Facit efter 10 år med Industriavtalet - Facken inom industrin

avtalsperioden så hamnar Sverige på en ökningstakt på mellan 3,5 och 4 procent
per år jämfört med europasnittet som blir 3,5 procent.
Det är Facken inom industrin som tagit till sig begreppet ”I takt med Europa”.
Industriarbetsgivarna har inte på samma sätt lyft fram det begreppet. Redan
då de svarade ja till de samtalen som ledde fram till Industriavtalet var de
noga med att framföra att de inte var beredda att diskutera någon allmänt omfattande
norm. Deras ingång var att ”Med stabil valuta och mycket långsam
prisutveckling kan lönekostnaderna endast tillåtas öka i den takt som produktiviteten
och konkurrensförmågan medger” 3 . Dåvarande riksbankschef Urban
Bäckström menade att en norm som innebar att lönerna skulle öka i takt med
genomsnittet för Västeuropa var för hög och skulle försvåra en nedgång av
arbetslösheten. Förebilden borde snarare vara Nederländerna som hade en av
de lägsta löneökningstakterna i Europa 4 .
Fackens inställning till löneutrymmet har också mött kritik från annat håll.
Kritiker har hävdat att avsikten varit att ta ut lägre löneökningar än vad det
finns utrymme för. Den kritiken bygger på ett missförstånd. Avsikten har varit
att ta ut så mycket som möjligt med beaktande av de restriktioner som
finns i form av inflationsmål, sysselsättning och internationell konkurrenskraft.
En annan form av kritik är den som tagit sin utgångspunkt i att produktivitetsutvecklingen
inom industrin varit omkring sex procent och att man
åtminstone borde höja lönerna så mycket. I det fallet bortser man från att priserna
på de produkter som industrin säljer samtidigt har sjunkit.
Riktmärket ”I takt med Europa” har trots kritiken levt vidare. Ett skäl till det
kan vara begreppets enkelhet. ”I takt med Europa” är inget exakt mått som
kan beräknas med hjälp av avancerade matematiska modeller med många
olika ingående variabler. Men under de flesta omständigheter borde det vara
ett riktmärke som landar ganska nära vad som är rätt. De flesta inser att om
lönerna ökar med tre till fyra procent i Sveriges viktigaste konkurrentländer
kan inte lönerna i Sverige öka med det dubbla. Särskild bland anställda inom
industrin där närvaron av utländska konkurrenter hela tiden är påtaglig är det
ett bärande argument.
Inför avtalsrörelsen 2007 gjorde Facken inom industrin en viss precisering av
riktmärket ”I takt med Europa”. Det skedde först i början av 2006 då löneökningstakten
i Europa, framförallt beroende på utvecklingen i Tyskland, var på
väg neråt. Facken inom industrin uttalade då att det inte fanns några skäl för
Sverige att följa övriga Europa neråt. ”I takt med Europa” var en bra utgångspunkt
men ibland kunde utvecklingen i Sverige vara sämre än den i Europa
och då fanns det skäl för en lägre löneökningstakt. I andra fall kunde utvecklingen
i Sverige vara bättre och då kunde lönerna öka något mer i Sverige.
Den argumenteringen fortsatte under avtalsrörelsen 2007 då lönekravet mer
än tidigare år tog sin utgångspunkt i förhållandena i Sverige.
3 ”Lagstifta mot strejker”, DN debatt 24 oktober 1996.
4 Anförande inför Nationalekonomiska föreningen 6 mars 1997
15