You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Psykisk ohälsa, våld och trakasserier<br />
Arbetsliv och hälsa<br />
– en kartläggning<br />
Bengt Järvholm (red.)<br />
a
Produktionsgrupp<br />
Redaktör: Lars Grönkvist<br />
Omslag: Lena Karlsson<br />
Omslagsbild: © Diana Ong/Great Shots<br />
Layout: Eric Elgemyr<br />
Figurer: Marit Skoglund<br />
© Arbetarskyddsstyrelsen,<br />
Arbetslivsinstitutet,<br />
& Rådet för arbetslivsforskning<br />
Arbetslivsinstitutet<br />
7 84 Solna<br />
Tel: 08-730 9 00 Fax: 08-730 9 67<br />
ISBN 9 -7045-366-7<br />
Tryckt hos AB Boktryck, Helsingborg<br />
Arbetsmiljöns påverkan på hälsan
Psykisk ohälsa, våld och trakasserier 3<br />
Förord<br />
Arbetarskyddsstyrelsen har efter förslag från sitt programråd för<br />
arbetsmiljö- och arbetsskadestatistik tagit initiativ till en kartläggning<br />
av hur arbetsmiljön påverkan hälsan. Arbetet har skett som<br />
ett gemensamt projekt mellan Arbetarskyddsstyrelsen, Arbetslivsinstitutet<br />
och Rådet för arbetslivsforskning.<br />
Syftet är att ge en sammanfattning av nuläget för bl a olika beslutsfattare<br />
och att vara en grund för utformning av lämpliga strategier.<br />
Kartläggningen ska ge underlag för prioriteringar av åtgärder,<br />
forskning och tillsyn av arbetsplatser under slutet av 90-talet. En<br />
liknande utredning genomfördes av Arbetsmiljökommissionen 1990<br />
och en viss jämförbarhet med de analyserna har eftersträvats. Det<br />
gäller att utifrån dagens situation se de möjligheter och problem<br />
som väntar. Arbetsmiljön kan i hög grad påverkas genom beslut<br />
på alla nivåer. Som framgår ur rapporten är arbetsmiljöfaktorer<br />
väsentliga för hälsa/ohälsa och det goda arbetet.<br />
I de olika kapitlen redovisas nuläget med hjälp av olika statistiska<br />
uppgifter. I den mån det varit möjligt har uppgifter representativa<br />
för hela landet använts. Regionala data har använts när nationella<br />
data saknas och när uppgifter bedöms vara relevanta även för andra<br />
regio<strong>ner</strong> i landet. En bedömning av förändringar över tiden har<br />
också eftersträvats men i många fall saknas tillräckliga data för<br />
att kvantifiera dessa. Då har uppskattningar gjorts. Kvantitativa<br />
skillnaderna i hälsa och ohälsa mellan olika grupper har i möjligaste<br />
mån förklarats utifrån gällande teorier.<br />
Efter en inledande del om det föränderliga arbetslivet, sysselsättning<br />
och organisatio<strong>ner</strong>, behandlas förekomsten av olika faktorer i<br />
arbetslivet. Arbetsmiljöns påverkan på hälsan har traditionellt mätts
4 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
med olika ohälsomått, t ex förekomst av cancer, luftvägssjukdomar.<br />
Dessa behandlas i del II som också belyser områden som tidigare<br />
mer sällan tagits upp, t ex psykisk ohälsa och arbetslöshetens betydelse<br />
för hälsan. Vissa grupper i samhället kan ha särskilda problem<br />
i arbetslivet eller löpa högre risker för ohälsa. Några sådana<br />
grupper redovisas i del III. Tre speciella arbetsmiljöer beskrivs,<br />
nämligen skolan, yrkestrafiken och byggbranschen. Inom dessa<br />
stora områden sker det påtagliga förändringar. Yrkesförarna var<br />
en av de riskgrupper som nämndes särskilt av Arbetsmiljökommissionen.<br />
Arbetarskyddsstyrelsen har sedan den första juli 1994 övertagit<br />
beställaransvaret för arbetsmiljö- och arbetsskadestatistik. Därför<br />
finns också en analys av hur statistiken är utformad och dess<br />
användbarhet för att kunna följa förändringar i fysisk, kemisk,<br />
organisatorisk och psykosocial expo<strong>ner</strong>ing och dessa expo<strong>ner</strong>ingars<br />
konsekvenser.<br />
Ett tjugotal forskare har engagerats i arbetet som letts av professor<br />
Bengt Järvholm. Det fullständiga underlaget till de olika bidragen<br />
har inte kunnat redovisas, utan dessa kommer att publiceras separat<br />
av de olika forskarna. Arbetet med att ta fram rapporten har skett på<br />
mindre än ett år och därför har i huvudsak endast existerande register<br />
använts. Ofta har dock speciella bearbetningar utförts. Epidemiologiskt<br />
centrum vid Socialstyrelsen har tidigare framställt liknande<br />
rapporter, t ex Folkhälsorapporter och en Social Rapport.<br />
Arbetet har letts av en styrgrupp bestående av Anders Englund,<br />
Arbetarskyddsstyrelsen, ordförande, Carl A Asklöf, Arbetsmiljöfonden<br />
t o m 30/6 -95, Gunnar Aronsson, Arbetslivsinstitutet,<br />
Elisabet Broberg, Arbetarskyddsstyrelsen, Gunnel Färm, Rådet<br />
för arbetslivsforskning fr o m 1/7 -95, Christer Hogstedt, Arbetslivsinstitutet<br />
och Folke K Larsson, Rådet för arbetslivsforskning<br />
och Arbetslivsinstitutet.<br />
Arbetarskyddsstyrelsen<br />
Arbetslivsinstitutet<br />
Rådet för arbetslivsforskning
Psykisk ohälsa, våld och trakasserier 5<br />
Innehåll<br />
I Dagens arbetsliv ................................................................ 7<br />
1 Ett föränderligt arbetsliv .......................................................9<br />
2 Arbetslivet – organisatio<strong>ner</strong> och lagar ............................... 16<br />
II Förekomsten av olika faktorer i arbetslivet .................. 23<br />
3 Fysikaliska, kemiska och biologiska faktorer ..................... 25<br />
4 Psykosociala faktorer i arbetet............................................ 34<br />
III Arbetsmiljöns påverkan på hälsan ............................... 43<br />
5 Dödlighet i olika yrkes- och socialgrupper ........................ 45<br />
6 Arbetsmiljö och hjärtinfarkt ............................................... 51<br />
7 Yrken och cancer ................................................................ 59<br />
8 Luftvägssjukdomar ............................................................. 67<br />
9 Hudsjukdomar .................................................................... 76<br />
10 Fosterskador ..................................................................... 82<br />
11 Arbetsrelaterade skador i rörelseorganen ........................ 88<br />
12 Psykisk ohälsa, våld och trakasserier .............................. 102<br />
13 Arbetsrelaterade olycksfall ............................................. 114<br />
14 Arbetslöshet, förtidspension och hälsa ........................... 122<br />
IV Utsatta grupper .......................................................... 127<br />
15 Arbete och kön ............................................................... 129<br />
16 Äldre perso<strong>ner</strong> i arbetslivet ............................................ 137<br />
17 Invandrare ....................................................................... 146<br />
18 Funktionshindrade.......................................................... 153<br />
19 Tidsbegränsade anställningar, obetald övertid ............. 161<br />
V Hälsorisker i vissa branscher och yrkesgrupper ......... 173<br />
20 Skolarbetets miljö ........................................................... 175<br />
21 Yrkesförare...................................................................... 182<br />
22 Hälsorisker i byggnadsarbete ......................................... 190<br />
VI Hälsa, rehabilitering och framtiden ........................... 197<br />
23 Arbetslivsinriktad rehabilitering .................................... 199<br />
24 Arbetsmiljöstatistik ........................................................ 206<br />
25 Arbetsmiljö och hälsa i framtiden .................................. 213<br />
VII Sammanfattning ........................................................ 217<br />
26 Arbetsliv och hälsa – en kartläggning ............................ 219
6 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
Forskare som bidragit med underlag till rapporten<br />
Ahlbom Anders, professor, Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet,<br />
Stockholm, kapitel 6.<br />
Ahlborg Gunnar, överläkare, Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Regionsjukhuset,<br />
Örebro, kapitel 10.<br />
Aronsson Gunnar, professor, Arbetslivsinstitutet, Solna, kapitel 1, 19 och 25.<br />
Backenroth-Ohsako Gunnel, docent, Psykologiska institutionen, Stockholms<br />
universitet, kapitel 18.<br />
Broberg Elisabet, avdelningsdirektör, Arbetarskyddsstyrelsen, Solna, kapitel 13.<br />
Ekholm Mats, professor, Högskolan i Karlstad, kapitel 20.<br />
Englund Anders, avdelningschef, Arbetarskyddsstyrelsen, Solna, kapitel 22.<br />
Gullberg Anders, docent, EpC, Socialstyrelsen, Stockholm, kapitel 5.<br />
Hagberg Mats, professor, Arbetslivsinstitutet, Solna, kapitel 11.<br />
Hallgren Lars-Erik, tekn dr, Miljö- och Arbetsvetenskap, KTH, Stockholm,<br />
kapitel 13.<br />
Hammarström Anne, universitetslektor, Institutionen för allmänmedicin, Umeå<br />
universitet, kapitel 12.<br />
Hedberg Gudrun, docent, Arbetslivsinstitutet, Umeå, kapitel 21.<br />
Janlert Urban, med dr, Institutionen för epidemiologi och folkhälsovetenskap,<br />
Umeå Universitet, kapitel 1 och 14.<br />
Järvholm Bengt, professor, Institutionen för yrkes- och miljömedicin, Umeå<br />
universitet, kapitel 1, 2 och 3.<br />
Kilbom Åsa, professor, Arbetslivsinstitutet, Solna, kapitel 16.<br />
Kindlund Hannelotte, avdelningsdirektör, Riksförsäkringsverket, Stockholm,<br />
kapitel 23.<br />
Lagerlöf Elisabeth, informationschef, Arbetslivsinstitutet, Solna, kapitel 2.<br />
Lundberg Ingvar, docent, Yrkesmedicinska kliniken, Karolinska sjukhuset,<br />
Stockholm, kapitel 7.<br />
Meding Birgitta, med dr, Arbetslivsinstitutet, Solna, kapitel 9.<br />
Nise Gun, yrkeshygieniker, Yrkesmedicinska kliniken, Karolinska sjukhuset,<br />
Stockholm, kapitel 7.<br />
Plato Nils, yrkeshygieniker, Yrkesmedicinska kliniken, Karolinska sjukhuset,<br />
Stockholm, kapitel 7.<br />
Torén Kjell, biträdande överläkare, Yrkesmedicinska kliniken, Sahlgrenska<br />
sjukhuset, Göteborg, kapitel 8.<br />
Tåhlin Michael, docent, Sociologiska institutionen, Stockholms universitet,<br />
kapitel 4.<br />
Wadensjö Eskil, professor, Institutet för social forskning, Stockholms universitet,<br />
kapitel 17.<br />
Vågerö Denny, professor, Institutet för social forskning, Stockholms universitet,<br />
kapitel 5.<br />
Östlin Piroska, dr med sc, Folkhälsoinstitutet, Stockholm, kapitel 15.
Psykisk ohälsa, våld och trakasserier 7<br />
I<br />
Dagens arbetsliv
8 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan
Psykisk ohälsa, våld och trakasserier 9<br />
.<br />
1<br />
Ett föränderligt arbetsliv<br />
Knappast någon period sedan andra världskriget har inneburit<br />
snabbare, större och delvis mer oväntade förändringar i Sveriges<br />
arbetsliv än 1990-talets första hälft. Förändringarna gäller både arbetsmarknad<br />
och arbetsorganisation. I Arbetsmiljökommissionens<br />
betänkande från 1990 konstaterades att ”bristen på arbetskraft<br />
kommer att vara påtaglig under det kommande decenniet” (SOU,<br />
1990:49). Denna bedömning gjordes inte bara av kommissionen<br />
utan var snarare regel. Det fanns också förväntningar på att de<br />
anställda skulle ställa högre krav i arbetslivet. Kommissionen<br />
skrev: ”arbetskraften i sin helhet och framför allt den nytillträdande<br />
kommer att ställa högre krav på arbetsuppgifter och goda<br />
arbetsmiljöer.”<br />
Redan tre år senare råder det massarbetslöshet snarare än brist<br />
på arbetskraft. Tillverkningsindustrin minskade med över 200 000<br />
anställda mellan 1990 och 1993. Byggnadsbranschen minskade<br />
med 75 000 anställda. Inom den offentliga sektorn, som under<br />
några årtionden expanderat, sker en omfattande omvandling och<br />
rationalisering och antalet anställda minskar. Den fulla sysselsättningen<br />
var en god grund för människors krav på bättre miljöer,<br />
bättre arbetsvillkor och utveckling i arbetslivet, men den snabbt<br />
ökande arbetslösheten har förändrat dessa förutsättningar. Arbetslösheten<br />
har en ny karaktär och drabbar nu även de stora städerna<br />
och yrkesgrupper som traditionellt haft låg arbetslöshet.
0 Arbetsmiljöns påverkan Dagens på arbetsliv<br />
hälsan<br />
Sysselsättningen förändras<br />
Sveriges befolkning har med få undantag ökat från år till år. På<br />
hundra år har folkmängden ökat från knappt fem till närmare nio<br />
miljo<strong>ner</strong>. Andelen i yrkesverksam ålder, 16–64 år, har däremot<br />
legat praktiskt taget oförändrad mellan 60 och 65 procent under<br />
det senaste seklet. Det förväntas inte heller ske någon större förändring<br />
under de närmaste tio åren.<br />
Andelen kvinnor som yrkesarbetar har ökat under seklet. År<br />
1890 arbetade knappt var femte kvinna utanför hemmet om man<br />
utesluter arbete som hembiträde eller motsvarande. Däremot<br />
yrkesarbetade drygt åtta av tio män. Först under 1980-talet var<br />
andelen yrkesarbetande män och kvinnor ungefär lika stor.<br />
Andelen yrkesarbetande skiljer sig mycket mellan olika åldrar,<br />
figur 1.1. Den är högst mellan 35 och 54 år. Skillnaden mellan män<br />
och kvinnor är liten. Däremot arbetar kvinnor oftare deltid. År 1995<br />
arbetade närmare fyra av tio kvinnor deltid 1 jämfört med knappt var<br />
tionde man. Drygt åtta av tio deltidsanställda är alltså kvinnor.<br />
%<br />
00<br />
80<br />
60<br />
40<br />
0<br />
män<br />
kvinnor<br />
6– 9 0– 4 5–34 35–44 45–54 55–59 60–64 ålder<br />
Figur 1.1. Andel av arbetskraften (sysselsatta plus arbetslösa) i olika åldrar 995.<br />
Relativ frekvens (%) av befolkningen. (AKU, årsmedeltal 995.)<br />
De största näringsgrenarna är idag tillverkningsindustri samt vård<br />
och omsorg som vardera sysselsätter ungefär 20 procent av de yrkesarbetande,<br />
tabell 1.1. Vård och omsorg domi<strong>ner</strong>as av kvinnor<br />
medan byggnads- och tillverkningsindustrin domi<strong>ner</strong>as av män.<br />
1. Som deltid räknas högst 35 timmar per vecka.
Psykisk Ett föränderligt ohälsa, våld arbetsliv<br />
och trakasserier<br />
Tabell 1.1. Sysselsatta män respektive kvinnor fördelade efter olika näringsgrenar<br />
995. Relativ frekvens (%). (AKU, årsmedeltal.)<br />
Näringsgren Kvinnor Män Båda könen<br />
Jordbruk, skogsbruk, fiske 4 3<br />
Byggverksamhet 0 6<br />
Tillverkningsindustri 9 0<br />
Civila myndigheter, försvaret m m 5 5 5<br />
Kommunikatio<strong>ner</strong> 4 9 7<br />
Handel 4 3<br />
Utbildning, forskning 6 8<br />
Vård och omsorg 37 5<br />
Restaurang, hotell 3 3<br />
Finansiell verksamhet, företagstjänster<br />
Rekreation, kultur, sport<br />
9<br />
Övrigt 3 3<br />
Antal ( 000-tal) 9 7 06 3 988<br />
Antalet perso<strong>ner</strong> inom vissa branscher har påtagligt förändrats<br />
mellan 1987 och 1995, figur 1.2. Stora minskningar har skett inom<br />
tillverkningsindustrin och byggnadssektorn samt inom jordbruk<br />
och skogsbruk. En närmare analys av verkstadsindustrin visar att<br />
yngre kvinnor och män svarar för den största minskningen. År 1994<br />
utgjorde kvinnor under 25 år endast två procent av de anställda.<br />
För män var motsvarande tal sju procent.<br />
Lantbruk, skogsbruk<br />
minskning<br />
Byggverksamhet<br />
Tillverkningsindustri<br />
Civila myndigheter, försvar<br />
Kommunikatio<strong>ner</strong><br />
Handel<br />
Utbildning, forskning<br />
Vård, omsorg<br />
Restaurang, hotell m m<br />
Finansiell verksamhet<br />
Samtliga<br />
ökning<br />
-30 - 0 - 0 0 0<br />
Förändring i procent<br />
0 30<br />
Figur 1.2. Förändring (%) av antal sysselsatta i olika näringsgrenar (män och<br />
kvinnor) mellan 987 och 995. (AKU, årsmedeltal.)
Arbetsmiljöns påverkan Dagens på arbetsliv hälsan<br />
I Sverige finns cirka 640 000 arbetsställen, varav 270 000 med<br />
anställda (källa: ÅRSYS, 1994).Var fjärde anställd finns på arbetsställen<br />
med färre än tio anställda, var fjärde arbetar på arbetsställen<br />
med minst 200 anställda och varannan finns på arbetsställen med<br />
10–199 anställda.<br />
Arbetslöshetens utveckling<br />
Med undantag av den tidigare nämnda dramatiska uppgången i<br />
arbetslöshet under 1990-talet har andelen arbetslösa under nästan<br />
hela efterkrigstiden varit mellan en och tre procent, figur 1.3.<br />
%<br />
5<br />
0<br />
5<br />
Öppet arbetslösa<br />
Arbetsmarknadspolitiska<br />
åtgärder<br />
945 950 955 960 965 970 975 980 985 990 995<br />
Figur 1.3. Arbetslösheten i Sverige 945–95. För åren 985–95 redovisas också<br />
andel av arbetskraften sysselsatt i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.<br />
De långtidsarbetslösa blev allt fler under 1990-talet. Andelen av<br />
de arbetslösa som varit utan arbete mer än ett år ökade från cirka<br />
20 procent 1991 till omkring 50 procent 1995. Andelen som varit<br />
arbetslösa längre än två år ökade samtidigt från 5 till 30 procent.<br />
Närmare 200 000 människor 2 som sökte arbete i slutet av 1995 hade<br />
varit utan arbete på den öppna arbetsmarknaden i mer än två år.<br />
Arbetslöshet är vanligare bland män, 8,4 procent, än bland kvinnor,<br />
6,9 procent (AKU, årsgenomsnitt 1995). Skillnaderna mellan<br />
män och kvinnor beror i första hand på att mansdomi<strong>ner</strong>ade yrken<br />
2. Antalet omfattar perso<strong>ner</strong> som är öppet arbetslösa eller i arbetsmarknadspolitiska<br />
åtgärder.
Psykisk Ett föränderligt ohälsa, våld arbetsliv<br />
och trakasserier 3<br />
drabbades hårdare under 1990-talets början. Om tillverkningsindustrins<br />
förbättrade konjunktur består eller förbättras samtidigt<br />
som antalet anställda inom landsting och kommu<strong>ner</strong> minskar<br />
kommer arbetslösheten sannolikt att bli högre bland kvinnor än<br />
bland män.<br />
Ungdomar drabbas hårdast av arbetslösheten, 14 procent av<br />
16–24-åringar är idag utan arbete jämfört med 4-10 procent i andra<br />
åldersgrupper. Tidigare har de unga ge<strong>ner</strong>ellt inte varit arbetslösa<br />
lika länge som de äldre, men under 1990-talet har dessa skillnader<br />
utjämnats (Behrenz et al, 1994).<br />
Organisationen av arbetet förändras<br />
En motkraft till det negativa inflytandet som den höga arbetslösheten<br />
utgör har varit det omfattande förändringsarbete som bedrivits bl a<br />
genom Arbetslivsfonden och som berört hundratusentals anställda<br />
och utvecklat den lokala kompetensen i arbetsmiljöarbete.<br />
På den positiva sidan finns också att svensk och internationell<br />
forskning nu kan ge en relativt god bild av vilka arbetsorganisatoriska<br />
förhållanden som är särskilt viktiga för hälsa och välbefinnande.<br />
Tre dimensio<strong>ner</strong> som hänger nära samman med arbetets<br />
organisation har identifierats: uppgiftens mentala belastningsnivå<br />
och kravnivå, den anställdes handlingsutrymme och det sociala<br />
stödet. När den anställde kan kontrollera belastningar och krav,<br />
kan detta bidra till mental utveckling och till kompetensutveckling.<br />
Vid brist på kontroll kan samma kravnivå orsaka negativ stress,<br />
fysisk och psykisk förslitning. Socialt stöd har visats påverka hälsan<br />
såväl direkt som indirekt.<br />
Forskning har visat att det goda arbetet för de anställda också<br />
kan vara gott för verksamheten och organisationen (Gustavsen,<br />
1995). De förändringar som pågår i arbetslivet, t ex kompetensutveckling,<br />
plattare organisation, ökad kundstyrning och medbestämmande<br />
för de anställda ökar ofta företagets konkurrenskraft<br />
och effektivitet.<br />
En vanlig organisatorisk reaktion på kostnadskris har varit personalnedskärningar.<br />
Ökat inflytande från marknader, krav på korta<br />
leveranstider, kundanpassning och snabba omvärldsförändringar<br />
gör att ledningen försöker öka organisationens flexibilitet genom<br />
förändringar av den inre strukturen (Aronsson & Sjögren, 1994;
4 Arbetsmiljöns påverkan Dagens på arbetsliv<br />
hälsan<br />
SAF, 1992a,b; Simonsen & Isaksen, 1995). Nedan beskrivs två sidor<br />
av denna strategi med påtaglig betydelse för arbetsmiljön.<br />
Företag försöker i allt större utsträckning möta förändringar i<br />
efterfrågan genom att starkare reglera och styra insatsen av arbetskraft.<br />
Detta kan ske t ex genom att tidsbegränsa anställningar, hyra<br />
in personal, anlita konsulter, entreprenörer och underleverantörer.<br />
Entreprenörer och underleverantörer är vanligen mest utsatta för<br />
förändringar i efterfrågan. Förändringen drivs också fram av att<br />
mer specialiserad och kunskapsintensiv produktion gör det svårare<br />
för företagen att upprätthålla hög kompetens utanför kärnverksamheten.<br />
En sannolik konsekvens av detta är minskade möjligheter<br />
att omplacera anställda, t ex vid rehabilitering, eftersom bredden<br />
i utbudet av arbetsuppgifter minskar i företag med specialiserad<br />
produktion. En ökning av antalet perso<strong>ner</strong> med tidsbegränsad<br />
anställning kan således ses som en konsekvens av att företagen<br />
strävar mot en mer flexibel organisation. Därför har en studie av<br />
arbetsmiljön för tidsbegränsat anställda genomförts (Aronsson,<br />
1996). 3<br />
En andra aspekt utgörs av de anställdas ökade och breddade<br />
kompetens. Det handlar inte längre om att växla mellan några olika<br />
arbetsmoment utan de anställda förväntas ha kompetens inom hela<br />
produktionen eller kunna handlägga hela ärenden. Vissa företag<br />
har därför långsiktiga pla<strong>ner</strong> för de anställdas utveckling såväl för<br />
enskilda medarbetare som yrkesgrupper. Den som inte klarar en<br />
sådan omställning eller inte får tillfälle att förvärva den nödvändiga<br />
kompetensen riskerar på sikt att förlora sitt arbete. Allt fler antas<br />
också komma att arbeta i lag. De som är med i arbetslagen måste<br />
på egen hand klara de flesta problem och störningar. Datorstöd<br />
är en viktig och nödvändig förutsättning för denna förändring, bl<br />
a för att kunna förmedla information och decentralisera beslut.<br />
Denna organisatoriska förändring innebär framför allt ökade krav<br />
på kompetens och lärande. Dessa utvecklingstendenser är positiva<br />
för den anställde, förutsatt att de ökade kraven balanseras med<br />
utbildningsinsatser.<br />
Risken för ökad tidspress är en negativ sida av en trimmad<br />
organisation som konkurrerar med kundstyrd produktion och<br />
snabba leveranser. Ökade krav på anställdas kvalifikatio<strong>ner</strong> gör att<br />
3. Se kapitel 19.
Psykisk Ett föränderligt ohälsa, våld arbetsliv<br />
och trakasserier 5<br />
nyrekrytering och utbildning av anställda kan vara en för långsam<br />
metod att möta förändringar i efterfrågan. Om ett företag får en<br />
stor order måste de redan anställda klara detta, ofta till priset av<br />
hög tidspress och övertidsarbete. Under exportindustrins uppgång<br />
har övertidsuttaget varit stort, trots den höga arbetslösheten.<br />
Paradoxalt nog kan försöken att öka flexibiliteten genom höjd<br />
kompetens och trimmad organisation i vissa situatio<strong>ner</strong> utmynna<br />
i en organisation som har svårt att snabbt möta förändrade krav<br />
från omvärlden. Variation i arbetstiden, s k verksamhets-, konjunktur-<br />
eller behovsanpassad arbetstid, är ytterligare en av företagens<br />
strategier för att hantera snabba omvärldsförändringar (SAF,<br />
1992b). Till bilden hör också krav på extrainsatser och övertid<br />
från kärngruppen. 4<br />
De ovan beskrivna förändringarna har förändrat den traditionella<br />
pyramidformade organisationen (Utbult & Frejhagen, 1995). I<br />
pyramidens bas minskar rutinuppgifterna genom datorisering och<br />
automatisering och genom att företagen i ökad utsträckning köper<br />
tjänster, t ex telefonservice, vaktmästeri, underhåll och städning.<br />
I mellanskiktet minskar antalet nivåer och mellanchefer genom<br />
att arbetsuppgifter av olika slag integreras.<br />
4. Se kapitel 19, avsnittet om övertid.<br />
Referenser<br />
Aronsson G. Tidsbegränsat anställda – arbetsvillkor och arbetsmiljö. Arbetslivsinstitutet,<br />
Stockholm, 1996 (under utarbetande).<br />
Aronsson G, Sjögren A. Samhällsomvandling och arbetsliv. Omvärldsanalys inför<br />
2000-talet. Fakta från Arbetsmiljöinstitutet, 1994.<br />
Behrenz L, Delander L, Nyberg E. Ungdomsarbetslöshet i Sverige. I: Ungdomsarbetslösheten<br />
i de nordiska länderna. Nordiska ministerrådet. Tema<br />
Nord 1994:57, Köpenhamn, 1994, 171–198.<br />
Gustavsen B. Utvecklingslinjer i arbetslivet och Arbetslivsfondens roll. SNS<br />
förlag, Stockholm, 1995.<br />
SAF. Flexibilitet i företag. Svenska arbetsgivareföreningen, 1992a.<br />
SAF. Flexibilitet i praktiken. Anställningsformer och arbetstider. Svenska arbetsgivareföreningen,<br />
1992b.<br />
Simonsen M, Isaksen A. Mot et mer fleksibelt arbeidsmarked? Bruk av ”ikkestandardiserte”<br />
arbeidskontrakter. Skelys på arbeidsmarkedet, nr 1,<br />
1995, 73–80.<br />
SOU 1990:49. Arbete och hälsa. Betänkande av Arbetsmiljökommissionen,<br />
Allmänna förlaget, Stockholm, 1990.<br />
Utbult M, Frejhagen B. Det nya kompetenslyftet. Idéskrift om utveckling av arbetsplatser<br />
och anställda i Sverige och Europa. Arbetsmiljöfonden 1995.
6 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
.<br />
2<br />
Arbetslivet<br />
– organisatio<strong>ner</strong> och lagar<br />
Det finns många myndigheter och organisatio<strong>ner</strong> som arbetar<br />
med arbetsmiljöfrågor. En detaljerad genomgång gjordes 1990<br />
av Arbetsmiljökommissionen. Här redovisas kortfattat de organisatio<strong>ner</strong><br />
som påtagligt förändrats sedan dess.<br />
Företagshälsovården (FHV) har förändrats mycket under 1990talet.<br />
Det beror framför allt på lågkonjunkturen, uppsägningen<br />
av arbetsmiljöavtalen och att statsbidraget slopades den 1 januari<br />
1993. När det avskaffades täckte statens bidrag 27 procent av<br />
företagshälsovårdens kostnader. Från 1992 till 1994 minskade<br />
företagshälsovårdens personal från 10 000 till 7 500 perso<strong>ner</strong><br />
(Statskontoret, 1994:17). Samtidigt har antalet anställda som har<br />
tillgång till företagshälsovård minskat med tio procent. Totalt finns<br />
700 FHV-enheter i landet. Därtill kommer omkring 260 företag<br />
som är konsulter eller arbetar med rehabilitering i arbetslivet<br />
(Föreningen för arbetarskydd, 1995).<br />
Sedan statsbidraget slopades finns inga regler för hur FHV:s<br />
tjänster skall utformas. En utredning (Arbetsmiljöfonden, 1994) har<br />
presenterat ett förslag om FHV:s arbetsuppgifter och ställning.<br />
Med företagshälsovård menas verksamhet som:<br />
• bedrivs inom områdena arbetsmiljö och arbetslivsinriktad<br />
rehabilitering.<br />
• är en professionell och oberoende resurs för såväl uppdragsgivare<br />
som brukare.
Psykisk Arbetslivet ohälsa, – organisatio<strong>ner</strong> våld och trakasserier och lagar<br />
7<br />
• med kontrakterade tjänster erbjuder uppdragsgivaren kompetens<br />
att identifiera och beskriva sambanden mellan arbetsmiljö,<br />
organisation, produktivitet och hälsa.<br />
• baserat på en sådan helhetssyn, lämnar förslag till åtgärder<br />
och aktivt verkar för att dessa genomförs.<br />
En enkät till företagshälsovårdens kunder, visade att 1994 var 70<br />
procent av insatserna förebyggande arbete samt hälso- och sjukvård.<br />
Drygt 10 procent var rehabilitering och resten friskvård. De<br />
tjänster som utnyttjades hade förändrats marginellt från 1992 till<br />
1994. Tendensen var att minska på hälso- och sjukvård.<br />
Enligt arbetsmiljölagen (3 kap 2 §) skall arbetsgivaren se till<br />
att det finns företagshälsovård, om arbetsförhållandena kräver<br />
det. Detta lagrum tillämpas emellertid sällan. Nya kollektivavtal<br />
om företagshälsovård har träffats inom vissa områden, t ex<br />
byggnadsindustri, e<strong>ner</strong>gibolag, försäkringsbranschen, grafisk<br />
industri, skogsindustri, stål- och metallindustri, träindustri, samt<br />
stat, landsting och kommu<strong>ner</strong>. Kraven på kvalitet och omfattning<br />
varierar mellan de olika avtalen.<br />
Sverige har undertecknat ILO-konvention nr 161, vilket innebär<br />
att Sverige åtagit sig att verka för att företagshälsovården utvecklas.<br />
Inom EU är frågan om företagshälsovård vilande. I Finland anger<br />
en lag att FHV skall finnas vid alla företag. Norge och Danmark<br />
har vissa allmänna bestämmelser om företagshälsovård.<br />
Företagshälsovården är en stor organisation jämfört med t ex<br />
Yrkesinspektionen, Arbetslivsinstitutet eller de yrkesmedicinska<br />
klinikerna, tabell 2.1. Skyddsombuden är många och en viktig<br />
resurs för arbetsmiljöarbetet.<br />
Tabell 2.1. Antal perso<strong>ner</strong> verksamma inom vissa organisatio<strong>ner</strong> i arbetsmiljöområdet<br />
995.<br />
Verksamhet Antal<br />
Arbetslivsinstitutet 475<br />
Arbetarskyddsnämnden<br />
Arbetarskyddsverket<br />
35<br />
Arbetarskyddsstyrelsen 3 0<br />
Yrkesinspektionen 600<br />
Föreningen för arbetarskydd 4<br />
Företagshälsovård 7 500<br />
Rådet för arbetslivsforskning 40<br />
Yrkesmedicinska klinikerna* 50<br />
Skyddsombud 3 000<br />
* I siffran ingår även personal inom miljömedicinsk verksamhet.
8 Arbetsmiljöns påverkan Dagens på arbetsliv<br />
hälsan<br />
Arbetarskyddsverket består av Arbetarskyddsstyrelsen och Yrkesinspektionen.<br />
Sedan 1 juli 1995 är Yrkesinspektionen indelad i<br />
11 distrikt. Arbetarskyddsverkets mål är att minska riskerna för<br />
ohälsa och olycksfall i arbetslivet samt att förbättra den fysiska,<br />
psykiska och sociala arbetsmiljön. Yrkesinspektionen ska framför<br />
allt kontrollera att arbetsgivarna systematiskt ser till att kraven<br />
på arbetsmiljön uppfylls och att företagen har en organisation för<br />
arbetsanpassning och rehabilitering.<br />
Arbetslivsinstitutet bildades den 1 juli 1995 genom en sammanslagning<br />
av Arbetsmiljöinstitutet och Institutet för arbetslivsforskning.<br />
Dessutom överfördes från Arbetsmiljöfonden det<br />
lokala utvecklingsprogrammet, stödet till utbildning av regionala<br />
skyddsombud samt vissa informationsresurser. Mer än hälften<br />
av institutets anslag utgörs av stöd till arbetsmarknadens parter<br />
och till lokalt utvecklingsarbete. Arbetslivsinstitutet skall bedriva<br />
och främja forskning, utbildning, utveckling samt internationellt<br />
FoU-samarbete. Forskningen skall vara mångvetenskaplig och vara<br />
relevant för arbetslivets problem och utvecklingstendenser.<br />
Rådet för arbetslivsforskning bildades den 1 juli 1995 och tog<br />
då över Arbetsmiljöfondens uppgifter att finanisera forskning och<br />
utveckling. Anslaget är ungefär 265 miljo<strong>ner</strong> kronor per år. Rådet<br />
skall ta fram övergripande program för forskning och utveckling<br />
och stödja en långsiktig, mångvetenskaplig kunskapsuppbyggnad.<br />
Stöd skall också ges till forskning om kvinnors villkor i arbetslivet.<br />
Rådet skall informera om sin verksamhet samt om den forskning<br />
och det utvecklingsarbete som får ekonomiskt stöd, samt främja<br />
internationellt samarbete.<br />
Arbetslivsfonden bildades 1990 och avvecklades den 30 juni<br />
1995. Fonden skulle främja bättre arbetsmiljö och aktiv rehabilitering,<br />
men också stimulera till förnyelse av arbetslivet. Det ansågs<br />
att denna förnyelse bl a skulle öka produktivitet och lön-samhet.<br />
Ekonomiskt stöd gavs till omkring 23 000 arbetsplatsprogram.<br />
Under det sista året utdelades dessutom s k startcheckar och kunskapscheckar<br />
för ungefär 300 miljo<strong>ner</strong> kronor. Hälften av fondens<br />
stöd gick till utveckling av arbetsorganisation medan knappt en<br />
fjärdedel användes till fysiska förändringar av arbetsmiljön och<br />
knappt en femtedel till rehabilitering. Totalt tio miljarder kronor<br />
utbetalades varav cirka 70 procent till privata företag. Den totala
Psykisk Arbetslivet ohälsa, – organisatio<strong>ner</strong> våld och trakasserier och lagar<br />
9<br />
kostnaden för programmen var mycket större. Arbetsgivarna svarade<br />
för ungefär 20 miljarder och andra finansiärer bidrog med tre<br />
miljarder.<br />
Det pågår flera utvärderingar av Arbetslivsfonden. En studie<br />
visar att antalet dagar med sjukpenning, förtidspensio<strong>ner</strong> samt rapporterade<br />
arbetssjukdomar per anställd minskade mer i de företag<br />
som fått bidrag (Delander & Nyberg, 1995). Det är däremot inte<br />
några signifikanta skillnader i personalomsättning, rapporterade<br />
olycksfall eller deltidspensio<strong>ner</strong>ingar. Eftersom effekterna undersöktes<br />
1993 har inte de mer långsiktiga konsekvenserna kunnat<br />
utvärderas. Man har försökt beräkna samhällsvinsterna av att<br />
kostnaderna för sjukskrivning och förtidspensio<strong>ner</strong>ing minskat.<br />
Om resultaten i den gjorda utvärderingen vore tillämpbara på<br />
alla projekt som genomförts betyder det att vinsterna skulle vara<br />
mellan 7,9 och 14,1 miljarder kronor. Regeringen gav i december<br />
1995 Arbetslivsinstitutet i uppdrag att göra en sammanfattande<br />
värdering av fondens verksamhet.<br />
Lagar och tillsyn<br />
Arbetsmiljölagen är en ramlag, arbetarskyddsstyrelsen utfärdar detaljerade<br />
bestämmelser genom kungörelser. En omfattande förändring<br />
av reglerna, bl a om maskinsäkerhet, har skett på grund av EES-avtalet<br />
och Sveriges medlemskap i EU. Från 1993 till 1994 utfärdades 114<br />
kungörelser. En del var ändringar av äldre föreskrifter.<br />
Kungörelsen om internkontroll (AFS 1992:6) innebär att arbetsgivaren<br />
från den 1 januari 1993 själv skall utveckla ett system<br />
som säkrar arbetsmiljöns kvalitet. Vid en genomgång 1994/95 i<br />
Östergötlands län av samtliga företag med fler än 100 anställda<br />
fann Yrkesinspektionen att inte någon arbetsplats uppfyllde kungörelsens<br />
krav. En kontroll av små företag i Stockholm i november–december<br />
1994 visade att fyra av tio företagare inte kände till<br />
kraven i föreskriften (Nise et al, 1995).<br />
I samband med Yrkesinspektionens tillsyn kan arbetsgivaren få<br />
ett inspektionsmeddelande, föreläggande eller förbud. Föreläggandet<br />
och förbudet kan kombi<strong>ner</strong>as med vite. Dessa åtgärder har<br />
utnyttjats i varierande frekvens under de senaste åren, tabell 2.2.<br />
Den kraftiga ökningen av inspektionsmeddelanden beror främst på<br />
att Yrkesinspektionen har ändrat sina arbetsmetoder. Inspektörerna
0 Arbetsmiljöns påverkan Dagens på arbetsliv<br />
hälsan<br />
har övergått från att ge råd till att ställa krav. Föreläggandena och<br />
förbuden är betydligt färre och har legat på en konstant nivå under<br />
1990-talet.<br />
Tabell 2.2. Antal inspektionsmeddelande med krav, föreläggande och förbud från<br />
Yrkesinspektionen, samt antal stopp av skyddsombud som handlagts av Yrkesinspektionen.<br />
(Källa: Verksamhetsrapporter för Yrkesinspektionen.)<br />
Inspektions- Föreläggande Skyddsombuds-<br />
År meddelande eller förbud stopp<br />
988/89 3 43 3 3 64<br />
989/90 4 73 338 90<br />
990/9 4 379 5 8 44<br />
99 /9 5 830 557 6<br />
99 /93 8 800 5 0 3<br />
993/94 3 34 455 40<br />
Arbetsmiljölagen ger skyddsombud rätt att stoppa arbetet om faran<br />
är omedelbar och allvarlig. Det sker varje år ett sådant stopp per<br />
10 000 arbetställen.<br />
EU och arbetsmiljön<br />
Vid sidan av ekonomiska frågor ägnar sig EU allt mer åt arbetsmarknads-,<br />
arbetslivs- och arbetsmiljöfrågor. Samarbetet gäller<br />
bl a sysselsättning, jämställdhet, arbetsrätt, yrkesutbildning och<br />
arbetarskydd. Detta är den s k sociala dimensionen i gemenskapens<br />
arbete. Det gemensamma arbetet innebär oftast att med lagstiftning<br />
införa en miniminivå som alla länder måste beakta.<br />
Under de senaste åren har ett tiotal minimidirektiv tillkommit<br />
inom arbetsmiljöområdet, t ex skydd vid graviditet, risker vid bildskärmsarbete,<br />
vid expo<strong>ner</strong>ing för farliga ämnen som exempelvis<br />
bly, asbest samt cancerframkallande ämnen. Produktdirektiven kan<br />
också ha betydelse för arbetsmiljön. De bestämmer grundläggande<br />
säkerhetskrav. Mer konkreta specifikatio<strong>ner</strong> utformas av de europeiska<br />
standardiseringsorganen, CEN och CENLEC. EU:s regler är<br />
i många fall likvärdiga med de som tidigare gällde i Sverige.<br />
En nyhet som EU-inträdet medfört är att arbetsgivare skall föra<br />
register över perso<strong>ner</strong> som i arbetet utsätts för vissa farliga ämnen.<br />
Tanken är att uppgifterna kan vara väsentliga vid bedömning av<br />
eventuell framtida sjukdom.<br />
Ett nytt handlingsprogram för arbetsmiljön har nyligen antagits<br />
av EU. En åtgärd är information riktad mot små och medelstora
Psykisk Arbetslivet ohälsa, – organisatio<strong>ner</strong> våld och trakasserier och lagar<br />
företag. Ett nytt initiativ, SAFE (Safety Actions for Europe),<br />
syftar till att ta fram sådana företag som kan fungera som mönsterarbetsplatser.<br />
En för EU gemensam agentur för arbetsmiljöfrågor kommer<br />
att inrättas i Bilbao, Spanien. Den kommer att samla in och sprida<br />
information om teknisk, vetenskaplig och ekonomisk utveckling av<br />
betydelse för arbetsmiljön. Dess namn blir European Agency for Safety<br />
and Health at Work. Sedan 1975 arbetar European Foundation<br />
for the Improvement of Living and Working Conditions, Dublin,<br />
med arbetslivsfrågor. Stiftelsen arbetar med sju fyraårsprogram där<br />
ett delområde gäller arbetsmiljö och ett annat mänskliga relatio<strong>ner</strong><br />
i företagen. Det är oklart vilka delar av Dublininstitutets program<br />
för arbetsmiljö som ska flytta till Bilbao.<br />
Joint Research Centre, JRC, är EU:s eget forskningsinstitut. Det<br />
är beläget på sex olika platser. Institutets viktigaste områden är<br />
miljöfrågor och teknisk utveckling. Cedefop, som ligger i Grekland,<br />
är EU:s centrum för utveckling av yrkesutbildning.<br />
EU har inte något speciellt forskningsprogram som rör arbetsmiljö-<br />
och arbetslivsfrågor. Dessa återfinns i de ramprogram som<br />
vart fjärde år tas fram för forskning och utveckling. Arbetsmiljöfrågor<br />
finns främst inom programmen Produktions- och materialteknologier,<br />
Standarder, mätning och provning, Biomedicin och<br />
hälsa, Telematik samt Socioekonomisk forskning.<br />
Skillnaderna är stora mellan medlemsländerna när det gäller<br />
arbetsmiljö, arbetsmarknad, jämställdhet och arbetsrätt. Det<br />
finns handlingsprogram samt sociala och regionala fonder som<br />
genom uppställda mål skall stärka samhörigheten mellan medlemsländerna.<br />
Mål 4 är det största av EU:s stödprogram och kan ses<br />
som ett program som tar vid där Arbetslivsfonden slutade. Det<br />
svenska programmet skall stödja en ökad förändringsbenägenhet<br />
och kompetensutveckling hos företag och anställda. Det baseras<br />
på ansökningar/program på regional och lokal nivå och riktas<br />
främst mot anställda i företag med mindre än 50 anställda. Insatser<br />
kan också göras i företag med upp till 250 anställda. Programmet<br />
prioriterar perso<strong>ner</strong> med låg eller gammal grundutbildning, vissa<br />
kontorsanställda, perso<strong>ner</strong> med funktionshinder och invandrare.<br />
Minst 50 procent av insatserna skall gälla kvinnor.
Arbetsmiljöns påverkan Dagens på arbetsliv<br />
hälsan<br />
Referenser<br />
Arbetslivsfonden i siffror 1990–1995, Arbetslivsfonden, Stockholm, 1995.<br />
Arbetsmiljöfonden. Utveckling av kvalitetssäkringssystem inom företagshälsovården.<br />
Arbetsmiljöfonden, Stockholm, 1995.<br />
Delander L, Nyberg E. Effektutvärdering av Arbetslivsfonden. Slutrapport, Centrum<br />
för arbetsmarknadspolitisk forskning, Högskolan i Växjö, 1995.<br />
Föreningen för arbetarskydd. Vem gör vad i arbetsmiljön? Föreningen för arbetarskydd,<br />
Stockholm, 1995.<br />
Nise G, Sundh-Nygård K, Hogstedt C. Små arbetsställen – stora risker? Rapport<br />
1995:8 från Yrkesmedicinska enheten, Stockholms läns landsting.<br />
Statskontoret. Företagshälsovård utan statsbidrag, Statskontoret, Stockholm,<br />
1994:17.
Psykisk ohälsa, våld och trakasserier 3<br />
.<br />
II<br />
Förekomsten av olika faktorer<br />
i arbetslivet
4 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan
Psykisk ohälsa, våld och trakasserier 5<br />
.<br />
3<br />
Fysikaliska, kemiska<br />
och biologiska faktorer<br />
Detta avsnitt behandlar buller, vibratio<strong>ner</strong>, klimat, elektromagnetiska<br />
fält, datorarbete, kemiska faktorer och smitta. De uppgifter<br />
som finns bygger ofta på enkäter och säger därför mycket lite om<br />
t ex vilka nivåer av kemiska ämnen som förekommer. De kan endast<br />
fastställas genom mätningar. Representativa mätningar som<br />
beskriver förhållandet i Sverige saknas i stort sett, till och med för<br />
de vanligaste ämnena.<br />
Buller<br />
Buller kan orsaka hörselskador vid höga ljudnivåer medan lägre<br />
nivåer kan vara tröttande och störande. Störande buller är vanligt.<br />
Cirka 50 procent av manliga och 20 procent av kvinnliga<br />
facklärda arbetare angav 1993 att det bullrade minst en fjärdedel<br />
av arbetstiden så att de inte kunde tala i normal samtalston (källa:<br />
SCB, Arbetsmiljöundersökning). Bland högre tjänstemän var sex<br />
procent utsatta för sådant buller. Totalt innebär detta att ca 800<br />
000 svenskar under minst en fjärdedel av arbetstiden utsätts för så<br />
kraftigt buller att de inte kan tala i normal samtalston.<br />
Vid en genomsnittlig bullernivå över 85 dB(A) krävs åtgärder<br />
för att reducera bullret (AFS 1986:15). En betydligt lägre nivå<br />
är dock eftersträvansvärd. En statlig utredning (SOU 1993:65)<br />
föreslog att nivån i produktionslokaler borde vara högst 70–75
6 Förekomsten Arbetsmiljöns av olika faktorer påverkan i arbetslivet<br />
på hälsan<br />
dB(A). För kontorsarbete rekommenderades 35 dB(A). Det finns<br />
inga undersökningar som representativt beskriver bullernivåerna<br />
på svenska arbetsplatser. Höga nivåer kan förekomma. På Yrkesinspektionens<br />
initiativ kartlades under 1993–94 bullernivåerna på<br />
34 arbetsställen där nivån antogs vara hög. På samtliga överskreds<br />
gränsvärdena (Johansson, 1995).<br />
Infraljud har en frekvens under 22 Hz och uppfattas endast i<br />
begränsad omfattning av människans hörsel. Vid höga nivåer uppkommer<br />
illamående, trötthet och obehagskänslor. Högt infraljud<br />
kan förekomma vid stora dieselmotorer, ventilationsanläggningar<br />
och i fordon. Det saknas information för att kunna beskriva hur<br />
förekommande höga nivåer är i svenskt arbetsliv.<br />
Vibratio<strong>ner</strong><br />
Vibratio<strong>ner</strong> kännetecknas av sin frekvens och nivå. Man brukar<br />
skilja mellan vibratio<strong>ner</strong> som överförs till hand eller arm, vanligen<br />
via handhållna verktyg, och helkroppsvibratio<strong>ner</strong>. Kunskapen om<br />
sambandet mellan vibratio<strong>ner</strong>nas nivå och frekvens och risk för<br />
skador är bristfällig.<br />
Vanliga skador av handöverförda vibratio<strong>ner</strong> är s k vita fingrar<br />
och <strong>ner</strong>vskador som bl a leder till känselbortfall. En enkätundersökning<br />
fann att yrkesgrupper som utsätts för vibratio<strong>ner</strong> från<br />
handhållna maski<strong>ner</strong> ofta får domningar. Bl a hade 66 procent<br />
av svetsare och 45 procent av plåtslagare domningar i händerna<br />
mot 6 procent hos kontrollperso<strong>ner</strong> (Hagberg et al, 1990). SCB:s<br />
Arbetsmiljöundersökningar 1989–1993 visade att 220 000–300 000<br />
män och drygt 30 000 kvinnor utsattes för vibratio<strong>ner</strong> i händerna<br />
minst en fjärdedel av arbetstiden.<br />
Helkroppsvibratio<strong>ner</strong> ger ofta ländryggsbesvär, påverkan på<br />
synförmåga, bristande kontroll av hand-armrörelse samt obehagsupplevelser.<br />
Förare som kör t ex entreprenadmaski<strong>ner</strong>, hjullastare i<br />
gruvindustri och skogsmaski<strong>ner</strong> kan utsättas för kraftiga helkroppsvibratio<strong>ner</strong>.<br />
Arbetarskyddsstyrelsen har beräknat att cirka en halv<br />
miljon förare dagligen utsätts för helkroppsvibratio<strong>ner</strong> (Kjellberg et<br />
al, 1993). År 1993 angav tolv procent av männen och en procent av<br />
kvinnorna att de utsattes för sådana vibratio<strong>ner</strong> minst en fjärdedel<br />
av arbetstiden (källa: SCB, Arbetsmiljöundersökning, 1993).
Psykisk Fysikaliska, ohälsa, kemiska våld och trakasserier biologiska faktorer<br />
7<br />
Värme och kyla<br />
Arbete i kyla eller värme kan innebära speciella påfrestningar. Hälsoriskerna<br />
med hög värme beror förutom på temperaturen också<br />
på fuktigheten och på vilken typ av arbete som utförs. Riskerna<br />
är högre vid tungt kroppsarbete och beror också på personens<br />
hälsotillstånd. Vid kyla spelar bl a vindhastighet stor roll för riskerna.<br />
Det saknas information för att ange hur många perso<strong>ner</strong><br />
som utsätts för kyla eller värme i sådan omfattning att det innebär<br />
en hälsorisk. Omkring 140 000 män och 55 000 kvinnor angav i<br />
SCB:s Arbetsmiljöundersökning 1993 att de minst en fjärdedel av<br />
arbetstiden vistades i temperaturer över 28 ° C.<br />
Elektromagnetiska fält<br />
Lågfrekventa elektromagnetiska fält kan uppdelas i ett elektriskt<br />
fält och ett magnetiskt fält. De karakteriseras av frekvens, styrka<br />
och orientering i rummet. På senare år har speciell uppmärksamhet<br />
riktats mot elektriska och magnetiska fält vid el-ledningar och<br />
bildskärmar (Socialstyrelsen, 1995).<br />
Det saknas gränsvärden för magnetfält i arbetsmiljön. En kriteriegrupp<br />
konstaterade 1995 att det inte finns tillräcklig kunskap<br />
för att kunna ange ett gränsvärde (Kriteriegruppen för fysikaliska<br />
riskfaktorer, 1995).<br />
De elektriska fälten finns mellan två föremål med olika elektrisk<br />
spänning. Fälten mäts i volt per meter (V/m). Höga elektriska fält<br />
förekommer t ex i närheten av högspänningsledningar.<br />
Magnetiska fält uppstår i anslutning till elektrisk ström och mäts<br />
i tesla (T). Fälten omkring strömförande ledningar varierar i takt<br />
med växelströmsfrekvensen, dvs med 50 perioder per sekund (50<br />
Hertz). Sådana fält kallas kraftfrekventa och är de fält som oftast<br />
diskuteras när det gäller hälsorisker av magnetfält. Styrkan hos<br />
dessa fält beror på hur mycket ström som går genom ledningen<br />
och avståndet från ledningen. Svetsare utsätts t ex för högre fält<br />
än de flesta andra yrkesgrupper eftersom mycket ström går genom<br />
svetskablarna och den som svetsar är nära dessa.<br />
I en mätning av 1 098 svenska män med olika yrken fann man<br />
att ca 40 procent utsattes för ett dagsmedelvärde över 0,2 µT<br />
(Floderus et al, 1995). I samma undersökning var dagsmedelvär-
8 Förekomsten Arbetsmiljöns av olika faktorer påverkan i arbetslivet på hälsan<br />
det för svetsare 1,9 µT. Skogsarbetare hade det högsta värdet, 2,5<br />
µT. De höga fälten orsakades av motorsågarna. Programmerare<br />
och systemmän som ofta arbetar framför datorer utsattes för ett<br />
dagsmedelvärde på 0,2 µT. Drygt hälften av 90 olika yrkesgrupper<br />
hade en nivå på mer än 0,2 µT. Yrkestiteln ger dock i många fall<br />
en ganska osäker bild av expo<strong>ner</strong>ingen eftersom stora variatio<strong>ner</strong><br />
kan förekomma mellan olika individer inom samma yrke.<br />
Datorarbete<br />
Allt fler använder datorer i sitt arbete. För tio år sedan arbetade ungefär<br />
var fjärde person vid en bildskärm. År 1995 använde 54 procent<br />
av männen och 48 procent av kvinnorna datorer i arbetet. Datorer<br />
används mest inom administration och kontor där mer än 90 procent<br />
arbetade vid datorer 1995 (SCB, 1995). Inom lant- och skogsbruk<br />
använde var femte dator i arbetet. Det är framför allt textbehandling,<br />
registerhantering och administrativa ruti<strong>ner</strong> som datoriserats. Cirka<br />
10 procent av datoranvändarna arbetar vid kassaterminal. Drygt<br />
var tionde anställd uppgav 1995 att de använde dator i hemmet för<br />
sitt förvärvsarbete. Cirka 20 procent av dessa var uppkopplade via<br />
modem. Omkring 1 procent av alla förvärvsarbetande arbetade 1995<br />
hemma med dator minst halva arbetstiden.<br />
Kemiska ämnen<br />
Totala antalet kemiska ämnen som förekommer i arbetsmiljön är<br />
okänt. Produkter som tillverkas eller importeras i större mängd än<br />
100 kg ska anmälas till kemikalieinspektionens produktregister. År<br />
1995 fanns cirka 50 000 produkter i registret och drygt 80 procent<br />
av dem används bara i arbetslivet. Ungefär 130 000 olika ämnen<br />
ingår i dessa produkter. Företagen har klassificerat omkring 1 600<br />
av produkterna som giftiga eller mycket giftiga.1<br />
Riskerna med kemiska produkter beror på vilka ämnen som<br />
ingår, på koncentrationen och på hur länge personen utsätts för<br />
produkten. Olika människor kan dessutom ha olika känslighet. I<br />
Sverige finns ingen systematisk registrering över hur höga halter<br />
av olika ämnen som förekommer i arbetslivet. Arbetarskyddsstyrelsen<br />
har fastställt hygieniska gränsvärden för ungefär 370 ämnen,<br />
1. Källa: Produktregistret, Kemikalieinspektionen.
Psykisk Fysikaliska, ohälsa, kemiska våld och trakasserier biologiska faktorer<br />
9<br />
vilket betyder att det saknas gränsvärden för de flesta kemikalier<br />
i arbetsmiljön.<br />
En kontroll av slumpmässigt utvalda små arbetsställen i Stockholm<br />
1994 visade att det på var tredje hanterades mer än 20 kg<br />
hälsofarliga produkter per år. På 11 procent av arbetsställena<br />
fanns stor eller relativt stor risk för oönskad expo<strong>ner</strong>ing (Nise et<br />
al, 1995). Knappt fem procent av företagen hanterade dagligen<br />
livsfarliga eller mycket farliga produkter.<br />
För anställda som utsattes för bly har det tidigare funnits ett centralt<br />
register vid Arbetarskyddsstyrelsen. Detta register upphörde<br />
1 juli 1990. En sammanställning mellan 1978–89 av blyhalterna<br />
i blod visar att antalet perso<strong>ner</strong> som haft nivåer över 2,5 µmol/l<br />
inte minskade utan snarast ökade, figur 3.1.<br />
antal<br />
perso<strong>ner</strong><br />
50<br />
00<br />
50<br />
totalt<br />
0<br />
978 98 986 989<br />
Figur 3.1. Antal perso<strong>ner</strong> per år som haft en halt av bly i blod som överstigit<br />
,5 µmol/l under perioden 978–89. Det totala antalet i hela landet (Källa: Blyregistret,<br />
Arbetarskyddsstyrelsen.)<br />
De som har 2,5 µmol/l eller mer får inte arbeta med bly (AFS<br />
1992:17), för kvinnor under 50 år gäller gränsen 1,5 µmol/l. Ett<br />
fåtal större företag bidrog med många fall under dessa år och för<br />
de fyra företag som hade flest fall finns förändringarna 1978–89 i<br />
figur 3.2. I ett företag sjunker antalet individer med höga värden<br />
påtagligt men inte för de övriga. Det tyder på att expo<strong>ner</strong>ingen för bly<br />
varit oförändrad eller till och med ökat mellan 1978 och 1989.
30 Förekomsten Arbetsmiljöns av olika faktorer påverkan i arbetslivet på hälsan<br />
antal<br />
perso<strong>ner</strong><br />
60<br />
50<br />
40<br />
30<br />
0<br />
0<br />
fyra företag<br />
0<br />
978 98 986 989<br />
Figur 3.2. Antal perso<strong>ner</strong> per år som haft en halt av bly i blod som överstigit ,5<br />
µmol/l under perioden 978–89, vid de fyra företag som i mitten av perioden<br />
hade högst antal perso<strong>ner</strong> med sådana värden. (Källa: Blyregistret, Arbetarskyddsstyrelsen.)<br />
Ungefär 200 000 perso<strong>ner</strong>, framför allt män, utsattes för oljor respektive<br />
organiska lösningsmedel minst en fjärdedel av arbetstiden<br />
år 1993, tabell 3.1.<br />
Tabell 3.1. Expo<strong>ner</strong>ing för kemikalier bland män och kvinnor 989–93. Uppgifterna<br />
baseras på en enkät där perso<strong>ner</strong>na angett att de minst en fjärdedel<br />
av arbetstiden utsätts för respektive ämne. (Källa: SCB:s Arbetsmiljöundersökning.)<br />
Olja på hud<br />
Antal utsatta perso<strong>ner</strong> i 000-tal<br />
Organiskt damm Organiska lösningsmedel<br />
Kvinnor<br />
989 47 4 47<br />
99 9 6 4<br />
993<br />
Män<br />
3 7 34<br />
989 5 68 05<br />
99 46 98<br />
993 93 7 5<br />
Antalet expo<strong>ner</strong>ade perso<strong>ner</strong> har minskat med 25 procent mellan<br />
1989 och 1993. En särskild analys av verkstadsindustrin, visar att det<br />
är ungefär lika stor andel som utsätts för kemikalier 1989 som 1993.<br />
Detta innebär att andelen som utsätts för kemikalier inte minskat
Psykisk Fysikaliska, ohälsa, kemiska våld och trakasserier biologiska faktorer<br />
3<br />
bland verkstadsarbetare. Att färre perso<strong>ner</strong> expo<strong>ner</strong>ats beror således<br />
i första hand på att antalet anställda minskat inom industrin.<br />
Omkring 450 000 perso<strong>ner</strong> uppgav 1993 att de utsattes för<br />
organiskt damm från t ex mjöl eller textilier minst en fjärdedel av<br />
arbetstiden. Antalet expo<strong>ner</strong>ade män respektive kvinnor var lika<br />
stort. Denna information kommer från enkäter och ger ingen<br />
upplysning om hur höga halter som förekommer.<br />
För att försöka uppskatta användningen av några kemikalier<br />
1995 har uppgifter insamlats från Yrkesinspektionens olika distrikt.<br />
En kemist/yrkeshygieniker vid varje distrikt har besvarat<br />
en enkät tabell 3.2. De har fått bedöma hur många som utsätts<br />
för några olika ämnen och om användningen ökar eller minskar.<br />
De bedömer att antalet expo<strong>ner</strong>ade kommer att minska för flertalet<br />
ämnen. De flesta förutspådde dock en ökad användning av<br />
isocyanater. Enkäten visar också att antalet expo<strong>ner</strong>ade perso<strong>ner</strong><br />
per arbetsställe i genomsnitt är omkring eller under tio.<br />
Tabell 3.2. Antalet expo<strong>ner</strong>ade perso<strong>ner</strong>, antal företag där ämnet hanteras och<br />
tendensen i användningen. (Järvholm & Trägårdh 996.)<br />
Ämne Antal expo<strong>ner</strong>ade Antal företag Trend<br />
Asbest 000–4 000 900– 400 minskad<br />
Kvarts 000–5 000 900– 00 minskad<br />
Styren 000– 000 00–300 minskad<br />
Isocyanater 0 000– 0 000 000–3 000 ökad<br />
Skärvätskor 5 000–30 000 000–4 000 minskad<br />
Bly 000–4 000 00–500 minskad<br />
Kadmium 600– 400 60–90 minskad<br />
A- eller B-ämnen* 000– 000 ca 400 oförändrad<br />
*Ämnen förtecknade på A- eller B-listan i förteckningen över gränsvärden (AFS<br />
993:9.)<br />
SCB:s Arbetsmiljöundersökningar visar att antalet som utsattes för<br />
miljötobaksrök minskade med 40 procent mellan 1989 och 1993.<br />
År 1993 var det 215 000 kvinnor och 306 000 män som minst en<br />
fjärdedel av arbetstiden utsattes för tobaksrök i arbetet. Det var<br />
vanligare i miljöer där det samtidigt fanns andra luftföroreningar.<br />
Bland dem som utsattes för miljötobaksrök angav 12 procent att de<br />
dessutom expo<strong>ner</strong>ades för organiska lösningsmedel. Motsvarande<br />
andel var 4 procent där inte miljötobaksrök förekom. Miljötobaksrök<br />
var vanlig i hotell- och restaurangbranschen (38 procent) men<br />
ovanlig inom förskolan (1 procent).
3 Förekomsten Arbetsmiljöns av olika faktorer påverkan i arbetslivet<br />
på hälsan<br />
Antalet perso<strong>ner</strong> som utsätts för olika kemikalier i arbetet tycks<br />
således minska, vilket framför allt beror på en minskad sysselsättning<br />
i bl a tillverkningsindustrin. En allmän uppfattning är att<br />
halterna också minskar, men informationen från det nu nedlagda<br />
blyregistret talar emot detta. I avsaknad av representativa data från<br />
mätningar går det inte att bedöma om expo<strong>ner</strong>ingsnivåerna ökar,<br />
minskar eller är oförändrade.<br />
Smittämnen och andra biologiska riskfaktorer<br />
Sjukvårdspersonal rapporterar flest fall av smitta i arbetet. Stick-<br />
och skärskador och kontakt med infekterat blod kan orsaka infektion<br />
av hepatitvirus (typ B och C). Antalet perso<strong>ner</strong> som anmält att de<br />
smittats i arbetet har sedan slutet av 1980-talet varit kring eller<br />
under fem fall per år. I vissa fall är det svårt att avgöra om smittan<br />
skett i arbetet eller ej.<br />
Från andra länder har t ex sjukvårdspersonal i arbetet smittats<br />
med HIV. Det finns inget fall känt i Sverige där en anställd smittats<br />
av HIV i arbetet.<br />
Totalt insjuknar ca 600 perso<strong>ner</strong> i TBC i Sverige per år. Sedan<br />
1990 rapporteras ett till fyra fall per år där vårdanställda smittats<br />
med tuberkulos.<br />
Daghemspersonal smittas ofta av luftvägsinfektio<strong>ner</strong>, men dessa<br />
fall anmäls inte till ISA och statistik saknas därför. En annan smittorisk<br />
är campylobacterinfektio<strong>ner</strong> hos de som slaktar fjäderfä,<br />
men även här saknas statistik.<br />
Kraftig expo<strong>ner</strong>ing för bakterier, svampsporer, endotoxi<strong>ner</strong> och<br />
andra mikrobiologiska agens kan utgöra en risk i vissa arbetsmiljöer,<br />
t ex jordbruk, reningsverk samt vid hantering av sopor och<br />
returpapper. Expo<strong>ner</strong>ingen varierar ofta mycket kraftigt även på<br />
en och samma arbetsplats. Det finns inga representativa data som<br />
möjliggör en uppskattning av antalet perso<strong>ner</strong> som utsätts för så<br />
höga halter att de riskerar att bli sjuka. Det finns information<br />
som tyder på att expo<strong>ner</strong>ingen för mögelsporer i sågverk är ett<br />
minskande problem 2 .<br />
2. Se kapitel 8.
Psykisk Fysikaliska, ohälsa, kemiska våld och trakasserier biologiska faktorer<br />
33<br />
Referenser<br />
Floderus B, Persson T, Stenlund C. Lågfrekventa magnetfält i arbetsmiljön.<br />
Arbete och Hälsa 1995:1, Arbetsmiljöinstitutet, Stockholm.<br />
Hagberg M, Hansson-Risberg E, Jorulf L, Lindstrand O, Milosevich B, Norlin D,<br />
Thomasson L, Widman L. Höga risker för besvär i händerna för vissa<br />
yrkesgrupper. Läkartidningen 1990;87:201-205.<br />
Johansson B. Centralt tillsynsprojekt avseende hörselskadligt buller 93/94. Slutrapport<br />
(772 YLF 2937/93), Arbetarskyddsstyrelsen, 1995.<br />
Järvholm B, Trägårdh C. Förekomst av vissa kemiska ämnen i arbetslivet. Arbetarskyddsstyrelsen,<br />
1996. (Under publicering.)<br />
Kjellberg A, Wikström BO, Landström U. Skador och besvär av expo<strong>ner</strong>ing för<br />
helkroppsvibratio<strong>ner</strong> i arbetet. Arbete och Hälsa 1993:20, Arbetsmiljöinstitutet,<br />
Stockholm.<br />
Kriteriegruppen för fysikaliska riskfaktorer. Magnetfält och cancer – ett kriteriedokument.<br />
Arbete och Hälsa 1995:13, Arbetslivsinstitutet, Stockholm.<br />
Nise G, Sundh-Nygård K, Hogstedt C. Små arbetsställen – stora risker? Rapport<br />
1995:8 från Yrkesmedicinska enheten, Stockholms läns landsting.<br />
SCB. Datorvanor 1995. Undersökning gjord på uppdrag av IT-kommissionen.<br />
Statistiska centralbyrån, Stockholm, 1995.<br />
Socialstyrelsen. Elektriska och magnetiska fält och hälsoeffekter. SoS-rapport<br />
1995:1, Socialstyrelsen, Stockholm.
34 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
4<br />
Psykosociala faktorer i arbetet<br />
Psykiska påfrestningar i arbetet är en viktig orsak till olika typer<br />
av sjuklighet, skador eller besvär. Arbetets psykosociala innehåll<br />
är emellertid inte enbart en källa till problem utan kan även ha<br />
positiva sidor. Diskussionen om ”det goda arbetet” har varit livlig<br />
under senare år. Att negativa förhållanden undanröjs är inte ett<br />
tillräckligt villkor för det goda arbetet. Ett gynnsamt arbetsinnehåll<br />
är positivt. Det ökar människans välbefinnande och utvecklar<br />
hennes förmåga till självständigt handlande.<br />
Två teorier<br />
Det finns två traditio<strong>ner</strong> inom teoribildningen kring arbetets<br />
psykosociala förhållanden och deras konsekvenser. Den ena teorin<br />
fokuseras på arbetets kvalifikationsnivå medan den andra koncentreras<br />
på stress i arbetet.<br />
Företrädare för den första teorin framhåller det värdefulla i att<br />
människan utvecklar sin kompetens till självständigt handlande. Ett<br />
bra arbete är kvalificerat. Det ställer människan inför utmaningar<br />
samtidigt som det ger henne utrymme för egna beslut. Idealt sett<br />
ska arbetet bestå av uppgifter som kan lösas. När en uppgift lösts<br />
utnyttjas inte längre människans mentala kapacitet till fullo. Om<br />
målen inte förnyas fortlöpande, kan den högsta handlingskompetensen<br />
förtvina. Människans intellektuella förmåga är beroende<br />
av återkommande möjligheter till träning.<br />
Den andra teorin är inriktad mot stress, som uppstår där de psykiska<br />
kraven är höga och utrymmet för egna beslut är litet. Denna
Psykisk Psykosociala ohälsa, faktorer våld och i arbetet<br />
trakasserier 35<br />
teori brukar benämnas krav/kontroll-modellen. Höga psykiska krav<br />
kan t ex vara högt arbetstempo eller mental ansträngning. Det<br />
gynnsamma arbetet är psykiskt krävande samtidigt som människan<br />
har kontroll över det egna arbetet. Sådant arbete kallas aktivt därför<br />
att det tränar människan till att handla självständigt. Det aktiva<br />
arbetet motsvaras i den första teorin av det kvalificerade arbetet.<br />
Höga psykiska krav finns således både i arbeten med negativ stress<br />
och i aktiva arbeten.<br />
Inom en yrkesgrupp eller näringsgren kan det finnas en överrisk<br />
för negativ stress för vissa människor samtidigt som andra har<br />
förhållanden som innebär ett aktivt arbete. Kraven i dessa yrken<br />
tenderar att vara höga, medan handingsutrymmet kan variera<br />
mellan olika människor i yrket. De psykosociala förhållandena<br />
i dessa yrken, som i första hand finns inom servicesektorn, är<br />
således polariserade.<br />
Psykosociala faktorer och välbefinnande<br />
De flesta människor tillbringar en stor del av livet på sina arbetsplatser.<br />
Arbetets psykosociala förhållanden är rimligtvis mycket<br />
viktiga för den enskilda människan, t ex att arbetsvillkoren är<br />
drägliga och innehållet meningsfullt. Arbetets värde kan mätas<br />
bl a genom att studera vilken betydelse arbetsinnehållet har för<br />
att människor skall vara tillfredsställda med sitt arbete. Bland<br />
anställda som har aktiva arbeten, fria men krävande, är det tio<br />
gånger fler som är ”mycket nöjda” med sina arbeten jämfört med<br />
människor som har krävande och ofria arbetsuppgifter. Graden av<br />
tillfredsställelse med arbetet bland anställda som har arbeten med<br />
låga mentala krav finns mellan dessa två kategorier.<br />
Effekterna av negativ stress är mycket väl klarlagda i svenska<br />
såväl som utländska studier. En bearbetning av SCB:s Arbetsmiljöundersökningar<br />
visar att anställda med stressigt arbete löper<br />
fem gånger högre risk för psykosomatiska besvär, t ex magont,<br />
huvudvärk, trötthet, håglöshet och sömnproblem, jämfört med<br />
människor som har aktiva arbeten.<br />
Arbeten med stress och aktiva arbeten<br />
Ett arbetes mentala krav och utrymmet för egna beslut varierar<br />
systematiskt mellan arbetare och tjänstemän. Högre tjänstemän
36 Förekomsten Arbetsmiljöns av olika faktorer påverkan i arbetslivet<br />
på hälsan<br />
ställs som regel inför högre krav i arbetet samtidigt som de har<br />
ett stort handlingsutrymme. För okvalificerade arbetare gäller det<br />
omvända. Förekomsten av psykosociala faktorer har därför studerats<br />
separat för fyra olika sociala klasser, nämligen okvalificerade<br />
arbetare, kvalificerade (facklärda) arbetare, lägre tjänstemän och<br />
tjänstemän i kvalificerade 1 yrken.<br />
Vid sidan av yrke och näringsgren sammanhänger risken för<br />
stress och möjligheterna till aktivt arbete också med andra faktorer.<br />
I analysen har också arbetsplatsens storlek, typ av arbetsgivare,<br />
arbetsledningsansvar och socialt stöd studerats.<br />
Aktivt arbete är vanligare på små arbetsplatser, inom offentlig<br />
sektor och vid arbete dagtid. Både negativ stress och aktivt arbete<br />
är vanligare bland arbetsledare och chefer än bland genomsnittet<br />
av de anställda. Kraven på arbetsledare och chefer är oftast relativt<br />
höga och beslutsutrymmet blir därför avgörande för om deras<br />
arbete kan anses som aktivt eller om det medför negativ stress.<br />
Den sociala dimensionen är också viktig. Stöd från chefer och<br />
arbetskamrater och uppskattning för arbetsinsatser minskar risken<br />
för stress. 2<br />
Arbeten med negativ stress<br />
För okvalificerade arbetare är det fem näringsgrenar som innebär<br />
överrisk för negativ stress, nämligen sjukvård, detaljhandel, hotell<br />
och restaurang, post- och telekommunikation samt transportsektorn,<br />
tabell 4.1. Samtliga tillhör servicesektorn. Fem yrkesgrupper<br />
uppvisar överrisker, nämligen sjukvårdsbiträden, köksbiträden, postkassörer,<br />
chaufförer samt affärsbiträden, främst kassapersonal.<br />
För kvalificerade arbetare finns en påtaglig överrisk för negativ<br />
stress inom näringsgrenarna sjukvård samt hotell och restaurang.<br />
Överriskerna är större än för de okvalificerade arbetarna. För hotell<br />
och restaurang är t ex risken för stress cirka tre gånger högre än i<br />
tillverkningsindustrin, exklusive verkstadsindustrin. I sjukvården<br />
1. Tjänstemän i kvalificerade yrken = krav på minst tre års utbildning efter<br />
grundskolan eller motsvarande.<br />
2. Till grund för de fynd som presenteras här ligger bearbetningar av ULF och<br />
SCB:s Arbetsmiljöundersökningar. Analyserna omfattar endast anställda med<br />
minst 15 timmars arbetstid per vecka. En fullständig redovisning kommer att<br />
publiceras separat.
Psykisk Psykosociala ohälsa, faktorer våld och i arbetet<br />
trakasserier 37<br />
är risken två till fyra gånger högre än i tillverkningsindustrin.<br />
Yrkesgrupper där negativ stress är vanligare är servitörer, kockar<br />
och undersköterskor.<br />
Tabell 4.1. Förekomst av negativ stress i olika näringsgrenar uppdelat på social<br />
grupp. Förekomsten beskrivs som en relativ risk jämfört med gruppen ”övrig<br />
tillverkningsindustri”. Risker över ,0 innebär att stress är vanligare än i jämförelsegruppen,<br />
risker under ,0 innebär att stress är mindre vanligt.*<br />
Arbetare Tjänstemän<br />
Näringsgren okvalificerade kvalificerade lägre högre<br />
Verkstadsindustri 0,9/ , 0,6/ ,7 0,9/ ,7 0,5/0,8<br />
Byggnadsindustri 0,4/0,6 0,5/0,7 0,6/ ,5 ,0/ ,<br />
Partihandel 0,6/ , 0,8/ ,0 0,8/ ,3 0,6/0,9<br />
Detaljhandel ,0/ ,5 , / ,8 ,0/ ,8 ,4/ ,7<br />
Hotell och restaurang ,5/ ,6 ,7/3,4 0,5/ ,5 4,5/5,6<br />
Transport ,3/ ,8 ,3/ ,0 , /3,0 , / ,9<br />
Post och telekom. ,3/ ,5 0,7/0,8 , / ,6 0,7/0,8<br />
Bank och försäkring ** ** ,7/ , , / ,<br />
Offentlig förvaltning ** ** , / , , / ,4<br />
Utbildning ** ** ,7 0,9/ ,3<br />
Sjukvård , / ,0 ,3/4,0 3, /3, 3,4/4,0<br />
Omsorg 0,8/ , , / ,3 ,0 0,6/ ,6<br />
Övrig service 0,5/0,6 0,9/ , 0,9/ ,0 0,6/0,7<br />
* Risktalen är baserade på två undersökningsmaterial, SCB:s Arbetsmiljöundersökningar<br />
989–93 och ULF 979– 993. I tabellen anges risktalen från<br />
respektive datamaterial (en fullständig redovisning kommer att publiceras<br />
separat). Där endast ett tal förekommer är antalet svarande för litet i den ena<br />
undersökningen.<br />
** Kategorin har utgått ur analysen pga ett för litet antal svarande.<br />
För lägre tjänstemän förekommer negativ stress oftast inom<br />
sjukvården och transportsektorn samt inom post- och telekommunikatio<strong>ner</strong>.<br />
Stressarbete är också vanligare inom bank- och<br />
försäkringsverksamhet. Tandsköterskor, försäljare, receptionister,<br />
dataoperatörer, telefonister, bokföringsassistenter och skadereglerare<br />
är yrkesgrupper där negativ stress är relativt utbredd.<br />
För tjänstemän i kvalificerade yrken är negativ stress vanligare<br />
inom sjukvården samt hotell och restaurang. Yrkesgrupper med<br />
en förhöjd risk för stress är sjuksköterskor, läkare, tandläkare,<br />
storköksföreståndare, ämneslärare, klasslärare, lärare i övningsämnen<br />
samt yrkeslärare.<br />
Sammanfattningsvis är således negativ stress vanligare inom<br />
servicesektorn. Inom sjukvården och hotell- och restaurangnäringarna<br />
är risken för stress påtagligt förhöjd på samtliga nivåer i<br />
arbetsplatsernas hierarkier.
38 Förekomsten Arbetsmiljöns av olika faktorer påverkan i arbetslivet<br />
på hälsan<br />
Aktiva arbeten<br />
För okvalificerade arbetare är aktiva arbeten fem till tio gånger<br />
vanligare i omsorgssektorn än i tillverkningsindustrin, tabell 4.2. I<br />
vissa näringsgrenar där negativ stress är relativt utbredd, är också<br />
aktiva arbeten vanliga. Det gäller sjukvård, hotell och restaurang,<br />
detaljhandel, transportsektorn och post- och telekommunikatio<strong>ner</strong>.<br />
Aktiva arbeten finns dessutom oftare inom byggbranschen och<br />
partihandeln. Yrken där aktiva arbeten är förhållandevis vanliga<br />
är t ex dagbarnvårdare, hemvårdare och arbetsterapibiträden.<br />
Tabell 4.2. Förekomst av aktiva arbeten i olika näringsgrenar uppdelat på social<br />
grupp. Förekomsten beskrivs som en relativ risk jämfört med gruppen ”övrig<br />
tillverkningsindustri”. Risker över ,0 innebär att aktivt arbete är vanligare än i<br />
jämförelsegruppen, risker under ,0 innebär att aktivt arbete är mindre vanligt<br />
än i jämförelsegruppen.*<br />
Arbetare Tjänstemän<br />
Näringsgren okvalificerade kvalificerade lägre högre<br />
Verkstadsindustri 0,9/ , 0,8/ , 0,6/ ,3 ,0/ ,<br />
Byggnadsindustri , /3,5 ,3/ ,8 0,7/ ,4 , / ,3<br />
Partihandel ,7/3, ,0/3,5 ,3/ ,9 ,3/ ,3<br />
Detaljhandel ,9/3,3 ,8/ ,7 , / ,0 0,8/ ,3<br />
Hotell och restaurang ,8/3,6 ,4/3,6 ,5/ ,8 0,5/0,8<br />
Transport , /3,4 , / ,5 0,9/ , 0,8/0,9<br />
Post- och telekom. 0,9/ ,4 0,9/ ,9 ,0/ ,5 0,8/0,9<br />
Bank och försäkring ** ** , / ,5 ,0/ ,0<br />
Offentlig förvaltning ** ** 0,9/ , 0,9/ ,<br />
Utbildning ** ** ,5 , / ,7<br />
Sjukvård ,5/9,4 ,4/5,0 0,6/0,8 0,8/ ,6<br />
Omsorg 5,4/ 0,4 3,8/3,9 ,8 ,4/ ,8<br />
Övrig service ,5/ ,8 0,6/ ,8 ,0/ ,3 ,0/ ,6<br />
* Risktalen är baserade på två undersökningsmaterial, SCB:s Arbetsmiljöundersökningar<br />
989–93 och ULF 979– 993. I tabellen anges risktalen från<br />
respektive datamaterial (en fullständig redovisning kommer att publiceras<br />
separat). Där endast ett tal förekommer är antalet svarande för litet i den ena<br />
undersökningen.<br />
** Kategorin har utgått ur analysen pga ett för litet antal svarande.<br />
För kvalificerade arbetare är aktiva arbeten fyra gånger vanligare i<br />
omsorgen än i tillverkningsindustrin. Aktiva arbeten är också vanligare<br />
inom hotell och restaurang, sjukvården och handeln. Aktivt<br />
arbete finns betydligt oftare bland barnskötare och kockar.<br />
För lägre tjänstemän finns små skillnader mellan olika näringsgrenar<br />
när det gäller aktiva arbeten. Dock förefaller aktiva arbeten vara<br />
något vanligare inom handeln samt bank- och försäkringssektorn.
Psykisk Psykosociala ohälsa, faktorer våld och i arbetet<br />
trakasserier 39<br />
Aktiva arbeten är vanliga bland många kvalificerade tjänstemän<br />
och skillnaderna mellan olika näringsgrenar och yrkesgrupper är<br />
små. Aktiva arbeten är dock särskilt vanliga inom omsorgssektorn,<br />
speciellt bland förskollärare.<br />
Utsatta grupper<br />
Kvinnor har i allmänhet sämre psykosociala arbetsvillkor än män. År<br />
1992/93 hade t ex 12 procent av kvinnorna stressigt arbete jämfört<br />
med 8 procent av männen. 3 Om man däremot jämför hur vanligt<br />
det är med stress inom olika yrken är det ingen skillnad mellan<br />
män och kvinnor. Yrkestillhörigheten är alltså avgörande.<br />
Bilden av det aktiva arbetet är annorlunda, den genomsnittliga<br />
skillnaden mellan män och kvinnor är liten. 4 Däremot blir skillnaden<br />
större om man jämför män och kvinnor inom samma yrke<br />
och näringsgren. Då är aktiva arbeten ovanligare bland kvinnor.<br />
Invandrare är mer utsatta för negativ stress än infödda svenskar<br />
och de har i mindre utsträckning aktiva arbeten. Skillnaderna kan<br />
inte förklaras med att invandrare har en annan yrkesfördelning än<br />
de som är födda i Sverige. Av invandrarna var 15 procent 1992/93<br />
utsatta för negativ stress och 18 procent hade aktiva arbeten jämfört<br />
med 9 respektive 25 procent bland perso<strong>ner</strong> födda i Sverige. 5<br />
Trender<br />
Under de senaste decennierna har andelen okvalificerade arbetare<br />
minskat medan andelen kvalificerade tjänstemän har ökat.<br />
Tillverkningsindustrins andel av sysselsättningen har minskat<br />
samtidigt som omsorgssektorn vuxit. Dessa förändringar innebär<br />
att arbeten med höga krav och större utrymme för egna beslut har<br />
blivit vanligare, andelen aktiva arbeten har ökat.<br />
Vid sidan av denna strukturomvandling har de mentala kraven<br />
ökat inom vissa sektorer. År 1979 beskrev 29 procent av alla<br />
anställda sitt arbete som både jäktigt och psykiskt ansträngande.<br />
Fram till 1992/93 hade andelen ökat till 35 procent. Förändringen<br />
är mest påtaglig inom omsorgssektorn, sjukvård och utbildning.<br />
3. Enligt ULF 1992/93.<br />
4. Enligt ULF hade 24 procent av männen och 25 procent av kvinnorna aktiva<br />
arbeten 1992/93.<br />
5. ULF 1992/93.
40 Förekomsten Arbetsmiljöns av olika faktorer påverkan i arbetslivet<br />
på hälsan<br />
I dessa näringsgrenar upplevde avsevärt fler att arbetet var jäktigt<br />
och psykiskt ansträngande. Ökningen är särskilt markant för<br />
utbildningssektorn, främst för klasslärarna. Tre av fyra upplevde<br />
1993 att de psykiska kraven var höga.<br />
De psykiska kraven har ökat för flera yrkesgrupper inom sjukvården,<br />
t ex undersköterskor, sjuksköterskor, tandsköterskor,<br />
läkare och tandläkare, medan kraven på sjukvårdsbiträden och<br />
mentalskötare varit i stort sett oförändrade.<br />
Ökade krav inom barnomsorgen tycks inte påtagligt ha ökat den<br />
negativa stressen vilket kan bero på att beslutsutrymmet är stort.<br />
Negativ stress har däremot blivit vanligare bland hemvårdare. För<br />
socialtjänstemän har både aktiva arbeten och negativ stress ökat.<br />
Under 1980-talet och framåt har en minskande andel av kassörer<br />
och affärsföreståndare inom detaljhandeln rapporterat att arbetet<br />
är psykiskt krävande. Denna förändring kan bero på att lager och<br />
prismärkning har datoriserats. Affärsbiträdenas psykosociala villkor<br />
har däremot inte förändrats. Lagerarbetare har i ökad utsträckning<br />
rapporterat höga psykiska krav.<br />
Allt fler banktjänstemän och försäkringstjänstemän har psykiskt<br />
krävande arbetsuppgifter. Andelen aktiva arbeten och arbeten med<br />
negativ stress har ökat. Inom tillverkningsindustri, transportsektorn<br />
och offentlig förvaltning är andelen som rapporterar psykiskt<br />
krävande uppgifter relativt oförändrad.<br />
Negativ stress liksom aktiva arbeten blev således vanligare under<br />
1980-talet. Den viktigaste orsaken var att de psykiska kraven<br />
ökade.<br />
Framtida förändringar och förebyggande åtgärder<br />
Med servicenäringarnas expansion och kravet på allt mer rationella<br />
arbetsorganisatio<strong>ner</strong> kommer den genomsnittliga kravnivån inte att<br />
sjunka utan snarare stiga. Beslutsutrymmets utveckling blir därmed<br />
avgörande för den psykosociala miljön. Om handlingsutrymmet<br />
vidgas, kan ökade krav också ge fler aktiva arbeten. Om utrymmet<br />
däremot begränsas, kommer fler att drabbas av negativ stress. Det<br />
är alltså centralt att arbetslivet organiseras så att människor får mer<br />
att säga till om i den dagliga, konkreta arbetssituationen.
Psykisk Psykosociala ohälsa, faktorer våld och i arbetet<br />
trakasserier 4<br />
Referenser<br />
Björkman T, Lundqvist K. Från MAX till PIA. Reformstrategier inom arbetsmiljöområdet.<br />
Arkiv förlag, Lund, 1981.<br />
Helgeson B. Teorier om kvalifikation. I: Holmer J. & Karlsson J C (ed): Kvalifikation.<br />
Hur kompetens och meriter värderas i det moderna samhället.<br />
Konsultförlaget, Uppsala, 1991.<br />
Karasek RA. Arbetssocialisation och stress. I: Aronsson G (ed): Arbetets krav<br />
och mänsklig utveckling. Socialpsykologisk arbetslivsforskning. Prisma,<br />
Stockholm, 1983.<br />
Szulkin R, Tåhlin M. Arbetets utveckling. I: Fritzell J, Lundberg O (ed): Vardagens<br />
villkor. Levnadsförhållanden i Sverige under tre decennier. Brombergs<br />
förlag, Stockholm, 1994.<br />
Tåhlin M. Psykosociala arbetsvillkor och nedsatt hälsa i olika yrkesgrupper<br />
i Sverige. I: Rapport inom Arbetsmiljökommissionens kartläggning:<br />
Arbeten utsatta för särskilda hälsorisker, Bilagedel F. Allmänna förlaget,<br />
Stockholm, 1989.<br />
Volpert W. Sambandet mellan arbete och personlighet ur handlingspsykologisk<br />
synvinkel. I: Aronsson G (ed): Arbetets krav och mänsklig utveckling.<br />
Socialpsykologisk arbetslivsforskning. Prisma, Stockholm, 1983.
4 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan
Psykisk ohälsa, våld och trakasserier 43<br />
III<br />
Arbetsmiljöns påverkan<br />
på hälsan
44 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan
Psykisk ohälsa, våld och trakasserier 45<br />
.<br />
5<br />
Dödlighet i olika yrkes-<br />
och socialgrupper<br />
Alla människor dör, men risken att dö i en viss ålder varierar mellan<br />
olika grupper. De sociala skillnaderna i åldersjusterad dödlighet<br />
har under senare årtionden ökat i flera länder, t ex Storbritannien,<br />
Finland, Nederländerna, Frankrike och USA. De ökade<br />
skillnaderna gäller framför allt män. I Sverige var dödligheten för<br />
medelålders arbetare i stort sett oförändrad från 1961 till 1985<br />
medan den minskade kraftigt för andra yrkesgrupper. I detta<br />
avsnitt redovisas den totala åldersjusterade dödligheten, dvs utan<br />
avseende på dödsorsak.<br />
Social klass och dödlighet<br />
Förändringar vad gäller dödlighet inom olika sociala klasser har<br />
analyserats med hjälp av Dödsorsaksregistret och Folk- och Bostadsräkningarna<br />
1980 och 1985. Dödligheten i åldersgruppen 20–64 år<br />
har studerats för perioderna 1981–1985 och 1986–1990. Analyserna<br />
har justerats efter ålder och omfattar endast de yrkesverksamma.<br />
Män och kvinnor redovisas var för sig.<br />
Dödligheten har minskat i alla grupper av män, tabell 5.1. Den<br />
har minskat mest för manliga högre tjänstemän, som redan tidigare<br />
hade den lägsta dödligheten. För arbetare som inte är facklärda<br />
observeras också en minskning som är nästan lika stor i absoluta<br />
tal som för tjänstemännen. För kvinnliga företagare och kvinnliga<br />
jordbrukare har dödligheten däremot inte minskat.
46 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
Tabell 5.1. Åldersstandardiserad dödlighet (antal dödsfall per 100 000 perso<strong>ner</strong><br />
och år) under perioderna 1981–85 respektive 1986–90, fördelat på sociala<br />
klasser bland yrkesverksamma.<br />
Kvinnor Män<br />
1981–85 1986–90 1981–85 1986–90<br />
Högre tjänstemän 154 142 252 205<br />
Tjänstemän på mellannivå 142 135 264 237<br />
Lägre tjänstemän 164 157 321 285<br />
Egenföretagare 150 155 310 305<br />
Jordbrukare 130 145 260 236<br />
Facklärda arbetare 171 161 325 306<br />
Övriga arbetare 170 162 391 350<br />
Den tidigare markanta ökningen av skillnaderna mellan arbetare<br />
och andra grupper har minskat eller upphört att öka under 1980talets<br />
senare hälft. Dödligheten kan alltså minska markant samtidigt<br />
som skillnaderna mellan klasserna består.<br />
Förändringarna för kvinnor är i absoluta tal betydligt mindre än för<br />
män. Den stora skillnaden i dödlighet mellan kvinnor och män har<br />
minskat i alla sociala klasser. Orsakerna till detta är inte kända.<br />
Skillnaderna i åldersjusterad dödlighet mellan olika socialgrupper<br />
är större bland män än bland kvinnor. Det finns två olika förklaringar.<br />
Indelningen i social klass bygger på yrket och är inte en<br />
idealisk indelning för en analys av kvinnors villkor, eftersom deras<br />
levnadsförhållanden i hög grad beror på makens sociala klass. Den<br />
andra förklaringen är att män och kvinnor dör av skilda orsaker<br />
i dessa åldrar och olika dödsorsaker är olika beroende av social<br />
klass. För t ex hjärtsjukdom, är skillnaderna mellan sociala klasser<br />
till och med större för kvinnor.<br />
Yrke och dödlighet<br />
Dödlighet i olika yrkesgrupper har analyserats med hjälp av Dödsorsaksregistret<br />
och Folk- och Bostadsräkningarna 1980 och 1985<br />
och redovisas för perioderna 1981–1986 respektive 1986–1990. 1<br />
Analyserna, som gäller åldersgruppen 20–64 år, har justerats efter<br />
ålder. Män och kvinnor redovisas var för sig.<br />
Dödligheten har beräknats för sammanlagt 245 yrkesgrupper<br />
under två perioder för män och kvinnor. Inom 66 yrkesgrupper<br />
1. Överlappningen på ett år, 1986, har en teknisk förklaring, men har liten<br />
betydelse för tolkningen.
Psykisk Dödlighet ohälsa, i olika våld yrkes- och och trakasserier socialgrupper<br />
47<br />
observeras både för män och kvinnor en statistiskt säkerställd<br />
förändring i dödlighet under båda perioderna. 2<br />
Yrkesgrupper med ökad dödlighet<br />
Trettioen yrkesgrupper uppvisade en ökad dödlighet under båda<br />
perioderna. Fem yrken visade på en förhöjd risk under båda perioderna,<br />
nämligen bokbindare, bänk- och maskinsnickare, städare,<br />
typografer och verkstadsmekaniker. Detta gäller för såväl män<br />
som kvinnor. Arbetsmiljökommissionens rapport (Wikman &<br />
Hörte, 1990) noterar höga risker inom vissa yrkesgrupper, framför<br />
allt inom tillverkningsindustrin. För en del restaurangyrken, t ex<br />
hovmästare, kock och köksbiträde, är dödligheten också hög för<br />
män under båda perioderna, men för kvinnor finns inte någon<br />
sådan överrisk. Bakgrunden till dessa skillnader mellan män och<br />
kvinnor är inte kända.<br />
Arbetsmiljökommissionen uppmärksammar yrkesförare som<br />
en särskild riskgrupp. I den nu aktuella uppföljningen var den<br />
relativa risken för män 1,05 och för kvinnor 1,35 under perioden<br />
1986–1990.<br />
Yrkesgrupper med låg dödlighet<br />
Yrkesgrupper med låg dödlighet under båda perioderna var främst<br />
ingenjörer, tandläkare, domstolsjurister samt yrkesgrupper i skolan.<br />
För män gäller detta också företagsledare, handelsresande, inköpare<br />
och affärsföreståndare. Kvinnliga affärsbiträden, sjukgymnaster<br />
och sjuksköterskor har också låg dödlighet.<br />
Orsaker till skillnader i dödlighet<br />
Sextiosex grupper uppvisade en ökad eller minskad dödlighet<br />
under båda perioderna. Sambanden mellan yrken och dödlighet<br />
är systematiska snarare än slumpmässiga. Å ena sidan är det inte<br />
rimligt att tro att skillnaderna endast beror på arbetsmiljön. Å<br />
andra sidan torde inte arbetslivet sakna betydelse.<br />
Förändringar i arbetsmiljö och uppväxtförhållanden anses långsiktigt<br />
minska skillnaderna i dödlighet mellan sociala klasser medan<br />
2. En fullständig redovisning av yrken med hög eller låg risk finns i Vågerö &<br />
Gullberg (1996).
48 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
förändringar i levnadsvanor förmodas bidra till att öka dem (Vågerö<br />
& Lundberg, 1995). Slusatserna kan dras utifrån analyser för åren<br />
1961 till 1985. Faktorer som anses öka skillnaderna är dessutom<br />
arbetslöshet samt om man ”fastnar” inom branscher och yrken som<br />
stag<strong>ner</strong>ar i samhället och där arbetsmarknaden blir snäv.<br />
En tidigare stickprovsstudie av svenska folket fann att arbetsmiljön<br />
var den viktigaste orsaken till skillnader mellan olika klasser i<br />
avseende på självrapporterad fysisk och psykisk hälsa (Lundberg,<br />
1991). Det saknas emellertid ofta kunskap för att kunna förklara<br />
skillnader mellan yrkesgrupper. Det har funnits en tendens att<br />
söka förklaringar utanför arbetslivet, t ex användningen av tobak<br />
och alkohol eller andra individuella vanor.<br />
Beteenden och vanor bidrar till skillnader mellan yrkesgrupper. I<br />
tidigare kartläggningar diskuterades sambanden mellan beteenden<br />
och s k yrkeskulturella faktorer som i vid mening kan ses som en<br />
del av arbetsmiljön. Kulturell påverkan på arbetsplatser eller i yrket<br />
antogs kunna förändra individuella beteenden, som påverkar risken<br />
för ohälsa. Rökning bland läkare möts numera av restriktio<strong>ner</strong> och<br />
ogillas av många kolleger. Inom läkaryrket har det utvecklats en<br />
anti-tobakskultur. Den låga dödligheten bland manliga läkare och<br />
tandläkare kan delvis bero på detta kulturella inflytande.<br />
Spritvanor är ett annat exempel. Värnpliktiga som vid mönstringen<br />
uppger att de dricker mycket söker oftare än unga män i<br />
allmänhet till restaurangyrken. Denna bransch är relativt tolerant<br />
mot alkohol. Det beror inte bara på att det är lätt att komma åt<br />
sprit utan lika mycket på de attityder och värderingar som är etablerade<br />
i dessa yrken. Den höga dödligheten bland manliga hovmästare,<br />
kockar och köksbiträden förklaras ofta med individuella<br />
alkoholvanor, men en fokusering på yrkeskulturella förhållande<br />
kan vara minst lika rimlig. Inom restaurangyrkena kan det också<br />
finnas andra riskfaktorer, t ex höga psykiska krav och litet beslutsutrymme,<br />
hög fysisk belastning i besvärliga arbetsställningar samt<br />
mutagena ämnen i stekos.<br />
Yrkesbyten har ofta diskuterats i termer av hälsoselektion. Det<br />
har noterats att människor med fysiska problem byter från tunga<br />
till lätta arbeten (Östlin, 1990). Sådana byten innebär att en hög<br />
dödlighet felaktigt kan tillskrivas arbetsmiljön. Detta har ofta använts<br />
som förklaring till varför en hög dödlighet i en yrkesgrupp
Psykisk Dödlighet ohälsa, i olika våld yrkes- och och trakasserier socialgrupper<br />
49<br />
inte visar sig bero på arbetsmiljön. Det är emellertid inte lika vanligt<br />
att yrkesbyten på samma sätt används för att hävda att dödligheten<br />
i vissa yrkesgrupper kan vara underskattade. Ett exempel på<br />
detta är byggnadsträarbetare som uppvisade låg dödlighet under<br />
perioderna 1981–85 och 1986–90. Den relativa risken var 0,89<br />
respektive 0,87 jämfört med genomsnittsbefolkningen. Detta kan<br />
spegla yrkets höga fysiska krav, dvs endast mycket friska perso<strong>ner</strong><br />
söker ett sådant arbete. Det kan också vara så att byggnadsarbetare<br />
med sjukdomar lämnar yrket.<br />
Engelsk statistik över dödlighet uppvisar stora likheter med<br />
svensk, t ex relativt höga dödsrisker för yrkesgrupper inom tillverkningsindustrin<br />
och servicebranscher. För svenska kockar var<br />
exempelvis den relativa risken 1,6 jämfört med 1,4 för engelska.<br />
Yrkesgrupper med hög dödlighet har ofta legat högt under flera<br />
decennier, trots att arbetsmiljön och levnadsvanor förändrats och<br />
den sociala situationen allmänt förbättrats.<br />
Tidstrender<br />
Utvecklingen under 1980-talet har varit positiv, men det saknas<br />
kunskap om vilka förändringar i arbetslivet och privatlivet som<br />
bidragit till lägre dödlighet. En särskild uppmärksamhet bör riktas<br />
mot kvinnor, eftersom dödligheten tycks öka i vissa sociala klasser.<br />
Den markanta ökningen av skillnaderna mellan arbetare och andra<br />
sociala klasser tycks ha upphört under senare delen av 1980-talet.<br />
Skillnaderna har emellertid inte minskat.<br />
Många bedömare har ansett att välutbildades fördelar av gynnsamma<br />
levnadsvanor är tillfälliga. Om t ex tobakskonsumtionen<br />
minskar i samhället, minskar också tobakens betydelse för skillnader<br />
mellan yrkesgrupper och sociala klasser. Uppväxtvillkoren har<br />
dessutom successivt utjämnats under 1900-talet, framför allt för<br />
dem som är vuxna idag.<br />
Arbetsmiljö och arbetsmarknad får under det närmaste årtiondet<br />
sannolikt större betydelse för dödligheten. Om arbetslivets förändringar<br />
innebär kraftigt ökade skillnader i t ex lö<strong>ner</strong>, psykosocial<br />
arbetsmiljö och långvarig arbetslöshet, kommer sannolikt också<br />
skillnader i dödlighet att öka mellan yrkesgrupper och sociala klasser.<br />
En sådan negativ utveckling blir troligen svår att balansera med<br />
åtgärder som skall utjämna beteenden och levnadsvanor.
50 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
Referenser<br />
Lundberg O, Causal explanations for class inequality in health – an empirical<br />
analysis. Social Science and Medicine 1991;32:385–394.<br />
Vågerö D, Gullberg A. Yrken med avvikande dödlighet under 1980-talet. Institutet<br />
för social forskning vid Stockholms universitet och Epidemiologiskt<br />
Centrum vid Socialstyrelsen, 1996.<br />
Vågerö D, Lundberg O. Socio-economic differentials among adults in Sweden<br />
– towards an explanation. I: Lopez, Casselli & Valkonen (eds). Premature<br />
adult mortality in developed countries. Oxford University Press,<br />
Oxford, 1995.<br />
Wikman A, Hörte LG. Dödlighet. I: Arbeten utsatta för särskilda hälsorisker.<br />
Kartläggningsgruppens rapport till Arbetsmiljökommissionen, Allmänna<br />
förlaget, Stockholm, 1990.<br />
Östlin P. Occupational history, self-reported chronic illness and mortality: a<br />
follow-up of 25 586 Swedish men and women. J Epidemiol Commun<br />
Health 1990;44:12-16.
Psykisk ohälsa, våld och trakasserier 51<br />
.<br />
6<br />
Arbetsmiljö och hjärtinfarkt<br />
I Sverige avlider varje år cirka 2 300 perso<strong>ner</strong> under 65 års ålder i<br />
hjärtinfarkt, därav cirka 1 900 män och 400 kvinnor. Risken ökar<br />
snabbt med stigande ålder, före 50 års ålder avled knappt 300 män<br />
och cirka 50 kvinnor per år.<br />
Både antalet sjukfall och dödsfall i hjärtinfarkter har varierat<br />
under de senaste årtiondena. Det saknas nationell statistik över<br />
antalet sjukfall. I Stockholms län ökade sjukligheten under 1970talet<br />
med ungefär två procent per år, för att sedan minska med i<br />
stort sett samma takt. Minskningen gäller såväl män som kvinnor,<br />
äldre som yngre, även om den är mer osäker för de yngre. Motsvarande<br />
tendens finns för dödsfall i hjärtinfarkter. Orsakerna till dessa<br />
variatio<strong>ner</strong> över tiden är okända. Ändrade rökvanor och matvanor<br />
brukar föreslås som förklaring till minskningen, liksom medicinsk<br />
behandling av högt blodtryck och höga blodfetthalter.<br />
Förekomsten av hjärtinfarkter varierar mellan olika landsdelar.<br />
Risken är högre i landets norra delar och är t ex 30–40 procent<br />
högre i Gävleborgs och Kopparbergs län än i Stockholms län (Hammar<br />
et al, 1992). Det finns också skillnader mellan grovt indelade<br />
socialgrupper i Sverige; t ex är risken cirka 50 procent högre bland<br />
arbetare jämfört med tjänstemän (Alfredsson et al, 1995).<br />
Hjärtinfarkt varierar alltså avsevärt mellan olika tidsperioder, i<br />
olika landsdelar och mellan olika socialgrupper. Skillnaderna är<br />
för stora för att enbart kunna förklaras av skillnader i förekomst<br />
av etablerade riskfaktorer som tobaksrökning, högt blodtryck och<br />
höga blodfetthalter.
52 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
För några kemiska ämnen finns övertygande bevis för att expo<strong>ner</strong>ing<br />
i arbetslivet ökar risken för hjärtinfarkt, t ex koldisulfid<br />
vid tillverkning av rayon och organiska nitratestrar vid dynamittillverkning.<br />
I hela landet är det högst några hundra perso<strong>ner</strong> som<br />
utsätts för dessa ämnen.<br />
Flera andra kemiska substanser har diskuterats som tänkbara<br />
riskfaktorer för hjärtinfarkt. I många fall har misstankarna förlorat<br />
aktualitet men kvarstår för bl a förbränningsprodukter och organiska<br />
lösningsmedel. Det är emellertid inte känt vilka substanser<br />
i förbränningsprodukter som ökar risken och inte heller på vilket<br />
sätt de utlöser sjukdomen. Ämnen som diskuteras är bl a kolmonoxid<br />
och polyaromatiska kolväten.<br />
Sotare och arbetare som förbrän<strong>ner</strong> sopor utsätts för förbränningsprodukter<br />
och de löper en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom.<br />
Förbränningsprodukter finns också i trafikmiljön. Yrkesförare har<br />
i flera studier visat sig löpa en ökad risk. 1 Förbränningsprodukter<br />
finns också i miljötobaksrök och det finns mycket som talar för<br />
att sådan expo<strong>ner</strong>ing ökar risken för hjärtinfarkt.<br />
Buller har också anförts som orsak till hjärt-kärlsjukdom, främst då utifrån<br />
studier som visat ett samband mellan buller och högt blodtryck.<br />
Omfattande forskning visar att den psykosociala arbetsmiljön<br />
påverkar risken för hjärt-kärlsjukdom. En kombination av dåligt<br />
beslutsutrymme och höga krav anses innebära en förhöjd risk. Dessa<br />
arbetsförhållanden finns i vitt skilda yrken och näringsgrenar. Flygtrafikledare<br />
är ett exempel på yrken med sådana villkor. Det gäller<br />
också många serviceyrken och vissa arbetsmiljöer inom industrin<br />
där arbetstakten bestäms av tillverkningsprocessen.<br />
Dåligt socialt stöd förefaller öka risken för hjärtsjukdomar. En<br />
förklaring kan vara att socialt stöd dämpar effekten av hög stress.<br />
Flera olika faktorer i arbetsmiljö och arbetsorganisation påverkar<br />
det sociala stödet. Arbetslöshet kan innebära minskat socialt stöd.<br />
Risken för hjärtinfarkt i olika yrkesgrupper<br />
Uppgifter från Folk- och bostadsräkningen och Dödsorsaksregistret<br />
för 1981–86 respektive 1987–92 har analyserats för att beskriva hur<br />
människor i olika yrken drabbas av ischemisk hjärtsjukdom. Den<br />
relativa risken (RR) beräknas genom att dödligheten inom ett yrke<br />
jämförs med dödligheten bland samtliga förvärvsarbetande. En<br />
1. Se kapitel 21.
Psykisk Arbetsmiljö ohälsa, och våld hjärtinfarkt<br />
och trakasserier 53<br />
relativ risk på 1,0 innebär således att yrkesgruppen löper samma<br />
risk som genomsnittet bland de förvärvsarbetande. Hänsyn har<br />
tagits till att åldern varierar i olika yrkesgrupper.<br />
I analyserna har tyngdpunkten lagts på perioden 1987–92. På så<br />
sätt blir uppgifterna så aktuella som möjligt. Analyserna har också<br />
gjorts så att de kan jämföras med Arbetsmiljökommissionens rapporter<br />
(Alfredsson & Hammar, 1990). Ett antal yrken med antingen<br />
förhöjd eller sänkt risk har identifierats. I tabellerna 6.1 och 6.2<br />
redovisas de yrken där det 95-procentiga konfidensintervallet inte<br />
inkluderar referensvärdet 1,0 och antalet dödsfall under perioden<br />
1987–92 var minst 20.<br />
Tabell 6.1. Män i yrken med hög risk för hjärtinfarkt 1987–92* (Dödsfallsregistret).<br />
Sjukvårdsbiträden<br />
Socialtjänstemän<br />
Skogs- och flottningsarbetare<br />
Gruvbrytare/-byggare, bergsprängare, stenbrytare<br />
Övriga gruv- och stenbrytningsarbetare<br />
Däcks- och maskinmanskap<br />
Motorfordonsförare<br />
Lokförare m fl<br />
Vägtrafikbefäl<br />
Expeditionsvakter<br />
Hytt- och metallugnsarbetare<br />
Härdare, glödgare m fl<br />
Övrigt järnbruks-, metallverks-, smides- o gjuteriarbetare<br />
Verkstadsmekaniker m fl<br />
Metalliserare m fl<br />
Bänk- och maskinsnickare, möbelsnickare m fl<br />
Skiktträ- och träfiberskivearbetare<br />
Ram- och cirkelsågare, hyvlare m fl<br />
Betongarbetare, byggarbetare m fl<br />
Plastvaruarbetare<br />
Grov- och diversearbetare<br />
Anläggningsmaskinförare<br />
Truckförare och transportörskötare<br />
Smörjare<br />
Paketerare och emballerare<br />
Stuveriarbetare m fl<br />
Lager- och förrådsarbetare<br />
Kockar och kallskänkor<br />
Köksbiträden<br />
Städare<br />
Övrigt servicearbete<br />
* Yrken där nedre gränsen för 95% konfidensintervall överstiger 1,0 och antalet<br />
dödsfall 1987-92 var minst 20.
54 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
Tabell 6.2. Män i yrken med låg risk för hjärtinfarkt 1987-92* (Dödsfallsregistret).<br />
Ingenjörer och tekniker med byggnadstekniskt arbete, inkl arkitekter<br />
Elkraft- och teletekniskt arbete<br />
Verkstadschefer, maskiningenjörer m fl<br />
Kemister och fysiker<br />
Läkare<br />
Tandläkare<br />
Skolledare<br />
Universitets- och högskolelärare<br />
Lärare i teoretiska ämnen<br />
Klasslärare<br />
Lärare i övningsämnen<br />
Systemmän, programmerare m fl<br />
Allmänt samhällsadministrativt arbete<br />
Företagsledare<br />
Övriga företagsadministratörer<br />
Reklammän m fl<br />
Handelsresande, inköpare och försäljare<br />
Affärsföreståndare<br />
Lantbrukare, skogsbrukare och trädgårdsbrukare<br />
Polismän<br />
* Yrken där övre gränsen för 95% konfidensintervall understiger 1,0 och antalet<br />
dödsfall 1987-92 var minst 20.<br />
För män fanns sammanlagt 30 yrken med förhöjd risk enligt kriterierna<br />
för tabell 6.1 och 6.2. Fyra yrken uppvisade en relativ risk över<br />
2,0, däcks- och maskinmanskap, lokförare, skiktträ- och träfiberskivearbetare<br />
samt övriga servicearbetare. Av dessa 30 yrken fanns 17<br />
inom tillverkningsarbete, fem inom transport- och kommunikationsarbete<br />
och fem inom servicearbete. Bland yrkesförare inträffade<br />
under perioden totalt 961 dödsfall av vilka en fjärdedel eller 254 fall<br />
kunde hänföras till den förhöjda risken i yrket. Verkstadsmekaniker<br />
hade 777 dödsfall varav en fjärdedel eller 183 fall kunde tillskrivas<br />
riskförhöjningen i yrket.<br />
För kvinnor fanns fem yrken med förhöjd risk enligt kriterierna.<br />
Att yrkena inte var fler beror delvis på att det ofta skedde få dödsfall<br />
i enskilda yrken. De fem yrkena var yrkesförare, verkstadsmekaniker,<br />
lager- och förrådsarbetare, köksbiträden samt städare. Två yrken<br />
återfinns inom tillverkningsarbete, två inom servicearbete och det<br />
femte inom transport- och kommunikationsarbete.<br />
För män har 20 yrken med låga risker identifierats. Riskerna var<br />
lägst för läkare och tandläkare (RR=0,5). Av dessa 20 yrken fanns<br />
12 inom naturvetenskapligt, tekniskt samt samhällsvetenskapligt,
Psykisk Arbetsmiljö ohälsa, och våld hjärtinfarkt<br />
och trakasserier 55<br />
humanistiskt och konstnärligt arbete, tre inom administrativt arbete<br />
samt tre inom kommersiellt arbete. De två återstående yrkena var<br />
lantbrukare och polismän.<br />
För kvinnor har två yrken med låga risker identifierats. De är<br />
sjuksköterskor och klasslärare. Båda dessa yrken finns i gruppen<br />
naturvetenskapligt, tekniskt samt samhällsvetenskapligt, humanistiskt<br />
och konstnärligt arbete.<br />
En analys av motsvarande uppgifter under 1981–86 visar samma<br />
mönster som de följande fem åren. Riskerna var låga för såväl män<br />
som kvinnor, framför allt för akademiker, medan riskerna var höga<br />
inom tillverkningsarbete och serviceyrken.<br />
Däremot skiljer sig riskerna i enskilda yrken mellan perioderna.<br />
Samtliga yrken som hade relativa risker över 2,0 under perioden<br />
1987–92 uppvisade lägre risker 1981–86. Däckspersonal hade t<br />
ex ingen överrisk 1981–86. Detta kan naturligtvis tolkas som att<br />
riskerna ökat i vissa yrken mellan perioderna. Skillnaderna kan<br />
emellertid, helt eller delvis, förklaras av ett statistiskt fenomen som<br />
kallas ”regression fallacy”. Detta innebär att om vissa särskilt höga<br />
värden väljs ut så kommer en del av dem att vara höga på grund<br />
av slumpvariatio<strong>ner</strong> och de kan därför ofta vara låga om en ytterligare<br />
period analyseras. Det finns därför skäl att inte dra alltför<br />
långtgående slutsatser för enskilda yrken med särskilt avvikande<br />
värden, förutsatt att yrkesgruppen inte är mycket stor. Slutsatserna<br />
bör istället fokuseras på det övergripande mönstret.<br />
En jämförelse med Arbetsmiljökommissionens rapport visar att<br />
ungefär lika många riskyrken identifierats och att det i stort sett<br />
är samma yrkesgrupper. Risknivåerna är också desamma i kommissionens<br />
rapport med en högsta relativ risk för yrkesgruppen<br />
övrigt järnbruks-, metallverks-, smides- och gjuteriarbete. Det<br />
finns däremot skillnader för vissa enskilda yrken. I Arbetsmiljökommissionens<br />
rapport poängteras ett mönster med ökade risker<br />
för anställda i befälsställning inom transportsektorn. Detta är inte<br />
lika tydligt i de senare analyserna. Fartygsbefäl eller flygtrafikbefäl<br />
uppvisade t ex ej ökade risker under perioden 1987–92.<br />
För män såväl som kvinnor skiljer sig yrkena med den högsta<br />
och lägsta risken med en faktor på omkring fem. De låga riskerna<br />
finns framför allt i yrken som kräver akademisk utbildning. Yrken<br />
med höga risker finns i första hand inom tillverknings- och servi-
56 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
cearbete, t ex arbetaryrken och tjänstemannayrken med låga krav<br />
på utbildning. Det finns idag inte kunskap för att förklara dessa<br />
skillnader, men det är rimligt att anta att skillnaderna beror på en<br />
blandning av livsstil och arbetsmiljö, där kemiska, fysikaliska och<br />
psykosociala förhållanden spelar in.<br />
Framtida förändringar<br />
Svenskt näringsliv och arbetsmarknaden i stort har genomgått<br />
och genomgår omfattande strukturomvandling som gör att<br />
arbetsmiljön förändras. Om denna förändring påverkar risken för<br />
hjärtinfarkt positivt eller negativt går inte att avgöra. Analysen av<br />
psykosociala förhållanden i arbetslivet, 2 visar att både aktiva arbeten<br />
och negativ stress ökade under 1980-talet. Det saknas information<br />
för att avgöra om förändringarna under 1990-talet påverkat<br />
arbetsmiljön så att riskerna för hjärtinfarkt ökar eller minskar.<br />
För att göra en rimlig prognos måste man förutom att ha kunskap<br />
om förändringarna i arbetsmiljön även skaffa sig kunskaper om<br />
förändringar i livsstil och hur dessa faktorer samverkar. Framför<br />
allt måste man dock erhålla mer kunskaper om vilka faktorer som<br />
påverkar risken för hjärtinfarkt.<br />
Expo<strong>ner</strong>ing för kemiska riskfaktorer blir sannolikt under de<br />
närmaste åren oförändrad eller kommer att minska.<br />
Den höga arbetslösheten kan öka antalet fall av hjärtinfarkt.<br />
Eftersom en ökad arbetslöshet med t ex fem procent motsvarar ett<br />
stort antal perso<strong>ner</strong> kan även en måttligt ökad risk ha betydelse.<br />
Det har diskuterats huruvida den nya informationsteknologin<br />
leder till ökat hemarbete och minskat socialt stöd i arbetslivet som<br />
i sin tur kan öka risken för hjärtinfarkt. Det rör sig emellertid då<br />
om spekulatio<strong>ner</strong>. Det kan också finnas positiva inslag av en sådan<br />
arbetsorganisation som motverkar risken.<br />
Hjärtinfarkt kan förebyggas<br />
Det är angeläget att förklara varför risken för hjärtsjukdom varierar<br />
mellan breda yrkesgrupper eller sociala grupper. Forskningen<br />
om risker för hjärtinfarkt och annan hjärt-kärlsjukdom har i stor<br />
utsträckning inriktats på individrelaterade faktorer. Framför allt<br />
2. Se kapitel 4.
Psykisk Arbetsmiljö ohälsa, och våld hjärtinfarkt<br />
och trakasserier 57<br />
rökning, högt blodtryck och höga blodfetter är nu väletablerade<br />
riskfaktorer. Omfattande forskning pågår om mekanismer bakom<br />
dessa samband och hur de leder fram till sjukdom eller dödsfall.<br />
Det finns också mycket forskning kring åtgärder som kan sättas<br />
in mot dessa riskfaktorer.<br />
Analyser har visat att skillnader i rökning, blodtryck och blodfetthalter<br />
endast delvis kan förklara varför olika yrkesgrupper och<br />
sociala grupper löper olika risker att drabbas av hjärtinfarkt. En<br />
särskilt viktig fråga, om vilken det saknas kunskap, är arbetslöshetens<br />
betydelse för hjärtsjukdomar.<br />
Sambanden mellan olika expo<strong>ner</strong>ingar i arbetsmiljön och risken<br />
för hjärtinfarkt är betydligt sämre utforskade än sambanden mellan<br />
individrelaterade faktorer och hjärtinfarkt. Denna och andra<br />
genomgångar pekar på kunskapsluckor både när det gäller vilka<br />
faktorer som har betydelse och vilka förebyggande åtgärder som<br />
är effektiva (Kristensen, 1989 a,b, Östergren, 1995). Mycket talar<br />
för att samspelet mellan olika riskfaktorer är betydelsefullt. Dagens<br />
kunskap om riskfaktorer för hjärtinfarkt i allmänhet bygger<br />
på studier av män. Det är oklart i vilken grad dessa resultat kan<br />
användas för att bedöma risken för kvinnor.<br />
Den kanske viktigaste slutsatsen av analyserna är att det finns<br />
stor potential för förebyggande arbete, eftersom skillnaderna mellan<br />
yrkena med högst och lägst risk är mycket stora för både män<br />
och kvinnor. Denna analys baseras dessutom på en grov indelning<br />
i yrken vid en tidpunkt, varför en noggrannare analys byggd på<br />
mer detaljerad information sannolikt skulle visat på ännu större<br />
skillnader. Det finns ännu inte någon förklaring till skillnaderna.<br />
Det verkar dock rimligt att anta att flera riskfaktorer, som delvis<br />
förstärker varandra, och som är en blandning av arbetsmiljö och<br />
levnadsvanor, är förklaringen.<br />
Särskild uppmärksamhet bör riktas mot de stora yrkesgrupperna<br />
yrkesförare och verkstadsmekaniker där såväl män som kvinnor<br />
löper ökade risker enligt både Arbetsmiljökommissionens slutsatser<br />
och denna analys.
58 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
Referenser<br />
Alfredsson L & Hammar N. Yrke och hjärtinfarkt. IMM-rapport 1/90.<br />
Alfredsson L, Hammar N & Gillström P. Increasing differences in myocardial<br />
infarction incidence between socio-economic groups in Stockholm. Nutr<br />
Metab Cardiovasc Dis 1995;5:99–104.<br />
Hammar N, Ahlbom A & Theorell T. Geographical differences in myocardial<br />
infarction incidence in eight Swedish counties, 1976–1981. Epidemiology<br />
1992;3:348–355.<br />
Kristensen TS. Cardiovascular diseases and the work environment. A critical<br />
review of the epidemiologic literature on non-chemical factors. Scand J<br />
Work Environ Health 1989;15:165–179, a.<br />
Kristensen TS. Cardiovascular diseases and the work environment. A critical<br />
review of the epidemiologic literature on chemical factors. Scand J Work<br />
Environ Health 1989;15:245–264, b.<br />
Östergren PO. Arbetsrelaterad hjärt-kärlsjukdom. I: Westerholm P (red). Arbetssjukdom<br />
– skadlig inverkan – samband med arbete. Arbete och Hälsa<br />
1995:16, Arbetslivsinstitutet, Stockholm, 1995.
Psykisk ohälsa, våld och trakasserier 59<br />
.<br />
7<br />
Yrken och cancer<br />
Cancer är en grupp av sjukdomar som bl a beror på vår livsmiljö.<br />
Genom att jämföra förekomsten av cancer mellan olika länder, har<br />
man uppskattat att miljöfaktorer påverkar uppkomsten av cancer i<br />
70–90 procent av fallen. Vad i miljön som orsakar är endast delvis<br />
känt. Kända orsaker till några typer av cancer är bl a rökning, ett<br />
fåtal infektio<strong>ner</strong>, några kostfaktorer, ultraviolett strålning, radon<br />
samt vissa faktorer som oftast finns i arbetsmiljön, t ex asbest.<br />
Den svenska Cancerkommittén beräknade att i slutet av 1970talet<br />
skulle cirka 2 procent av alla cancerfall inte ha inträffat om<br />
de kända orsakerna i arbetsmiljön hade undanröjts. Det motsvarar<br />
idag ungefär 800 cancerfall om året. De flesta fallen fanns bland<br />
män och den faktor i arbetsmiljön som bedömdes orsaka flest fall<br />
var asbest. Motsvarande uppskattningar gjordes också för andra<br />
faktorer. Om alla t ex slutade röka, skulle antalet fall ha minskat<br />
med omkring 15 procent.<br />
Enligt studier i norra och sydöstra Sverige kunde omkring vart<br />
tionde fall av lungcancer bland män under 1970-talet ha förebyggts<br />
genom åtgärder i arbetsmiljön. En undersökning i Göteborg från<br />
mitten av 1980-talet visade att om asbest inte använts tidigare<br />
skulle nästan vart sjunde lungcancerfall bland män under 75 år<br />
undvikits.<br />
Cancer utvecklas ofta under lång tid. De tumörer som upptäcks<br />
idag beror framför allt på expo<strong>ner</strong>ing från 1940-talet fram till<br />
1980-talet.<br />
I arbetsmiljön är det oftast kemiska faktorer som visats ge<br />
cancer. Världshälsoorganisationens cancerforskningsinstitut
60 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
(IARC) 1 har i en utvärdering av nästan 1 000 ämnen och expo<strong>ner</strong>ingar<br />
försökt fastställa om de är cancerframkallande eller ej.<br />
Ämnen/expo<strong>ner</strong>ingar som IARC har klassat som säkra eller troliga<br />
canceroge<strong>ner</strong> och som förekommer i större omfattning i Sverige<br />
idag finns i tabell 7.1.<br />
Tabell 7.1. Uppskattning av antalet expo<strong>ner</strong>ade perso<strong>ner</strong> i Sverige. Antalet<br />
cancerfall på grund av expo<strong>ner</strong>ing har beräknats bl a utifrån antagandet att<br />
expo<strong>ner</strong>ingen innebär en relativ risk på 1,1, se text.<br />
Expo<strong>ner</strong>ing Antal expo<strong>ner</strong>ade 1990 Tumörform Cancerfall/år vid RR=1,1<br />
män kvinnor män kvinnor<br />
Arsenik 200 30 lungcancer 0,06 0,01<br />
Asbest 1 500 30 lungcancer 0,4 0<br />
mesoteliom* 0,4 0<br />
Bensen** 40 000 5 000 leukemi 0,8 0,1<br />
Dieselavgaser 30 000 1 300 lungcancer 9 0,2<br />
Etylenoxid*** 500 100 leukemi/lymfom 0,1 0,02<br />
Formaldehyd 2 000 700 nasofarynxcancer 0,01 0<br />
Glasindustriarbete 600 250 lungcancer 0,2 0,04<br />
magcancer 0,1 0,02<br />
tjocktarmscancer 0,2 0,1<br />
Gjuteriarbete 1 000 100 lungcancer 0,3 0,02<br />
Gummiindustriarbete 300 30 lungcancer 0,09 0<br />
urinblåsecancer 0,07 0<br />
Kadmium 400 100 lungcancer 0,1 0,02<br />
Krom (sexvärt) 2 000 100 lungcancer 0,6 0,02<br />
Kvarts 12 000 400 lungcancer 4 0,07<br />
Målning 22 000 800 lungcancer 6 0,1<br />
Klorerade organiska<br />
lösningsmedel 800 1100 levercancer 0,03 0,03<br />
non-Hodgkin lymfom 0,1 0, 1<br />
Radon 2 000 70 lungcancer 0,6 0,02<br />
Läderdamm<br />
(skotillverkning) 300 300 näscancer 0 0<br />
Sot, tjära och<br />
förbränningsprodukter 9 000 300 hudcancer 2 0,04<br />
lungcancer 3 0,05<br />
urinblåsecancer 2 0,03<br />
Starka syror 600 100 struphuvudcancer 0,02 0<br />
Trädamm 32 000 1000 näscancer 0,2 0<br />
Vinylklorid*** 300 30 levercancer 0,01 0<br />
* Antalet fall beräknas bli lika stort som antalet lungcancerfall av asbest.<br />
** Baserat på Arbetarskyddsstyrelsens uppskattningar.<br />
*** Baserat på uppgifter från företag som tillverkar eller använder ämnet.<br />
Antal expo<strong>ner</strong>ade<br />
En s k jobb-expo<strong>ner</strong>ingsmatris har använts för att uppskatta hur<br />
många som är utsatta för cancerframkallande ämnen i arbetslivet.<br />
1. IARC = International Agency for Research on Cancer.
Psykisk Yrken och ohälsa, cancer<br />
våld och trakasserier 61<br />
Matrisen visar i vilka kombinatio<strong>ner</strong> av yrken och näringsgrenar<br />
som det finns risk att bli expo<strong>ner</strong>ad för canceroge<strong>ner</strong>. Det gäller<br />
då människor utsatta för påtagligt högre nivåer än folk i allmänhet.<br />
För varje kombination av yrke- näringsgren bedöms också<br />
den andel perso<strong>ner</strong> som är expo<strong>ner</strong>ade. Beräkningarna bygger på<br />
Folk- och bostadsräkningen 1990, tabell 7.1.<br />
När ett hygieniskt gränsvärde ändras för ett ämne bedömer<br />
Arbetarskyddsstyrelsen hur många som utsätts för kemikalien. Sådana<br />
uppgifter har också jämförts med jobb-expo<strong>ner</strong>ingsmatrisen.<br />
Resultaten har stämts av mot det finska registret över människor<br />
som i arbetet utsätts för cancerframkallande ämnen. Överensstämmelsen<br />
mellan de olika källorna är ganska god.<br />
Antalet cancerfall i framtiden<br />
En beräkning har gjorts av hur många fall som skulle kunna undvikas<br />
om de kända cancerriskerna i arbetsmiljön elimi<strong>ner</strong>as. Dessa<br />
uppskattningar bygger på några antaganden:<br />
Antalet nya cancerfall per år är konstant och detsamma som 1992.<br />
Befolkningens åldersfördelning antas också vara oförändrad. Vidare<br />
utgår beräkningen ifrån att den relativa risken inte är ökad före 30<br />
år, men att den därefter är samma för alla åldersgrupper och lika år<br />
från år. I beräkningarna har två kombinatio<strong>ner</strong> av relativ risk och<br />
yrkesomsättning, den andel av de expo<strong>ner</strong>ade som slutar sitt arbete<br />
under ett år, använts. I det ena fallet antas den relativa risken vara<br />
1,1 och yrkesomsättningen 10 procent. Den beräkningen redovisas<br />
i tabell 7.1. I det andra fallet är den relativa risken 1,5 och yrkesomsättningen<br />
30 procent. Den redovisas dock ej i tabellen utan ingår<br />
i övervägandena över övre gränsen på antalet fall. I några fall är en<br />
så hög risk mycket osannolik, t ex för byggnadsmålare.<br />
Kommentarer kring vissa expo<strong>ner</strong>ingar<br />
Vissa vanligare expo<strong>ner</strong>ingar kommenteras nedan. I några fall, t ex för<br />
asbest, kan antalet cancerfall idag beräknas någorlunda säkert, för andra,<br />
t ex för dieselavgaser, är uppskattningarna mycket mer osäkra.<br />
Asbest<br />
Det är väl känt att asbest kan orsaka mesoteliom i lungsäck och<br />
bukhinna samt lungcancer. Rökning och asbest samverkar vid
62 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
uppkomst av lungcancer. Det finns däremot inget samband mellan<br />
rökning och mesoteliom. Cancerregistret visar att mesoteliom i<br />
lungsäcken har ökat, figur 7.1. Det är inte lika vanligt med mesoteliom<br />
i bukhinnan, färre än 20 fall per år. Denna cancerform har<br />
inte heller ökat påtagligt under de senaste årtiondena.<br />
ton antal fall<br />
24 000<br />
120<br />
22 000<br />
Asbestimport Pleuramesoteliom<br />
110<br />
20 000<br />
18 000<br />
16 000<br />
14 000<br />
12 000<br />
10 000<br />
8 000<br />
6 000<br />
4 000<br />
2 000<br />
0<br />
1954<br />
1957<br />
1960<br />
1963<br />
1966<br />
1969<br />
1972<br />
1975<br />
1978<br />
män<br />
kvinnor<br />
1981<br />
1984<br />
1987<br />
1990<br />
1993<br />
Figur 7.1. Asbestimport till Sverige (ton) och pleuramesoteliom (antal fall).<br />
En stor del av mesoteliomfallen beror troligen på att de drabbade<br />
utsatts för asbest i arbetslivet. Det finns ingen annan känd<br />
orsak till denna sjukdom i Sverige. Ett mi<strong>ner</strong>al, erionit, har i vissa<br />
andra länder visats orsaka mesoteliom. Erionit förekommer ej i<br />
Sverige.<br />
Importen av asbest sjönk kraftigt i mitten av 1970-talet och var<br />
i början av 1990-talet under 500 ton. Mesoteliom uppträder nästan<br />
aldrig förrän 20 år efter expo<strong>ner</strong>ingens början. Därefter ökar<br />
risken även om expo<strong>ner</strong>ingen upphört. Det betyder att antalet<br />
fall av mesoteliom kan komma att öka i Sverige trots att expo<strong>ner</strong>ingen<br />
för asbest i praktiken upphörde under 1970-talet. Utifrån<br />
engelska beräkningar upphör ökningen ungefär 40 år efter att<br />
expo<strong>ner</strong>ingen slutat eller minskat kraftigt. Ökningen i Sverige bör<br />
då upphöra omkring 2010. Om antalet fall ökar i samma takt som<br />
hittills skulle uppskattningsvis 150–200 män och 40–60 kvinnor<br />
drabbas av mesoteliom år 2010.<br />
100<br />
90<br />
80<br />
70<br />
60<br />
50<br />
40<br />
30<br />
20<br />
10<br />
0
Psykisk Yrken och ohälsa, cancer<br />
våld och trakasserier 63<br />
Det är betydligt svårare att uppskatta hur många fall av lungcancer<br />
som kunde ha undvikits om arbetsmiljön varit fri från asbest.<br />
Risken påverkas sannolikt av om de som varit utsatta för asbest<br />
slutar röka. Enstaka undersökningar antyder också att risken för<br />
lungcancer kan minska om expo<strong>ner</strong>ingen upphör, men kunskapen<br />
är osäker. Utifrån tidigare svenska undersökningar är det rimligt<br />
att anta att lungcancerfallen för män hade varit minst 5 procent<br />
färre om inte asbest förekommit i Sverige. För kvinnor skulle effekten<br />
knappast vara mätbar. Fem procent av all lungcancer bland<br />
män motsvarar idag knappt 100 fall per år.<br />
Dagens expo<strong>ner</strong>ing för asbest lär knappast öka risken för lungcancer<br />
eller mesoteliom med mer än 10 procent bland de cirka 1 500 perso<strong>ner</strong><br />
som fortfarande är utsatta för asbest. Det innebär att färre än ett fall<br />
per år skulle orsakas av dagens asbesthantering, tabell 7.1.<br />
Dieselavgaser<br />
Långvarig och hög expo<strong>ner</strong>ing för dieselavgaser ökar sannolikt<br />
risken för lungcancer. Arbetare i bussgarage som under lång tid<br />
utsatts för höga koncentratio<strong>ner</strong> av dieselavgaser löper ungefär en<br />
fördubblad risk att få lungcancer. En ökad risk har också observerats<br />
för svenska stuveriarbetare där man misstänker ett samband med<br />
dieselavgaser. Utländska studier av lokförare som kört diesellok har<br />
också funnit en ökad risk. Flera studier visar att yrkesförare löper<br />
en ökad risk att drabbas av lungcancer, men det är däremot oklart<br />
om det beror på dieselavgaser. 2 Det finns tecken på att rökning<br />
och dieselavgaser samverkar vid uppkomst av lungcancer.<br />
Om dagens expo<strong>ner</strong>ing för dieselavgaser ökar risken för lungcancer<br />
med 10 procent, motsvarar det i framtiden ungefär tio fall per år.<br />
Bensen<br />
Det är sedan länge känt att bensen kan påverka blodbildningen<br />
och ge vissa former av leukemi. Bensen finns idag nästan uteslutande<br />
i motorbensin, som innehåller 3–4 procent bensen. Det<br />
går inte att med jobb-expo<strong>ner</strong>ingsmatrisen räkna ut hur många<br />
som utsätts för bensen. Arbetarskyddsstyrelsen har uppskattat att<br />
40 000–50 000 människor i Sverige expo<strong>ner</strong>as för bensen. Den<br />
svenska cancerkommittén uppskattade att cirka 0,1 fall per år av<br />
2. Se kapitel 21.
64 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
leukemi orsakades av bensen (SOU, 1984:67). Enligt tabell 7.1<br />
motsvarar en relativ risk på 1,1 knappt ett fall per år.<br />
Målning<br />
Flera studier har visat att byggnadsmålare löper en ökad risk<br />
för lungcancer. IARC anser att målningsarbete kan vara cancerframkallande.<br />
Målare har varit utsatta för asbest, vilket kan vara<br />
en förklaring till den ökade risken. Andra miljöfaktorer som kan<br />
bidra till riskökningen är t ex expo<strong>ner</strong>ing för kvarts, olika pigment,<br />
bindemedel och lösningsmedel i färger. Målare förefaller också<br />
ha rökt mer än folk i allmänhet. För äldre målare finns i Sverige<br />
tecken på en ökad risk för lungcancer, men någon sådan tendens<br />
finns däremot inte för yngre kollegor. 3 Målare utsätts inte längre<br />
för asbest. Antalet cancerfall blir därför sannolikt lägre än vad en<br />
relativ risk på 1,1 medför, tabell 7.1.<br />
Kvarts<br />
För människor med silikos ökar risken för lungcancer. Idag är emellertid<br />
silikos, som orsakas av kvarts, en sällsynt sjukdom i Sverige.<br />
Det är oklart huruvida kvartsen i sig kan öka risken för lungcancer.<br />
Jobb-expo<strong>ner</strong>ingsmatrisen visar att ungefär 12 000 människor är<br />
utsatta för kvarts, vilket är några gånger fler än yrkesinspektionens<br />
uppskattningar. 4 Skillnaden beror till största delen på var gränsen<br />
dragits för vilka som skall anses vara expo<strong>ner</strong>ade. Risken för<br />
lungcancer vid den expo<strong>ner</strong>ing för kvarts som förekommer idag<br />
är svår att bedöma. Om antagandena i beräkningsmodellen stämmer<br />
skulle några enstaka fall per år kunna uppkomma på grund<br />
av dagens kvartsexpo<strong>ner</strong>ing.<br />
Sot, tjära och förbränningsprodukter<br />
Sot, tjära och förbränningsprodukter innehåller ämnen som kan ge<br />
cancer, t ex polyaromatiska kolväten (PAH). Expo<strong>ner</strong>ing för mi<strong>ner</strong>aloljor<br />
med hög halt av PAH, beck och stenkolstjära, ökar risken<br />
för hudcancer. Genom att mi<strong>ner</strong>aloljor idag innehåller mycket<br />
lägre halter än tidigare av PAH är den risken i stort sett elimi<strong>ner</strong>ad.<br />
Stenkolstjära och beck används numera sällan i Sverige.<br />
3. Se kapitel 22.<br />
4. Se kapitel 3.
Yrken Psykisk och ohälsa, cancer våld och trakasserier 65<br />
Svenska sotare löper en ökad risk för lungcancer. I andra länder<br />
har en överrisk för lungcancer observerats för arbetare i gas- och<br />
koksverk. En studie av gasverksarbetare i Stockholm visade däremot<br />
inte någon ökad risk.<br />
Arbete med asfalt, som innehåller stenkolstjära, kan öka risken<br />
för lungcancer. I dagens asfalt finns nästan aldrig stenkolstjära utan<br />
den baseras på bitumen som görs av petroleum. Det är emellertid<br />
oklart om expo<strong>ner</strong>ing för sådan asfalt ökar risken för lungcancer.<br />
För sotare, gasverksarbetare samt arbetare i aluminiumsmältverk<br />
finns en överrisk för cancer i urinblåsan. Denna beror troligen på<br />
expo<strong>ner</strong>ing för PAH.<br />
Det är svårt att uppskatta hur många cancerfall dagens expo<strong>ner</strong>ing<br />
medför. Troligen skulle några fall per år av lungcancer och cancer<br />
i urinblåsan kunna förebyggas om expo<strong>ner</strong>ingen för sot, tjära och<br />
förbränningsprodukter upphörde. Antalet fall av hudcancer skulle<br />
sannolikt vara av storleksordningen något fall per år eller lägre.<br />
Andra miljöfaktorer<br />
Ultraviolett ljus ökar risken för hudcancer. Cancer-Miljöregistret<br />
visar att svenska jordbrukare och fiskare löper en mer än fördubblad<br />
risk att drabbas av läppcancer (EpC, 1994). Den större risken beror<br />
på dessa yrkesgruppers ökade expo<strong>ner</strong>ing för UV-ljus.<br />
Hepatitsmitta ökar risken för levercancer. I Sverige drabbas varje<br />
år ungefär fem människor av gulsot i arbetet. Det är således mycket<br />
få fall av levercancer som kan bero på sådan smitta. Miljötobaksrök<br />
på arbetsplatsen kan sannolikt också bidra till att öka risken för<br />
lungcancer, men mycket tyder på att expo<strong>ner</strong>ingen minskar. 5 Arbetets<br />
psykosociala miljö kan också ha betydelse. Negativ stress gör<br />
det sannolikt svårare att t ex sluta röka. I vissa arbetsmiljöer kan s<br />
k yrkeskulturella faktorer ha positiv eller negativ betydelse. Bland<br />
läkare finns t ex en stark kultur mot rökning.<br />
Möjligheter att förebygga<br />
Åtgärderna för att minska risken för cancer i arbetslivet bygger på<br />
att minska expo<strong>ner</strong>ingen för ämnen som kan orsaka sjukdomen.<br />
Den mest dramatiska åtgärden är att förbjuda dessa kemikalier,<br />
5. Se kapitel 3.
66 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
vilket också skett med en del ämnen. Om kemikalien inte kan tas<br />
bort helt inriktas åtgärderna mot att minska expo<strong>ner</strong>ingen.<br />
Om alla de ämnen/expo<strong>ner</strong>ingar som finns i tabell 7.1 togs bort<br />
skulle varje år mindre än 100 cancerfall bland män och mindre än<br />
10 bland kvinnor kunna förebyggas. En gissning är att den totala<br />
minskningen ligger i intervallet 10 till 100 fall per år. Dessa beräkningar<br />
utgår från att de 200–250 fall, som idag får cancer av asbest,<br />
redan förebyggts genom att expo<strong>ner</strong>ingen minskade kraftigt i mitten<br />
av 1970-talet. Jämfört med 1950-talet och 1960-talet har sannolikt<br />
ytterligare några 100 cancerfall förhindrats. Det förebyggande arbetet<br />
att minska cancer i arbetslivet har alltså varit framgångsrikt.<br />
På många håll pågår forskning för att upptäcka nya cancerrisker.<br />
Fler expo<strong>ner</strong>ingar kan således i framtiden komma att betraktas som<br />
cancerframkallande. Om alla ämnen som föreslagits som tänkbart<br />
cancerogena tagits med i beräkningen i tabell 7.1, skulle antalet<br />
cancerfall på grund av dagens expo<strong>ner</strong>ing naturligtvis ha visat sig<br />
vara större. Elektriska fält och framför allt magnetiska fält har<br />
diskuterats mycket under senare år. Idag går det inte att dra några<br />
säkra slutsatser om sådana fält innebär en ökad risk för cancer.<br />
Forskare försöker identifiera genetiska kännetecken som avgör<br />
om en människa löper högre eller lägre risk att drabbas av cancer.<br />
Det är emellertid inte troligt att det inom de närmaste fem åren<br />
utvecklas metoder så att genetiska markörer praktiskt kan användas<br />
för att förebygga cancer i arbetslivet.<br />
Även åtgärder som inte direkt gäller enskilda kemikalier i<br />
arbetsprocessen kan bidra till att förebygga cancer. Rökfria miljöer<br />
minskar expo<strong>ner</strong>ingen för miljötobaksrök på arbetsplatsen<br />
samtidigt som rökare påverkas att sluta. Åtgärder för att förändra<br />
matvanor i syfte att förebygga hjärtinfarkt, t ex hos yrkesförare, 6<br />
bidrar sannolikt också till att minska risken för cancer. Åtgärder<br />
för att öka den fysiska aktiviteten hos perso<strong>ner</strong> med stillasittande<br />
arbete minskar troligen risken för cancer i tjocktarmen.<br />
6. Se kapitel 21.<br />
Referenser<br />
Cancer-Miljöregistret 1960-70. EpC-rapport 1994:4, Socialstyrelsen, Stockholm,<br />
1994.<br />
SOU 1984:67. Cancer, orsaker, förebyggande m m. Betänkande av cancerkommittén,<br />
Stockholm, 1984.
Psykisk ohälsa, våld och trakasserier 67<br />
.<br />
8<br />
Luftvägssjukdomar<br />
Astma och hösnuva har under de senaste decennierna ökat i Sverige<br />
och andra i-länder. Ökningen är tydligast vad gäller barn medan<br />
resultaten inte är lika entydiga för vuxna. Närmare 2 procent av<br />
de 18-åringar som mönstrade 1971 hade astma. Tio år senare hade<br />
förekomsten ökat till nästan 3 procent.<br />
I början av 1990-talet hade 6–8 procent av norrlänningarna i övre<br />
tonåren astma och ungefär 1 procent av 16–19-åringarna drabbas<br />
varje år av sjukdomen. Antalet vuxna som för första gången får astma<br />
varierar i olika studier från 100 till 500 fall per 100 000 människor<br />
och år. Ungefär var 20:e vuxen individ har astma.<br />
De flesta barn med astma och hösnuva är också allergiker (Formgren,<br />
1994). För vuxna är sambandet mellan allergi och astma inte<br />
alls lika vanligt och det går ofta inte att säkert ange någon orsak<br />
till sjukdomen.<br />
Kroniskt obstruktiv lungsjukdom inbegripet emfysem drabbar<br />
framför allt rökare. Sjukdomen har blivit vanligare under senare<br />
år. I början av 1990-talet hade 8 procent av männen i åldern 60–69<br />
år kroniskt obstruktiv lungsjukdom jämfört med 4 procent av<br />
kvinnorna. En del avlider av sjukdomen.<br />
Kronisk bronkit eller kronisk slemhosta utan andra tecken på<br />
sjukdom kan ses som luftvägarnas sätt att skydda sig mot skadliga<br />
ämnen, t ex damm och tobaksrök. Dessa besvär anses emellertid<br />
inte öka risken för kroniskt obstruktiv lungsjukdom eller astma.<br />
Allergisk alveolit kan ge feberattacker, hosta, andnöd och kan<br />
försämra lungornas funktion. I lindriga fall går symptomen över
68 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
inom något dygn. Dessa fall kallas inhalationsfeber eller ODTS,<br />
organic dust toxic syndrome. Inandning av stora mängder damm<br />
från djur och växter kan orsaka denna feber.<br />
Expo<strong>ner</strong>ingar som ger astma ökar också ofta risken för rinnsnuva<br />
och nästäppa.<br />
Förekomst av luftvägssjukdomar i arbetslivet<br />
Från 1990 till 1992 anmäldes cirka 300 fall av astma per år i<br />
Sverige som arbetssjukdom. Rapporteringen beror naturligtvis<br />
på om sjukdomen uppmärksammas. I Finland är rapporteringsskyldigheten<br />
obligatorisk. Om rapporteringsfrekvensen varit<br />
densamma i Sverige som i Finland skulle drygt dubbelt så många<br />
fall anmälts.<br />
För män anmäldes astma som arbetssjukdom oftast bland bagare,<br />
metallugnsarbetare, svetsare och sprutmålare, tabell 8.1.<br />
För kvinnor var det vanligast bland träarbetare, plastarbetare och<br />
husdjursskötare, tabell 8.2.<br />
Tabell 8.1. ”Tio-i-topp” lista över de yrken bland svenska män som hade den<br />
högsta rapporteringsfrekvensen av astma 1990–1992 (källa: ISA).<br />
Yrke Frekvens (fall/100 000 och år) Antal fall<br />
Bagare 78 16<br />
Hytt- och metallugnsarbetare 70 6<br />
Svetsare 65 54<br />
Sprutmålare 60 11<br />
Kemisk processarbetare 59 6<br />
Gjuteriarbetare 57 6<br />
Träförädlingsarbetare 46 14<br />
Verkstadssnickare 35 14<br />
Plastarbetare 35 9<br />
Pappersbruksarbetare 30 8<br />
Tabell 8.2. ”Tio-i-topp” lista över de yrken bland svenska kvinnor som hade den<br />
högsta rapporteringsfrekvensen av astma 1990–1992 (källa: ISA).<br />
Yrke Frekvens (fall/100 000 och år) Antal fall<br />
Träarbetare 100 6<br />
Plastarbetare 63 10<br />
Husdjursskötare 60 5<br />
Verkstadsarbetare 26 6<br />
Laboranter 25 6<br />
Paketerare 24 10<br />
Sömmerskor 22 8<br />
Städerskor 13 35<br />
Frisörer 13 6
Psykisk Luftvägssjukdomar<br />
ohälsa, våld och trakasserier 69<br />
Om dessa uppgifter jämförs med Arbetsmiljökommissionens<br />
beskrivning från 1980-talets mitt så är förhållandena i stort sett<br />
oförändrade (Malmberg, 1990). Antalet anmälda svetsare har<br />
emellertid ökat från 30 till 60 fall per 100 000 svetsare och år.<br />
Dödsfall i astma har analyserats för olika yrken efter justering<br />
för olika yrkesgruppers rökvanor (Dödsfallsregistret, SCB). För<br />
enskilda yrken är fallen ganska få varför den slumpmässiga osäkerheten<br />
blir stor. Lantbrukare och lantarbetare var de enda manliga<br />
yrkesgrupper som uppvisade ökad dödlighet under perioden 1981<br />
till 1992. Hårfrisörskor den enda kvinnliga yrkesgrupp som visade<br />
ökad dödlighet i astma, 8 fall mot förväntade 1,8. Hårfrisörer utsätts<br />
för ämnen som irriterar luftvägarna, t ex blekmedel.<br />
Efter justering för rökvanor visar det sig att fyra yrkesgrupper<br />
löpte en överrisk att dö i kroniskt obstruktiv lungsjukdom under<br />
perioden 1981–1992 (Dödsfallsregistret, SCB). Dessa grupper var<br />
trädgårdsarbetare (16 fall mot 7 förväntade), brevbärare (13 fall<br />
mot 5,7 förväntade), truckförare (22 fall mot 10,5 förväntade) samt<br />
lagerarbetare (64 fall mot 30,5 förväntade). Vad gäller kvinnor var<br />
det endast lagerarbetare som uppvisade en förhöjd risk (12 fall mot<br />
5 förväntade). Den ökade risken inom dessa yrkesgrupper beror<br />
sannolikt på att människor omplacerats dit på grund av sjukdom.<br />
Kroniskt obstruktiv lungsjukdom utvecklas under lång tid och<br />
därför hin<strong>ner</strong> människor bli förflyttade eller söka andra arbeten<br />
när de börjar bli sjuka.<br />
I arbetsskadestatistiken är det svårt att skilja mellan kroniskt<br />
obstruktiv lungsjukdom och kronisk slemhosta. Statistiken blir<br />
därför ganska osäker. Från 1990 till 1992 rapporterades årligen<br />
cirka 50 fall för män och ungefär 25 fall för kvinnor. De fem<br />
manliga yrken med högst frekvens fanns inom stål-, smides- och<br />
gjuteriarbete, annat tillverkningsarbete, kemisk processarbete<br />
samt gummi- och plastarbete, målnings- och golvläggningsarbete,<br />
samt trävaruarbete. För kvinnor var det vanligast bland kemiskt<br />
processarbete samt gummi- och plastarbete.<br />
Att näsbesvär anmäls som arbetsskada är ovanligt. Livsmedelsarbetare<br />
är den helt domi<strong>ner</strong>ande gruppen bland såväl män som<br />
kvinnor. Från 1990 till 1992 anmäldes 32 manliga fall och 13<br />
kvinnliga. Av dessa var 30 män och 12 kvinnor bagare.
70 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
Från 1990 till 1992 rapporterades för män 51 fall av allergisk<br />
alveolit och för kvinnor 11 fall. Lantbrukare hade de flesta rapporterna,<br />
totalt 33 fall, varav 30 män och 3 kvinnor. Sex fall fanns<br />
inom träförädlingsarbete. För denna yrkesgrupp har anmälningarna<br />
under de senaste tio åren minskat från cirka 80 till 20 fall<br />
årligen per 100 000.<br />
Orsaker till luftvägssjukdomar i olika arbetsmiljöer<br />
En kunskapsöversikt har nyligen publicerats (Torén, 1995). Lantbrukare<br />
löper en ökad risk att få astma, kronisk bronkit och allergisk<br />
alveolit. Astma kan bero på damm från spannmål, kvalster som<br />
lever på mögel, damm från husdjur eller damm och irriterande<br />
ämnen i svinstallar. Allergisk alveolit orsakas av damm från bl a<br />
mögligt hö och spannmål. Olika typer av damm och irriterande<br />
gaser från svinskötsel kan vara viktiga förklaringar till varför lantbrukare<br />
löper en ökad risk för kronisk slemhosta. I svinhus finns<br />
damm från grisarnas päls, föda och avföring. Det finns dessutom<br />
bakterier, ammoniak och svavelväte, vilket innebär att miljön i<br />
svinhus kan vara mycket irriterande för luftvägarna. En svensk<br />
studie från 1993 visade dammhalter från 7 till 14 mg/m 3 . Nivågränsvärdet<br />
är 5 mg/m 3 .<br />
Svetsrök innehåller en mängd ämnen som irriterar luftrören. De<br />
som svetsar i rostfritt stål löper sannolikt större risk att få astma<br />
än svetsare som arbetar med vanligt järn. Den ökade risken beror<br />
på att rostfritt stål innehåller sexvärt krom, som ger astma också i<br />
andra miljöer. En ny svensk undersökning har funnit att svetsare<br />
löper ökad risk för astma. Svenska och utländska undersökningar<br />
har visat att kronisk slemhosta är vanligare bland svetsare.<br />
Olika isocyanater och syraanhydrider är kända orsaker till astma.<br />
Isocyanater används som härdare i plaster, färger, lacker och vid<br />
produktion av polyuretanplast. De utnyttjas också vid tillverkning<br />
av bildetaljer, t ex säten och instrumentpaneler, samt till stoppning<br />
av möbler. Isocyanater används allt mer i lacker, framför allt för<br />
att minska innehållet av flyktiga lösningsmedel. Isocyanater och<br />
syraanhydrider är en trolig orsak till den ökade frekvensen av astma<br />
bland processarbetare, sprutmålare och plastarbetare.<br />
Gjuteriarbetare är en annan grupp som expo<strong>ner</strong>as för isocyanater<br />
som ibland tillsätts för att härda gjutkärnan. Metoden kallas ”cold-
Psykisk Luftvägssjukdomar<br />
ohälsa, våld och trakasserier 71<br />
box” och tillämpas numera ofta. Med tillgänglig statistik går det<br />
inte att avgöra om astma orsakad av isocyanater är ett minskande,<br />
oförändrat eller ökande problem i Sverige.<br />
Damm i bagerier kan öka risken för astma, rinnsnuva, nästäppa<br />
och kronisk slemhosta. Exakt vad i mjölet som orsakar dessa<br />
sjukdomar är inte känt, men misstankar har riktas mot olika äggviteämnen.<br />
Enzym, t ex alfa-amylas, tillsätts för att mjölet skall<br />
bli bättre att baka med. Från svenska bagare och tillverkare av<br />
enzym har det rapporterats att allergi mot dessa tillsatser har<br />
orsakat astma. En ny svensk studie visar att manliga bagare löper<br />
en fördubblad risk för astma. Någon liknande riskökning har<br />
emellertid inte observerats för kvinnliga bagare, sannolikt därför<br />
att deras arbetsuppgifter inte är lika dammiga. Både männen och<br />
kvinnorna har ofta näsbesvär och slemhosta.<br />
Arbete med försöksdjur ökar risken för astma bland t ex laboratoriearbetare.<br />
De drabbas också av rinnsnuva och nästäppa. Dessa<br />
sjukdomar beror på allergi mot äggviteämnen från försöksdjuren.<br />
En svensk studie från 1980-talets mitt visade att nästan var tredje<br />
som hanterade försöksdjur var allergisk och att ungefär var tionde<br />
hade astma.<br />
Misstankar har väckts om att vattenbaserade färger kan vara<br />
irriterande för luftvägarna. Dessa färger har i stor utsträckning<br />
ersatt de som innehöll organiska lösningsmedel. Det är oklart om<br />
vattenbaserade färger i allmänhet kan orsaka luftvägssjukdomar.<br />
Målare och lackerare kan utsättas för t ex isocyanater i färger och<br />
lacker. Aziridin, som kan finnas i tvåkomponentsfärger, har nyligen<br />
visat sig orsaka astma. Fall av sådan astma har också upptäckts i<br />
Sverige.<br />
Det har uppmärksammats att damm från latexhandskar kan orsaka<br />
astma, bl a inom sjukvården. På ett belgiskt sjukhus fick drygt<br />
2 procent av sjuksköterskor, städerskor och laboratorieanställda<br />
astma av latex. Det är okänt hur många i Sverige som drabbas av<br />
sådan astma.<br />
Träarbete ökar risken för luftvägssjukdomar. Att allergisk alveolit<br />
har varit vanlig beror på hantering av mögligt trä. Risken<br />
för denna sjukdom har minskat kraftigt under senare år, framför<br />
allt därför att torktekniken har förändrats. De som varit mest<br />
utsatta för mögligt trädamm är justerare, men de sitter numera i
72 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
särskilda hytter som skyddar mot dammet. Risken för astma och<br />
andra luftvägssjukdomar beror troligen på trädammet i sig, men<br />
också på en del flyktiga ämnen som finns i virket.<br />
Svenska och utländska studier har visat att anställda vid pappersbruk<br />
och massafabriker löper större risk än andra att drabbas av<br />
luftvägssjukdomar. Dessa besvär kan bl a bero på pappersdamm och<br />
kemikalier, som används vid blekning, t ex klorgas. Massaindustrin<br />
använder numera även ozon till blekning. Ozon ersätter klor,<br />
som tagits bort för att minska belastningen på miljön. Det är väl<br />
känt att ozon kan orsaka luftvägssjukdomar, bl a astma. Anställda<br />
vid massafabriker och entreprenörer har fått luftvägsbesvär vid<br />
oförutsedda utsläpp av ozon. Hur många som drabbats i Sverige<br />
är inte känt. Fem massafabriker bleker idag med ozon.<br />
De rapporterade orsakerna till astma i svenskt arbetsliv stämmer<br />
ganska väl med utländska studier. Enligt en engelsk studie beror drygt<br />
vart femte fall av yrkesastma på isocyanater, den i särklass vanligaste<br />
orsaken. Andra rapporterade orsaker är t ex mjöldamm, 8 procent,<br />
lödrök, 6 procent, laboratoriedjur, 5 procent, andra kemikalier, 5<br />
procent samt trädamm, 4 procent.<br />
I en del fall går det inte att ange att något enskilt ämne är orsak<br />
till luftvägssjukdom. Riskfaktorerna kan då vara irriterande ämnen,<br />
t ex ammoniak eller ami<strong>ner</strong>. Dessa ämnen har uppmärksammats<br />
allt mer sedan mitten av 1980-talet. Städerskors och frisörers<br />
ökade risk för astma kan bero på dessa irriterande ämnen, men<br />
kunskapsläget är osäkert.<br />
Miljötobaksröks betydelse för luftvägssjukdomar är oklar. Det<br />
finns motstridiga uppfattningar om huruvida miljötobaksrök orsakar<br />
astma bland vuxna.<br />
Arbetslokaler med t ex fuktskador kan öka risken för luftvägsbesvär.<br />
Något enskilt ämne eller någon särskild grupp av ämnen<br />
kan hittills inte förklara dessa symptom. Både bostäder och arbetsplatser<br />
kan ha dessa skador. Det finns inte någon enhetlig<br />
definition på ”sjukt hus”. Det går därför inte att uppskatta hur<br />
många lokaler som är skadade och inte att avgöra om det är ett<br />
växande eller minskande problem.<br />
Det finns inte heller någon information om hur många som<br />
drabbats av luftvägsbesvär på grund av fuktskadade arbetsplatser.<br />
En vanlig uppfattning är att dessa problem är vanligare i skolor
Psykisk Luftvägssjukdomar<br />
ohälsa, våld och trakasserier 73<br />
och på kontor än t ex i industrin. Både svenska och utländska<br />
studier visar att barn som vistas i fuktskadade byggnader löper en<br />
ökad risk att få astma.<br />
Det finns krav på att ventilationssystem i vissa lokaler skall ha<br />
kontrollerats senast 1994. Enligt Boverket hade mindre än varannan<br />
byggnad kontrollerats vid utgången av 1994. I genomsnitt<br />
godkändes sju av tio kontrollerade byggnader.<br />
Nya orsaker till luftvägssjukdomar<br />
Förändringar av arbetsmiljön påverkar risken för luftvägssjukdomar.<br />
Asbestos och stendammslunga har i praktiken elimi<strong>ner</strong>ats sedan asbest<br />
förbjudits och expo<strong>ner</strong>ing för stendamm minskat kraftigt.<br />
Den ökade användningen av lacker och färger med isocyanater<br />
kan öka risken för astma, om inte expo<strong>ner</strong>ingen minskas genom<br />
olika åtgärder. När massaindustrin bleker med ozon kan samtidigt<br />
en ny riskmiljö skapas. En övergång från färger med lösningsmedel<br />
till vattenbaserade färger ökar sannolikt risken för luftvägsbesvär,<br />
om inte förebyggande insatser görs. De vattenlösliga färgerna har<br />
emellertid minskat risken för skador på centrala <strong>ner</strong>vsystemet. I<br />
vattenbaserade produkter används konserveringsmedel, som kan<br />
öka risken för luftvägssjukdomar och allergier. En ökad förekomst<br />
av luftvägssjukdomar kan komma att uppträda bl a vid limning<br />
och målning inom verkstads- och byggnadsindustrin till följd<br />
av en större användning av tvåkomponentsprodukter och andra<br />
snabbhärdande ämnen.<br />
En del risker har eller håller på att omvärderas. Svetsares risk<br />
att drabbas av astma har uppmärksammats relativt nyligen. Fram<br />
till 1980-talets mitt ansåg de flesta experter att irriterande gaser, t<br />
ex klorgas eller svaveldioxid, inte kunde ge astma. I Nordamerika<br />
anses nu höga, enstaka expo<strong>ner</strong>ingar för dessa ämnen vara en riskfaktor<br />
för astma. Europeiska forskare är mer tveksamma, men en<br />
omvärdering kan vara på gång. Rökning har tidigare ansetts kunna<br />
förklara i stort sett alla fall av kroniskt obstruktiv lungsjukdom.<br />
Expo<strong>ner</strong>ing för damm anses numera också kunna vara en orsak<br />
till denna sjukdom.<br />
En del nya ämnen, som kan ge luftvägsbesvär, har upptäckts<br />
under de senaste tio åren, t ex latexdamm på sjukhus, azidrin i<br />
vissa färger och miljön i svinhus.
74 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
Luftvägssjukdomar kan förebyggas<br />
Genom att många faktorer bakom luftvägssjukdomar är kända går<br />
dessa hälsoproblem också att förebygga. Det gäller att undvika<br />
ämnen, minska expo<strong>ner</strong>ing för ämnen som måste användas, att<br />
upptäcka besvären i tid och därmed lindra sjukdomens förlopp.<br />
Av de ämnen, som kan påverka luftvägarna, är det endast ett<br />
fåtal som kräver tillstånd för att få användas i arbetslivet, t ex syraanhydrider.<br />
För andra miljöer, t ex laboratorier med försöksdjur,<br />
eller för vissa ämnen, t ex isocyanater, finns särskilda regler för<br />
att minska expo<strong>ner</strong>ingen. Dessutom krävs hälsoundersökningar<br />
av de som expo<strong>ner</strong>as.<br />
Studier av perso<strong>ner</strong> som fått astma av isocyanater visar att prognosen<br />
är bättre om sjukdomen upptäcks tidigt och expo<strong>ner</strong>ingen<br />
upphör. Den stora skillnaden mellan de anmälda fallen i Finland<br />
och i Sverige talar för att många fall av yrkesastma, sannolikt några<br />
hundra per år, inte sätts i samband med arbetet. Därmed finns risk<br />
att dessa perso<strong>ner</strong> fortsätter att utsättas för faktorer i arbetsmiljön<br />
som försämrar deras sjukdom. Det kan leda till att de ej tillfrisknar<br />
och att besvären blir onödigt svåra.<br />
Ärftlighet för allergi, s k atopi, ökar risken för sådan astma som<br />
beror på expo<strong>ner</strong>ing av ämnen från djur och växter, t ex bageridamm<br />
och enzymer. Eftersom allt fler barn och ungdomar får<br />
astma, hösnuva och allergi kommer allt fler med känsliga luftrör<br />
ut i arbetslivet under det närmaste decenniet. Allt fler kommer<br />
därmed att reagera på låga koncentratio<strong>ner</strong> av damm och irriterande<br />
ämnen.<br />
Möjligheter att med läkarundersökning, hälsokontroller och<br />
laboratorietest identifiera känsliga människor har diskuterats, men<br />
metoden anses för närvarande trubbig, vilket följande exempel<br />
illustrerar:<br />
Människor som sköter försöksdjur löper hög risk att bli allergiska mot<br />
djuren. Risken är dessutom särskilt stor för dem som är atopiker, dvs har<br />
ärftlighet för allergi. Botham (1995) studerade ett engelsk läkemedelsföretag<br />
och de som arbetade med försöksdjur. Resultaten kan användas<br />
för att utvärdera hur effektiva hälsokontroller egentligen är. Efter två år<br />
hade 20 procent av atopikerna blivit allergiska mot försöksdjur. Ungefär<br />
4 procent av de ”helt friska” hade också fått sådan allergi. Ungefär var<br />
femte som anställs brukar vara atopiker. Om 200 människor anställs blir<br />
resultatet följande: Av de 40 som är atopiker får 8 allergi mot försöksdjur,<br />
20 procent gånger 40. Av de 160 ”friska” får 6 allergi mot försöksdjur, 4
Psykisk Luftvägssjukdomar<br />
ohälsa, våld och trakasserier 75<br />
procent gånger 160. Det innebär att 57 procent, 8 av 14, av allergierna<br />
skulle ha förhindrats om atopikerna nekats anställning. Med andra ord,<br />
även om var femte anställd skulle sorterats bort så finns ändå hälften av<br />
allergierna kvar.<br />
Inom träindustrin har risken med mögligt virke uppmärksammats.<br />
Expo<strong>ner</strong>ingen har minskat markant och därmed också risken för<br />
allergisk alveolit och inhalationsfeber, vilket framgår ur ISA. Med<br />
den statistik som finns går det emellertid inte att utvärdera hur effektiva<br />
olika förebyggande åtgärder varit inom andra branscher.<br />
Referenser<br />
Botham PA, Lamb CT, Teasdale EL, Bon<strong>ner</strong> SM, Tomerson JA. Allergy to laboratory<br />
animals: a follow up study of its incidence and to the influence of<br />
atopy and preexisting sensitization on its development. Occup Environ<br />
Med 1995;52:129–133.<br />
Formgren H. Omfattningen av allergi och annan överkänslighet. Folkhälsoinstitutet,<br />
Stockholm, 1994.<br />
Malmberg P. Yrkeslungsjukdomar. Rapport till Arbetsmiljökommissionen,<br />
Stockholm, 1990.<br />
Torén K. Astma och yrke. I: Westerholm P (ed): Arbetssjukdom – skadlig inverkan<br />
– samband med arbete. Arbete och Hälsa 1995:16; 60–76.
76 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
.<br />
9<br />
Hudsjukdomar<br />
Risk för hudsjukdomar, framför allt på händerna, finns i många<br />
arbetsmiljöer. År 1993 rapporterade 935 män och 1 423 kvinnor<br />
sådana sjukdomar till ISA. De svarade för 4 procent av anmälda<br />
arbetssjukdomar. Nittio procent av anmälda hudsjukdomar är<br />
eksem och i 90 procent av fallen är det händerna som drabbas.<br />
Anmälningar är vanligare bland kvinnor än män och vanligare<br />
bland unga än äldre, figur 9.1 (Hedlin et al, 1994).<br />
antal per 1000<br />
förvärvsarbetande<br />
2,0<br />
1,5<br />
1,0<br />
0,5<br />
kvinnor 16–24 år<br />
kvinnor 25–64 år<br />
män 16–24 år<br />
män 25–64 år<br />
0<br />
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992<br />
Figur 9.1. Frekvens av anmäld hudsjukdom till ISA 1980–92 för män respektive<br />
kvinnor.
Psykisk Hudsjukdomar ohälsa, våld och trakasserier 77<br />
Det finns en tendens till färre anmälningar under 1990-talet,<br />
framför allt bland yngre. Minskningen kan bero på att allt färre<br />
arbetar i tillverkningsindustrin, speciellt yngre människor. 1 De<br />
anmälda var under tiden 1987–1991 sjukskrivna i genomsnitt 15<br />
veckor. Två tredjedelar av dem som 1990 var långtidssjukskrivna 2<br />
för hudsjukdom hade anmält den som arbetsskada.<br />
Bara en liten del av alla handeksem rapporteras till ISA. En tvärsnittsundersökning<br />
i Göteborg under 1980-talet visade att drygt 10<br />
procent av befolkningen i yrkesverksam ålder hade haft handeksem<br />
under det senaste året (Meding, 1991). Sjuttio procent av de med<br />
eksem hade sökt läkare och 20 procent hade varit sjukskrivna minst<br />
en vecka. Sjukskrivningstiden var i genomsnitt 19 veckor. Dubbelt<br />
så många kvinnor som män rapporterade handeksem.<br />
Arbetsskadestatistik för 1990–91 i kombination med FoB90 har<br />
visat i vilka yrken det finns en överrisk för hudsjukdomar, tabell<br />
9.1. De högsta riskerna uppvisar yrkesgrupper som ofta kommer<br />
i kontakt med vatten, oljor och rengöringsmedel. I hälften av alla<br />
fall uppges att vatten och rengöringsmedel är orsak till eksemet.<br />
I vissa arbetsmiljöer finns kemikalier som både kan irritera huden<br />
och ge allergier.<br />
Tabell 9.1. Yrkesgrupper med ökad risk för hudsjukdom 1990–91. (Hedlin et<br />
al,1994)<br />
Yrkesgrupp Antal anmälda fall 1990–91<br />
Frisörer (kvinnor) 92<br />
Maskinmontörer (kvinnor) 52<br />
Kockar och kallskänkor (kvinnor) 77<br />
Tandsköterskor (kvinnor) 53<br />
Verkstadsmekaniker (män) 142<br />
Kockar och kallskänkor (män) 33<br />
Städare (kvinnor) 237<br />
Köksbiträden (kvinnor) 148<br />
Vårdbiträden (kvinnor) 208<br />
Maskinreparatörer (män) 126<br />
Undersköterskor och sjukvårdsbiträden (kvinnor) 256<br />
Paketerare (kvinnor) 35<br />
Maskinmontörer (män 61<br />
Byggnadsmålare (män) 42<br />
1. Se kapitel 1.<br />
2. Långtidssjukskriven= mer än 90 dagar.
78 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
Den högsta risken löper kvinnliga frisörer. Man uppskattar att<br />
ca 20 procent av frisörerna byter yrke på grund av handeksem<br />
(Meding, 1991). Andra utsatta yrkesgrupper är maskinmontörer,<br />
verkstadsmekaniker, kockar, kallskänkor, köksbiträden, tandsköterskor<br />
och städare. Sammanställningar från andra länder visar på<br />
en likartad bild av utsatta yrkesgrupper.<br />
Skadliga faktorer<br />
Hudsjukdomarna i arbetslivet är framför allt icke-allergiskt och<br />
allergiskt kontakteksem samt kontakturtikaria. Icke-allergiskt kontakteksem<br />
är den vanligaste typen. Det kallas också traumiterativt<br />
eller toxiskt eksem. Vatten och rengöringsmedel är de vanligaste<br />
orsakerna till detta eksem. Oljor, lösningsmedel, damm, smuts<br />
och slitage på huden finns ofta också med i bilden. Våtarbete<br />
är vanligt i många kvinnoyrken, t ex frisör, städare, köksbiträde,<br />
vårdbiträde och tandsköterska. Kvinnors ökade risk att få eksem<br />
kan förklaras av att de oftare än män har våtarbete såväl i sitt yrke<br />
som i hemmet. Vid icke-allergiskt kontakteksem är prognosen god<br />
om arbetsvillkoren förbättras, t ex mindre våtarbete. Förebyggande<br />
åtgärder kan alltså förväntas ha god effekt.<br />
Allergiskt kontakteksem beror på en allergisk reaktion när vissa<br />
ämnen kommer i kontakt med huden. Denna typ kallas fördröjd<br />
överkänslighet eller typ IV-allergi. Den skiljer sig från allergier<br />
i luftvägarna.<br />
Ungefär 3 700 ämnen har beskrivits som orsak till kontaktallergi.<br />
De ämnen som oftast ger allergi är nickel, gummikemikalier, kolofonium,<br />
konserveringsmedel, krom, vissa plaster och substanser i<br />
parfymer. Kontaktallergi innebär inte alltid ett kroniskt eksem, utan<br />
symptomen uppträder när huden kommer i kontakt med ämnet.<br />
Nickelallergi är vanligast. Var tionde svensk kvinna är allergisk<br />
mot nickel. Bland män är det bara 1 procent. Många får inte sin<br />
nickelallergi i arbetslivet utan överkänsligheten grundläggs genom<br />
att smycken eller andra metallföremål kommer i direkt kontakt<br />
med huden. I vissa studier har fyra av tio nickelallergiker fått handeksem.<br />
Kontakt med t ex mynt eller nycklar, men också våtarbete<br />
kan utlösa eksemet. Nickel i handverktyg har uppmärksammats<br />
under senare år, framför allt som en risk för män. Sådana handverktyg<br />
kartläggs för närvarande i Sverige.
Psykisk Hudsjukdomar<br />
ohälsa, våld och trakasserier 79<br />
EU har beslutat om förbud mot försäljning av t ex smycken,<br />
knappar och blixtlås som avger nickel (Lidén, 1993). Förbudet<br />
gäller framför allt föremål som används privat.<br />
Cement gav tidigare ofta kromallergi. Besvären orsakades av vattenlöslig<br />
kromat. I Sverige och några andra länder, t ex Danmark<br />
och Finland, blandas sedan 10–15 år järnsulfat i cement. Järnsulfat<br />
binder kromaten. I Finland har kromallergi bland byggnadsarbetare<br />
minskat med omkring 65 procent sedan 1987 (Roto et al, 1996). 3<br />
Minskningen anses bero på att järnsulfat blandas i cementen.<br />
Kontaktallergi mot gummikemikalier beror ofta på arbetsmiljön,<br />
framför allt på skyddshandskar. Kolofonium är en harts som<br />
finns i barrträd och används i många olika produkter, t ex plåster,<br />
för att det skall fästa bättre. Det utnyttjas också som flussmedel<br />
vid lödning och kan vid sådan användning ge eksem i ansiktet.<br />
Kolofonium finns också i papper. I enstaka fall har pappersarbete<br />
rapporterats ge eksem, men problemets omfattning är inte känd.<br />
Det finns mer kolofonium i mekanisk pappersmassa, som bl a<br />
används i s k miljövänligt papper (Karlberg et al, 1995). Många<br />
konserveringsmedel kan ge kontaktallergi, t ex isotiazolino<strong>ner</strong> och<br />
s k formaldehydavgivare. Plaster, främst epoxy och akrylater, kan<br />
också orsaka allergier.<br />
Nässelutslag, kontakturtikaria, kan vara allergisk eller ospecifik.<br />
Den allergiska reaktionen skiljer sig från kontaktallergi. Förutom<br />
hudsymptom förekommer ibland också snuva, irritation i ögonen<br />
eller astma. Eftersom symptomen visar sig inom några minuter<br />
efter expo<strong>ner</strong>ingen är sambandet ofta uppenbart och leder inte<br />
till läkarbesök. Det är oklart hur vanlig denna sjukdom är, men pågående<br />
studier indikerar att några procent av de yrkesverksamma<br />
har dessa symptom eller har någon gång drabbats av dem. Allergisk<br />
kontakturtikaria orsakas oftast av äggviteämnen och kan ibland<br />
utvecklas till kroniskt eksem, ”proteindermatit”. I arbetslivet finns<br />
risk för kontakturtikaria framför allt vid kontakt med gummilatex<br />
i handskar, hantering av livsmedel eller arbete med djur.<br />
Ammoniumpersulfat och kaliumpersulfat, som finns i frisörernas<br />
arbetsmiljö, kan ge kontakturtikaria. Gummilatex är gummiträdets<br />
3. Någon motsvarande undersökning finns inte i Sverige.
80 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
sav och används till olika produkter av naturgummi. Latexallergi är<br />
i första hand ett problem för dem som använder handskar i sjukvården.<br />
Eftersom risken för blodburen smitta ökat, används allt<br />
fler handskar inom sjukvård och tandvård. Drygt sex miljo<strong>ner</strong> par<br />
operationshandskar och 50–60 miljo<strong>ner</strong> undersökningshandskar<br />
av gummilatex används varje år i Sverige. Tre procent av de som<br />
arbetade inom tandvård och på operationsavdelningar i Stockholm<br />
var allergiska mot latex i början av 1990-talet (Wrangsjö, 1993).<br />
Utländska undersökningar har i en del fall visat att var tionde i högexpo<strong>ner</strong>ade<br />
grupper är allergisk mot latex. Latexallergi kan förutom<br />
hudsymptom också ge astma och svåra akuta reaktio<strong>ner</strong>, anafylaxi.<br />
Inom EU utreds riskerna med skyddshandskar. En del talar för att<br />
det kan bli lagstiftning, bl a om märkning av skyddshandskar och<br />
att gummilatex skall redovisas i innehållsdeklaratio<strong>ner</strong>.<br />
Ökad risk för atopiker att få handeksem<br />
Atopi innebär en medfödd benägenhet att utveckla atopiskt eksem 4 ,<br />
allergisk snuva, allergisk ögonkatarr och allergisk astma. Minst 25<br />
procent av alla svenskar är atopiker. De som har atopiskt eksem<br />
har ömtålig hud. Flera stora skandinaviska undersökningar har<br />
visat att den som haft atopiskt eksem som barn löper tre gånger<br />
större risk att få handeksem som vuxen (Meding, 1991). De drabbas<br />
framför allt av icke-allergiskt kontakteksem. Alla atopiker är<br />
inte lika känsliga och risken beror också på vad huden utsätts för.<br />
En finsk studie visade att 90 procent fick handeksem om de under<br />
mer än två timmar per arbetsdag utsattes för ämnen som irriterade<br />
huden. En analys av svensk arbetsskadestatistik visar att 40 procent<br />
av 16–24-åringar som anmält hudsjukdom som arbetsskada hade<br />
haft atopiskt eksem som barn.<br />
Handeksem blir vanligare<br />
Atopiska sjukdomar ökar snabbt i de flesta länder. Flera internationella<br />
studier visar att före 1960 hade 2–3 procent av barnen atopiskt<br />
eksem. Under 1960-talet hade 4–8 procent sådana besvär. Bland<br />
barn födda efter 1970 drabbades 9–12 procent och då ofta före sju års<br />
ålder. Bakgrunden till denna ökning är oklar, men misstankar riktas<br />
4. Atopiskt eksem = böjveckseksem.
Psykisk Hudsjukdomar<br />
ohälsa, våld och trakasserier 81<br />
mot olika faktorer i miljön. Eftersom atopiskt eksem ökar risken<br />
för handeksem blir dessa besvär sannolikt vanligare. Handeksem<br />
var på 1980-talet dubbelt så vanligt som 20 år tidigare.<br />
Hudsjukdomar kan botas och förebyggas<br />
Handeksem leder ibland till arbetsbyte. Prognosen för att kunna<br />
fortsätta som yrkesaktiv är god om expo<strong>ner</strong>ingen för eksemframkallande<br />
faktorer, ofta våtarbete, kan elimi<strong>ner</strong>as eller minskas. I en<br />
undersökning från Göteborg uppgav 8 procent av perso<strong>ner</strong> med<br />
handeksem att de bytt yrke på grund av hudbesvären (Meding,<br />
1991). Sådant byte av yrke förekom ofta bland frisörer, bagare,<br />
tandsköterskor, städare, köksbiträden, kockar och maskinskötare.<br />
Med goda ruti<strong>ner</strong> kring handhygien, hudvård och handskanvändning<br />
kan många fall av arbetsrelaterade handeksem förebyggas.<br />
Tiden för våtarbete skall vara så kort som möjligt. I<br />
många fall går det också att använda produkter med mindre risk<br />
för hudirritation och allergi. Atopiker bör få lämplig rådgivning<br />
inför val av yrke. Det finns dock en bristande kunskap om hur<br />
stora effekter de olika förebyggande metoderna har.<br />
Referenser<br />
Hedlin M, Bengtsson B, Norell M, Malker H. Anmälda hudsjukdomar i arbetslivet.<br />
Arbetarskyddsstyrelsen. Rapport 1994:10.<br />
Karlberg A-T, Gäfvert E, Lidén C. Environmentally friendly paper may increase<br />
risk of hand eczema in rosin-sensitive persons. J Am Acad Dermatol<br />
1995;33:427–432.<br />
Lidén C. Nickelförbud inom EG. Läkartidningen 1993;90:2953–2954.<br />
Meding B. Handeksem. En epidemiologisk undersökning. Arbete och Hälsa<br />
1991:28.<br />
Roto P, Sainio H, Reunala T, Laippala P. Addition of ferrous sulfate to cement<br />
and risk of chromium dermatitis among construction workers. Contact<br />
Dermatitis 1996;34:43–50.<br />
Wrangsjö K. IgE-mediated latex allergy and contact allergy to rubber in clinical<br />
occupational dermatology. Arbete och Hälsa 1993:25.
82 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
.<br />
10<br />
Fosterskador<br />
Drygt 116 000 kvinnor födde barn i Sverige 1993. Nittiosju<br />
procent av de barn som överlevde första veckan hade inte några<br />
allvarliga missbildningar. 1 Sju procent var för tidigt födda 2 eller<br />
hade låg födelsevikt. 3<br />
Många par får inte så många barn som de önskar. Olika studier<br />
visar att 7–20 procent av de kvinnor, som försöker, inte blir gravida<br />
inom ett år. En sådan situation har 15–24 procent av alla par<br />
varit med om någon gång. Barnlösheten beror på mannen i 30–50<br />
procent av de fall där en orsak kan fastställas.<br />
Mer än var tredje graviditet slutar med missfall. Vissa uppskattningar<br />
antyder till och med att nästan två av tre graviditeter slutar<br />
med missfall. De flesta inträffar innan kvinnan vet om att hon är<br />
med barn. En fjärdedel av alla kända graviditeter avbryts genom<br />
legal abort.<br />
Alla de funktio<strong>ner</strong> som är nödvändiga för normal sexuell förmåga,<br />
fruktsamhet, graviditet och fosterutveckling kan störas av yttre<br />
faktorer. Kunskapen om vilka expo<strong>ner</strong>ingar, som säkert innebär<br />
en risk, är dock starkt begränsad. Kända risker är relativt höga<br />
doser av t ex joniserande strålning, tungmetaller som bly och<br />
kvicksilver, vissa bekämpningsmedel och smittämnen. Ämnen<br />
som ger cancer anses också kunna vara skadliga för könsceller och<br />
1. Källa: Medicinska födelseregistret.<br />
2. Tidigt födda = före 37:e graviditetsveckan.<br />
3. Låg födelsevikt = mindre än 2 500 gram.
Psykisk Fosterskador<br />
ohälsa, våld och trakasserier 83<br />
foster. Människan tycks i flera avseenden vara mer känslig än djur<br />
för reproduktionsstörande faktorer.<br />
Flera epidemiologiska studier har visat samband mellan fysiskt<br />
ansträngande arbete och för tidig födsel. Det gäller framför allt<br />
kvinnor som står och går mycket i sitt arbete. Kraftig fysisk ansträngning<br />
tycks kunna öka risken för missfall, men fynden i olika<br />
studier är inte entydiga. Extrem belastning, t ex viss idrottsträning<br />
på elitnivå, kan rubba menstruatio<strong>ner</strong> och minska fruktsamheten<br />
hos kvinnor. Normal fysisk ansträngning i arbetslivet är inte förknippad<br />
med sådan risk.<br />
Joniserande strålning, t ex röntgenstrålning, kan redan vid<br />
måttliga nivåer vara skadlig och är därför strikt reglerad. Effekten<br />
på människor av lågfrekventa elektriska och magnetiska fält,<br />
t ex från bildskärmar, har undersökts under senare år men några<br />
säkra slutsatser finns inte (Socialstyrelsen, 1995). Hög värme kan<br />
försämra mannens spermier. Misstanken att buller som skadar<br />
hörseln också kan ha negativa effekter på fruktsamhet, graviditet<br />
och fostrets utveckling har fått visst stöd i några epidemiologiska<br />
studier som genomförts under senare år.<br />
I Arbetarskyddsstyrelsens föreskrift om hygieniska gränsvärden<br />
(AFS 1993:9) finns endast tio ämnen angivna som skadliga för<br />
fruktsamhet eller foster. Betydligt fler misstänks emellertid kunna<br />
ha sådana effekter vid nivåer som kan förekomma i arbetslivet. Det<br />
gäller t ex tungmetaller, bekämpningsmedel, organiska lösningsmedel,<br />
anestesigaser, cytostatika och ämnen som används för desinfektion<br />
eller sterilisering. Ämnen som anses potentiellt skadliga för mannens<br />
fruktsamhet är bly, organiskt kvicksilver, kadmium, sexvärt krom,<br />
etylendibromid, toluen, tri- och dinitrotoluen, vissa glykoletrar samt<br />
vissa bekämpningsmedel. De mest skadliga bekämpningsmedlen<br />
används inte i Sverige. Ämnen som har östrogenlika egenskaper, t<br />
ex PCB, DDT och nonylfenol, befaras ha samma negativa effekt på<br />
mäns fruktsamhet som kvinnliga könshormon.<br />
Kunskapen om samband mellan psykosociala miljöfaktorer<br />
och fosterpåverkan är mycket begränsad. Skiftarbete förändrar<br />
människans hormonella dygnsrytm och är dessutom i vissa fall<br />
förknippad med ogynnsamma levnadsvanor och psykisk belastning.<br />
Oregelbunden arbetstid och nattarbete har i några nyligen<br />
genomförda studier visat sig ha samband med en ökad risk för
84 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
olika reproduktionsstörningar, men sambandet betraktas inte som<br />
vetenskapligt säkerställt.<br />
Risker i vissa arbetsmiljöer<br />
Det finns idag inte tillräckligt statistiskt underlag för att kunna ge<br />
en bild av i vilken utsträckning arbetsmiljön i Sverige har negativa<br />
effekter på fosterutveckling eller fortplantning. Arbetsmiljökommissionens<br />
rapport redovisar resultat från en studie över yrken<br />
och förlossningsutfall där nationella register använts. Bland annat<br />
vårdbiträden/undersköterskor, kvinnor i kemiskt processarbete<br />
och i övrigt kemiskt- och cellulosatekniskt arbete löper en ökad<br />
risk att få dödfödda barn. Barn till kvinnliga textilarbetare, svetsare,<br />
köksbiträden och städare har oftare låg födelsevikt. I dessa<br />
analyser hade man mycket begränsade möjligheter att ta hänsyn<br />
till andra faktorer av betydelse för fosterutvecklingen. Det krävs<br />
därför fördjupade studier för att klargöra om expo<strong>ner</strong>ingen i vissa<br />
yrken ökar risken för ogynnsam fosterutveckling.<br />
Internationella epidemiologiska studier tyder på en ökad risk<br />
i vissa yrken för negativa effekter på fruktsamhet eller fosterutveckling.<br />
Det gäller t ex kemtvättare som utsätts för perkloretylen,<br />
tryckeriarbetare som utsätts för toluen och andra lösningsmedel och<br />
veterinärmedicinsk personal som utsätts för anestesigaser. Andra<br />
utsatta yrkesgrupper är frisörer som expo<strong>ner</strong>as för hårfärgmedel,<br />
textilarbetare som utsätts för färgämnen, arbetare i läkemedelsindustri<br />
och apotekspersonal som kommer i kontakt med bland<br />
annat cellgifter. En ökad risk kan också gälla arbetare i kemisk<br />
processindustri, gummiindustri, metall- och elektronikindustri<br />
och laboratoriepersonal som utsätts för lösningsmedel, svetsare<br />
som utsätts för metallrök, lantbruks- och trädgårdsarbetare som<br />
utnyttjar bekämpningsmedel, samt målare, lackerare, lokalvårdare<br />
och sa<strong>ner</strong>are som utsätts för lösningsmedel. Många i dessa yrkesgrupper<br />
utsätts för flera olika kemiska ämnen i varierande nivåer<br />
och det har därför varit svårt att säkert avgöra vilken eller vilka<br />
faktorer som kan vara skadliga. Vissa av sambanden har ifrågasatts<br />
därför att riskökningarna helt eller delvis skulle kunna bero på<br />
andra faktorer, t ex rökvanor.<br />
Arbete inom hälso- och sjukvård innebär ofta tung fysisk ansträngning,<br />
skiftarbete och psykisk belastning som t ex hot och
Psykisk Fosterskador<br />
ohälsa, våld och trakasserier 85<br />
våld. Det förekommer också expo<strong>ner</strong>ing för kemikalier som t ex<br />
anestesigaser, cytostatika och medel för sterilisering. Flera utländska<br />
studier tyder på en ökad risk för förtidsbörd bland vårdpersonal<br />
som utsätts för flera belastande faktorer samtidigt (Ahlborg, 1995).<br />
En nyligen publicerad svensk studie visar att missfall är vanligare<br />
bland barnmorskor som arbetar treskift eller enbart nattskift än<br />
bland de som endast har dagarbete (Axelsson et al,1994).<br />
Expo<strong>ner</strong>ing för organiska lösningsmedel, framför allt perkloretylen,<br />
förekommer i kemtvättar. En svensk studie av tvätteriarbetare<br />
kunde inte finna något samband mellan sådant arbete och risk för<br />
missfall (Ahlborg, 1990).<br />
Internationella studier tyder på att bly negativt påverkar mannens<br />
produktion av spermier. Denna effekt observeras redan vid<br />
expo<strong>ner</strong>ing som motsvarar blodblyhalter omkring 2 µmol/l. Data<br />
från det nedlagda blyregistret tyder på att några hundra svenska<br />
män kan vara utsatta för så höga blynivåer att deras spermieproduktion<br />
riskerar att påverkas. 4<br />
Trender<br />
Från 1973 till 1993 har dödligheten i samband med födelsen<br />
minskat från 14 till 6 fall per 1 000 födda. Under samma period<br />
har andelen födda med låg födelsevikt i stort sett varit konstant.<br />
Detta gäller även det totala antalet missbildningar. Vissa specifika<br />
missbildningar har dock minskat på grund av att de numera upptäcks<br />
vid ultraljudsundersökning och föranleder abort.<br />
Det pågår en intensiv internationell debatt om sjunkande spermietal.<br />
Någon sådan sänkning har inte påvisats i Sverige. Det finns heller<br />
inget som tyder på en minskad fruktsamhet (Högberg, 1995).<br />
Antalet nya kemiska ämnen som introduceras i arbetslivet förväntas<br />
inte minska i framtiden. Kraven på utvärdering av deras eventuellt<br />
negativa effekter kommer däremot att öka. Särskild uppmärksamhet<br />
kommer att riktas mot ämnen som upplagras i kroppen och därför<br />
på sikt kan bli skadliga trots relativt låg expo<strong>ner</strong>ing.<br />
Risk för skadliga effekter är störst vid hög expo<strong>ner</strong>ing som kan förekomma<br />
t ex vid driftsstörningar, reparationsarbete, olyckor, avsaknad<br />
av fungerande skyddsutrustning och vid felaktig hantering.<br />
4. Se kapitel 3.
86 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
I framtiden kommer sannolikt ergonomiska och psykosociala<br />
förhållanden i och utanför arbetet att ha större betydelse för fruktsamhet<br />
och fosterutveckling än kemiska faktorer i arbetsmiljön.<br />
Vissa grupper är särskilt sårbara, t ex kvinnor i fyrtioårsåldern som<br />
är gravida eller försöker bli med barn.<br />
Förebyggande åtgärder<br />
I Sverige har myndigheterna varit återhållsamma med lagstiftning<br />
eller föreskrifter, som innebär att särskild hänsyn tas till gravida.<br />
Ett viktigt skäl är att lagstiftarna velat undvika diskrimi<strong>ner</strong>ing av<br />
kvinnor på arbetsmarknaden. Svenska myndigheter har också ställt<br />
höga krav innan en expo<strong>ner</strong>ing bedömts som potentiellt skadlig<br />
för fruktsamhet eller foster.<br />
Danska och finska myndigheter har varit mer aktiva att ställa<br />
krav på riktade riskbedömningar och åtgärder mot faktorer som<br />
misstänks skada fostret. Danska Arbejdstilsynets kampanj ”Arbetsmiljö<br />
och friska barn” i Danmark 1993–94 är ett sådant exempel.<br />
Av de nordiska länderna har Danmark den mest omfattande klassificeringen<br />
av ämnen i arbetslivet som kan ha negativa effekter<br />
på fostret (AMI-rapport Nr 35/1991).<br />
Inom EU sker klassificering och märkning av kemiska ämnen<br />
som kan vara skadliga för fostret enligt direktiv 92/32/EEG. Klassificeringen<br />
gäller dels kvinnors och mäns fruktsamhet, dels effekter<br />
på embryots, fostrets och barnets utveckling upp till puberteten.<br />
Ämnen som via bröstmjölken kan skada barnet klassificeras för<br />
sig. Kemikalieinspektionen svarar för hur reglerna tillämpas i<br />
Sverige.<br />
Arbetarskyddsstyrelsens föreskrift om gravida och ammande<br />
arbetstagare (AFS 1994:32) har tillkommit för att anpassa de svenska<br />
bestämmelserna till EU:s direktiv. Arbetsgivaren är skyldig att bedöma<br />
om expo<strong>ner</strong>ing i arbetet har negativa effekter på graviditet<br />
eller amning. Om det finns en sådan risk skall arbetsgivaren snarast<br />
vidta nödvändiga åtgärder. I sista hand finns möjlighet för kvinnan<br />
att vara ledig från arbetsuppgifter som innebär en risk.<br />
Gravida arbetstagare får inte arbeta under vatten, under förhöjt<br />
tryck (AFS 1993:57) eller med rök- eller kemdykning (AFS 1995:1).<br />
Gravida får inte arbeta där det finns risk för smitta av röda hund<br />
eller toxoplasma om de inte vacci<strong>ner</strong>ats eller på annat sätt har
Psykisk Fosterskador<br />
ohälsa, våld och trakasserier 87<br />
fullgott skydd (AFS 1994:34). Gravida eller ammande arbetstagare<br />
får inte heller arbeta med bly (AFS 1992:17) eller i gruva under<br />
jord ”förknippat med särskilda risker” (AFS 1994:33). Den kvinna<br />
som arbetar med joniserande strålning och blir gravid har rätt till<br />
omplacering (SSI FS 1989:1). Kvinna som är gravid eller har fött<br />
barn högst 14 veckor tidigare får inte tvingas till nattarbete om<br />
läkare intygar att det skulle vara skadligt för säkerhet eller hälsa<br />
(AFS 1994:32).<br />
Referenser<br />
Ahlborg G. Pregnancy outcome among women working in laundries and drycleaning<br />
shops using tetrachloroethylene. Am J Ind Med 1990;17:567–<br />
575.<br />
Ahlborg G. Physical work load and pregnancy outcome. J Occup Environ Med<br />
1995;37:941–944.<br />
Axelsson G, Ahlborg G, Bodin L. Oregelbunden arbetstid, lustgasexpo<strong>ner</strong>ing<br />
och graviditetspåverkan bland barnmorskor. Delrapport 2: Missfall. Avd<br />
f Miljömedicin, Göteborgs universitet. Rapport YM 31/94, Göteborg,<br />
1994.<br />
Högberg U. Är människans fortplantning hotad? Läkartidningen 1995;92:872–<br />
876.<br />
Socialstyrelsen. Elektriska och magnetiska fält och hälsoeffekter. SoS-rapport<br />
1995:1, Stockholm, 1995.
88 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
.<br />
11<br />
Arbetsrelaterade skador<br />
i rörelseorganen<br />
Rörelseorganens olika delar är skelett, leder, muskler, brosk och<br />
bindväv samt tillhörande <strong>ner</strong>ver. Samspelet mellan dessa delar<br />
är mycket komplicerat, vilket innebär att smärta och symptom<br />
ofta är svåra att avgränsa. Olika experter är heller inte eniga vilka<br />
diagnoser som ska användas och hur de ska avgränsas. Världshälsoorganisationen,<br />
WHO, rekommenderar att sjukdomar i rörelseorganen<br />
som har samband med arbetslivet kallas ”arbetsrelaterade<br />
muskuloskeletala sjukdomar”.<br />
Kända och misstänkta riskfaktorer för arbetsrelaterade sjukdomar<br />
i rörelseorganen omfattar både fysiska och psykosociala förhållanden.<br />
Exempel på fysiska faktorer med ökad risk för sjukdom i<br />
rörelseorganen är bl a tungt fysiskt arbete, plötslig överbelastning,<br />
statisk belastning, bristande variation i arbetsuppgifter (ensidigt<br />
upprepat arbete), tryck mot kroppsdel, extrema arbetsställningar,<br />
vibratio<strong>ner</strong>, långvarigt sittande och låsta arbetsställningar. Psykosociala<br />
faktorer som ökar risken är t ex tidspress, brist på<br />
stimulans, brist på påverkansmöjligheter av det egna arbetet och<br />
dåligt socialt stöd.<br />
Det finns en omfattande forskning om sambandet mellan yttre<br />
belastning, t ex lyft, och belastningen på muskler, senor och skelett.<br />
Det går också att beräkna hur stora krafter en vävnad tål innan den<br />
går sönder. Vid tung belastning, t ex tunga lyft, är detta en viktig<br />
kunskap. De skador som uppträder då vävnader plötsligt går sönder<br />
brukar i arbetsskadestatistiken registreras som arbetsolycksfall.
Psykisk Arbetsrelaterade ohälsa, våld skador och trakasserier i rörelseorganen<br />
89<br />
Många sjukdomar och smärttillstånd i rörelseorganen beror på<br />
att samma rörelse upprepas många gånger. Det finns flera olika<br />
teorier om varför dessa belastningar kan ge skador, men ingen<br />
är ännu helt accepterad. Mekanismerna till att psykologiska och<br />
sociala faktorer leder till skador är också oklara.<br />
En teori bygger på att endast en viss typ av muskelfibrer är aktiva<br />
vid låg belastning, s k typ 1-fibrer. En låg statisk belastning kan<br />
överbelasta dessa fibrer, vilket i sin tur leder till smärta och skada,<br />
t ex genom att muskelcellernas e<strong>ner</strong>giförråd blir uttömt.<br />
En belastning samtidigt som muskeln förlängs kan leda till<br />
slitskador i de delar av muskelcellen, som ska dra samman muskeln.<br />
Sådana skador kallas ruptur av z-diskerna. Detta är vanligt vid träningsvärk.<br />
Vid repetitivt arbete antas en skada skapa en ond cirkel<br />
av dege<strong>ner</strong>ativa processer, bl a genom att kalcium frigörs.<br />
En annan teori gäller muskelspolar och de <strong>ner</strong>ver som reglerar<br />
dessa spolars känslighet. Muskelspolarna kän<strong>ner</strong> av musklernas<br />
spänning. Statiskt arbete, som kan leda till frisättning av kemiska<br />
ämnen och eventuellt syrebrist, kan orsaka en ökad känslighet hos<br />
muskelspolarna. Den ökade känsligheten kan leda till en förhöjd<br />
muskelspänning som i sin tur kan medföra smärta och stelhet.<br />
Tryck och nötning är de vanligaste orsakerna till skador på större<br />
<strong>ner</strong>ver i samband med arbete. Vid upprepade tryck och nötningar<br />
kan vävnaden svullna. Om utrymme ej medger utvidgning ökar<br />
trycket ytterligare. Ett ökat tryck kan också försämra <strong>ner</strong>vens<br />
blodförsörjning och funktion.<br />
Psykologiska och sociala faktorer kan påverka den fysiska belastningen<br />
t ex genom att förändra arbetsställningar, arbetsrörelser<br />
och arbetstakt. Stress kan också öka spänningen i musklerna. Den<br />
ökade spänningen kan leda till smärta. En långvarig smärta kan<br />
förändra <strong>ner</strong>vsystemets funktion och därför försvin<strong>ner</strong> inte symptomen<br />
även om den belastning som orsakade muskelspänningen<br />
upphör. Psykologiska och sociala faktorer samt stress kan också<br />
påverka hur symptom från rörelseorganen uppfattas.<br />
Samband mellan riskfaktorer och skador<br />
Det finns omfattande forskning över hela världen om vilka faktorer<br />
som leder till skador och vissa samband finns etablerade sedan<br />
många år, t ex uppkomsten av seninflammatio<strong>ner</strong> vid upprepade<br />
ensidiga handledsrörelser. De flesta forskare är överens om att såväl
90 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
fysiska som psykosociala faktorer i arbetet kan vara en viktig orsak<br />
till symptom och sjukdomar i rörelseorganen, och att dessa besvär<br />
förstärks och permanentas. Flera svenska översikter har publicerats<br />
(Hagberg, 1996; Hansson 1989; Nisell & Vingård, 1992).<br />
Under de senaste åren har forskningen visat på samband mellan<br />
uppkomst av artros i vissa leder och belastning liksom mellan helkroppsvibratio<strong>ner</strong><br />
och ryggbesvär. Psykosociala faktorers betydelse<br />
har också fått ökad uppmärksamhet. Vetenskapliga studier har visat<br />
starka samband mellan psykosociala förhållanden i arbetslivet och<br />
symptom i ländrygg och nacke och andra ospecifika sjukdomar.<br />
Däremot är sambanden svagare mellan sådana förhållanden och<br />
specifika sjukdomar i ländrygg, nacke, armbågar, handleder, höfter<br />
och knän.<br />
Ibland råder oenighet mellan olika experter om sambanden<br />
mellan olika faktorer och skador i rörelseorganen. Detta visar sig<br />
bl a i svårigheter att i försäkringskassor och förvaltningsdomstolar<br />
fastställa orsakssamband vid bedömning av arbetsskador.<br />
Sambanden beror både på faktor, typ av skada och vilket organ<br />
som drabbas. Med en specifik skada avses sjukdomar där förändringarna<br />
kan diagnosticeras med objektiva metoder. Exempelvis<br />
kan artros fastställas med röntgenundersökning och seninflammation<br />
vid klinisk undersökning. Med ospecifika förändringar avses<br />
smärttillstånd där man ej kän<strong>ner</strong> de bakomliggande orsakerna till<br />
värken. Nedan redovisas de viktigaste sambanden uppdelade på<br />
vilken del av kroppen som drabbas.<br />
Händer och armar<br />
Bland forskare råder stor enighet om att upprepade rörelser,<br />
kraftgrepp och onormala ställningar i handleden kan orsaka seninflammation,<br />
s k tendinit. Det kan också leda till inklämning<br />
av <strong>ner</strong>ven i handleden, s k karpaltunnelsyndrom. Uppgifter som<br />
kräver upprepade handledsrörelser och kraftgrepp med handen ökar<br />
risken för tennisarmbåge, bl a för charkuterister. Upprepade slag<br />
med handen kan leda till skador på bl a blodkärl och <strong>ner</strong>ver.<br />
Nacke, axlar<br />
Vetenskapliga studier visar starka samband mellan seninflammatio<strong>ner</strong><br />
i axeln och arbete där händerna ofta hålls ovan axelhöjd,
Psykisk Arbetsrelaterade ohälsa, våld skador och trakasserier i rörelseorganen<br />
91<br />
t ex hos målare, varvssvetsare och bilmontörer. För svetsare och<br />
plåtslagare kan mer än 90 procent av sådana seninflammatio<strong>ner</strong><br />
vara orsakade av förhållanden i arbetet. Upprepade belastningar<br />
på axel och skuldra kan också leda till påverkan på kärl och <strong>ner</strong>ver,<br />
s k thoracic outlet syndrome (TOS).<br />
Smärttillstånd i muskler kan uppträda efter arbete som är ensidigt<br />
och repetitivt, vanligen i kappmuskelns övre del. Det är vanligt vid<br />
monteringsarbete och arbete framför bildskärm. Förändringar av<br />
kotorna i halsryggraden kan uppträda vid hög belastning på ryggraden<br />
t ex i gruvarbete. Det är dock oklart om dessa förändringar<br />
leder till symptom. Diskbråck i halsryggen är ganska ovanligt och<br />
det är oklart varför de uppkommer. Psykosociala förhållanden i<br />
arbetsmiljön har visat starka samband med värk i nacken.<br />
Ländrygg<br />
Sambanden mellan arbetsmiljö och sjukdomar i ländryggen är i<br />
allmänhet svagare än sambanden mellan arbetsförhållanden och<br />
besvär i nacke, axel, arm och hand. Ospecifik smärta i ländryggen,<br />
s k lumbago, är vanligt förekommande. Exakt vad i ryggen<br />
som utlöst smärtan är oftast okänt och i många fall kan man inte<br />
identifiera någon yttre orsaksfaktor.<br />
Tunga lyft i böjda och vridna ställningar, helkroppsvibratio<strong>ner</strong>,<br />
plötsliga överbelastningar och långvarigt stillasittande ökar risken<br />
för ryggont. Vetenskapliga studier har visat starka samband mellan<br />
psykosociala förhållanden i arbetslivet och besvär i ländryggen.<br />
Paradoxalt nog kan värk i ländryggen hindra normala aktiviteter,<br />
försämra arbetsförmågan och innebära sjukskrivning samtidigt<br />
som aktivitet, t ex träning, effektivt kan minska värken (Nachemsson,<br />
1991).<br />
Det finns misstankar om att s k åldersförändringar i ländryggen<br />
uppträder tidigare hos perso<strong>ner</strong> som haft tungt fysiskt arbete.<br />
Diskbråck i ländryggen är också vanligare i yrkesgrupper som har<br />
tungt fysiskt arbete.<br />
Knän, fotleder och fötter<br />
Inflammation i knäledens slemsäckar är vanligt hos mattläggare och<br />
andra yrken där knästående arbete förekommer. Med ultraljud har<br />
man även kunnat påvisa förtjockningar av slemsäcksväggarna hos
92 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
yrkesgrupper med knästående arbeten. Artros i knäleden förekommer<br />
oftare hos varvsarbetare och gruvarbetare än i icke-manuella<br />
yrken. Orsaken är oklar men kan möjligen vara upprepade skador i<br />
knäna. Professionella dansare löper en ökad risk för seninflammation<br />
av akillessenan vid fotleden. Studier av balettdansare har visat att<br />
mer än hälften haft artros i stortåns grundled. Symptom, som värk<br />
i fötterna, är vanligt bland serveringspersonal.<br />
Artros<br />
Dege<strong>ner</strong>ation eller s k förslitning av leder kallas artros eller spondylos.<br />
Dessa förändringar kan upptäckas med röntgen, men det<br />
finns inte några entydiga samband med symptom eller nedsatt<br />
arbetsförmåga. Hög fysisk belastning i arbetet kan orsaka artros<br />
i höftleder, knäleder, yttre nyckelbensleder och halsryggrad. Ett<br />
flertal undersökningar har visat att lantbrukare har en förhöjd<br />
förekomst av höftledsartros. Man har funnit att risken är särskilt<br />
hög hos dem som kör mycket traktor, men det är oklart vad som<br />
är orsak till den ökade risken.<br />
Förekomst av riskfaktorer<br />
Ungefär var tionde man rapporterade 1993 tunga lyft under minst<br />
halva arbetsdagen, tabell 11.1. Tunga lyft var dubbelt så vanliga<br />
bland män som bland kvinnor. Upprepade vridningar och böjningar<br />
var däremot vanligare bland kvinnor.<br />
Tabell 11.1. Förekomst i procent av fysiska riskfaktorer bland yrkesverksamma<br />
1984, 1989 och 1993.<br />
Män Kvinnor<br />
1984 1989 1993 1984 1989 1993<br />
Tungt kroppsarbete minst<br />
hälften av tiden<br />
Vridning och böjning på samma<br />
15 11 11 6 5 5<br />
sätt många ggr per timme varje dag<br />
Framåtböjd utan stöd med händer<br />
28 * 22 35 * 28<br />
eller armar minst hälften av tiden<br />
Vriden arbetsställning minst<br />
20 18 17 19 19 17<br />
hälften av tiden<br />
Händerna i eller över axelhöjd<br />
16 14 15 17 15 15<br />
minst hälften av tiden<br />
* Uppgift saknas.<br />
12 12 13 8 8 9<br />
(Källa: Specialkörningar av SCB:s Arbetsmiljöundersökningar.)
Psykisk Arbetsrelaterade ohälsa, våld skador och trakasserier i rörelseorganen<br />
93<br />
Tungt kroppsarbete och tunga lyft förekommer oftast bland<br />
byggnadsarbetare. Det förekommer bland mer än hälften av betongarbetare,<br />
murare, isolerare och arbetare i glasmästerier. De<br />
står också ofta framåtböjda utan stöd för händerna. Målare är den<br />
yrkesgrupp som oftast rapporterar att de arbetar med händerna i<br />
höjd med eller över axeln. Närmare åtta av tio målare rapporterar<br />
att de har sådant arbete mer än två timmar per dag. Vridna arbetsställningar<br />
förekommer oftast inom tandvården (Arbetarskyddsstyrelsen<br />
& SCB, 1995).<br />
Fortfarande förekommer många tunga lyft inom vården, t ex vid<br />
förflyttning eller lyft av patienter. Dessa belastningar kan tangera<br />
eller överskrida vävnadernas hållfasthet.<br />
Kontroll över det egna arbetet och monotona, upprepade<br />
arbetsuppgifter ökar risken för skador i rörelseorganen. Varannan<br />
kvinna och drygt var tredje man upplever att de inte kan bestämma<br />
när olika arbetsuppgifter skall utföras, tabell 11.2. En stor andel<br />
upprepar dessutom enkla arbetsmoment många gånger i timmen.<br />
Sådana arbetsuppgifter är vanligare bland kvinnor. Förändringarna<br />
från 1984 till 1993 är ganska små.<br />
Tabell 11.2. Förekomst i procent av psykosociala riskfaktorer bland yrkesverksamma<br />
1984, 1989 och 1993.<br />
Män Kvinnor<br />
1984 1989 1993 1984 1989 1993<br />
Kan bestämma arbetstakten<br />
högst halva arbetstiden<br />
Upprepar enkla arbetsmoment många<br />
* 35 37 * 48 51<br />
gånger per timme halva tiden eller mer<br />
Kan för det mesta inte själv bestämma<br />
34 34 32 45 42 39<br />
när olika arbetsuppgifter skall göras<br />
Är för det mesta inte med och beslutar<br />
* 36 36 * 48 49<br />
om uppläggningen av det egna arbetet<br />
* Uppgift saknas.<br />
(Källa: SCB:s Arbetsmiljöundersökningar.)<br />
* 24 21 * 30 28<br />
Sjukskrivning, förtidspension och arbetsskador<br />
Sjukdomar i rörelseorganen är den domi<strong>ner</strong>ande orsaken till<br />
sjukpenning, förtidspension och arbetssjukdom. De svarade<br />
1994 för 40 respektive 53 procent av alla förtidspensio<strong>ner</strong> bland<br />
män och kvinnor (RFV, 1995). Av alla sjukpenningdagar berodde
94 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
1990 37 procent på sjukdomar i rörelseorganen. 1 Av alla anmälda<br />
arbetssjukdomar 1994 var 73 procent belastningssjukdomar, varav<br />
37 procent var lokaliserade till nacke och skuldra, 22 procent till<br />
armarna och 19 procent till ryggen.<br />
Sjukskrivning är vanligare bland människor som har hårt fysiskt<br />
arbete, obekväma arbetsställningar eller repetitiva arbetsuppgifter<br />
än bland dem som har ”intellektuellt arbete”. Sjukskrivning och<br />
förtidspension påverkas också av ersättningens nivå, läget på arbetsmarknaden<br />
samt individens attityder till smärta och obehag. Risken<br />
för förtidspension beror dessutom på utbildning och erfarenhet och<br />
därmed möjligheterna till alternativa arbetsmöjligheter. Statistik<br />
över sjukskrivning och förtidspensio<strong>ner</strong> speglar därför inte bara<br />
arbetslivets risker och hälsoeffekter utan även olika individuella<br />
och samhälleliga förhållanden.<br />
Anmälningar om arbetsskador påverkas av hur reglerna för ersättning<br />
är utformade. Innan en sjukdom anmäls som arbetsskada<br />
bedöms om sjukdomen eller olyckan orsakats eller förvärrats av<br />
arbetet. Anmälningsfrekvensen beror därför också på den drabbades<br />
kunskap om vilka sjukdomar som arbetet kan orsaka.<br />
Det saknas aktuell nationell statistik över sjukskrivning eller<br />
förtidspension där dessa diagnoser kan kopplas till olika riskfaktorer<br />
eller yrken. En studie från Stockholms län visade 1988 att de flesta<br />
kvinnor som fick förtidspension på grund av belastningsskador hade<br />
arbetat som städare, sjukvårdsbiträde, affärsbiträde, barnsköterska<br />
eller köksbiträde. Yrkesförare, betong- och byggarbetare samt<br />
städare var de män som löpte allra störst risk att bli förtidspensionärer.<br />
Andra utsatta yrkesgrupper var maskinmontörer, verkstadsmekaniker,<br />
lager- och förrådsarbetare och byggnadsträarbetare.<br />
Detta mönster gällde sannolikt hela landet. Lärare i teoretiska<br />
ämnen löpte däremot en liten risk att få belastningsskador eller bli<br />
förtidspensio<strong>ner</strong>ade.<br />
Antalet anmälda belastningssjukdomar för år 1990–91 varierade<br />
mycket mellan olika yrkesgrupper. Dessa sjukdomar var vanligast<br />
inom yrkesgrupper som utsätts för hög fysisk belastning, tabell 11.3.<br />
Bland män var styckare och svetsare mest utsatta. För kvinnor var<br />
det vanligast bland metallpressare och charkuterister. Ingenjörer<br />
och lärare hade en låg frekvens.<br />
1. Statistik för senare år saknas.
Psykisk Arbetsrelaterade ohälsa, våld skador och trakasserier i rörelseorganen<br />
95<br />
Tabell 11.3. De fem yrken med högst förekomst av arbetssjukdom förorsakad<br />
av belastning i relation till antalet sysselsatta 1990–91. Endast yrken med minst<br />
1 000 arbetande ingår.<br />
Yrke<br />
Kvinnor<br />
Antal per 1 000 arbetande<br />
Glas-, keramik- och tegelarbetare 44<br />
Slaktare, charkuterister 42<br />
Maskinmontörer, hopsättare 39<br />
Svetsare, glasskärare 37<br />
Stål-, metall-, smides- och gjuteriarbetare<br />
Män<br />
36<br />
Slaktare, charkuterister 31<br />
Murare 24<br />
Gjuteriarbetare 23<br />
Golvbeläggningsarbetare 22<br />
Glashyttearbetare<br />
(Källa: ISA/FOB90.)<br />
22<br />
Arbetsolyckor som drabbar rörelseorganen har delvis ett annat<br />
mönster än arbetssjukdomar. Knappt 20 procent av alla anmälda<br />
olycksfall 1993 utgjordes av överbelastning av kroppsdel. Olyckor<br />
på grund av överbelastning uppkommer framför allt vid lyft, ofta i<br />
samband med patientförflyttningar, tabell 11.4. Kvinnor är särskilt<br />
drabbade, framför allt de som arbetar inom vården.<br />
Tabell 11.4. De fem yrkesgrupper bland kvinnor och män som oftast drabbats<br />
av olyckor i samband med överbelastning 1990–91.<br />
Yrke<br />
Kvinnor<br />
Antal per 1000 arbetande därav pga lyft<br />
Vårdbiträden, hemvård 9 7<br />
Vårdare, psykiskt utvecklingsstörda 6 5<br />
Undersköterskor, sjukvårdsbiträden 5 4<br />
Slaktare 5 3<br />
Skötare, psykisk vård<br />
Män<br />
4 3<br />
Betongarbetare 6 4<br />
Mejeriarbetare 5 1<br />
Gruvarbetare 4 2<br />
Poliser 4 1<br />
Betongvaruarbetare<br />
(Källa: ISA/FoB90.)<br />
4 2<br />
Sjukfrånvaron efter en arbetsskada ger en viss uppfattning om hur<br />
allvarliga konsekvenserna är. Frånvaron beror både på hur svår<br />
skadan är och på hur arbetsmiljön ser ut. Risken för sjukfrånvaro<br />
efter en arbetsskada (sjukdom eller olycka) i rörelseorganen är
96 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
högst inom tung industri, tabell 11.5. Att kvinnor i byggindustrin<br />
är mindre utsatta än män beror på att de oftare har kontorsarbete.<br />
I övrigt är konsekvenserna som regel betydligt allvarligare för<br />
kvinnor än för män. Det beror bl a på att kvinnorna har de mest<br />
ensidiga och manuella arbetsuppgifterna.<br />
Tabell 11.5. Näringsgrenar med högst antal dagars sjukfrånvaro på grund av<br />
belastningsrelaterad arbetsskada (sjukdom och olycksfall). Antal dagar per<br />
förvärvsarbetande och år, 1993.<br />
Antal dagar per arbetande<br />
Näringsgren män kvinnor totalt<br />
Gruvor 3,0 5,9 3,2<br />
Skogsbruk 2,0 1,9 2,0<br />
Textilvarutillverkning 1,1 2,7 1,9<br />
Gummi/plasttillverkning 1,2 2,8 1,8<br />
Byggverksamhet 1,8 0,7 1,7<br />
Sjötransport 1,1 2,8 1,5<br />
Stål/metallframställning 1,3 2,8 1,5<br />
Metallvarutillverkning 1,2 2,6 1,5<br />
Samtliga näringsgrenar<br />
(Källa: ISA.)<br />
0,9 1,0 0,9<br />
Yrken med hög risk<br />
Byggnadsarbetare löper hög risk för sjukdomar eller arbetshindrande<br />
besvär i rörelseorganen. Oavsett om man undersöker<br />
besvär, sjukskrivning, förtidspension eller anmälningar om arbetsskada<br />
blir bilden densamma. Det stämmer väl med att arbetet är<br />
fysiskt krävande. Även andra yrkesgrupper med fysiskt krävande<br />
arbete, t ex slaktare, skogsarbetare och svetsare löper ökad risk.<br />
För kvinnor finns höga risker bland sjukvårdsbiträden och<br />
undersköterskor, affärsbiträden, sömmerskor, charkuterister och<br />
vissa typer av verkstadsarbetare. Den ökade risken beror huvudsakligen<br />
på höga fysiska krav och ensidigt arbete. Ensidigt arbete i<br />
kassatjänst och vid uppackning kan delvis förklara varför kvinnliga<br />
affärsbiträden är drabbade.<br />
Yrkesförare löper en ökad risk att drabbas av smärtor i rörelseapparaten.<br />
2 Deras överrisk beror bl a på helkroppsvibratio<strong>ner</strong>,<br />
stillasittande samt tunga lyft vid lastning och lossning.<br />
Personal inom tandvården, bl a tandläkare, är den enda tjänstemannagrupp<br />
med högre utbildning som rapporterar en hög<br />
2. Se kapitel 21.
Psykisk Arbetsrelaterade ohälsa, våld skador och trakasserier i rörelseorganen<br />
97<br />
förekomst av arbetshindrande besvär. Ingen annan yrkesgrupp<br />
har så stor andel med besvär i hals, nacke, axel och arm. Orsaken<br />
är troligen precisionsarbete i kombination med bundna, svåra<br />
arbetsställningar. Dessutom förekommer ofta ackordsarbete.<br />
Lärare, systemerare, programmerare, ingenjörer och tjänstemän<br />
inom bank- och försäkringssektorn är exempel på yrkesgrupper<br />
med låg risk för besvär, sjukskrivning eller förtidspension. Detta<br />
beror till stor del på att deras arbete inte är tungt, ensidigt eller<br />
kräver besvärliga arbetsställningar. Samtidigt har de inflytande över<br />
uppläggningen av arbetet.<br />
Skillnad mellan män och kvinnor 3<br />
Det finns flera förklaringar till varför kvinnor oftare än män drabbas<br />
av skador i rörelseorganen. Antalet anmälda arbetssjukdomar<br />
i rörelseorganen 1990–91 var t ex 13 per tusen bland manliga<br />
maskinmontörer jämfört med 39 per tusen bland kvinnor. En<br />
orsak är skillnader i expo<strong>ner</strong>ing för riskfaktorer. Kvinnor har<br />
oftare ensidigt, monotont arbete och mindre inflytande över<br />
uppläggningen av det egna arbetet. Kvinnor har dessutom i större<br />
utsträckning än män en dubbel belastning genom hemarbete, t<br />
ex städning. Fysiologiska skillnader mellan män och kvinnor har<br />
också betydelse, t ex för seninflammatio<strong>ner</strong> i handleden vid kraftgrepp<br />
och upprepade rörelser.<br />
Förebyggande insatser<br />
Smärtor och sjukdomar i rörelseorganen är vanliga och kostsamma både<br />
för enskilda människor och samhället, varför förebyggande åtgärder<br />
är särskilt angelägna. Sådana insatser bör inriktas på att skapa<br />
arbetsmiljöer som efterliknar förhållandena för yrkesgrupper med<br />
låg förekomst av förtidspensio<strong>ner</strong>ing, sjukskrivning, arbetsskador<br />
och arbetshindrande besvär. Dessa yrken karaktäriseras av låg fysisk<br />
belastning, inga ensidiga eller svåra arbetsställningar samt inflytande<br />
över hur arbetet organiseras och genomförs (Hagberg et al, 1995).<br />
Förebyggande åtgärder kan riktas mot arbetsmiljön, t ex fysiska<br />
eller organisatoriska insatser eller mot den enskilde, t ex träning<br />
eller avslappningsövningar. Under senare år har framför allt<br />
variation och egenkontroll poängterats som viktiga åtgärder för<br />
3. Se även kapitel 15.
98 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
att förebygga arbetsrelaterade muskuloskeletala sjukdomar. Det<br />
förebyggande arbetet inriktas ofta mot att få arbetstagare och<br />
arbetsledare att själva medverka till förbättringar, ofta med stöd<br />
av experter, t ex från företagshälsovård.<br />
Det är svårt att ange gränsvärden för belastning och varken<br />
Sverige eller andra västliga länder har några ge<strong>ner</strong>ella normer.<br />
Däremot blir nationella rekommendatio<strong>ner</strong> allt vanligare, med<br />
varierande juridisk status.<br />
Det är viktigt att i tid upptäcka miljöer med höga risker och<br />
individer som löper hög risk att utveckla t ex kroniska smärttillstånd.<br />
Metoderna för att identifiera sådana miljöer och individer<br />
är fortfarande bristfälliga.<br />
Tidstrender<br />
SCB:s Arbetsmiljöundersökningar tyder på att förhållanden som<br />
påverkar risken för skador i rörelseorganen har varit oförändrade<br />
mellan 1984 och 1993, tabell 11.1 och 11.2.<br />
En liknande trend finns i SCB:s undersökningar om besvär från<br />
rörelseorganen. Som framgår ur tabell 11.6 ökade andelen människor<br />
med besvär något mellan 1984 och 1989, men andelen har<br />
varit oförändrad mellan 1989 och 1993.<br />
Statistik från ISA ger delvis en annan bild än SCB:s undersökningar.<br />
Tabell 11.6. Besvär rapporterade i SCB:s Arbetsmiljöundersökningar 1984–<br />
1993. Procent av sysselsatta män respektive kvinnor.<br />
Besvär varje vecka År Män Kvinnor<br />
Handleder eller händer 1984 8 11<br />
1989 9 14<br />
1991 9 14<br />
1993 9 14<br />
Axlar eller armar 1984 16 22<br />
1989 18 30<br />
1991 19 30<br />
1993 19 30<br />
Övre del av rygg, nacke 1984 16 27<br />
1989 19 32<br />
1991 19 32<br />
1993 19 33<br />
Ländrygg 1984 20 23<br />
1989 20 24<br />
1991 20 23<br />
1993 20 22
Psykisk Arbetsrelaterade ohälsa, våld skador och trakasserier i rörelseorganen<br />
99<br />
Antalet anmälda arbetssjukdomar och olycksfall i rörelseorganen<br />
ökade enligt ISA kraftigt fram till slutet av 1980-talet men<br />
minskade sedan markant, figur 11.1 och 11.2. Ökningen i antalet<br />
anmälda arbetssjukdomar 1993 hänger samman med en ändring<br />
av arbetsskadeförsäkringen.<br />
antal<br />
15<br />
10<br />
5<br />
män<br />
kvinnor<br />
0<br />
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994<br />
Figur 11.1. Frekvensen av anmälda arbetsolyckor i rörelseorganen sedan början<br />
1980-talet (källa: ISA).<br />
antal<br />
15<br />
10<br />
5<br />
kvinnor<br />
män<br />
0<br />
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994<br />
Figur 11.2. Frekvensen av anmälda arbetssjukdomar i rörelseorganen sedan<br />
början 1980-talet (källa: ISA).
100 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
Det finns ingen helt säker förklaring till den påtagliga minskningen av<br />
antalet arbetssjukdomar i rörelseorganen under 1990-talet. Det<br />
är osäkert om det motsvaras av en faktisk minskning av antalet<br />
perso<strong>ner</strong> som drabbas av arbetsrelaterade muskuloskeletala sjukdomar<br />
i rörelseorganen. Anmälningarna påverkas av ersättningsregler<br />
i försäkringssystemen och det är troligt att det är en del av<br />
förklaringen till minskningen. Det har också framförts att färre<br />
perso<strong>ner</strong> rapporterar besvär och smärtor från rörelseorganen när<br />
det är ont om arbete. De vill inte riskera att förlora sin anställning.<br />
Det nuvarande rapporteringssystemet för arbetssjukdom<br />
och arbetsolycksfall i rörelseorganen ger således information som<br />
är svårtolkad.<br />
Vissa förändringar i arbetslivet kan öka risken för skador i rörelseorganen.<br />
Ny teknik kan ge tidigare okända besvär, t ex mus-sjuka, dvs<br />
skador i leder och muskler orsakade av ensidigt arbete med datormus.<br />
Allt fler arbetsuppgifter medför stillasittande med statisk belastning<br />
på nacke, skuldror, arm och hand vilket kan innebära risk för besvär<br />
och skador. Ändrade anställningsvillkor kan också få ogynnsamma<br />
konsekvenser. Övergången från anställning till entreprenader inom<br />
skogsarbetet har inneburit att förare av skogsmaski<strong>ner</strong> i ökande<br />
utsträckning fått skador och besvär. Det krävs långa arbetspass för<br />
att de dyra maski<strong>ner</strong>na ska bli lönsamma.<br />
Den förvärvsarbetande befolkningens medelålder har stigit. De<br />
tidigaste tecknen på åldrande märks i rörelseorganen. Vissa former<br />
av fysisk belastning påskyndar detta åldrande. Belastningsskador<br />
läks dessutom långsammare med stigande ålder. En ökande andel<br />
äldre i arbetslivet kan således förväntas leda till att antalet med<br />
långvariga sjukdomar och smärttillstånd i rörelseapparaten ökar.<br />
Många tunga belastande moment finns kvar i arbetslivet, främst<br />
inom servicenäringarna. Dessa belastningar kommer sannolikt<br />
också att fortsätta att utgöra en viktig orsak till skador i rörelseorganen.<br />
Ett ökat antal äldre i samhället leder till ett ökat behov<br />
av sjuk- och äldrevård. Allt fler patienter och äldre människor<br />
kommer att vårdas i hemmet. Där är tillgången på medhjälpare,<br />
ergonomiskt anpassade arbetsutrymmen och hjälpmedel begränsad.<br />
Det är därför troligt att tunga lyft/förflyttningar förblir ett<br />
problem inom många vårdyrken.
Arbetsrelaterade Psykisk ohälsa, våld skador och i trakasserier rörelseorganen<br />
101<br />
Referenser<br />
Arbetarskyddsstyrelsen, Statistiska Centralbyrån. Arbetsskador 1994. Statistiska<br />
meddelanden 1995; Am 69 SM 9510:1–100.<br />
Hagberg M. Nacke och skuldra. Förebygg arbetsrelaterad sjuklighet. Rådet för<br />
arbetslivsforskning, 1996.<br />
Hagberg M, Silverstein B, Wells R et al. Work related musculoskeletal disorders<br />
(WMSDs): a reference book for prevention. (Ed) Kuorinka I, Forcier L.<br />
Taylor & Francis Ltd, London 1995;1–421.<br />
Hansson T. Ländryggsbesvär och arbete. Arbetsmiljöfonden, 1989.<br />
Nachemsson A. Ont i ryggen – orsaker, diagnostik och behandling. SBU,<br />
Stockholm, 1991.<br />
Nisell R, Vingård E. Arbetsrelaterade sjukdomstillstånd i rörelseorganen. En<br />
medicinsk kunskapsöversikt. Arbetsmiljöinstitutet, Arbete och Hälsa,<br />
1992:40.<br />
Riksförsäkringsverket. Nybeviljade förtidspensio<strong>ner</strong> 1971–1994. Statistikinformation<br />
Is-I (1995:2), RFV, Statistikenheten, 1995.
102 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
.<br />
12<br />
Psykisk ohälsa, våld<br />
och trakasserier<br />
Psykisk ohälsa kan omfatta allt från lättare former av psykiska<br />
besvär till konstaterad klinisk sjukdom. Vad som betraktas som<br />
friskt respektive sjukt varierar såväl historiskt som socialt och<br />
kulturellt. Det finns inte någon klar gräns mellan psykisk hälsa<br />
och ohälsa eller mellan sjukdom och besvär. Psykisk ohälsa kan<br />
givetvis bero på många olika omständigheter, ofta i samspel med<br />
varandra. Det kan vara svårt att avgöra vad som beror på t ex miljön<br />
i hemmet och i arbetet. Om människor i vissa yrken uppvisar<br />
en ökad risk kan det bero på faktorer i arbetet men också på att<br />
perso<strong>ner</strong> med psykisk ohälsa söker sig till vissa arbeten. Det kan<br />
också vara svårt att i arbetsmiljön särskilja effekter av arbetsorganisation,<br />
socialt stöd och individuella faktorer. En analys av SCB:<br />
s Arbetsmiljöundersökningar 1989–1993, som gjordes för denna<br />
kartläggning, tyder på att viktiga orsaker till psykiska besvär var<br />
mobbning, arbetskonflikter, brist på socialt stöd samt låga krav i<br />
arbetet. Forskarna anser idag att mobbning framför allt beror på<br />
brister i arbetsorganisationen.<br />
Psykisk ohälsa/hälsa hänger bl a samman med arbetets organisation<br />
vilket redovisas i kapitel fyra. Störningar i relatio<strong>ner</strong>na mellan<br />
individer och grupper på en arbetsplats kan yttra sig i konflikter,<br />
samarbetsproblem och kränkande särbehandling. Störningarna kan<br />
också yttra sig i ineffektivitet i verksamheten som i sin tur leder till<br />
bl a irritation, olust och uppgivenhet. På sikt kan även detta leda till
Psykisk ohälsa, våld och trakasserier 103<br />
sänkt välbefinnande som kan bli långvarigt. I detta avsnitt beskrivs<br />
huruvida och på vilket sätt våld och hot, mobbning och sexuella<br />
trakasserier förekommer i olika arbetsmiljöer. Resultaten bygger<br />
på analyser av SCB:s Arbetsmiljöundersökningar (SCB 1995:5)<br />
och specialanalyser som gjorts för denna rapport.<br />
Psykisk sjukdom är en betydande orsak till sjukskrivning och<br />
förtidspension. Det är ett övergripande begrepp för många<br />
tillstånd, t ex depressio<strong>ner</strong>, schizofreni, paranoida psykoser och<br />
demenssjukdomar.<br />
Vissa kemiska ämnen, t ex organiska lösningsmedel och bly,<br />
kan ge skador på <strong>ner</strong>vsystemet som orsakar psykisk ohälsa och<br />
sjukdom. Nyare forskningsresultat har väckt misstankar om<br />
samband mellan expo<strong>ner</strong>ing för olika kemikalier, bl a organiska<br />
lösningsmedel, och andra sjukdomar i <strong>ner</strong>vsystemet, t ex multipel<br />
skleros. Det har också diskuterats om det kan finnas ett samband<br />
mellan elektromagnetiska fält och Alzheimers sjukdom.<br />
Människor som utsätts för en plötslig händelse i arbetet med<br />
kraftig stress kan utveckla svåra psykiska symptom. Ett sådant<br />
tillstånd brukar kallas post-traumatiskt stress-syndrom. Det kan<br />
utvecklas till ett kroniskt tillstånd som är mycket svårbehandlat.<br />
Yrkesförare kan drabbas av detta i samband med trafikolyckor.<br />
En svensk studie följde förare av tunnelbanetåg som kört över en<br />
människa (Theorell et al, 1994). De första tolv månaderna efter<br />
olyckan hade förarna mer sömnbesvär, mängden stresshormon<br />
ökade och sjukfrånvaron steg. Yrkesförare som en gång drabbats<br />
av post-traumatiskt stress-syndrom löper en ökad risk att få det<br />
igen. Soldater på utlandsuppdrag är en annan riskgrupp. Utländska<br />
studier tyder på att individuella egenskaper i kombination med<br />
faktorer i omgivningen kan påverka om en människa får svåra<br />
kroniska symptom vid kraftig stress.<br />
Det saknas i stor utsträckning forskning och systematiserad<br />
kunskap om sambanden mellan arbetsmiljöfaktorer och psykiska<br />
sjukdomar. Försök har gjorts att inför denna kartläggning få fram<br />
uppgifter om hur sjukskrivning i psykisk sjukdom varierar mellan<br />
olika yrken och branscher. Det har emellertid inte varit möjligt<br />
att göra riskberäkningar från RFV:s statistik.<br />
Den psykiska hälsan kan också påverkas av risken att bli arbetslös,<br />
permitterad eller förflyttad inom arbetsplatsen. Detta har studerats
104 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
med hjälp av SCB:s Arbetsmiljöundersökningar (SCB 1995:4).<br />
Dessa analyser visar att bl a sömnsvårigheter, trötthet och håglöshet<br />
ökar när det finns risk för arbetslöshet och omflyttning. Bilden är<br />
densamma för kvinnor och män. Den ökade risken är lika stor vid<br />
förflyttning som vid oro för att bli arbetslös. Detta kan tala för att<br />
just osäkerheten utgör en riskfaktor.<br />
Våld och hot i arbetet<br />
På senare år har våld och hot blivit alltmer uppmärksammat som<br />
ett arbetsmiljöproblem. Det kan drabba t ex väktare och kassörskor<br />
i samband med rån, eller skötare inom psykiatrisk vård som utsätts<br />
för våld eller hot från förvirrade eller våldsamma patienter. Personal<br />
vid behandlingshem för utvecklingsstörda eller personal som<br />
vårdar människor med senil demens kan få slag från patienterna.<br />
Den psykiska påfrestningen och ohälsan blir naturligtvis mycket<br />
olika beroende på under vilka omständigheter hot och våld förekommer,<br />
men också beroende på vilka möjligheter till stöd och<br />
utbildning som finns tillgängliga för den som drabbats.<br />
De fall som anmäls som arbetsskada kan vara psykisk ohälsa<br />
och/eller kroppsskador. Från 1985 till 1994 anmäldes varje år<br />
mellan 600–800 sådana arbetsskador bland kvinnor och 400–500<br />
fall bland män. Hälften av alla anmälningar kom från vård- och<br />
omsorgssektorn. Andra drabbade yrkesgrupper var väktare och<br />
poliser, tabell 12.1.<br />
Tabell 12.1. Yrkesgrupper med hög frekvens av anmälda arbetsskador av våld<br />
eller hot. Endast fall med sjukfrånvaro eller tandskada 1990–91.<br />
Antal fall per år Relativ frekvens*<br />
Män Kvinnor Män Kvinnor<br />
Skötare psykiatrisk vård 71 100 9,6 6,2<br />
Väktare 66 23 8,5 7,1<br />
Vårdare, psykiskt utvecklingsstörda 11 87 3,6 5,4<br />
Poliser 70 12 4,6 4,4<br />
Spårvägs-, tunnelbaneförare 4 4 4,9 7,6<br />
Spärrvakter 7 3 13,8 10,0<br />
Socialsekreterare 14 32 2,6 1,8<br />
*Antal fall per 1 000 perso<strong>ner</strong> och år. (Källa: ISA, FOB90.)<br />
I SCB:s Arbetsmiljöundersökning 1989–1993 fick ett slumpmässigt<br />
urval människor ange om de utsatts för hot eller våld i sitt arbete<br />
(SCB 1995:5). Nio procent av kvinnorna och 5 procent av männen
Psykisk ohälsa, våld och trakasserier 105<br />
angav att de minst ett par gånger per månad utsattes för våld eller<br />
hot. Skillnaden mellan män och kvinnor är statistiskt säkerställd.<br />
År 1993 hade således cirka 185 000 kvinnor och 120 000 män<br />
en arbetssituation där de utsattes för våld eller hot minst ett par<br />
gånger per månad. Dessa situatio<strong>ner</strong> var vanligast inom hälso-<br />
och sjukvården eller socialt arbete där 22 procent av kvinnorna<br />
drabbades jämfört med 30 procent av männen. Män var således<br />
mer utsatta än kvinnor vilket beror på att männen oftare arbetar<br />
inom psykiatrin där våld och hot är vanligt.<br />
Poliser är den enskilda yrkesgrupp som är mest utsatt, men hot<br />
och våld är också vanligt bland vårdpersonal, väktare samt yrkesförare<br />
och viss postpersonal, tabell 12.2.<br />
Tabell 12.2. Yrken där våld och hot är vanligast. Frekvensen anger hur stor andel<br />
i procent av samtliga, män och kvinnor sammanslaget, som uppgivit att de utsätts<br />
för våld eller hot minst ett par gånger per månad.<br />
Poliser 72<br />
Skötare inom psykiatrisk vård 70<br />
Väktare 57<br />
Vårdare av utvecklingsstörda 48<br />
Socialsekreterare 43<br />
Buss- och taxiförare 35<br />
Undersköterskor 28<br />
Sjuksköterskor 23<br />
Postkassörer 22<br />
Läkare<br />
(Källa: SCB 1995:5.)<br />
17<br />
Hälften av dem som är utsatta för våld och hot kän<strong>ner</strong> olust inför<br />
arbetet. Denna känsla är något vanligare bland män. De som hotas<br />
är dessutom tröttare och har mer sömnproblem eftersom tankar<br />
på jobbet håller dem vakna.<br />
Förekomsten av hot och våld har undersökts i SACO-grupper<br />
under 1992 (Cocke & Strömberg, 1992). I genomsnitt anger 11<br />
procent att de utsatts för våld eller hot de senaste två åren. Det är<br />
vanligast bland arbetsterapeuter, socionomer och läkare där cirka<br />
25 procent drabbas. En särskild undersökning av socionomer har<br />
funnit att mindre än hälften av de drabbade anser att de har fått<br />
tillräckligt stöd. Det är ett tecken på att arbetsmiljöansvaret inte<br />
fungerar väl i dessa situatio<strong>ner</strong> (Westlander & Envall, 1993). 1993<br />
hade 4 procent av åklagarna utsatts för våld i arbetet under de tre<br />
senaste åren och hot rapporterades av 32 procent (Aronsson & La-
106 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
gerwall, 1993). Våld mot åklagarnas familjer hade förekommit hos<br />
2 procent och hot mot familjen rapporterades av 11 procent.<br />
Mobbning<br />
Ungefär 250 kvinnor och 100 män per år anmälde mobbning som<br />
arbetsskada 1992–1993. 1 Fem procent av kvinnorna och männen<br />
uppgav i SCB:s Arbetsmiljöundersökningar 1989–93 att de utsattes<br />
för personlig förföljelse genom elaka ord och handlingar från chefer<br />
eller arbetskamrater minst ett par gånger per månad (SCB 1995:5).<br />
Totalt sett visar dessa analyser att det är ganska små skillnader<br />
mellan olika yrken och mellan olika branscher. Åtta procent av<br />
kvinnorna som arbetar på hotell och restauranger uppger att de<br />
mobbas jämfört med fyra procent bland samtliga svaranden. Åtta<br />
procent av männen som arbetar inom undervisning eller post- och<br />
telekommunikation har mobbats jämfört med fem procent bland<br />
samtliga. Vid jämförelser mellan kvinnor och män inom olika yrkesgrupper<br />
är det endast kvinnor i tillverkningsindustri och män<br />
i pedagogiskt arbete som urskiljer sig beträffande mobbning. I<br />
övrigt tycks det med enstaka undantag vara så att mobbning inte i<br />
någon högre grad bestäms av yrkestillhörighet eller bransch. Andra<br />
studier har visat att problemet är vanligast i undervisningssektorn<br />
där 14 procent av de anställda är mobbade jämfört med 3,5 procent<br />
inom samtliga näringsgrenar (Leyman, 1991).<br />
Drygt 75 procent av mobbade män angav 1991 att de attackerades<br />
av andra män och 3 procent av kvinnor. För kvinnor gällde att<br />
40 procent mobbades av andra kvinnor och 30 procent av män.<br />
Övriga attackerades av både män och kvinnor. Att kvinnor i så<br />
hög utsträckning mobbas av män tolkas som att de mobbas av sina<br />
manliga chefer (Leyman, 1991).<br />
I SCB:s Arbetsmiljöundersökningar 1989–93 fann man att omkring<br />
80 procent av alla som utsattes för mobbning kände olust<br />
inför arbetet, medan drygt 30 procent av icke-mobbade kände<br />
olust. Bland de mobbade var olustkänslor vanligare bland kvinnor<br />
än män. Dessutom uppgav mobbade perso<strong>ner</strong> oftare att de<br />
var trötta, hade sömnproblem, huvudvärk och oro i magen (SCB<br />
1995:5 och specialanalyser). Mobbning kan utlösa en krisreaktion,<br />
där det är viktigt att förstå chockens olika faser (von Schéele, 1992).<br />
1. Mobbning=kränkande särbehandling.
Psykisk ohälsa, våld och trakasserier 107<br />
Det råder dock brist på kunskap och forskning om hur mobbning<br />
påverkar människors hälsa och livsvillkor.<br />
Mobbning uppfattas av forskarna ofta bero på problem i organisation<br />
och ledning. Det uppstår sällan i arbetsgrupper där det<br />
finns en bra dialog mellan arbetsledning och medarbetare (von<br />
Schéele, 1993). Sannolikt är det lättare att åtgärda mobbning i<br />
lindrigare former och dess konsekvenser blir också mindre. Det<br />
finns ganska lite systematiserad kunskap och erfarenhet om hur<br />
mobbning på enskilda arbetsplatser ska upptäckas och åtgärdas,<br />
särskilt i lindrigare former.<br />
Sexuella trakasserier<br />
Sexuella trakasserier brukar definieras som ”ovälkommet sexuellt<br />
uppträdande i ord och handling som leder till att personen kän<strong>ner</strong><br />
sig förnedrad, stressad eller på annat sätt illa till mods”. Enligt<br />
jämställdhetslagen är arbetsgivaren skyldig att se till att arbetstagare<br />
inte utsätts för sexuella trakasserier.<br />
Två procent av kvinnorna och en procent av männen uppgav i<br />
SCB:s Arbetsmiljöundersökning 1993 att de utsattes för sexuella<br />
trakasserier (SCB 1995:5). För hela den yrkesverksamma befolkningen<br />
skulle det motsvara 35 000 kvinnor och 18 000 män. Andra<br />
svenska och internationella studier har redovisat högre frekvenser<br />
för kvinnor, mellan 13 och 23 procent (Lagerlöf, 1993). Skillnaderna<br />
beror troligen på en kombination av olikheter i intervjuteknik och<br />
definitio<strong>ner</strong>. Vid två svenska universitet hade 12 respektive 15<br />
procent av de anställda kvinnorna utsatts för sexuella trakasserier<br />
under 1990-talet. Bland kvinnliga studerande på fyra universitet<br />
hade mellan 7 och 21 procent trakasserats.<br />
Vid en analys av arbetsmiljöundersökningen 1993 framkom att<br />
sexuella trakasserier av kvinnor är vanligast bland dem som arbetar<br />
på restauranger och hotell samt bland buss- och taxiförare. SCB:<br />
s undersökningar skiljer inte på om trakasserierna är från arbetskamrater,<br />
kunder eller andra perso<strong>ner</strong>. Sexuella trakasserier är<br />
ovanligare bland män och skillnaderna mellan olika yrken och<br />
branscher faller inom den statistiska felmarginalen.<br />
Drygt varannan kvinna och man som trakasserats kän<strong>ner</strong> olust<br />
inför arbetet (SCB:s Arbetsmiljöundersökning 1993). De som
108 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
drabbas uppger dessutom mer än andra anställda att de kän<strong>ner</strong> sig<br />
trötta, illa till mods och att de har sömnsvårigheter. Amerikanska<br />
studier har funnit att varannan kvinna som trakasserats försämrar<br />
sina arbetsprestatio<strong>ner</strong> och så gott som samtliga har psykiska besvär<br />
(Doyal, 1995). Var fjärde amerikansk kvinna som utsatts för<br />
trakasserier söker läkarvård.<br />
Två typiska arbetssituatio<strong>ner</strong> har identifierats där sexuella trakasserier<br />
förekommer (FRID-A, 1987). Den ena är en kvinnodomi<strong>ner</strong>ad<br />
arbetsplats, där chefen är en man som använder sin makt för att ha sex<br />
med en eller flera ”utvalda” kvinnor. Den andra är en mansdomi<strong>ner</strong>ad<br />
arbetsplats, där mannen är norm och kvinnan är underordnad. Trakasserierna<br />
kan här ta sig många uttryck som grova skämt, pornografiska<br />
bilder och sexuella anspelningar i handlingar och ord.<br />
Självmord<br />
Omkring 1 500 dödsfall per år registrerades som självmord under<br />
1980-talet. En tredjedel av dessa var kvinnor. För mer än 500 dödsfall<br />
om året är det svårt att avgöra om döden uppkommit genom<br />
olycksfall eller avsiktligt. Studier har visat att flertalet fall sannolikt<br />
är självmord. I statistiken över det totala antalet självmord brukar<br />
man räkna in dessa fall. Det finns ingen nationell statistik över<br />
självmordsförsök. En uppskattning är att det går cirka tio försök<br />
per fullbordat självmord (Socialstyrelsen, 1994).<br />
För att studera förekomsten av självmord i olika yrken har Dödsfallsregistret<br />
analyserats för två tidsperioder, 1981–86 respektive<br />
1987–92. 2 I Arbetsmiljökommissionens rapport finns en liknande<br />
analys för perioderna 1971–75 och 1976–79 (Stefansson, 1989).<br />
Tabell 12.3. Yrkesgrupper bland män med en ökad risk för självmord under<br />
perioden 1971–92.<br />
Skötare inom mentalvård<br />
Sjukvårdsbiträden<br />
Trädgårdsarbetare<br />
Skogsarbetare m fl<br />
Däcks- och maskinmanskap<br />
Verkstadsmekaniker<br />
Svetsare<br />
Kemiska processarbetare<br />
Grov- och diversearbetare<br />
Lager- och förrådsarbetare<br />
2. Analysen omfattar endast yrkesgrupper med minst 10 fall av självmord.
Psykisk ohälsa, våld och trakasserier 109<br />
Tio yrkesgrupper bland män uppvisar en ökad frekvens av självmord<br />
under minst tre av fyra tidsperioder, tabell 12.3. 3 För kvinnor är<br />
självmord vanligare bland läkare och sjuksköterskor.<br />
Vissa yrkesgrupper har en lägre självmordsfrekvens än genomsnittet<br />
under både 1981–86 och 1987–92, tabell 12.4. 4 Bland män<br />
gäller det vissa tekniska yrken och företagsledare medan kvinnor<br />
uppvisar en låg risk för lärare, affärsbiträden och barnskötare.<br />
Tabell 12.4. Yrkesgrupper med minskad förekomst av självmord under både<br />
1981–86 och 1987–92. Analysen omfattar endast grupper med minst 10 fall.<br />
Män<br />
Ingenjörer<br />
El- och teletekniskt arbete<br />
Verkstadschefer m fl<br />
Systemerare<br />
Företagsledare<br />
Övriga företagsadministratörer<br />
Kvinnor<br />
Klasslärare<br />
Affärsbiträden<br />
Barnsköterskor m fl<br />
Det saknas kunskap för att förklara varför självmord är vanligare<br />
eller ovanligare än genomsnittet i vissa yrken. Såväl faktorer med<br />
som utan relation till yrket kan ha betydelse. Man vet att självmordsfrekvensen<br />
är högre bland män, skilda och perso<strong>ner</strong> med missbruk.<br />
Om missbruk förekommer oftare i vissa yrken kan det vara en del av<br />
förklaringen. Det kan också finnas en tendens att perso<strong>ner</strong> med t ex<br />
psykisk sjukdom i högre grad än andra arbetar i vissa yrken. Arbete<br />
på lager har tidigare varit en reträttplats för perso<strong>ner</strong> med sjukdom<br />
vilket skulle kunna förklara överrisken i denna grupp.<br />
Sjukvårdspersonal uppvisar en ökad risk. Som förklaring har föreslagits<br />
att arbetet är psykisk pressande med risk för utbrändhet,<br />
men också att dessa yrkesgrupper genom sina kunskaper oftare<br />
klarar av att genomföra ett självmord. I en enkät i Stockholm<br />
anger tolv procent av manliga läkare att de funderat på att ta sitt<br />
liv under det senaste året jämfört med två procent bland manliga<br />
ingenjörer och företagsadministratörer. Bland kvinnor framkommer<br />
inga klara skillnader mellan olika yrkesgrupper (Stockholms<br />
läns landsting, 1995). Om dessa resultat är giltiga för hela landet<br />
3. Perioderna är 1971–75, 1976–79, 1981–86 samt 1987–92.<br />
4. Uppgifter saknas för 1971–75 och 1976–79.
110 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
är oklart. Det är möjligt att manliga läkare i storstäder arbetar<br />
under andra arbetsvillkor än övriga läkare.<br />
Sjuksköterskor och barnmorskor har besvarat en enkät med bl a<br />
frågor om självmord. 5 Närmare 90 procent av de tillfrågade, lika<br />
för män och kvinnor, anser att kollegor när de är i kris inte får<br />
stöd på sin arbetsplats t ex vid psykiska besvär, missbruk eller självmordsbeteende.<br />
Tjugo procent anger att mobbning förekommer<br />
på arbetsplatsen men endast sex procent har själva varit utsatta.<br />
Sjuksköterskorna anser att risken för att drabbas av utbrändhet<br />
är stor (SHSTF, 1995; Gustavsson et al, 1996). Liknande resultat<br />
har erhållits i en undersökning av läkare (Beskow, 1991).<br />
Tidstrender<br />
De är troligt att psykisk hälsa/ohälsa i betydande utsträckning<br />
påverkas av förhållanden i arbetsmiljön. Antalet anmälda arbetssjukdomar<br />
till ISA på grund av psykiska störningar har ökat mellan<br />
1985 och 1993, figur 12.1.<br />
antal<br />
1000<br />
800<br />
600<br />
400<br />
200<br />
kvinnor<br />
män<br />
0<br />
1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993<br />
Figur 12.1. Antalet anmälda arbetssjukdomar bland anställda på grund av psykiska<br />
störningar 1985–1993 (ISA).<br />
Det går dock inte att avgöra om denna ökning beror på förändringar<br />
i arbetsmiljön eller på en förändrad benägenhet att anmäla arbets-<br />
5. Enkäten genomfördes av SHSTF och omfattade 2 656 perso<strong>ner</strong>.
Psykisk ohälsa, våld och trakasserier 111<br />
skador. Framtida förändringar i risker kommer ej att kunna utläsas<br />
i ISA eftersom psykisk ohälsa i stor utsträckning är undantagen i<br />
den nya arbetsskadelagstiftningen.<br />
Det finns en viss ökning i andelen perso<strong>ner</strong> som i SCB:s Arbetsmiljöundersökningar<br />
angett att de utsatts för våld eller hot mellan<br />
1989–93. För kvinnor hade andelen ökat från 8,3 till 9,6 procent,<br />
för män från 4,7 till 5,9 procent. Båda ökningarna är statistiskt<br />
säkerställda. Den enda yrkesgrupp som har en säkerställd ökning<br />
är kvinnliga affärsanställda där andelen ökat från 3 procent 1989<br />
till knappt 9 procent 1993 (SCB 1995:5). Däremot finns ingen<br />
motsvarande ökning av anmälningarna av våld och hot till arbetsskaderegistret<br />
efter 1989 (ISA).<br />
Andelen män som uppger att de är mobbade ökade från fyra till<br />
fem procent från 1989 till 1993. Fem procent av kvinnorna uppger<br />
att de är mobbade och frekvensen var oförändrad mellan 1989 och<br />
1993 (SCB 1995:5). Det saknas data för att avgöra om antalet perso<strong>ner</strong><br />
som utsätts för sexuella trakasserier har ökat eller minskat.<br />
Frekvensen av självmord har minskat mellan 1980 och 1993, både<br />
för män och kvinnor och i alla yrkesverksamma åldrar. Manliga<br />
läkare uppvisade en ökad risk under perioden 1971–79 vid Arbetsmiljökommissionens<br />
analys. För perioden 1981 till 1992 fanns inte<br />
någon säkerställd riskökning. Den relativa risken för självmord<br />
bland manliga läkare var 1,1 under 1987–92. Vid en studie av olika<br />
åldersgrupper uppvisade emellertid manliga läkare födda mellan<br />
1921 och 1940 en ökad risk under perioden 1981–1992. För övriga<br />
yrkesgrupper med en förhöjd risk finns inga säkerställda skillnader<br />
i relativ risk mellan de olika perioderna.<br />
Möjligheter till prevention<br />
Såväl nationellt som internationellt saknas i stor utsträckning<br />
forskning om samband mellan psykiska sjukdomar och förhållanden<br />
i arbetsmiljön.<br />
Hot och våld, mobbning och sexuella trakasserier har relativt<br />
sent uppmärksammats i forskningen som arbetsmiljöproblem.<br />
Jämställdhetslagen ålägger arbetsgivare att verka för att anställda<br />
inte utsätts för sexuella trakasserier. Särskilda föreskrifter har<br />
utarbetats mot kränkande särbehandling (AFS 1993:17) och om<br />
hot och våld (AFS 1993:2) i vilka det finns förslag om åtgärder.
112 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
Det anses att mobbning sällan uppstår i arbetsgrupper med bra<br />
arbetsklimat, där arbetet flyter normalt och där man löser problem<br />
när de dyker upp, där det också finns en bra dialog mellan arbetsledning<br />
och medarbetare. Mobbning och framför allt åtgärder mot<br />
mobbning anses i hög grad hänga samman med ledningsfrågor,<br />
dvs arbetsorganisation och chefsskap.<br />
Vissa kemiska ämnen, t ex organiska lösningsmedel och bly, kan<br />
orsaka psykisk ohälsa. Dessa risker är förhållandevis väl kända<br />
och kan påverkas med olika åtgärder, t ex byte till mindre toxiska<br />
ämnen och reducering av expo<strong>ner</strong>ingen.<br />
På flera håll i landet har särskilda enheter byggts upp för att<br />
förebygga självmord. Det är troligt att åtgärder som förbättrar<br />
den psykosociala miljön 6 också har en förebyggande effekt för<br />
självmord.<br />
6. Se kapitel 4.
Psykisk ohälsa, våld och trakasserier 113<br />
Referenser<br />
Arbetarskyddsstyrelsen, SCB. Hotad, mobbad eller sexuellt trakasserad på jobbet.<br />
SCB, Information om utbildning och arbetsmarknad, 1995:5, Statistiska<br />
Centralbyrån, Stockholm, 1995.<br />
Arbetarskyddsstyrelsen, SCB. Osäker framtid. SCB, Information om utbildning<br />
och arbetsmarknad, 1995:4, Statistiska Centralbyrån, Stockholm 1995.<br />
Aronsson G, Lagerwall LE. Åklagares arbetsvillkor. Undersökningsrapport<br />
1993:25, Arbetsmiljöinstitutet.<br />
Beskow J. Swedish physicians in the perspective of life and death. Stress Res<br />
Rep 1991:225. National Institute for Psychosocial Factors and Health,<br />
Stockholm, 1991.<br />
Cocke-Spalloni B, Strömberg A. Akademikers arbetsvillkor. Jämförelser mellan<br />
SACO-förbunden. Undersökningsrapport 1992:31, Arbetsmiljöinstitutet.<br />
Doyal L. What makes women sick. Gender and the political economy of health.<br />
London: Macmillan 1995.<br />
Folkhälsorapport 1994. Socialstyrelsen, SoS-rapport 1994:9.<br />
FRID-A. Sexuella trakasserier i arbetslivet. JÄMO, Stockholm 1987.<br />
Gustavsson L, Beskow J, Arnetz B. Självmordsbeteende bland sjuksköterskor. I:<br />
Att satsa på hälsa – förebygga självmord och självmordsförsök. Rapport,<br />
Centrum för suicidforskning och prevention, Stockholms läns landsting<br />
och Institutet för Psykosocial Miljömedicin, Stockholm, 1996.<br />
Vårdförbundet SHSTF. Hur mår syster. En forskningsrapport om sjuksköterskornas<br />
psykosociala arbetsmiljö, Stockholm, 1995.<br />
Höög J, Stattin M. Förtidspensio<strong>ner</strong>ing. Yrke, arbetsmarknad och social situation.<br />
Umeå studies in sociology, No 107, 1994, Sociologiska institutionen,<br />
Umeå universitet, Umeå.<br />
Lagerlöf E. Women, work and health. Ministry of health and social affairs, 1993<br />
(Ds 1993:38), Stockholm, 1993.<br />
Leymann H. Vuxenmobbing på svenska arbetsplatser. Arbetarskyddsstyrelsen<br />
1991.<br />
Schéele von A. Vardagens stress. En bok om stresshantering. Arbetarskyddsnämnden,<br />
Stockholm 1992.<br />
Schéele von A. Mobbning. En arbetsmiljöfråga. Arbetarskyddsnämnden, Stockholm<br />
1993.<br />
Stefansson CB. Yrke och självmord i Sverige 1961–65, 1971–75 samt 1976–79. I:<br />
Arbeten utsatta för särskilda hälsorisker, bilagedel F, Stockholm 1989.<br />
Stockholms läns landsting. Stocholms läns arbetshälsorapport 1995. Yrkesmedicinska<br />
enheten, Nordvästra sjukvårdsområdet, 1995.<br />
Theorell T, Leymann H, Jodko M, Konarski K, Norbeck HE. Person under<br />
train incidents from the subway driver’s point of view – a prospective 1<br />
year follow-up study: the design, and medical and psychiatric data. Soc<br />
Sci Med 1994;38:471–475.<br />
Westlander G, Enwall E. Arbetsvillkor för yrkesgrupper inom SSR. Undersökningsrapport<br />
1993:10, Arbetsmiljöinstitutet.
114 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
.<br />
13<br />
Arbetsrelaterade olycksfall<br />
Olycksfall är skador som uppkommer under kort tid och där<br />
sambandet med vissa yttre förhållanden, t ex ett fall, är uppenbart.<br />
Onormala plötsliga händelser som inte leder till personskada brukar<br />
kallas för tillbud. Forskningen kring olycksfall är idag ofta inriktad<br />
mot ett systemteoretiskt angreppssätt. Människan ses som en del<br />
av ett system där olika faktorer påverkar varandra. Ett olycksfall<br />
betraktas då som ett oväntat händelseförlopp.<br />
I dessa modeller fästs inte så stor vikt vid enskilda händelser<br />
utan vid hur olika faktorer samverkar. Tekniska system ska t ex<br />
vara sådana, att mänskliga felhandlingar skall kunna inträffa utan<br />
att leda till katastrofer. I tidigare forskning lades ofta orsaken till<br />
olycksfall på människan. Perso<strong>ner</strong> med hög olycksbenägenhet skulle<br />
identifieras och olycksfall skylldes på den mänskliga faktorn.<br />
Statistik över olycksfall i arbetet<br />
Sedan 1906 finns årlig statistik över arbetsolycksfall i Sverige. Idag<br />
finns tre olika nationella register. Informationssystemet om arbetsskador<br />
(ISA) omfattar alla förvärvsarbetande. Statistiken bygger<br />
på arbetsgivarnas anmälan om arbetsskada till Försäkringskassan.<br />
ISA administreras av Arbetarskyddsstyrelsen.<br />
Trygghetsförsäkringens informationssystem (TSI) baseras på<br />
perso<strong>ner</strong> som omfattas av avtalsförsäkringarna.<br />
SCB frågar varje år ett slumpmässigt urval av befolkningen mellan<br />
16 och 64 år om de haft besvär som orsakats av arbetet och
Psykisk Arbetsrelaterade ohälsa, våld olycksfall<br />
och trakasserier 115<br />
som lett till frånvaro. Sedan 1991 har 25 000 perso<strong>ner</strong> besvarat<br />
dessa frågor varje år.<br />
Kvaliteten på registren beror på hur uppgifterna inhämtas och<br />
anmälningsbenägenheten. Ju allvarligare en olycka är desto större<br />
är chansen att den anmäls eller blir ihågkommen vid en intervju.<br />
Ekonomiska incitament, t ex speciell arbetsskadeersättning, medför<br />
också att fler olycksfall rapporteras. Anmälningarna till ISA anses<br />
ha påverkats av införandet av 14 dagars sjuklöneperiod 1992. Om<br />
uppgifter om olycksfall insamlas med enkäter eller intervjuer har<br />
man visat att rapporteringsgraden avtar ju längre tid som gått<br />
mellan olycksfallet och intervjun (SCB 1994:5).<br />
Det tycks främst vara kortare arbetsolycksfall i mindre företag<br />
som inte anmäls till ISA i samma grad som tidigare, trots att arbetsgivarnas<br />
skyldighet att rapportera inte förändrats. Eftersom<br />
80 procent av de anställda finns i företag med minst tio anställda,<br />
påverkas inte statistiken i alltför omfattande grad av den minskade<br />
rapporteringen från mindre företag. Antalet perso<strong>ner</strong> som omfattas<br />
av TSI har minskat under 1990-talet i och med att viss statlig<br />
verksamhet bolagiserats och därmed lämnat systemet. Lantbrukare<br />
är en annan grupp som inte längre redovisas i TSI. Dessa grupper<br />
är förhållandevis små och bedöms inte påverka statistiken i någon<br />
större grad. SCB mäter huvudsakligen arbetsorsakade besvär i sin<br />
studie, men redovisar också olycksfall i arbetet.<br />
Dödsolyckor<br />
Sedan 1990 inträffar det mellan 100 och 150 dödsolyckor per år<br />
i arbetet bland anställda och egenföretagare. Det motsvarar för<br />
män 4,9 fall och för kvinnor 0,4 fall per 100 000 förvärvsarbetande.<br />
Jämfört med senare delen av 1980-talet har risken minskat<br />
för män och är oförändrad för kvinnor. Den största minskningen<br />
bland männen har skett i den äldsta åldersgruppen som förut låg<br />
högst. Frekvensen arbetsolyckor med dödlig utgång är låg i Sverige<br />
jämfört med övriga nordiska länder och internationellt. Knappt<br />
hälften av dödsfallen under 1990-talet har skett i samband med<br />
fordonsolyckor eller flygolyckor. Fallolyckor orsakade 14 procent<br />
av dödsfallen och fallande träd eller andra föremål 14 procent.<br />
Våld mot person svarade för 2 procent.
116 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
Figur 13.1. Antal dödsfall per 100 000 förvärvsarbetande i relativ frekvens i<br />
Frankrike, USA och Sverige, 1980–1991.<br />
ISA:s statistik kring dödsolyckor är tillförlitlig men antalet fall<br />
är litet. Det gör det svårt att studera risker i specifika yrken eller<br />
branscher. Under senare år har piloter, fiskare, gruvarbetare och<br />
däcks- och maskinpersonal visat sig löpa en överrisk för dödsfall i<br />
arbetet. Dessa fyra yrkesgrupper med knappt 15 000 perso<strong>ner</strong> hade<br />
i genomsnitt knappt två dödsfall per år under perioden 1990–94.<br />
Jämfört med en studie för 1985–88 har piloterna tillkommit. Övriga<br />
yrkesgrupper hade även då överrisker (Malker et al, 1990).<br />
Under 1990-talet har det skett en förändring av åldersstrukturen<br />
vad gäller dödsolyckor. För första gången är det de yngsta som<br />
har de högsta relativa frekvenserna. Tidigare har alltid de äldsta<br />
legat högst.<br />
Arbetsolycksfallen minskar<br />
Den minskade benägenheten att anmäla olyckor bedöms framför allt<br />
omfatta lindrigare fall. Därför analyseras här endast fall med minst<br />
30 dagars sjukfrånvaro. Det ger också jämförbarhet med Arbetsmiljökommissionens<br />
redovisningar. Cirka 10 000 sådana olycksfall per<br />
år har rapporterats till Arbetarskyddsstyrelsen under de senaste åren.<br />
Frekvensen har ungefär halverats mellan 1986 och 1993.<br />
Minskningen avser både män och kvinnor och alla åldersgrupper.<br />
Även TSI visar på färre allvarliga olycksfall mellan 1989 och 1992.
Psykisk Arbetsrelaterade ohälsa, våld olycksfall<br />
och trakasserier 117<br />
antal per 1000<br />
förvärvsarbetande<br />
7<br />
6<br />
5<br />
4<br />
3<br />
2<br />
1<br />
män<br />
kvinnor<br />
0<br />
1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993<br />
Figur 13.2. Antal arbetsolycksfall med mer än 30 sjukdagar per 1 000 förvärvsarbetande<br />
efter kön 1986–1993.<br />
Minskningen var 22 procent. Med allvarliga arbetsolycksfall avses här<br />
fall som antingen leder till över 30 dagars frånvaro eller till invaliditetsersättning.<br />
SCB redovisar en minskning av arbetsolycksfall som leder<br />
till frånvaro. Metoden ger dock inte möjlighet att tillräckligt noggrannt<br />
studera utvecklingen för arbetsolycksfall med lång frånvaro.<br />
Överbelastning är den typ av olycksfall som minskat mest. Mellan<br />
1990 och 1993 hade antalet rapporterade fall halverats för<br />
både män och kvinnor. För kvinnor har också maskinolyckorna<br />
halverats medan fallolyckorna minskat med 20 procent. De största<br />
minskningarna relativt sett har skett bland yngre kvinnor. För män<br />
har fall och maskinolyckor minskat med en tredjedel.<br />
Både för män och kvinnor gäller att de äldsta har den högsta<br />
förekomsten av arbetsolycksfall med lång sjukfrånvaro.<br />
Det finns många förklaringar till minskningen av olycksfallen i<br />
arbetet. Ett omfattande säkerhetsarbete pågår kontinuerligt ute på<br />
arbetsplatserna. Dessutom kan s k systemtillsyn och internkontroll<br />
påskynda detta arbete. Antalet perso<strong>ner</strong> som arbetar i tung industri<br />
har också minskat. Gruppen nyanställda yngre män, vilka har en<br />
ökad olycksfallsfrekvens, har minskat i antal. Arbetsuppgifterna<br />
har förändrats, vissa arbetsmoment har t ex automatiserats. Som<br />
redan påpekats kan förändringen också bero på minskad anmäl-
118 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
ningsbenägenhet på grund av ändrade ersättningsregler i försäkringssystemen.<br />
Lågkonjunkturen kan vara en bidragande faktor.<br />
Idag finns inte nog kunskap för att kunna kvantifiera betydelsen av<br />
olika tänkbara faktorer till minskningen av olycksfall.<br />
Överbelastning<br />
Maskinolycka<br />
Fall<br />
15<br />
kvinnor<br />
16–24 år<br />
25–54 år<br />
55–64 år<br />
10<br />
män<br />
16–24 år<br />
25–54 år<br />
55–64 år<br />
5 0 5 10 15<br />
antal per 10000 förvärvsarbetande<br />
Figur 13.3. Arbetsolycksfall med över 30 sjukdagar per 10 000 förvärvsarbetande.<br />
De vanligaste olyckshändelserna efter ålder och kön, 1993.<br />
Att totala antalet olycksfall minskar behöver inte betyda att riskerna<br />
för en enskild arbetstagare minskar i motsvarande grad. Om<br />
arbetsmiljön är oförändrad är rimligen riskerna det också. Inom<br />
sjukvården kan man exempelvis se att arbetsolycksfallen för sjukvårdsbiträden<br />
och undersköterskor ligger på samma nivå1990 som<br />
tio år tidigare. Under samma period ökade olycksfallen för sjuksköterskorna.<br />
Detsamma gäller inom hemvård och barnomsorg.<br />
Här anmäldes fler arbetsolycksfall per anställd 1990 än 1980.<br />
Olycksfall i tung industri<br />
Riskerna för arbetsolycksfall i olika yrken har jämförts. Resultaten<br />
redovisas separat för män och kvinnor. 1 Bland män fanns det 84<br />
yrkesgrupper som uppvisade en statistiskt säkerställd överrisk för<br />
1. Olycksfall under 1990–1991 med minst 30 dagars sjukfrånvaro har jämförts<br />
med yrkesuppgifter i Folk och bostadsräkningen 1990. Totalt omfattar analysen<br />
290 yrken. Hänsyn har tagits till att åldersfördelningen kan variera mellan olika<br />
yrken. Vid beräkningarna av över- och underrisker har jämförelser genomgående<br />
gjorts med genomsnittet för samtliga förvärvsarbetande.
Psykisk Arbetsrelaterade ohälsa, våld olycksfall<br />
och trakasserier 119<br />
olycksfall jämfört med samtliga förvärvsarbetande. Huvuddelen<br />
av dessa fanns inom tillverkningsarbete, 57 yrkesgrupper, transport-<br />
och kommunikationsarbete, 9 yrkesgrupper, och jordbruks-<br />
skogs- eller fiskeriarbete, 7 yrkesgrupper. Bland kvinnor fanns 24<br />
yrkesgrupper med en överrisk, därav 14 med tillverkningsarbete,<br />
och 4 med jordbruks- skogs- och fiskeriarbete. De 15 yrken som<br />
hade högst överrisk omfattar enbart män. Ett annolunda mönster<br />
kan uppträda om speciella typer av olyckor analyseras. T ex löper<br />
elektriker en hög risk för olyckor som beror på elektrisk ström.<br />
Däckspersonal<br />
antal fall<br />
88<br />
Byggnadsträarb. 1156<br />
Brandpersonal 185<br />
Träförädlingsarb. 251<br />
Betongvaruarb. 96<br />
Övr. byggn.arb. 733<br />
Gruvarbetare 102<br />
Renägare 17<br />
Skiktträarb. 47<br />
Godshantering 127<br />
Gjuteriarbetare 85<br />
Betongarb. m fl 455<br />
Lantbrukare m fl 908<br />
Slaktare m fl 165<br />
Lastbilsförare 1221<br />
nedre konfidensintervall<br />
0 1 2 3 4 5 6 7<br />
Figur 13.4. Femton yrkesgrupper med överrisk för arbetsolyckor med mer än 30<br />
sjukdagar, 1990–91. Yrkena är ordnade efter konfidensintervallets nedre gräns.<br />
Samtliga grupper utgörs av män.<br />
Sju yrkesgrupper uppvisade en statistiskt säkerställd överrisk på<br />
mer än tre gånger jämfört med genomsnittet för samtliga anställda.<br />
I dessa yrken sysselsattes 116 000 män. De högsta riskerna fanns<br />
bland däckspersonal, byggnadsträarbetare, brandpersonal samt<br />
träförädlingsarbetare. Det fanns inget yrke där kvinnor hade en<br />
relativ risk på tre eller högre. I de 37 yrkesgrupper med minst<br />
dubbel risk ingick två kvinnliga grupper, träförädlingsarbetare<br />
och husdjursskötare. Pappersarbetare, pappersvaruarbetare och<br />
hemvårdare var de tre yrkesgrupper som för övrigt hade högst<br />
risk bland kvinnor. Bortsett från den sista gruppen som omfattar<br />
över 100 000 förvärvsarbetande rör det sig om små yrkesgrupper<br />
(sammanlagt cirka 8 000 kvinnor i de fyra yrkesgrupperna).<br />
relativ<br />
risk
120 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
Motsvarande studie avseende arbetsolyckor från 1985 och 1986<br />
visar att det var samma yrken som uppvisade förhöjda risker vid<br />
båda tillfällena (Malker et al, 1990).<br />
Olycksfallsfrekvensen var högst i åldersgruppen 55–64 år (3,9<br />
per 1 000 män och år jämfört med 2,9 per 1 000 i yngre åldrar; 2,7<br />
respektive 1,2 för 1 000 kvinnor i motsvarande åldersklasser).<br />
En analys med avseende på ålder och yrke visade att samma yrkesgrupper<br />
förekom i alla åldersklasser. Undantaget var undersköterskor,<br />
sjukvårdsbiträden och postiljo<strong>ner</strong> där kvinnor i åldern 55–64<br />
år uppvisade ökad risk till skillnad från yngre åldersgrupper.<br />
TSI redovisar olycksfall som orsakat invaliditet. I detta register<br />
uppvisade män tre gånger högre risk än kvinnor. Den äldsta åldersgruppen<br />
visade på högst risk, både bland män och kvinnor. De<br />
yrken som enligt TSI löpte högst risk för invaliditet sammanföll<br />
väl med ISA:s resultat. I TSI kan också skadans kostnad analyseras<br />
vilket ger en indikation om skadornas allvarlighet. De yrkesgrupper<br />
som fått högst ersättning per sysselsatt är trävaruarbetare,<br />
gruvarbetare och lantbruks- och skogsarbetare.<br />
Nya olycksrisker<br />
Trots att praktiskt taget alla typer av anmälda arbetsolycksfall<br />
minskar finns det undantag. Det gäller anmälningar om våld och<br />
hot. Här finns en viss ökning för kvinnor från 1985 och framåt. I<br />
vilken grad ökningen är en följd av ökat våld eller ökad anmälningsbenägenhet<br />
är oklart. SCB:s Arbetsmiljöundersökningar som<br />
gjordes 1989, 1991 och 1993 tyder på att en ökning skett. År<br />
1993 uppgav 9,2 procent av kvinnorna och 5,4 av männen att de<br />
var utsatta får våld eller hot om våld i arbetet. Fyra år tidigare var<br />
motsvarande siffror 8,3 respektive 4,7 procent (ASS/SCB 1995:5).<br />
Skillnaden är statistiskt säkerställd. Inom den psykiatriska vården<br />
har våld från patienter alltid utgjort en stor andel av olycksfallen.<br />
Det är fortfarande den sektor som uppvisar högst olycksrisk tillsammans<br />
med väktare och ordningsvakter.<br />
En ny yrkesgrupp med hög frekvens av olycksfall är professionella<br />
idrottsmän, huvudsakligen fotbolls- och ishockeyspelare.<br />
Skolelever omfattas av arbetsmiljölagen men denna grupp har<br />
inget anmälningssystem som synliggör arbetsskador. Studier har<br />
visat att de löper betydligt högre risk för olycksfall än genomsnittet<br />
bland förvärvsarbetande vuxna.
Psykisk Arbetsrelaterade ohälsa, våld olycksfall<br />
och trakasserier 121<br />
Den nya tekniken kan medföra att nya olycksrisker uppkommer<br />
men också att farliga arbetsmoment automatiseras eller förändras.<br />
I äldre och enklare tillverkningssystem är det lättare att<br />
identifiera olycksrisker. Komplexa tillverkningssystem med långt<br />
driven robotisering gör det svårare att förutsäga vad som händer<br />
vid driftsstörningar och reparatio<strong>ner</strong>.<br />
Möjligheterna att i framtiden via arbetsskadeanmälningar kunna<br />
följa utvecklingen av arbetsolycksfall kommer i hög grad att bero<br />
på utformningen av eventuell arbetsskadeersättning.<br />
Olycksfall går att förebygga<br />
Det är uppenbart att många olycksfall går att förutse och därmed<br />
förebygga. Vissa risker är så uppenbara att det inte krävs några<br />
specialkunskaper eller speciell teknik för att upptäcka dem. I takt<br />
med att riskerna minskar blir de allt svårare att upptäcka och<br />
förebygga. Då måste mer avancerade metoder användas, t ex e<strong>ner</strong>gianalys<br />
och systematisk riskanalys. Metoderna måste hela tiden<br />
utvecklas och anpassas till produktionssystemen etc.<br />
Det finns sannolikt stora möjligheter att göra arbetsplatserna<br />
ännu säkrare än de är idag. Vid yrkesinspektionen i Göteborg<br />
lät man under 1994–1995 elva företag genomföra en förenklad<br />
riskanalys som komplement till sedvanlig inspektion. Då uppmärksammades<br />
124 arbetsmoment som företagen ansåg innebar<br />
allvarlig eller mycket allvarlig risk för skada. I många fall hade<br />
dessa risker inte uppmärksammats med traditionell tillsyn eller i<br />
företagens egna säkerhetsruti<strong>ner</strong> (Strömberg et al, 1995).<br />
Referenser<br />
Arbetarskyddsstyrelsen, SCB. Hotad, mobbad eller sexuellt trakasserad på jobbet.<br />
Information om utbildning och arbetsmarknad 1995:5, Stockholm,<br />
1995.<br />
Malker B, Malker H, Wei<strong>ner</strong> J, Broberg E, Lindén A. Yrkesrelaterade arbetsolycksfall.<br />
Riskidentifiering med hjälp av ISA. Arbete och Hälsa 1990:30.<br />
Arbetsmiljöinstitutet, Solna.<br />
SCB. Arbetsskador och arbetsorsakade besvär. En jämförande studie över två<br />
statistikprodukter. Bakgrundsfakta till arbetsmarknads- och utbildningsstatistiken<br />
1994:5.<br />
Strömberg H, Alfljung B, Järvholm B. Systematisk riskredovisning. Arbete,<br />
Människa Miljö 1995;3:219–222.
122 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
.<br />
14<br />
Arbetslöshet, förtidspension<br />
och hälsa<br />
Risken att skadas i arbetet minskar givetvis vid arbetslöshet. En norsk<br />
studie från 1970-talet fann att sjukdomar och besvär från rörelseapparaten<br />
avtog när de anställda vid en konservindustri blev långtidsarbetslösa<br />
(Westin & Norum, 1974). Däremot ökade förekomsten<br />
av psykiska problem som oro, ångest och sömnsvårigheter.<br />
Sedan den tidiga industrialismen har det varit känt att det finns<br />
ett samband mellan arbetslöshet och hälsa. Under lång tid var<br />
det självklara sambandet att nedsatt hälsa leder till ökad risk för<br />
arbetslöshet. Idag står ofta det motsatta fenomenet i fokus, dvs<br />
att arbetslöshet leder till nedsatt hälsa.<br />
Forskningen på 1930-talet pekade framför allt på det ekonomiska<br />
hot som arbetslösheten innebar. De arbetslösa svalt och<br />
bodde trångt, vilket gjorde dem mer mottagliga för både fysisk<br />
och psykisk ohälsa.<br />
Efter andra världskrigets slut var arbetslösheten låg i de flesta<br />
europeiska länder. I Sverige hade vi en lång högkonjunktur som<br />
först under 1960-talet visade tecken på avmattning. Det var också<br />
under sent 1960-tal som arbetslöshetsforskning av modernt snitt<br />
startade i Sverige.<br />
Studier under senare år har visat samband mellan arbetslöshet och<br />
olika hälsoproblem. Bland arbetslösa finns försämrat hälsobeteende,<br />
ökat sjukvårdsutnyttjande, mer sjukskrivning, fler diagnostiserade<br />
sjukdomar och en förhöjd dödlighet (Folkhälsogruppen, 1992), men
Psykisk Arbetslöshet, ohälsa, förtidspension våld och trakasserier och hälsa<br />
123<br />
sambandets riktning har ibland varit svårbedömd. Innebär t ex ett<br />
samband mellan alkoholmissbruk och arbetslöshet att arbetslöshet<br />
leder till alkoholmissbruk eller att människor med alkoholmissbruk<br />
har svårare att få arbete?<br />
Orsakerna varierar också med graden av arbetslöshet i samhället.<br />
När få är arbetslösa står orsaken till enskilda människors<br />
arbetslöshet ofta att finna i egenskaper hos dem själva, som arbetshandikapp<br />
eller svårigheter att anpassa sig till arbetsmarknadens<br />
krav. Under lågkonjunktur slår arbetslösheten mer blint och vem<br />
som blir arbetslös beror främst på andra faktorer än personliga<br />
egenskaper.<br />
Rökning och alkohol<br />
Flera studier har funnit ett samband mellan rökning och arbetslöshet.<br />
Sannolikheten att börja röka (eller att inte sluta) är betydligt<br />
högre bland de arbetslösa än bland dem som har arbete. Rökare<br />
löper också större risk än icke-rökare att bli arbetslösa. En delförklaring<br />
är att det är fler som röker i grupper med högre risk<br />
för arbetslöshet, t ex vissa yrkesgrupper med kort utbildning och<br />
låg lön (Hammarström, 1995).<br />
Bland ungdomar, särskilt män, har man funnit ett starkt samband<br />
mellan arbetslöshet och alkohol. Detta gäller såväl de som före<br />
arbetslösheten var lågkonsumenter som de som var högkonsumenter<br />
(Hammarström, 1995).<br />
Sambandet mellan alkoholkonsumtion och arbetslöshet hos vuxna<br />
är däremot mindre entydigt. Perso<strong>ner</strong> som missbrukar alkohol ökar<br />
sitt missbruk i samband med arbetslöshet (Smart, 1979).<br />
Psykiska besvär<br />
Psykiska besvär ökar vid arbetslöshet och minskar vid återinträdet på<br />
arbetsmarknaden. Uppföljningsstudier har visat att arbetslösa redan<br />
före arbetslösheten hade mer psykiska symptom än de som inte drabbades<br />
av arbetslöshet, dvs de ”utsorteras” från arbetsmarknaden. På<br />
motsvarande sätt hade de som fick arbete bättre psykisk hälsa än de<br />
som förblev arbetslösa. Detta kan tolkas som att den psykiska hälsan<br />
har betydelse för möjligheterna att få eller behålla ett arbete.<br />
En undersökning i Stockholm visade att samtidigt som arbetslösheten<br />
steg från 1990 till 1994 så ökade andelen med psykiska
124 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
besvär bland de arbetslösa. Lågkonjunkturen innebär en ökad<br />
konkurrens om jobben vilket gör att de svagare har svårare att<br />
hävda sig. Dessutom innebär det bekymmersamma arbetsmarknadsläget<br />
att chanserna att få ett arbete upplevs som små, vilket<br />
ökar den allmänna stress som de arbetslösa kän<strong>ner</strong>. Hög arbetslöshet<br />
kan alltså medföra att en större andel av de arbetslösa får<br />
psykiska besvär.<br />
Sjukdomar och dödlighet<br />
Studier från Storbritannien har visat att de arbetslösa utnyttjar mer<br />
sjukvård och köper mer läkemedel än de som inte är arbetslösa;<br />
även sjukskrivning och förtidspensio<strong>ner</strong>ing påverkas.<br />
Då arbetslösheten stiger sjunker regelmässigt den totala sjukskrivningen<br />
i samhället. Det har ofta tolkats som att de som fortfarande<br />
har arbete minskar sjukfrånvaron för att inte försämra sina<br />
möjligheter att behålla arbetet. En annan förklaring är att de som<br />
blir arbetslösa har en högre sjukfrånvaro när de har arbete än de<br />
som inte blir arbetslösa.<br />
Svenska studier har visat att sjukfrånvaron (antal sjukdagar) är<br />
högre bland arbetslösa än bland dem som inte är arbetslösa. Jämför<br />
man sjukskrivningar hos samma individer före och under arbetslöshet<br />
ökar sjuktalet bland icke facklärda arbetare med 1,4 gånger<br />
och bland facklärda arbetare med 2,1 gånger. Bland tjänstemän är<br />
det däremot ingen skillnad (RFV, 1994).<br />
Arbetslöshet kan utlösa stressreaktio<strong>ner</strong>. Blodtrycket har mätts och<br />
följts upp hos arbetslösa, manliga byggnadsarbetare (Janlert, 1992).<br />
Ju längre arbetslöshet desto mer steg blodtrycket, figur 14.1.<br />
Dödligheten bland arbetslösa är ökad i alla åldrar. Arbetslösa<br />
män uppvisar i flera olika studier från västeuropa mellan två och<br />
tre gånger högre dödlighet än män som har arbete. Danska studier<br />
har visat att detsamma gäller bland kvinnor. Dödsorsaker som är<br />
överrepresenterade bland arbetslösa är olyckor, självmord och<br />
hjärt-kärlsjukdomar (Folkhälsogruppen, 1992).<br />
Förtidspension och hälsa<br />
Det finns en likhet mellan långtidsarbetslöshet och förtidspension.<br />
Båda tillstånden innebär att man ställs utanför arbetsgemenskapen,
Psykisk Arbetslöshet, ohälsa, förtidspension våld och trakasserier och hälsa<br />
125<br />
dess kamratkrets och värderingar. Den sociala acceptansen är större<br />
för förtidspensionärer än för långtidsarbetslösa.<br />
%<br />
12<br />
10<br />
8<br />
6<br />
4<br />
2<br />
0<br />
0<br />
1–12<br />
13–26<br />
>26<br />
veckor<br />
Figur 14.1. Förändring av blodtryck (systoliskt) vid olika längd på arbetslösheten<br />
bland manliga byggnadsarbetare.<br />
Forskningsresultaten om eventuella hälsoeffekter av förtidspension<br />
i sig varierar. En svårighet är att förtidspension i de flesta fall är<br />
motiverad av sjukdom. Effekten av pension i sig har därför varit svår<br />
att skilja från effekter av den bakomliggande sjukdomen. Bland de<br />
som varit äldre vid pensio<strong>ner</strong>ingen tycks den inte försämra upplevd<br />
hälsa, sjukvårdsutnyttjande och kliniska tecken på sjukdom.<br />
Förtidspension på grund av sjukdom upplevs av den drabbade som<br />
mindre påfrestande än förtidspension av arbetsmarknadsmässiga<br />
skäl. Det finns idag bristfällig kunskap om de som förtidspensio<strong>ner</strong>as<br />
av arbetsmarknadsskäl får en försämrad hälsa av detta.<br />
Förebyggande insatser<br />
Sverige har gjort sig känt för sin ”aktiva arbetsmarknadspolitik”,<br />
försöken att ersätta öppen arbetslöshet med utbildning, omskolning<br />
och beredskapsarbete. Det finns få studier om denna politiks<br />
betydelse för de arbetslösas hälsa. Tillgängliga data visar dock att<br />
beredskapsarbete eller utbildning är bättre än öppen arbetslöshet.<br />
Än bättre är ett vanligt arbete.
126 Arbetsmiljöns påverkan på hälsan<br />
För förtidspensio<strong>ner</strong>ade är det en fördel om pensionen varit<br />
förutsedd under en längre tid, att det finns ett socialt nätverk<br />
vid sidan om arbetskamraterna och att den pensio<strong>ner</strong>ade har en<br />
meningsfull verksamhet utöver det tidigare arbetet.<br />
Referenser<br />
Folkhälsogruppen. Arbetslöshet som folkhälsoproblem. Allmänna förlaget,<br />
Stockholm, 1992.<br />
Hammarström A. Ungdomsarbetslöshet och ohälsa. Studentlitteratur, Lund,<br />
1996.<br />
Janlert U, Hammarström A. Alcohol consumption among unemployed youths:<br />
result from a prospective study. Br J Addict 1992;87:703–744.<br />
Janlert U. Unemployment and blood pressure in Swedish building labourers.<br />
J Int Med 1992;231:241–246.<br />
Riksförsäkringsverket. Att analysera ohälsotalet. Ett försök att ringa in ohälsoarbetets<br />
effekter. RFV redovisar 1994:6, Stockholm, 1994.<br />
Smart R. Drinking problems among employed, unemployed and shift workers.<br />
Journal of Occupational Medicine 1979;21:731–736.<br />
Westin S, Norum D. Når sardinfabrikken nedlegges. Institutt for hygiene og<br />
institutt for sosialmedisin, Universitetet i Bergen, 1974.
Äldre perso<strong>ner</strong> i arbetslivet 127<br />
IV<br />
Utsatta grupper
128 Utsatta grupper
Äldre perso<strong>ner</strong> i arbetslivet 129<br />
.<br />
15<br />
Arbete och kön<br />
Vid en internationell jämförelse utmärker sig Sverige av att den<br />
kvinnliga förvärvsfrekvensen är nästan lika hög som den manliga.<br />
År 1995 yrkesarbetade 76 procent av kvinnorna och 80 procent<br />
av männen i åldrarna 16–64 år.<br />
Horisontell segregering<br />
Många yrken domi<strong>ner</strong>as antingen av män eller kvinnor, figur<br />
15.1.<br />
Kontorsarbete<br />
Försäljare<br />
Undersköterskor<br />
Barnskötare<br />
Städare<br />
Hemvårdare<br />
Säljare<br />
Tekniker, ingenj.<br />
Sekreterare<br />
Ekonomiledare<br />
Sjuksköterskor<br />
Lastbilsförare<br />
Lantbrukare<br />
Motorreparatörer<br />
Köksbiträden<br />
0<br />
20<br />
kvinnor män<br />
Figur 15.1. De största 15 yrkesgrupperna i storleksordning.<br />
40<br />
60<br />
80<br />
100 %
130 Utsatta grupper<br />
Detta brukar kallas horisontell segregering. Drygt 40 procent av<br />
kvinnorna arbetade 1990 i yrken där andelen kvinnor var minst 90<br />
procent. Omkring 45 procent av männen hade yrken där andelen<br />
män var minst 90 procent.<br />
Många kvinnor arbetar med vård och omsorg. I de flesta andra<br />
länder utför kvinnorna detta i hemmen och kommer inte med i<br />
arbetsmarknadsstatistiken. Den svenska arbetsmarknaden framstår<br />
därför som mer könsuppdelad än i andra länder.<br />
Andelen yrkesgrupper med en jämn fördelning mellan könen<br />
har ökat från 21 till 30 procent under de senaste 10 åren (källa:<br />
LNU). Förändringen av andelen män och kvinnor i de fem största<br />
mans- och kvinnodomi<strong>ner</strong>ade yrkena från 1975 till 1990 framgår<br />
ur figur 15.2 och 15.3.<br />
%<br />
30<br />
25<br />
20<br />
15<br />
10<br />
5<br />
0<br />
1975 1980<br />
Handelsresande<br />
Verkstadsmekaniker<br />
Maskinmontörer<br />
Chaufförer<br />
Mekaniskt arbete<br />
1985 1990<br />
Figur 15.2. Andel kvinnor i de 5 vanligaste mansdomi<strong>ner</strong>ade yrkena, 1975–<br />
1990.<br />
Kvinnornas andel bland t ex handelsresande ökade från 12 till 25<br />
procent medan andelen män i sekreteraryrket minskade från 13 till<br />
ca 9 procent. Den största ökningen av andelen kvinnor har skett<br />
i mansdomi<strong>ner</strong>ade yrken som kräver en akademisk utbildning,<br />
t ex biologer, jurister, kemister, fysiker, läkare, tandläkare och<br />
veterinärer (Jonung, 1989).
Äldre Arbete perso<strong>ner</strong> och kön<br />
i arbetslivet 131<br />
%<br />
30<br />
25<br />
20<br />
15<br />
10<br />
5<br />
0<br />
1975 1980<br />
Affärsbiträden<br />
Sekreterare<br />
Sjukvårdsbiträden<br />
Hemvårdare<br />
Barnskötare<br />
1985 1990<br />
Figur 15.3. Andel män i de 5 vanligaste kvinnodomi<strong>ner</strong>ade yrkena, 1975–<br />
1990.<br />
Vertikal segregering<br />
Kvinnors arbetsuppgifter skiljer sig många gånger från mäns,<br />
dessutom är färre kvinnor chefer, tabell 15.1. Även inom ett och<br />
samma yrke har kvinnor ofta lägre status. Denna uppdelning kallas<br />
vertikal segregering. Eftersom kvinnors arbetsuppgifter har lägre<br />
status innebär det också att deras insatser värderas lägre, vilket<br />
leder till lägre lön. När kvinnor tar över arbeten som män utfört,<br />
sänks arbetets värde, exempel på detta finns från tobaksindustrin<br />
(Gunnarsson, 1989). En del forskare anser att läkarnas status kommer<br />
att minska, eftersom allt fler kvinnor söker sig till detta yrke<br />
(Riska & Wegar, 1993). När män tar över kvinnodomi<strong>ner</strong>ade arbetsuppgifter<br />
uppvärderas arbetet och därmed lönen (SOU 1993:7).<br />
Exempelvis fann man att när män tog över hålkortsstansning steg<br />
lönen för det arbetet.<br />
En jämförelse mellan kvinnor och män som gått ut gymnasiet<br />
1982–1985 och arbetade heltid år 1990 visade att kvinnorna hade<br />
drygt 30 000 kronor lägre medianlön per år. Skillnaden beror på att<br />
kvinnor har yrken med lägre lön, horisontell segregering, och att<br />
kvinnor inom samma yrke har lägre inkomst, vertikal segregering.<br />
År 1968 hade män i genomsnitt 27 procent högre timlön än kvinnor
132 Utsatta grupper<br />
inom samma sektor med samma utbildning, erfarenhet, och yrkesposition<br />
1 (källa: LNU). Denna löneskillnad hade 1981 minskat till<br />
12 procent. Under 1980-talet förändrades inte lönegapet. År 1991<br />
hade män 13 procent mer i lön än kvinnor med likartat arbete.<br />
Tabell 15.1. Procentandel kvinnor som arbetar som chefer i privat och offentlig<br />
sektor.<br />
Andel kvinnor Andel kvinnor bland<br />
Sektor bland chefer samtliga anställda<br />
Privat sektor 9 35<br />
Offentlig sektor 29 70<br />
staten 20 49<br />
kommu<strong>ner</strong> 16 80<br />
landsting 40 83<br />
Kvinnor som arbetar deltid eller upprepade perioder stannar hemma<br />
för att vårda sina barn har begränsade möjligheter att göra karriär.<br />
Detta anses starkt bidra till att kvinnor har lägre positio<strong>ner</strong> i arbetslivet.<br />
Det gäller även yrken som domi<strong>ner</strong>as av kvinnor. Kvinnors<br />
lägre lön kan också förklara varför det blir hon och inte mannen<br />
som arbetar deltid och att det är hon som oftare stannar hemma för<br />
att vårda barnen. Mäns yrkesval påverkas dessutom mer av lönen än<br />
kvinnors och män söker sig därför till yrken med hög lön.<br />
Arbetstid och hemarbete<br />
Kvinnor arbetar deltid 2 oftare än män. Nästan fyra av tio kvinnor<br />
arbetade deltid 1995 jämfört med knappt var tionde man. 1992<br />
var 28 procent av kvinnors frånvaro vård av barn, jämfört med 3<br />
procent för män.<br />
För de kvinnor och män som lever i familjeförhållanden gäller<br />
att kvinnor ägnar mer tid åt hemarbete och männen mer tid åt<br />
förvärvsarbete. År 1991 yrkesarbetade kvinnor i genomsnitt 26<br />
timmar per vecka samtidigt som de arbetade i hemmet 19 timmar.<br />
Männens arbetstid var 40 timmar i veckan, men de ägnade bara 5<br />
timmar åt hemarbete. Om en kvinna yrkesarbetar mycket och har<br />
hög lön, gör hennes man också en större insats hemma.<br />
Kvinnliga chefer utsöndrar mer stresshormon efter arbetet medan<br />
utsöndringen minskar bland manliga chefer (Frankenheauser et al,<br />
1989). Efter en arbetsdag dröjer det också längre innan kvinnliga<br />
chefers blodtryck sjunker. Motsvarande skillnad finns inte mellan<br />
1. Privat eller offentlig sektor.<br />
2. Deltid = högst 34 timmar per vecka.
Äldre Arbete perso<strong>ner</strong> och kön i arbetslivet 133<br />
kvinnliga och manliga kontorister. Kvinnliga chefer upplever en stark<br />
konflikt mellan arbete och hem medan kvinnor i lägre positio<strong>ner</strong><br />
ägnar dubbelt så mycket tid åt barnen och tycker inte att hemarbetet<br />
är stressigt. I stressiga situatio<strong>ner</strong> får kvinnliga chefer som regel<br />
mycket mindre socialt stöd än kvinnor i lägre positio<strong>ner</strong>.<br />
Övertid kan skapa konflikter mellan yrkesarbete och hemarbete.<br />
Tio timmar övertid per vecka innebär en större risk för kvinnor<br />
att få hjärt- och kärlsjukdomar än för män som arbetar extra lika<br />
mycket (Alfredsson & Theorell, 1983). En förklaring kan vara att<br />
kvinnor har fler rollkonflikter än män.<br />
Skillnader i arbetsmiljö<br />
Den könsuppdelade arbetsmarknaden innebär också skillnader<br />
mellan mäns och kvinnors arbetsvillkor. Män kommer t ex oftare<br />
i kontakt med oljor och lösningsmedel. De är mer utsatta för<br />
vibratio<strong>ner</strong>, buller eller mycket varma miljöer. 3 Detta är en bild<br />
av den horisontella segregeringen. Män arbetar oftare i tillverkningsindustrin<br />
eller byggbranschen, där sådana expo<strong>ner</strong>ingar<br />
är vanliga. Kvinnor är mer utsatta för våld, hot, mobbning. De<br />
drabbas också oftare av belastningssjukdomar. 4<br />
De anställdas egen upplevelse av arbetsmiljön har studerats i<br />
SCB:s Arbetsmiljöundersökningar 1989–1993. En särskild analys<br />
gjordes av mansyrken, kvinnoyrken samt arbetare och tjänstemän.<br />
Ett mansdomi<strong>ner</strong>at yrke utgörs av minst 75 procent män och på<br />
motsvarande sätt definieras ett kvinnoyrke. Andra yrken redovisas<br />
nedan som yrken med jämn könsfördelning.<br />
Tabell 15.2. Rapporterad förekomst av vissa arbetsmiljöfaktorer i procent bland<br />
kvinnliga respektive manliga tjänstemän i kvinnodomi<strong>ner</strong>ade, mansdomi<strong>ner</strong>ade<br />
respektive jämnt könsfördelade yrkesgrupper (Östlin 1996).<br />
Arbetsmiljö- Kvinnodomi<strong>ner</strong>ade Mansdomi<strong>ner</strong>ade Jämnt könsfördelade<br />
faktorer<br />
Svåra arbets-<br />
Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män<br />
ställningar 21 14 18 8 19 12<br />
Ensidigt arbete 45 34 41 25 43 30<br />
Tunga lyft<br />
Kan påverka<br />
4 8 3 8 3 7<br />
eget arbete<br />
Lär sig nytt och<br />
76 84 80 89 78 86<br />
utvecklas i arbetet 48 61 61 70 58 71<br />
3. Se kapitel 3.<br />
4. Se kapitel 11 och 12.
134 Utsatta grupper<br />
Kvinnliga tjänstemän hade oftare sneda arbetsställningar, ensidigt<br />
arbete och litet inflytande över arbetet. De hade också mindre<br />
möjligheter att lära sig något nytt och utvecklas i arbetet, tabell<br />
15.2. Dessa skillnader fanns bland tjänstemännen för såväl kvinnoyrken<br />
som mansyrken. För arbetare var mönstret detsamma om<br />
yrket var mansdomi<strong>ner</strong>at eller hade en jämn fördelning mellan<br />
könen (Östlin, 1996), tabell 15.3.<br />
Tabell 15.3. Rapporterad förekomst av vissa arbetsmiljöfaktorer i procent bland<br />
kvinnliga respektive manliga arbetare i kvinnodomi<strong>ner</strong>ade, mansdomi<strong>ner</strong>ade<br />
respektive jämnt könsfördelade yrkesgrupper (Östlin 1996).<br />
Arbetsmiljö- Kvinnodomi<strong>ner</strong>ade Mansdomi<strong>ner</strong>ade Jämnt könsfördelade<br />
faktorer<br />
Svåra arbets-<br />
Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män<br />
ställningar 34 37 54 33 44 32<br />
Ensidigt arbete 51 58 82 67 76 62<br />
Tunga lyft<br />
Kan påverka<br />
24 29 17 33 17 28<br />
eget arbete<br />
Lär sig nytt och<br />
70 74 42 66 54 62<br />
utvecklas i arbetet 38 46 24 38 31 40<br />
I kvinnliga arbetaryrken hade emellertid män lika ofta som kvinnor<br />
besvärliga arbetsställningar. Män hade oftare ensidigt arbete än<br />
kvinnor. Även i kvinnodomi<strong>ner</strong>ade arbetaryrken hade män större<br />
beslutsutrymme, t ex över arbetstid och när uppgifter skulle göras.<br />
De var också mindre stressade. Femtiosex procent av männen jämfört<br />
med 44 procent av kvinnorna kunde själva bestämma när arbetet<br />
skulle göras. Fyrtiotre procent av kvinnorna och 32 procent av männen<br />
uppgav att de sällan kunde ta korta pauser för att prata.<br />
Män angav oftare än kvinnor att lyft på minst 20 kg förekom flera<br />
gånger dagligen oavsett om det gällde arbetare eller tjänstemän i<br />
mans- eller kvinnodomi<strong>ner</strong>ade yrken eller yrken med jämn könsfördelning.<br />
För kvinnor förekom oftast tunga lyft bland anställda<br />
inom hälso- och sjukvården.<br />
Resultaten visar att kvinnors och mäns arbetsförhållanden skiljer<br />
sig åt både inom arbetar- och tjänstemannayrken, oavsett grad av<br />
könsfördelning. Kvinnor och män utför olika arbetsmoment även<br />
i samma yrke. Det är inte så att det kön som är i minoritet alltid<br />
diskrimi<strong>ner</strong>as; t ex har män i kvinnodomi<strong>ner</strong>ade yrken i allmänhet
Äldre Arbete perso<strong>ner</strong> och kön i arbetslivet 135<br />
större inflytande över uppläggning av eget arbete och arbetstakt<br />
än kvinnorna i samma yrke.<br />
Skillnader i ohälsa<br />
Skillnaderna mellan mäns och kvinnors ohälsa kan bero på arbetsmiljön,<br />
men också på förhållanden utanför arbetsplatsen, t ex<br />
hemarbete, livsstil och biologiska olikheter mellan könen. 5<br />
Skillnader i dödlighet mellan olika socialgrupper är mindre för<br />
kvinnor än för män. 6 Yrkesgrupper med hög eller låg dödlighet<br />
är densamma för män och kvinnor. Män utsätts oftare för cancerframkallande<br />
ämnen. Risken för astma är i stort sett densamma<br />
för kvinnor och män. Fler kvinnor får hudsjukdomar eftersom de<br />
har mer våtarbete. De yrken som innebär ökad risk för hjärt- och<br />
kärlsjukdomar är desamma för kvinnor och män. Kvinnor med<br />
tunga arbetsmoment, t ex inom vård och omsorg, blir särskilt utsatta<br />
med stigande ålder på grund av deras ge<strong>ner</strong>ellt lägre fysiska<br />
kapacitet i kombination med effekter av åldrandet. 7<br />
Framtiden<br />
Den horisontella segregationen jämnas ut långsamt. Den kommer<br />
därför att bestå under många år. Könsutjämningen blir sannolikt<br />
snabbast inom mansyrken, särskilt de som kräver hög utbildning.<br />
Det beror på att kvinnorna blir allt mer välutbildade. Kvinnor kommer<br />
därför att söka sig till välbetalda yrken för att bli ekonomiskt<br />
oberoende. Män kommer sannolikt inte att välja kvinnoyrken,<br />
eftersom dessa har lägre lö<strong>ner</strong>, sämre karriärchanser samt ger<br />
sämre möjligheter till att höja kompetensen.<br />
Kvinnlig kompetens är delvis annorlunda än mäns och den<br />
håller på att omvärderas. Fler kvinnor kommer att nå beslutande<br />
positio<strong>ner</strong> därför att fler har den kompetens som behövs. Den<br />
vertikala segregeringen kommer troligen att jämnas ut snabbare<br />
än den horisontella.<br />
5. Skillnader i hälsa och ohälsa beskrivs i andra kapitel och berörs därför bara<br />
översiktligt.<br />
6. Se kapitel 5.<br />
7. Se kapitel 16.
136 Utsatta grupper<br />
Referenser<br />
Alfredsson L, Theorell T. Job characteristics and myocardial infarctin risk – effect<br />
of possible confounding factors. Soc Sci Med 1983;17:1497–1503.<br />
Gunnarsson E. Kvinnors arbetsrationalitet och kvalifikatio<strong>ner</strong>. QVIST-projektet<br />
Arbetsrapport 6, Arbetslivscentrum, Stockholm, 1989.<br />
Frankenheauser M, Lundberg U, Fredrikson M, Melin B, Tuomisto M, Myrsten<br />
AL. Stress on and off the job as related to sex and occupational status in<br />
white-collar workers. J Org Behavior 1989;10:321–346.<br />
Jonung C. Jämställdhet i arbetsmarknaden. I: Arbetsmarknad och arbetsmarknadspolitik<br />
1988 – ökade krav på omställning? Ds 1989;44:119, Arbetsmarknadsdepartementet,<br />
Stockholm.<br />
Löneskillnader och lönediskrimi<strong>ner</strong>ing: Om kvinnor och män på arbetsmarknaden.<br />
SOU 1993:7, Kulturdepartementet, Stockholm.<br />
Riska E, Wegar K (ed). Work and medicine. Women and the medical division<br />
of labour. Sage Publications Ltd, London, 1993.<br />
Östlin P. Arbete, kön och socioekonomiska förhållanden. Rapport, Yrkesmedicinska<br />
enheten, Nordvästra sjukvårdsområdet, Stockholms läns<br />
landsting, 1996.
Äldre perso<strong>ner</strong> i arbetslivet 137<br />
.<br />
16<br />
Äldre perso<strong>ner</strong> i arbetslivet<br />
Det finns ingen allmänt accepterad definition av ”äldre” i arbetslivet.<br />
Det biologiska åldrandet sker gradvis, i växlande takt i olika<br />
organsystem och olika snabbt för olika människor. För vissa funktio<strong>ner</strong>,<br />
särskilt den mentala förmågan, är kapaciteten oförändrad<br />
eller till och med förbättrad ända upp till 60–70 års ålder. I andra<br />
funktio<strong>ner</strong>, t ex cirkulationsorganens och musklernas kapacitet kan<br />
en begynnande nedgång påvisas redan i 30–40 årsåldern.<br />
ILO har använt åldern 55 år och äldre som definition av ”old<br />
worker” (Schneider, 1995). Några svenska myndigheter använder<br />
samma åldersgräns (Thunberg, 1994). I andra sammanhang har<br />
gränserna 50 respektive 60 år använts. De definitio<strong>ner</strong> som använts<br />
är ofta ett uttryck för omvärldens förväntningar på människor i olika<br />
åldrar. Om man tar hänsyn till både arbetsgivares förväntningar<br />
och mycket tidiga tecken på biologiskt åldrande kan en gräns på<br />
45 år vara realistisk. En så låg gräns ger också större möjligheter<br />
för förebyggande åtgärder, t ex beträffande fortsatt yrkesval vid<br />
fysiskt krävande arbetsuppgifter.<br />
Människor i åldern 45–64 år ökar i andel av den arbetsföra<br />
befolkningen. År 1985 var 38 procent i den åldern, 1995 hade de<br />
ökat till 41 procent och år 2005 beräknas de utgöra 45 procent.<br />
Sysselsättningsintensiteten, dvs den andel av befolkningen som<br />
är i arbete, har för äldre män varit svagt sjunkande, medan den<br />
ökat för äldre kvinnor, figur 16.1. Under 1990-talets lågkonjunktur<br />
har den minskat såväl för män som för kvinnor.
138 Utsatta grupper<br />
%<br />
100<br />
80<br />
60<br />
40<br />
20<br />
kvinnor 55–59 år<br />
kvinnor 60–64 år<br />
män 55–59 år<br />
män 60–64 år<br />
0<br />
1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994<br />
Figur 16.1. Sysselsättningsintensiteten för män och kvinnor i åldrarna 55–59<br />
respektive 60–64 år, 1976-95 (Källa: AKU).<br />
Andelen heltidsarbetande minskar snabbt med stigande ålder.<br />
Sextio procent av 55–59-åriga män arbetar heltid jämfört med 10<br />
procent av 64-åringarna. För kvinnor minskar andelen från 40 till<br />
5 procent. Internationellt sett har inget annat land så stor andel<br />
äldre kvinnor i arbetslivet. För äldre män är intensiteten högre i<br />
Japan och Norge, figur 16.2.<br />
Japan<br />
Norge<br />
Sverige<br />
USA<br />
Portugal<br />
Storbritannien<br />
Grekland<br />
Spanien<br />
Finland<br />
Turkiet<br />
Holland<br />
Österrike<br />
män<br />
kvinnor<br />
0 20 40 60 80 100 %<br />
Figur 16.2. Sysselsättningsintensiteten bland 60–64-åriga män respektive kvinnor<br />
i några olika länder år 1993 (källa: ILO).
Äldre perso<strong>ner</strong> i arbetslivet 139<br />
Den minskande sysselsättningsintensiteten bland äldre i Sverige<br />
beror bl a på en ökad arbetslöshet och ökad förtidspensio<strong>ner</strong>ing.<br />
De äldre grupperna har färre arbetslösa än de yngre, men de äldre<br />
är utan arbete längre perioder. 1 I en studie av människor som 1988<br />
erhöll förtidspension undersöktes samband mellan bl a ålder, kön,<br />
civilstånd, socioekonomisk status och födelseland (Höög & Stattin,<br />
1994). Även när dessa andra faktorer beaktades var sambandet mellan<br />
ålder och förtidspension mycket starkt. En longitudinell studie,<br />
som baserades på ULF och granskade förtidspensio<strong>ner</strong> från 1980<br />
till 1989, kom till ett liknande resultat. Förtidspension var drygt<br />
fem gånger vanligare bland 60–64-åringar jämfört med 45–54åringar.<br />
Monotont och repetitivt arbete innebar 1,5 till 2 gånger<br />
högre risk för förtidspension hos de som var över 45 års ålder. De<br />
vanligaste orsakerna till att äldre förtidspensio<strong>ner</strong>as är sjukdomar<br />
i rörelseorganen, cirka 30 procent, och sjukdomar i cirkulationsorganen,<br />
cirka 7 procent.<br />
Många äldre är varken yrkesverksamma eller förtidspensio<strong>ner</strong>ade.<br />
Av 64-åringarna tillhörde 1992 nästan var tredje kvinna och<br />
var femte man denna grupp (Thunberg, 1994).<br />
%<br />
50<br />
40<br />
30<br />
20<br />
10<br />
0<br />
1984<br />
1989<br />
1991<br />
1993<br />
kvinnor män<br />
16–24 år<br />
kvinnor män<br />
25–54 år<br />
kvinnor män<br />
55–64 år<br />
Figur 16.3. Andelen perso<strong>ner</strong> i olika åldersgrupper och kön som har arbeten<br />
som kräver längre utbildning än tre år 1984–93 (källa SCB: Arbetsmiljöundersökningar).<br />
1. Se kapitel 14.
140 Utsatta grupper<br />
För perso<strong>ner</strong> födda före 1950 är skolunderbyggnaden sämre ju<br />
äldre man är. Av de äldsta perso<strong>ner</strong>na på arbetsmarknaden har<br />
cirka 50 procent endast folk- eller grundskola, medan 10 till 15<br />
procent har högskoleutbildning. Motsvarande siffror för perso<strong>ner</strong><br />
i 35–40 årsåldern är 20 respektive 25 procent.<br />
I SCB:s Arbetsmiljöundersökningar har frågor ställts om vilken<br />
utbildning och lärotid arbetsuppgifterna kräver. I figur 16.3 och 16.4<br />
framgår att kraven ökar och att män i betydligt större utsträckning<br />
än kvinnor kunnat/fått tillgodogöra sig utveckling i arbetslivet.<br />
%<br />
50<br />
40<br />
30<br />
20<br />
10<br />
0<br />
1984<br />
1989<br />
1991<br />
1993<br />
kvinnor män<br />
16–24 år<br />
kvinnor män<br />
25–54 år<br />
kvinnor män<br />
55–64 år<br />
Figur 16.4. Andelen perso<strong>ner</strong> i olika åldersgrupper och kön som har arbeten<br />
som kräver längre lärotid i yrket än tre år 1984–93 (källa SCB: Arbetsmiljöundersökningar).<br />
De äldre och olika näringsgrenar<br />
Hotell och restauranger har lägst andel äldre medan den är högst<br />
i jord- och skogsbruk där var femte man eller kvinna är 55 år eller<br />
äldre tabell 16.1. Dessa skillnader speglar sannolikt både yrkets<br />
påfrestningar och krav, möjligheter att själv bestämma över arbetet,<br />
och kulturella och tidsmässiga förändringar i yrkesval. Näringar<br />
som minskar i omfattning har ofta fler äldre samtidigt som expanderande<br />
branscher har ett ökat inslag av yngre. Anmärkningsvärt<br />
är den låga andelen äldre män i tillverkningsindustrin, 9 procent,
Äldre perso<strong>ner</strong> i arbetslivet 141<br />
vilket tyder på att arbetsförhållandena är dåligt anpassade till deras<br />
kapacitet och krav.<br />
Tabell 16.1. De äldres andel i procent av arbetskraften i olika näringsgrenar,<br />
1994. Perso<strong>ner</strong> i åldern 55–64 år. (Källa: AKU.)<br />
Näringsgren Män Kvinnor<br />
Jord & skogsbruk 21 21<br />
Tillverkningsindustri, gruvor m m 9 15<br />
Verkstadsindustri 12 10<br />
Byggnadsindustri 11 15<br />
Varuhandel, restaurang- och hotell 4 10<br />
Parti och detaljhandel 13 14<br />
Samfärdsel, post & tele 20 8<br />
Offentlig förvaltning 14 17<br />
Sjuk- och hälsovård 14 13<br />
Samtliga 13 13<br />
Arbetslivets krav och äldres förutsättningar<br />
Arbetsuppgifter som ställer höga fysiska krav finns i jordbruk,<br />
skogsbruk, gruvor och industri, men också inom servicesektorn som<br />
sjuk- och hälsovård, städning, hotell och restaurang och transport.<br />
Många äldre kvinnor har servicearbeten. Av 50–64-åriga kvinnor<br />
som 1989–93 arbetade i vården uppgav 44 procent att de hade<br />
kroppsarbete (SCB:s Arbetsmiljöundersökningar). Bland manliga<br />
arbetare i gruvor och industri hade 67 procent sådana uppgifter.<br />
Efter 30–40-årsåldern minskar den fysiska arbetsförmågan.<br />
Fram till 60-årsåldern minskar syreupptagningsförmågan med i<br />
genomsnitt 30 procent och muskelstyrkan med 20 procent. Variatio<strong>ner</strong>na<br />
mellan olika människor är emellertid stora. Syn, hörsel<br />
och balans försämras också, vilket kan påverka möjligheterna att<br />
klara yrkesarbete (Kilbom & Torgén, 1996). Finska studier tyder<br />
på att muskelstyrkan minskar snabbare i yrken med höga fysiska<br />
krav. Det skulle alltså kunna karaktäriseras som någon form av<br />
”slitage” (Ilmarinen, 1991). Fysiska aktiviteter i arbetet har sannolikt<br />
inga träningseffekter på hjärta och kärl, frånsett t ex reguljär<br />
träning av brandmän.<br />
I vissa näringsgrenar och yrken utsätts människor troligen för<br />
större fysiska krav än de egentligen klarar av. Det saknas emellertid<br />
mätningar som kan ge en representativ bild av såväl arbetets krav
142 Utsatta grupper<br />
som den anställdes förmåga. Enligt SCB:s Arbetsmiljöundersökningar<br />
1989–93 var det ungefär lika många unga som gamla som<br />
kände sig uttröttade i kroppen efter arbetet minst en gång i veckan.<br />
Skillnaden mellan män och kvinnor var emellertid betydande,<br />
vilket kan bero på att kvinnor utsattes för högre belastningar än<br />
män i förhållande till den fysiska arbetsförmågan.<br />
Tidigare forskning har gett en ganska pessimistisk syn på medelålders<br />
och äldre människors psykiska och mentala kapacitet. Nyare<br />
longitudinella studier har emellertid modifierat bilden. Försämringen<br />
går långsammare än forskare tidigare har antagit. Den<br />
startar också senare i livet. Förmågan att bearbeta information<br />
försämras först i 60-årsåldern (Hallsten, 1996). Skillnaden mellan<br />
olika människor är stor, åldrandet är bara en av flera faktorer som<br />
påverkar försämringen.<br />
Många förmågor som beror på kunskap och erfarenheter, t ex<br />
ordförståelse, tycks vara oförändrade eller kan till och med öka<br />
upp till 60-årsåldern. De äldre verkar också kunna kompensera<br />
minskad kognitiv kapacitet och psykomotorisk snabbhet genom<br />
ett mer strategiskt sätt att pla<strong>ner</strong>a och genomföra sitt arbete. De<br />
utnyttjar alltså erfarenhet på ett sätt som unga människor inte<br />
kan. Deras arbetsprestation kan bli lika hög eller högre än vad<br />
en ung människa förmår. Arbetsmotivation, engagemang och<br />
arbetstillfredsställelse tycks öka med åldern. Variationen mellan<br />
olika människors mentala och psykiska kapacitet ökar också med<br />
åldern. Erfarenheter från arbetslivet påverkar sannolikt människors<br />
mentala kapacitet och personlighet under vuxenlivet.<br />
Kompetens och säkerhet ökar alltså med stigande ålder. Det ger<br />
större inflytande och bättre möjligheter att klara arbetsuppgifterna.<br />
Denna hypotes stöds av SCB:s Arbetsmiljöundersökningar,<br />
som bl a tar upp frågor om den psykosociala arbetsmiljön. I figur<br />
16.5 framgår svaren på några frågor som speglar beslutsutrymme,<br />
stress, arbetsuppgifternas svårighetsgrad och möjligheterna till<br />
utveckling. Svaren är mycket likartade för män och kvinnor, därför<br />
redovisas inte könen separat.<br />
Hälsa<br />
Allt fler får med stigande ålder kroniska sjukdomar. Sjukdomar i<br />
cirkulationsorganen rapporterades av 22 procent av perso<strong>ner</strong> i
Äldre perso<strong>ner</strong> i arbetslivet 143<br />
För svåra<br />
arbetsuppgifter<br />
För mycket<br />
ansvar<br />
För lite<br />
inflytande<br />
För stor arbetsbelastning<br />
16–24 år<br />
25–54 år<br />
55–64 år<br />
0 20 40 60 80 100 %<br />
Figur 16.5. Psykosociala förhållanden i arbetet i olika åldrar (SCB:s Arbetsmiljöundersökningar<br />
1989–93).<br />
åldern 55–64 år 1992/93 (källa: ULF). Motsvarande andel bland<br />
perso<strong>ner</strong> i åldern 35–44 år var 3 procent. Nedsatt rörelseförmåga<br />
uppgavs av 28 respektive 20 procent av kvinnor respektive män<br />
i åldern 55–64 år, medan motsvarande andelar i åldern 35–44 år<br />
var 5 respektive 3 procent. För fler äldre än yngre krävs alltså att<br />
arbetet anpassas på grund av sjukdom.<br />
Det finns idag inte kunskap om äldre i högre grad än yngre<br />
riskerar sjukdom på grund av arbetet. Man vet t ex inte om risken<br />
för belastningsskador ökar med stigande ålder på grund av den<br />
belastning man tidigare utsatts för eller om risken i huvudsak<br />
bestäms av de aktuella arbetsvillkoren.<br />
Framtiden och äldres arbetsvillkor<br />
Redan 1988 förutsåg en statlig utredning att andelen äldre i arbetslivet<br />
skulle öka. Utredaren drog slutsatsen att det ”kommer att krävas<br />
stora organisatoriska förändringar i företag och myndigheter under<br />
de kommande åren” (Arbetsmarknadsdepartementet, 1988). Sedan<br />
1987 har förändringarna i arbetslivet knappast gynnat de äldres<br />
möjligheter att yrkesarbeta. Det finns snarare tecken på att deras<br />
situation på arbetsmarknaden har försämrats, bl a har förtidspensionärerna<br />
blivit fler och allt fler äldre blir arbetslösa.<br />
ILO har analyserat de äldres situation på arbetsmarknaden utifrån<br />
olika länders trygghetslagstiftning (Schneider, 1995). Författaren
144 Utsatta grupper<br />
tecknar två framtidsscenarier. I det ena fallet nås en kompromiss<br />
så att företagens krav på flexibilitet och ambition att bli av med de<br />
äldre dämpas, liksom statens strävan att minska kostnaderna för<br />
förtidspensio<strong>ner</strong>. En konfrontation uppstår om staten successivt<br />
försämrar pensionsvillkoren samtidigt som företagen rationaliserar<br />
och avskedar de äldre. Författaren anser att åtgärder för att anpassa<br />
arbetet till äldre kan bli framgångsrika först om företag och organisatio<strong>ner</strong><br />
kan se ekonomiska fördelar.<br />
Jämfört med yngre har de äldre i allmänhet större erfarenhet,<br />
högre lojalitet, högre social kompetens och lägre korttidsfrånvaro.<br />
Å andra sidan har fler äldre än yngre symptom och sjukdomar och<br />
den fysiska arbetsförmågan är lägre.<br />
De äldre på arbetsmarknaden är utsatta bl a därför att deras<br />
skolunderbyggnad är dålig. Många gick i skolan för 25–45 år sedan<br />
och deras kunskap är delvis inaktuell. I dagens arbetsliv ökar<br />
kraven på utbildning och upplärning, figur 16.3 och 16.4. Andelen<br />
män i åldern 55–64 år som hade arbeten med krav på minst 3 års<br />
utbildning hade t ex ökat från 17 till 26 procent från år 1984 till<br />
1993. En kritisk faktor är om de äldre tillräckligt snabbt kan anpassa<br />
sig till nya villkor på arbetsmarknaden. Ett livslångt lärande<br />
är därför nödvändigt, framför allt med tanke på dagens snabba<br />
förändringar. De senaste åren har begreppet ”lärande arbete”<br />
myntats. Lärande och utveckling i tät kontakt med arbetsplatsen<br />
och arbetsuppgifterna poängteras särskilt. Denna form av lärande<br />
är sannolikt särskilt effektiv för äldre.<br />
De äldres lägre fysiska arbetsförmåga får sannolikt allt mindre<br />
betydelse i traditionellt tunga industrier, eftersom fysiskt krävande<br />
moment förändras och blir lättare. Vissa arbetsuppgifter t ex byggnadsarbete,<br />
manuell sophämtning och rökdykning, ställer så höga<br />
krav på de anställda att en förändring av arbetsuppgifter i högre<br />
ålder snarare är regel än undantag. Om det inte finns alternativa<br />
arbetsuppgifter eller arbetsmarknader för dessa grupper är det stor<br />
risk att de slås ut.<br />
Servicenäringarna, t ex vård och omsorg, kommer även i framtiden<br />
att ha fysiskt krävande arbetsmoment. Äldre kvinnor är då<br />
särskilt utsatta eftersom de utgör en stor grupp inom vård och<br />
omsorg och många av dem har tunga arbetsuppgifter. Ungefär<br />
var fjärde 55–64-årig kvinna har nedsatt rörelseförmåga och det
Äldre perso<strong>ner</strong> i arbetslivet 145<br />
krävs därför en omfattande beredskap för att anpassa arbetet eller<br />
skapa en alternativ arbetsmarknad. En äldre människa klarar tunga<br />
arbetsmoment bättre om hon själv kan avgöra när och hur det skall<br />
utföras. Arbetsorganisatoriska aspekter är därför viktiga.<br />
Ergonomiska insatser, t ex god belysning, bullerdämpning och<br />
lyfthjälpmedel, och flexibel uppläggning av arbetet gynnar alla<br />
åldrar, men är särskilt viktiga för de äldre i arbetslivet.<br />
Referenser<br />
Aronsson G (red). De äldre i arbetslivet. Arbetslivsinstitutet, Stockholm, 1996<br />
(Under publicering).<br />
Arbetsmarknadsdepartementet. Arbetsmarknad och arbetsmarknadspolitik.<br />
Ett diskussionsunderlag i ett 90-talsperspektiv. Ds 1988:16, Allmänna<br />
förlaget, Stockholm, 1988.<br />
Hallsten L. Psykologiska livsförändringar och arbete. I: Aronsson G (red). De äldre<br />
i arbetslivet. Arbetslivsinstiutet, Stockholm, 1996 (Under publicering).<br />
Höög J, Stattin M Förtidspensio<strong>ner</strong>ing. Yrke, arbetsmarknad och social situation.<br />
Sociologiska institutionen, Umeå universitet, 1994.<br />
Ilmarinen J, Louhevaara V, Korhonen O, Nygård CH, Hakola T, Suvanto S.<br />
Changes in maximal cardiorespiratory capacity among aging municipal<br />
employees. 1991;17(suppl 1):99-109.<br />
Kilbom Å, Hallsten L, Aronsson G. Äldres förmågor och arbetets krav. Läkartidningen<br />
1993;90:4316-4325.<br />
Kilbom Å, Torgén M. Fysisk förmåga, hälsa och sjuklighet i ett ålders- och yrkesperspektiv.<br />
I: Aronsson G (red). De äldre i arbetslivet. Arbetslivsinstiutet,<br />
Stockholm, 1996 (Under publicering).<br />
Schneider G. Ageing societies: Problems and prospects for older workers. World<br />
Labour Report 1995. ILO, Geneve, 1995, 31-54.<br />
Thunberg T (red). De äldre i arbetslivet.Arbetslivsfakta 2:94. Arbetsmarknadsstyrelsen,<br />
Arbetslivsfonden, Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, 1994.
146 Utsatta grupper<br />
.<br />
17<br />
Invandrare<br />
Sverige har varit ett invandringsland sedan andra världskriget<br />
(Wadensjö, 1973 och 1995; Ekberg, 1991; Lundh & Ohlsson,<br />
1994). Under krigets slutskede kom många flyktingar, bl a från<br />
Estland. Manliga yrkesarbetare rekryterades under 1940-talets<br />
högkonjunktur, bl a från Italien och Ungern. Denna invandring<br />
fortsatte under 1950-talet. De flesta invandrarna under detta årtionde<br />
var kvinnor, främst från Tyskland och Finland. Många fick<br />
arbeten som hembiträden. 1960-talet var arbetskraftsinvandringens<br />
decennium. Svensk ekonomi expanderade snabbare än någonsin<br />
tidigare. Många företag rekryterade arbetskraft utomlands, främst<br />
från Finland och Sydeuropa. De ställde ofta inga speciella krav<br />
på yrkeskunskaper. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) engagerades<br />
också för att rekrytera arbetskraft utanför landets gränser. I slutet<br />
av 1960-talet kom flyktingar från Polen och Tjeckoslovakien. Sedan<br />
1970-talet har flyktingar domi<strong>ner</strong>at invandringen, först från<br />
länder utanför Europa, men under 1990-talet har många kommit<br />
från f d Jugoslavien.<br />
Under 1950-talet efterfrågades yrkesarbetare och specialister,<br />
t ex läkare och tekniker, men också kvinnor till hushållsarbete. Under<br />
nästa årtionde och i början av 1970-talet rekryterades framför<br />
allt okvalificerad arbetskraft till industrin och vissa serviceyrken.<br />
Senare fick invandrare i första hand arbete inom servicesektorn.<br />
De fick emellertid allt svårare att få arbete, vilket märktes redan<br />
under 1980-talets högkonjunktur. Många av 1990-talets flyktingar
Äldre Invandrare<br />
perso<strong>ner</strong> i arbetslivet 147<br />
har mer än en grundläggande utbildning. Denna stora invandring<br />
har dock sammanfallit med den svåraste lågkonjunkturen sedan<br />
andra världskriget. De har därför haft mycket svårt att få arbeten<br />
som motsvarar deras utbildning.<br />
Invandrare är inte någon enhetlig grupp. Deras yrkesval och<br />
möjligheter till arbete har bl a berott på varifrån de kommit och<br />
när de kommit till Sverige. En del invandrare, t ex välutbildade<br />
specialister från västeuropeiska länder, har en väl så stark ställning<br />
på arbetsmarknaden som icke-invandrare.<br />
I detta kapitel beskrivs invandrarnas arbetslivsdeltagande, deras<br />
yrken och arbetsförhållanden samt förekomsten av arbetsskador.<br />
Arbetskraftsdeltagande och arbetslöshet<br />
Genom specialbearbetningar av AKU och SCB:s Arbetsmiljöundersökningar<br />
har förhållandena för invandrare och perso<strong>ner</strong><br />
födda i Sverige jämförts (Wadensjö, 1996). Åtta procent av alla<br />
män och kvinnor som 1994 förvärvsarbetade var födda i utlandet<br />
och fyra procent var utländska medborgare.<br />
Under 1960-talet var andelen i arbetskraften högre bland invandrare<br />
än bland människor födda i Sverige. Detta mönster har<br />
successivt förändrats sedan 1970-talet och mer dramatiskt under<br />
de senaste fem åren. Arbetskraftsdeltagandet är idag betydligt<br />
lägre bland invandrare än bland svenskfödda. Andelen invandrare<br />
som är i arbetskraften varierar mycket efter vilket land de kommer<br />
från, tabell 17.1.<br />
Tabell 17.1. Arbetskraftsdeltagande 1994 i åldern 16–64 år efter födelseland i<br />
procent av befolkningen i respektive grupp.<br />
Män Kvinnor<br />
Danmark 72 70<br />
Finland 78 73<br />
Norge 80 71<br />
Tyskland 83 63<br />
fd Jugoslavien 58 51<br />
Polen 70 66<br />
Iran 58 44<br />
Turkiet 70 38<br />
Chile 66 54<br />
Samtliga utrikes födda 69 61<br />
Samtliga inkl. födda i Sverige<br />
(Källa: Specialbearbetning av AKU.)<br />
79 76
148 Utsatta grupper<br />
Skillnaderna är större bland kvinnor än bland män. Exempelvis är mindre<br />
än hälften av kvinnorna från Iran och Turkiet i arbetskraften.<br />
Det finns stora skillnader i arbetslöshet om man jämför grupper<br />
som är födda i olika länder, tabell 17.2. Nordbor och tyskar<br />
har låg arbetslöshet, i vissa fall lägre än bland människor födda i<br />
Sverige. Vistelsetid i Sverige, grad av utbildning och arbetserfarenhet<br />
är också av vikt när det gäller att få arbete. Ge<strong>ner</strong>ellt sett har<br />
invandrare således en besvärligare situation på arbetsmarknaden<br />
än de som är födda i Sverige. Den invandrarpolitiska kommittén<br />
ger en likartad bild (SOU 1995:76).<br />
Tabell 17.2. Arbetslöshet i procent 1994 i åldern 16–64 år efter födelseland.<br />
Män Kvinnor<br />
Danmark 13 6<br />
Finland 11 8<br />
Norge 12 4<br />
Tyskland 6 5<br />
fd Jugoslavien 16 14<br />
Polen 21 13<br />
Iran 32 35<br />
Turkiet 17 23<br />
Chile 20 19<br />
Samtliga utrikes födda 17 13<br />
Samtliga inkl. födda i Sverige 9 7<br />
(Källa: Specialbearbetning av AKU.)<br />
Yrken bland invandrarna<br />
Invandrare har oftare arbeten inom yrken med låga krav på<br />
formell utbildning och inlärningstid, t ex inom industri- och<br />
servicesektorerna och inom yrken som kräver lång utbildning<br />
och inte är kulturbundna, t ex ingenjörer, läkare och naturvetare.<br />
När arbetsuppgifterna kräver goda kunskaper i svenska, t ex vissa<br />
tjänstemannayrken, är andelen invandrare i regel låg.<br />
Invandrare är överrepresenterade i vissa yrken, tabell 17.3.<br />
Manliga invandrare arbetar oftare än svenskfödda som städare.<br />
Det gäller också inom textil- och konfektionsarbete samt arbete<br />
inom hotell och restaurang. Mönstret har inte ändrats under lågkonjunkturen<br />
utan är detsamma 1994 som det var 1989. Kvinnliga<br />
invandrare är oftare än kvinnor födda i Sverige industriarbetare.<br />
Nordbor och tyskar följer emellertid inte detta mönster.
Äldre Invandrare<br />
perso<strong>ner</strong> i arbetslivet 149<br />
Tabell 17.3. Yrken med högst överrepresentation bland invandrade män respektive<br />
kvinnor jämfört med perso<strong>ner</strong> födda i Sverige år 1994. Inom parentes anges ett<br />
index som är kvoten mellan antalet perso<strong>ner</strong> i yrket och förväntat antal.*<br />
Födelseland Män Kvinnor<br />
Danmark tekoarbete (4,3) jordbruksarbete (3,8)<br />
glasarbete (4,0) systemerare (3,1)<br />
Finland stål och metall (3,7) bevakningsarbete (2,5)<br />
tekoarbete (3,7) verkstadsarbete (1,5)<br />
Norge hälso- och sjukvård (5,2) systemerare (3,1)<br />
tandvårdsarbete (3,4) vägtrafikarbete (3,1)<br />
Tyskland transportarbete (5,8) trävaruarbete (10,8)<br />
finmekaniskt arbete (4,3) finmekaniskt arbete (5,2)<br />
f d Jugoslavien städare (8,1) livsmedelsarbete (9,9)<br />
tekoarbete (7,1) elektronikarbete (9,0)<br />
Polen städare (5,9) elektronikarbete (4,8)<br />
tekoarbete (5,5) grafiskt arbete (3,8)<br />
Födda utom Europa** städare (8,2) tekoarbete (4,5)<br />
hotell och restaurang (7,0) elektronikarbete (3,5)<br />
Samtliga utrikes födda städare (4,3) verkstadsarbete (2,4)<br />
hotell och restaurang (3,6) tekoarbete (2,3)<br />
* Endast yrken med minst 5 000 män respektive kvinnor.<br />
** Utom Australien, Kanada, Nya Zeeland och USA.<br />
(Källa: Bearbetning av AKU 1994.)<br />
Tidsbegränsade anställningar har blivit vanligare under lågkonjunkturen.<br />
I genomsnitt hade 17 procent av invandrarna tidsbegränsat<br />
arbete 1994 jämfört med 9 procent bland alla anställda.<br />
De som invandrat under de två senaste decennierna och de som<br />
kommer från länder utanför Norden har oftare än andra sådana<br />
anställningar, tabell 17.4.<br />
Tabell 17.4. Andel i procent av anställda med tidsbegränsad anställning år 1994.<br />
Perso<strong>ner</strong> i åldern 25-54 år.<br />
Andel<br />
Födelseland<br />
Finland 11<br />
Övriga Norden 13<br />
Övriga Europa* 15<br />
Utom Europa**<br />
Invandringsår<br />
28<br />
–1969 9<br />
1970–79 12<br />
1980–89 24<br />
1990– 42 (Källa: Bearbetning av AKU 1994.)<br />
* Inklusive Australien, Kanada, Nya Zeeland och USA.<br />
** Exklusive Australien, Kanada, Nya Zeeland och USA.
150 Utsatta grupper<br />
Att invandrare oftare har tidsbegränsad anställning kan bero på att<br />
de relativt nyligen börjat arbeta i Sverige, men bristande kunskaper<br />
i svenska kan också minska möjligheterna till fast arbete.<br />
Invandrare har oftare än svenskfödda arbete som innebär negativ<br />
stress. 1 Det gäller även om man tar hänsyn till att invandrare finns<br />
i andra yrken än de som är födda i Sverige. Om invandrare med<br />
funktionshinder jämförs med svenskar med funktionshinder har<br />
invandrare oftare ett mer fysiskt och psykiskt påfrestande arbete. 2<br />
Utrikes födda män har oftare skiftarbete än män födda i Sverige,<br />
14 respektive 6 procent. Skillnaden för kvinnor är mycket mindre,<br />
5 respektive 3 procent. En närmare analys visar att det framför<br />
allt är invandrare som kom omkring eller före 1970 som har skiftarbete.<br />
De kom ofta till industriarbete där skiftgång förekommer<br />
och tydligen har de fortsatt att ha samma typ av arbete.<br />
I tillgängliga register om ohälsa, t ex ISA eller Dödsfallsregistret,<br />
går det inte att utläsa födelseland, inte heller informationen i SCB:s<br />
Arbetsmiljöundersökningar räcker för att göra meningsfulla analyser.<br />
Drygt tusen invandrare har varit med i vardera de tre studier som<br />
gjorts 1989, 1991 och 1993. Om dessa uppdelas på födelseland och<br />
kön blir varje grupp för liten för meningsfulla analyser.<br />
Sjukskrivning, förtidspension och arbetsskador<br />
En analys av olika ohälsomått i invandrargrupper kräver tillgång till<br />
uppgifter om antalet invandrare i olika åldrar och kön. De senaste<br />
uppgifterna om detta finns i Folk- och bostadsräkningen 1990. En<br />
samkörning med FoB90 och RFV:s register respektive Arbetsskaderegistret<br />
(ISA) har genomförts (Malker, 1994). Den visar att<br />
invandrare 1990 i genomsnitt hade fler dagar med sjukpenning än<br />
svenskfödda. Efter åldersstandardisering framkom stora skillnader<br />
beroende på födelseland. En analys av förtidspensio<strong>ner</strong>ing visar<br />
på ett likartat mönster.<br />
Antalet arbetsolyckor per 1 000 perso<strong>ner</strong> var drygt 20 procent<br />
högre bland invandrare, och anmälda arbetssjukdomar 30 procent<br />
högre under perioden 1988 till 1992. I dessa analyser har hänsyn<br />
tagits till kön, ålder och yrke.<br />
Bakgrunden till den högre förekomsten av arbetsrelaterad<br />
ohälsa är oklar. Det är uppenbart att skillnaderna inte enbart kan<br />
1. Se kapitel 4.<br />
2. Se kapitel 18.
Äldre Invandrare<br />
perso<strong>ner</strong> i arbetslivet 151<br />
hänföras till att invandrarna har andra yrken än svenskfödda eftersom<br />
även en analys inom enskilda yrken i de flesta fall visar att<br />
invandrarna löper högre risk. En förklaring kan vara att invandrare<br />
har andra arbetsuppgifter än perso<strong>ner</strong> med samma yrke födda i<br />
Sverige. Invandrarna kan också löpa en större risk genom kortare<br />
yrkeserfarenhet, dåliga språkkunskaper eller sämre utbildning på<br />
arbetsplatsen, även om de har samma arbetsuppgifter. Sociala och<br />
kulturella förhållanden kan också ha betydelse. Det finns idag inte<br />
kunskap som kan belysa hur viktiga dessa faktorer är.<br />
Framtida utveckling<br />
Under 1980- och 1990-talen har utvecklingen på arbetsmarknaderna<br />
i såväl Europa som USA gynnat välutbildade och missgynnat<br />
lågutbildade. I USA har löneskillnaderna mellan olika utbildningsgrupper<br />
ökat. I Europa med starkare fackliga organisatio<strong>ner</strong> har<br />
skillnaderna i arbetslöshet mellan grupper med olika utbildning<br />
ökat. Det finns inget som tyder på att de tendenser som funnits<br />
under de båda senaste decennierna vad gäller efterfrågan<br />
på arbetskraft kommer att förändras. God utbildning samt bred<br />
språklig och social kompetens kommer troligen att belönas i än<br />
högre utsträckning än nu.<br />
Invandrare har i genomsnitt inte kortare utbildning än svenskfödda.<br />
Deras utbildning är snarare något längre. En lång utbildning<br />
är dock ingen garanti för att få ett kvalificerat arbete. Invandrare<br />
har mindre ofta arbeten med höga utbildningskrav inom yrket. Det<br />
är emellertid stora skillnader mellan invandrare från olika länder.<br />
Manliga invandrare från Sydeuropa och länder utanför Europa<br />
har betydligt oftare arbetsuppgifter med lägre utbildningskrav än<br />
genomsnittet, tabell 17.5.<br />
Tabell 17.5. Andel i procent med minst ett års utbildningskrav i yrket.<br />
Födelseland Män Kvinnor<br />
Västeuropa* 56 50<br />
Östeuropa 68 51<br />
Sydeuropa 27 45<br />
Utom Europa** 36 44<br />
Samtliga utrikes födda 51 50<br />
Sverige 56 50<br />
* Inklusive Australien, Kanada, Nya Zeeland och USA.<br />
** Exklusive Australien, Kanada, Nya Zeeland och USA.
152 Utsatta grupper<br />
Motsvarande skillnader mellan invandrarkvinnor från olika länder<br />
är betydligt mindre. Män och kvinnor födda i Sverige har dessutom<br />
yrken som ställer högre krav på vidareutbildning.<br />
Svenskfödda får oftare än invandrare utbildning på arbetstid.<br />
Invandrare från Sydeuropa och länder utanför Europa får mindre<br />
ofta än andra invandrare utbildning på arbetstid.<br />
De ökade skillnaderna mellan yrken som kräver lång respektive<br />
kort utbildning kommer sannolikt också att medföra större<br />
skillnader mellan invånare som är födda i Sverige och dem som<br />
är födda utomlands. Dessa skillnader kan minskas om invandrare<br />
i större utsträckning får sådana arbeten som de är utbildade för.<br />
Ökad uppmärksamhet bör därför riktas mot hur företag och förvaltningar<br />
rekryterar sina anställda och vilka faktorer som påverkar<br />
detta mönster.<br />
Referenser<br />
Arbete till invandrare. Delbetänkande av Invandrarpolitiska kommittén. Arbetsmarknadsdepartementet,<br />
Stockholm, 1995, SOU 1995:76.<br />
Ekberg J. Vad hände sedan? En studie av utrikes födda på arbetsmarknaden. Acta<br />
Wexionensia, Växjö, 1991.<br />
Lundh C, Ohlsson R. Från arbetskraftsimport till flyktinginvandring. SNS<br />
Förlag, Stockholm, 1994.<br />
Malker B. Invandrare i arbetslivet. Arbetslivsfakta 3:94, Arbetarskyddsstyrelsen,<br />
Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetslivsfonden, Riksförsäkringsverket,<br />
Socialstyrelsen, 1994.<br />
Wadensjö E. Immigration och samhällsekonomi. Studentlitteratur, Lund,<br />
1973.<br />
Wadensjö E. Den mörka bilden – invandrarna på 1990-talets arbetsmarknad. I:<br />
Rådet för arbetslivsforskning: Invandrarna på arbetsmarknaden, Stockholm,<br />
1995.<br />
Wadensjö E. Invandrarnas arbetsmiljö. Institutet för social forskning, Stockholm,<br />
1996. (Under utarbetande).
Äldre perso<strong>ner</strong> i arbetslivet 153<br />
.<br />
18<br />
Funktionshindrade<br />
Ett funktionshinder är den begränsning som gör att en individ inte<br />
kan utföra en aktivitet på det sätt som anses normalt. Hindret kan vara<br />
medfött eller bero på sjukdom eller skada. Ett handikapp betecknar<br />
de konsekvenser som följer av funktionshindret. Handikapp är alltid<br />
ett relativt begrepp och uppstår i samspelet mellan individen och<br />
miljön. En funktionshindrad person kan vara handikappad i vissa<br />
arbetsuppgifter men ej i andra. Inom EU har närmare en fjärdedel<br />
av befolkningen någon form av funktionshinder.<br />
En arbetshandikappad är en funktionshindrad person med nedsatt<br />
arbetsförmåga. Graden av arbetshandikapp beror på faktorer<br />
som konjunkturläget i samhället, arbetsplatsens tillgänglighet,<br />
arbetsmiljöns och arbetsorganisationens utformning, tillgången<br />
på arbetstekniska hjälpmedel och attityder i en arbetsgrupp. De<br />
flesta arbetshandikappen beror på rörelsehinder, astma och allergi<br />
och andra somatiska sjukdomar, figur 18.1.<br />
Allt fler människor tenderar att klassificeras som arbetshandikappade<br />
för att de inte motsvarar kraven i arbetslivet. Det kan bero<br />
på förändringar som följt av strukturomvandlingar, datoriseringar<br />
på arbetsplatser, produktivitetsökningar och tilltagande stress.<br />
Bedömningar av de arbetshandikappades situation försvåras av<br />
att det saknas entydiga definitio<strong>ner</strong> av arbetshandikapp. Till detta<br />
kommer att det inte finns statistik som täcker längre tidsperioder<br />
(Wadensjö, 1984). WHO har givit ut en klassifikation (ICIDH)<br />
av handikapp som för närvarande är föremål för översättning till
154 Utsatta grupper<br />
svenska. Det är för tidigt att avgöra om den kommer att komma<br />
i allmänt bruk i Sverige.<br />
Nedsatt rörelseförmåga<br />
Astma, allergi och andra<br />
somatiska sjukdomar<br />
Socialmedicinska problem<br />
(alkohol, droger)<br />
Mentala störningar<br />
Mentala handikapp<br />
Hjärt- lungsjukdomar<br />
Nedsatt hörsel<br />
Nedsatt syn<br />
0<br />
10<br />
Figur 18.1. Fördelning av arbetshandikapp i Sverige 1994 (N=68 000). Avser<br />
perso<strong>ner</strong> som var registrerade hos AMS (Abrahamsson & Alm, 1995).<br />
I maj 1995 var 17 800 svenskar med arbetshandikapp sysselsatta i<br />
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, 4 800 i offentligt skyddsarbete,<br />
46 000 hade lönebidrag och 29 000 jobbade inom Samhall (källa:<br />
AMS).<br />
Före 1970-talet ansågs handikapp vara en personlig egenskap<br />
och därför fokuserades samhällets insatser uteslutande mot individen.<br />
På senare år har förhållanden i samhället mer betonats<br />
som betydelsefulla för funktionshinder och arbetshandikapp.<br />
Psykologisk forskning har visat att det är viktigt med studier av<br />
samspelet mellan individen och arbetsmiljön för att förstå om ett<br />
funktionshinder ska utvecklas till ett handikapp eller ej.<br />
I en svensk studie (Engstrand et al, 1995) undersöktes företagsledares<br />
syn på funktionshindrade. Den allmänna uppfattningen<br />
var att de skulle vara välutbildade och ha tillgång till tekniska<br />
hjälpmedel. Det ansågs också viktigt att arbetsplatsen var anpassad<br />
till den funktionshindrade. Företagsledarna ansåg att anpassningen<br />
av arbetsplatsen skulle bekostas av samhället och att det var bra<br />
med flexibelt lönebidrag.<br />
Som exempel på problem med att ha funktionshindrade anställda<br />
framfördes bl a bristande flexibilitet, irritation i arbetslaget vid<br />
20<br />
30<br />
40<br />
50 %
Äldre Funktionshindrade<br />
perso<strong>ner</strong> i arbetslivet 155<br />
stressande situatio<strong>ner</strong> och extra kostnader för arbetsledning och<br />
arbetsmiljö. Positivt var att de funktionshindrade tillförde mänskliga<br />
kvaliteter, social kompetens och ökade det sociala ansvarstagandet<br />
på arbetsplatsen. Mest tveksamma var företagsledarna<br />
mot perso<strong>ner</strong> med socialmedicinska arbetshandikapp. Studien<br />
visar att ekonomiska aspekter har stor betydelse vid anställningen<br />
av en funktionshindrad. Samtidigt är tekniska och psykologiska<br />
aspekter viktiga.<br />
Enligt amerikanska studier har vissa arbetsgivare attityder som<br />
försvårar möjligheterna till att anpassa funktionshindrade på en<br />
arbetsplats. Amerikanska funktionshindrade kvinnor beskrivs som<br />
dubbelhandikappade, dels beroende på funktionshindret men också<br />
på grund av könstillhörigheten. Tillhör de dessutom en etnisk<br />
minoritet är hindren ännu större.<br />
I en svensk studie från början av 1990-talet (Bond, 1992) undersöktes<br />
om perso<strong>ner</strong> med nedsatt intellektuell förmåga kunde<br />
fungera vid en mekanisk verkstad inom Samhall. Resultaten visade<br />
att av de 32 arbetsoperatio<strong>ner</strong>na var 14 lämpliga för perso<strong>ner</strong><br />
med olika grad av förståndshandikapp. Ibland krävdes dock viss<br />
anpassning av arbetsoperationen.<br />
Enligt en SCB-undersökning 1984 hade 40 procent av alla perso<strong>ner</strong><br />
med nedsatt syn anställning på den öppna arbetsmarknaden.<br />
Hälften av de synskadade männen mot en femtedel av kvinnorna<br />
var förvärvsarbetande, enligt Synskadades Riksförbunds undersökning<br />
från 1984.<br />
Det finns många tekniska hjälpmedel för synskadade, t ex talsyntes<br />
från skrift, och metoder för att läsa bilder med känseln.<br />
Studier av synskadade har visat att ett fungerande socialt stöd på<br />
arbetsplatsen är det viktigaste förhållandet för att behålla fotfästet<br />
i arbetslivet. Det är också en förutsättning för att en lyckad rehabilitering<br />
(Jeppsson-Grassman, 1987).<br />
Tjugosju procent av samtliga hörselskadade hade någon form av<br />
sjukbidrag/sjukpension 1991–92. Hörselskadade på arbetsmarknaden<br />
har ofta lång anställningstid och de byter ogärna arbete.<br />
Det är inte alla perso<strong>ner</strong> som berättar för arbetsgivaren om sitt<br />
funktionshinder. Enligt en svensk studie från 1991–92 hade 28<br />
procent bland hörselskadade inte berättat för sin arbetsgivare att<br />
de hade nedsatt hörsel (Söderlind, 1993).
156 Utsatta grupper<br />
En handikappsombudsman tillsattes 1994. Myndigheten ska<br />
värna om de funktionshindrades rättigheter och bevaka handikappområdet<br />
internationellt, främst inom EU. Ombudsmannen ska<br />
också sprida information, bilda opinion, ge råd och vägledning<br />
om rättigheter och granska lagar och författningar.<br />
Samhall är en statsägd koncern som ger arbete åt 29 000 arbetshandikappade.<br />
Företaget har statligt stöd som ska garantera resurser<br />
för både individuellt stöd och ge<strong>ner</strong>ell arbetsplatsutveckling.<br />
Målsättningen är att de arbetshandikappade ska övergå till den<br />
reguljära arbetsmarknaden. Från 1990 till 1994 lämnade knappt 4<br />
000 perso<strong>ner</strong> Samhall på detta sätt, vilket motsvarade 2–5 procent<br />
av de anställda med arbetshandikapp. Drygt 50 procent anställdes<br />
vid mindre privata företag och 37 procent fick samma typ av arbete<br />
som de haft vid Samhall (Pölde, 1994).<br />
Arbetsmiljö<br />
Undersökningar av de funktionshindrades uppfattning om den egna<br />
arbetsmiljön visar att rörelsehindrade och perso<strong>ner</strong> med höggradigt<br />
nedsatt arbetsförmåga oftare än andra grupper anser att de har små<br />
möjligheter att påverka arbetets inriktning. De är dessutom oftare<br />
än andra missnöjda med arbetsförhållandena, tabell 18.1.<br />
Tabell 18.1. Arbetsförhållanden i procent för olika funktionshindrade grupper<br />
1990–93 (ULF).<br />
Grupp/ Små möjligheter att påverka Stort missnöje med Andel<br />
funktionshinder arbetsförhållandena arbetets inriktning av bef.*<br />
Rörelsehindrade 38 13 1,5<br />
Nedsatt hörsel 29 7 8,1<br />
Nedsatt syn 27 9 0,6<br />
Hjärtsjuka<br />
Höggradigt nedsatt<br />
31 7 1,1<br />
arbetsförmåga 35 10 4,9<br />
Hela befolkningen 25 6 100<br />
*Andel i procent av de som besvarat ULF och som angivit att de haft funktionshinder.<br />
Funktionshindrade anger oftare än samtliga yrkesverksamma, att<br />
de har ensidiga arbetsuppgifter, svåra arbetsställningar, arbeten<br />
med vibrerande verktyg, bullriga och smutsiga arbeten. De anser<br />
att arbetet är jäktigt och enformigt. Däremot är det små skillnader<br />
mellan grupperna i upplevelsen av psykisk ansträngning, sociala<br />
relatio<strong>ner</strong> eller förekomsten av olycksfall, tabell 18.2.
Funktionshindrade<br />
Äldre perso<strong>ner</strong> i arbetslivet 157<br />
Tabell 18.2. Förekomst i procent av vissa arbetsmiljöförhållanden hos funktionshindrade<br />
och samtliga sysselsatta 1990/93 (ULF).<br />
Funktionshindrade Samtliga<br />
Upprepade ensidiga rörelser 47 37<br />
Olämpliga arbetsställningar 53 42<br />
Vibratio<strong>ner</strong> 13 9<br />
Öronbedövande buller 25 18<br />
Svårt smutsande arbete 17 12<br />
Jäktigt och enformigt arbete 14 9<br />
Psykiskt ansträngande 42 40<br />
Nära vän på arbetet 79 83<br />
Isolerad på arbetet 0,8 1<br />
Olycksfall i arbetet senaste 12 månaderna 8,5 6<br />
En jämförelse mellan kvinnor och män visar att det är samma<br />
skillnader mellan könen bland funktionshindrade som i hela den<br />
yrkesverksamma befolkningen. Män har oftare än kvinnor bullriga,<br />
smutsiga arbeten och oftare kontakt med vibrerande verktyg,<br />
medan kvinnor har mer upprepade och ensidigare rörelser. Kvinnor<br />
har oftare en nära vän på arbetsplatsen och de kän<strong>ner</strong> sig mindre<br />
isolerade än sina manliga kollegor.<br />
En jämförelse mellan funktionshindrade svenskar och funktionshindrade<br />
invandrare visar att skillnaderna i arbetsmiljön mellan<br />
dem är små men statistiskt säkerställda. Invandrarna har oftare än<br />
svenskar en arbetsmiljö med fysisk och psykisk påfrestning.<br />
Förändringarna av arbetsmiljön för de funktionshindrade har<br />
studerats i ULF-undersökningarna 1976 och 1990–93, tabell 18.3.<br />
Anmärkningsvärt är den höga och ökande förekomsten av olämpliga<br />
arbetsställningar hos rörelsehindrade och den höga förekomsten<br />
av öronbedövande buller hos hörselskadade, som dock minskade<br />
något men var högre än bland genomsnittet. Resultaten kan tyda<br />
på att perso<strong>ner</strong> med dessa funktionshinder i viss utsträckning<br />
stannar kvar i de miljöer där funktionshindren uppkommit. Det<br />
finns ingen tendens till att perso<strong>ner</strong> med funktionshinder får en<br />
arbetsmiljö som är lika bra eller bättre än genomsnittet. Snarare<br />
ökade skillnaden mellan rörelsehindrade och genomsnittet av<br />
yrkesverksamma mellan 1976 och 1990–93. En möjlig förklaring<br />
till detta är att perso<strong>ner</strong> med rörelsehinder blir kvar i ensidiga<br />
manuella arbeten och inte får del av arbetsmiljöförbättringar i<br />
samma utsträckning som genomsnittet.
158 Utsatta grupper<br />
Tabell 18.3. Förändring i procent av arbetsmiljöfaktorer mellan 1976 och<br />
1990–93 hos funktionshindrade med rörelsehinder eller nedsatt hörsel, samt<br />
bland samtliga yrkesverksamma (ULF).<br />
Rörelsehindrade<br />
Upprepade ensidiga rörelser<br />
Nedsatt hörsel Samtliga yrkesverksamma<br />
1976 48 46 39<br />
1990–93<br />
Olämpliga arbetsställningar<br />
43 43 37<br />
1976 45 46 36<br />
1990–93<br />
Vibratio<strong>ner</strong><br />
57 51 42<br />
1976 11 18 9<br />
1990–93<br />
Öronbedövande buller<br />
14 15 9<br />
1976 22 35 21<br />
1990–93<br />
Jäktigt och enformigt arbete<br />
23 30 18<br />
1976 16 11 12<br />
1990–93<br />
Psykiskt ansträngande<br />
18 11 9<br />
1976 43 37 38<br />
1990–93 47 38 40<br />
Graden av hörselnedsättning har inte något starkare samband<br />
med hur individen upplever sitt handikapp på arbetsplatsen. Mer<br />
än hälften av alla hörselskadade uppgav i en svensk undersökning<br />
från 1991–92 att de ofta gissade sig till vad som sades i gruppen.<br />
En femtedel angav att de ej var med i det sociala samspelet på<br />
kafferaster (Söderlind, 1993).<br />
I en svensk studie från 1993–94 jämfördes dövas och hörandes<br />
upplevelser av arbete, samarbete, arbetsrelatio<strong>ner</strong> m m. På arbetsplatsen<br />
användes både svenska och teckenspråk. De hörande hade<br />
mycket varierande teckenspråkskunskaper trots arbetsplatsernas<br />
försök att skapa tvåspråkighet. Det var ingen skillnad mellan döva<br />
och hörande vad gäller anställningstid, utbildningsnivå och typ av<br />
tjänst, men de döva hade i högre grad än de hörande vikariat eller<br />
projektanställningar.<br />
De döva ansåg att de hade betydligt färre möjligheter än övriga<br />
anställda att utveckla sin yrkeskompetens och komma till sin rätt<br />
på arbetsplatsen. Trots små skillnader i arbetsuppgifter upplevde<br />
de döva arbetet som mindre socialt betonat än vad de hörande<br />
gjorde. Studien visar att döva kände mindre stöd på arbetsplatsen
Äldre Funktionshindrade<br />
perso<strong>ner</strong> i arbetslivet 159<br />
och utanför arbetet. Detta kan göra döva mer sårbara vid ökade<br />
belastningar i arbetet.<br />
Majoriteten av de döva och hörande är nöjda med de sociala<br />
kontakterna i arbetsgruppen. Det kan tolkas som att de är nöjda<br />
med att vara ute i arbetslivet eller att förväntningarna inte är så<br />
höga. Goda kunskaper i teckenspråk hos de hörande leder inte<br />
automatiskt till bra attityder till döva kollegor. Både döva och<br />
hörande anser att det finns många barriärer i det sociala samspelet<br />
på arbetsplatsen (Backenroth, 1995).<br />
Möjligheter och problem i framtiden<br />
Trots att de funktionshindrade i många avseenden är mer känsliga<br />
för negativ påverkan av arbetsmiljön har de i genomsnitt en fysiskt<br />
och psykiskt mer belastande arbetsmiljö än genomsnittet av den<br />
yrkesverksamma befolkningen. Denna skillnad minskade inte mellan<br />
1970- och 1990-talet utan förstärktes snarare. Detta kan delvis<br />
förklaras av att de funktionshindrade i högre grad än andra arbetar<br />
inom tillverkningsindustri och med manuella arbetsuppgifter.<br />
Den tekniska utvecklingen gör att många arbetsmoment blir<br />
fysiskt mindre tunga. Å ena sidan kan utvecklingen av olika hjälpmedel<br />
också förväntas öka de funktionshandikappades möjligheter<br />
till att finna arbete på den öppna arbetsmarknaden. Å andra sidan<br />
kan de nya kraven på flexibilitet, social kompetens och förändringskompetens<br />
göra att de funktionshindrade får ökade svårigheter att<br />
finna anställningar.<br />
Genom sin svaga ställning på arbetsmarknaden kan det befaras<br />
att funktionshindrade kommer att arbeta i arbetsmiljöer som<br />
innebär större risker än genomsnittet. Ett exempel på detta är<br />
att perso<strong>ner</strong> med nedsatt hörsel oftare än andra arbetar i bullriga<br />
miljöer, se ovan. Det innebär att de har ännu svårare att uppfatta<br />
tal och dessutom kan deras hörselskada ytterligare försämras.<br />
De funktionshindrades möjligheter är dessutom beroende på<br />
attityder hos arbetsgivare och arbetskamrater och ekonomisk<br />
stimulans. På en nationell nivå är det väsentligt att kunna följa<br />
om ekonomisk stimulans leder till en förbättrad situation för de<br />
funktionshindrade. Med nuvarande statistik är detta i det närmaste<br />
omöjligt.
160 Utsatta grupper<br />
Referenser<br />
Abrahamsson K, Alm L. Employment policies, institutional support and work<br />
environment for adults with functional impairments – some observations<br />
from Sweden. I: Leichsenring K, Strumpel C (eds). Mandatory<br />
employment or equal opportunities? Employment policies for people<br />
with disabilities in the UN-European region. International Expert Meeting<br />
in Vienna, Austria 1–2 December 1994. Europäisches Zentrum fur<br />
Wohlfahrtspolitik und Sozialforschung, Wien, 1995.<br />
Backenroth G. Den psykologiska betydelsen av sociala relatio<strong>ner</strong>. Socialt samspel<br />
mellan döva och hörande i arbetslivet. Socialmedicinsk Tidskrift.<br />
1995;6–7:280–286.<br />
Bond A. Arbetsuppgifter vid en mekanisk verkstad. En analys utifrån krav på<br />
förståndsfunktionen. Stiftelsen Handitek, Borlänge, 1992.<br />
Engstrand LE, Engstrand PG, Renström C. Arbetslivets tillgänglighet för funktionshindrade<br />
i Jönköpings län. Högskolan i Jönköping, 1995.<br />
Jeppsson-Grassman E. Tillbaka till arbetslivet? De vuxensynskadades möjligheter.<br />
Socialhögskolan, Rapport nr 35, Stockholms universitet, 1987.<br />
Pölde AM. Övergångar. Uppföljning 1994/95. Samhall AB, avdelningen för<br />
metodutveckling, Tullinge, 1994.<br />
Söderlind O. Hörselnedsättning, isolering och konflikter. Hörselskadades Riksförbund<br />
(HRF), Arbetsmiljöprojektet, Rapport, Stockholm, 1993.<br />
Wadensjö E. De arbetshandikappades arbetsmarknadssituation och åtgärder för<br />
arbetshandikappade. I: Delegationen för arbetsmarknadspolitisk forskning<br />
(EFA), Arbetsmarknadspolitik under omprövning. SOU 1984:31,<br />
Arbetsmarknadsdepartementet, Stockholm, 1984.
Äldre perso<strong>ner</strong> i arbetslivet 161<br />
.<br />
19<br />
Tidsbegränsade anställningar,<br />
obetald övertid<br />
Ökad förändringstakt, avregleringar och ökad konkurrens anges<br />
ofta som motiv för ökade krav på organisatorisk flexibilitet.<br />
Det kräver att de anställda har en bred och delvis överlappande<br />
kompetens. En flexibilitet i arbetstider eftersträvas också liksom<br />
möjligheten att anpassa antalet anställda efter svängningar i efterfrågan<br />
(Aronsson & Sjögren, 1994; SAF, 1992a,b). Ett ytterligare<br />
drag i detta är att anställningsförhållanden allt mer ersätts med<br />
affärsrättsliga förhållanden såsom franchising, entreprenörer och<br />
inhyrning av arbetskraft. I Sverige hade 13 procent av arbetskraften<br />
tidsbegränsade anställningar 1995. Tendensen är internationell, i<br />
USA är andelen omkring 25 procent.<br />
Antal och tidstrend<br />
Antalet fast anställda har minskat från 3,7 miljo<strong>ner</strong> till ca 3 miljo<strong>ner</strong><br />
från 1987 till 1995 (Bäckström, 1995). Minskningen är något<br />
större bland män än bland kvinnor. 1 Hälften av de fasta arbetena<br />
har försvunnit för dem som är under 25 år.<br />
De tidsbegränsade anställningarna svarade för ca 50 procent<br />
av alla nyanställningar 1990. Motsvarande siffra för 1994 var<br />
70 procent. När arbetslösa får ett arbete är detta i domi<strong>ner</strong>ande<br />
grad ett tillfälligt arbete (Holmlund, 1995). År 1995 hade knappt<br />
500 000 perso<strong>ner</strong> tidsbegränsad anställning. Omkring 180 000<br />
hade vikariat, 90 000 var objekts- eller projektanställda, 80 000<br />
1. 17 procent bland män och 10 procent bland kvinnor.
162 Utsatta grupper<br />
var behovsanställda, 45 000 hade provanställning och 30 000 var<br />
säsongsanställda. Omkring 75 000 var praktikanter eller hade<br />
feriearbete. 2 Samtliga grupper utom behovsanställda varierar<br />
mer eller mindre i takt med konjunkturen så att de är lägst vid<br />
högkonjunkturens maximum omkring 1990, figur 19.1a-d. Antalet<br />
behovsanställda har ökat hela tiden sedan 1987. Antalet projektanställda<br />
män ökar kraftigt från 1991.<br />
antal<br />
200 000<br />
175 000<br />
150 000<br />
125 000<br />
100 000<br />
75 000<br />
50 000<br />
25 000<br />
Figur 19.1a. Utveckling av vikariat 1987–95 (källa SCB).<br />
antal<br />
100 000<br />
80 000<br />
60 000<br />
40 000<br />
20 000<br />
0<br />
1987<br />
kvinnor<br />
män<br />
1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995<br />
män<br />
kvinnor<br />
0<br />
1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995<br />
Figur 19.1b. Utveckling av säsongsanställning 1987–95 (källa SCB).<br />
2. Detta kapitel behandlar i första hand vikariat, projektanställning, behovsanställning<br />
och säsongsanställning.
Äldre Tidsbegränsade perso<strong>ner</strong> i anställningar, arbetslivet obetald övertid<br />
163<br />
antal<br />
100 000<br />
80 000<br />
60 000<br />
40 000<br />
20 000<br />
män<br />
kvinnor<br />
0<br />
1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995<br />
Figur 19.1c. Utveckling av objektsanställning 1987–95 (källa SCB).<br />
antal<br />
100 000<br />
80 000<br />
60 000<br />
40 000<br />
20 000<br />
kvinnor<br />
män<br />
0<br />
1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995<br />
Figur 19.1d. Utveckling av behovsanställning 1987–95 (källa SCB).<br />
Kvinnor har oftare än män tidsbegränsade anställningar, 15 procent<br />
jämfört med 12 procent. Tidsbegränsade anställningar är vanligare<br />
i skogslänen än i andra delar av landet och vanligare i kommu<strong>ner</strong>/<br />
landsting än i stat eller enskild tjänst. 3 Sådana anställningar är också<br />
mycket vanligare bland yngre än bland äldre. Bland kommunalt<br />
anställda under 25 år hade 67 procent en tidsbegränsad anställning<br />
3. 17 procent i kommu<strong>ner</strong>, 13 procent i staten och 12 procent i enskild tjänst.
164 Utsatta grupper<br />
1994, jämfört med 6 procent i åldrarna över 45 år. Variationen mellan<br />
olika branscher är stor, tabell 19.1 (AKU, 1994).<br />
Tabell 19.1. Procentandel tidsbegränsat anställda inom några olika branscher<br />
1994 (AKU).<br />
Näringsgren Kvinnor Män<br />
Jordbruk 27 25<br />
Tillverkningsindustri 9 7<br />
Restaurang och hotell 30 30<br />
Bankverksamhet 5 5<br />
Undervisning 14 21<br />
Hälso- och sjukvård 13 18<br />
Socialvård 21 29<br />
Film, radio, TV etc 22 24<br />
Arbetsmiljö och arbetsvillkor<br />
För att belysa arbetsmiljö och arbetsvillkor för tidsbegränsat<br />
anställda genomfördes en studie inför denna rapport. SCB:s Arbetskraftsundersökning<br />
i maj 1995 kompletterades med ett antal<br />
frågor. I urvalet ingick perso<strong>ner</strong> i åldern 16–64 år, varav 804 med<br />
fast anställning, 318 i vikariat, 152 objekt/projektsanställda och<br />
137 behovsanställda, 43 säsongsanställda samt 110 perso<strong>ner</strong> med<br />
annan typ av anställning t ex provanställning, lärling eller praktikant.<br />
Förutom de ordinarie AKU-frågorna om bl a anställning,<br />
yrke, bransch, arbetsgivare, ingick frågor från andra SCB-studier<br />
om arbetsmiljöns sociala och psykologiska aspekter samt hälsa.<br />
Dessutom fanns nykonstruerade frågor med speciell inriktning<br />
mot tidsbegränsat anställda. Vid redovisning av skillnader mellan<br />
grupper har hänsyn tagits till ålder och kön. 4<br />
Vikariatsanställda<br />
Vikariatsanställning utan fast bottentjänst är den största gruppen.<br />
Den domi<strong>ner</strong>as av kvinnor till 76 procent. Vikariat finns framför allt<br />
inom socialvård och inom vård och omsorg där drygt 40 procent av<br />
de vikariatsanställda arbetar. Kvinnorna uppger oftare än männen<br />
att de har otillräckliga kunskaper om arbetsmiljö och säkerhetsfrågor,<br />
tabell 19.2. Detta beror på att kvinnor är överrepresenterade<br />
i branscher där de anställda rapporterar bristande kunskaper, men<br />
också på att kvinnliga vikarier ge<strong>ner</strong>ellt anger otillräcklig kunskap.<br />
4. En fullständig redovisning kommer att publiceras (Aronsson, 1996).
Äldre Tidsbegränsade perso<strong>ner</strong> i anställningar, arbetslivet obetald övertid<br />
165<br />
De tidsbegränsat anställda anser sig ha otillräckliga kunskaper i<br />
högre utsträckning än fast anställda men det varierar mellan olika<br />
branscher, tabell 19.3.<br />
Tabell 19.2. Andel i procent av olika grupper som anser att de har otillräckliga<br />
kunskaper om arbetsmiljö och säkerhetsfrågor.<br />
Män Kvinnor<br />
Vikarier 26 50<br />
Projekt/objektsanställda 28 44<br />
Behovsanställda 48 49<br />
Säsongsanställda 32 24<br />
<strong>Fas</strong>t anställda 22 34<br />
Manliga vikarier får utbildning på arbetstid i ungefär samma<br />
omfattning som fast anställda medan kvinnliga vikarier har färre<br />
utbildningsdagar, tabell 19.4.<br />
En fråga belyser om den anställde fått nödvändig utbildning eller<br />
instruktion för att kunna genomföra arbetsuppgifterna på ett bra<br />
sätt. Denna fråga är nära knuten till de vardagliga arbetsuppgifterna.<br />
Vikarier anger åsidosättande av sådana krav i högre grad än andra.<br />
Vikarier och behovsanställda har det lägsta inflytandet över<br />
både när arbetet ska utföras och över uppläggningen av arbetet,<br />
tabell 19.5.<br />
Vikariatsgruppen rapporterar tillsammans med de fast anställda<br />
den högsta stressnivån. <strong>Fas</strong>t anställda, vikarier och projektanställda<br />
anger i högre utsträckning än andra grupper att de har svåra arbetsuppgifter.<br />
Tabell 19.3. Andel i procent, av anställda i några större branscher, som anger att<br />
de har otillräckliga kunskaper om arbetsmiljö, skydds- och säkerhetsfrågor.<br />
Bransch Tidsbegränsat anställda <strong>Fas</strong>t anställda<br />
Industriarbete 36 28<br />
Byggnadsindustri 29 15<br />
Butiker, varuhus m m 52 35<br />
Civila myndigheter, försvar 42 18<br />
Hälso- och sjukvård 43 31<br />
Projekt/objektsanställda<br />
Denna grupp finns främst inom pedagogiskt arbete, byggnadsindustri,<br />
journalistik och tekniskt arbete, 57 procent är män.<br />
De projektanställda rapporterar högre inflytande i arbetet än<br />
andra grupper och de har mest internutbildning, tabell 19.4. De
166 Utsatta grupper<br />
anger oftare än andra grupper att de har svåra arbetsuppgifter och<br />
har bättre möjligheter till lärande och utveckling i arbetet.<br />
Denna grupp kan betraktas som relativt gynnad. Svåra arbetsuppgifter<br />
matchas med inflytande i arbetet, med utbildningsinsatser<br />
och lärande. På den negativa sidan finns att de i mindre utsträckning<br />
än övriga tidsbegränsade anställda anger att de får stöd från<br />
arbetskamrater. Det är den grupp bland de tillfälligt anställda som<br />
har mest obetalt extraarbete.<br />
Behovsanställda<br />
De behovsanställda kallas ofta in med kort varsel. De arbetar<br />
framför allt inom socialt arbete, hälso- och sjukvård, detaljhandel<br />
samt inom hotell och restaurangbranschen. Två av tre i denna<br />
grupp är kvinnor. De behovsanställda är mest utsatta i flera avseenden.<br />
En stor andel anger t ex att de har otillräckliga kunskaper<br />
om arbetsmiljö och säkerhetsfrågor, tabell 19.3. De rapporterar<br />
oftare än andra att anställningsformen påverkar viljan att påtala<br />
brister i arbetsmiljön. De får minst utbildning på betald arbetstid,<br />
tabell 19.4, och minst möjligheter till lärande och utveckling<br />
på arbetet. De har också minst inflytande på när arbetsuppgifter<br />
skall göras.<br />
Tabell 19.4. Genomsnittligt antal dagar betald utbildning under senaste året.<br />
Män Kvinnor<br />
Vikarier 9 5<br />
Projekt/objektsanställda 15 8<br />
Behovsanställda 4 2<br />
Säsongsanställda 5 2<br />
<strong>Fas</strong>t anställda 9 7<br />
Säsongsanställda<br />
De säsongsanställda utgör en mindre grupp än de andra, 61 procent<br />
är män. De har den lägsta formella utbildningsnivån. Säsongsanställda<br />
finns huvudsakligen inom byggnadsindustrin, jordbruk<br />
samt hotell och restauranger. De uppger liksom de behovsanställda<br />
oftast att anställningsformen minskar benägenheten att påpeka<br />
brister i arbetsmiljön. Säsongsanställda får minst utbildning på<br />
betald arbetstid, tabell 19.4. Svåra arbetsuppgifter förekommer i<br />
mindre utsträckning än i övriga grupper.
Äldre Tidsbegränsade perso<strong>ner</strong> i anställningar, arbetslivet obetald övertid<br />
167<br />
Tabell 19.5. Möjligheter att påverka det egna arbetet i olika grupper. (”+” innebär<br />
goda möjligheter, ”–” innebär sämre möjligheter än genomsnittet.)<br />
Bestämma om när Besluta om arbetets<br />
arbetet ska utföras uppläggning<br />
<strong>Fas</strong>t anställda + +<br />
Vikarier – –<br />
Säsongsanställda – +<br />
Projektanställda ++ ++<br />
Behovsanställda — —<br />
Anställningsform och önskvärt yrke<br />
Från en tidigare undersökning är det känt att i valet mellan en fast<br />
och en tidsbegränsad anställning så föredrar mer än 90 procent<br />
en fast anställning (Berlin, 1995).<br />
I denna undersökning ställdes frågan om det nuvarande yrket<br />
också är det önskvärda yrket i framtiden. En högre andel av de fast<br />
anställda bejakar denna fråga, 72 procent, jämfört med 50 procent<br />
bland tidsbegränsat anställda.<br />
För att få en uppfattning om vilka villkor som krävs för att föredra<br />
en tidsbegränsad anställning fick de tillfrågade välja mellan att ha<br />
en tidsbegränsad anställning i ett önskvärt framtidsyrke respektive<br />
en fast anställning i ett annat yrke, tabell 19.6.<br />
Tabell 19.6. Svar på frågan om en fast eller tillfällig anställning är att föredra i<br />
förhållande till önskvärt, icke önskvärt yrke.<br />
Anställningsform Önskvärt yrke Val<br />
fast (N=217) nej 25 procent är villiga att byta till tillfällig<br />
anställning i önskvärt yrke<br />
tillfällig (N=374) ja 58 procent lämnar yrket för fast anställning<br />
i icke-önskvärt yrke<br />
tillfällig (N=375) nej 52 procent föredrar fast anställning<br />
i icke-önskvärt yrke framför tillfällig<br />
anställning i önskvärt yrke<br />
<strong>Fas</strong>t anställda som inte arbetar i sitt önskvärda yrke (N=217)<br />
föredrar i stor utsträckning att fortsätta att ha en fast anställning.<br />
Endast 25 procent väljer en tillfällig anställning i ett önskvärt yrke<br />
framför att ha kvar sin fasta anställning.<br />
En majoritet av tidsbegränsat anställda föredrar också att byta<br />
till en fast anställning framför att ha en tillfällig anställning i ett<br />
önskvärt yrke. Av de som arbetar i ett önskvärt yrke (N=374) föredrar<br />
58 procent att lämna det för en fast anställning i annat yrke.
168 Utsatta grupper<br />
Av de som varken har fast anställning eller är i ett önskvärt yrke<br />
(N=375) skulle 52 procent föredra en fast anställning framför ett<br />
önskvärt yrke i en tillfällig anställning.<br />
Det finns också ett samband mellan att vara i det önskvärda<br />
yrket och arbetsförhållanden och hälsa. Oberoende av anställningsform<br />
anger de perso<strong>ner</strong> som ej är i önskvärt yrke att de har<br />
mindre möjligheter att lära sig nytt och utvecklas. De fin<strong>ner</strong> också<br />
arbetet mindre viktigt än andra aktiviteter i livet och har ett sämre<br />
socialt stöd på arbetsplatsen. Det finns också ett samband mellan<br />
symptom och önskvärt yrke eller ej, figur 19.2. Däremot finns det<br />
inget samband mellan symptom och anställningsform.<br />
%<br />
25<br />
20<br />
15<br />
10<br />
5<br />
0<br />
Ont i ryggen<br />
Trött och håglös<br />
Huvudvärk<br />
Tillfälligt anställda<br />
önskvärt yrke annat yrke<br />
<strong>Fas</strong>t anställda<br />
önskvärt yrke annat yrke<br />
Figur 19.2. Förekomst av symptom hos perso<strong>ner</strong> i önskvärt respektive annat yrke.<br />
Dessa samband mellan att vara ”instängd” i icke önskvärt yrke och<br />
hälsobesvär kan relateras till möjligheterna att byta arbete. Allt<br />
färre tror att de kan få ett likvärdigt arbete utan att flytta. Från<br />
1989 till 1993 hade denna andel minskat från 55 till 17 procent<br />
(Arbetarskyddsstyrelsen och SCB, 1995).<br />
Obetald övertid<br />
Variation i arbetstiden, s k verksamhets-, konjunktur- eller behovsanpassad<br />
arbetstid, är en annan sida av företagens strategi<br />
för att hantera snabba omvärldsförändringar (SAF, 1992b). En<br />
uppfattning är att många anställda kän<strong>ner</strong> sig så pressade av risk
Äldre Tidsbegränsade perso<strong>ner</strong> i anställningar, arbetslivet obetald övertid<br />
169<br />
för nedläggning av företaget eller egen arbetslöshet att de arbetar<br />
extra utan att få betalt. För att få en bild av hur omfattande detta<br />
obetalda extraarbete är ställdes i en tilläggsundersökning till AKU<br />
under maj 1995 frågan ”Har Du under mätveckan arbetat extra tid<br />
utöver överenskommen tid utan ekonomisk översättning i Din huvudsyssla?”<br />
(för en fullständig beskrivning se Aronsson, 1996).<br />
Obetalt extraarbete är vanligast bland projektanställda och<br />
fast anställda medan det är ovanligt bland säsongs- och behovsanställda.<br />
När analyserna görs branschvis minskar skillnaderna<br />
mellan olika anställningsformer. I de flesta fall arbetar fast anställda<br />
mer på obetald tid.<br />
Skillnaderna är också stora mellan olika undergrupper. Män<br />
arbetade mer extra utan betalning under mätveckan än kvinnor,<br />
13 jämfört med 8 procent. Anställda i medelåldern arbetar mest<br />
extra. Närmare var sjunde i åldern 45–55 år arbetar utan betalning<br />
medan dessa insatser är mest sällsynta bland ungdomar under<br />
25 år. Åldersmönstret gäller både män och kvinnor, men det är<br />
tydligare bland män. Ungefär var femte man i åldern 45–55 år<br />
arbetar extra obetalt jämfört med var tionde kvinna. Det är ingen<br />
större skillnad mellan gifta/sambo och ensamstående och inte<br />
heller någon skillnad mellan de som har respektive inte har hemmavarande<br />
barn.<br />
Obetalt extraarbete är vanligare bland tjänstemän. Under<br />
mätveckan arbetade fyra procent av LO-medlemmarna extra, var<br />
tionde TCO-tjänsteman och mer än var fjärde SACO-medlem.<br />
Fjorton procent av SACO-akademikerna hade mer än fem timmar<br />
obetalt arbete medan ingen LO-medlem arbetade obetalt fem<br />
timmar eller mer. Uppgifter har inte inhämtats om de intervjuade<br />
haft rätt till ersättning vid övertid.<br />
Femton procent av statligt anställda arbetade obetalt jämfört<br />
med mellan åtta och nio procent av anställda i landsting, kommu<strong>ner</strong><br />
och privata företag.<br />
De största skillnaderna mellan grupperna framträder när materialet<br />
delas in efter yrke. I grupperna samhälls- och företagsadministrativt<br />
arbete anger en tredjedel att de arbetat mer än fem<br />
timmar obetalt under mätveckan. Stor mängd obetalt arbete finns<br />
även bland tekniker, övrigt kommersiellt arbete, systemerare och<br />
programmerare. Män är överrepresenterade i dessa yrkesgrup-
170 Utsatta grupper<br />
per. Bland de större arbetargrupperna jordbruk, trädgård och<br />
djurarbete, trävaruarbete, bygg- och anläggningsarbete, städning,<br />
paketerings- och lagerarbete, civil bevakning och skydd, försäljning<br />
i detaljhandel, hotell och restaurang samt barnskötare är det i stort<br />
sett ingen som rapporterar obetalt extraarbete.<br />
Positiva och negativa effekter av tillfälliga anställningar<br />
Denna studie har beskrivit vissa sidor av den ”nya arbetsmarknaden”<br />
i Sverige, men det finns fortfarande många kunskapsluckor.<br />
Ekonomisk otrygghet i en tidsbegränsad anställning har t ex inte<br />
belysts. Det går emellertid ändå att dra vissa slutsatser:<br />
• Kvinnor är överrepresenterade i de två anställningsformer<br />
som är mest problematiska, behovsanställning och vikariat.<br />
De är dessutom underrepresenterade i den mer gynnsamma<br />
gruppen av projekt/objektsanställda. Därför påverkar förändringarna<br />
på arbetsmarknaden påtagligt köns- och jämställdhetsaspekterna.<br />
• Behovsanställda och vikarier har mindre möjligheter till<br />
utbildning, kompetenshöjning och utveckling i arbetet.<br />
• Uppmärksamhet bör riktas mot arbetsmiljöns signalsystem<br />
eftersom tillfälligt anställda i mindre utsträckning påtalar<br />
brister. Den tidsbegränsade anställningsformen anses av<br />
31 procent försvåra möjligheterna att påtala brister i arbetsmiljön<br />
och 41 procent anger att det är svårare att få gehör<br />
för synpunkter på arbetsmiljön.<br />
• En stel arbetsmarknad och hotande arbetslöshet kan vara<br />
en orsak till att människor stannar kvar i arbeten de av olika<br />
skäl borde lämna. Den ”goda personalomsättningen” minskar.<br />
Så många som 28 procent av de fast anställda arbetar<br />
inte inom det yrke de skulle vilja. Konsekvenserna är en<br />
pessimistisk syn på möjligheterna att lära och utvecklas i<br />
arbetet. Vissa symptom är också vanligare i denna grupp.<br />
Det är således önskvärt att arbetsbyten blir mindre riskabla<br />
och att det finns stöd till utbildning som leder till önskvärt<br />
arbete.
Äldre Tidsbegränsade perso<strong>ner</strong> i anställningar, arbetslivet obetald övertid<br />
171<br />
Referenser<br />
Arbetarskyddsstyrelsen, SCB. Osäker framtid. Information om utbildning och<br />
arbetsmarknad. SCB förlag, Stockholm, 1995:4.<br />
Aronsson G. Tidsbegränsat anställda – arbetsvillkor och arbetsmiljö. Arbetslivsinstitutet,<br />
Stockholm, 1996 (under utarbetande).<br />
Aronsson G, Sjögren A. Samhällsomvandling och arbetsliv. Omvärldsanalys inför<br />
2000-talet. Fakta från Arbetsmiljöinstitutet, 1994.<br />
Berlin L. Massiv majoritet för ett fast jobb. Tidningen Arbetsmiljö, nr 4, 1995,<br />
7–8.<br />
Bäckström A. Har vi fått en ny arbetsmarknad? Stencil, LO, 1995-08-10.<br />
Holmlund B. Livstidsjobb och korta jobb. Arbetsmarknad och arbetsliv, 1995,<br />
nr 2, 1995, 149–155.<br />
SAF. Flexibilitet i företag. Svenska arbetsgivareföreningen, 1992a.<br />
SAF. Flexibilitet i praktiken. Anställningsformer och arbetstider. Svenska arbetsgivareföreningen,<br />
1992b.
172 Utsatta grupper
Hälsorisker i byggnadsarbete 173<br />
V<br />
Hälsorisker i vissa branscher<br />
och yrkesgrupper
174 Hälsorisker i vissa branscher och yrkesgrupper
Hälsorisker i byggnadsarbete 175<br />
.<br />
20<br />
Skolarbetets miljö<br />
Nästan 900 000 barn och ungdomar hade 1993/94 grundskolan<br />
som sin arbetsplats. I gymnasieskolan studerade 250 000 elever.<br />
Över 100 000 lärare undervisade dessa barn och ungdomar. I<br />
landet finns cirka 500 gymnasieskolor med i genomsnitt 500<br />
elever och 50 lärare. De 5 000 grundskolornas storlek varierar.<br />
Omkring 90 000 elever går i skolor med färre än 100 elever. De<br />
studerar i en helt annan social miljö än de 130 000 i skolor med<br />
fler än 500 elever. Under läsåret 1993/94 utgjordes varje klass av<br />
i genomsnitt 20 elever i årskurs 1–3, 22 elever i årskurs 4–6 och<br />
25 elever i årskurs 7–9.<br />
Förutom elever och lärare är skolan arbetsplats för t ex kökspersonal,<br />
vaktmästare och administrativ personal. Detta avsnitt<br />
belyser endast arbetsmiljön för elever och lärare.<br />
Elevernas arbetsmiljö<br />
I en studie av nio högstadieskolor fick 15åringar åren 1969, 1979 och<br />
1994 besvara frågor om sin skolmiljö (Ekholm, 1995). Frågorna var<br />
varje år desamma. Ungdomarna fick ange vad de skulle vilja ändra<br />
på. Resultaten visar på minst missnöje med skolans sociala miljö,<br />
figur 20.1. Mindre än tio procent ville ändra på klasskamrater, lärare<br />
eller skolans ordning. Irritation över matkö och ordningen i kön<br />
hade minskat under dessa 25 år. Skolornas idrottsanläggningar och<br />
gårdar hade rustats upp, vilket lett till att eleverna blivit mindre<br />
missnöjda med dessa. Detsamma gäller uppehållsrum. Två skolor<br />
av de nio hade sådana utrymmen 1969. Tjugofem år senare fanns
176 Hälsorisker i vissa branscher och yrkesgrupper<br />
det uppehållsrum i samtliga skolor. Eleverna var mest irriterade<br />
över skolmat och toaletter. Problemet var inte toaletternas fysiska<br />
utformning utan de sociala normer som reglerar deras användning.<br />
Tonåringarna uppfattade t ex att toaletterna endast fick användas<br />
under rasterna.<br />
Toalett<br />
Uppehållsrum<br />
Maten<br />
Matkö<br />
Lokaler<br />
Skolgård<br />
Gymnastiksal<br />
Ordning<br />
Lärare<br />
Klasskamrater<br />
0<br />
20<br />
40<br />
1969<br />
1979<br />
1994<br />
100 %<br />
Figur 20.1. Andel 15-åringar i procent vid nio skolor som bedömt vilka detaljer i<br />
skolmiljön de vill ändra på eller byta ut 1969, 1979 respektive 1994.<br />
När barnen är tio år och börjar på mellanstadiet arbetar de efter<br />
ett schema som innebär att de byter arbetsuppgift var 40:e eller<br />
60:e minut. Denna uppdelning av skoldagen har sina rötter i<br />
klosterskolan. Observatio<strong>ner</strong> har visat att lärarna använder den<br />
mesta tiden till att informera om olika fakta (Ekholm & Fransson,<br />
1987; Lövgren, 1991). Eleverna arbetar sedan med de uppgifter<br />
som läraren gett dem. Detta arbetssätt gör skoldagen monoton,<br />
trots uppdelningar i olika ämnen. De korta arbetspassen innebär<br />
att ruti<strong>ner</strong>na blir de samma oavsett ämne. Detta mönster har inte<br />
ändrats på länge, vilket framgår ur figur 20.2. Skolverkets undersökningar<br />
1992 och 1995 visar på samma mönster.<br />
Skolans ambition är att verksamheten delvis skall utgå från<br />
elevernas egna intressen. Genom att ungdomarna själva får vara<br />
med och besluta om hur skolarbetet ska organiseras är tanken att<br />
deras arbetsvilja skall hållas levande under skolåren.<br />
60<br />
80
Hälsorisker Skolarbetets i miljö byggnadsarbete 177<br />
Enskilt arbete<br />
Grupparbete<br />
Diskussion<br />
Fråga–svar<br />
Läraren talar<br />
1969<br />
1979<br />
1994<br />
Figur 20.2. Andel 15-åringar i procent vid nio skolor som vid tre tillfällen (1969,<br />
1979 och 1994) angett att fem olika arbetssätt förekommer varje dag i skoloarbetet.<br />
I Skolverkets utvärdering 1991 och 1995 fick var tionde elev i<br />
årskurs 9 svara på i vilken utsträckning de hade fått bestämma<br />
något, figur 20.3.<br />
Klassresa<br />
Kamrat i<br />
grupparbete<br />
Arbetssätt<br />
Tema<br />
Arbetsmiljö<br />
Lektionsinnehåll<br />
Läxor<br />
Hur prov<br />
ska vara<br />
Antal prov<br />
Läroböcker<br />
0<br />
0<br />
20<br />
20<br />
40<br />
40<br />
100 %<br />
Figur 20.3. Procentuell andel elever från årskurs nio i 101 skolor som angett att de<br />
fått vara med och bestämma mycket eller ganska mycket i tio olika frågor 1992.<br />
Skolresans mål och val av kamrat till grupparbete var de områden<br />
som flest elever tyckte att de fått påverka. De flesta elever ansåg<br />
60<br />
60<br />
80<br />
80<br />
100 %
178 Hälsorisker i vissa branscher och yrkesgrupper<br />
inte att de haft något inflytande alls över arbetsmiljön eller arbetets<br />
uppläggning. Resultaten från de nio högstadieskolorna visar att<br />
mönstret varit i stort sett detsamma under 25 år. Elevernas mycket<br />
begränsade inflytande innebär att många har svårt att se någon<br />
mening med skolarbetet.<br />
Skolans starka regelbundenhet, fasta sociala struktur och dess<br />
mekaniska relatio<strong>ner</strong> mellan lärare och elever skapar en arbetsplats,<br />
där de unga fjärmar sig från vuxenlivets föreställningar. Nio av<br />
tio lärare i de nio högstadieskolorna anser att de och eleverna har<br />
samma syn på hur ungdomarna skall uppföra sig i och utanför skolan.<br />
Endast en av tre elever anser att de är överens med sina lärare<br />
om detta. Detta mönster är oförändrat från 1969 till 1994.<br />
Lärarnas arbetsmiljö<br />
Lärarna och eleverna har inte samma syn på skolarbetet. Enligt den<br />
ovan nämnda undersökningen anser eleverna, mer än lärarna, att<br />
kunskapsförmedlingen domi<strong>ner</strong>ar undervisningen, figur 20.4.<br />
Enskilt arbete<br />
Grupparbete<br />
Diskussion<br />
Fråga–svar<br />
Läraren talar<br />
0<br />
20<br />
40<br />
60<br />
80<br />
1969<br />
1979<br />
1994<br />
100 %<br />
Figur 20.4. Andel lärare i procent vid nio skolor som vid tre tillfällen (1969, 1970<br />
och 1994) angett att fem olika arbetssätt förekommer varje dag i skolarbetet.<br />
Lärarna tyckte att arbetet var mer varierat. Skillnaden mellan lärares<br />
och elevers uppfattningar kan bero på att lärarna i sina svar<br />
redovisar sina avsikter med undervisningen mer än de faktiska
Hälsorisker Skolarbetets i miljö byggnadsarbete 179<br />
förhållandena. Inte heller lärarnas svar tyder på att skolans arbetssätt<br />
förändrats märkbart under de senaste 25 åren.<br />
Lärarnas arbetssituation är relativt hektisk under de 37 veckor<br />
som eleverna går i skolan. De psykiska kraven har ökat under de<br />
senaste åren. 1 Lärarna är på skolan tillsammans med eleverna större<br />
delen av sin arbetstid. Det är en relativt bullrig miljö. När elever<br />
flyttar runt, rör på bänkar och stolar blir det bullrigt samtidigt som<br />
akustiken i många klassrum är dålig (Paulsson, 1993).<br />
I olika undersökningar uppger mer än nio av tio lärare att de<br />
kän<strong>ner</strong> sig trygga i arbetet. Sex procent i en sådan undersökning<br />
har emellertid under de två senaste åren blivit utsatta för våld<br />
(Paulsson, 1993). Från 1985 till 1990 anmäldes varje år våld som<br />
arbetsskada av 4 av 10 000 grundskolelärare jämfört med 1 av<br />
10 000 gymnasielärare. Antalet anmälningar ökade emellertid<br />
inte under denna period (Malker et al, 1992). Även lärare som<br />
inte utsatts för direkt våld kan uppleva att de blir trakasserade.<br />
Ungefär 15 procent ansåg år 1993 att de trakasserades av elever<br />
på högstadiet och gymnasiet (Paulsson, 1993).<br />
Läraren är ofta ensam vuxen i klassrummet. Arbete i lag har ökat,<br />
men oftast under pla<strong>ner</strong>ing och fortbildning. Vid undervisning eller<br />
handledning av elever arbetar de flesta lärare fortfarande ensamma.<br />
I en medelstor svensk kommun uppgav drygt var tredje lärare att<br />
de någon gång under läsåret undervisat tillsammans med en kollega<br />
(Lindvall & Ekholm, 1994). I samma kommun led var tionde<br />
lärare av huvudvärk, magont eller värk i musklerna som de ansåg<br />
hade samband med arbetet. Var tredje kände oro inför arbetet. Var<br />
sjunde lärare hade svårt att sova under veckorna. Var tionde rapporterade<br />
att de kände olust eller var trötta när de gick till arbetet.<br />
Detta mönster förändrades inte mellan 1992 och 1994.<br />
Mycket få lärare söker sig bort från sitt yrke. Även om en del<br />
lärare tycker att deras arbetssituation är besvärlig kän<strong>ner</strong> 90 procent<br />
trygghet på arbetsplatsen. De har också arbetslust och tycker att de<br />
har stöd av sitt arbetslag. Åttio procent av grundskolelärarna och<br />
70 procent av gymnasielärarna ogillar när deras skola kritiseras.<br />
Det tyder på en positiv inställning till arbetsplatsen.<br />
Det är viktigt att människor får veta hur de klarar sina arbetsuppgifter.<br />
Skolan har ett omfattande system, som ger eleverna<br />
1. Se kapitel 4.
180 Hälsorisker i vissa branscher och yrkesgrupper<br />
besked på deras prestatio<strong>ner</strong>. För lärare finns det färre möjligheter<br />
till gensvar. På frågor om kritik och uppskattning uppger färre än<br />
var tionde lärare att de uppmuntrats av skolans ledning (Lindvall<br />
& Ekholm, 1994). Varannan får uppskattning från eleverna medan<br />
var fjärde får beröm av kollegor. Det är således från eleverna som<br />
lärarna i första hand får reaktio<strong>ner</strong> på sina arbetsinsatser.<br />
Skolans fysiska miljö<br />
En enkät kartlade 1993 hur landets rektorer uppfattade skolans<br />
fysiska miljö (Arbetarskyddsstyrelsen, 1993). Ventilationen var<br />
det mest angelägna problemet. Drygt 60 procent av rektorerna<br />
prioriterade sådana åtgärder. Andra viktiga områden var underhåll<br />
och renovering av byggnader samt åtgärder mot buller. Tio procent<br />
rapporterade problem med mögel, sjuka hus eller allergier. En<br />
genomgång av yrkesinspektionens krav mot dessa skolor visade<br />
att problem med ventilationen domi<strong>ner</strong>ade.<br />
En studie av ett slumpmässigt urval lärare visade att drygt åtta<br />
procent hade eget arbetsrum medan hälften delade utrymme med<br />
andra lärare (Paulsson, 1993). Fyrtio procent saknade alltså en<br />
enskild arbetsplats på skolan. Många lärare sitter därför hemma<br />
och förbereder sina lektio<strong>ner</strong>.<br />
Statistiken över elevers sjukdomar och olyckor är osäker. Elever<br />
förefaller att löpa en större olycksrisk än yrkesarbetande i genomsnitt.<br />
De högsta riskerna finns i gymnastiken och på skolgården.<br />
Buller i slöjdsalar kan vara så högt att det skadar hörseln.<br />
Framtiden<br />
Ett nytt arbetssätt håller på att växa fram. Eleverna får själva svara<br />
för allt mer av inlärningen. Tillsammans med skolledning och<br />
kollegor får läraren ta större ansvar för ekonomin och för att den<br />
enskilda skolan uppnår sina mål. Lärarnas arbetsuppgifter får ökat<br />
inslag av handledning, utvärdering och ekonomisk uppföljning.<br />
Lärares hälsa är bättre än många andra yrkesgruppers. Dödligheten<br />
är låg liksom risken för hjärtinfarkt. 2 Den psykiska pressen har<br />
ökat, men eftersom lärarnas handlingsutrymme är stort är negativ<br />
stress inte så vanlig. 3 Om skolans organisation ändras så att lärarnas<br />
beslutsutrymme krymper ökar risken för negativ stress.<br />
2. Se kapitel 5 och 6.<br />
3. Se kapitel 4.
Hälsorisker Skolarbetets i miljö<br />
byggnadsarbete 181<br />
Förebyggande åtgärder<br />
Upprustning av skolans fysiska miljö gynnar både lärare och elever.<br />
Skolledare har angett underhåll och förbättring av ventilation som<br />
angelägna områden.<br />
Eleverna har en relativt monoton arbetssituation. De har litet<br />
inflytande över sitt eget arbete och arbetsmiljöns utformning.<br />
Skolan har gång på gång fått i uppdrag att organisera arbetet så<br />
att eleverna får ett verkligt inflytande. De vuxnas perspektiv domi<strong>ner</strong>ar<br />
emellertid fortfarande skolarbetet. En av de mest effektiva<br />
förebyggande insatserna för att förbättra skolan som arbetsplats<br />
är att öka elevernas inflytande.<br />
Skolans och samhällets förändring ställer lärarna inför nya kunskapskrav,<br />
bl a i datorteknik och ekonomi. Lärarnas kompetens<br />
måste hela tiden utvecklas för att de skall klara sitt arbete och<br />
inte riskera utslagning. Kunskap är idag i högre grad än tidigare<br />
färskvara och eftersom lärare ska vara kunskapsförmedlare krävs<br />
betydande fortbildning, vilket ställer krav både på lärarna och<br />
skolornas resurser.<br />
Läraryrkets höga psykiska krav gör att det behövs andra arbetsuppgifter<br />
för en del äldre eller sjuka lärare. Skolan har få alternativa<br />
arbetsuppgifter för lärare. Det är ett stort problem när de ska<br />
rehabiliteras efter sjukdom.<br />
Referenser<br />
Arbetarskyddsstyrelsen. Skolans arbetsmiljö. Resultat och erfarenheter 92/93,<br />
Arbetarskyddsstyrelsen, Solna 1993.<br />
Ekholm M. Skolledningen och förbättringen av skolan. Longitudinella perspektiv.<br />
I: Wingård B (ed): Hur har rektor det egentligen? Gothia, Göteborg,<br />
1995.<br />
Ekholm M, Fransson A. Skolans socialpsykologi. Rabén och Sjögren, Stockholm,<br />
1987.<br />
Lindvall K, Ekholm M. Arbetsatmosfären i Örebros skolor. En enkätbelysning<br />
1992 och 1994. Högskolan i Karlstad, Karlstad, 1994.<br />
Lövgren E. Bilder från skola och vuxenutbildning. Nationell utvärdering – sammanfattning<br />
av de senaste årens rapporter. SÖrapport 91:14, Allmänna<br />
förlaget, Stockholm, 1991.<br />
Malker B, Nordin H, Grundberg K, Malker H, Wei<strong>ner</strong> J, Strandell A. Skolans<br />
arbetsmiljö i siffror – olyckor och sjukdomar. Arbetarskyddsstyrelsen,<br />
Solna, 1992.<br />
Paulsson I. Lärarnas arbetsvillkor. Synen på organisation, fysisk miljö och<br />
psykosociala arbetsvillkor. Undersökningsrapport 1993:36, Arbetsmiljöinstitutet,<br />
Solna, 1993.
182 Hälsorisker i vissa branscher och yrkesgrupper<br />
.<br />
21<br />
Yrkesförare<br />
Yrkesförare i olika branscher måste alla ha särskilt körkort eller<br />
speciell utbildning för att transportera gods eller människor. År<br />
1990 fanns det i Sverige ungefär 110 000 yrkesförare 1 (Källa: FoB<br />
1990). Antalet har ökat under de senaste fem åren. Transportbranschen<br />
består av flera verksamhetsgrenar varav de viktigaste<br />
är lastbils, buss och taxinäringen, tabell 21.1. Yrkesförare är i<br />
första hand ett manligt yrke. Den största andelen kvinnor finns<br />
bland buss och taxiförare.<br />
Tabell 21.1. Yrkesförarnas fördelning i procent på förarkategorier och kön.<br />
Män (N=100 857) Kvinnor (N=8 870)<br />
Last- och paketbilsförare 67 26<br />
Buss- och personbilsförare 29 68<br />
Lok- och motorvagnsförare 3 1<br />
Spårvagns- och tunneltågsförare<br />
(Källa: FOB 90, SCB.)<br />
1 5<br />
Vid årsskiftet 1993/94 fanns drygt 13 000 åkerier varav 57 procent<br />
bara hade en bil. Cirka 40 procent av lastbilarna används vid byggande<br />
och anläggning. Var tionde bil går på fjärrtrafik och lika stor<br />
andel används i skogsbruket. Omkring fem procent är tankbilar.<br />
Övriga används för olika distributionsuppdrag. Taxibranschen<br />
har ungefär 14 500 ordinarie bilar, varav 9 000 tillhör företag<br />
med en bil.<br />
Föraryrket är ensamt samtidigt som det ställer höga krav, men<br />
erbjuder små möjligheter att kontrollera det egna arbetet. Förarna<br />
1. Truckförare och grävmaskinister ingår inte i denna sammanställning..
Hälsorisker Yrkesförare<br />
i byggnadsarbete 183<br />
sitter stilla under långa pass och möjligheterna till raster är små.<br />
Olämpliga arbetsställningar, tunga lyft, vibratio<strong>ner</strong> och luftföroreningar<br />
finns i vissa förarmiljöer. Busschaufförer och taxiförare utsätts<br />
ibland för hot och våld. Många yrkesförare arbetar skift och nattetid.<br />
En del förare kör på ackord, t ex inom taxi och renhållning.<br />
Yrkesförare byter relativt ofta arbetsgivare. En uppföljning av<br />
1 731 buss, taxi och lastbilsförare från 1974 till 1985, visade att<br />
drygt hälften var kvar i yrket efter tolv år medan drygt var fjärde<br />
hade lämnat branschen (Hedberg et al, 1988). Busschaufförer<br />
stannade kvar längst i yrket. Förare som hade fysiskt tunga uppgifter<br />
bytte yrke oftare än andra yrkesförare. Belastningsbesvär<br />
var tillsammans med oregelbundna arbetstider och låg lön de tre<br />
vanligaste orsakerna till att förare lämnade yrket eller valde andra<br />
arbetsuppgifter.<br />
Hälsorisker<br />
Hjärt- kärlsjukdomar<br />
Flera nationella och internationella studier visar att yrkesförare<br />
löper en ökad risk att få hjärt och kärlsjukdomar. En genomgång<br />
av 19 nordiska studier visar att busschaufförer och taxiförare är<br />
särskilt utsatta. För lastbilsförare är resultaten inte lika entydiga.<br />
Studier i andra länder ger i stort sett samma bild.<br />
Den höga risken för hjärt och kärlsjukdomar beror troligen på<br />
livsstil och arbetsmiljö (Hedberg et al, 1991). Flera undersökningar<br />
visar att yrkesförare röker mer än folk i allmänhet. En jämförelse<br />
mellan 1981 och 1990 visar emellertid att rökarna blivit färre.<br />
Andelen va<strong>ner</strong>ökare hade minskat från 47 till 31 procent.<br />
Studier av yrkesförare visar att många, framför allt busschaufförer<br />
och taxiförare, upplever att de har en dålig psykosocial miljö,<br />
figur 21.1.<br />
Samma förargrupper löper också en ökad risk att drabbas av<br />
hjärt och kärlbesvär. Snäva tidtabeller, tät trafik och otåliga passagerare<br />
ökar pressen på bussförarna, framför allt i storstäderna.<br />
Kravet på bra dagskassa och svårigheterna att påverka efterfrågan<br />
är påfrestande för taxichaufförerna. Risken att utsättas för våld<br />
kombi<strong>ner</strong>at med det ofta förekommande ensamarbetet förstärker<br />
förarnas intryck av att de får ett dåligt socialt stöd. Lastbilsförare<br />
är också stressade i arbetet, framför allt de som kör i närtrafik i
184 Hälsorisker i vissa branscher och yrkesgrupper<br />
storstäder och större tätorter. Lastbilsförare har emellertid större<br />
möjligheter att kontrollera sitt arbete än busschaufförer och taxiförare.<br />
Skiftarbete och oregelbundna arbetstider kan också bidra<br />
till den ökade risken för hjärtsjukdom.<br />
Avspänd<br />
Yrkesförare: 24%<br />
Kontrollgrupp: 43%<br />
Stort Litet<br />
Beslutsutrymme<br />
Aktiv<br />
Yrkesförare: 13%<br />
Kontrollgrupp: 22%<br />
Passiv<br />
Yrkesförare: 22%<br />
Kontrollgrupp: 17%<br />
Spänd<br />
Yrkesförare: 40%<br />
Kontrollgrupp: 18%<br />
Krav<br />
Låga Höga<br />
Figur 21.1. Fördelning av yrkesförare (n=352) och yrkesarbetande män (n=650)<br />
med avseende på krav och beslutsutrymme enligt modell av R Karasek (Hedberg<br />
et al, 1991).<br />
Yrkesförare motio<strong>ner</strong>ar mycket lite på sin fritid och de sitter ofta<br />
stilla under långa arbetspass. Detta kan, i kombination med sämre<br />
matvanor, vara en orsak till att förarna ofta väger för mycket. En<br />
svensk studie fann att yrkesförare äter fet mat, men lite grönsaker<br />
och frukt. De oregelbundna arbetstiderna påverkar också matvanorna<br />
liksom att förarna ofta tvingas äta ute på t ex tavernor eller barer.<br />
Belastningssjukdomar<br />
Många yrkesförare drabbas av besvär eller sjukdom i rörelseorganen.<br />
För förare som är 50 år eller äldre är sådana skador det<br />
vanligaste skälet till att de lämnar yrket. Många förtidspensio<strong>ner</strong>as<br />
också på grund av sådana besvär (Hedberg et al, 1988).<br />
En svensk studie visar att förare, som kör färdtjänst och renhållningsbilar,<br />
oftare än andra yrkesförare får värk i armar och händer (Hedberg<br />
et al, 1987). Dessa besvär kan bero på tunga lyft i kombination med<br />
olämpliga arbetsställningar. Tankbilsförare har oftare värk i armar,<br />
fotleder och fötter. De har en del tunga arbetsmoment, t ex när de
Hälsorisker Yrkesförare<br />
i byggnadsarbete 185<br />
drar slangen fram till den tank som skall fyllas. Arbetsfysiologiska<br />
mätningar har visat att dessa dragningar innebär en mycket hög<br />
fysisk belastning. Förare som kör lätta lastbilar i närtrafik har oftare<br />
värk i ländrygg och ben (Hedberg et al, 1987). Arbetsfysiologiska<br />
och ergonomiska mätningar har visat att besvär i ländryggen sannolikt<br />
kan bero på momentant hög belastning när förarna lastar<br />
och lossar bilarna. Arbetsställningar kan också vara svåra beroende<br />
på godsets och mottagningsplatsernas utformning.<br />
Helkroppsvibratio<strong>ner</strong> kan medföra besvär i ländryggen. De förekommer<br />
framför allt vid körning på ojämnt underlag och överförs<br />
främst via sitsen och ryggstödet. Risken är störst då vibratio<strong>ner</strong>na<br />
kombi<strong>ner</strong>as med vridna arbetsställningar och långvarigt sittande<br />
utan pauser.<br />
Kvinnliga yrkesförare uppvisar en förhöjd frekvens av besvär i<br />
rygg och axlar/armar jämfört med män, tabell 21.2.<br />
Tabell 21.2. Procentuell förekomst av smärta/värk i olika delar av kroppen minst<br />
en gång per vecka efter arbetet hos kvinnliga (n=63) respektive manliga (n=696)<br />
buss-, taxi-, distributions- och lastbilsförare, och hos samtliga sysselsatta kvinnor<br />
respektive män 1989/93.<br />
Kvinnor Män<br />
Del av kroppen Yrkesförare Samtliga Yrkesförare Samtliga<br />
Nacke eller övre delen av ryggen 42 32 31 19<br />
Nedre delen av ryggen 41 23 30 20<br />
Axlar/armar 48 30 27 19<br />
Handleder/händer 12 14 11 9<br />
Höfter/ben 25 22 24 19<br />
(Källa: Arbetsmiljöundersökningarna 1989/93, SCB.)<br />
Kvinnors muskelstyrka är i genomsnitt 30–50 procent lägre än<br />
männens. Skillnaden mellan könen är störst i armens och skuldrans<br />
muskelgrupper, vilka är av stor betydelse vid tunga lyft. Det är därför<br />
svårt för flertalet kvinnor att arbeta som tankbils eller närdistributionsförare.<br />
Den ergonomiska utformningen av vissa fordon är inte heller<br />
anpassade för kvinnliga förare. Det kan t ex gälla dimensio<strong>ner</strong> på<br />
stolar, rattar och reglage och kraven på fysisk styrka.<br />
Cancer och luftvägssjukdomar<br />
En sammanfattande utvärdering av epidemiologiska och experimentella<br />
data visar att dieselavgaser troligen kan ge cancer. Riskerna med<br />
bensindrivna bilars avgaser är däremot svårare att bedöma.
186 Hälsorisker i vissa branscher och yrkesgrupper<br />
En svensk studie av taxiförare, busschaufförer och lastbilsförare<br />
visar att olika yrkesgrupper löper olika stor risk att få cancer. Risken<br />
varierar också mellan olika geografiska områden (Stockholms läns<br />
landsting, 1994). I storstäderna löper taxichaufförer och förare som<br />
kör ut varor högre risk för lungcancer än samma grupper i andra<br />
län. I Stockholms län är cancerrisken högst för varubilarnas förare.<br />
Busschaufförer uppvisar däremot ingen överrisk för lungcancer.<br />
Lastbilsförarnas ökade risk för lungcancer kan delvis bero på deras<br />
rökvanor, men avgaserna kan också ha betydelse.<br />
Arbetsolyckor<br />
Trafikolyckor är den vanligaste orsaken till dödsolyckor i arbetslivet.<br />
Var tredje händer med lastbil. En svensk undersökning visar<br />
att två av tre är olyckor med personbilar (Bylund et al, 1995). En<br />
amerikansk studie av dödsfall i arbetslivet visade att lastbilsförare<br />
kom på sjunde plats medan taxichaufförer och personbilsförare<br />
kom på trettonde plats.<br />
Under 1990 rapporterades totalt 4 166 arbetsolyckor bland<br />
yrkesförare. I genomsnitt fyra av 100 förare råkar varje år ut för<br />
en olycka i arbetet. Frekvensen av skadade bland anställda i lastbilsåkerier<br />
har successivt minskat sedan 1987, men är ändå dubbelt<br />
så många som genomsnittet för samtliga branscher (Källa: ISA).<br />
En svensk undersökning har studerat de som ådragit sig invalidiserande<br />
eller dödliga skador vid färd med motorfordon under<br />
arbetstid (Bylund et al,1995). Den visar att yrkesförare löper högst<br />
risk och har en högre andel svåra skador och invaliditeter än övriga<br />
yrkesgrupper. Det kan bero på en låg användning av bilbälten.<br />
Våld från passagerare utgör också en skaderisk för både buss<br />
och taxiförare (Bylund et al, 1995). En svensk undersökning fann<br />
att 13 procent av allvarliga personskador bland bussförare hade<br />
sitt ursprung i handgemäng.<br />
Mellan 1 och 10 procent av alla svåra trafikolyckor beror på att<br />
föraren somnat vid ratten (Landström, 1990). Denna orsak till<br />
olyckor är sannolikt underskattad. Människors vakenhet varierar<br />
över dygnet. Den är som lägst under senare delen av natten. Risken<br />
att somna vid ratten är t ex sju gånger högre tidigt på morgonen<br />
jämfört med andra tider på dygnet. Arbetstidens längd kan vara<br />
en annan orsak. Olycksrisken ökar kraftigt i slutet av en arbetsdag.
Hälsorisker Yrkesförare<br />
i byggnadsarbete 187<br />
Internationella studier visar att arbetspass som är längre än elva<br />
timmar ökar risken för olyckor. Arbetets art påverkar också vakenheten.<br />
Det är lättare att hålla sig vaken i stadstrafik än på landsväg<br />
och svårast på motorväg. Ålder, buller, vibratio<strong>ner</strong>, temperatur, ljus,<br />
ventilation, raster och mat påverkar också vakenheten.<br />
EU:s regler 2 för yrkesförares arbetstider infördes i början av<br />
1990talet, men de reglerar endast själva körningen. Längsta tillåtna<br />
körtid är nio timmar per dygn. Två dagar per vecka får föraren köra<br />
tio timmar. Bilen måste ha färdskrivare och ackord är förbjudet.<br />
Den tidigare arbetstidskungörelsen (ATK) utgick från den totala<br />
arbetstiden. T ex ingick tiden för lastning och lossning. EU:s regler<br />
är mer detaljerade och lättare att kontrollera än ATK. Körtiden är<br />
visserligen kortare, men den totala arbetstiden kan ändå bli 14 timmar<br />
två arbetsdagar per vecka. Om föraren sover i bilen räknas det<br />
som ”dygnsvila”. Det har tidigare inte accepterats i Sverige.<br />
Droger ökar risken för olyckor. En amerikansk rapport visar att<br />
var tredje trafikdödad lastbilsförare var påverkad av droger, t ex stimulantia<br />
som amfetamin, men också marijuana och alkohol. Ungefär<br />
var tionde var spritpåverkad. En engelsk studie visar att var sjätte<br />
som körde tung lastbil hade tecken på sjukdomar som förknippas<br />
med alkohol. En svensk studie fann att 8 procent av de förare som<br />
dog i arbetet var påverkade av alkohol (Bylund et al, 1995).<br />
Yrkesförare och framtiden<br />
Kraven på teknisk kompetens och språkkunskaper ökar, vilket<br />
kommer att påverka utbildningen och rekryteringen av förare.<br />
Yrkesförare är idag en lågutbildad grupp.<br />
Ny teknik kommer att förändra lokförarnas arbetsvillkor. Tågen<br />
kommer inte att köras manuellt utan lokförarnas uppgift blir i första<br />
hand att övervaka instrument. Stressen ökar troligen därför att arbetet<br />
blir mindre självständigt samtidigt som hastigheterna ökar.<br />
För de flesta yrkesförare innebär den nya informationstekniken<br />
att deras egen kontroll över arbetet minskar. Den psykiska<br />
påfrestningen kommer därför att öka. Den ökade stressen är<br />
särskilt allvarlig för busschaufförer och taxiförare, som redan har<br />
en överrisk för hjärt och kärlsjukdomar.<br />
2. EEG 3820/85
188 Hälsorisker i vissa branscher och yrkesgrupper<br />
Yrkesförarnas hälsa kan förbättras<br />
Försök görs för att påverka yrkesförarnas livsstil, t ex motion,<br />
rökning och matvanor, för att minska risken för hjärt och kärlsjukdomar.<br />
I ett projekt försökte forskare och kostexperter påverka<br />
förarnas attityder och kunskap samtidigt som en del vägrestauranger<br />
erbjöd en bättre, mer näringsriktig mat. Förarnas matvanor<br />
ändrades i positiv riktning.<br />
Åtgärder för att minska hög fysisk belastning kan förväntas ha god<br />
effekt. Det är viktigt att ta hänsyn till att den fysiska arbetsförmågan<br />
minskar med ökad ålder och skiljer sig mellan män och kvinnor.<br />
De som kör lastbil och taxi behöver inte följa bilbälteslagen<br />
som infördes 1975. Ungefär var tredje förare som kör lätt lastbil<br />
använder bälte. Var tionde taxichaufför sätter på sig bilbältet.<br />
Ännu färre förare av tunga lastbilar har säkerhetsbälte. En svensk<br />
studie visar att fyra av tio skadade skulle fått lindrigare skador<br />
om de använt bilbälte. Drygt 40 procent av de som dog skulle<br />
ha överlevt. Ytterligare 20 procent skulle ha klarat sig bättre om<br />
bilen varit utrustad med airbag och föraren haft bälte. Bussar har<br />
mycket dålig säkerhet vid kollisio<strong>ner</strong>. Det saknas en deformationszon<br />
omkring föraren. Säkerhetsbälte och bältessträckare kan öka<br />
säkerheten avsevärt. Begränsade körtider och arbetstider, framför<br />
allt nattetid, kan minska risken för att föraren somnar vid ratten.<br />
Drogproblemen bör också uppmärksammas.<br />
Det finns således goda möjligheter att minska antalet olycksfall,<br />
eftersom den bästa tänkbara förebyggande tekniken ännu inte<br />
används.
Hälsorisker Yrkesförare<br />
i byggnadsarbete 189<br />
Referenser<br />
Bylund PO, Björnstig U, LarssonT. Trafikskador under arbetstid med inriktning<br />
på invalidiserande skador. Olycksanalysgruppen, Västerbottens läns<br />
landsting och Kirurgiska kliniken, Norrlands universitetssjukhus, Umeå,<br />
Rapport nr 51, 1995.<br />
Hedberg G. Epidemiological and ergonomic studies of professional drivers.<br />
Solna, Arbetarskyddsverket, Arbete och Hälsa 1987:9.<br />
Hedberg G, Jacobsson KA, Langendoen S. Faktorer som påverkar omsättningen<br />
bland yrkesförare. En retrospektiv kohortstudie. Solna, Arbetsmiljöinstitutet,<br />
Arbete och Hälsa 1988:11.<br />
Hedberg G, Jacobsson KA, Janlert U, Langendoen S. Riskindikatorer för<br />
ischemisk hjärtsjukdom i en kohort av manliga yrkesförare. Solna, Arbetsmiljöinstitutet,<br />
Arbete och Hälsa 1991:48.<br />
Landström U. Vakenhet, sömnighet och insomningsrisker under fordonskörning.<br />
Solna, Arbetsmiljöinstitutet, Arbete och Hälsa 1990:41.<br />
Stockholms läns landsting, Nordvästra sjukvårdsområdet, Samhällsmedicinska<br />
divisionen. Yrkesförare 1994. Rapport om arbetsmiljö och sjuklighet<br />
bland yrkesförare med särskild inriktning på förhållanden inom Stockholms<br />
län. Yrkesmedicinska enheten, Nordvästra sjukvårdsområdet,<br />
Rapport nr 5/1994.
190 Hälsorisker i vissa branscher och yrkesgrupper<br />
.<br />
22<br />
Hälsorisker i byggnadsarbete<br />
Omkring 240 000 arbetade 1995 i byggbranschen varav fyra procent<br />
var kvinnor. Byggbranschen svarar för knappt tio procent av BNP.<br />
Byggindustrins nedgång under de senaste åren har varat längre än<br />
under tidigare lågkonjunkturer. Högkonjunkturen under 1980talets<br />
sista år medförde å andra sidan en mycket kraftig uppgång.<br />
Byggnadsarbetare var tidigare ofta anställda för avgränsade<br />
projekt. På några ställen i landet hölls arbetslaget samman och<br />
lagbasen ordnade nya anställningar. De som arbetade för underleverantörer,<br />
t ex elfirmor, målerier eller VVSföretag, var som<br />
regel tillsvidareanställda. I slutet av 1980talet skrev hela branschen<br />
avtal om tillsvidareanställningar. Många har sagts upp under<br />
lågkonjunkturen, trots att anställningsformen ändrades. Det är<br />
framför allt de yngre som förlorat sina arbeten. Byggnadsarbetarnas<br />
medelålder är därför högre i dag än på 1980talet, och motsvarar<br />
ungefär 1960 och 1970talens nivåer.<br />
Byggnadsarbetet ställer höga krav på psykiska och fysiska prestatio<strong>ner</strong>.<br />
Många äldre tvingas därför lämna branschen innan de blir 65<br />
år. Färre än var tionde anställd orkar arbeta som byggnadsarbetare<br />
fram till den allmänna pensionsdagen. Lagarbetet har bidragit till<br />
denna utslagning, som ofta skett mellan ett avslutat och ett nytt<br />
projekt. Laget vill ha friska och effektiva byggnadsarbetare för<br />
att det gemensamma ackordet inte skall försämras. Arbetare med<br />
sociala problem eller psykiska besvär har också haft mycket svårt<br />
att komma med i ett bygglag.
Hälsorisker i byggnadsarbete 191<br />
De största byggföretagen och lokala byggmästareföreningar<br />
etablerade i mitten av 1980talet ett särskilt byggföretag, Galaxen.<br />
Det skulle ge byggnadsarbetare, som kunde rehabiliteras, möjligheter<br />
att successivt få normala anställningar. Galaxen, som får<br />
statligt lönebidrag, har varit mer framgångsrikt än prognoserna.<br />
Tjugofem procent av de rehabiliterade har kunnat gå tillbaka till<br />
ett normalt arbete utan stödåtgärder. Ytterligare en stor andel har<br />
kunnat arbeta kvar i Galaxen till ordinarie pensionsålder.<br />
Tre typer av hälsorisker<br />
I det flesta länder uppvisar byggbranschen framför allt tre typer<br />
av hälsorisker:<br />
• fallolyckor och andra olyckor.<br />
• belastningsskador i rygg, skuldror, axlar, armar och ben.<br />
• skadliga ämnen, t ex asbest, stendamm och lösningsmedel.<br />
Dessutom är bullerskador vanliga. Dessa risker kan beskrivas med<br />
data från Dödsfallsregistret, Cancermiljöregistret, ISA, SCB:s<br />
Arbetsmiljöundersökningar samt Bygghälsans register över hälsoundersökningar.<br />
Olycksfall<br />
Byggnadsarbetare råkar ut för fler olycksfall än genomsnittet<br />
förvärvsarbetande. Konsekvenserna blir också allvarligare, bl a<br />
längre sjukskrivningar.<br />
År 1993 anmäldes totalt 24 arbetsolyckor per 1 000 byggnadsarbetare,<br />
vilket är dubbelt så många som genomsnittet för alla<br />
förvärvsarbetande (Källa: ISA). Under senare år har olyckorna<br />
i byggindustrin minskat i samma takt som i näringslivet i stort.<br />
De vanligaste olyckorna är fallolyckor (28%), skador av fallande<br />
föremål (28%), hanteringsolyckor (18%) och skador på grund av<br />
överbelastning (15%). Mest utsatta är de yngsta och äldsta byggnadsarbetarna.<br />
Vägarbetare, bergarbetare och ställningsbyggare<br />
är mest olycksdrabbade. Husbyggares och anläggningsarbetares<br />
sjukfrånvaro vid olycksfall är längre, 34 dagar, än genomsnittet<br />
för alla i arbetslivet, 27 dagar. 1<br />
SCB:s enkät (1995) om arbetsrelaterade besvär visade att sju<br />
procent av byggnadsarbetarna angav att de drabbats av en arbets<br />
1. Medianvärden.
192 Hälsorisker i vissa branscher och yrkesgrupper<br />
olycka under de senaste tolv månaderna jämfört med tre procent av<br />
alla tillfrågade. Varannan byggnadsarbetare hade varit sjukskriven<br />
för skadan.<br />
Frekvensen av dödsolyckor för byggnadsarbetare är ungefär<br />
dubbelt så hög som för genomsnittet av förvärvsarbetande. Antalet<br />
dödsolyckor i byggnadsindustrin är för få för att en närmare<br />
analys av riskerna för enskilda yrken eller variatio<strong>ner</strong> från år till<br />
år skall kunna göras. Sett över flera år minskar dödsolyckorna i<br />
byggbranschen i samma takt som i hela arbetslivet. En internationell<br />
jämförelse visar att Norge och Finland 1993 uppvisade dubbelt så<br />
hög risk som Sverige, tabell 22.1. Holland låg på ungefär samma<br />
nivå som Sverige, medan risken i Storbritannien var ungefär<br />
densamma som i Finland och Norge. Västtyskland, Frankrike och<br />
Belgien hade frekvenser som låg flera gånger högre än Sveriges.<br />
Dessa skillnader beror sannolikt på vilka åtgärder olika länder<br />
vidtar för att förebygga olyckor.<br />
Tabell 22.1. Förekomst av dödsolyckor inom byggnadsverksamhet i några olika<br />
länder. Genomsnittlig frekvens under 1980-talet.<br />
Antal dödsfall per 100 000 arbetare<br />
Sverige 4*<br />
Holland 5<br />
Danmark 7<br />
Norge 8<br />
Finland 10<br />
Storbritannien 10<br />
USA** 16<br />
Västtyskland 20<br />
Belgien 22<br />
Frankrike 25 (Källa: ILO Statistics, Geneva, 1993.)<br />
* I statistik från ISA anges ett något högre antal fall, men för att kunna jämföra<br />
med övriga länder används ILO-statistiken.<br />
** Omräknat från antal fall per miljon arbetstimmar.<br />
Belastningsskador<br />
SCB:s enkät om arbetsrelaterade besvär visar att byggnadsarbetare<br />
har obekväma arbetsställningar dubbelt så ofta som genomsnittet.<br />
Tunga lyft är tre gånger så vanliga i byggbranschen (SCB, 1995).<br />
Byggnadsarbetare uppger dubbelt så ofta som andra att de har besvär<br />
i rygg och höfter. Dubbelt så många målare som genomsnittet bland<br />
förvärvsarbetande har ont i nacke, axel, arm och höfter.
Hälsorisker i byggnadsarbete 193<br />
I samband med Bygghälsans hälsokontroller gjordes från 1989<br />
till 1992 en särskild undersökning av besvär i rygg, skuldror, nacke,<br />
axlar, armar och ben, tabell 22.2.<br />
Tabell 22.2. Frekvens (procent) besvär från rörelseapparaten för olika yrkesgrupper<br />
inom byggnadsindustrin. Resultaten bygger på undersökningar från<br />
Bygghälsan mellan 1988 och 1992 (Holmström et al,1995).<br />
Yrkesgrupp Nacke Axlar Ländrygg Knän<br />
Golvläggare 16 23 34 29<br />
Isolerare 27 34 33 25<br />
Kranförare 34 35 29 17<br />
Målare 25 28 26 21<br />
Pappläggare 14 25 40 29<br />
Plåtslagare 16 24 28 27<br />
Ställningsbyggare 20 35 33 23<br />
Arbetsledare 14 16 20 14<br />
Tjänstemän* 12 14 17 10<br />
* Inom byggnadsindustrin.<br />
Variationen i frekvenserna för besvär i olika organ mellan olika<br />
yrkesgrupper stämmer väl med var höga fysiska påfrestningar förekommer.<br />
Målare arbetar t ex ofta med händerna över axelhöjd<br />
vilket ökar risken för problem med axlar och nacke. Ge<strong>ner</strong>ellt<br />
löper byggnadsarbetare trefyra gånger högre risk för besvär än<br />
arbetsledare och tjänstemän i byggsektorn.<br />
Belastningsskador domi<strong>ner</strong>ar bland anmälda arbetssjukdomar,<br />
år 1994 var de 73 procent av samtliga. 2<br />
Kemiska ämnen<br />
År 1994 anmäldes till Arbetsskaderegistret (ISA) ett fall per 1 000<br />
byggnadsarbetare av sjukdomar, som orsakats av kemiska ämnen.<br />
I vart tredje fall angavs asbest som orsak.<br />
En analys av Bygghälsans register visar att isolerare, rörmokare<br />
och plåtslagare, som tidigare utsatts för höga halter av asbest,<br />
löper en ökad risk för lungsäckscancer 3 och mellan två och tre<br />
gånger högre risk för lungcancer. För träarbetare, som sällan<br />
utsätts för asbest, är emellertid risken för lungcancer lägre än för<br />
genomsnittssvensken.<br />
I flera internationella studier har målare uppvisat en ökad risk för<br />
lungcancer som framför allt anses bero på asbestarbete. Bygghälsans<br />
2. Gäller anställda inom hus, anläggnings och vägbranschen. Källa: ISA.<br />
3. Lungsäckscancer = mesoteliom.
194 Hälsorisker i vissa branscher och yrkesgrupper<br />
material visar att målare som började i yrket under 1930talet eller<br />
tidigare löper en ökad risk för lungcancer (relativ risk = 1,5) medan<br />
de som började senare inte uppvisar någon överrisk.<br />
I andra länder, t ex England, löper byggnadsarbetare också en<br />
ökad risk att dö i lungsäckscancer, lungcancer och dammlunga.<br />
Denna överrisk anses också till mycket stor del bero på expo<strong>ner</strong>ing<br />
för asbest.<br />
Bygghälsans material visar också att betongarbetare löper en<br />
något större risk att få läppcancer. Denna ökning beror troligen<br />
på utomhusarbete och ökad expo<strong>ner</strong>ing för ultraviolett ljus.<br />
Buller<br />
En bullerskada per 1 000 byggnadsarbetare anmäldes 1994 till ISA.<br />
Jämförelser mellan Bygghälsans hälsoundersökningar har visat<br />
att dessa skador minskat efter en rad olika förebyggande åtgärder.<br />
Hörselstatus hos 40–44åriga betongarbetare och plåtslagare har t<br />
ex förbättrats. För dessa båda yrkesgrupper har antalet bullerskador<br />
halverats från 1970talets början till slutet av 1980talet.<br />
Psykosociala förhållanden<br />
Osäkra anställningsvillkor har tidigare karaktäriserat byggbranschen.<br />
Samtidigt har byggnadsarbetet i regel uppfattats som ett<br />
”gott arbete” med bra möjligheter att styra, lägga upp arbetet och<br />
utveckla den egna kompetensen. De anställda ser också ett påtagligt<br />
resultat av sina arbetsinsatser. Under 1980talet skärptes kraven på<br />
korta byggtider, framför allt för att minska kreditkostnader. Under<br />
byggprojektets slutfas, t ex målning, måste eventuella förseningar<br />
arbetas in. Stressen har därför sannolikt ökat markant under de<br />
senaste åren. SCB:s undersökning 1995 om arbetsorsakade besvär<br />
visar att tre procent av byggbranschens anställda besväras av stress<br />
och psykiska påfrestningar jämfört med fem procent av samtliga.<br />
Byggindustrins arbetsledare har varit särskilt psykiskt belastade.<br />
Tidspress, regler, föreskrifter, kostnadsansvar samt medarbetarnas<br />
förväntningar och krav upplevs som mycket påfrestande. Flera arbetsledare<br />
som drabbats av hjärtinfarkt, har beskrivit detta förlopp<br />
strax innan de blev sjuka. Några sådana fall har anmälts som arbetsskada,<br />
men försäkringskassornas bedömning har varierat.<br />
Från 1971 till 1979 har Bygghälsan hälsoundersökt cirka 226 000<br />
byggnadsarbetare. Den totala dödligheten, som följts till och med
Hälsorisker i byggnadsarbete 195<br />
1992, var lägre än genomsnittet i Sverige. Den i jämförelser med<br />
genomsnittsbefolkningen lägre totala dödligheten bland byggnadsarbetare<br />
anses bero på att de måste vara mycket friska för att<br />
klara av arbetet. Den relativa risken att dö i hjärt och kärlsjukdomar<br />
var 0,8. Dödligheten i sjukdomar, som brukar förknippas med<br />
alkohol, t ex skrumplever, var också lägre än genomsnittet med<br />
en relativ risk på 0,6. En analys, som utifrån Dödsfallsregistret<br />
jämfört byggnadsarbetarnas risker med alla andra i arbetslivet<br />
mellan 1987 och 1992 visar ett likartat mönster. Engelska undersökningar<br />
av dödsorsaker i olika yrkesgrupper ger också en<br />
liknande bild (Drever, 1995).<br />
Framtiden och förebyggande åtgärder<br />
Byggbranschens arbetsmiljö har haft en gynnsam utveckling.<br />
Olycksfall och dödsolyckor har minskat. Internationellt sett är de få.<br />
Tidigare erfarenheter har visat att såväl pla<strong>ner</strong>ing som uppföljning<br />
av ett byggprojekt har stor betydelse för olycksutvecklingen. En<br />
genomtänkt pla<strong>ner</strong>ing av materialflödet kan t ex förebygga skador<br />
vid transporter. Regelbundna skyddsronder där t ex räcken och<br />
täckning av hål inspekteras kan förhindra fallolyckor.<br />
Den samlade kunskap, som arbetsgivare, fackliga organisatio<strong>ner</strong>,<br />
skyddsombud och företagshälsovård byggt upp under decennier,<br />
kan lätt gå förlorad i en så dynamisk bransch om den inte hålls<br />
levande. En hotbild är en byggboom och en snabb rekrytering av<br />
människor med liten yrkesvana, och nya arbetsledare med mindre<br />
kunskap om risker och säkerhet. En snabb ökning av byggandet kan<br />
då också gå ut över pla<strong>ner</strong>ing, projektering och val av material.<br />
Expo<strong>ner</strong>ing för kemiska ämnen kan byggherre, arkitekt och<br />
projektör påverka redan under pla<strong>ner</strong>ing och projektering, t ex<br />
vid val av material och ytbehandling. Speciella risker kan t ex förekomma<br />
vid arbete med isocyanater eller organiska lösningsmedel.<br />
Om mer byggmaterial återanvänds krävs rengöringsprodukter,<br />
som kan innebära nya risker.<br />
Projektering och pla<strong>ner</strong>ing är också viktiga moment för att<br />
förebygga belastningsskador. En övergång till lättare och smalare<br />
plattor förutsätter att reglarna sätts tätare. Ändrad dragning av<br />
ledningar påverkar arbete över axelhöjd. En ergonomiskt genomtänkt<br />
pla<strong>ner</strong>ing ger ofta också en mer rationell byggprocess.
196 Hälsorisker i vissa branscher och yrkesgrupper<br />
Byggnadsarbetaren måste i mycket större utsträckning än industriarbetaren<br />
själv pla<strong>ner</strong>a sitt arbete. För att förebygga skador måste<br />
arbetaren ha grundläggande kunskap i ergonomi. Arbetslaget har<br />
här en viktig roll. En långt driven specialisering kan öka riskerna<br />
för skador, t ex att en arbetare bara spikar taklister.<br />
Bullret vid borrning i berg kan ge hörselskador, som kan förebyggas<br />
med skyddsutrustning. Byggnadsarbetarnas hörselskador<br />
har minskat under de senaste 20–25 åren. Företagshälsovårdens<br />
arbete har sannolikt haft stor betydelse för denna utveckling. En<br />
förutsättning för fortsatt gynnsam utveckling är att hörselskydd<br />
används minst lika mycket som idag och att hörselkontroller genomförs<br />
minst lika effektivt som de senaste decennierna.<br />
Byggnadsarbetare har ofta en bra psykosocial miljö 4 med stort<br />
inflytande över det egna arbetet. De allt mer pressade byggtiderna<br />
kan emellertid öka kraven och minska handlingsutrymmet. Arbetsledares<br />
och lagbasars mellanställning bör särskilt uppmärksammas.<br />
4. Se kapitel 4.<br />
Referenser:<br />
Arbetsorsakade besvär 1995. Statistiska meddelanden, Am 43 SM 9501, SCB,<br />
1995.<br />
Drever F (ed). Occupational health. Decennial supplement. The Registrar<br />
Ge<strong>ner</strong>al’s decennial supplement for England and Wales. HMSO, London<br />
1995.<br />
Holmström E, Moritz U, Engholm G. Musculoskeletal disorders in construction<br />
workers. I: Ringen K, Englund A, Welch L, Weeks J, Seegal J (ed). Occuppational<br />
Medicine: State of the art reviews. 1995; 10:295–311.<br />
ILO. Year book of labour statistics 1994. ILO, Geneve, 1994.
Arbetsliv och hälsa – en kartläggning 197<br />
VI<br />
Hälsa, rehabilitering<br />
och framtiden
198 Hälsa, rehabilitering och framtiden
Arbetsliv och hälsa – en kartläggning 199<br />
.<br />
23<br />
Arbetslivsinriktad<br />
rehabilitering<br />
Arbetslivsinriktad rehabilitering är insatser som görs för att människor<br />
skall få tillbaka eller behålla sin arbetsförmåga efter medicinsk<br />
behandling. Detta kapitel tar endast upp den rehabilitering<br />
som sker på grund av sjukdom, t ex behandlas inte den som beror<br />
på sociala problem. Endast rehabilitering som bekostas av samhället<br />
via försäkringskassan belyses, vilket t ex utesluter arbetsgivarnas<br />
åtgärder innan sjukskrivningen varat mer än fyra veckor.<br />
Den arbetslivsinriktade rehabiliteringen bygger på lagstiftning<br />
från 1992, som tillkom efter omfattande utredningar och intensiv<br />
debatt. Det fanns förhoppningar om att samhällets kostnader<br />
skulle minska och att fler skulle komma i arbete.<br />
Alla har rätt till rehabilitering som ska leda till att de kan börja<br />
arbeta och försörja sig igen. Försäkringskassan har ansvaret för<br />
samordning. År 1994 var samhällets kostnader för denna rehabilitering<br />
3,7 miljarder kronor, tabell 23.1.<br />
Tabell 23.1. Samhällets kostnader för rehabilitering 1994.<br />
Köp av tjänster<br />
Kostnad (Mdr kr)<br />
0,7<br />
Arbetshjälpmedel etc 0,2<br />
Mellanskillnad mellan rehabiliteringsersättning och sjukpenning 0,3<br />
Arbetsmarknadsinstitutet (AMI) 1,4<br />
Försäkringskassans administrativa kostnader 0,7<br />
Bidrag från Arbetslivsfonden 0,4<br />
Totalt 3,7
200 Hälsa, rehabilitering och framtiden<br />
Detta motsvarar 5 procent av de drygt 73 miljarder som sjukpenning<br />
(25,7 Mdr kr; inklusive arbetsskador och grundnivå för rehabiliteringspenning),<br />
förtidspension och sjukbidrag (37 Mdr kr), lönebidrag<br />
(5,1 Mdr kr) och skyddat arbete (5,3 Mdr kr) kostade.<br />
Åtgärderna vid rehabiliteringen indelas i utredning, utbildning<br />
och arbetsträning, tabell 23.2.<br />
Tabell 23.2. Fördelning i procent av antalet åtgärder vid arbetslivsinriktad<br />
rehabilitering 1993/94 (Källa: RFV).<br />
Åtgärd<br />
Arbetsträning<br />
Kvinnor Män<br />
på egna arbetsplatsen 45 40<br />
på annan arbetsplats 15 17<br />
Utbildning 9 11<br />
Utredning 31 32<br />
Totalt 100 100<br />
Från 1991/92 till 1993/94 minskade utbildningsinsatserna medan<br />
arbetsträningen ökade. Bland män minskade utbildningen från 16<br />
till 11 procent och bland kvinnor från 15 till 9 procent. Försäkringskassan<br />
bekostar omkring 60 procent av åtgärderna medan resten<br />
delas lika mellan arbetsgivare och andra aktörer, bl a socialtjänsten.<br />
Ersättningen skall i princip inte betalas ut mer än ett år. Drygt<br />
hälften får ersättning mindre än två månader. De flesta som får<br />
rehabilitering har drabbats av sjukdomar eller skador i rörelseorganen,<br />
tabell 23.3.<br />
Tabell 23.3. Fördelning i procent av diagnoser bland de som erhåller rehabiliteringsåtgärder<br />
(Källa: RFV).<br />
Diagnos Andel Rehabiliteringsfrekvens*<br />
Rörelseorganens sjukdomar 49 24<br />
Psykiska störningar 15 18<br />
Skador/förgiftningar 13 17<br />
Cirkulationsorganens sjukdomar 5 15<br />
Övrigt 17 14<br />
Samtliga 100 18<br />
* Andelen av långtidssjukskrivna som fått minst en rehabiliteringsåtgärd.<br />
Rehabilitering i olika branscher<br />
Uppgifter från ÅRSYS och RFV:s register över sjukförsäkring och<br />
rehabilitering har samkörts för denna rapport. Informationen har<br />
använts för att studera hur vanlig rehabilitering är i olika branscher<br />
och för att analysera hur insatserna fungerar i olika närings-
Arbetsliv Arbetslivsinriktad och hälsa rehabilitering<br />
– en kartläggning 201<br />
grenar. Två mått har använts, dels hur stor andel av alla anställda<br />
i en viss bransch som fått rehabiliteringsersättning, dels hur stor<br />
andel av de långtidssjukskrivna som fått rehabiliteringsersättning,<br />
vilket kallas rehabiliteringsfrekvens.<br />
Av alla långtidssjukskrivna erhåller 18 procent någon form av<br />
arbetslivsinriktad rehabilitering. Av dessa är 58 procent kvinnor,<br />
42 procent män. Att fler kvinnor än män har rehabiliteringspenning<br />
kan förklaras av att fler kvinnor än män är långtidssjukskrivna.<br />
För både kvinnor och män är rehabilitering vanligast<br />
inom tillverkningsindustrin. För männen är det också vanligt<br />
inom servicebranschen. Rehabilitering var ovanligast bland högutbildade<br />
tjänstemän. Skillnader i rehabiliteringsinsatser mellan<br />
olika branscher kan till stor del förklaras av variatio<strong>ner</strong> i långtidssjukskrivningar<br />
mellan olika näringsgrenar.<br />
Rehabiliteringsfrekvensen anger hur stor andel av de långtidssjukskrivna<br />
som får rehabiliteringspenning. Den högsta frekvensen<br />
finns inom tillverkningsindustrin samt vård och omsorg, tabell<br />
23.4. Eftersom människor som drabbats av sjukdomar i rörelseorganen<br />
får rehabilitering oftare än andra sjuka, är frekvensen<br />
högre i branscher där belastningssjukdomar är vanliga. Jord- och<br />
skogsbruket är ett undantag från denna regel. Bakgrunden till detta<br />
är ej känd, men en tänkbar förklaring är att de långtidssjukskrivna<br />
i denna bransch varit så sjuka att rehabilitering inte ansetts möjlig.<br />
Tabell 23.4. Andel långtidssjukskrivna och rehabiliteringsfrekvens i procent<br />
1993 inom olika branscher, åldersstandardiserat (Källa: RFV).<br />
Andel långtids- Andel med rehabili- Rehabiliterings-<br />
Bransch sjukskrivna teringsersättning frekvens<br />
Jordbruk, skog, fiske 6,6 0,8 12,4<br />
Tillverkningsindustri 7,0 1,9 20,2<br />
Byggnadsindustri<br />
Handel och<br />
6,8 1,6 19,6<br />
kommunikatio<strong>ner</strong><br />
Finansiell verksamhet,<br />
6,0 1,1 16,5<br />
media 5,9 1,2 15,4<br />
Utbildning och forskning 6,2 1,5 17,4<br />
Vård och omsorg 8,0 1,7 17,8<br />
Samtliga branscher 6,6 1,4 17,7<br />
En detaljerad analys visar att rehabiliteringspenning är vanligast<br />
för både män och kvinnor i fem branscher, nämligen inom en<br />
mindre del av textilindustrin, glas- och glasvaruindustrin, batteri-
202 Hälsa, rehabilitering och framtiden<br />
och ackumulatortillverkning, tillverkning av karosser samt annan<br />
metallvarutillverkning. I dessa branscher hade 1993 2–3 procent<br />
av männen och 3–5 procent av kvinnorna rehabiliteringspenning.<br />
I flera branscher fick endast 0,2–0,4 procent av männen och<br />
kvinnorna rehabiliteringspenning, t ex flygbolag och konsultföretag<br />
inom dataområdet.<br />
Enstaka branscher hade ett avvikande mönster, t ex större delen<br />
av textilindustrin, stenvaruindustrin, industrin för keramiska produkter<br />
och serviceföretag till finansförmedling. Trots att långtidssjukskrivning<br />
var vanligt i dessa branscher 1993 hade få rehabiliteringspenning.<br />
Varför så är fallet kan inte förklaras utan ytterligare<br />
utredningar, men det avvikande mönstret tyder på att sådana som<br />
kanske kunde ha rehabiliterats inte erbjudits sådana möjligheter.<br />
Egenföretagare och små företag 1 hade lägst rehabiliteringsfrekvens.<br />
Frekvensen står i övrigt inte på något entydigt sätt i<br />
samband med arbetsplatsens storlek.<br />
Rehabilitering för utsatta grupper<br />
Upp till 35 års ålder är rehabilitering vanligare bland män än bland<br />
kvinnor. Många yngre kvinnor med långa sjukskrivningar är borta<br />
i samband med graviditeter. Det är då sällan aktuellt med rehabilitering.<br />
Om dessa förhållanden beaktas är rehabilitering lika vanlig<br />
bland män som kvinnor.<br />
Rehabilitering är minst vanlig bland perso<strong>ner</strong> med minst tre års<br />
utbildning efter gymnasiet. De kan lättare byta arbete än perso<strong>ner</strong><br />
med sämre grundutbildning och har därför mindre behov av<br />
rehabilitering.<br />
För människor över 40 år är utbildningen däremot inte avgörande<br />
för rehabiliteringsfrekvensen, figur 23.1. Bland de yngre får<br />
de med kortast utbildning sällan rehabilitering. Den exakta bakgrunden<br />
är inte känd. En tänkbar förklaring är att mycket låg<br />
utbildning i sig ses som ett hinder för rehabilitering, men det kan<br />
också bero på att andra problem, t ex missbruk, är vanligare i<br />
denna grupp.<br />
Effekter av rehabilitering<br />
Många gånger är det svårt att bedöma behovet av rehabilitering.<br />
Försäkringskassan gör bedömningen från den utredning som görs<br />
1. Färre än fem anställda.
Arbetsliv Arbetslivsinriktad och hälsa rehabilitering<br />
– en kartläggning 203<br />
%<br />
30<br />
25<br />
20<br />
15<br />
10<br />
5<br />
2-årigt gymnasium<br />
Grundskola<br />
Folkskola<br />
0<br />
25 30 35 40 45 50 55 60 ålder<br />
Figur 23.1. Rehabiliteringsfrekvens med avseende på ålder och utbildning.<br />
efter fyra veckors sjukskrivning. I de fall en återgång till arbetslivetskulle<br />
skett utan åtgärder medför sådana onödiga kostnader<br />
och troligen dessutom en i onödan förlängd sjukfrånvaro. Sätts<br />
åtgärder in vid fall som avslutas med förtidspension, kan individen<br />
utsättas för onödiga påfrestningar och samtidigt uppstår onödiga<br />
kostnader. Om åtgärder inte sätts in när de skulle kunna förkorta<br />
sjukskrivningen gör både individen och samhället en förlust.<br />
Kunskaperna om rehabiliteringens effekter är mycket begränsade.<br />
Systematiska försök till utvärderingar görs sällan. Det är<br />
också svårt att finna lämpliga kontrollgrupper. Oftast mäts resultatet<br />
helt enkelt utifrån att alla som fått rehabilitering annars<br />
skulle förtidspensio<strong>ner</strong>as. En sådan utvärdering räcker som regel<br />
inte, om olika åtgärder skall jämföras. Resultaten kan emellertid<br />
användas för att motivera de direkta kostnaderna för rehabilitering.<br />
De täcks nämligen om ytterligare fem procent kan återvända<br />
till arbetslivet. Kalkylen förutsätter att de som rehabiliteras kan<br />
arbeta hälften av tiden fram till ordinarie pensionsålder och att<br />
förtidspension är enda alternativet.<br />
En uppföljning av olika åtgärder 1993/94 visar att 92 procent av<br />
de som fick utbildning blev friskskrivna efter utbildningen. Efter<br />
utredning friskskrevs 74 procent och efter arbetsträning 85 procent.<br />
Man kan inte dra någon slutsats om åtgärdernas effektivitet
204 Hälsa, rehabilitering och framtiden<br />
ur dessa uppgifter eftersom fördelningen på typ av rehabilitering<br />
torde ha skett med hänsyn till perso<strong>ner</strong>nas olika förutsättningar<br />
att tillgodogöra sig rehabiliteringen. Minst risk för återinsjuknande<br />
hade de som fått utbildning, tabell 23.5.<br />
Tabell 23.5. Sjukskrivningsmönster under första halvåret som följt efter att<br />
rehabiliteringsåtgärden avslutats. Medelvärde av andel sjukskrivna i procent.<br />
Andel sjukskrivna<br />
Åtgärd<br />
Arbetsträning<br />
14 till 60 dagar mer än 60 dagar<br />
på egna arbetsplatsen 8 18<br />
på annan arbetsplats 11 12<br />
Utbildning 5 8<br />
Utredning 7 15<br />
Ej behov av åtgärd 9 14<br />
Sjukskrivningsmönstret ett halvt år efter friskskrivningen är naturligtvis<br />
inte något bevis på att rehabiliteringen lyckats i ett längre<br />
perspektiv. Riksförsäkringsverket har en längre tid följt människor<br />
som försäkringskassan 1991 köpt rehabiliteringstjänster åt<br />
(RFV 1995:13). Det är troligt att dessa har något sämre förutsättningar<br />
att lyckas med rehabiliteringen än t ex perso<strong>ner</strong> för vilka<br />
arbetsgivaren bekostat rehabiliteringstjänsten. Studien visade att<br />
det tar flera år innan resultaten av rehabiliteringen börjar stabiliseras.<br />
Det genomsnittliga antalet sjukdagar minskade åren efter<br />
köpet av rehabiliteringstjänsten. Efter tre år hade 35 procent av<br />
perso<strong>ner</strong>na ingen eller ringa frånvaro. För 30 procent var sjukfrånvaron<br />
fortfarande hög medan 35 procent hade förtidspension.<br />
Framtiden<br />
Arbetsgivarna är enligt arbetsmiljölagen skyldiga att ”på lämpligt<br />
sätt organisera arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet”.<br />
Yrkesinspektionen svarar för tillsynen. En ny föreskrift om<br />
rehabilitering trädde i kraft 1 juli 1994 (AFS 1994:1). Under andra<br />
halvåret 1994 tog yrkesinspektörerna upp dessa frågor vid sju<br />
procent av inspektio<strong>ner</strong>na. Året innan var det tre procent.<br />
Antalet förtidspensio<strong>ner</strong> har minskat de senaste två åren, men<br />
fortfarande lämnar många arbetslivet på grund av ohälsa, omkring<br />
40 000 perso<strong>ner</strong> 1995. Samtidigt är det klart att rehabiliteringen<br />
i sin nuvarande utformning har gränser för vad den kan åstad-
Arbetsliv Arbetslivsinriktad och hälsa rehabilitering<br />
– en kartläggning 205<br />
komma. En del sjukdomar som leder till förtidspension kommer<br />
även i framtiden att huvudsakligen bli föremål för medicinsk<br />
rehabilitering. För dessa sjukdomar är förebyggande insatser det<br />
mest effektiva sättet att minska utslagningen.<br />
Referenser<br />
RFV. LS – En studie av rehabiliteringsarbetet på försäkringskassan. RFV<br />
Redovisar 1994:5.<br />
RFV. RIKS-LS – några resultat från en riksomfattande undersökning om<br />
långvarig sjukskrivning och rehabilitering. (Under tryckning).<br />
RFV. Förekomst av omfattande sjukskrivning samt arbetslivsinriktad rehabilitering<br />
i olika branscher år 1993. RFV Informerar 1995:14.<br />
RFV. Yrkesinriktade rehabiliteringstjänster. RFV Redovisar 1995:13.
206 Hälsa, rehabilitering och framtiden<br />
.<br />
24<br />
Arbetsmiljöstatistik<br />
Arbetsmiljöarbetet syftar till att förebygga ohälsa och befrämja<br />
hälsa. Den snabba förändringen av arbetsmiljön och dess komplexitet<br />
gör det omöjligt att följa utvecklingen utan tillgång till statistik.<br />
Den kan registrera förhållanden om arbetsmiljön, t ex hur vanligt<br />
förekommande en viss kemisk expo<strong>ner</strong>ing är, eller effekterna av<br />
arbetsmiljön, t ex hur vanliga vissa sjukdomar är. Det finns idag<br />
flera register med mer eller mindre stark anknytning till arbetsmiljön.<br />
En genomgång av 17 olika informationskällor har nyligen<br />
genomförts (Forsberg, 1994). Flera av dessa har inte primärt<br />
skapats för att beskriva arbetsmiljön eller dess påverkan på hälsan.<br />
I denna kartläggning har forskarna ombetts bedöma arbetsmiljön<br />
och dess påverkan på hälsan idag och förändringen över tiden. De<br />
har själva avgjort vilka informationskällor som skall användas.<br />
Rapporten har tagits fram på mindre än ett år. Analyserna bygger<br />
därför i huvudsak på bearbetningar och samkörningar av befintliga<br />
register. Kartläggningen är därför också en utvärdering av hur<br />
forskarna bedömer att befintlig statistik kan användas för att<br />
utvärdera arbetsmiljöns påverkan på hälsan.<br />
Register i denna kartläggning<br />
Forskarna har oftast använt registren för att beskriva skillnader<br />
mellan olika yrkesgrupper eller branscher, tabell 24.1. Mera sällan<br />
har registren använts för att avgöra om vissa expo<strong>ner</strong>ingar eller<br />
sjukdomar blir vanligare eller om skillnader mellan olika grupper
Arbetsliv Arbetsmiljöstatistik<br />
och hälsa – en kartläggning 207<br />
ökar eller minskar över tiden. Det går t ex inte att avgöra om<br />
överrisken för hjärtinfarkt bland yrkesförare ökar eller minskar.<br />
Tabell 24.1. Olika informationskällor/register som används inom arbetsmiljöområdet<br />
(byggt på Forsberg, 1994). Användningen av registren för analyser i<br />
denna rapport har angivits. Om registret utnyttjats för att följa förändringar i tid,<br />
trendanalyser, har det särskilt noterats.<br />
Användning i Trend Register<br />
Register denna rapport analyser hållare<br />
Informationssystem om arbetsskador (ISA) ja(+)* ja ASS<br />
Informationssystem om arbetsskador (TSI) ja ja AMF/TFA<br />
Hjärt-Miljöregistret nej nej IMM<br />
Register över sjukfrånvaron ja nej RFV<br />
Register över förtidspensio<strong>ner</strong> ja nej RFV<br />
Dödsorsaksregistret nej nej SCB<br />
Dödsfallsregistret (1) ja (+) ja SCB<br />
Dödsfallsregister (2) ja ja SOFI/EpC<br />
SCB:s Arbetsmiljöundersökningar<br />
SCB:s undersökning av-<br />
ja (+) ja SCB<br />
arbetsorsakade besvär ja nej SCB<br />
Undersökning av levnadsförhållanden (ULF) ja (+) ja SCB<br />
Levnadsnivåundersökningar (LNU) ja ja SOFI<br />
Cancerregistret ja nej SoS<br />
Cancer-Miljöregistret ja nej SoS<br />
Missbildningsregistret nej nej SoS<br />
Medicinska födelseregistret nej nej SoS<br />
Slutenvårdsregistret nej nej SoS<br />
Register över hjärtinfarktfall i Stockholms län nej<br />
* ”+” anger att minst tre forskare använt registret.<br />
** Stockholms läns landsting.<br />
nej SLL**<br />
För att beskriva utvecklingen av svårare arbetsolyckor har Trygghetsförsäkringars<br />
arbetsskaderegister (TSI) och framför allt Arbetarskyddsstyrelsens<br />
arbetsskaderegister (ISA) använts. Båda dessa register<br />
gar likartad information och har använts för att påvisa tidstrender.<br />
ISA har även använts för att beskriva riskerna i vissa yrken för<br />
sjukdom, framför allt luftvägssjukdomar, hudsjukdomar och rörelseorganens<br />
sjukdomar. Det har gjorts genom en samkörning med<br />
FoB för att få uppgift om antalet perso<strong>ner</strong> i olika yrken.<br />
SCB:s Arbetsmiljöundersökningar har utnyttjats av flera forskare.<br />
Då har tre undersökningar ofta slagits samman, t ex 1989, 1991<br />
och 1993. Det krävs för att få tillräckligt stort material för att<br />
kunna göra uppdelningar efter kön, ålder, yrke och bransch.<br />
Fysikaliska och kemiska faktorer har nästan enbart kunnat<br />
beskrivas utifrån självrapporterad expo<strong>ner</strong>ing i SCB:s Arbetsmiljöundersökningar.
208 Hälsa, rehabilitering och framtiden<br />
Undersökningarna om levnadsförhållanden (ULF) och SCB:s<br />
Arbetsmiljöundersökningar har använts för att bedöma förekomsten<br />
av psykosociala faktorer, bl a stress. Analyserna av de båda registren<br />
har gett likartade resultat. LNU har använts i begränsad omfattning,<br />
sannolikt på grund av att materialet är mindre än t ex i ULF. I de fall<br />
LNU använts har informationen varit snarlik den i ULF.<br />
ULF har använts för att studera bl a funktionshindrade, men<br />
urvalen är för små för att studera förändringar över tiden. Trots<br />
att 1990 och 1993 års undersökningar slogs samman blev materialet<br />
i enskilda grupper litet, ofta under 100 perso<strong>ner</strong>.<br />
Dödsfallsregistret har använts för att studera dödlighet totalt<br />
samt i hjärtinfarkt, luftvägssjukdomar och självmord. För totala<br />
dödligheten har det varit möjligt att analysera förändringar över<br />
tiden i olika yrkesklasser. Genom s k hushållskopplade dödsfallsregister<br />
kan man bättre separera risker som har med yrke respektive<br />
levnadsvanor att göra. Ett sådant register har skapats genom<br />
ett samarbete mellan Institutet för social forskning (SOFI) och<br />
Epidemiologiskt Centrum (EpC) på Socialstyrelsen.<br />
Cancer-Miljöregistret (CMR) har använts för att påvisa en<br />
överrisk i hudcancer vid utomhusarbete.<br />
För att följa vissa expo<strong>ner</strong>ingar eller effekterna av vissa expo<strong>ner</strong>ingar<br />
har Arbetarskyddsstyrelsen tidigare haft register såsom<br />
blyregistret, silikosregistret, asbestregistret. Blyregistret har utnyttjats<br />
för att beskriva expo<strong>ner</strong>ingen för bly och givit intressant<br />
information. En nackdel är emellertid att data saknas efter 1990,<br />
då registret lades ned.<br />
Statistik om yrke och bransch<br />
I många analyser görs jämförelser mellan yrkesgrupper eller<br />
branscher. Om det inte finns några skillnader kan det tolkas som<br />
att arbetsmiljön saknar betydelse för hälsa och välbefinnande. Om<br />
yrket inte har en stark koppling till de faktorer som påverkar<br />
hälsan, kan yrkesindelning självfallet inte användas för att spegla<br />
arbetsmiljöns effekter. Detta gäller sannolikt många kemikalier,<br />
som bara en mindre andel av en yrkesgrupp är utsatt för. Det kan<br />
också gälla andra faktorer. Mobbning har t ex inte kunnat förknippas<br />
med ett bestämt yrke. 1 Det är alltså andra faktorer än yrket som<br />
avgör om det finns en ökad risk för mobbning. Om yrket med tiden<br />
1. Se kapitel 12.
Arbetsliv Arbetsmiljöstatistik och hälsa – en kartläggning 209<br />
blir mindre och mindre kopplat till faktorer som påverkar hälsan,<br />
kan en analys utifrån denna indelning underskatta betydelsen av<br />
arbetslivet. Det gäller särskilt jämförelser mellan yrkesgrupper.<br />
Å andra sidan kan skillnader mellan yrkesgrupper också representera<br />
skillnader i faktorer som ej är direkt kopplade till arbetslivet,<br />
t ex levnadsvanor. Detta kan leda till att betydelsen av<br />
förhållanden i arbetslivet överskattas eller underskattas vid analyser<br />
baserade på yrke. Det är inte troligt att bättre yrkesindelningar<br />
påtagligt ändrar förutsättningarna för tillförlitliga analyser. Direkt<br />
mätning av de faktorer som har påtaglig betydelse för hälsa/<br />
ohälsa torde innebära väsentligt bättre möjligheter att bestämma<br />
förändringar över tid.<br />
Även om analyser byggda på yrke har uppenbara svagheter är<br />
det svårt att peka på några alternativa klassificeringar som skulle<br />
kunna ersätta yrkesuppgifter. Yrket är dessutom den viktigaste<br />
parametern för att bestämma socioekonomisk grupp. I vissa fall<br />
kan yrkesgrupper och kanske framför allt branscher vara en<br />
lämplig indelningsgrund för vissa typer av åtgärder, t ex riktad<br />
information. Det är därför troligt att uppgifter om yrke och<br />
bransch under de närmaste åren kommer att ha stor betydelse för<br />
arbetsmiljöstatistik. Inom SCB pågår ett utvecklingsarbete för att<br />
ur ÅRSYS och andra register belysa in- och utträde ur arbetsmarknaden.<br />
Det kommer sannolikt att ge information om avgångar till<br />
förtidspension m m inom olika yrken och branscher.<br />
Genom samkörningar med FoB har vissa register kunnat tillföras<br />
uppgifter om de drabbades bransch och yrke samtidigt som<br />
jämförbara uppgifter från hela befolkningen inhämtats från FoB.<br />
Detta har gjort det möjligt att studera yrkesrelaterade risker för<br />
cancer, dödsfall och arbetsskador. Samma möjlighet finns när det<br />
gäller förlossningsutfall, vilket redovisats i Arbetsmiljökommissionens<br />
rapport. Eftersom folkräkningarna omfattar hela befolkningen<br />
har även ganska små yrkesgrupper kunnat studeras.<br />
Det saknas aktuell information om yrke och bransch för alla<br />
yrkesarbetande. De senaste uppgifterna är från FoB90 och förändringarna<br />
sedan 1990 är omfattande. 2 Nästan alla register utom<br />
SCB:s Arbetsmiljöundersökningar kräver komplettering med uppgifter<br />
om yrken och branscher. Denna information behövs för att<br />
avgöra om förändringar av antalet sjuka beror på att yrkesgruppens<br />
2. Se kapitel 1.
210 Hälsa, rehabilitering och framtiden<br />
storlek eller arbetsmiljön ändrats. För framtida studier av arbetsmiljö<br />
och hälsa behövs alltså också i fortsättningen information<br />
om vilka branscher och yrken människor är verksamma inom.<br />
Statistik som saknas och möjligheter till förbättringar<br />
Historiska överväganden, traditio<strong>ner</strong> och organisation av institutio<strong>ner</strong><br />
som samlar in statistik torde ha ett betydande inflytande över<br />
vilka data som insamlas och bearbetas. Vid denna kartläggning har<br />
det varit svårt att utvärdera vissa områden därför att det saknas<br />
relevant statistik. Denna kartläggning skall inte i detalj utreda och<br />
utforma framtida statistik om arbetslivet. Det går naturligtvis att<br />
förbättra statistiken inom alla områden. Inom några är behovet av<br />
tillförlitlig statistik tydligt och statistiken kan också förbättras.<br />
Det är svårt att få fram tillförlitlig information om hur sjukdomar<br />
i rörelseorganen förändras över tiden. Det gäller klinisk<br />
sjukdom, sjukskrivning och smärta, men också data över faktorer<br />
i arbetsmiljön som orsakar eller försämrar dessa skador. Analyserna<br />
visar att anmälningarna av belastningsrelaterade sjukdomar till<br />
ISA minskade mycket kraftigt mellan 1989 och 1993 men SCB:s<br />
Arbetsmiljöundersökningar noterade inte någon minskning av<br />
symptom under samma period. Det går heller inte att avgöra om<br />
ökningen av antalet anmälningar till ISA under 1980-talet var en<br />
effekt av förändrad tillämpning av arbetsskadebegreppet eller en<br />
följd av förändringar i arbetsmiljön, t ex en ökning av antalet<br />
högrepetitiva, ensidiga arbetsuppgifter. RFV:s statistik innehåller<br />
inte sådana uppgifter att det går att bedöma om sjukskrivningar<br />
eller förtidspensio<strong>ner</strong>ing i dessa diagnoser minskar i olika branscher<br />
eller yrkesgrupper. Det går heller ej att få uppgift om vilken<br />
kroppsdel, t ex ryggen eller nacke/axlar, som drabbas.<br />
En första ansats för en bättre statistik om belastningsskador kan<br />
vara att utnyttja information om sjukskrivning och förtidspension.<br />
Med lämpliga registreringsruti<strong>ner</strong> kan informationen vara anonym.<br />
Eftersom sjukdomarna är vanliga krävs det inte att alla<br />
drabbade registreras utan det skulle räcka med ett slumpmässigt<br />
urval. Ett sådant register kan sannolikt också användas för att följa<br />
effekten av rehabiliteringar. Sjukskrivning och förtidspension är<br />
inte det optimala måttet på belastningsskador, eftersom antalet<br />
sjukskrivna också påverkas av t ex ersättningsregler, ekonomiska
Arbetsliv Arbetsmiljöstatistik<br />
och hälsa – en kartläggning 211<br />
konjunkturer och trender i diagnoser. Det behöver därför utvecklas<br />
nya mått som kan användas i nationell statistik.<br />
Det krävs mer kunskap om de viktigaste orsakerna till belastningsskador<br />
och bättre statistik över hur vanliga de skadliga<br />
faktorerna är. Den enda nationella registrering av faktorer som<br />
kan orsaka belastningsskador är SCB:s Arbetsmiljöundersökningar.<br />
En säkrare bild av expo<strong>ner</strong>ingen, t ex för ensidigt arbete, kräver<br />
sannolikt mätningar.<br />
Ytterligare en möjlighet att följa belastningsskadornas utveckling<br />
och deras samband med arbetsmiljön kan vara att välja ut<br />
grupper med en viss expo<strong>ner</strong>ing som följs under längre tid.<br />
Longitudinella vetenskapliga studier över dessa tillstånd tycks i<br />
stort sett saknas i Sverige. Det saknas bl a kunskap om hur dessa<br />
sjukdomar påverkar utslagningen i olika branscher och yrken.<br />
Sådana studier kan beskriva vissa riskgrupper och expo<strong>ner</strong>ingar,<br />
t ex medelålders och äldre kvinnor med tungt, fysiskt arbete, eller<br />
yrkesgrupper med repetitivt arbete.<br />
För att bedöma om expo<strong>ner</strong>ingsnivåerna för kemiska faktorer,<br />
buller, vibratio<strong>ner</strong> etc, minskat krävs representativa mätningar. De<br />
kan inte ersättas med enkäter eller expertbedömningar. Representativa<br />
mätningar saknas i Sverige. Vissa kungörelser, t ex om asbest,<br />
kvarts och bly, föreskriver att arbetsgivaren regelbundet sänder<br />
resultaten från mätningarna till Yrkesinspektionen.<br />
En enkät till yrkeshygieniker/kemister vid yrkesinspektio<strong>ner</strong>na<br />
gav viss information om hur experter bedömer tidstrender och<br />
antalet expo<strong>ner</strong>ade. Det är dock få expo<strong>ner</strong>ingar som kan studeras<br />
på detta sätt. Det misslyckades t ex att uppskatta antalet perso<strong>ner</strong><br />
som utsattes för organiska lösningsmedel.<br />
Relativt enkla mätningar av många människor är sannolikt att<br />
föredra framför omfattande mätningar av få expo<strong>ner</strong>ade. Organiska<br />
lösningsmedel skulle t ex kunna mätas med passiv provtagare.<br />
Det är ett litet rör eller bricka, som bärs på kragen eller axeln.<br />
Buller kan undersökas på ett liknande sätt. Sådana mätruti<strong>ner</strong><br />
kräver emellertid ett visst utvecklingsarbete.<br />
Det är dyrbart att samla in information om expo<strong>ner</strong>ing om<br />
specialister måste vara med vid mätningen. Det går t ex knappast att<br />
mäta damm utan att tekniker finns på plats, eftersom pumpar måste<br />
ställas in och filter måste hanteras på ett särskilt sätt. Analysen av
212 Hälsa, rehabilitering och framtiden<br />
filtret sker ofta genom vägning och kostnaderna är vanligtvis ganska<br />
låga. En möjlighet skulle vara att yrkesinspektörer vid inspektio<strong>ner</strong><br />
samlar in mätdata som gjorts vid internkontroll på arbetsstället.<br />
Det finns uppgifter som tyder på att bl a funktionshindrade och<br />
invandrare missgynnas när det gäller förbättring av arbetsmiljön.<br />
Som framgår ur tidigare kapitel 3 finns det brister i statistiken för dessa<br />
grupper. Den nuvarande statistiken, t ex SCB:s undersökningar,<br />
bygger på slumpmässiga urval av befolkningen. De utsatta grupperna<br />
är som regel en mycket liten del av detta urval. För analysen måste<br />
dessa små grupper också delas upp i undergrupper, t ex yrke, bransch,<br />
födelseland, typ av besvär. Människor som t ex är synskadade, är en<br />
så liten del att den slumpmässiga osäkerheten blir alltför stor.<br />
Särskilda insatser kommer sannolikt att göras för att dessa grupper<br />
ej ska vara missgynnade. Effekterna av sådana åtgärder kommer<br />
därför inte att kunna utvärderas med den befintliga statistiken.<br />
En möjlighet till förbättrad statistik är att öka urvalets storlek,<br />
men det blir sannolikt för dyrt. Om grupperna skall utökas med tio<br />
gånger så många, krävs tio gånger så stort urval med upp emot några<br />
hundra tusen människor i det totala slumpmässiga urvalet ur befolkningen.<br />
Särskilda grupper, t ex vissa invandrargrupper eller människor<br />
med vissa funktionshinder, som följs regelbundet är sannolikt<br />
både billigare och bättre. Om dessa väljs på ett representativt sätt<br />
kan longitudinella data samlas in för fortlöpande uppföljningar av<br />
arbetsvillkor och hälsa. Dessa grupper skulle samtidigt kunna användas<br />
för forskning och metodutveckling. Redan grupper om<br />
några hundra hörselskadade eller synskadade skulle ge bättre information<br />
än dagens ULF och arbetsmiljöundersökningar.<br />
Tidsbegränsat anställda är en växande grupp, som emellertid<br />
inte kan upptäckas i nuvarande arbetsskadestatistik. En enkel<br />
åtgärd vore att komplettera anmälan om arbetsskada med uppgift<br />
om personen har fast eller tidsbegränsad anställning.<br />
3. Se kapitel 17 och 18.<br />
Referenser<br />
Forsberg EM. Statistik och register inom arbetsmiljöområdet. Genomgång<br />
gjord utifrån Arbetsmiljöfondens roll som forskningsfinansiär. Arbetsmiljöfonden,<br />
Stockholm, 1994.
Arbetsliv och hälsa – en kartläggning 213<br />
.<br />
25<br />
Arbetsmiljö och hälsa<br />
i framtiden<br />
Arbetslivet är stadd i ständig omvandling. De senaste tio årens<br />
största förändringar är att antalet anställda i traditionell tillverkningsindustri<br />
minskat med ungefär 25 procent. De tillfälligt<br />
anställda har ökat och är 1995 omkring en halv miljon. Arbetsmarknaden<br />
har också blivit allt mer segregerad. I verkstadsindustrin<br />
ökar andelen medelålders män medan kvinnor och ungdomar<br />
minskar. Arbetslösheten har samtidigt ökat kraftigt. Dessa<br />
förändringar påverkar arbetsmiljön. Allt färre människor kommer<br />
att utsättas för kemiska ämnen, t ex oljor, organiska lösningsmedel<br />
och stendamm. Nya tekniker kan innebära att vissa speciellt<br />
riskabla ämnen kommer att användas mer, t ex isocyanater. Det är<br />
emellertid mycket svårare att bedöma om expo<strong>ner</strong>ingsnivåerna<br />
kommer att öka, minska eller vara oförändrade.<br />
Med servicenäringarnas expansion och behovet av mer rationella<br />
arbetsorganisatio<strong>ner</strong> ökar sannolikt den psykiska belastningen.<br />
Om de anställdas beslutsutrymme minskar samtidigt som<br />
kraven skärps kommer den negativa stressen att öka. Om deras<br />
beslutsutrymme däremot vidgas, kan kraven vara positiva och ge<br />
fler aktiva arbeten.<br />
De maktförhållanden som reglerar beslutsutrymmet i arbetsorganisationen<br />
bygger på mönster och ruti<strong>ner</strong> som utvecklats<br />
under lång tid och som tar lång tid att förändra. Trenden mot mer
214 Hälsa, rehabilitering och framtiden<br />
organisatorisk flexibilitet kan öka beslutsutrymmet för en del,<br />
men det kan också minska, t ex för underleverantörer och vissa<br />
serviceföretag.<br />
I Arbetslivsinstitutets omvärldsanalys och bild av framtidens<br />
arbetsliv poängteras en rad kvalitativa förändringar och förskjutningar,<br />
som kommer att omsektorisera arbetsliv och samhälle<br />
(Aronsson & Sjögren, 1994). Med teknikutvecklingen kan gamla<br />
gränser brytas upp, t ex var och när arbetet kan utföras. Målstyrning<br />
ersätter också allt mer detaljstyrning. De anställda kommer<br />
i allt större utsträckning att själva pla<strong>ner</strong>a och utforma arbetet.<br />
Gränsen mellan tjänstemän och arbetare kommer successivt att<br />
suddas ut. Det kommer inte heller att finnas någon tydlig gräns<br />
mellan industrimiljö och kontorsmiljö.<br />
Denna gränslöshets konsekvenser är svåra att förutse, men de<br />
påverkar t ex livsroller, lärande och stress. Arbetsmiljö blir mer<br />
diffust som begrepp, när skillnaden mellan arbete och fritid blir<br />
mindre tydlig. Samspelet mellan många olika miljöer innebär att<br />
den psykosociala och fysiska expo<strong>ner</strong>ingen sannolikt blir mycket<br />
mer komplex.<br />
Arbetslösheten drabbar numera också tjänstemän, offentligt<br />
anställda och akademiker. Detta påverkar människors attityder<br />
och beteenden negativt. Några tänkbara konsekvenser är att den<br />
nödvändiga personalomsättningen minskar. Människor stannar<br />
alltså alltför länge kvar på sina arbetsplatser och i sina yrken, trots<br />
att de för hälsans och välbefinnandets skull borde byta. En ökad<br />
ekonomisk otrygghet gör att de anställda accepterar mer övertid.<br />
Det finns också en risk för en växande svart sektor, som rekryterar<br />
arbetslösa till riskfyllda arbetsuppgifter. Rädsla för arbetslöshet<br />
kan dämpa kritik mot arbetsmiljön. Nuvarande signalsystem för<br />
risker kan då sluta att fungera.<br />
Kretsloppstänkandet gör att det blir svårare att skilja mellan inre<br />
och yttre miljö. Återvinning påverkar arbetsmiljön, i första hand för<br />
dem som hanterar avfall, demonterar och återvin<strong>ner</strong>. Gamla problem<br />
blir åter aktuella, t ex buller, damm och vibratio<strong>ner</strong>. Ett<br />
kretslopp kräver att konstruktion, produktion och återvinning samordnas,<br />
vilket bl a påverkar arbetsmiljön i tillverkningsindustrin.<br />
Arbetsmiljökommissionen noterade en ökande skillnad mellan<br />
arbetares och tjänstemäns hälsa. Ökningstakten tycks emellertid ha
Arbetsliv Arbetsmiljö och och hälsa hälsa – en i framtiden<br />
kartläggning 215<br />
dämpats, men skillnaderna i dödlighet har däremot inte minskat.<br />
Olika yrkesgrupper löper olika stor risk för hjärtinfarkt. Det går<br />
inte att bedöma om dessa skillnader kommer att minska eller öka.<br />
Svensk officiell statistik visar inte något samband mellan 1990talets<br />
ökade arbetslöshet och ökad risk för självmord. Utländska<br />
studier tyder emellertid på det, och erfarenheterna talar för att<br />
stigande arbetslöshet leder till ökad sjuklighet och ökade psykiska<br />
besvär. Det finns däremot inte samma negativa erfarenheter av<br />
förtidspensio<strong>ner</strong>ing. Utsatta gruppers minskade möjligheter till<br />
förtidspension kan alltså öka arbetslösheten och därmed också<br />
försämra hälsa och välbefinnande.<br />
Det finns tydliga skillnader i olycksfallsrisk mellan olika yrkesgrupper.<br />
Hög risk förekommer framför allt i tung industri. Olycksfallen<br />
har minskat under en lång följd av år, men det finns<br />
fortfarande en stor potential för att minska riskerna. Ju mindre<br />
riskerna blir desto svårare blir de att upptäcka och ibland också att<br />
åtgärda. Om man får en minskning beror delvis på om nya<br />
tekniker, t ex strukturerad riskanalys, vin<strong>ner</strong> insteg i det dagliga<br />
arbetsmiljöarbetet.<br />
Den nya informationsteknologin innebär både möjligheter och<br />
problem. Vissa monotona, ensidiga arbeten kan automatiseras,<br />
vilket kan bidra till att belastningssjukdomarna minskar. Den nya<br />
tekniken kan också leda till ensidigt arbete. Övervakande och<br />
mindre självständiga arbetsuppgifter kan ge negativ stress, t ex för<br />
lokförare. Informationsteknologin kan också användas för övervakning<br />
och därmed minska människors egen kontroll över arbetet,<br />
vilket ökar den psykiska påfrestningen. För en del yrkesgrupper,<br />
t ex busschaufförer och taxiförare, innebär bristande inflytande<br />
redan nu ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar.<br />
Den svenska arbetsmarknaden är uppdelad mellan kvinnor och<br />
män. Det sker en viss utjämning. Den går snabbast bland välutbildade<br />
grupper och i yrken som domi<strong>ner</strong>as av män. I tillverkningsindustrin<br />
har kvinnorna snarare blivit färre under 1990-talets<br />
lågkonjunktur. När industrins kvalifikationskrav skärps ökar risken<br />
för ytterligare segregering, eftersom få kvinnor har teknisk<br />
gymnasiekompetens.<br />
Vissa grupper har inte fått del av den allmänt förbättrade<br />
arbetsmiljön. Rörelsehindrade har t ex i genomsnitt en mer fysiskt
216 Hälsa, rehabilitering och framtiden<br />
och psykiskt belastande miljö än andra grupper. Denna skillnad<br />
har snarast förstärkts från 1970 till 1990. På dagens arbetsmarknad<br />
efterfrågas flexibilitet, social kompetens, förändringskompetens<br />
och övertid. Invandrare, rörelsehindrade och äldre med låg formell<br />
utbildning riskerar att få de minst eftertraktade arbetena,<br />
som ofta har de sämsta arbetsmiljöerna. I dessa grupper riskerar<br />
många dessutom att gå arbetslösa under långa perioder.<br />
Under de senaste decennierna har allt fler barn och ungdomar fått<br />
astma och allergi. Allt fler människor i arbetslivet är alltså särskilt<br />
känsliga, t ex för våtarbete och ämnen som irriterar luftvägarna. Om<br />
dessa människor någorlunda fritt skall kunna välja yrke och arbetsuppgifter,<br />
ställs det höga krav på arbetsmiljön. I annat fall finns det<br />
risk att de blir diskrimi<strong>ner</strong>ade på arbetsmarknaden.<br />
Det går inte att göra någon säker prognos om huruvida framtidens<br />
arbetsmiljö blir bättre eller sämre. En möjlig utveckling är<br />
att en del får det bättre medan andra får det sämre. Det är<br />
emellertid alldeles klart att arbetsmiljön kan påverkas, främst<br />
genom arbetsplatsens utveckling, men också med myndigheters<br />
stöd och med ny kunskap. För att kunna iaktta vad som händer<br />
krävs det ännu bättre metoder för att mäta arbetsmiljöns effekter<br />
på hälsan och kunna göra jämförelser över tiden.<br />
Arbeten med goda psykosociala förhållanden tenderar långsiktigt<br />
att bli fler. Det talar för att arbetsvillkor och hälsa kommer att<br />
förbättras för vissa grupper samtidigt som det finns farhågor för<br />
att vissa utsatta människors förhållanden blir oförändrade eller<br />
försämrade. Sammantaget talar alltså mycket för att arbetslivets<br />
utveckling kommer att medföra ökade skillnader i hälsa mellan<br />
olika grupper i samhället.<br />
Referenser<br />
Aronsson G, Sjögren A. Samhällsomvandling och arbetsliv. Omvärldsanalys<br />
inför 2000-talet. Fakta från Arbetsmiljöinstitutet, Stockholm, 1994.
Arbetsliv och hälsa – en kartläggning 217<br />
.<br />
VII<br />
Sammanfattning
218 Hälsa, rehabilitering och framtiden
Arbetsliv och hälsa – en kartläggning Sammanfatting<br />
219<br />
.<br />
26<br />
Arbetsliv och hälsa<br />
– en kartläggning<br />
Det svenska arbetslivet har påtagligt förändrats de senaste tio<br />
åren. Sysselsättningen inom jord- och skogsbruk, tillverkningsoch<br />
byggnadsindustri har minskat med 20 till 25 procent. Knappast<br />
någon femårsperiod i modernt svenskt arbetsliv har inneburit<br />
snabbare, större och delvis mer oväntade förändringar än 1990talets<br />
första hälft.<br />
Det finns en trend mot att allt fler blir tidsbegränsat anställda,<br />
särskilt behovsanställda och projektanställda. Tretton procent<br />
eller en halv miljon har idag tidsbegränsade anställningar. Deras<br />
anställningsvillkor varierar mycket. Projektanställda erbjuds goda<br />
möjligheter till utbildning och kan styra det egna arbetet medan<br />
behovsanställda och vikarier har avsevärt sämre villkor.<br />
Omkring åttio procent 16–64-åriga män och kvinnor yrkesarbetar,<br />
men andelen varierar med åldern. Andelen yrkesarbetande<br />
äldre män tenderar att minska medan den ökar bland kvinnor.<br />
Inget annat land har så stor andel äldre kvinnor ute i arbetslivet.<br />
För män ligger Japan och Norge högre.<br />
Den svenska arbetsmarknaden är könsuppdelad. Mer än var<br />
tredje förvärvsarbetande kvinna finns inom vård och omsorg<br />
jämfört med ungefär var tjugonde man. Inom byggbranschen och<br />
tillverkningsindustrin finns en av tio kvinnor och fyra av tio män.
220 Hälsa, rehabilitering Sammanfattning<br />
och framtiden<br />
Utsatta grupper<br />
Kvinnor arbetar oftare deltid. Deras arbetsuppgifter har som<br />
regel lägre status än mäns och ställer lägre krav på utbildning och<br />
lärotid. Kvinnor har som regel också mindre möjligheter att<br />
påverka sitt arbete. De är mer utsatta för ensidigt arbete och<br />
drabbas av fler arbetsskador i rörelseorganen. Män har oftare<br />
tunga lyft. En viss utjämning pågår mellan män och kvinnor så att<br />
det blir fler kvinnor inom mansdomi<strong>ner</strong>ade yrken. Förändringen<br />
går snabbast inom akademiska yrken. Äldre kvinnor, som arbetar<br />
inom vård och omsorg, är en särskild riskgrupp. Deras fysiska<br />
förmåga minskar med stigande ålder samtidigt som arbetsuppgifterna<br />
ställer krav på många tunga lyft.<br />
De som har funktionshinder har oftare ensidiga, smutsiga<br />
arbetsuppgifter och mer arbete med vibrerande verktyg än människor<br />
i allmänhet. De arbetar också oftare i bullriga miljöer och<br />
tycker att arbetet är jäktigt och enformigt. Deras inflytande över<br />
det egna arbetet är också mindre. Kartläggningen tyder på att<br />
dagens arbetsmiljö är mer påfrestande för rörelsehindrade och<br />
hörselskadade än för 20 år sedan.<br />
Invandrare är ingen enhetlig grupp. Deras möjligheter att få<br />
arbete och välja yrke beror på vilket land de kommer ifrån och när<br />
de kom till Sverige. Tyska män har t ex lägre arbetslöshet än<br />
yrkesarbetande i allmänhet. Det är sju–åtta gånger vanligare att<br />
utomeuropeiska män arbetar som städare eller på hotell och<br />
restauranger än män födda i Sverige. För utomeuropeiska kvinnor<br />
är arbete i textilbranschen och elektronikindustri fyra gånger<br />
vanligare än för kvinnor födda i Sverige.<br />
Kemiska och fysikaliska faktorer<br />
Det finns cirka 130 000 registrerade kemiska ämnen i arbetslivet.<br />
Allt färre utsätts för t ex organiska lösningsmedel, oljor och bly.<br />
Det är däremot oklart om expo<strong>ner</strong>ingen minskar för de mest<br />
utsatta grupperna. Blyregistret 1 tyder på att antalet högst expo<strong>ner</strong>ade<br />
inte minskat under 1980-talet. Om trenden är oförändrad är<br />
ungefär 150 människor så högt expo<strong>ner</strong>ade att de borde avstängas<br />
från arbete med bly.<br />
1. Blyregistret är numera nedlagt.
Arbetsliv och hälsa – en kartläggning 221<br />
Buller är fortfarande ett stort problem på många svenska arbetsplatser.<br />
Cirka 800 000 svenskar utsätts för så högt buller att de inte<br />
kan samtala i normalt röstläge. Drygt 200 000 människor expo<strong>ner</strong>as<br />
för vibratio<strong>ner</strong> minst en fjärdedel av arbetstiden.<br />
Allt fler arbetar vid dator. Ungefär varannan förvärvsarbetande<br />
använde datorer 1995. Distansarbete från bostaden är emellertid<br />
fortfarande sällsynt. Ungefär en procent datorarbetar hemma<br />
minst halva arbetstiden.<br />
De psykiska kraven förändras<br />
Om de psykiska kraven är höga samtidigt som beslutsutrymmet är<br />
litet utsätts människor för negativ stress. Många anställda inom<br />
hotell, post, restauranger, sjukvård, telebolag och transportföretag<br />
har mer negativ stress än i andra näringsgrenar, t ex tillverkningsindustrin.<br />
De psykiska kraven har skärpts inom många branscher<br />
och yrken de senaste 20–25 åren. Denna skärpning är mest<br />
markant i omsorg, sjukvård och utbildning. I tillverkningsindustrin<br />
är förändringarna däremot små.<br />
Ett bra arbete är aktivt, erbjuder stort beslutsutrymme över det<br />
egna arbetet och ställer höga mentala krav. Sådana arbetsvillkor<br />
finns oftare i vissa branscher som detaljhandel, omsorg, utbildning<br />
samt vissa delar av sjukvården. Ett aktivt arbete är minst vanligt i<br />
tillverkningsindustri och transport- och kommunikationsbranschen.<br />
Små arbetsställen 2 erbjuder oftare än stora ett aktivt arbete.<br />
Kvinnor har ge<strong>ner</strong>ellt sämre psykosociala arbetsvillkor än män,<br />
vilket beror på att de oftare än män har yrken där negativ stress är<br />
vanligare. Om man jämför den psykosociala miljön mellan män och<br />
kvinnor inom samma yrke är däremot skillnaderna små. Invandrare<br />
har genomgående sämre psykosocial miljö än perso<strong>ner</strong> födda i Sverige.<br />
Skillnader i ohälsa<br />
Risken för hjärtinfarkt varierar mycket mellan olika yrkesgrupper.<br />
Den är lägst i akademiska yrken. I vissa grupper är den endast hälften<br />
av risken för förvärvsarbetande i allmänhet. En del yrkesgrupper inom<br />
tillverkningsindustri och servicenäringar löper däremot en fördubblad<br />
risk jämfört med genomsnittet. Olika individuella faktorer, t ex<br />
2. Färre än 20 anställda.
222 Hälsa, rehabilitering Sammanfattning<br />
och framtiden<br />
rökning och högt blodtryck, förklarar endast en del av dessa<br />
skillnader. Det är oklart vilka faktorer i arbetsmiljön som är<br />
viktigaste orsakerna till den ökade eller minskade risken och vilka<br />
åtgärder i arbetsmiljön som mest effektivt förebygger hjärt- och<br />
kärlsjukdomar. Mycket talar för att olika riskfaktorer samverkar.<br />
De stora skillnaderna mellan olika yrkesgrupper och branscher<br />
tyder på att ett förebyggande arbete mot hjärtinfarkt kan bli<br />
mycket framgångsrikt om de skadliga/gynnsamma faktorerna kan<br />
identifieras. Särskild uppmärksamhet bör riktas mot såväl manliga<br />
som kvinnliga yrkesförare och verkstadsmekaniker, som är de<br />
största grupperna med ökad risk för hjärtinfarkt.<br />
Belastningsskador är det vanligaste skälet till förtidspension och<br />
arbetssjukdom. Fyra av tio förtidspensio<strong>ner</strong>ade män är belastningsskadade.<br />
Antalet anmälda belastningsskador och sjukdomar<br />
till ISA har minskat markant under 1990-talet, men fortfarande<br />
anmäls varje år nästan 20 000 fall. Det är emellertid oklart om<br />
denna minskning enbart beror på ändrade regler för sjukpeng och<br />
arbetssjukdom. Enligt SCB:s Arbetsmiljöundersökningar har förhållanden,<br />
som ofta ger belastningsskador, t ex ensidiga rörelser<br />
eller tunga lyft, inte förändrats från 1989 till 1993.<br />
Ungefär 150 000 män och drygt 10 000 kvinnor bedöms vara<br />
expo<strong>ner</strong>ade för kända cancerframkallande ämnen. De vanligaste<br />
är bensen, dieselavgaser, andra förbränningsprodukter samt trädamm.<br />
Mellan tio och hundra framtida cancerfall per år skulle<br />
uppskattningsvis kunna förebyggas om all expo<strong>ner</strong>ing för kända<br />
canceroge<strong>ner</strong> upphörde i arbetslivet.<br />
I Sverige rapporteras varje år cirka 300 fall av astma, som orsakas<br />
av arbetsmiljön, t ex allergiframkallande eller irriterande ämnen.<br />
Bagare, som andas in mjöldamm löper stor risk, samt t ex träarbetare<br />
och människor som arbetar med isocyanater.<br />
Varje år anmäls mer än 2 000 hudsjukdomar som arbetsskador.<br />
Våtarbete, t ex hårvård och städning, är den vanligaste orsaken till<br />
handeksem. Ungefär var femte frisör tvingas byta yrke därför att<br />
de fått handeksem. Hudsjukdomar och arbetsmiljö ligger bakom<br />
många långa sjukskrivningar. Två av tre långtidssjukskrivna för<br />
hudsjukdom hade också anmält den som arbetsskada.<br />
Eftersom allt fler barn drabbas av astma och allergi, ökar också<br />
risken för att allt fler får problem som vuxna, om inte något görs
Arbetsliv och hälsa – en kartläggning 223<br />
för att förbättra arbetsmiljön, t ex minska våtarbete och irriterande<br />
ämnen i luften.<br />
De allvarliga arbetsolyckorna minskar. Antalet dödsolyckor har<br />
t ex halverats de senaste 15 åren. Olyckor som leder till mer än 30<br />
sjukdagar har också halverats från 1986 till 1993. Män löper<br />
dubbelt så hög risk som kvinnor att drabbas av en sådan skada.<br />
Riskerna varierar mycket mellan olika yrkesgrupper. Riskyrkena<br />
är i stort sett desamma som för tio år sedan, bl a brandman,<br />
byggnads-, gjuteri-, gruv- och träindustriarbetare. Även om olyckorna<br />
minskat kan förebyggande insatser sannolikt fortfarande ge<br />
mycket bra resultat.<br />
Arbetsmiljöns negativa effekter på fosters utveckling och fortplantning<br />
kan inte klarläggas, eftersom det inte finns systematiska<br />
data. Flera förhållanden i arbetslivet kan emellertid påverka graviditet<br />
och foster. I hälsovård och sjukvård kan de anställda expo<strong>ner</strong>as<br />
för flera olika faktorer samtidigt. En del studier tyder på att de som<br />
arbetar inom sjukvården och utsätts för flera olika belastningar,<br />
löper en ökad risk för missfall eller för att få dödfödda barn.<br />
Psykisk ohälsa<br />
Våld och hot i arbetslivet har uppmärksammats allt mer under<br />
senare år. Närmare var tionde kvinna uppgav 1993 att hon minst<br />
ett par gånger i månaden hotades eller utsattes för våld. Var<br />
tjugonde man hade liknande upplevelser. Ungefär lika många<br />
kvinnor som män rapporterade att de mobbats. En del data tyder<br />
på att allt fler män utsätts för mobbning.<br />
Det är oklart varför självmord är vanligare i vissa yrkesgrupper.<br />
För män är det t ex sjömän, skogsarbetare, grovarbetare, mentalskötare<br />
och sjukvårdsbiträden. Kvinnliga riskyrken är läkare och<br />
sjuksköterskor.<br />
Byggnadsindustrin, skolan och yrkestrafiken<br />
Tre arbetsmiljöer har studerats speciellt i denna rapport, nämligen<br />
byggnadsindustrin, skolan och yrkesförarnas arbetsvillkor.<br />
Byggnadsarbete ställer höga krav på psykisk och fysisk arbetsförmåga.<br />
Endast var tionde byggnadsarbetare orkar därför arbeta<br />
fram till pensionsdagen. Byggnadsarbetare råkar mer än dubbelt<br />
så ofta ut för olyckor som andra yrkesarbetande. De löper också
224 Hälsa, rehabilitering Sammanfattning<br />
och framtiden<br />
dubbelt så hög risk för belastningsskador. Isolerare och plåtslagare,<br />
som tidigare använde asbest, löper idag en ökad risk för lungcancer<br />
och mesoteliom.<br />
Skolans arbetsmiljö präglas starkt av pedagogiken. Eleverna<br />
anser ofta att de inte har inflytande över sitt arbete och att<br />
arbetsdagen är monoton. Lärarna upplever sitt arbete som mer<br />
varierat än eleverna. Nästan var tionde lärare har symptom som de<br />
förknippar med arbetet. I slutet av 1980-talet anmälde 4 av 10 000<br />
grundskolelärare våld som arbetsskada.<br />
Yrkesförare är en grupp med speciella hälsoproblem. De har<br />
framför allt en överrisk för hjärt- och kärlsjukdomar. Yrkesförarna<br />
löper också en ökad risk att få lungcancer, belastningsskador och för<br />
att drabbas av olyckor. Möjligheterna att förbättra yrkesförarnas<br />
arbetsmiljö är mycket goda.<br />
Kunskap saknas inom flera områden<br />
Denna kartläggning har berört en rad olika områden. Inom en del<br />
saknas det självfallet kunskap. En del kunskapsluckor är särskilt<br />
påtagliga. Risken för hjärtinfarkt varierar mellan olika yrkesgrupper.<br />
Det finns idag ingen förklaring till dessa skillnader. För att<br />
förbättra de förebyggande insatserna krävs ytterligare kunskap om<br />
gynnsamma och ogynnsamma faktorer, inte minst vilka kombinatio<strong>ner</strong><br />
som kan öka risken för hjärt- och kärlsjukdomar.<br />
Arbetslivsvillkorens samband med psykisk sjukdom är mycket<br />
lite utforskat. Det saknas också kunskap om hur dessa sjukdomar<br />
kan förebyggas.<br />
Det har varit svårt att få fram kunskap om vilka åtgärder som<br />
effektivt kan förbättra olika utsatta gruppers situation, t ex möjligheter<br />
att få och behålla ett arbete. Det behövs också mer kunskap<br />
om hur arbetet kan påverka deras hälsa positivt.<br />
Statistik saknas<br />
Inom några områden saknas det statistik. Den kan också vara<br />
besvärlig att tolka. Det finns ingen riktigt tillförlitlig information<br />
om skador i rörelseorganen. Dessa sjukdomar står för en stor del av<br />
kostnaderna för sjukskrivning och förtidspension.<br />
För att kunna bedöma halter av olika kemikalier, nivåer på buller<br />
och vibratio<strong>ner</strong> krävs mätningar. Sådana representativa metoder
Arbetsliv och hälsa – en kartläggning 225<br />
och mätvärden saknas idag. Det går därför inte att bedöma om de<br />
som t ex utsätts för organiska lösningsmedel har samma, högre<br />
eller lägre expo<strong>ner</strong>ing idag jämfört med för tio år sedan.<br />
Kartläggningen ger också signaler om att vissa grupper, t ex<br />
rörelsehindrade och invandrare, har sämre arbetsmiljö än andra.<br />
Den tillgängliga statistiken är emellertid inte tillförlitlig. För att<br />
kunna följa hur små, utsatta gruppers arbetsmiljö utvecklas, krävs<br />
en förändring av arbetsmiljöstatistiken.<br />
Rapporten skisserar hur statistiken skulle kunna förändras och<br />
förbättras. En bättre offentlig statistik kan inte förväntas belysa<br />
alla förändringar eller avslöja nya risker. Vetenskapliga longitudinella<br />
undersökningar kan i många fall vara en väl så effektiv<br />
informationskälla.<br />
Nya sjukdomar och riskgrupper<br />
Förbränningsavgaser, t ex dieselavgaser, har uppmärksammats<br />
allt mer som cancerframkallande ämne. Elektromagnetiska fält<br />
har förknippats med såväl cancer som en rad andra sjukdomar och<br />
besvär. Trots många undersökningar går det emellertid inte att<br />
dra några säkra slutsatser.<br />
Irriterande faktorers betydelse för astma har aktualiserats liksom<br />
olika allergiframkallande ämnen. Allt fler människor kan<br />
förväntas ha allergi när de börjar sin karriär i arbetslivet.<br />
Flera grupper som har en utsatt position i arbetslivet har<br />
kommit i fokus under senare år. Den starka horisontella och<br />
vertikala uppdelningen mellan kvinnor och män har ge<strong>ner</strong>ellt<br />
väckt betydligt större intresse än för tio år sedan. En hög arbetslöshet<br />
och omfattande invandring under 1990-talets början har<br />
gjort det svårare för nya invandrare att ta sig in på arbetsmarknaden.<br />
Den höga arbetslösheten bland invandrare har därför uppmärksammats<br />
särskilt. Att invandrares arbetsmiljö verkar vara<br />
sämre än andra gruppers har emellertid inte i samma omfattning<br />
belysts i debatter och utredningar.<br />
Anmälda arbetsskador efter hot och våld har ökat. Det är svårt<br />
att avgöra om detta beror på att problemet uppmärksammats, t ex<br />
i media, eller att det är frågan om en verklig ökning.<br />
Under 1980-talet ökade de psykiska kraven i många arbeten. En<br />
del grupper, t ex många akademiker, vissa byggnadsarbetare och
226 Hälsa, rehabilitering Sammanfattning<br />
och framtiden<br />
anställda inom barnomsorgen, har haft positiva förändringar<br />
eftersom det egna beslutsutrymmet är stort. För yrken med litet<br />
beslutsutrymme har den negativa stressen däremot ökat. Inom en<br />
och samma näringsgren kan alltså den negativa stressen öka<br />
samtidigt som fler får bättre psykosociala arbetsvillkor. Det beror<br />
på att beslutsutrymmet kan variera mellan olika grupper inom<br />
näringsgrenen. Det gäller bl a vård och omsorg där de psykiska<br />
kraven har ökat kraftigt. För vissa har det medfört att den negativa<br />
stressen ökat medan andra fått bättre miljö genom att de fått ökat<br />
inflytande över det egna arbetet.<br />
Skärpta krav på kompetens ökar risken för en polarisering mellan<br />
utsatta och gynnade. Denna trend kan motverkas genom kompetensutveckling<br />
av grupper med låg formell utbildning.<br />
Arbetsmiljön har också blivit bättre<br />
Målmedvetna satsningar på förebyggande åtgärder har gett många<br />
positiva resultat. Många klassiska yrkessjukdomar, t ex metallförgiftningar,<br />
stendammslunga och asbestos, finns knappast längre i<br />
Sverige. Allt färre människor utsätts för kemikalier.<br />
Många cancerrisker har förebyggts. Idag är det färre människor<br />
som expo<strong>ner</strong>as för kända cancerframkallande ämnen än för tio år<br />
sedan. Efter samhällets insatser, bl a i form av lagstiftning och<br />
information, har expo<strong>ner</strong>ingen för asbest minskat kraftigt sedan<br />
1970-talets mitt. I många andra länder används asbest fortfarande.<br />
Japan förbjöd asbest först i april 1995, men inte krysotilasbest som<br />
i Sverige och andra länder varit det mest använda materialet.<br />
Expo<strong>ner</strong>ing för bl a mi<strong>ner</strong>aloljor som ökar risken för hudcancer<br />
och cancerframkallande färgämnen har minskats med liknande<br />
metoder. Cancerkommittén uppskattade 1984 att cirka två procent<br />
av alla cancerfall kunde bero på arbetsmiljön under 1960-talet och<br />
tidigare. Det motsvarar idag ungefär 800 fall per år. Efter miljöförbättringar<br />
uppskattas att de kända cancerframkallande ämnen som<br />
nu finns i svenskt arbetsliv orsakar mellan 10 och 100 fall per år.<br />
Insatserna mot arbetsolyckor har varit mycket framgångsrika.<br />
Inget annat västeuropeiskt land har så få dödsolyckor som Sverige.<br />
Dödsfallen har minskat med ungefär 75 procent på 25 år, bl a för<br />
byggnadsarbetare.
Arbetsliv och hälsa – en kartläggning 227<br />
Den psykosociala miljön har förbättrats för många yrkesgrupper<br />
genom att det egna beslututrymmet har blivit större.<br />
En positiv kraft för att förbättra arbetsmiljön är kunskapen om<br />
att en god arbetsmiljö också främjar produktivitet och effektivitet.<br />
Sambandet är emellertid svårt att mäta.<br />
Det goda arbetet<br />
Forskare och arbetsmarknadens parter gav i Arbetsmiljökommissionen<br />
(SOU 1990:49) en relativt samstämmig definition av det goda<br />
arbetet. Vad som betecknas som ett gott arbete beror på samhällets<br />
utvecklingsnivå samt den rådande kultur- och människosynen.<br />
Det går att identifiera en rad förhållanden som inte ska finnas.<br />
Det goda arbetet kännetecknas av låg expo<strong>ner</strong>ing för farliga<br />
faktorer, t ex ensidiga och monotona rörelser, vissa kemiska<br />
ämnen och negativ stress.<br />
Arbetet ska ge möjlighet att lära och utvecklas i arbetet. Att nå<br />
framgång i arbetet är positivt för alla människor.<br />
Goda sociala relatio<strong>ner</strong> är viktigt för välbefinnande och hälsa.<br />
Möjligheten till sociala relatio<strong>ner</strong> påverkas bl a av arbetets organisation.<br />
Arbetet utgör en del av individens tillvaro och det påverkas och<br />
påverkar individens övriga roller inom familj och samhälle. Ett<br />
gott arbete ska positivt påverka individens möjligheter att verka<br />
inom samhället och familjen. Ett gott arbete kännetecknas även av<br />
ett bra socialt stöd på arbetsplatsen.<br />
Från parterna betonas också att ett gott arbete ska vara jämlikt,<br />
rättvist, innebära trygghet och inflytande.<br />
Ett gott arbete innefattar psykiska krav samtidigt som människan<br />
har inflytande över det egna arbetet och utvecklingsmöjligheter.<br />
Sådant arbete finns inom många akademikeryrken och det är<br />
också dessa grupper som uppvisar lägst dödlighet och löper minst<br />
risk för hjärtinfarkt. Frånsett vissa vårdyrken uppvisar de också låg<br />
risk för självmord. En sådan psykosocial miljö finns också i vissa<br />
andra yrkesgrupper, t ex affärsbiträden, snickare, elektriker, plåtslagare,<br />
fastighetsarbetare och lantarbetare.<br />
Denna kartläggning visar att trenden när det gäller att undvika<br />
vissa farliga faktorer väsentligen är positiv, t ex expo<strong>ner</strong>as allt färre
228 Hälsa, rehabilitering Sammanfattning<br />
och framtiden<br />
för farliga kemikalier och färre drabbas av svåra olyckor i arbetet.<br />
För vissa människor sker en positiv utveckling när det gäller<br />
inflytande över arbetet, möjligheterna att lära, och de får nya<br />
utmaningar i arbetet. För andra, t ex vissa grupper av tidsbegränsat<br />
anställda, sker däremot inte denna positiva utveckling.<br />
Referenser<br />
Arbete och hälsa. Arbetsorganisation, arbetsmiljö och hälsa – rapport från en<br />
arbetsgrupp under Arbetsmiljökommissionen. SOU 1990:49, Arbetsmarknadsdepartementet,<br />
bilagedel B, 30–35, 1990.