UD trafficing 010125 - Regeringen

More documents

Recommendations

Info

10 Barn med funktionshinder Internationella rättsregler Tre internationella överenskommelser är centrala i allt utvecklingssamarbete som syftar till att förbättra situationen för barn med funktionshinder. Den första är FN:s konvention om barnets rättigheter, eftersom den ratificerats av alla länder med undantag för USA och Somalia. Det andra är FN:s standardregler för människor med funktionshinder, som antogs 1993. Ett tredje viktigt policydokument är den så kallade Salamancadeklarationen. Denna formulerades under en världskonferens om specialundervisning i juni 1994 och där 92 regeringar och 25 internationella organisationer deltog. Till dessa tre grundläggande dokument kan ytterligare några fogas; FN:s konvention om eliminering av alla former av diskriminering mot kvinnor (CEDAW), 1979 och FN:s handlingsplan för jämställdhet och Pekingdeklaration som antogs av 189 länder vid världskonferensen i september 1995. Även FN:s deklaration om mänskliga rättigheter är relevant, eftersom artikel 25 i denna fastslår rätten till trygghet vid funktionshinder. Den gemensamma utgångspunkten för dessa internationella överenskommelser och andra dokument är att människor med funktionshinder har rätt att utvecklas och att delta i samhället. För att detta mål ska förverkligas måste vissa hinder i omgivningen elimineras. Även om integrerade åtgärder ska prioriteras framför speciallösningar, indikerar dokumenten att det behövs en balans mellan båda typerna av åtgärder. FN:s konvention om barnets rättigheter Fyra av barnkonventionens 54 artiklar har lyfts fram som grundläggande principer, som blir vägledande för tolkning av konventionen: • Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras (art 2) • Barnets bästa ska alltid komma i främsta rummet (art 3) • Barnet har rätt till liv och utveckling (art 6) • Barnet har rätt att uttrycka sin mening i alla frågor som berör det (art 12) Alla barnkonventionens artiklar gäller för barn med funktionshinder. I artikel 2 är barn med funktionshinder särskilt omnämnda. Vidare slår artikel 23 fast att ”barn med fysiskt eller psykiskt funktionshinder bör åtnjuta ett fullvärdigt och anständigt liv under förhållanden som säkerställer värdighet, främjar självförtroende och möjliggör barnets aktiva deltagande i samhället”. Att barn med funktionshinder har rätt till särskild omvårdnad ”i enlighet med tillgängliga resurser” (artikel 23) får exempelvis inte bli alibi för att dessa barn kan nedprioriteras då resurserna är knappa.
Klarare riktlinjer för uppföljning behövs Alla stater som ratificerat FN:s barnkonvention har förpliktigat sig att vart femte år rapportera till FN:s kommitté för barnets rättigheter om hur de uppfyller sina åtaganden. Rapporterna ska följa vissa riktlinjer. Barn med funktionshinder ska exempelvis rapporteras under hälsovård och välfärd. Hittills har länderna följt dessa instruktioner noggrant. Det har inneburit att de flesta länder begränsat sin rapportering om barn med funktionshinder till hälsoavsnittet. I en del fall rapporterar man också om olika former för undervisning, där barn med funktionshinder deltar. På övriga samhällsområden är emellertid barn med funktionshinder osynliga. 3 Rapporterna ger inte tillräcklig information om hur barnkonventionen i sin helhet tillämpas då det gäller barn med funktionshinder. En Rädda Barnen-studie inkluderade en granskning av ett tiotal alternativrapporter. 4 Även i dessa rapporter nämns barn med funktionshinder oftast i samband med hälsa. I hälften av rapporterna nämndes emellertid barn med funktionshinder också i samband med undervisningsfrågor, frågor som berörde artikel 2 (diskriminering), artikel 3 (barnets bästa) och artikel 12 (barnets rätt att uttrycka sin mening). Hur man skulle ändra attityder och hur man skulle stärka barnens självtillit var ytterligare frågor som ofta återkom i de alternativa rapporterna, som utgör ett komplement för val av insatser. FN:s standardregler för människor med funktionshinder FN:s standardregler (1993) är moraliskt, men inte juridiskt bindande som en konvention. Standardreglerna har stöd från en stor del av FN:s medlemsstater och är i dag ett kraftfullt politiskt instrument som lett till nytänkande. Standardreglerna lägger grunden till rättigheter för alla personer med funktionsnedsättning. Reglerna reflekterar synen att det är omgivningen som gör människor handikappade. I paragraf 15 konstateras följande: I alla samhällen i världen finns fortfarande hinder som gör det omöjligt för människor med funktionsnedsättning att utöva sina rättigheter och friheter och försvårar för dem att delta fullt ut i samhällets aktiviteter. Ansvaret att undanröja sådana hinder vilar på medlemsländerna. Det finns flera likheter mellan standardreglerna och barnkonventionen. Men det finns också olikheter. Standardreglerna är exempelvis betydligt mer konkreta när det gäller utbildning. I FN:s standardregler slås det fast att stater bör erkänna principen om lika möjligheter till utbildning för barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder. Staterna bör se till att sådan utbildning är en integrerad del av den ordinarie utbildningen (Regel 6). När det ordinarie skolsystemet inte kan tillgodose behovet av utbildning hos alla människor med funktionsnedsättning kan specialundervisning övervägas. Enligt Regel 6 bör sådan undervisning ha lika hög standard och lika höga ambitioner som den ordinarie undervisningen och bör vara nära knuten till den. Studerande med funktionsnedsättning bör erbjudas minst samma utbildningsresurser som studerande utan funktionsnedsättning. 3. Andersson-Brolin, L. 1996. 4. Kommittén för barnets rättigheter har uppmuntrat det civila samhället i respektive land att ställa samman en s k alternativrapport. Eftersom de nationella rapporterna ofta begränsar sig till en normativ beskrivning ska dessa rapporter analysera hur lagar och förordningar faktiskt tillämpas. Rapporterna ska både ifrågasätta och komplettera med fakta och statistik. (UN, 1994). Barn med funktionshinder 11
Page 1 and 2: Barn med funktionshinder INTERNATIO
Page 3 and 4: Förord Antalet barn med funktionsh
Page 5 and 6: Inledning Detta är en av sex strat
Page 7 and 8: Funktionshinder kan bli handikapp A
Page 9: education, som ofta översätts med
Page 13 and 14: Barnets rättigheter kränks De rä
Page 15 and 16: möjliggör dess aktiva deltagande
Page 17 and 18: funktionshinder. Flickor lämnas bo
Page 19 and 20: Regeringar och myndigheter är som
Page 21 and 22: UNICEF har länge fått svenskt st
Page 23 and 24: utbildning. Enligt SHIAs riktlinjer
Page 25 and 26: Att verka för att barn med funktio
Page 27 and 28: funktionshinder. Denna skulle i må
Page 29 and 30: Litteraturreferenser Abu-Habib, Lin
Page 31 and 32: ICDC. The Unicef International Chil
Page 33: Förkortningar AHRTAG Appropriate H

UD trafficing 010125 - Regeringen

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?