Nummer 7/2006 - Sveriges Schackförbund

Buenos Aires
vinna de två sista för att ta en
andra GM-inteckning. På sätt och
vis var det tråkigt att jag skulle
vinna mitt enda parti just mot
honom (i näst sista ronden), men
han har stor potential och når
säkert målet inom en snar framtid.
Till sist var det Needleman,
med sexton år turneringens
benjamin, som kom närmast
inteckningen. Han var tvungen
att vinna sista rondens parti mot
Fier och fick upp ett damslutspel
med bonde mer. Brasilianaren
kämpade dock heroiskt och efter
120 drag slutade det med remi.
Således blev det inga GM-inteckningar
i den här turneringen.
Tråkigt på ett sätt men samtidigt
en trevlig påminnelse om att den
här typen av turneringar inte
automatiskt måste resultera i
inteckningar.
Nuförtiden ser man tyvärr, i
olika delar av världen, suspekta
turneringar där spelare och
ibland även arrangörer verkar
resonera på annat sätt och det
hela reduceras till en affärsuppgörelse.
Mitt förslag till Fide för
att bromsa den utvecklingen
skulle vara att 1) sänka lägsta
prestationsrankingen för GMnormer
från 2600 till 2550; 2)
utöka antalet nödvändiga GMinteckningar
från tre till tio. Då
blir det dyrare och mer tidsödande
att missbruka systemet,
medan en spelare som gång efter
gång upprepar ett 2550-resultat
väl har bevisat att han spelar som
en medelstark stormästare? Enligt
min uppfattning är denne
minst lika förtjänt av stormästartiteln
som någon som gör tre
2600-resultat för att aldrig mer
nå liknande höjder i sin karriär.
IM-normerna kan för övrigt
hanteras på liknande sätt, med
2400 som lägsta prestationsranking
istället för nuvarande 2450.
För att återgå till Buenos Aires
36
TfS nr 7/2006
så lyckades målsättningen bättre
i den andra turneringen, där en
GM-inteckning bärgades av den
sextonårige hemmaspelaren
Damián Lemos. Jag hade inte sett
honom spela tidigare men däremot
kände jag väl till de flesta av
hans konkurrenter. Lemos hade
med 2371 det näst lägsta elot i
turneringen men vann utan större
problem och fixade normen
redan ett par ronder före slutet.
■ Vid en öppen turnering i
Tarragona (19–27 augusti) tog
Pontus Carlsson en andra stormästarinteckning.
Efter en vinst
mot stormästaren Artur Kogan i
femte ronden hade han 4½
poäng och kunde säkra inteckningen
med fyra avslutande
remier.
Sicilianskt (B 48)
Pontus Carlsson
Artur Kogan
1.e4 c5 2.Sf3 Sc6 3.Sc3 d6
4.d4 cxd4 5.Sxd4 Sf6 6.Lg5 Db6
7.Le3 a6
Partiet Jemelin–Jobava, Abu
Dhabi 2003 slutade 7...Dxb2
8.Sdb5 Db4 9.Ld2 Sxe4?! 10.a3!
remi. Förmodligen hade spelarna
kommit överens om remi i förväg,
för efter 10...Sxc3 11.axb4
Sxd1 12.Sc7+ Kd8 13.Sxa8 Sb2
14.Lc3 är svarts springare väl så
instängd som vits. Vit kommer i
materiellt överläge.
8.a3
Och nu är 8...Dxb2? idiotiskt på
grund av 9.Sa4.
8...Dc7 9.Le2 e6 10.0-0 Le7
11.f4 0-0 12.De1 Ld7 13.Dg3
Tfe8 14.Sf3 Lf8 15.Tad1 Se7
16.Ld3 Sg6
Vits pjäser är harmoniskt uppställda
för ett angrepp. Det är
Överraskande men vad jag kunde
se gick det hela rätt till. Trenden
med unga, starka spelare långt
ner i åldrarna börjar synas även i
Sydamerika.
Nästa tävling för min del är en
sluten turnering i Santiago som
organiseras i mitten av november
av Endesa, den chilenska motsvarigheten
till Elverket ungefär.
I nr 1/07 får ni en rapport från
den tävlingen. På återseende!
dags att trycka på startknappen.
17.e5 dxe5 18.fxe5 Lc5?! 19.
Lxc5 Dxc5+ 20.Kh1 Sd5 21.
Sxd5 exd5 22.Sg5! Te7
23.Sxh7!
Poängen är att svarts dam har
problem med att hålla tornet på
e7 under uppsikt, t.ex. 23...Kxh7
24.Dh4+ Kg8 25.Lxg6 fxg6
26.b4! och damen tvingas släppa
tornet.
23...Sxe5
Lika otillräckligt som allt annat.
Vit hotade att slå två gånger på
g6 och backa med springaren med
ett avgörande angrepp.
24.Sf6+ Kf8 25.Sh7+
Carlsson var ute efter att spara
lite tid. Båda parter var i tidsnöd.
25...Kg8
25...Ke8 26.Dxg7 är lika hopplöst.