UD trafficing 010125 - Regeringen

More documents

Recommendations

Info

12 Barn med funktionshinder Medlemsländerna bör ha som mål att stegvis integrera specialundervisningen i den vanliga undervisningen. Det står dock klart att specialundervisning i vissa fall tillfälligt kan vara den lämpligaste typen av undervisning för vissa studerande med funktionsnedsättning. Eftersom döva och dövblinda har speciella behov kan deras utbildning tillgodoses bättre i specialskolor eller specialklasser eller i speciella enheter i vanliga skolor, särskilt i början av utbildningen. Salamancadeklarationen Världsdeklarationen om utbildning för alla (1990) betonade vikten av att ta hänsyn till alla barns behov men nämnde inte något speciellt om barn med funktionshinder. Den banade dock väg för den så kallade Salamancadeklarationen, som senare antogs på världskonferensen om specialundervisning i Salamanca. Deklarationen uppmanar regeringar och FN, särskilt UNESCO, att främja integrerad undervisning och att inkludera specialpedagogik i all lärarutbildning. Barn ska gå i vanliga skolor (inclusive education), möjligen med särskilt stöd eller i specialklasser, och undervisningen ska ta hänsyn till att barn är olika och har olika behov. Enskilda organisationer uppmanas att stärka samarbetet med statliga myndigheter och att engagera sig i undervisning för flickor och pojkar, kvinnor och män med särskilda behov. Både standardreglerna och Salamancadeklarationen hävdar att integrerade åtgärder ska prioriteras framför speciallösningar. Salamancadeklarationen använder begreppet ”inclusive education” medan standardregerna talar om ”integrated settings”. Enligt båda dokumenten behövs det dock en balans mellan olika typer av åtgärder. Standardreglerna tar döva och dövblinda som exempel på behov som bättre kan tillgodoses i specialskolor, specialklasser eller speciella enheter i vanliga skolor. Sammanfattande kommentarer Sammanfattningsvis utgör således FN:s barnkonvention och FN:s standardregler tillsammans en lämplig bas för planering, implementering, uppföljning och utvärdering av insatser på olika nivåer. Barnkonventionen slår fast principerna, och standardreglerna bekräftar dessa med praktiska förslag till åtgärder. Det finns dock behov av förändrade riktlinjer för rapporteringen till FN:s kommitté för barnets rättigheter. Barn med funktionshinder ska inte bara nämnas i artikel 23 (och artikel 2) utan bli uppmärksammade i alla avseenden om deras rättigheter ska förverkligas till fullo.
Barnets rättigheter kränks De rättigheter som anges i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, i barnkonventionen och i CEDAW omfattar alla människor, oavsett om man är funktionshindrad eller inte. Ingen får diskrimineras. Detta är också syftet med standardreglerna. Att granska villkoren för barn med funktionshinder föreslås därför som test på hur ett samhälle lever upp till barnkonventionens artikel om icke-diskriminering. 5 Rätten till utbildning ej tillgodosedd För barn med funktionshinder är det faktum att de lämnas utan undervisning ett av de allvarligaste problemen. Ofta hänger detta ihop med de attityder som finns inom skolan och inom utbildningssystemen. Även om policyn i de flesta länder är att dessa barn ska gå i den vanliga skolan så är det fortfarande vanligt att skolorna inte tar emot barn med funktionshinder. Specialskolorna är få, kostnadskrävande och belägna i städer. Resultatet blir att det är ytterst få barn med funktionshinder som får undervisning. Situationen för döva barn är särskilt svår. Det råder stor brist på lärare som behärskar teckenspråk. Dessutom är det ett stort antal länder som inte erkänner teckenspråket som undervisningsspråk och därför använder en oral undervisningsmetod. I en studie i östra och södra Afrika visade det sig att endast ett par procent av funktionshindrade barn hade tillgång till utbildning (Ross D.H., 1988). Liknande siffror nämns för Rajasthan i Indien (Fallgren, Anna. 1995). ILSMH (International Leage of Societies for Persons with Mental Handicap, numera Inclusive International) genomförde en studie i ett antal länder för att se hur många av barnen med inlärningssvårigheter som gick i specialskolor. Man konstaterade att specialskolorna bara täckte en bråkdel av behovet. I Nigeria var det exempelvis endast 0,7 procent, i Zambia ca 3 procent och i Botswana mindre än 5 procent av barnen med inlärningssvårigheter som gick i sådana specialskolor. Ett skäl som ofta nämns är att det inte finns resurser för att låta barn med funktionshinder gå i vanliga skolor. Detta argument ifrågasätts dock i en Världsbanksrapport från 1994 som konstaterar att sådana åtgärder medför såväl sociala som ekonomiska fördelar. Ett annat argument är att det skulle skapa kaos i skolorna och att standarden skulle sjunka. Ett motargument är att det handlar om ett mycket litet antal barn som är funktionshindrade. I många fall är problemet att relativt små resurser satsas på utbildningssektorn. Som konsekvens av detta har skolorna låg kvalitet med otidsenliga läroplaner och läromedel, alltför många elever, dåliga skollokaler och lärarna har låga löner. 5. Children’s Rights, Save the Children/ UNICEF, 2000:15. Barn med funktionshinder 13
Page 1 and 2: Barn med funktionshinder INTERNATIO
Page 3 and 4: Förord Antalet barn med funktionsh
Page 5 and 6: Inledning Detta är en av sex strat
Page 7 and 8: Funktionshinder kan bli handikapp A
Page 9 and 10: education, som ofta översätts med
Page 11: Klarare riktlinjer för uppföljnin
Page 15 and 16: möjliggör dess aktiva deltagande
Page 17 and 18: funktionshinder. Flickor lämnas bo
Page 19 and 20: Regeringar och myndigheter är som
Page 21 and 22: UNICEF har länge fått svenskt st
Page 23 and 24: utbildning. Enligt SHIAs riktlinjer
Page 25 and 26: Att verka för att barn med funktio
Page 27 and 28: funktionshinder. Denna skulle i må
Page 29 and 30: Litteraturreferenser Abu-Habib, Lin
Page 31 and 32: ICDC. The Unicef International Chil
Page 33: Förkortningar AHRTAG Appropriate H

UD trafficing 010125 - Regeringen

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?