nr_
Bjäran. Man var i en gärd utsatt för att det blev så
mycket bjäradynga 1 omkring husen. Nu hade man av de
gamla hört, att man sådana gånger skall passa på en tors­
.ctagskväll och ta av bjäradyngan och låsa in dcn bakom
sju lås. Tredje torsdagskvällen kommer »bjäramoran», d. v. s.
hon som gjort bjäran och har den att dra åt sig. Hon är
tvungen infinna sig för att söka få köpa något av gårdens
alster. Får hon icke detta, så dör bjäran för hcnne. Man
följde här denna lärdom och mycket riktigt! Tredje torsdagskvällen
kom hustrun i närmaste granngård och ville
nödvändigt köpa ett halvt skålpund smör. Det fick hon förstås
inte, och sen slapp de Sie bjäradynga mer där i gården.
Den svarta hunden. »Gammel-Blommem dog på 1880talet.
Han ansågs vara en »stygg» karl, som brukade trolldom.
Då en av hans grannar mistade en fölunge, trodde
han, att Blommen rådde för detta. Vad han kunde ha haft
för uträkning med det, vet man ej, men han tog och skar
ena låret av fölet och grävde ned det i en agnhög, som
tillhörde Blommen. Då denne fick se detta, blev han förslås
arg, ty han förstod, att det var gjort i elak avsikt, och
så mycket förmådde han, att den andre i 17 veckor blev
liggande i den mest olidliga värk i ena låret, så att det till
sist blev döden. Den samma natten manncn dog, låg Gammel-Blommen
jämte en av sina söner i en lada hemma på
deras gård. Då inträffade något besynnerligt. En stor, svart
främmande hund kom in i ladan och gick bort till Gammel­
Blommen, som steg upp och kastade ut hunden, men han
måste göra det tre gånger, innan han blev fri honom. Min
sagesman hade hört detta av den där yngre Blommen, som
hade varit så upprörd, då han berättat det, att han bara
hade velat gråta, för han var alldeles säker på, att q.en där
hunden var »Gamm-karln» själv, d. v. s. den ondc.
130
1 Rötsvamp, s. k. trollsmör, Aethalill111 septiculll. (EnI. E. Modin.)