Nummer 7/2006 - Sveriges Schackförbund

Inbördeskriget
B
land de gamla originalen i
CSK:s veterankrets befann sig
en pensionerad artillerigeneral
vid namn Skott och en dito infanterimajor
som hette Bleck. På
fritiden var dessa två mossiga
dynamitgubbar såta vänner som
gärna talade gamla krigsminnen
tillsammans, men vid brädet var
de bittra fiender och försökte
efter bästa förmåga utplåna och
ta kål på varandra. Inte ens i ett
dataspel skulle man kunna finna
så mycken ohöljd ondsinthet och
destruktion som i dessa åldrade
gentlemäns schackpartier.
Generalen hade ett värdigt
utseende med tunt hår tillbakaslickat
från en hög panna, örnnäsa
över tunna läppar och ett
blankt grått stål i ögonen som
hade fått mången basse att darra
som ett asplöv. Majoren å andra
sidan gjorde ett tilltufsat intryck
med sitt rödmosiga ansikte, sin
slokande mustasch, sina vattniga
blå ögon och med en näsa vars
färg givit honom det inofficiella
tillnamnet “Bläckan“. Kulören i
fråga tillskyllde han själv “väder
och vind, smällkalla vintrar i
dragiga tält och sur ved“ men det
fanns de som trodde annat när de
såg en betänklig och misstänkt
fältflasksformig utputning av
den högra fickan på hans gamla
jägarjacka.
Av CHRISTER BRUNDIN
Statistiken de två stridstupparna
emellan var entydigt till
Generalens fördel. På fem försök
hade Majoren undkommit med
ett bläckfärgat remiöga endast i
ett fall, i övriga hade det tordönslika
bombardemanget från Generalens
tunga pjäser, när han väl
fått igång dem, spridit panik i
Majorens led och tvingat hans
mannar till hukande flykt mellan
eldsprutande krevader i ett regn
av järn och bly. Två gånger hade
det också hänt att när Majoren
försökte fly med sin kung så
blockerades vägen av egna förrädare
som bytt sida mitt under
striden och Majoren hade blivit
arresterad och satt bakom lås och
bom.
I höstas ägde följande drabbning
rum mellan de rivaliserande
fältherrarna. Inför detta möte ska
Majoren ha klagat över att han
nog saknade den medfödda
mördarinstinkten, den som hans
antagonist i så rikligt mått besatt,
och med den enkle mannens vidskeplighet
ska han ha uttalat att
“på den biter ingen vanlig kula“.
Partiet kommenterades i Blasket
av Redaktören:
Majoren–Generalen
Carlsvik 2005
Sittande rak i ryggen som en eldgaffel
på sin stol inväntar General
Skott med uttryckslöst ansikte
Major Blecks första drag. Den
senares hållning för tankarna till
en kantrande potatissäck.
1.e4 Som väntat rakt på fiendens
kung. Ingen av kombattanterna
är någon vän av de kringgående
rörelser som måste utföras efter
1.d4. 1...e5 2.Sf3 Sc6 3.Lb5 a6
4.La4 Sf6 5.0-0 Le7 6.Te1 b5 7.Lb3
0-0 Generalen hotar med att på
8.c3 spela Marshallangreppet
genom 8...d5. Vem som helst kan
få frossbrytningar för mindre. 8.h3
Majoren som mot Generalen är
en försiktig general avböjer tacksamt
inviten. 8...Lb7 9.c3 d5
10.exd5 Sxd5 11.d4 Majoren tassar
fram i filttofflor över det
minerade fältet. 11.Sxe5 Sxe5
12.Txe5 Sf4 skulle, om än principiellt
riktigt, ge Generalen ett
farligt angrepp. 11...exd4 12.Sxd4
Sxd4 13.cxd4 b4?! Generalen försöker
sig på ett positionellt drag
som dock visar sig antipositionellt.
14.Sc3 förhindras men
springaren hittar en ännu bättre
utkikspost på c4. 14.Sd2 Kh8
15.Sc4! a5 16.Df3 Ta6 Generalen
döljer inte sina avsikter. Tungt
artilleri ska föras över till kungsflygeln.
17.Se5 f5 18.Sd3!
Springaren trivs som fisken i
vattnet, beredd att simma över
till c5 eller f4. 18...Da8 Generalen
riktar in ett långskjutande
batteri av dam och löpare mot
punkt g2 på kartan. Sedan ska
nog tornet dirigeras till g6 för att
ytterligare förstärka trycket mot
nämnda koordinat. 19.Te5?! Ett
felgrepp. Efter 19.Dh5 vore vit
i fördel. 19...Sb6?! Enligt den
stelbente Dr Tarrasch står en svart
springare alltid dåligt på b6.
Starkare var 19...Sf6 med svart
fördel. 20.Dg3 Ld6 21.Lf4 a4
Generalen misstänker med rätta
att något fuffens är i görningen
och avstår från kvalitetsvinsten.
Efter 21...Lxe5 22.Lxe5 Tg8 23.
Lxg8 Dxg8 24.Sc5 Ta7 25.Se6!
TfS nr 7/2006 41