UD trafficing 010125 - Regeringen

14. Bowman, I. Et al.,
1985 och Anna-Klara
Berglund, 1995.
18 Barn med funktionshinder
också tydligt fram i en studie av projektet Piña Palmera i sydvästra
Mexico. 14 Fördomar är både ett allvarligt och svåråtkomligt hinder att
förverkliga rättigheter.
I Rädda Barnens strategi för barn med funktionshinder nämns tre
vanliga sätt att betrakta funktionshinder på: det traditionella, det medicinska
eller individuella och det sociala. Under senare år har ännu ett synsätt
utvecklats. Enligt detta handlar handikappfrågor om mänskliga rättigheter,
och att människor med funktionshinder och deras organisationer har
en mycket aktiv roll. Målet är att förvandlas från objekt till subjekt, från
att bli betraktad som ”dom” till att bli en del av ”oss”.
Olika synsätt
Det traditionella synsättet. Traditionellt är ett funktionshinder ofta förknippat
med straff, synd, något som inger rädsla, skam och osäkerhet, men det förekommer
också helgonförklaring och religiös dyrkan. Funktionshindret är dock alltid
omgärdat med mystik. Ofta har detta lett tlll att barn med funktionshinder
gömts undan, satts på undantag i jämförelse med andra i en familj, och till och
med helt förnekats. I andra, urbana samhällen är det vanligt att barn med
funktionshinder sätts ut på gatan för att tigga och fråntas både respekt och
möjligheter att leva ett ”vanligt social liv”.
Den medicinska synen. Den västerländska, medicinska synen på funktionshinder
innebär att behovet av (medicinsk) rehabilitering och träning fokuseras. Det
avvikande ska normaliseras. Rehabiliteringen, dvs att barn får behandling,
träning och tekniska hjälpmedel, blir inte medel utan mål, och som följd negligeras
ofta andra behov. Institutionsvård ses exempelvis som det mest effektiva
sättet att rehabilitera barn, något som i sin tur medför att de isoleras från övriga
samhället. Avskärmning stärker dessutom redan existerande attityder.
Det sociala synsättet. Det medicinska perspektivet har dominerat länge. Under
1980-talet började emellertid ett mer socialt synsätt tränga in. Därmed vidgas
perspektivet till att omfatta det sociala samspelet mellan den funktionshindrade
och hans eller hennes omgivning. De bärande principerna är att barn med
funktionshinder ska leva tillsammans med sin familj, gå i vanliga skolan, leka
med kamrater och röra sig fritt i närsamhället. Med det här synsättet blev det
viktigt att förstå omvärldens attityder och närmiljöns sätt att reagera och att
förändra djupt rotade föreställningar och fördomar. ”Ett samhälle för alla” och
”full delaktighet” blir centrala begrepp.
Inclusion. Internationellt har detta synsätt utvecklats ytterligare. Begreppet
”integration” har blivit ”inkludering”. Genom att peka på heterogenitet i ett
samhälle vill man visa att det finns en mängd olika barn med samma behov,
rättigheter och lika värde. Fortfarande lever dock många fördomar kvar och
försvårar förändringsarbetet.
Skillnad mellan vision och verklighet
Det är relativt få samhällen som genomsyras av ett och samma synsätt
och ännu färre där människor med funktionshinder själva har stort
inflytande. Den officiella synen på frågor kring funktionshinder kan skilja
sig väsentligt från de attityder som familjen, grannar, kamrater, lärare
eller vårdpersonal har.