You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
3/2009 oberoende<br />
n Hinsehäxan:<br />
Vi är inte lika<br />
inför lagen!<br />
n Tramadol-besvär:<br />
Blev paranoid<br />
av tabletterna<br />
3/2009<br />
Pris: 20 kr<br />
Ges ut av Riksförbundet för<br />
hjälp åt narkotika– och läke-<br />
medelsberoende, <strong>RFHL</strong>.<br />
SKÄRP DIG!<br />
I det nya coach-Sverige sitter lösningen till allt i ditt huvud. Följ<br />
med till en arbetsförmedling där jobben ska komma med tankekraft.<br />
1
2<br />
Ges ut av Riksförbundet<br />
för hjälp åt narkotika–<br />
och läkemedelsberoende,<br />
<strong>RFHL</strong>. Utkommer med<br />
fyra nummer per år.<br />
oberoende/<strong>RFHL</strong><br />
Lagerlöfsgatan 8<br />
112 60 Stockholm<br />
Tel: 08-545 560 60<br />
Fax: 08-33 58 66<br />
Besöksadress:<br />
Lagerlöfsgatan 8<br />
PG: 70 93 54-5<br />
I RedaktIonen:<br />
Per Sternbeck<br />
Sonja Wallbom<br />
Camilla Svenonius<br />
ansvaRIg utgIvaRe:<br />
Sonja Wallbom<br />
För insänt, ej beställt<br />
material ansvaras ej<br />
MedLeMskaP/<br />
PRenuMeRatIoneR:<br />
Bli medlem i <strong>RFHL</strong> för<br />
100 kronor/år och få<br />
gratis prenumeration på<br />
oberoende.<br />
Ring, posta, faxa eller<br />
mejla in din ansökan till<br />
adressen angiven ovan.<br />
Observera att endast<br />
privatpersoner kan bli<br />
medlemmar för 100<br />
kronor per år. Företag<br />
och organisationer som<br />
vill stödja <strong>RFHL</strong> betalar<br />
för ett stödmedlemskap<br />
valfritt belopp över 100<br />
kronor.<br />
Endast prenumeration<br />
på oberoende<br />
kostar 145 kr/år<br />
för privatpersoner,<br />
organisationer och<br />
företag.<br />
INNEHÅLL 3/2009<br />
3 Ledare<br />
4 Job-seeking i Uppsala<br />
8 De vill ha rätt att röka på<br />
13<br />
Konsten att knäcka<br />
en människa – del 1<br />
18 Tabletterna gjorde Ewa paranoid<br />
20 Hinsehäxan: Till vem ska vi gå?<br />
22 NärRingen ger anhöriga stöd<br />
25 ”Alla som använder Subutex<br />
kan lika gärna använda Suboxone”<br />
30 Gröna fingrar invigt<br />
32<br />
Oberoende möter:<br />
Wolfgang Rutz<br />
35 Så samspelar missbruk och depressioner<br />
37 Familjehemmet brann – ingen tar ansvar<br />
oberoende 3/2009
ledaren LEDAREN<br />
LotsaR ocH coacHeR är regeringens<br />
vapen mot den växande massarbetslösheten.<br />
Med konsult-mumbo-jumbo och lägre ersättningsnivåer<br />
skapas en förnedrande fattigdom.<br />
Coachad till fattighuset<br />
Det är gott om coacher och lotsar nu för<br />
tiden. Ibland kan man nästan tro att den<br />
ena halvan av befolkningen ska coacha<br />
den andra. Frågan är förstås från till vad<br />
och om det hela inte bara är ytterligare en<br />
låtsasmanöver för att dölja spelet med de arbetslösa.<br />
Så här skulle det kunna låta:<br />
Ska vi leka coach?<br />
JA, det gör vi! Vi leker att jag är coach och kan<br />
trolla fram jobb, fast de inte finns, och sedan är du en<br />
sån där i utanförskap som måste hållas sysselsatt eftersom<br />
du är så lat. Och så gör vi det på engelska, för<br />
då kan det verka som om det får någon sorts kvalitet<br />
på nåt vis.<br />
Fast när jag tänker efter, så verkar det både fånigt<br />
och kränkande. Jag begriper att det inte är så det går<br />
till att få jobb, så jag vill inte leka den där leken.<br />
I så fall får du skylla <strong>dig</strong> själv! Du kan gå där och<br />
tänka negativt, och så får du inga pengar heller. Försök<br />
att leva på luft du, så får du se hur länge du kan gå<br />
omkring och vara så där negativ.<br />
Eller så här:<br />
Ska vi leka coach?<br />
JA, det gör vi! Vi leker på engelska, så att jag får<br />
känna mig dum. Och så leker vi att jag är en produkt<br />
som jag ska sälja. Och så tänker jag positiva tankar<br />
hela tiden. För jag har ingen oppositional Reflex,<br />
och jag är ingen doomsayer heller. Kan vi inte ta och<br />
boosta lite ihop? Och så kanske jag kan få hela 4 000<br />
kronor i månaden att slösa bort på mat och hyra och<br />
sånt. För jag har minsann inga säljhinder!<br />
om det inte vore så förfärligt skulle det kunna<br />
skrattas åt. Om det inte vore alldeles verkligt att människor<br />
behandlas på detta sätt, skulle man kunna tro<br />
at det var en nidbild av importerad konsult-mumbojumbo.<br />
Nu ska också så kallat nya svenskar få lotsar från<br />
3/2009 oberoende<br />
Sonja Wallbom,<br />
ordförande i <strong>RFHL</strong><br />
Arbetsförmedlingen som ska få folk in i jobb. Och<br />
funkar det inte så förlorar man sin ersättning därför<br />
att de deltar ”med eget ansvar”, som Jämställdhetsministern<br />
säger. Och måtte de kunna engelska, så att de<br />
inte hemfaller åt Role Rejection, det vill säga att de<br />
skäms över att vara säljare av sig själva, för då ligger<br />
de illa till!<br />
den senaste gruppen som ska löpa gatlopp i<br />
jakten på jobb är alla de som står inför att bli utförsäkrade<br />
från Försäkringskassan. Regeringen satsar<br />
ytterligare 17 miljarder som ska ersätta alla som inte<br />
längre bedöms som tillräckligt sjuka för att få behålla<br />
sin sjukpenning. Man ska i stället få ersättning i förhållande<br />
till sin a-kassenivå, om man har någon, och<br />
lägsta belopp blir 220 kronor per dag. Sveriges Kommuner<br />
och Landsting, SKL, tycker att det är en strålande<br />
idé, därför att staten tar försörjningsansvaret.<br />
Det är en märklig reaktion, därför att ingen som bor<br />
i Sverige kommer att klara sig på de allt lägre ersättningsnivåerna.<br />
För samti<strong>dig</strong>t har vi inte haft så många<br />
som behövt försörjningsstöd från Socialtjänsten på 5<br />
år. I vissa kommuner är ökningen mer än 200%.<br />
Arbetslöshetssiffrorna stiger och kommer att<br />
fortsätta att göra så också nästa år. Alla inser<br />
att folk inte jobbar därför att det inte finns några<br />
jobb. Ändå ska man tvingas att söka visst antal<br />
jobb per vecka under förnedrande former.<br />
Många fler kommer att leva i fattigdom, därför att<br />
ersättningsnivåerna pressas ner.<br />
visserligen sysselsätter man ett visst antal<br />
coacher, men priset för dem som utsätts för denna<br />
lekstuga är högt. Och priset för samhället är alla de<br />
miljarder som man från regeringen kallar för arbetsmarknadssatsningar<br />
och som i stället skulle kunna<br />
fördelas på kommunerna för att både ge jobb och<br />
välfärd inom vårdsektorn och skolan.<br />
3
KLämKäcKa KonsuLteR håller på att förvandla Arbetsförmedlingens<br />
verksamhet till en framgångsteologisk experimentverkstad.<br />
En anonym arbetslös i Uppsala vittnar i detta insiderdokument<br />
om ett Sverige där späkning med gummisnodd har<br />
blivit en etablerad arbetsmarknadsåtgärd.<br />
4<br />
oberoende 3/2009
dokument<br />
tierp är orten i norra uppland<br />
med sloganen ”tIeRP<br />
– DäR aLLt äR mÖJLIGt”. ett<br />
budskap som kan tolkas både<br />
negativt och positivt har jag<br />
kommit till insikt om.<br />
I Tierp var 600 arbetslösa tvingade<br />
att söka ett och samma enkla<br />
jobb i Uppsala för att inte mista Akassa<br />
eller socialbidrag. Ett sådant<br />
förfarande är inte bara förnedrande<br />
och kränkande utan i förlängningen<br />
utarmas både självkänsla<br />
och självförtroende.<br />
I Uppsala har man nu på Arbetsförmedlingen<br />
insett att många arbetssökande<br />
som ägnat mycket tid<br />
åt detta mekaniskt-tekniska sätt<br />
att skicka in jobbansökningar har<br />
blivit missmo<strong>dig</strong>a i tron på att få<br />
ett arbete. Därför har nu grupper<br />
med arbetslösa satts in i ett EUprojekt.<br />
På heltid får arbetslösa<br />
lära sig att bland annat starta eget.<br />
Inte någon enkel liten tredagarskurs<br />
utan med en utbildad marketing-lärare<br />
med lång erfarenhet<br />
under fem månader. I dessa fem<br />
månader ingår även praktik på<br />
olika arbetsplatser. Jag är en av<br />
deltagarna och tycker att kursen<br />
i starta eget är en mycket bra och<br />
grundläggande utbildning.<br />
Betraktar med humor<br />
Alla i min grupp tycker att det<br />
har varit väl<strong>dig</strong>t givande att träffa<br />
varandra. Vi är en grupp människor<br />
som alla har mycket erfarenheter<br />
och kunskaper. Det är dock<br />
lite olika åsikter om vad vi tycker<br />
3/2009 oberoende<br />
om att vara tvingade att gå kursen<br />
(annars får vi ingen A-kassa).<br />
En tycker att det är som att vara<br />
på en öppen anstalt, en tycker att<br />
hennes kreativitet kommit igång,<br />
en tycker att det är kul med alla<br />
diskussioner. En bara älskar att<br />
vara på kursen. En blev sur redan<br />
första veckan eftersom han<br />
absolut inte accepterade att han<br />
som arbetssökande skulle kallas<br />
produkt. Han ansåg att han som<br />
arbetssökande var en resurs och<br />
inte en produkt. Han är fortfarande<br />
sur och tycker att allt snack om<br />
säljande bara är bullshit.<br />
Själv är jag en av de mest positiva<br />
i gruppen eftersom jag betraktar<br />
en hel del inslag med en stor<br />
portion humor.<br />
alla är säljare<br />
Vi har fått lära oss att alla människor<br />
är säljare, ja faktiskt även<br />
arbetslösa. Att vara arbetssökande<br />
är att vara säljare eftersom vi ska<br />
marknadsföra och sälja oss själva<br />
menar kursledningen. I kursmomentet<br />
”job-seaking-index” ingår<br />
en exklusiv inbunden tjock bok om<br />
Säljhinder, en arbetspärm, ett kuvert<br />
som det står thought-zapper<br />
på, och som innehåller ett gummiband,<br />
en gul prick och en kortlek.<br />
Materialet ser verkligen fashionabelt<br />
ut och jag har frågat vad hela<br />
kitet kostar för varje deltagare. Det<br />
verkar vara en känslig fråga och jag<br />
har ännu inte fått något svar.<br />
Enligt job-seaking-kursen har<br />
arbetslösa säljhinder när de söker<br />
arbete precis som människor<br />
Det ingår<br />
i job-kitet<br />
GummIbanDet. Detta kan<br />
sättas på handleden och varje<br />
gång man exempelvis tänkt<br />
ta sig en latte innan man ringt<br />
på ett arbete då drar man i<br />
gummibandet och snärtar till<br />
sig själv för att bryta vanan.<br />
Den rätta gången är att först<br />
ringa på ett arbete och sedan<br />
belöna sig med latte.<br />
GuLa PRIcKen. Nu kan<br />
det ju vara så illa att man<br />
har telefonfobi. Då kan man<br />
ta den gula pricken till hjälp.<br />
Gula pricken måste dock laddas<br />
positivt först. Det görs<br />
genom att sätta påden på<br />
någon eller något man tycker<br />
om, exempelvis i pannan på<br />
sin käraste. När pricken är<br />
laddad placerar man den på<br />
telefonen. Då ska ett mirakel<br />
inträffa, telefonfobin är som<br />
bortblåst för när man ser den<br />
gula pricken ska man fyllas<br />
med så mycket positiva tankar<br />
att man med lätthet lyfter<br />
luren och ringer en arbetsgivare<br />
och söker arbete.<br />
KoRtLeKen. På varje kort<br />
noterar man ett telefonnummer<br />
som ska ringas under dagen.<br />
Sedan lägger man hela<br />
kortleken i vänster bröstficka<br />
och under dagen betar man<br />
av korten genom att efter att<br />
ha ringt ett samtal som står<br />
på kortet lägger man detta i<br />
höger bröstficka. Är det tomt<br />
med kort på kvällen i vänster<br />
bröstficka kan man känna<br />
sig nöjd och belöna sig med<br />
något gott.<br />
5<br />
t<br />
t
som arbetar med försäljning. Det<br />
finns 12 säljhinder som beskrivs<br />
i boken och som kan avhjälpas<br />
genom olika åtgärder med kognitiva<br />
beteende tekniker dvs. KBT<br />
för arbetslösa.<br />
Faktarutan ger en kortfattad,<br />
inledande översikt över de tolv<br />
typerna av säljhinder tillsammans<br />
med en nyckelegenskap som är<br />
förknippad med vart och ett.<br />
tänka bort sorg<br />
Vår coach i job-seaking-index<br />
är en mycket aktiv, leende kvinna<br />
som har ett kroppsspråk som gör<br />
att det ser ut som att hon stän<strong>dig</strong>t<br />
är på gym. Hon lär ut olika trick<br />
som ska hjälpa oss att komma<br />
över våra säljhinder. Ibland med<br />
de hjälpmedel som finns i tankezappningspåsen.<br />
Job-seaking-kursen går ut på att<br />
så ofta som möjligt ha ett positivt<br />
tänk. Hur gör man då om man är<br />
ledsen frågade jag. Coachen svarade<br />
att det kan man tänka bort.<br />
I mina gamla psykologiböcker<br />
kallas att tänka bort för förträngning,<br />
men det var ju 100 år sedan<br />
jag läste dom där gamla psykologiböckerna.<br />
Nu har det kommit<br />
nya idéer. Man kan alltid ta<br />
till tankezappa och boosta för att<br />
sätta igång positiva tankar hos sig<br />
själv enligt Job-seaking-index.<br />
spränga ljudvallen<br />
Boosta är ett begrepp för att öka<br />
sin egen förmåga att söka flera arbeten.<br />
Coachen förklarade att om<br />
du under denna vecka bara sökt 5<br />
arbeten men vill höja din arbetssökarprestation<br />
till 8 nästa vecka<br />
då ska man Boosta. Hon knöt nävarna,<br />
höll dom i brösthöjd och<br />
sköt sedan ut armarna. Hon upprepade<br />
denna rörelse och varje<br />
gång som hon sköt ut armarna sa<br />
hon Boosta sta<strong>dig</strong>t och taktfast<br />
på samma sätt kan man höra en<br />
del på gym säga pumpa, pumpa,<br />
6<br />
pumpa. Det är bara att Boosta,<br />
Boosta, Boosta om man vill peppa<br />
sig själv att höja prestationsnivå.<br />
Trots denna satsning som gjorts<br />
genom detta EU-projekt så måste<br />
vi tyvärr vara realistiska och inse<br />
att alla kommer inte att få jobb i<br />
dagens lågkonjunktur hur vi än<br />
Boostar och tankezappar. Inte<br />
ens om vi flyttar till Tierp, ni vet<br />
orten i norra Uppland där allt är<br />
möjligt, kan alla få arbete. Även i<br />
Tierp så är det så att om 600 personer<br />
söker samma arbete så är<br />
det 599 personer som kommer att<br />
å negativt besked på sin ansökan.<br />
Det är bara en på 600 som kommer<br />
att spränga ljudvallen.<br />
”Jag har sprängt ljudvallen” är<br />
job-seeking-jargong för ”Jag har<br />
fått jobb”.<br />
Det allra bästa med detta EUprojekt<br />
är att kursledningen verkligen<br />
har betonat att det inte är<br />
någon skam att vara arbetslös. Att<br />
vi med stolthet ska presentera oss<br />
själva som arbetslösa. En av de<br />
kreativa deltagarna tog fasta på<br />
detta budskap och initierade en<br />
presentation av sig själv: Hej jag<br />
heter Bengt och är arbetslös (så<br />
börjar våra AA-möten).<br />
Anonym Arbetslös<br />
”Man kan alltid<br />
ta till tankezappa<br />
och boosta<br />
för att sätta<br />
igång positiva<br />
tankar hos sig.<br />
sJäLvsmIsK En snärt med det gula<br />
KoRtLeK På korten skriver man ner<br />
oberoende 3/2009
dokument<br />
gummibandet och lata tankar på snask och kaffe skingras för vinden.<br />
uppgifter som ska utföras. Ett avklarat kort kan firas med något gott.<br />
3/2009 oberoende<br />
Säljhinder<br />
n Domedagssiande (Doomsayer)<br />
Oroar sig, vägrar ta olika<br />
risker.<br />
n Överförberedelse (Overpreparation)<br />
Analyserar för<br />
mycket och handlar för lite.<br />
n Hyperprofessionalism<br />
(Hyper Pro) Besatt av sin<br />
image.<br />
n scenskräck (Stage Fright)<br />
Är rädd för gruppresentationer.<br />
n Rollförnekelse (Role Rejection)<br />
Skäms över att vara<br />
säljare.<br />
n obeslutsamhet (Yielder) Är<br />
rädd för att tränga sig på andra.<br />
n social osäkerhet (Social-<br />
Self-Consciousness) Skräms<br />
av kunder i högre samhällsklasser.<br />
n vänseparering (Separationist)<br />
Är rädd för att förlora sina<br />
vänner.<br />
n Familjeseparering Är<br />
rädd för förlora släktingarnas<br />
aktning.<br />
n Referensaversion (Refferal<br />
Aversion) Är rädd för att skada<br />
affärs- eller kundrelationer.<br />
n telefonfobi (Telephobia) Är<br />
rädd för att använda telefonen<br />
för prospektering eller markandsföra<br />
sig själv.<br />
n Reflexmässig opposition<br />
(Oppositional Reflex) Avvisar<br />
försök till rådgivning och vägledning.<br />
7
De vILL Ha Rät<br />
FÖRstÅR vI unGDomsKuLtuRen och de nya argumenten<br />
för legalisering av hasch? Är Sverige på väg att internationaliseras<br />
eller har vi förlorat rollen som normgivande vuxensamhälle?<br />
Döm själva när Oberoende ber några ungdomar<br />
och en socionomstuderande att ge sin bild under en manifestation<br />
för legalisering av drogen.<br />
Mitt i semestertider och med polisen<br />
på plats var skaran som anslutit<br />
sig till Stockholm Smokefest<br />
2009 i Rålambshovsparken så<br />
liten att den knappt gick att hitta.<br />
Men åsikterna var många.<br />
De som var där såg en chans<br />
8<br />
att få ge medierna sin syn på cannabis<br />
och Folkhälsoinstitutets<br />
planer på narkotikaklassning av<br />
den cannabisliknande nätdrogen<br />
Spice. Både tv och flera av<br />
de stora tidningarna var på plats.<br />
Och Christer Karlsson var där<br />
från KRIS för att visa att det finns<br />
”motkrafter”. Oberoende mötte<br />
Andreas, Jonny och Hermes som<br />
alla menade att debatten om cannabis<br />
fått slagsida – och att det till<br />
och med är viktigt för yttrandefriheten<br />
att slå ett slag för haschet.<br />
oberoende 3/2009
n Varför är du här?<br />
Jag vill visa mitt stöd för saken.<br />
Att det ska vara legalt med<br />
Spice, Mojo och Genie i fortsättningen<br />
också, de är legala idag.<br />
Jag har prövat alla tre. Jag är inte<br />
regelbunden användare och har<br />
bara positiva upplevelser. Jag har<br />
inte heller hört talas om någon<br />
som mått dåligt av Mojo och Genie.<br />
Spice har jag hört att någon<br />
mådde dåligt av, men jag vet inte<br />
på vilket sätt, säger Andreas.<br />
3/2009 oberoende<br />
n Vad tycker du om cannabis?<br />
De flesta är här för att de<br />
vill ha en legalisering av det?<br />
Jag tycker man ska legalisera.<br />
Om alkohol är okej, ska cannabis<br />
vara det också. Man kan verkligen<br />
ifrågasätta Systembolagets<br />
verksamhet eftersom alkoholism<br />
är ett mycket större problem än<br />
cannabismissbruk. Jag har egen<br />
erfarenhet av alkoholism i min<br />
familj och vänner som är riktigt<br />
illa ute.<br />
RÖKFest Ett fyrtiotal personer<br />
mötte upp för Stockholm Smokefest<br />
2009 i Rålambshovsparken.<br />
t att RÖKa PÅ<br />
Andreas, 18: ”Alkohol är farligare”<br />
n Är det rätt väg då att legalisera<br />
cannabis? Borde man<br />
inte istället förbjuda alkohol?<br />
Det skulle ju inte gå. Det blev<br />
ju kaos när man försökte med det<br />
en gång i tiden. Och så handlar<br />
det lite om vad man kan ta ansvar<br />
för själv. Det är helt ologiskt<br />
att det ena är tillåtet idag men<br />
inte det andra. Alkohol påverkar<br />
så många andra runt en själv.<br />
Det blir inte på samma sätt med<br />
folk som röker cannabis. De blir<br />
9<br />
t<br />
t
Inte oRoLIG Andreas oroar sig inte för polisen.<br />
inte lika arga och farliga som<br />
de som dricker för mycket.<br />
Det är ren matematik: om<br />
folk använde cannabis istället<br />
för alkohol, skulle det helt<br />
enkelt inte finnas lika många<br />
ledsna människor.<br />
n Ska man legalisera<br />
”tunga” droger också,<br />
tycker du?<br />
Nej! Det är så pass farligt.<br />
Harm reduction – skadereduktion<br />
Ett narkotikapolitiskt synsätt som tar sin utgångspunkt i att det<br />
är viktigt att se till att minimera skadorna från missbruket när det<br />
pågår.<br />
10<br />
Man kan dö första gången man<br />
använder dem till exempel.<br />
Cannabis är mindre dödligt än<br />
alkohol.<br />
n Vad gör ni om polisen<br />
kommer hit idag?<br />
Jag är inte orolig. Jag har varit<br />
så öppen om min attityd gentemot<br />
anhöriga och andra.<br />
Dessutom sitter vi ju bara<br />
här, vi använder ingenting.<br />
Jonny,<br />
är olagl<br />
n Alla här vill inte vara med på<br />
bild, men du vill?<br />
Jag vill säga vad jag tycker,<br />
sprida ett budskap. Vi borde legalisera<br />
och reglera cannabis precis<br />
som alkohol, säger Jonny.<br />
n Hur?<br />
Tänk <strong>dig</strong> att man säljer cannabis<br />
på samma sätt som alkohol,<br />
för personer över 20 och tar ut<br />
skatt. Idag är det större risker när<br />
14-åringa köper cannabis från<br />
skumma dealers som erbjuder<br />
tyngre droger. Det sätter ungdomarna<br />
i en farlig sits och kan lätt<br />
bli en väg in i tyngre missbruk!<br />
Dealers är inga justa typer.<br />
Dessutom är det så att när cannabis<br />
är olagligt precis som tyngre<br />
droger, så ger det fel signaler: det<br />
blir psykologiskt svårare att skilja<br />
cannabis från tunga droger, som<br />
heroin, eftersom båda är ungefär<br />
lika olagliga i innehav – alltså<br />
”lika farliga”, tror unga lätt. Och<br />
prövar då kanske tyngre droger,<br />
som de annars hade varit med<br />
tveksamma till.<br />
n Men folk vet väl att heroin<br />
är farligare?<br />
Nej, när ungdomarna fått så<br />
många lögner om droger levererade<br />
till sig under så många år<br />
– att cannabis är livsfarligt, och<br />
man upptäcker att det inte är det<br />
– då vill man veta mer. Om andra<br />
droger också. Skolan, polisen ger<br />
fel information.<br />
n Hur borde informationen se<br />
ut?<br />
Den ska vara information, inte<br />
desinformation! Ta till exempel<br />
den här befängda skrönan om<br />
Apelsinmannen som man drar<br />
för eleverna i så många skolor. En<br />
oberoende 3/2009
19: ”Att cannabis<br />
igt ger fel signaler”<br />
polisman står och berättar om en<br />
kille som rökte cannabis för första<br />
gången och sedan trodde att<br />
han var en apelsin. Och försökte<br />
skala av sig skinnet. Alla, lärare<br />
och poliser, påstår sig veta att han<br />
finns, men inte var och inte vad<br />
han heter. Jag undrar hur länge<br />
man dragit den här vandringssägen<br />
för skolelever utan att kunna<br />
visa att det stämmer.<br />
Vi vänder oss mot att det är<br />
skrämselpropaganda i skolorna<br />
som inte minskar riskerna för<br />
oss, utan ökar dem. Allt kan förebyggas<br />
med kunskap, inte med<br />
desinformation.<br />
n Varför väljer du att engagera<br />
<strong>dig</strong> i det här?<br />
Jag tycker att det är viktigt att<br />
det blir rätt, annars tappar unga<br />
förtroendet. Jag har också ett allvarligt<br />
personligt argument, en av<br />
mina föräldrar är alkoholist, och<br />
det är större risk för mig att bli<br />
alkoholist om jag dricker än att<br />
bli cannabismissbrukare om jag<br />
röker.<br />
– Dessutom lägger samhället<br />
för mycket resurser på att bekämpa<br />
cannabis, resurser som kan<br />
användas till att bekämpa tyngre<br />
droger. Det är inte cannabis som<br />
är inkörsporten till tyngre missbruk,<br />
det är kriminaliseringen. Vi<br />
är flera grupper i samhället som<br />
håller med om detta. Vanligt folk<br />
föredrar ju lagliga droger framför<br />
olagliga!<br />
n Vad är ”tunga” droger för<br />
<strong>dig</strong>?<br />
– De som ger kroppsskada, leder<br />
till aggressivitet och medför<br />
en överhängande risk för beroende.<br />
Allt som är mildare än al-<br />
3/2009 oberoende<br />
PRoPaGanDa Jonny tycker att skolan skrämselpropagerar.<br />
Kriminaliseringen<br />
är inkörsporten<br />
till<br />
tyngre droger.<br />
kohol borde legaliseras.<br />
Sedan är det ju vanligt förnuft<br />
som får avgöra hur cannabis ska<br />
användas. Man är ju inte full på<br />
jobbet eller när man har hand<br />
om sina barn. Försök att sikta på<br />
samma regler som med alkohol:<br />
inte på jobbet, inte med barn….<br />
Men det är ju tabu att ta upp<br />
det över huvud taget. Det har<br />
blivit som en religion, det här<br />
att kategoriskt säga nej till ALLA<br />
droger. Utom alkohol, en av de<br />
farligaste.<br />
11<br />
t<br />
t
Hermes, 33: ”Narkotikapolitik<br />
borde bygga på jämlikhet”<br />
n Ska cannabis bli fritt?<br />
– Jag är emot att cannabis är<br />
kriminaliserat. Jag tycker att det<br />
ska legaliseras, men regleras. Något<br />
liknande som Systembolaget.<br />
Det är ju trots allt en mindre<br />
skadlig drog.<br />
n Men går det ihop med den<br />
kulturella bilden av Sverige?<br />
Att vi går till systemet och<br />
köper en påse knark på fredagseftermiddagen?<br />
– Bilden av Sverige är inte bara<br />
en. Som vi ser här idag, vi som<br />
samlats här i parken, det är en<br />
mångfacetterad bild. Sverige har<br />
blivit moderniserat.<br />
n Varför legalisering?<br />
Det finns många argument. Genom<br />
kriminaliseringen finansierar<br />
vi indirekt den organiserade<br />
brottsligheten. Vilket ingen vill.<br />
Dessutom kan man ifrågasätta<br />
hur effektivt det är att ge folk böter<br />
och fängelse för att motverka<br />
missbruk istället för behandling<br />
och hjälp. Vad som är mest humant<br />
och kostnadseffektivt.<br />
– Det är förstås mer humant att<br />
ge människor hjälp, men framför<br />
allt är det en mer ineffektiv metod<br />
att ge folk böter om man vill få<br />
dem att sluta använda cannabis.<br />
n Är de inte ett stort hopp<br />
mellan att studera till socionom<br />
och sitta här i parken och<br />
förespråka legalisering av<br />
cannabisbruk?<br />
– Nej, det tycker jag inte. Och<br />
det som undervisas på utbildningen<br />
är inte alls enbart kriminalisering<br />
eller legalisering – den<br />
motsättningen. Harm reduction<br />
existerar knappt i media, men<br />
existerar i allra högsta grad i en<br />
kurs på universitetet. Jag tycker<br />
helt enkelt att alkohol och cannabis<br />
ska jämställas juridiskt.<br />
12<br />
n Vill du också se tyngre droger<br />
legaliseras?<br />
– Det finns argument man<br />
skulle kunna föra för legalisering<br />
oavsett substans, eftersom hanteringen<br />
gynnar den organiserade<br />
brottsligheten. Men de argument<br />
jag hört rör främst cannabis.<br />
n Du upplever inte att det är<br />
motsägelsefullt att visa de<br />
här åsikterna när du vill jobba<br />
med människor som fått problem<br />
med knark?<br />
– De här frågorna är visserligen<br />
tabubelagda, men därför borde<br />
de diskuteras mer. Och de som<br />
använder cannabis har en demokratisk<br />
rättighet att uttala sig om<br />
detta som grupp, även om det är<br />
olagligt. Men det är klart –för en<br />
socialsekreterare är det svårt att<br />
uttala sig så här, både i tjänsten<br />
och privat. Socialtjänsten är ju<br />
lagreglerad. Det har ju hänt att socialsekreterare<br />
blivit utfrysta efter<br />
att ha gjort uttalanden till exempel<br />
om legalisering av prostitution.<br />
Det finns säkert sådana risker<br />
också när det gäller narkotika.<br />
n Ni är inte så många här idag<br />
– varför är det viktigt för <strong>dig</strong><br />
att delta i manifestationen?<br />
Jag är för yttrandefrihet. Det är<br />
Narkotikapolitiken<br />
handlar<br />
om att kontrollera<br />
en grupp.<br />
stor skillnad på brott där någon<br />
skadar någon annan och brott<br />
som bara riskerar att skada en<br />
själv. Här har Sverige gått ifrån<br />
en viktig gammal rättsprincip när<br />
man kriminaliserar något som<br />
bara drabbar en själv.<br />
Jag och säkert många andra vill<br />
se en narkotikapolitik som bygger<br />
på jämlikhet– så är det inte idag.<br />
Om narkotikapolitik handlar om<br />
att kontrollera farliga substanser<br />
så är det minst sagt paradoxalt att<br />
alkohol och tobak är lagliga medan<br />
cannabis och många andra<br />
droger är kriminaliserade. Ingen<br />
har än så länge dött av cannabis<br />
vilket man definitivt inte kan säga<br />
om alkohol och tobak. Rättvisan<br />
gör undantag för majoritetskulturens<br />
vanor medan minoritetens<br />
vanor kriminaliseras.<br />
Dagens politik bygger alltså inte<br />
på hur farliga droger är utan på att<br />
de som använder droger är underordnade.<br />
Narkotikapolitiken handlar<br />
inte om att kontrollera farliga<br />
droger utan är ett sätt att kontrollera<br />
en underordnad grupp. Narkotikapolitiken<br />
är en vriden kulturpolitik,<br />
en kontrollmekanism.<br />
Text & foto: Camilla Svenonius<br />
Hermes heter egentligen något annat.<br />
Spice<br />
n En örtblandning som doppas<br />
i ett syntetiskt ämne. Ger<br />
ett cannabisliknande rus.<br />
n De sju cannabinoider som<br />
Spice kan innehålla har efter<br />
träffen i Rålambshovsparken<br />
hunnit förbjudas på inrådan<br />
av Folkshälsoinstitutet.<br />
n Förordningen med förbudet<br />
trädde i kraft den 15:e<br />
september.<br />
oberoende 3/2009
dokument<br />
I en aRtIKeLseRIe med början i detta<br />
nummer skriver Malin Widerlöv om den byråkrati<br />
vi har i Sverige och hur samhällets<br />
regelverk förhindrar återhämtning. Hon skriver<br />
utifrån egna erfarenheter som hemlös,<br />
psykiskt sjuk och narkotikaberoende.<br />
3/2009 oberoende<br />
t<br />
t<br />
13
Det här är min historia<br />
År 2001 var jag en nyskild, ensamstående mamma<br />
med tre barn, två av dem med neuropsykiatriska funktionshinder.<br />
För att kunna fortsätta arbeta med min<br />
firma blev jag tvungen att flytta närmare min mamma,<br />
för att få hjälp med barnen. I samband med denna flytt,<br />
husköp, för mycket arbete med firman och tärd av en<br />
uppslitande skilsmässa blev jag dessutom våldtagen<br />
och fick en svår och akut livskris. I samband med<br />
denna kris blev jag inlagd på psykiatrisk klinik och mitt<br />
socioemotionella sammanbrott var ett faktum.<br />
Jag miste mina tre barn och kontakten med min öv-<br />
riga familj, mina vänner och hela mitt sociala nätverk,<br />
jag blev hemlös, jag gjorde sju allvarliga självmordsförsök<br />
inom loppet av 13 månader och har 180 sidor journal<br />
från bara de första två åren. Jag var en så kallad<br />
”särskilt vårdkrävande patient” och hade oftast extra<br />
personal och ”klistervak”. Jag skar mig, svalde glasbitar<br />
och tobak, t o m ett telefonkort lyckades jag peta<br />
i mig vid något tillfälle. Jag tände eld på mig själv, jag<br />
stoppade upp trasiga glödlampor i underlivet..<br />
När jag läser mina journaler idag och ska försöka<br />
identifiera mig med den kvinna som beskrivs är det<br />
omöjligt. Det var inte jag… Jo, det var jag under extremt<br />
tungt medicinering. Psykiatrin höll på att kosta<br />
mig livet. Den tunga medicineringen gjorde mig fruktansvärt<br />
sjuk. När jag bröt med psykiatrin och istället<br />
valde att självmedicinera mig med illegal amfetamin,<br />
var det första steget på väg tillbaka till livet, till ett vär<strong>dig</strong>t<br />
liv. Jag vet att detta kan låta vansinnigt men sådan<br />
är min historia och det är den jag berättar.<br />
De senaste åren har varit en resa mot ett vär<strong>dig</strong>are<br />
liv – min väg till återhämtning – och även<br />
om jag inte önskar någon människa att<br />
behöva gå igenom det jag har gjort<br />
– skulle jag inte vilja leva utan<br />
att få vara den jag har blivit!<br />
Jag är där jag är idag – trots<br />
myn<strong>dig</strong>heter och vårdinstitutioner<br />
– inte tack vare<br />
dem.<br />
Malin Widerlöv<br />
14<br />
oberoende 3/2009
dokument<br />
3/2009 oberoende<br />
Konsten<br />
att knäcka<br />
en människa del 1:<br />
elbolaget<br />
För att bli skriven ”på<br />
församlingen” krävs<br />
att du är konstaterat<br />
bostadslös. Vintern<br />
och våren 2004 var jag<br />
skriven på församlingen i Marks<br />
kommun. Jag vistades i en husvagn<br />
utan värme och vatten. Husvagnen<br />
fungerade som vindskydd<br />
och det var is på insidan av fönstren<br />
när jag vaknade på morgnarna.<br />
Jag sov med dubbla mössor<br />
och fullt påklädd på alla vis.<br />
Samti<strong>dig</strong>t blev jag, helt ovetandes,<br />
påförd elkostnader från ett<br />
av våra större svenska elbolag.<br />
Olika summor debiterades mig<br />
varje månad, från en adress där<br />
jag ti<strong>dig</strong>are bott och som jag vet<br />
nu i efterhand stod helt tom.<br />
Eftersom jag saknade<br />
postadress fick jag heller inga räkningar<br />
men jag var också så pass<br />
psykiskt sjuk att jag förmodligen<br />
ändå inte hade orkat bry mig,<br />
även om jag hade fått vetskap om<br />
dessa fakturor.<br />
utmätt varje månad<br />
När jag senare försöker ta tag<br />
i detta och ville veta hur summorna<br />
uppstod, vilket underlag<br />
elbolaget haft för debiteringen,<br />
får jag veta att elbolaget sålt skulden<br />
till en inkassofirma och inte<br />
längre kan få fram några data<br />
kring ärendet. När jag då vänder<br />
mig till aktuell inkassofirma får<br />
jag besked att de bara har köpt<br />
skulden och inte kan reda i vilket<br />
underlag som ligger till grund för<br />
summorna.<br />
Under tiden jag var hemlös,<br />
svårt sjuk och aktiv sprutnarkoman<br />
hade jag blivit uppsökt av en<br />
delgivningsman från polisen och<br />
skrivit under handlingar. Detta<br />
räknas nu som om jag godkänt<br />
fakturorna och det är för sent att<br />
bestrida dem.<br />
Kronofogden mäter ut min inkomst<br />
varje månad, vilket betyder<br />
att jag lever på existensminimum<br />
15<br />
t<br />
t
och varken har möjlighet eller får<br />
lov att buffra några pengar. Tack<br />
vare att jag har en hemmaboende<br />
son med funktionshinder som<br />
jag får ekonomisk ersättning för,<br />
är utmätningen möjlig. Pengar<br />
som ska gå till sonen mäts ut av<br />
Kronofogden.<br />
kan inte träffa sonen<br />
Jag har också en yngre son som<br />
bor nästan 60 mil ifrån mig som<br />
jag sällan har råd att träffa och<br />
jag får inte höja mitt förbehållsbelopp<br />
(summan man får behålla<br />
efter utmätning) med hänsyn till<br />
umgängesresor, så jag och den<br />
lite äldre hemmaboende sonen<br />
lever alltså en bra bit under existensminimum<br />
tack vare att jag<br />
vägrar sluta träffa min yngste son,<br />
trots att vi saknar pengar.<br />
16<br />
”Pengar som ska gå till sonen<br />
mäts ut av Kronofogden”<br />
Jag har nyligen flyttat till en<br />
mindre lägenhet på två rum och<br />
kök med lägre hyra, än trerummaren<br />
inne i stan. En flytt är alltid<br />
förknippad med extra utgifter,<br />
dubbelhyror och annat så vår<br />
ekonomiska situation är hemsk<br />
och jag har inte kunnat träffa min<br />
yngste son på snart två månader<br />
och har inget hopp om att kunna<br />
göra det den närmsta tiden heller.<br />
Igår, den 8 september 2009, fick<br />
jag ett brev från en svensk elleverantör.<br />
Samma bolag som passade<br />
på att sko sig på mig när jag<br />
var hemlös och rättslös, fast med<br />
nytt namn. Jag som precis är nyinflyttad<br />
och nu har fått kallhyra<br />
att betala till bostadsbolaget istället<br />
för varmhyra, måste numer<br />
köpa elvärme från privat bolag.<br />
Bolaget som levererar el till det<br />
område jag flyttat till har gjort<br />
en kreditprövning på mig med<br />
”negativt resultat” (deras eget<br />
ordval) och jag ombeds nu att<br />
omedelbart betala in 5700 kronor<br />
i deposition.<br />
kronofogden tar sitt<br />
Jag ringde till elbolaget idag och<br />
frågade om jag kunde få betala in<br />
dessa 5700 kronorna som ett förskott<br />
istället för deposition. Då<br />
kunde jag använda dessa pengar<br />
till att finansiera min el under<br />
kommande vinter och kanske betala<br />
in en mindre förskottssumma<br />
varje månad ett tag framöver,<br />
om de var rädda för att jag skulle<br />
slarva med betalningen.<br />
Men icke! Och även om jag sa<br />
upp lägenheten, stängde av elen<br />
oberoende 3/2009
dokument<br />
från och med idag, kunde jag inte<br />
slippa depositionen, fick jag besked<br />
om. Om jag inte omedelbart<br />
betalade in 5700 kronor, skulle<br />
jag bli skyl<strong>dig</strong> elbolaget detta och<br />
de skulle skicka räkningen till<br />
Kronofogden om jag inte betalade.<br />
Jag har ti<strong>dig</strong>are försökt att få<br />
hjälp på socialbyrån i kommunen<br />
när liknande hopplösa situationer<br />
har inträffat men de säger blankt<br />
nej till att hjälpa mig. Jag deklarerar<br />
ju för mer än existensminimum<br />
och de tar ingen som helst<br />
hänsyn till vår faktiska ekonomi.<br />
Det som står på deklarationen<br />
gäller. Vad jag sedan får behålla<br />
efter att Kronofogden har dragit<br />
sitt – det bryr de sig inte om.<br />
utan el och vatten<br />
Jag är arg och ledsen över att<br />
samhällets regelverk och byråkrati<br />
tillåts knäcka människor. Det<br />
räcker tydligen inte att svenskt<br />
regelverk hindrar min yngste son,<br />
som redan är ett utsatt barn, att få<br />
träffa sin mamma och sina syskon<br />
(han har haft det tufft med familjehemsvistelser<br />
och annat p.g.a.<br />
mitt sammanbrott), utan nu ska<br />
även mitt andra barn (som redan<br />
lever under vidriga ekonomiska<br />
förhållanden) dessutom leva utan<br />
elektriskt ljus, värme och varmvatten?<br />
Hans funktionshinder gör dessutom<br />
att datorn är oerhört viktig<br />
för honom och datorn drivs ju<br />
som bekant av el.<br />
Jag har ingen bil och här finns<br />
ingen allmän tvättstuga, utan<br />
tvättmaskinen finns inne i bostaden<br />
men utan el kan jag inte<br />
tvätta heller. Ska jag behöva resa<br />
på bussen med smutstvätten och<br />
be att få tvätta hos någon bekant?<br />
skuldfri – om 207 år<br />
Jag gör verkligen så gott jag<br />
kan. Jag gör mitt bästa. Man kan<br />
inte göra mer än sitt bästa väl? Eller<br />
vad gör jag för fel? Jag betalar<br />
så mycket jag kan varje månad,<br />
på de skulder som uppstod i samband<br />
med mitt sammanbrott.<br />
I den här takten tar det 207(!)<br />
år innan jag blir skuldfri. Socialtjänsten<br />
vill inte hjälpa mig med<br />
varken pengar eller tågbiljetter så<br />
att jag kan träffa min yngste son<br />
regelbundet. Jag arbetar så mycket<br />
jag orkar och kan men oavsett<br />
hur mycket jag arbetar, får jag<br />
enbart behålla existensminimum<br />
vilket omöjliggör besparingar för<br />
oförutsedda utgifter.<br />
Gud har välsignat mig med en<br />
stark tro, besynnerlig envishet<br />
och talets gåva och efter ett långt<br />
samtal med en person på elbo-<br />
”Vad jag får behålla<br />
efter att<br />
Kronofogden<br />
dragit sitt bryr<br />
de sig inte om.<br />
laget i morse, där jag förklarar<br />
att jag tagit mig ur ett narkotikamissbruk,<br />
att jag varit hemlös<br />
och att jag kämpar för att bygga<br />
upp en trygg tillvaro för mig och<br />
min son med funktionshinder,<br />
men att deras begäran gör det<br />
omöjligt för mig, valde personen<br />
jag pratade med att gå vidare till<br />
sin chef och berätta för denne om<br />
min situation.<br />
Efter ett långt samtal och diskussioner<br />
fram och tillbaka slutade<br />
det hela med att elbolaget<br />
strök sin begäran på 5700 kronor.<br />
Jag är alltså nu betrodd att få el<br />
utan vare sig deposition eller förskottsbetalning.<br />
Jag blev självklart<br />
glad över detta men mest av allt<br />
är jag ledsen över att jag ens fick<br />
ett sådant krav och att elbolaget<br />
sparkar på dem som redan ligger.<br />
Dessutom samma elbolag som<br />
driver in skulder jag omöjligtvis<br />
kan ha orsakat under tiden jag<br />
var hemlös och frös i husvagnen.<br />
Rädd för myn<strong>dig</strong>heter<br />
Behöver jag nämna att det var<br />
obehagligt att gå till brevlådan i<br />
morse? För trots att jag är löjligt<br />
skötsam, helnykterist, vegetarian,<br />
kristen och flitig kyrkobesökare<br />
med en nästan menlös livsstil,<br />
är jag faktiskt rädd för svenska<br />
myn<strong>dig</strong>heter. Det har hänt så<br />
många oväntade och obehagliga<br />
saker under de här senaste fem,<br />
sex åren som jag har kämpat för<br />
att återfå ett vär<strong>dig</strong>t liv för mig<br />
och mina barn, att jag förväntar<br />
mig vad som helst från samhällets<br />
byråkrater, myn<strong>dig</strong>heter och<br />
större företag.<br />
Malin Widerlöv<br />
3/2009 oberoende 17
Pillrena gjorde<br />
ewa paranoid<br />
att tRamaDoL stäLLeR till stora problem för människor<br />
har vi skrivit om förut i Oberoende. Ewa Ydrefalks största<br />
problem var hennes starka aggressioner.<br />
Ewa Ydrefalk, 56, har<br />
varit utan Tramadol<br />
i fem månader. Efter<br />
att ha läst Oberoendes<br />
artiklar om Tramadol<br />
för två nummer sedan trappade<br />
hon ur preparatet på en månad<br />
efter mer än 10 års användning.<br />
Hon känner hur hennes besvär<br />
långsamt håller på att avta, hur<br />
hennes mående förbättras. Hennes<br />
historia är den rätt så vanliga<br />
historien om kvinnor som drabbas<br />
av stora sorger, utvecklar diffus<br />
fysisk smärta, får diagnosen<br />
fibromyalgi, och som enda hjälp<br />
erbjuds starka värktabletter och<br />
därefter lämnas vind för våg.<br />
starka aggressioner<br />
Allt detta hände Ewa i början<br />
på 90-talet. Hon ordinerades<br />
Tiparol som så småningom omvandlades<br />
till Tramadol. Hon åt<br />
Tiparol av och till under flera år. I<br />
slutet av 90-talet började hon äta<br />
Tramadol mer kontinuerligt och<br />
åt det fram till för fem månader<br />
sedan:<br />
– Det har satt sig på psyket,<br />
berättar Ewa. Jag har fått depressioner,<br />
ångest, fobier, förföljelsemani.<br />
Det värsta var aggressionerna.<br />
Jag har gått omkring och<br />
varit förbannad hur länge som<br />
helst. Jag kunde bemästra min<br />
ilska fram tills för några år se-<br />
18<br />
dan. Då kunde jag inte längre behärska<br />
mig. Jag ville slå ner folk.<br />
I vintras kulminerade det. Jag<br />
hade seriösa tankar om att ta en<br />
kniv och sticka den i någon. Jag<br />
låste in mig i lägenheten, vågade<br />
inte gå ut för jag visste inte vad<br />
jag skulle göra. Jag hade en bostad<br />
att stänga in mig i men det<br />
finns ju de som inte har det och<br />
vad gör de? Jag kan förstå att det<br />
förekommer vansinnesdåd då det<br />
inte finns plats i sjukvården för<br />
personer med starka mediciner.<br />
Letade diagnoser<br />
För två år sedan var hon riktigt<br />
dålig:<br />
– Då hade jag varit sängliggande<br />
i två månader. Jag hade gått ner<br />
Jag hade seriösa<br />
tankar om<br />
att ta en kniv<br />
och sticka den<br />
i någon.<br />
30 kilo. Min dotter krigade för att<br />
få in mig på psyket eftersom hon<br />
ansåg att det var fara för mitt liv.<br />
Men det tyckte inte Västra Götalandsregionen,<br />
de ansåg inte att<br />
jag behövde hjälp.<br />
Av en slump fick Ewa syn på en<br />
annons i tidningen för en privat<br />
psykiater som hade avtal med regionen.<br />
Hon gick dit. Redan då<br />
frågade hon om det kunde vara<br />
tramadolen som gjorde henne så<br />
sjuk. Det trodde inte psykiatern<br />
utan började istället leta efter en<br />
rad olika diagnoser och sjukdomar:<br />
– De prövade en massa olika<br />
saker under ett och ett halvt års<br />
tid men kom inte fram till vad det<br />
kunde vara. Mitt självförtroende<br />
var kört i botten så jag tyckte ingenting,<br />
berättar Ewa.<br />
vändningen<br />
Så hade det kunnat fortsätta.<br />
Att psykiatrerna fortsatte att söka<br />
diagnoser. Men slumpen ville annat:<br />
– Jag läste om näthandel med<br />
Tramadol i tidningen, sedan gick<br />
jag in på <strong>RFHL</strong>s hemsida. Och<br />
då började jag trappa, först tog<br />
jag den i svagare doser och sedan<br />
halverade jag tabletterna. Efter<br />
att ha läst artikeln i Oberoende så<br />
bestämde jag att ” nu bestämmer<br />
jag”. Jag pratade med Malin i min<br />
oberoende 3/2009
IsoLeRaD Ewa hamnade i en tillvaro av isolering – utan vänner, umgänge och nära relationer.<br />
hälsokostaffär och hon rekommenderade<br />
att jag skulle använda<br />
rosenrot för att mildra abstinensbesvären<br />
och jag tror att det har<br />
hjälpt mig. Jag trappade ur mig<br />
på en månad.<br />
Nedtrappningen och tiden därefter<br />
har gått rätt så lätt tycker<br />
Ewa. Även fast hon så klart inte<br />
är opåverkad av den:<br />
– Jag har haft det otroligt kämpigt<br />
under denna tid och jag<br />
kämpar fortfarande. Av och till<br />
kommer det själmordstankar.<br />
Jag har fortfarande ångest och är<br />
nedstämd. Orkar inte riktigt.<br />
Bitterhet över förlorade år<br />
Ångesten finns där men inte<br />
på samma sätt som förut. Jag har<br />
svårt att komma fram till slutet i<br />
meningar. Jag bara pratar på, jättemycket,<br />
och kommer inte till<br />
slutet. Folk blir irriterade över<br />
det. Man gör dumma saker också.<br />
3/2009 oberoende<br />
Jag tecknade flera telefonabonnemang<br />
på gatan när jag slutade<br />
med detta. Hjärnsläpp. Det var<br />
bara att betala hela beloppet med<br />
en gång.<br />
Med fem månaders frihet från<br />
tabletterna smög sig bitterheten<br />
på:<br />
– Före 30 hade jag hur mycket<br />
upplevelser i livet som helst. Jag<br />
var med de svenska FN-trupperna<br />
i Libanon på 80-talet och jobbade<br />
som sjuksköterska. Jag reste<br />
en hel del. De senaste 20 åren vet<br />
jag inte riktigt vad jag har gjort.<br />
Ewa beskriver en tillvaro i isolering.<br />
Utan vänner, utan umgänge<br />
och nära relationer. Det<br />
enda som finns är hennes barn<br />
och barnbarn som hon inte alltid<br />
orkat umgås med:<br />
– Man blir dålig av att vilja<br />
kunna ta hand om sina barnbarn<br />
men inte kunna. Det har varit<br />
konflikter med mina barn. Jag<br />
har inte kunnat säga nej även fast<br />
jag egentligen inte orkat<br />
– Mina katter har räddat mig.<br />
De två sitter där och tittar på en<br />
när man ligger i sängen. Ska man<br />
gå upp eller inte, och då måste<br />
man ju gå upp. Då känner man<br />
ett ansvar. Katterna har piskat på<br />
mig.<br />
– Det jag blir mest bitter över<br />
är att jag fått stå ensam i det här.<br />
Jag har försökt att få hjälp men<br />
svaret jag fått har varit att jag får<br />
klara mig själv, att jag står ensam.<br />
Man blir behandlad som psykiskt<br />
sjuk av sjukvården men man blir<br />
ju psykiskt sjuk av pillrena. Men<br />
jag skäms inte för det heller, det<br />
har jag inte vett att göra. Man kan<br />
aldrig säga: Jag blir inte narkoman,<br />
läkemedelsberoende eller<br />
alkoholist, man vet inte det. Alla<br />
kan bli det.<br />
Text och foto:<br />
Per Sternbeck<br />
19
Till vem s<br />
20<br />
Kronobergshäktet<br />
3 augusti 2009:<br />
I<br />
mitt eget fall hade jag ett<br />
vittne, som helt uppenbart<br />
talade osanning. Det<br />
borde naturligtvis ha varit<br />
skäl för Svea Hovrätt att<br />
fundera lite extra på domskälen,<br />
som till stor del var baserade<br />
på vittnen…<br />
Nej, det gjorde de inte.<br />
Då finns Högsta Domstolen<br />
kvar att vända sig till. Tyvärr!<br />
Med den rutinmässiga, oengagerade<br />
inlagan från den offentlige<br />
försvararen blev det avslag<br />
på ansökan om prövningstillstånd<br />
med vändande post.<br />
Jag vet inte om jag skall vara<br />
mest besviken på försvarsadvokaten<br />
eller på domstolarna –<br />
eller rättsväsendet i stort.<br />
Det borde inte behövas speciella<br />
dubbelengagerade insatser<br />
av ett juridiskt ombud för<br />
att få en rättvis bedömning i<br />
ett brottmål. Gäller det grova<br />
våldsbrott fins ju advokater<br />
som jobbar i medialjuset, men<br />
är det sex eller knarkbrott<br />
finns ingen, som lyfter på<br />
ögonbrynen ens.<br />
En man klappar till en kvinna<br />
så att hon faller och slår huvudet<br />
i något. Kanske tappar hon<br />
medvetandet, kanske gjorde<br />
hon inte det, eller fick tillbaka<br />
medvetandet senare? Jag vet<br />
inte. Kanhända att ingen annan<br />
heller vet. Utom han som<br />
slog vill säga…I vilket fall som<br />
helst, han tog det säkra före det<br />
osäkra och sköt henne i ryggen.<br />
Inte en gång, utan två! Varefter<br />
han stuvade in kroppen i bagageluckan<br />
på sin bil, körde ut<br />
i skogen och försökte elda upp<br />
henne.<br />
Men, mördade han henne?<br />
Tja... säg det!<br />
Den frågan har stötts och<br />
blötts, fram och åter i rättssalar<br />
och i media. Är mannen en<br />
mördare, som skall dömas för<br />
mord?<br />
Inte rättssäkert<br />
Vadå? Är det inte bra att<br />
rättvisan är noggrann i vårt<br />
land och inte slarvar ifrån sig<br />
så viktiga saker som att följa lag<br />
och rätt?<br />
Jo, det skulle det ha varit. Om<br />
det hade gällt i ALLA brottmål,<br />
i alla rättegångar och för alla<br />
åtalade brottmisstänkta av alla<br />
sorter. DET GÖR DET INTE!<br />
I vissa mordåtal och somliga<br />
stora, spekulativa ekobrott, ja.<br />
Men gäller det narkotika eller<br />
sexbrott går det inte så noga till.<br />
Den stora faran med medias<br />
penetrerande av de rättssäkra<br />
aspekterna i ett sådant<br />
här fall, leder naturligtvis till<br />
att folk tror att Sverige är ett<br />
rättssäkert land. För alla! DET<br />
ÄR DET INTE!<br />
Det är klart att man väl<strong>dig</strong>t<br />
gärna vill tro att det är så här<br />
rättvist och hederligt. Det är ju<br />
för katten Sverige!<br />
Till och med advokater – inte<br />
alla, men alldeles för många<br />
– tycks tro på och jobbar efter<br />
principer, som kanske gällde en<br />
gång. Likhet inför lagen, hellre<br />
fria än fälla och sådant.<br />
DET GÄLLER INTE LÄNG-<br />
RE!<br />
Ännu mindre nu, efter reformen<br />
av rättegång i hovrätten!<br />
Man kan fråga sig vad det är<br />
för mening med att spela upp<br />
videoinspelningar av det som<br />
sades i tingsrättsförhandlingen.<br />
Omförhör eller nya vittnen<br />
godtas inte om det inte föreligger<br />
mycket speciella omstän<strong>dig</strong>heter.<br />
Det är svårt att begripa<br />
meningen med dyrbara förhandlingar<br />
i hovrätterna över<br />
huvud taget.<br />
skillnaden på bu och bä<br />
Jag är den sista att missunna<br />
en annan åtalad person en rättvis<br />
bedömning av en brottsanklagelse.<br />
Inte minst då jag själv<br />
sitter på Kronobergshäktet,<br />
åtalad för narkotikabrott.<br />
”likhet inför<br />
lagen, hellre<br />
fria än fälla<br />
och sådant.<br />
det gäller inte!<br />
oberoende 3/2009
ka vi gå?<br />
Ja, jag hade en plastkasse med<br />
c:a 285 g amfetamin i handen<br />
när polisen grep mig. Det är ett<br />
faktum, som jag inte ens försöker<br />
komma ifrån.<br />
Men då är väl saken klar?<br />
Lika klar som att kvinnan i Gällivare<br />
är död, kan man tycka….<br />
Eller? Nej, så är det ju inte, där<br />
var det frågan om och varför! I<br />
mitt fall är det bara.<br />
Oturligt nog fick jag en offentlig<br />
försvarare, som inte hade<br />
insett skillnaden mellan bu och<br />
bä. Han trodde nog att samma<br />
noggranna regler skulle gälla<br />
även i ett narkotikabrottsmål.<br />
Han ställde inga – eller helt fel<br />
frågor till vittnena. Det gjorde<br />
han trots att jag försökte förklara<br />
och berätta vad som hade<br />
förevarit och vad han borde<br />
inrikta sig på i vittnesförhören.<br />
tog en privat försvarare<br />
Trots att jag till och med hade<br />
skrivit ner alltihop missade han<br />
poängerna och jag höll på att gå<br />
upp i limningen när jag märkte<br />
vartåt det barkade.<br />
Jag försökte sparka till honom<br />
för att sluta att pressa<br />
ett vittne rätt ut i periferin<br />
av spekulationer, men de har<br />
masonitskivor mellan sittplatserna<br />
i Södertörns Tingsrätt,<br />
så det blev bara en högljudd<br />
smäll.<br />
Inför överklagagandet ansökte<br />
jag om att få byta försvarare,<br />
men det avslogs av tingsrätten.<br />
Skam den som ger sig! Till hovrätten<br />
engagerade jag en begärd<br />
försvarare, en som vet vad som<br />
gäller i ett mål som mitt. Men<br />
vad hjälpte det? Hovrättsförhandlingen<br />
var ju bara en repris<br />
av misstagen i tingsrätten. Inte<br />
ens min sparksmäll hördes på<br />
videon.<br />
Det finns paragrafer i lagboken,<br />
som kunde ha diskuterats<br />
för att se om det fanns omstän<strong>dig</strong>heter<br />
som skulle inverka på<br />
bedömningen av mitt straff.<br />
Min advokat i tingsrätten<br />
insåg inte vad han borde lagt<br />
krutet på. Min begärda advokat<br />
i hovrätten fick ingen<br />
möjlighet att framföra någon<br />
ny talan, efter som allt redan<br />
var sagt i tingsrätten.<br />
Frånvarande advokat<br />
Under den senaste veckan här<br />
på kvinnliga gemensamhetsavdelningen<br />
på Kronoberg är det<br />
en offentlig försvarare som helt<br />
enkelt bara underlåtit infinna<br />
sig till klientens förhandling vid<br />
Svea Hovrätt.<br />
Tjejen fick ta stöd av den<br />
medåtalades advokat, men<br />
mellan förhandlingen och att<br />
domen meddelats ringde den<br />
ordinarie advokaten hit, och<br />
pratade med sin klient.<br />
– Oj då, ni var i hovrätten?<br />
Jag var i Dalarna, är det fortfarande<br />
förresten, men det<br />
där går ändå inte bra!<br />
En annan kvinna är dotter<br />
och syster till kända kulturarbetare.<br />
Dessa är inga brottslingar,<br />
inte ens misstänkta sådana.<br />
Likväl har Stockholms tingsrätt<br />
skrivit ut hela domen i den<br />
kända systerns namn. Vadå<br />
medieinfluerade? Inte domstolen,<br />
inte.<br />
Min egen privata advokat har<br />
inte kommit till det samtal han<br />
hade bokat den 17 juli. Det vill<br />
säga, jag har väntat på honom<br />
redan tio dagar därförinnan,<br />
men då lät han åtminstone<br />
meddela genom vakterna här<br />
att han inte hade tid förrän –<br />
som sagt den 17 juli… Han har<br />
ännu inte kommit. I dag har vi<br />
den 10 augusti<br />
VEM BRYR SIG!???<br />
3/2009 oberoende 21<br />
LILLEMOR ÖSTLIN<br />
t<br />
t
Det började inte särskilt<br />
bra när Torbjörn<br />
“Totte” Alderfalk, 42<br />
och Carina Bång,<br />
37, träffades för första<br />
gången på Kronobergshäktet<br />
2002. Totte satt häktad för en rad<br />
brott som berodde på att han använde<br />
amfetamin i stor skala och<br />
22<br />
dessutom var hemlös. Carina<br />
Bång arbetade som uppsökare<br />
och tog kontakt:<br />
– Jag körde ut henne från cellen<br />
eftersom jag trodde att hon var en<br />
vanlig plit. Det är ju lite fel psykologiskt<br />
att uppsökarna har uniform.<br />
Det går ju på ren reflex att<br />
man kör ut dem, säger Totte.<br />
ny FÖRenInG Torbjörn Alderfalk och Carina<br />
Bång träffades första gången 2002. Nu har bildat<br />
anhörigföreningen NärRingen.<br />
anhöriga får<br />
för lite stöd<br />
anHÖRIGa tILL mIssbRuKaRe får alldeles för lite stöd av<br />
samhället. Särskilt när missbruket är dolt och missbrukaren<br />
inte söker hjälp. Många anhöriga utvecklar ett medberoende<br />
som det är svårt att bryta. Men hjälp finns att få. Om man<br />
söker ordentligt.<br />
“Du vet var jag finns”, sa Carina<br />
och gick.<br />
ville hjälpa andra<br />
2004 träffades de igen. Även<br />
denna gång på Kronoberg. Totte<br />
hade suttit häktad på Huddinge<br />
däremellan och hade skaffat lite<br />
mer information om vad uppsö-<br />
oberoende 3/2009
karna erbjöd. Han hade tröttnat<br />
på livet han levde och ville göra<br />
en förändring. Carina släpptes<br />
in och tillsammans började de<br />
köra stenhårt. Totte hamnade på<br />
behandlingshem och påbörjade<br />
arbetet med att bli drogfri. Carina<br />
slutade på Kriminalvården<br />
och började en coachutbildning.<br />
De höll kontakten genom åren<br />
och 2007 träffades de över en<br />
fika. Totte behövde coachning<br />
ovh både ville hjälpa andra. Båda<br />
hade sett hur anhöriga till missbrukare<br />
är i stort behov av hjälp<br />
men så gott som aldrig erbjuds<br />
någon. Där föddes idén om att<br />
starta någon form av aktiviteter<br />
kring och för anhöriga.<br />
Lätt glömma egna behov<br />
Carina Bång är själv anhörig till<br />
personer som missbrukat både<br />
alkohol och narkotika:<br />
– Frågan om anhöriga till<br />
missbrukare är inte någon stor<br />
samhällsfråga direkt. Men det är<br />
kanske inte så underligt. Missbrukaren<br />
syns. Alla resurser läggs<br />
där och för de anhöriga är det<br />
viktigaste att missbrukaren får<br />
hjälp att bli frisk. Då är det lätt att<br />
glömma bort sina egna behov.<br />
– Det är en så stor grupp det<br />
gäller, det är så utbrett och ändå<br />
är det så tyst, säger Totte.<br />
Carina Bång menar att många<br />
anhöriga till missbrukare är<br />
osynliga, ensamma, känner stress<br />
och plågas av skam– och skuldkänslor.<br />
skuld och skam<br />
– Vi vill lyckas. Alla misslyckanden<br />
påverkar oss. Vad ska andra<br />
tro? Man tittar på alla andra som<br />
har något vi skulle vilja ha. Vi ser<br />
på alla andras fasader och jämför<br />
med vår egen. Vi vet sanningen<br />
om vår fasad men inte om deras.<br />
Man känner att man ljuger och i<br />
detta föds skuld och skam.<br />
– Man vågar inte prata med<br />
någon. Man tar på sig ett ansvar<br />
3/2009 oberoende<br />
för något man inte har ansvar för.<br />
Fokus ligger ofta på att rädda den<br />
som missbrukar. Det egna livet<br />
hamnar på någon sorts pausknapp.<br />
Man mår fruktansvärt dåligt<br />
samti<strong>dig</strong>t som man försöker<br />
rädda någon annan.<br />
Möjliggör missbruket<br />
– Det är så lätt att som anhörig<br />
kliva i och på olika sätt underlätta<br />
knarkandet, supandet, pillerätandet,<br />
säger Totte. Man blir en möjliggörare.<br />
Man vet inte när man<br />
blir det eller hur man blir det.<br />
Man bara blir det.<br />
– Man börjar ta ett ansvar för<br />
ett gemensamt problem. Ofta är<br />
det ekonomiskt. Om jag super på<br />
helgen och inte går till jobbet på<br />
måndagen blir det ett gemensamt<br />
problem för min partner och mig<br />
när pengarna inte räcker. Den<br />
som kan lösa problemet är missbrukaren<br />
men ofta är det istället<br />
den anhöriga som går in och röjer<br />
upp.<br />
Medkänsla överstyr<br />
Vi börjar diskutera begreppet<br />
medberoende:<br />
– Ett medberoende handlar om<br />
en medkänsla som gått överstyr.<br />
Det är beteendet som fallerar, berättar<br />
Totte. Som min mamma reagerade<br />
när jag blev drogfri: “Kul<br />
att du blev drogfri men måste du<br />
ettmedberoende handlar<br />
om en medkänsla<br />
som<br />
ta allt ansvar på en gång?”<br />
– Ett medberoende är ett beteende<br />
som är utvecklat under speciella<br />
omstän<strong>dig</strong>heter, fyller Carina<br />
i. Att ta sig ur ett medberoende<br />
är en process som handlar om en<br />
stegvis beteendeförändring, inte<br />
ge pengar och inte köpa mat, inte<br />
städa… Det finns en risk med att<br />
ta för stora ord i sin mun eller för<br />
stora kliv. Att man som anhörig<br />
inte orkar leva upp till dem, det<br />
blir tomma ord. Man ska skilja<br />
sig, sticka hemifrån, men ändå<br />
blir man kvar. Man märker att<br />
man kommer med tomma ord,<br />
man förflyttar sina egna gränser<br />
och man låter sig bli överkörd<br />
ännu en gång.<br />
– Man blir sitt förhållande. Om<br />
man är tillsammans med någon<br />
och mitt mående och mitt liv är<br />
helt beroende av den andres mående<br />
så är det ett tecken på att<br />
något är fel. Som medberoende<br />
har man inget eget mående. Man<br />
är helt och hållet inne i sin medkänsla.<br />
Livskris vid nykterhet<br />
Medberoendet innebär också<br />
att när missbrukaren bryter sitt<br />
missbruk kan det ibland leda till<br />
livskriser.<br />
– Livsrollen försvinner vid den<br />
andres nykterhet och det är inte<br />
ovanligt att parrelationer spricker.<br />
Människan som drogat hittar<br />
en annan. Kvar står den anhöriga<br />
som byggt upp sin person kring<br />
den som missbrukat. Utan eget<br />
liv, utan att egentligen veta vem<br />
man är, säger Totte.<br />
– En annan vanlig företeelse<br />
är att drogerna försvinner men<br />
inte drogpersonligheten, berättar<br />
Carina. Man har länge gått<br />
och tänkt att om han bara slutar<br />
dricka så blir allt bra men så inträffar<br />
det och allt blir inte bra i<br />
alla fall. Om drogerna försvinner<br />
men beteendet är kvar så föder<br />
det besvikelse.<br />
Hur ska man göra för att und-<br />
gått överstyr. t t<br />
23
sKuLDKänsLoR Carina menar<br />
att barnens skuldkänslor lätt<br />
förs vidare in i vuxenlivet.<br />
en partner kan<br />
man skilja sig<br />
från, men inte<br />
en förälder<br />
eller ett barn.<br />
24<br />
vika att bli medberoende?<br />
– Det är svårt att hitta ett enda<br />
budskap men jag tror att det viktigaste<br />
man kan göra är att börja<br />
prata, att söka stöd, säger Carina.<br />
Men det är också viktigt att komma<br />
fram till vilka värderingar jag<br />
har och slå fast vilka gränser jag<br />
inte går över och stå fast vid det.<br />
– Det är viktigt att man är klar<br />
inför sig själv vilka gränser man<br />
har, hur långt man är beredd att<br />
tänja på dem och sedan ta upp<br />
det till samtal: För mig är inte det<br />
här okej. Om personen fortsätter<br />
att bete sig så har man sedan ett<br />
val, ska man stanna kvar eller gå.<br />
– Sedan finns det ju också en<br />
massa barn som lever i detta utan<br />
att ha några valmöjligheter, fyller<br />
Totte i. En partner kan man skilja<br />
sig ifrån men det kan man inte<br />
från ett barn eller en förälder.<br />
– Som barn tar man på sig skuld<br />
och skam även för saker man inte<br />
har med att göra. Det blir lätt ett<br />
familjemönster som lever kvar<br />
även som vuxen, menar Carina.<br />
Om det finns ett problem man<br />
vill lösa men som inte kan lösas<br />
blir det lätt mitt fel om man är<br />
uppväxt i en sådan familj.<br />
Lite stöd från samhället<br />
Både Totte och Carina menar<br />
att anhöriga till missbrukare inte<br />
erbjuds någon hjälp trots att samhället<br />
borde ha mycket att vinna<br />
på det:<br />
– Vi har gjort en enkät och den<br />
visar att det är många anhöriga<br />
som stannat hemma från jobbet<br />
för att ta hand om den beroende.<br />
– En annan sak är hur många,<br />
framförallt kvinnor, som inte<br />
får gå till jobbet för att deras<br />
drogande make har noja och är<br />
svartsjuk. För att inte tala om hur<br />
många, återigen framförallt kvinnor,<br />
som själva börjar missbruka<br />
på grund av att de på något vis vill<br />
dela allt i livet med mannen man<br />
lever med.<br />
Ett annat problem är att den<br />
hjälp som erbjuds nästan enbart<br />
är baserad på tolvstegsprinciperna:<br />
– Al-Anon har hjälpt jättemånga<br />
men det finns nästan inga<br />
alternativ, berättar Carina.<br />
– Jag har också reagerat på hur<br />
en del behandlingshem behandlar<br />
anhöriga, säger Totte. Man kallar<br />
in den anhöriga till samtal, lyfter<br />
på locket och pekar ut vilken roll<br />
anhöriga haft i personens missbruk.<br />
Sen är det tack och hej. Anhöriga<br />
används som ett redskap i<br />
personens rehabilitering och process<br />
och lämna sedan åt sig själv.<br />
Det gäller inte alla behandlingshem<br />
men rätt så många.<br />
– Behandlingshemmens främsta<br />
uppgift är ju att rehabilitera<br />
missbrukaren men man ser inte<br />
till den anhörigas vidare behov<br />
vilket ju också kan slå tillbaka på<br />
missbrukaren.<br />
anhörigförening bildad<br />
Sju år har gått sedan det första<br />
misslyckade mötet mellan Totte<br />
och Carina. De har gått från ord<br />
till handling. De har bildat anhörigföreningen<br />
NärRingen. Till<br />
hösten startar man anhöriggrupper<br />
i Stockholm, Malmö och Gällivare.<br />
Carina Bång har framställt<br />
ett skriftligt material som gör att<br />
personer som inte har tillgång till<br />
grupper eller föreningar kan börja<br />
arbeta själva hemma vid köksbordet.<br />
Det rör på sig – även för<br />
anhöriga till missbrukare.<br />
Text och foto:<br />
Per Sternbeck<br />
n Läs mer om När-Ringen<br />
på www.narringen.se. Där<br />
finns förutom mer information<br />
även ett forum.<br />
n Carina Bångs ”Arbetsmanual<br />
för anhöriga” kan<br />
man beställa genom www.<br />
codependencyinfo.com eller<br />
www.adlibris.se.<br />
oberoende 3/2009
”alla som miss-<br />
brukar subutex…”<br />
beRoenDevÅRDen byteR ut Subutex mot Suboxone,<br />
som ska vara svårare att missbruka. Men medan många<br />
rapporterar biverkningar när de tvingas byta, så har andra<br />
upptäckt att det visst går att missbruka Suboxone.<br />
I<br />
förra numret skrev vi en del<br />
om läkemedlet Suboxone<br />
som inom beroendevården<br />
mer och mer börjar ersätta<br />
det etablerade läkemedlet<br />
Subutex.<br />
Subutex och Suboxone är narkotiska<br />
läkemedel som används i<br />
underhållsbehandling med opiatberoende<br />
patienter. Läkemedelsverket<br />
rekommenderar Suboxone<br />
som förstahandsval utom när<br />
Metadon bör användas, eller när<br />
patienten har en fungerande behandling<br />
med Subutex. På så sätt:<br />
”..reduceras misstanken att illegalt<br />
åtkommet buprenorfin härrör<br />
från missbruksvården.” Detta kom<br />
man fram till på Läkemedelsverkets<br />
hearing i mars förra året.<br />
katten på råttan…<br />
Det finns på vissa orter en uppenbar<br />
rädsla i underhållsprogrammen<br />
att få klä skott för tillgången<br />
på illegal Subutex. Så på<br />
flera ställen i landet har man gått<br />
ganska långt för att undvika att<br />
utpekas som leverantör till en illegal<br />
marknad.<br />
I Katrineholm och på några<br />
andra ställen har man valt att helt<br />
byta ut Subutex mot Suboxone<br />
för alla patienter, även de som<br />
fungerat bra på Subutex. En stor<br />
del av patienterna som fungerade<br />
3/2009 oberoende<br />
på Subutex, upplever dels att Suboxone<br />
fungerar sämre, men också<br />
att det ger ett antal obehagliga biverkningar.<br />
Det faktum att Subutex har stor<br />
efterfrågan på den svarta marknaden,<br />
skapar mycket av beroendevårdens<br />
ibland rent polisiära<br />
inställning mot sina patienter.<br />
…och råttan på repet<br />
Vad får de ansvariga på dessa<br />
beroendecentra att fatta beslut<br />
som uppenbart går emot patienternas<br />
önskemål och behov?<br />
Man tvångsbyter medicin. Man<br />
krossar Subutextabletter och förstör<br />
dess tänkta effekt. Patienter<br />
som råkat illa ut ställs ofta utan<br />
hjälp. Förra året i Södermanland<br />
tog en patient sitt liv. Han rånades<br />
på sina Subutex, men förvägrades<br />
en ny helgdos. Detta hade kunnat<br />
undvikas om beroendevården<br />
inte var rädd att cirka fyra piller<br />
skulle nå den svarta marknaden.<br />
Patienter som rapporterar biverkningar<br />
av Suboxone får ofta<br />
höra att det är inbillning eller<br />
placeboeffekt. Till och med att<br />
biverkningarna beror på ”illvilliga<br />
rykten från underjordiska subkulturer”!<br />
(Intervju med Johan<br />
Kakko i Oberoende nr. 2 – 09 )<br />
Med utgångspunkt från beroendevårdens<br />
prioriteringar och<br />
agerande är det lätt att tro att tillgången<br />
på illegal Subutex uteslutande<br />
bygger på läkemedel från<br />
ortens beroendepatienter och att<br />
ett tvångsbyte till Suboxone, som<br />
i Katrineholm, skulle göra avsevärd<br />
skillnad.<br />
Visst finns det patienter som<br />
säljer delar av sin medicin. Både<br />
de i beroendevård och andra. Det<br />
finns däremot ingen anledning att<br />
anta att majoriteten av beroendevårdens<br />
patienter skiljer sig från<br />
andra patienter. De som satt i system<br />
att utnyttja programmet för<br />
illegal hantering är ett fåtal. De<br />
som tar ansvar för sin behandling<br />
och sitt läkemedel är många. Vi<br />
kan inte låta ett fåtal styra vardagen<br />
för den merpart som följer<br />
intentionerna med vården.<br />
Roten till det onda<br />
Där det finns pengar att tjäna,<br />
finns det gott om aktörer som tar<br />
risker för en del av vinsten. Det<br />
finns gott om narkotiska preparat<br />
till illegal försäljning, likaså<br />
många personer som säljer. Men<br />
föreställningen att all illegal Subutex<br />
kommer från beroendevårdens<br />
patienter är lika absurd som<br />
orealistisk när preparatet är så<br />
lättillgängligt på den stora europeiska<br />
svarta marknaden. t<br />
t<br />
25
Många av landets tidningar har<br />
så gott som alltid, och till synes<br />
utan anledning, en hänvisning till<br />
beroendevården när lokala brott<br />
och polisingripanden rapporteras.<br />
Ett exempel: Person A slår person<br />
B på käften. B ringer polis<br />
som hämtar A. Endera använder<br />
A illegal Subutex, eller också är<br />
han patient i LAB, för i fickan finner<br />
polisen en Subutex. I artikeln<br />
om händelsen kommer A att kallas:<br />
’Den våldsamme narkomanen’,<br />
och storyn om ett slagsmål<br />
avrundas i stil med: ’Våldsverkaren<br />
avvisiterades och polisen<br />
fann Subutex i mannens kläder.<br />
Subutex är ett narkotikaklassat<br />
läkemedel som används av beroendevården<br />
för behandling av heroinister.’<br />
Inget konstigt med det,<br />
egentligen. Våld och knark säljer<br />
tidningar och fakta stämmer ju<br />
till största delen.<br />
vrångbild har blivit sanning<br />
Det märkliga är att sådant oftast<br />
räcker för att det ska höjas<br />
röster om en restriktivare missbruksvård.<br />
De vanföreställningar<br />
om narkomaner, och narkomaners<br />
sätt att vara, som florerat<br />
under snart ett halvsekel har<br />
blivit vedertagna sanningar. Det<br />
har de kunnat bli för att personer<br />
tror, och väljer att tro, på dem.<br />
Vrångbilden används sedan som<br />
rättfär<strong>dig</strong>ande för de oacceptabla<br />
beteenden och attityder som förekommer.<br />
Gerhard Larsson, regeringens<br />
egen utredare som nu gör en<br />
översyn av missbruks- och beroendevården,<br />
anser att ”det kränkande<br />
bemötande som ibland är<br />
diskrimineringsliknande” också<br />
är en av de största bristerna.<br />
Många vet nog hur man vill bli<br />
bemött och behandlad, men hur<br />
kommer vi dit?<br />
Subutex är onekligen ett läkemedel<br />
med mycket hög missbruksfaktor.<br />
Den krossas och snortas, löses<br />
och injiceras eller används som<br />
26<br />
det är tänkt, placeras under tungan<br />
och får smälta långsamt.<br />
Den senaste tiden har det renodlade<br />
missbruket av Subutex<br />
ökat, d.v.s. hos personer som inte<br />
har ett opiatberoende i grunden.<br />
Men det är svårt för de människorna<br />
att få hjälp när de vill sluta<br />
med sitt missbruk.<br />
Landstinget klassar Subutex<br />
som ett mellanting mellan läkemedel<br />
och narkotika. Då hamnar<br />
de som är beroende mellan stolarna.<br />
Dessutom krävs en remiss<br />
från socialsekreterare och två års<br />
dokumenterat Subutexmissbruk,<br />
vilket kan vara väl<strong>dig</strong>t svårt att<br />
uppvisa. Mottagningen för läkemedelsberoende,<br />
TUB, tar inte<br />
emot dessa personer utan hänvisar<br />
till beroendemottagningarna.<br />
Öppenvård är inget alternativ för<br />
den här gruppen, då det är mycket<br />
svårt att göra en nedtrappning<br />
själv. Abstinensen är väl<strong>dig</strong>t kraftig<br />
och kan jämföras med abstinensen<br />
vid heroinavtändning.<br />
Det renodlade subutexmissbruket,<br />
dess omfattning och bristen<br />
på hjälp är en realitet, och kännedom<br />
om problemen finns. Trots<br />
detta ser vi inte att något görs för<br />
de människor det gäller. Vilken<br />
inverkan har egentligen införandet<br />
av Suboxone på personerna<br />
i den här gruppen? Utbudet av<br />
buprenorfin blir onekligen större,<br />
och alla missbrukare injicerar<br />
inte.<br />
ett slag i luften<br />
Vi kontaktade polisen i Katrineholm<br />
för att kolla hur det förhöll<br />
sig en tid efter stadens beroendevård<br />
helt upphört med Subutex.<br />
Var det någon skillnad?<br />
Hur såg stadens svarta marknad<br />
ut nu då, var det svårt att<br />
komma över Subutex? Det var det<br />
inte, blev svaret. ”Det finns precis<br />
lika mycket Subutex nu som<br />
ti<strong>dig</strong>are”, sades det, ”vi ser ingen<br />
skillnad alls”.<br />
Janne Wallin<br />
Jenny Sjödin<br />
”...kan<br />
missb<br />
suboxone är som subutex ett<br />
läkemedel med buprenorfin<br />
som verksamt ämne. Den stora<br />
skillnaden är att suboxone<br />
även innehåller naloxon. Det<br />
är en opiatantagonist som<br />
tillsätts för att förhindra intravenöst<br />
missbruk, och göra<br />
det oattraktivt för en illegal<br />
marknad.<br />
Vid rätt användande ska naloxonet<br />
hinna brytas ned av levern innan<br />
det hinner ut i blodomloppet och<br />
orsaka obehag. Men injiceras en<br />
lösning av tabletten förstörs ruset<br />
av naloxonet.<br />
Suboxone marknadsförs till stor<br />
del på den inbyggda missbrukskontrollen.<br />
Det är sällan saker o ting fungerar<br />
som det är tänkt när många<br />
oberoende 3/2009
lika gärna<br />
ruka suboxone”<br />
människor är inblandade. Alla<br />
som använder Suboxone är människor,<br />
och vi är alla olika. Vi<br />
reagerar också väl<strong>dig</strong>t olika. De<br />
biverkningar som inte ska uppstå,<br />
gör det ändå, tack vare att lite Naloxon<br />
alltid läcker över till blodomloppet.<br />
En del märker inte av<br />
det, andra reagerar mycket starkt.<br />
alla injicerar inte<br />
Suboxone.com, den engelskspråkiga<br />
versionen, säger att<br />
’mycket lite’ av naloxonet läcker<br />
till blodomloppet vid rätt användande.<br />
I förra numret hävdar<br />
Johan Kakko, beroendeläkare<br />
och forskare, att inget naloxon<br />
läcker över. Den svenska sidan,<br />
Suboxone.se, säger att vid rätt<br />
användande har naloxonet ingen<br />
effekt. Apotekets läkemedelsin-<br />
3/2009 oberoende<br />
formation säger att lite läcker<br />
alltid över, även vid rätt användande,<br />
och att det också känns.<br />
Den inbyggda missbrukskontrollen<br />
i Suboxone lär fungera<br />
utmärkt om någon försöker injicera<br />
det, men alla som missbrukar<br />
injicerar ju inte.<br />
kan suboxone missbrukas?<br />
Det finns alltså ett utbrett<br />
missbruk av Subutex. Men hur är<br />
det med missbruk av Suboxone?<br />
Finns det ett sådant, är det möjligt<br />
och hur går det då till?<br />
Jag sitter bredvid en ung man,<br />
han är 18 år och hans flickvän är<br />
16. Han bor inte så långt ifrån<br />
mig och vi träffades av en slump<br />
första gången när jag var på hemväg<br />
ganska sent. Han hade stött<br />
på några andra ungdomar som<br />
retat sig på hans utseende och<br />
gett honom några rejäla knytnävsslag.<br />
Han var arg och ledsen<br />
och ville sitta ned och snacka en<br />
stund. Ganska snart kom samtalet<br />
in på droger och det var då<br />
han berättade att han ”gått på<br />
sub” en längre tid. ”Jaså, Subutex”,<br />
sade jag.<br />
– Nej, Suboxone, svarade han.<br />
Både han och hans flickvän,<br />
fortfarande elev i grundskolan,<br />
använder illegala droger regelbundet.<br />
Jag ringde honom och frågade<br />
om jag fick en intervju för Oberoende<br />
om hans Suboxonemissbruk.<br />
Det fick jag, mot löfte om<br />
anonymitet.<br />
Äcklig apelsinsmak<br />
Frågar om han känner fler som<br />
27<br />
t<br />
t<br />
t<br />
t
använder Suboxone illegalt.<br />
– Javisst, svarar han, det är väl<strong>dig</strong>t<br />
utbrett. Alla jag känner och<br />
umgås med använder det, alltså<br />
alla i min vänkrets och de är rätt<br />
många. På frågan om ingen av dem<br />
använder Subutex svarar han:<br />
– Alla som använder Subutex,<br />
använder lika gärna Suboxone.<br />
– Visst, det är ett något starkare<br />
påslag på Subutex, fortsätter han,<br />
men det är mer en pengafråga.<br />
Suboxone är billigare och lättare<br />
att få tag i.<br />
snortar suben<br />
Jag frågar hur han tar det, om<br />
han lägger den under tungan som<br />
det är tänkt.<br />
– Nej, det är mycket bättre effekt<br />
när man snortar, och naloxonet<br />
tas inte upp så bra i näsan,<br />
förklarar han. Naloxonets inverkan<br />
är i stort sett obefintlig, jag<br />
har visserligen hört att det finns<br />
några som inte tål naloxonet,<br />
men ingen jag känner.<br />
–Det är ungefär så här, förklarar<br />
han vidare, om man snortar suben<br />
så får man bäst effekt. Ungefär 50%<br />
av buprenorfinet tas upp, men om<br />
man lägger den under tungan så<br />
är det bara cirka 30% och sväljer<br />
28<br />
Man undgår inte att<br />
höra att han använder<br />
ord som<br />
om han vore påläst<br />
om narkotiska<br />
preparat i allmänhet.<br />
Undrar hur många 18-åriga<br />
narkomaner som använder ord<br />
som opioid till exempel, kommer<br />
jag på mig själv med att<br />
tänka under samtalets gång. När<br />
jag ger luft åt mina tankar, skrat-<br />
man den, ja, kanske 10%.<br />
– Fast apelsinsmaken gillar jag<br />
inte, det är skitäckligt att få upp<br />
det i näsan.<br />
– Jag har bara använt Subutex<br />
en gång och det var första gången,<br />
sen har det bara varit Suboxone.<br />
Vi hade varit hos en tjej på<br />
fest och jag och min polare var på<br />
väg därifrån. Vi var rätt fulla, och<br />
det stod en snubbe utanför hennes<br />
hus, så jag bara gick fram och<br />
frågade: Öh, hörru, har du sub?<br />
Ja, svarade han, och så köpte vi<br />
några stycken.<br />
Lättast att få tag i<br />
– Sen, efter det, har det bara<br />
varit Suboxone, det är helt klart<br />
den lättaste opioiden att få tag i.<br />
Jag har sålt rätt mycket Suboxone<br />
också, och tjänat bra. Brukar köpa<br />
för hundra spänn styck och sälja<br />
för tvåhundra, tvåhundrafemtio.<br />
På frågan hur länge han använt<br />
Suboxone skrattar han och säger:<br />
– Det är jävligt lätt att hålla reda<br />
på, för festen var på nyårsafton<br />
och vi gick därifrån på nyårsdagen.<br />
Alltså den 1:a januari i år, så<br />
det är sådär en åtta, nio månader<br />
nu.<br />
– Jag använder inte droger var-<br />
tar han och svarar: Ja, många av<br />
mina polare brukar kalla mig för<br />
ett levande FASS.<br />
– Det finns inte mycket om<br />
de preparat jag gillar att använda<br />
som jag inte vet, säger han med<br />
allvar i rösten.<br />
– Det här är en livsstil för mig<br />
och allt jag gör är medvetna val.<br />
– Samhällets syn på droger,<br />
och på de som använder är ju<br />
helt skev, fortsätter han.<br />
je dag, och har som mål att inte<br />
bli beroende, men på opiaterna<br />
har jag blivit det ändå. Fast jag tar<br />
inte oftare för det. Jag tar max tre,<br />
kanske fyra gånger i veckan.<br />
– Det finns flera forum på nätet<br />
där man diskuterar droger och<br />
deras olika effekter, jämför upplevelser<br />
och erfarenheter, säger<br />
han.<br />
– Flashback till exempel, och<br />
Erowid, där man nog kan hämta<br />
info om varenda drog som existerar.<br />
Det är ju viktigt att veta vad<br />
man köper, vad det kostar och<br />
vad man kan förvänta sig av den<br />
”Jag skulle tro<br />
att ungefär 70-<br />
80 procent av<br />
alla jag känner<br />
knarkar.<br />
18 år gammal och<br />
– Om jag tar krabba och ligger<br />
och kramas, så är det olagligt,<br />
men om jag super mej pissfull<br />
och blir aggressiv och slåss så är<br />
det inte bara lagligt, staten säljer<br />
ju för fan spriten till mig. Helt<br />
jävla sjukt, muttrar han.<br />
– Jag ångrar inte att jag började<br />
med droger. Om jag fick chansen<br />
att leva om mitt liv från den<br />
stund jag började med droger så<br />
skulle jag inte göra det.<br />
oberoende 3/2009
eller den drogen, berättar han vidare.<br />
Mina egna erfarenheter och<br />
kunskaper om alla nya s.k. internetdroger<br />
är inget att skryta med,<br />
så jag ber honom berätta vad det<br />
är han läst om och sedan provat.<br />
Att ge några exempel.<br />
–Det finns mycket, säger<br />
han, mycket bra uppåttjack som<br />
MDPV, och det är helt lagligt. Sedan<br />
finns ju JVH073 som är ett<br />
slags syntetiskt cannabis, ett vitt<br />
pulver som du blandar i tobak,<br />
fast det blir snart olagligt nu när<br />
spice blir det.<br />
– Mephedron är ett annat<br />
uppåt som blev olagligt för ett<br />
tag sedan, får jag veta, det luktar<br />
skaldjur om det pulvret, ler han,<br />
så det kallas krabba.<br />
kärleksfull på krabba<br />
– Det finns en laglig, lite lugnare<br />
variant också som på sätt o vis<br />
är bättre, låter han mig veta, för<br />
på krabba blir man väl<strong>dig</strong>t kärleksfull.<br />
Det utsöndras så mycket<br />
serotonin inne i skallen att man<br />
bara älskar alla, och vill ta på alla,<br />
så det kan bli lite väl rörigt ibland.<br />
Då kan det lite lugnare Methylone<br />
vara att föredra.<br />
3/2009 oberoende<br />
–Den kemiska benämningen<br />
på det är förresten BKMDMA,<br />
informeras jag i rask takt, och det<br />
är inte olagligt men klassas som<br />
hälsofarlig vara.<br />
–Men däremot Methedron,<br />
som också är en sorts lillebror<br />
till Mephedron, är inget bra alls,<br />
tycker han. Helt kass.<br />
”använder väl det vanliga”<br />
– Totalt har jag använt droger<br />
i två år, och jag använder mest<br />
cannabis och benz, och så tjack<br />
förstås, och mephedron och ritalin.<br />
– Eller jag använder väl allt det<br />
vanliga, egentligen, utom kokain<br />
och heroin.<br />
– Alla som jag hänger med, och<br />
umgås med knarkar, fortsätter<br />
han.<br />
–Jag skulle tro att ungefär 70,<br />
80 procent av alla jag känner<br />
knarkar. Dom jag växte upp med,<br />
och umgicks med i plugget knarkar<br />
ju så gott som allihop, och<br />
sen har jag träffat och lärt känna<br />
skitmånga genom drogerna. Du<br />
vet folk jag sålt till, knarkat med<br />
eller handlat av. Det är många<br />
knarkpolare, konstaterar han.<br />
– Att jag provade sub den där<br />
nyårsdagen var ingen slump, jag<br />
hade redan bestämt mig för att<br />
skaffa Subutex eller Suboxone.<br />
– Men att det stod en snubbe<br />
precis utanför porten den där<br />
dagen var ju en slump, skrattar<br />
han. Han stod halvvägs in i<br />
buskarna och höll på med nåt,<br />
minns han.<br />
Varför han bestämt sig att prova<br />
just något av dessa två läkemedel<br />
förklarar han med: Jag hade ju redan<br />
provat de flesta andra opiater,<br />
fortsätter han, som kodein och<br />
Tramadol, ja dom vanliga.<br />
– Så nu kände jag för att testa<br />
nåt med buprenorfin, fast inte<br />
Temgesic utan någon starkare.<br />
Janne Wallin<br />
Anmäl<br />
biverkningar<br />
n Du kan själv anmäla de<br />
biverkningar du upplever<br />
med ditt/dina läkemedel på<br />
http://www.lakemedelsverket.<br />
se/Alla-nyheter/NYHETER-<br />
2007/Patienter-ges-mojlighetrapportera-biverkningar/<br />
ett levande FASS<br />
– Drogerna är inte nummer ett<br />
i mitt liv nu, och kommer inte att<br />
vara det senare heller, slår han<br />
fast.<br />
– Nummer ett är min flickvän.<br />
Rädd för att gå ut<br />
– Det mest positiva med drogerna,<br />
och livet med droger, är<br />
två saker.<br />
– Självinsikt, säger han, jag<br />
har fått självinsikt tack vare livet<br />
med drogerna, och så självklart<br />
alla nya vänner.<br />
Efter en kort stunds funderande<br />
säger han slutligen: Det mest<br />
negativa är polisen och deras sätt<br />
att stän<strong>dig</strong>t förfölja och trakassera<br />
mig och mina vänner.<br />
– Jag vågar fan inte gå ut längre<br />
ibland, för gör jag det så är dom<br />
där, säger han och ser plötsligt<br />
väl<strong>dig</strong>t allvarlig ut.<br />
– Psykiska problem är en an-<br />
nan negativ grej, fortsätter han,<br />
men dom orsakas ju av polisen.<br />
Jag är ju för fan rädd för att gå ut,<br />
även om jag inget gjort.<br />
– Jag kanske bara ska gå och<br />
handla, men får ju sätta på mig<br />
mössor och stoppa in håret, och<br />
på med inlines så jag hinner undan.<br />
– Ska det behöva vara så, avslutar<br />
han.<br />
Janne Wallin<br />
29
tRäDGÅRDsvän Robert Hansson, som skrev<br />
projektansökan till Gröna Fingrar, tycker att arbetet<br />
i trädgårdslandet är rogivande<br />
GRÖna FInGR<br />
en FRenetIsK aKtIvItet råder i <strong>RFHL</strong> Oberoende Göteborgs<br />
lokaler på onsdagen. Det städas, dukas, lagas mat,<br />
krattas i trädgården, målas. I morgon är det dags för invigningen<br />
av projektet Gröna Fingrar. Man väntar en stor samling<br />
människor till invigningen från psykiatri, beroendevård<br />
och olika föreningar man samarbetar med.<br />
Gröna Fingrar vänder<br />
sig till personer med<br />
neuropsykiatriska<br />
funktionshinder, beroendeproblem<br />
och<br />
psykpatienter. Syftet är att med<br />
hjälp av social trygghet, gemenskap,<br />
råd, stöd , utbildning och<br />
arbete i skog och mark och trädgård<br />
stärka deltagarnas självförtroende<br />
och hälsa.<br />
Robert Hansson, snart 40, är<br />
initiativtagare till projektet. Han<br />
har själv adhd, och som sjukpensionär<br />
har han egna erfarenheter<br />
av sysslolöshet:<br />
– Det är ju inte alltid så kul<br />
30<br />
att gå hemma och dra benen efter<br />
sig särskilt inte när man har<br />
adhd och det kryper i kroppen,<br />
säger Robert. Det är skönt att ha<br />
en sysselsättning och särskilt då<br />
trädgårdsarbete. Arbetet i trädgårdslandet<br />
är rogivande, att pilla<br />
lite här och lite där.<br />
Projektidén i liten skala<br />
Robert har prövat trädgårdsarbete<br />
mot projektets målgrupp. Han<br />
var under en tid volontär på projektet<br />
Möjligheternas Hus på Lillhagens<br />
psykiatriska mottagning:<br />
– De intagna jag jobbade tillsammans<br />
med däruppe, visade<br />
tecken på att trädgårdsarbetet<br />
fungerar för dem som för mig. En<br />
av dem hade inte pratat på länge,<br />
länge, länge. När vi hade jobbat<br />
tillsammans i trädgården ett par<br />
dagar så sa han ett par ord till<br />
mig. Efter en vecka pratade han<br />
så mycket att man inte orkade<br />
lyssna på honom.<br />
– En annan kille var så ovan att<br />
ta egna initiativ att han frågade<br />
om allt. Jag sa åt honom att börja<br />
gräva, han tog spaden och slängde<br />
iväg jorden och frågade: Vad<br />
ska jag göra nu då? Ja, ta tio spadtag<br />
till, och tio till, sa jag. Fortsätt<br />
bara… Efter några veckor var han<br />
oberoende 3/2009
InvIGnInGsneRveR Karin Olsson (till vänster),<br />
ordförande i <strong>RFHL</strong> Oberoende Göteborg,<br />
var lite lagom nervös inför invigningen.<br />
aR InvIGt!<br />
självgående och tog egna initiativ<br />
när det gällde jobbet.<br />
På eftermiddagen är det styrgruppsmöte.<br />
Pelle Hjelm från<br />
Göteborgs kommun, Lundby<br />
stadsdelsförvaltning och projektledare<br />
för Möjligheternas hus,<br />
och Birgitta Ravens från beroendevården<br />
sitter tillsammans med<br />
Karin Olsson, ordförande i föreningen<br />
och de två projektledarna<br />
runt ett bord och diskuterar risker,<br />
chanser, värderingar:<br />
Kan man straffa ut sig från projektet?<br />
Vad ska deltagarna ha med<br />
sig när de deltagit i projektet?<br />
Vad händer om det inte blir<br />
några skogs– eller trädgårdsjobb?<br />
Vad händer om det blir tråkigt?<br />
Om deltagarna börjar droppa av?<br />
Eller om någon bara vill sitta och<br />
dricka kaffe?<br />
Diskussionerna böljar fram och<br />
tillbaka. Om behovet av att ställa<br />
krav på människor men inte för<br />
höga . Att behandla folk som folk,<br />
att vi inte ska syssla med behand-<br />
3/2009 oberoende<br />
ling och inte vårda, samti<strong>dig</strong>t som<br />
vi måste ha en stor förståelse för<br />
människors svårigheter. Efter två<br />
timmar avbrytes styrgruppsmötet.<br />
Barn måste hämtas från dagis och<br />
rörorna till morgondagens tunnbrödsrullar<br />
ska göras i ordning.<br />
Invigningsdagen<br />
På invigningsdagens morgon<br />
kommer Robert in i lokalerna vid<br />
halvåttatiden. Han har bara sovit<br />
en och en halv timme. Nervös för<br />
hur allt ska bli. Tillsammans reser<br />
vi partytältet och ställer allt i<br />
ordning. Det ligger en stämning<br />
av spänd förväntan i luften. Hur<br />
många ska komma? Hur blir vädret?<br />
Och hur länge ska människor<br />
stå ut i det intensiva oljudet som<br />
kommer från bilningen av badrummen<br />
i lägenheterna ovanför<br />
<strong>RFHL</strong> Göteborg.<br />
Kaffe kokas. Tunnbrödsrullar<br />
meckas under ledning från<br />
Ulrika Friberg, 36, som är projektets<br />
andra projektledare och<br />
som har arbetat många år i restaurangbranschen.<br />
Hon har varit<br />
sjukskriven under lång tid då hon<br />
gick igenom en livskris. Hon har<br />
just avslutat en mammale<strong>dig</strong>het<br />
och var innan dess sjukskriven<br />
lång tid. Projektet innebär hennes<br />
återinträde på arbetsmarknaden.<br />
Invigningen klar<br />
Klockan är ett och gästerna<br />
börjar droppa in. Vädret kunde<br />
inte vara bättre och efter lite<br />
mingel äntrar skådespelaren Alf<br />
By scenen och läser en dikt. Karin<br />
Olsson håller invigningstalet. Det<br />
hela avslutas med att Arvsfondens<br />
handläggare Susanne Arnehed<br />
planterar projektets vårdträd,<br />
ett persikoträd.<br />
Klockan kvart över sex har alla<br />
gäster gått. <strong>RFHL</strong> Oberoende<br />
Göteborg är utslaget, utpumpat.<br />
Projekt Gröna Fingrar är invigt.<br />
Allt har gått bra. På måndag gäller<br />
det att börja leverera.<br />
Text & foto: Per Sternbeck<br />
KÖKsbestyR<br />
Gröna Fingrar<br />
innebär Ulrika<br />
Fribergs återinträde<br />
på arbetsmarknaden.<br />
31
Oberoende möter Wolfgang Rutz<br />
RecePt: DemoKR<br />
vIssa männIsKoR äR lättare än<br />
andra att intervjua. Wolfgang Rutz,<br />
psykiatriprofessor, tillhör den lättare<br />
sorten. Man ställer en fråga och efter<br />
en och en halv timmes intensivt antecknande<br />
slänger man igen blocket.<br />
Man har fått svar på alla frågor man<br />
hade plus några till. Vi har stämt möte<br />
för att prata om sambanden mellan<br />
psykisk ohälsa och beroende.<br />
Wolfgang Rutz<br />
är 66 år gammal,<br />
läkare och<br />
psykiater. Han<br />
kom till Sverige<br />
från Bayern 1970. Han har genom<br />
åren arbetat väl<strong>dig</strong>t brett inom<br />
den svenska psykiatrin. Fram till<br />
1998 var han chef för psykiatrin<br />
på Gotland. Då erbjöds han ett<br />
chefsjobb på WHO som ansvarig<br />
för Världshälsoorganisationens<br />
europeiska program för psykisk<br />
hälsa och jobbade där fram till<br />
2004. Fram till halvårsskiftet var<br />
han chef för enheten för hälsofrämjande<br />
psykiatri i Uppsala.<br />
– När det gäller psykisk hälsa<br />
är beroendefrågan en självklar<br />
del. Det är viktigt att inte skilja<br />
beroendefrågan från psykiatrin,<br />
och det är viktigt att inte skilja<br />
psykiatrin ifrån samhället, inleder<br />
Wolfgang.<br />
Moralism leder till ohälsa<br />
Wolfgang Rutz menar att vi i<br />
Sverige har en moralistisk eller<br />
snarare dubbelmoralistisk syn på<br />
människor som missbrukar. Och<br />
att moralismen leder till ohälsa<br />
32<br />
genom ickefungerande och dåligt<br />
koordinerade vård– och stöderbjudanden.<br />
– I Tyskland, Spanien och Danmark<br />
finns det män som är socialt<br />
etablerade och respekterade<br />
men som utvecklar levercirrhos.<br />
I Sverige blir du socialt utslagen<br />
eller marginaliserad långt innan<br />
du hinner utveckla skrumplevern.<br />
Det är märkligt men väl<strong>dig</strong>t<br />
tydligt. Utslagningen beror<br />
på moralism.<br />
– Ju mer vi lär oss om<br />
hjärnan genom neuropsykiatrin,<br />
desto mindre anledning<br />
finns det att vara<br />
moralistisk när det gäller<br />
beroendefrågorna. Man<br />
pratar om att det bland<br />
missbrukare finns mellan<br />
60–80 % som har<br />
dubbeldiagnoser. Både<br />
som orsak men också<br />
till följd av samhällets<br />
behandling av<br />
dem. Många på<br />
plattan borde få<br />
en neuropsykiatrisk<br />
diagnos<br />
och adekvat<br />
oberoende 3/2009
atI&toLeRans<br />
3/2009 oberoende<br />
behandling istället för att jagas<br />
av polis efter att ha tvingats till<br />
kriminalitet eller prostitution<br />
för att försörja sig med droger.<br />
Droger som de kan behöva av<br />
psykiatriska skäl som i sin tur ha<br />
en psykosocial eller existentiell<br />
bakgrund.<br />
Missbruk ett symtom<br />
Wolfgang Rutz menar att det<br />
inte är ändamålsenligt att dela<br />
upp patienterna i psykiatriska –<br />
och beroendediagnoser:<br />
– Man vet att 60 % av alla män<br />
som börjar dricka för mycket alkohol<br />
har en underliggande depression.<br />
Depressionen är i sin<br />
tur oftast psykosocialt betingad<br />
mot bakgrunden av en biologisk<br />
genetisk sårbarhet.<br />
– Man vet det men vill inte se<br />
kopplingen. Möter jag en alkoholiserad<br />
man som söker upp<br />
oss i sjukvården så måste jag<br />
avgifta honom och ge honom en<br />
chans att visa upp sig när alkoholens<br />
verkan har avtagit. Vi vet<br />
idag att män som är deprimerade<br />
i hög grad dricker alkohol.<br />
Män dricker<br />
ofta självmedicinerande<br />
för<br />
att hantera<br />
Och alkohol är ett effektivt korttidsverkande<br />
ångestdämpande<br />
och även depressionslindrande<br />
medel. Fast i längden fördjupas<br />
depressionen.<br />
– Män dricker ofta självmedicinerande<br />
för att hantera ångesten<br />
och depressionen, och för<br />
att de inte känns vid depressionen<br />
eller får hjälp med den. En<br />
av anledningarna till att de inte<br />
får hjälp kan vara att de stämplas<br />
som alkoholister. Ur ett hälsoperspektiv<br />
måste man se alkoholmissbruket<br />
som ett symptom<br />
och inte som ett grundproblem.<br />
Alkohol – eller drogsrestriktion<br />
är därför enbart symtomreduktion<br />
på samhällsnivå, men gör<br />
inget åt orsaksbakgrunden, även<br />
om den kan behövas som ett första<br />
steg.<br />
Recept: demokrati<br />
– Det nord– och östeuropeiska<br />
drickandet där man strävar efter<br />
att bli full ser jag som ett flyktbeteende<br />
och ibland som ett självdestruktivt<br />
sälvmordsekvivalent.<br />
Man står inte ut med att leva och<br />
därför bedövar man sig. Hur får<br />
vi bukt med det? För mig handlar<br />
det om att samhället i allt för<br />
liten utsträckning ger människor<br />
möjligheter att må bra. Vi vet att<br />
det finns fyra grundläggande<br />
faktorer för psykisk hälsa: att<br />
ha en känsla av social betydelse<br />
och anknytning, att behövas, att<br />
kunna planera sitt eget liv, att<br />
känna att man har integritet och<br />
att känna ett existentiellt samband<br />
och en livsmening. Titta på<br />
de grupper som vi idag vet är utsatta<br />
för missbruk. Medelålders<br />
män, ungdomar, invandrare och<br />
asylsökande: Vilka faktorer är<br />
depression. t t<br />
33
det som påverkar deras liv? Vad<br />
fattas dem?<br />
– För att minska dessa gruppers<br />
utsatthet måste de få flera av<br />
de fyra punkterna tillgodosedda.<br />
Det kommer inte att hjälpa med<br />
någon förbudspolitik. Receptet är<br />
demokrati, pluralism och ömsesi<strong>dig</strong><br />
tolerans, tror jag.<br />
– Politik är inte politikernas ensak.<br />
Politik är ett allmänt ansvar<br />
och syftet med politiken måste<br />
vara att underlätta människornas<br />
möjligheter att lösa sina problem<br />
på sitt sätt, att hitta fram till sina<br />
egna hälsoförutsättningar på<br />
egna villkor och efter egna förutsättningar.<br />
dåliga på att prata allvar<br />
Wolfgang Rutz ser även vår<br />
oförmåga och ovilja att föra samtal<br />
om de stora livsfrågorna som<br />
något som skapar ohälsa:<br />
– Pratar man med ungdomar<br />
om livets mening så förstår de ofta<br />
inte skillnaden mellan ont och<br />
gott. Det finns ingen etisk– moralisk<br />
värdediskussion samti<strong>dig</strong>t<br />
som samhällets värdesystem förändras<br />
kraftfullt och dramatiskt.<br />
Det som fanns för en generation<br />
sedan av schyssthet och anstän<strong>dig</strong>het<br />
har tunnats ut. Det har<br />
ersatts med en mycket stark och<br />
materiellt inställd individualism.<br />
– Vi vet idag att ”virtue” och<br />
”wisdom” ingår i hälsans förutsättningar.<br />
Vem ska börja värdediskussionen?<br />
Vem ska fylla upp<br />
det moraliska vakuumet? Inte<br />
kan det vara samhället eller staten<br />
– annat än att demokratisk skapa<br />
förutsättningar och utrymme för<br />
en sådan diskussion. Det finns<br />
bara individuella svar och lösningar.<br />
Vi har alla som individer<br />
ett ansvar för att hitta dom för oss<br />
själva och hjälpa andra att göra<br />
samma sak.<br />
Wolfgang Rutz kan förstå var-<br />
34<br />
för så många unga mår psykiskt<br />
dåligt idag:<br />
– Det är svårt att vara ung idag,<br />
att inte ha några klara perspektiv.<br />
Man vet inte hur livet ser ut om<br />
10, 20, 30 år. Alla dessa valmöjligheter<br />
som ändå inte ger några<br />
framtidsperspektiv. Det finns hur<br />
många skolor och kurser som<br />
helst att välja mellan men det ger<br />
ju egentligen ingen frihet. Det<br />
är en frihet att som kund stå på<br />
McDonald’s och få välja hamburgare.<br />
Det ger inte mig någon<br />
frihet. Jag mår tvärtom nästan<br />
dåligt av det.<br />
– Våra liv har förändrats och<br />
det går frapperande fort. Jag hoppas<br />
att det kan bli nåt positivt av<br />
det men är osäker på om det blir<br />
så. Titta på ungdomars sätt att<br />
dricka alkohol. Det är ett vettlöst<br />
drickande. Jag likställer det<br />
med ett suicidalt beteende – ”att<br />
komma bort”. Svaret på det problemet<br />
är ju inte att höja priset på<br />
alkohol.<br />
alla har ett ansvar<br />
Wolfgang Rutz ogillar intensivt<br />
att man sätter etiketter på människor<br />
på det sätt samhället gör.<br />
– Min psykiatriska förgångare<br />
på Gotland – Josef Lundahl,<br />
en stor man – jämförde en gång<br />
samhället med en symfoniorkester<br />
där alla har sin roll, även triangelspelaren.<br />
– Missbruk är oftast ett symptom<br />
på något underliggande. Det<br />
finns orsaker bakom missbruket,<br />
som man inte orkar ta hand om.<br />
Så man fokuserar enbart på beroendet.<br />
Eller så sätter man en<br />
diagnos på människor. Är man<br />
bara en vanlig utåtagerande jobbig<br />
unge får man ingen hjälp. Så<br />
snart adhd-diagnosen fastställts<br />
kommer hjälpen. Det är problematiskt<br />
att vi alltid förknippar<br />
vårt erbjudande om hjälp och<br />
stöd med kravet på en diagnos.<br />
Det är ett tecken på att vi bryr oss<br />
för lite – och det är ett tecken på<br />
avhumanisering.<br />
– Vi har en tendens i vårt land<br />
att hålla oss till det konkreta,<br />
materialistiska, mätbara, menar<br />
Wolfgang Rutz. Vi vill ha konkreta<br />
bevis, ”evidens” – men håller<br />
oss samti<strong>dig</strong>t med ett evidensbegrepp<br />
baserat på ”kontrollerade”<br />
studier. Filosofiska, humanistiska<br />
och sociologiska frågor finns det<br />
inte den typen av evidens för och<br />
då kallas det för flum. Mitt svar<br />
på det är ett citat från Albert Einstein.<br />
Han sa: ”Not everything<br />
that counts can be counted and<br />
not everything that can be counted,<br />
counts”. *<br />
totalitär utveckling<br />
Wolfgang Rutz varnar för den<br />
politik Sverige har avseende personer<br />
med beroendeproblem,<br />
särskilt den ensi<strong>dig</strong>a hårda linjen<br />
mot narkotikaberoende:<br />
– Man kan inte dra alla missbrukare<br />
över en kam. Man måste<br />
göra en individuell bedömning<br />
för varje person och väl<strong>dig</strong>t målinriktat<br />
försöka hjälpa till. Jag<br />
menar att sättet att dra alla över<br />
en kam kan bli förstadiet till avdemokratisering,<br />
totalitarism och<br />
i värsta fall fascism. Jag menar att<br />
vi alla har en plikt att bete oss hälsofrämjande.<br />
Alla kan göra det i<br />
sina olika roller vad dessa roller<br />
än är. Och vad är hälsofrämjande?<br />
Jo, att alla beter sig som folk mot<br />
varandra, att vi sätter människan<br />
i centrum, att vi beter oss humant<br />
mot varandra.<br />
Text och foto:<br />
Per Sternbeck<br />
* (Fri översättning: Allt som<br />
räknas kan inte beräknas, och det<br />
som kan beräknas räknas inte<br />
alltid)<br />
oberoende 3/2009
så samspelar<br />
missbruk och<br />
depressioner<br />
PeRsoneR som sLutaR ett missbruk drabbas ofta av<br />
depression. Ibland kommer depressionen efter flera års drogfrihet.<br />
Finns det ett samband? Och i såna fall, hur hänger det<br />
ihop? Vi ställde frågan till Johan Franck, beroendeläkare och<br />
forskare på Karolinska Institutet.<br />
Det är en stressad Johan<br />
Franck som kommer<br />
till intervjun. Han<br />
hälsar på svininfluensa–manér,<br />
det vill<br />
säga, vi tar inte varandra i handen.<br />
Vi sätter oss i en soffa i foajén på<br />
landstingets administrativa lokaler<br />
och påbörjar vårt samtal. En<br />
reporter från Svenska Dagbladet<br />
rycker i honom och vill ta foton<br />
så fort som möjligt. Vi är fär<strong>dig</strong>a<br />
om 20 minuter – en halvtimme,<br />
säger Johan och så börjar han berätta:<br />
– Det finns två olika typer av<br />
depression som vi pratar om i det<br />
här fallet, det är dels en kemisk<br />
depression som orsakas av alkohol<br />
och droger. Den går i de flesta<br />
fall tillbaka av sig själv, alkohol på<br />
cirka en månad och med andra<br />
droger tar återhämtningen lite<br />
längre tid.<br />
Den andra formen är en ofta<br />
underliggande psykisk ohälsa<br />
som ligger latent och som drogen<br />
lägger lock på. Det spelar ingen<br />
3/2009 oberoende<br />
roll om man varit på banan i tiofemton<br />
år. Den underliggande depressionen<br />
finns ändå kvar. Man<br />
talar om en depressiv affektiv<br />
sjukdom som måste behandlas.<br />
samti<strong>dig</strong> behandling<br />
– Man måste behandla drogmissbruket<br />
för sig och depressionen<br />
för sig, samti<strong>dig</strong>t. Behandlar<br />
man inte den underliggande psy-<br />
Man räknar<br />
med att 15–40<br />
procent av alla<br />
i missbruk har<br />
AdHd.<br />
kiatriska diagnosen så är det en<br />
klar återfallsrisk. Det går inte att<br />
behandla alkoholism med antidepressiva<br />
mediciner. Det där förstår<br />
vi nu och det har vi förstått i<br />
15–20 år och jag tror att vi är bra<br />
på det i Sverige. Förut fanns det en<br />
tendens att sjukvården sa till beroende<br />
deprimerade människor<br />
att de skulle återkomma om sex<br />
månader när de var nyktra och då<br />
skulle de få hjälp med sin psykiska<br />
ohälsa. Så gör vi inte längre.<br />
Hjärnskadande droger<br />
Johan Franck pekar också på att<br />
själva drogen kan skapa hjärnskador<br />
som i sin tur ger depressioner<br />
eller andra psykiatriska symtom:<br />
– Amfetaminerna tömmer ut<br />
kroppen på de signalsubstanser,<br />
serotonin, noradrenalin och<br />
dopamin, som styr vårt psykiska<br />
mående i hjärnan. Det leder till<br />
en akut kemisk depression som i<br />
sin tur leder till en djup, kortvarig<br />
nedstämdhet, ofta med ångest.<br />
Använder man amfetamin i höga<br />
35<br />
t<br />
t
RIsKFaKtoR ADHD är i sig en riskfaktor för missbruk, säger Johan Franck.<br />
doser under lång tid kan det ha en<br />
hjärnskadande effekt och det står<br />
alldeles klart att vissa narkotika<br />
är mer hjärnskadande än andra.<br />
Amfetamin, särskilt olika varianter<br />
av extasy och liknande, samt<br />
cannabis står i en klass för sig.<br />
– Vi får förstås inte heller glömma<br />
alkohol som har mycket påtagliga<br />
negativa effekter på hjärnan.<br />
Den behandling med centralstimulerande<br />
läkemedel (i vissa fall<br />
även amfetamin) som används<br />
vid ADHD anses inte skada hjärnan,<br />
utan tvärtom återskapa en<br />
balans i dopaminsystemet som är<br />
satt ur spel. Doserna här är också<br />
mycket lägre än i missbrukssammanhang.<br />
Samti<strong>dig</strong>t innebär behandling<br />
med narkotikaklassade<br />
läkemedel alltid en avvägning där<br />
fördelarna noggrant måste vägas<br />
mot riskerna för t ex missbruk.<br />
adHd-faktor för depression<br />
Ytterligare något annat Johan<br />
36<br />
Franck vill trycka på när det gäller<br />
missbruk och depression är<br />
ADHD:<br />
– Man räknar med att mellan<br />
15–40 % av personer i missbruk<br />
har ADHD och det gäller förmodligen<br />
alla missbrukare, inte<br />
bara de som går på amfetamin.<br />
ADHD är i sig en riskfaktor för<br />
missbruk och det är ju jobbigt<br />
att ha ADHD. Man har svårt att<br />
planera, mycket blir kaos och det<br />
här leder ofta till frustration hos<br />
människorna som har det. Livet<br />
blir jobbigt. Det går tungt. Lägger<br />
man på ett missbruk på det<br />
här så kan påfrestningarna lätt bli<br />
för stora. Man drabbas av depression.<br />
– Något annat vi märkt är att<br />
de som behandlas för sin ADHD<br />
och sitt missbruk drabbas också<br />
ofta får en sekundär depression.<br />
En reaktiv depression, en sorg,<br />
över alla år som gått förlorade i<br />
missbruket. Där är det viktigt att<br />
kanske ge samtalsstöd och använda<br />
psykologiska metoder för<br />
att rå på den.<br />
Ingen underbehandling<br />
Johan Franck tror inte att det<br />
råder en underbehandling av depression<br />
hos personer som varit<br />
beroende. Han kan dock se att<br />
det ofta finns en stark tendens<br />
hos nyktra missbrukare att inte<br />
vilja använda t.ex. antidepressiva<br />
läkemedel:<br />
– Det finns en ortodox inställning<br />
till läkemedel hos många<br />
som slutat med droger, men mår<br />
man dåligt mår man dåligt, och<br />
då ska man få effektiv behandling,<br />
tycker jag.<br />
Vi avslutar intervjun genom<br />
att inte ta i hand nu heller. Johan<br />
Franck skyndar iväg till den rastlöst<br />
trampande fotografen från<br />
Svenska Dagbladet.<br />
Text: Per Sternbeck<br />
Foto: Fredrika Jöberger<br />
oberoende 3/2009
Familjehemmet<br />
brann – ingen<br />
vill ta ansvar!<br />
HILLevI HuLtman, 54, har tagit emot omhändertagna<br />
barn i sitt hem sedan 1995. Hundratals barn som inte kunnat<br />
vistas hon sina föräldrar har fått en tillfällig trygghet<br />
hemma hos henne. Nu vet hon inte längre om hon vågar ta<br />
emot fler. Ett av barnen tände eld på hennes hus och nu vill<br />
ingen ersätta henne fullt ut för hennes skador.<br />
Det är den 23 september<br />
2007. Hillevi har<br />
två omhändertagna<br />
barn från placerade,<br />
en artonåring och en<br />
nioåring, förmedlade genom företaget<br />
Sociala Tjänster AB.<br />
– Jag behövde åka och handla.<br />
3/2009 oberoende<br />
Jag frågade artonåringen om han<br />
skulle vara hemma och om han<br />
kunde passa nioåringen under tiden.<br />
Det var lugnt. Han var hemma<br />
med sin tjej och satt och åt.<br />
Hillevi åker iväg. Efter bara ett<br />
par minuter ringer hennes mobil.<br />
Det är nioåringen som berättar<br />
att det brinner i artonåringens<br />
garderob. Hillevi säger åt honom<br />
att ringa brandkåren och vänder<br />
genast bilen.<br />
Brandkåren var där när Hillevi<br />
kom. De begränsade skadorna<br />
till övervåningen. Den var helt<br />
förstörd, ena rummet var brand-<br />
37<br />
t<br />
t
skadat, det andra rummet rökskadat.<br />
Hillevi och hennes familj<br />
fick bo på hotell en vecka. Efter<br />
det hyrde familjen en annan kåk<br />
att bo i under de sju månader det<br />
tog att reparera huset. Kanske<br />
hade historien kunnat stanna här.<br />
Olyckor händer. Särskilt när barn<br />
leker med eld, men så enkelt är<br />
det inte.<br />
tvingades gå till socialen<br />
Hillevis hemförsäkring betalade<br />
hotell plus huset man hyrde,<br />
men hemförsäkringen täckte inte<br />
det fulla värdet på huset. Det<br />
vill säga, när försäkringsbolaget<br />
renoverar så räknar de med att<br />
man renoverar huset till nystandard<br />
och den standardhöjningen<br />
måste man betala för oavsett om<br />
man vill det eller inte. Hillevis<br />
försäkringsbolag menade att hon<br />
skulle betala 100 000 kronor för<br />
den renovering de utförde av<br />
hennes hus.<br />
– Jag hade inte några pengar att<br />
betala med, berättar Hillevi. Att<br />
vara ett familjehem är mitt jobb.<br />
Nu kunde jag inte ta emot några<br />
placeringar och jag fick inte heller<br />
några placeringar. Ingen brydde<br />
sig om mig. Inte Sociala Tjänster<br />
AB som hade placerat ungarna<br />
hos mej och inte heller Botkyrka<br />
kommun som hade omhändertagit<br />
dem. Det var tyst.<br />
Våren 2008 kunde Hillevi och<br />
hennes familj äntligen flytta tillbaka<br />
till sitt gamla hus. De var<br />
utfattiga:<br />
– Jag gick till socialen för att<br />
få matpengar men det fick jag så<br />
klart inte. Den 8 mars 2008 ringde<br />
de från Sociala Tjänster och<br />
frågade om jag kunde ta emot en<br />
flicka. Jag hade 19 kronor på kontot.<br />
Det blev inget och jag bröt<br />
ihop. Jag visste inte vad jag skulle<br />
göra.<br />
Som familjehem är man ”uppdragstagare”.<br />
Det finns ingen garanti<br />
för placeringar om man inte<br />
är kontrakterad. Det är inte Hil-<br />
38<br />
levi. Man har inte särskilt mycket<br />
trygghet<br />
I augusti 2008 tog Hillevi, som<br />
är engagerad i Musketörerna i<br />
Rågsved, hjälp av Michaela Sjögren<br />
från samma förening. De<br />
började agera för att få någon rätsida<br />
på situationen. Hillevi ringde<br />
upp Botkyrka som var den kommun<br />
som placerat nioåringen och<br />
undrade om deras ansvar i det<br />
hela. På Botkyrka kommun visste<br />
man inget om vad som hänt<br />
utan kontaktade företaget Sociala<br />
Tjänster AB:<br />
– Sociala Tjänsters chef ringde<br />
mej för första gången sedan branden,<br />
och undrade varför jag kontaktat<br />
kommunen. Jag svarade att<br />
någon måste ta sitt ansvar. Det<br />
kan ju inte ligga på mig.<br />
vägrade hjälpa till<br />
Hillevi kontaktade Trygg Hansa<br />
som är Botkyrkas försäkringsbolag.<br />
Där vägrade man att hjälpa<br />
till eftersom det inte fanns någon<br />
gärningsman angiven.<br />
Branden är klassad som mordbrand<br />
enligt brandinspektionen<br />
och det står i polisrapporten. Det<br />
måste vara någon av pojkarna som<br />
hade tänt på, men ingen av dem<br />
hade erkänt och därmed menade<br />
Trygg Hansa att de inte kunde gå<br />
in och täcka mina kostnader.<br />
Hillevi berättade för Sociala<br />
Som uppdragstagare<br />
sitter<br />
man i en<br />
oerhört utsatt<br />
position.<br />
Tjänster om vad som hänt. Efter<br />
många turer erbjöd man henne<br />
40 000 kr mot ett fribrev som därmed<br />
befriade företaget från allt<br />
ansvar.<br />
– Jag kände att jag inte kunde<br />
gå med på det, säger Hillevi trött.<br />
Fortsätter – trots allt<br />
Hillevi har fortsatt att driva<br />
familjehem efter detta men känner<br />
sig tveksam till om hon vågar<br />
fortsätta. Hittills har hon inte tagit<br />
emot barn från Sociala Tjänster<br />
igen.<br />
– Som uppdragstagare sitter<br />
man i en oerhört utsatt position.<br />
Allt lämpades på mig som privatperson.<br />
Branden och renoveringen.<br />
Jag fick bara hälften av mitt<br />
lösöre betalt av Länsförsäkringar.<br />
Jag har skulder upp över öronen.<br />
Alla privata enskilda människor<br />
som tar emot barn i sitt hem eller<br />
är familjehem står ensamma när<br />
sånt här händer.<br />
Nu för tiden står det i Sociala<br />
Tjänsters kontrakt att det är<br />
placerande kommun som har<br />
ansvaret i första hand när något<br />
händer. Sociala Tjänster har ett<br />
andrahandsansvar. Den tolkningen<br />
håller Hillevi med om:<br />
– Jag tycker att kommunen har<br />
ett yttersta ansvar för det här. De<br />
har tagit över vårdanden av de<br />
här barnen och då borde de också<br />
vara ansvariga för de handlingar<br />
dessa barn utför.<br />
Bär på allt ansvar<br />
Länsförsäkringar vill ha betalt<br />
för renoveringen de utförde<br />
på huset som ett av de placerade<br />
barnen tände på. Hillevi har inga<br />
pengar att betala med. Botkyrka<br />
kommuns försäkringsbolag förnekar<br />
ansvar. Social Tjänster AB<br />
tar inget ansvar. Hillevi bär på allt<br />
ansvar och tar emot barn som hon<br />
egentligen inte vet om hon vågar<br />
ta emot. Men vad ska hon göra?<br />
Text och foto:<br />
Per Sternbeck<br />
oberoende 3/2009
tveKsam Hillevi driver fortfarande familjehem, men känner sig tveksam till om hon vågar fortsätta.<br />
Gå med i <strong>RFHL</strong>!<br />
3/2009 oberoende<br />
39
FöRBundskansLI<br />
Lagerlöfsgatan 8, 112 60 Stockholm,<br />
tel: 08-545 560 60, fax 08-33 58 66,<br />
e-post: info@rfhl.se, hemsida: www.rfhl.se<br />
LÄnsavdeLnIng<br />
<strong>RFHL</strong>-norrbotten Smedjegatan 1, 972 33 Luleå<br />
tel: 0920-22 89 49, fax 0920-22 89 49<br />
e-post: lulea@rfhl.se<br />
LokaLavdeLnIngaR<br />
Göteborg Sångspelsgatan 1, 422 41 Hisingsbacka<br />
tel: 031-82 51 91, 82 15 64, fax: 031-82 16 42<br />
e-post: kontakt@rfhl-goteborg.com,<br />
hemsida: www.rfhl-goteborg.com<br />
Jönköping Svavelsticksgränd 17, 553 15 Jönköping,<br />
tel/fax: 036-12 39 38 (kansliet)<br />
e-post: rfhl.jonkoping@telia.com<br />
Karlskrona Östra Vittusgatan 36, 371 33 Karlskrona<br />
tel: 0455-169 64, fax: 0455-188 01<br />
e-post: blekingegardar.familycare@swipnet.se<br />
www.blekingegardar.se<br />
Karlstad <strong>RFHL</strong> Qvinnoqulan, tel: 0762-76 89 72<br />
(Lena Båtman), e-post: qvinnoqulan@live.se<br />
Kiruna Steinholtzgatan 45, 981 32 Kiruna, tel: 0980-15478<br />
Luleå Smedjegatan 1, 972 33 Luleå<br />
tel: 0920-22 89 49 (kansliet) Oberoende gruppen i Luleå<br />
(män): Thomas, tel: 073-270 84 67<br />
Lund Postadress: Bantorget 6, Donyo, 222 29 Lund<br />
tel: 070-208 72 02 e-post: rfhl.lund@gmail.com<br />
Läkemedelsgruppen i tidaholm<br />
e-post: mona.carlsson@rfhl.se<br />
musketörerna i Rågsved Stövargatan 75,<br />
124 61 Bandhagen, tel: 08-502 160 00,<br />
e-post: info@musketorerna.se<br />
malmö Almbacksgatan 18, 211 54 Malmö<br />
tel: 040-611 91 35, fax: 040-661 40 08<br />
Boendekollektiven ComBoe: tel: 070-656 94 94,<br />
070-656 99 99, e-post: comboe3@hotmail.com<br />
motala/mariahjälpen Styvingevägen 24,<br />
591 34 Motala, tel: 0768-556 384<br />
e-post: bjorn.cederstrom@rfhl.se<br />
norrköping Qvinnoqulan Repslagarg. 11<br />
602 25 Norrköping, tel: 0762-24 18 01<br />
e-post: qvinnoqulan.norrkoping@hotmail.com<br />
oberoende skinnskatteberg tel: 0768-35 32 05,<br />
e-post: daniela.hassenstein@rfhl.se<br />
oberoende väst tel: 0737-69 55 92, Ängelholm<br />
e-post: hans.johansson@rfhl.se<br />
<strong>RFHL</strong> Gävleborg Södra Kungsgatan 30 B,<br />
802 52 Gävle, tel: 0700-38 51 78,<br />
e-post: rolf.karlsson@rfhl.se<br />
stockholm Lagerlöfsgatan 8, 112 60 Stockholm<br />
tel: 08-545 560 69 fax 08-33 58 66<br />
e-post: stockholm@rfhl.se<br />
40<br />
www.rfhl.se/stockholm<br />
stockholm afrikanska systerföreningen c/o <strong>RFHL</strong>,<br />
Lagerlöfsgatan 8, 112 60 Stockholm<br />
tel: 08-54 55 60 60, e-post: camilla.svenonius@rfhl.se<br />
tjuvgods Lagerlöfsg. 8, 112 60 Stockholm<br />
tel: 08-545 560 60 e-post: epost@tjuvgods.se<br />
spola brass och nubbe Tomas Bengtsson, Nyköping,<br />
tel: 0700–396148, e-post: bagarn4@hotmail.com<br />
uppsala län Bangårdsgatan 13, 753 20 Uppsala<br />
tel: 018-12 44 22, e-post: rfhlu@oberoende.info<br />
www.oberoende.info<br />
oMBud<br />
arboga Dan Karlsson, tel: 070-305 82 00<br />
båstad Hans Johansson, hans.johansson@rfhl.se<br />
Dalarna Jenny Sjödin, jenny.sjodin@rfhl.se,<br />
tel: 0704–474 657<br />
eskilstuna Lennart Clarstedt, tel: 070-37 68 477<br />
Fagersta Simone Lundh, tel: 0730-39 29 64<br />
Kalix-Haparanda Anna-Lisa Eckebring, 0923-22136<br />
Katrineholm Inger Forsgren, tel: 0708–740 899<br />
Lomma Roland Sjöberg, tel: 040-41 46 88<br />
mölndal Sven-Åke Lindgren, tel: 031-16 10 56<br />
orsa Stefan Källbäck, tel: 0250-43180<br />
skellefteå P O Boström, tel: 076-808 10 39<br />
sundsvall Helene Lundstedt, tel: 060-650 26 89<br />
timrå Jan Lidén, tel 060-57 49 68, 070-576 23 20<br />
Örebro Erja Lukkarila, erja_lukkarila@hotmail.com<br />
BeHandLIngsHeM<br />
Iris utvecklingscenter mullsjö<br />
Box 113, 565 23 Mullsjö, (Hablahester Bjurbäck), tel:<br />
0392-375 00, fax: 0392-37548<br />
Iris utvecklingscenter enköping<br />
Storgatan 42, 742 59 Grillby, tel 0171-47 12 40,<br />
fax: 0171-47 12 41<br />
Iris utvecklingscenter Göteborg<br />
Götabergsgatan 20, 411 34 Göteborg<br />
tel: 031-708 32 40, fax: 031-708 32 41<br />
Iris utvecklingscenter stockholm<br />
Västerlånggatan 54, 111 29 Stockholm,<br />
tel: 08-402 68 61, fax: 08-402 68 69<br />
e-post: info@irisutvecklingscenter.se<br />
FaMILjevåRd<br />
<strong>RFHL</strong> blekingegårdar Östra Vittusgatan 36,<br />
371 33 Karlskrona, tel: 0455-169 64<br />
e-post: blekingegardar.familycare@swipnet.se<br />
hemsida: www.blekingegardar.se<br />
<strong>RFHL</strong> värmlandsgårdar Kolvgatan 5,<br />
653 41 Karlstad, tel: 054-18 10 72, 070-20 93 171<br />
fax 054-18 10 71, e-post: rfhl-vmg@xpress.se<br />
hemsida: www.varmlandsgardar.se<br />
oberoende 3/2009