Nummer 7/2006 - Sveriges Schackförbund

4
VM-matchen
TfS nr 7/2006
Foto: Misha Savinov
T
anken med VM-matchen i
Elista var att skapa försoning
och ge schackvärlden
en obestridlig världsmästare. Det
blev inte riktigt så.
Vladimir Kramnik vann matchen
och betraktas väl nu i alla läger
som världsmästare. Så långt allt
väl. Men vägen dit var kantad av
skandaler orsakade av Veselin
Topalovs manager Silvio Danailov
och en inkompetent domarkommitté,
och vägen framåt är
dåligt upplyst och full av olika
hinder.
Förutom en världsmästare krävs
en fungerande VM-cykel som
accepteras av alla och som har en
möjlighet att gälla i en överskådlig
framtid. Någon sådan har inte
funnits de senaste tretton åren
och den finns inte i dag. Fide har
gett schackvärlden ett lappverk
med ständiga förändringar, upprivna
beslut och en oförmåga att
locka sponsorer och lyssna på stormästarnas
synpunkter.
Det fanns en tid när det inte
rådde någon tvekan om vad
som gällde. Efter zonturneringar,
interzonturneringar och kandidatmatcher
hade man fått fram
en värdig utmanare till världsmästaren.
Varje VM-match hade
sin karaktär och satte spår i
schackhistorien. Vi kan fortfarande
spekulera i om David
Bronstein var utsatt för påtryckningar
att förlora matchen mot
Michail Botvinnik 1951. Bronstein
ledde efter tjugotvå av de
tjugofyra partierna och regimen
stod bakom Botvinnik. Vi kan
glädjas åt att Michail Tal fick ett
år som världsmästare. Och vem
har inte hört berättas om VMmatchen
i Reykjavik 1972? På
buss 12 i Malmö kunde jag höra
tanter diskutera Fischers uppträdande;
människor som förmodligen
inte visste hur pjäserna gick
hade synpunkter på matchförloppet.
Där var Anatolij Karpovs