Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten

enter, som vårdkonsumenter, måste själva kunna prioritera och
ta ställning till vad som är viktigast och vad det får kosta. I en
utvecklad demokrati är det också rimligt att kunna göra individuella
val och inte vara hänvisad till kollektiva prioriteringar som
bestäms av någon annan. På samma sätt som vi kan besluta om
våra matinköp – inte bara vilka varor vi skall köpa, utan också
välja mellan olika märken och sorter – måste vi som vuxna människor
kunna påverka hur vi skall försäkra oss om vård innan vi
behöver den och hur den utförs när vi behöver den.
Domedagsprofeter hävdar säkert att människor då kommer att
välja det näraliggande, kortsiktigt livsnjutande framför att tänka
på vården på gamla dar. Motfrågan blir: är dagens kollektiva
makthavare, politikerna, så mycket bättre på att tänka långsiktigt?
Svaret är nej. Just det kollektiva ansvaret är en orsak till att
äldrevården inte fungerar väl. Ökat individuellt ansvar skulle höja
intresset för att tänka långsiktigt. Då blir det ju den egna framtiden
det handlar om. Det är ett sundare perspektiv än politikens,
som går ut på att agera så att man blir omvald i nästa val
om något eller några år.
Individuellt ansvar för den egna sjukvårdsförsäkringen stärker
medborgaren när han eller hon blir patient, eftersom patienten
då tydligare är kopplad till de pengar som sjukvården får för
utfört arbete. Patienten får en roll som mer liknar kundens på
marknaden. Den sjukvårdsinrättning som inte utför ett gott jobb
får räkna med att patienterna går någon annanstans. Och tar
pengarna med sig. I ett sådant system får misskötta enheter
lägga ner verksamheten. Sambandet mellan patienten och sjukvårdens
levebröd blir starkt, vilket stärker patientens makt och
ställning. Fokus vänds från intern huggsexa till kundtillfredsställelse.
En annan effekt av ett ökat individuellt baserat betalningssystem
är att vi som medborgare och patienter kan höja vår sjuk-
45