Nr 3 - tema barns rätt till trygghet och skydd - Rädda Barnen

i princip ska kunna tvätta, städa och laga
mat för sig själva, berättar Florence Martin.
– Många gånger har vi sett att det är barnen
som sköter om institutionen – istället
för att institutionen sköter om dem.
NäSta daG åKER vi för att besöka en av dessa
institutioner. Här bor 60 barn i åldrarna 7
till 18 år – de flesta med föräldrarna i livet.
Lokalerna är påfallande torftiga. Här
finns inga leksaker – men en läcka i taket.
Kala glödlampor ger en kall belysning,
väggarna flagnar och fötterna klibbar mot
ett oljigt kakelgolv. Många av de äldre pojkarna
saknar sängar och får sova direkt på
golvet. De yngre har trasiga skumgummimadrasser
– utan lakan.
Men här är stämningen uppsluppen.
Barnen är frimodiga och nyfikna på oss
besökare. De fnissar, skojar och vill gärna
sätta ord på sina erfarenheter. Många berättar
att de saknar sina föräldrar – men finner
stöd hos vännerna.
– Vi tar hand om och tröstar varandra
när vi är ledsna, berättar en pojke.
Förutom saknaden är de hårda reglerna
– som inte går att påverka – det svåraste,
tycker barnen. De klagar över att inte få gå
ut när de vill.
– Och så måste vi gå upp klockan fyra
varje morgon.
” Man
De är alla eniga om att de aldrig skulle
placera sina egna barn på en institution.
Och även barnhemmets föreståndare
har börjat tänka om.
– Att bo hemma är alltid bäst, det inser
jag nu, säger han.
föREStåNdaREN äR Ett levande exempel en
stor förändring som Rädda Barnen länge har
arbetat för. Det handlar om ett paradigmskifte.
– Man har börjat förstå att institutionsvård
inte är lösningen på alla problem,
även om den så klart kan behövas ibland,
säger Florence Martin.
Tillsammans med indonesiska socialdepartementet
verkar Rädda Barnen för ett
mer familjebaserat stöd. Samarbete med
lokala och trosbaserade organisationer
är en viktig del av det arbetet. En central
partner är Muhammadiya, landets näst
största muslimska organisation och den
enskilda organisation som driver flest
barnhem.
– Vi försöker nu öka fokus på att stötta
familjer i lokalsamhället, säger Mas Ihsan
Vidyia, 16, gör sig i ordning inför skoldagen.
har börjat förstå att institutionsvård
inte är lösningen på alla problem
som är ordförande för intresseföreningen
för Muhammadiyas institutioner.
Men det har varit mycket debatt, rädsla
och kritik från dem som arbetar på barnhemmen.
– Många är oroliga att tappa kontrollen,
att inte längre ha samma inflytande över
barnens utbildning, berättar han. De känner
också att de tappar sin funktion om de
inte får rekrytera barn till sin verksamhet.
– Vår största utmaning är att få dem att
förändra sitt sätt att tänka. Vi försöker få
dem att se att det ligger i barnens intresse
att bo med sina föräldrar. Det är där anknytningen
och kärleken finns.
mEN aLLa Goda intentioner kräver också ekonomiska
satsningar och politisk vilja. Nu
gäller det att få parlamentet, som är väldigt
traditionellt, att inse varför det är bättre
med att stärka föräldrar än att bara placera
barn på institution.
– Vi måste visa dem att det är mer effektivt
ekonomiskt, säger Makmur Sunusi,
ansvarig för sociala tjänster och rehabi-
30 Barn 3/2010