historier och sägner från vildmarken (dorotea socken) - Murberget ...

_____________n_
(kolten) kostar int mer än hundra riksdaler'. I detsamma
nappade han lapptjötan och kastade henne på elden, varpå
han sprang ut och spände för hästen och for sina färde.
Gårdsfolket drog naturligen lappgumman m elden med detsamma.
Så stor respekt hade Blom för lappkvinnans spådomskonst,
att han inte vågade stanna i gården, fastän han
tagit ut blodet på henne. Detta talade far själv om.» Så
långt min sagesman.
Något snarliknande hade en annan gubbe i en helt annan
del av socknen att berätta: »Det är väl en 50 år sedan», sade
han. "Far min och en till fick en midsommarkväll se en
lappkvinna hoppa över staketet och in på kyrkogården. De
gick fram och tittade efter, och då låg tjötan framstupa på
den sist öppnade graven. Pappa hoppade då in på samma
ställe som kvinnan. Han hade det vettet, att han inte skulle
gå in rätta vägen. Tjötan låg där till utseendet livlös. Hon
höll nog på hämta spådomskraft från de döda. 1 Far fattade
henne i hårflätan, drog henne på det sättet till staketet och
kastade henne över. Hon syntes inte känna det minsta av
den hårdhänta behandlingen. Far ämnade släpa henne till
prästgården, men då Vaknade hon till liv, gnuggade sig i
ögonen och sa, att hon var så 'kureL' (sömnsur), varpå hon
reste sig och lommade iväg därifrån.
Följande historia är egendomlig så till vida, att den uppger,
att lappar spå varandra. Eljest är det regel, att de
låta sin konst gå ut over de bofasta. Det är den förut
nämnde gamle kommunalordföranden, som berättar: "En
lappkvinna från Narge, som hette Kerstin, blev gift med en
gammellapp, som bodde här i byn. De hade en måg, som
hette Jon Tomasson. Han var renlapp. Kerstin hade blivit
1 Tron på möjligheten att göra detta torde ha varit allmän. I synnerhet
i Medelpad har förf. erhållit talrika uppgifter härom. Många namngivna
trollgubbar sägas ha haft för sed att nattetid gå på kyrkogården
och »tala med de döda», och de trollkunniga spelmännen gingo dit och
»hämtade ny kraft», då de vid de långa bröllopen blevo uttröttade.
124