You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
samma gudarna så misshagliga<br />
övermodet, den hybris som<br />
de omedelbart slår ner på och<br />
bestraffar. Han noterade Generalens<br />
drag 27...Dxd8 och klämde<br />
till med det tydligen preparerade<br />
28.Dxc7! vilket Generalen besvarade<br />
med 28...Da8. Trots sitt<br />
lulliga tillstånd lyckades Majoren<br />
orientera sig rätt i varianterna och<br />
kalasade vidare på svarts pjäser<br />
med 29.Dxb7!, av allt att döma en<br />
ny chock för Generalen för han<br />
höjde nu lite även på sitt högra<br />
ögonbryn och föll sedan åter i<br />
trance. Detta gav Bläckan tillfälle<br />
att ytterligare gå ut och fira och<br />
det är tänkbart att Generalen avsiktligt<br />
gav honom extra gott om<br />
tid att gå ner sig i sitt gungfly. Hur<br />
som helst så skrapade han med<br />
sina magra resurser till sist ihop<br />
till ett drag som skulle kunna<br />
bringa Majoren på fall i det svaghetstillstånd<br />
han befann sig:<br />
29...Sh4! med den elaka förhoppningen<br />
att besvara det<br />
överglupska 30.Dxa6?? med<br />
30...Dg2 matt!.<br />
Så kunde det också ha slutat för<br />
Majorens lite darriga hand var<br />
redan på väg mot tornet på a6 för<br />
att lyfta bort det när hans fälttelefon,<br />
det vill säga hans mobil,<br />
NILSSONS PJÄSER<br />
44<br />
TfS nr 7/<strong>2006</strong><br />
ilsket började pipa och i de schackspelandes<br />
öron lät det som när en<br />
ångvissla tjuter. Irriterat grävde<br />
Majoren i jackfickan, fick fram<br />
pluntan och förde den till sitt<br />
högra öra. “Bleck“, sade han i<br />
barsk ton och sedan åter “Bleck“<br />
när pluntan fortsatte att envist<br />
pipa. När han sedan märkte att<br />
alla åskådarna stod och skrattade<br />
upptäckte han med gapande<br />
mun och vantroget gloende ögon<br />
att telefonen bestod av hans konjakskäril<br />
och stoppade generat<br />
tillbaks den tomma pluntan i<br />
högra fickan och fick fram mobilen<br />
ur den vänstra. “Bleck“, sa han<br />
i samma barska ton och i nästa<br />
ögonblick satt han i givakt i<br />
stolen. Det var Fru Bleck ...<br />
Att Majoren nu fick sig en<br />
skurhink ovett över sig var tydligt<br />
för var och en när man såg hans<br />
kuschade toffelmin och hörde<br />
hans mjäkiga “På bio ... jo, jag<br />
ljög, på schackklubben då“, “Nej,<br />
inte en droppe ... jo, men bara<br />
några små huttingar“. “Nej, aldrig<br />
mer Agata, jag lovar“, pep han<br />
som en mus till avslutning. Ordförande<br />
E berättade senare att<br />
hustrun den kvällen råkat ringa<br />
parets dotter och fått nys om att<br />
Majoren inte alls, som han sagt,<br />
satt där som barnbarnsvakt utan<br />
att “han och Skott naturligtvis<br />
satt och hängde med näsorna<br />
över schackbrädet nere på spelklubben“.<br />
“Och det skulle det<br />
minsann bli slut med“ och<br />
“hädanefter ska den fylltratten<br />
ha en mjölkbytta hängande kring<br />
halsen“.<br />
Detta pinsamma intermezzo<br />
förde det goda med sig att Bläckan<br />
klarnade till i knoppen och till<br />
fullo återfick sina själsförmögenheter.<br />
Glömd var varje tanke på<br />
hjärnsläppet 30.Dxa6?? och han<br />
hittade det tjusiga 30.Te6!<br />
Den långe stören D kunde med<br />
sin giraffutsikt över den knuffande<br />
bakblåsarhopen skarpsynt se<br />
hur det för ett ögonblick glimtade<br />
till av skräck i Generalens ögon
Change language