Facit efter 10 år med Industriavtalet - Facken inom industrin

Det leder till att enhetsarbetskraftskostnaden har sjunkit mer i Sverige än i de
11 OECD-länderna. Svensk industri har förbättrat sitt kostnadsmässiga konkurrensläge.
Att kronan under denna period försvagats något förstärker detta
förhållande.
Diagram 3.6 RULC 1978-2007, Sverige mot 11-OECD, index 1978=100
120
100
80
60
40
20
0
1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006
Källa: US Department of Labor, OECD, Konjunkturinstitutet
Diagram 3.6 visar utvecklingen av de svenska relativa enhetsarbetskraftskostnaderna
i gemensam valuta under de senaste 30 åren. När kurvan sjunker har
Sveriges kostnadsmässiga konkurrenskraft ökat. Nedgången 1981 och 1982
förklaras av de två devalveringarna av svenska kronan. Uppgången från 1983
till 1991 beror framförallt på att arbetskraftskostnaderna ökade snabbare i
Sverige. Det drastiska fallet 1993 förklaras främst av en kraftigt försvagad
krona och till en del av sänkta arbetsgivaravgifter.
Under Industriavtalsperioden har de relativa enhetsarbetskraftskostnaderna
sjunkit med drygt två procent per år.
Stigande investeringar och hög FoU
Industrins investeringar beror på faktorer som den relativa lönsamheten inom
den svenska industrin och investerarnas förväntningar på framtiden. Investeringarna
följer också ett konjunkturellt mönster.
I Sverige svarar ett antal stora företag för merparten av industriinvesteringarna.
Det innebär att ett enskilt företags investeringsbeslut kan ha stor påverkan
på de totala investeringarna i Sverige.
Efter en svacka i början av 1980-talet ökade industriinvesteringarna under
senare delen av 1980-talet. Industrikrisen i början på 1990-talet medförde att
industriinvesteringarna föll tillbaka kraftigt. Efter 1993 ökade industriinvesteringarna
igen i takt med att industrins lönsamhet förbättrades och framtidsutsikterna
ljusnade. Efter 2001 föll investeringarna igen för att återigen stiga
under 2005-2007.
36