UD trafficing 010125 - Regeringen

Att verka för att barn med funktionshinder inte diskrimineras
Mellan sju och tio procent av alla barn har funktionshinder. Det är giltigt
för så gott som alla situationer, även i de grupper av barn som lever under
särskilt svåra förhållanden: barn i väpnade konflikter, barn som exploateras
på olika sätt, barn med hiv/aids, barn som bor på institution eller arbetar.
Erfarenheter visar att barn med funktionshinder ofta diskrimineras,
ställs utanför eller helt enkelt glöms bort i dessa och andra sammanhang.
Att se till att dessa flickor och pojkar synliggörs och involveras i det
internationella utvecklingssamarbetet är grundläggande. Diskriminering får
varken existera i lagstiftningen eller rättstillämpningen. Det är följaktligen
väsentligt att granska lagar, men också hur samhälleliga resurser fördelas
med utgångspunkt från principen om icke-diskriminering. Det gäller såväl
allmänna statliga och kommunala budgetar som specifika insatser inom
hälsovård, skola, omsorg och fysiska miljön. Granskningarna kan sedan
ligga till grund för förslag till samhällsåtgärder inom ovannämnda områden
så att dessa är anpassade till alla barn, oavsett de har funktionshinder eller
inte.
Diskriminering är konkreta uttryck för attityder och värderingar. Oftast
handlar det om brist på kunskap. Att bidra till ökad insikt hos människor i
den omedelbara närmiljön och bland politiker och beslutsfattare är därför
en central ingrediens i strategin. Det kan innebära bättre statistik, spridning
av information via massmedia eller till speciellt utvalda personer.
Att främja rätten till deltagande
För att insatserna ska vara bärkraftiga krävs det att föreslagna åtgärder har
sina rötter i dem de ytterst berör – barnen själva och deras företrädare.
Deltagande är också en av principerna som barnkonventionen vilar på. Att
låta barnen och deras familjer deltaga aktivt i planering och i studier är
därför av största vikt. Hittills har det emellertid inte varit särskilt vanligt
att låta barn och ungdomar med funktionshinder själva ge uttryck för sina
åsikter om olika åtgärder, varför behovet att utveckla metoder är stort. Det
gäller exempelvis frågor som rör skola, hälsovård, omsorg, boende och
fysisk planering.
Att involvera föräldrar eller handikapporganisationer är också viktigt
med tanke både på att barn med funktionshinder inte är någon stark
påtryckargrupp politiskt och att vuxna med funktionshinder kan fungera
som positiva förebilder för barnen.
Att främja rätten till liv och utveckling
Många barn med funktionshinder dör tidigt, särskilt flickor. Bättre hälsovård,
kunskap och en ändrad syn på barn med funktionshinder kan rädda
många barns liv. Kunskap bland anhöriga, personal vid hälsovårdscentraler,
i skolor och förskolor kan också bidra till att en skada upptäcks tidigt så att
den inte förvärras eller blir bestående. Utbildning och kampanjer kan vara
av avgörande betydelse.
Barn med funktionshinder 25