Vinter 2009 - Magasin Skärgård

→ med
tofs i nacken har alltid fascinerat
mig. Mitt allra första möte med viggen kommer
från min barndom i början av 60-talet.
Jag satt då som klistrad framför morfar och
mormors svartvita tv-apparat. Och minns
fortfarande hur spännande jag tyckte det var
att se Bertil Danielsons film om viggen Viggo
på hans ö Trullskär utanför Möja.
En liknande känsla kan komma över mig
än idag när jag står på en brygga i Roslagen
en kall vinterdag med flera tusen rastande
viggar framför mig. Ingen annan gång på året
kan man njuta av så stora mängder sjöfågel.
Även havsörnarna tycks uppskatta detta. De
kan sitta på samma plats i timmar för att
sedan helt plötsligt lyfta och på stela vingar
glida in över flocken.
Det är då det stora lyftet kommer. Med
ett fantastiskt ljud av frasande vingar mot
den lugna vattenytan. Flocken liknar en
snöby som drar fram och tillbaka över det
kalla vattnet, allt för att undvika den jagande
örnen som redan efter några minuter ger upp
och återgår till sitt spanande. Och det blir åter
lugn och ro bland viggarna.
Viggen ökar rejält
Det är inte bara jag och örnarna som har fattat
tycke för viggen. Numera vet man mer om
övervintrande viggar och andra rastande kustfåglar
tack vare regelbunden inventering. Man
vet att vintern 2004 rastade 50 000 vigg mellan
Öregrund i norr och Oxelösund i söder.
Den årliga midvinterinventeringen av
kustfågel är ett internationellt projekt där
Sverige varit med sedan starten 1967. Resultaten
ingår numera i Naturvårdsverkets miljöövervakningsprogram.
Inventeringen sker
en helg i mitten av januari då fåglarna är som
mest koncentrerade och lätta att räkna. Räkningen
utförs av flera hundra frivilliga från
Väddö på ostkusten till Strömstad i väster.
Resultatet av 40 års arbete har nu sammanställts.
Det visar sig att flera arter ökat i
antal. Ökningarna är dessutom stora. Tittar
man lokalt på sträckan Väddö-Oxelösund har
viggen ökat från 15 000 till 50 235. Gräsand
från 4 100 till 7 055. Knipa från 500 till 21 293.
Storskrake från 2 000 till 4 200 och storskarv
från 30 till 1 146.
En förklaring till den stora ökningen kan
vara de isfria milda vintrarna och därmed en
förskjutning av fågelbeståndet norrut. Internationella
räkningar pekar även de mot en
ökning av fågelstammarna. Sothönan har till
exempel hämtat sig snabbt efter att nära nog
ha kraschat under den hårda isvintern 1979.
Ta dig en fin vinterdag ut till en brygga i
skärgården för att spana in det ökade viggbeståndet.
Jag tror du får en av din allra mest
minnesvärda skärgårdsupplevelse. För mig
har det varit ett »lyft« jag aldrig kommer att
glömma. ❧
27 2009