Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten

Om varken medborgarna, patienterna, politikerna eller läkarna har
makten över sjukvården, då återstår byråkraterna. Nu börjar det
brännas. Byråkraternas position i landstingets organisation bestäms
av att de har kontrollen över informationen. De är överordnade
vårdpersonalen på kliniker och vårdcentraler. Samtidigt är
de underställda politikerna. Men det är byråkraterna som ger politikerna
underlag och information om vad som händer i vården.
Vår svenska modell har vuxit fram under lång tid under vilken
makten har flyttats från vårdprofessionen för att koncentrerats
till politikerna. Tanken bakom folkhemmet har gått ut på att
verksamheten skall styras politiskt. Politiska idéer har varit
ledande i hur sjukvården utvecklats. Små sjukhus och enheter
har lagts ned och gigantiska sjukhus har byggts. Koncentrationen
av makt har drivits långt, på samma sätt som lokaliteterna
har koncentrats i en grad fullt i klass med betongförorterna.
Det är ingen slump att många sjukhus är förvirrande lika dessa
förortshus. Industrisamhällets löpande band och standardiseringstankar
smittade av sig på sjukvården i lika hög grad som på
bostadspolitiken.
Tillsammans med den snabba medicinska utvecklingen har
detta inneburit att sjukvården i dag är en mycket storskalig och
komplicerad organisation. Avsikterna har naturligtvis varit goda.
Den nya vetenskapen skall komma patienterna till del. Många
gånger har detta varit möjligt genom koncentration.
Men en sådan koncentration av makt och vårdstrukturer kräver
ett ytterst kompetent ledarskap. Ett ledarskap som vet vad
som händer och snabbt kan dra slutsatser av alla de förändringar
som ständigt sker med metoder, behandlingar och i omvärlden.
Men i samma takt som politikerna har koncentrerat makten
till sig själva i ett utpräglat planekonomiskt system, har kompetensen
hos politikerna sjunkit.
Under folkhemmets första årtionden var politiker något av det
finaste man kunde bli. Politikern hade mycket hög status. Bland
15