Lokala krafter mot globalt tryck? (PDF) - Kommunal

Lokala krafter
mot globalt tryck?
Om den sociala ekonomin
www.kommunal.se
1

2
Fakta och debatt
Rapporter publicerade under det senaste året:
4. I stressens spår. En rapport om ohälsan under 90-talet
av Yeshiwork Wondmeneh
5. De äldre och sjukvården. Klarar sjukvården att vi blir
allt äldre? En rapport av Tor Hatlevoll.
6. Anställningskostnad. En kalkylmodell för redovisning
av kostnader vid timanställning En rapport av Paula Liukkonen.
1:2003. Anställning på lika villkor? En jämförande studie
om orsakerna till det stora antalet tillfälliga anställningar
i äldre- och handikappomsorgen.
En rapport av Elisabeth Schantz.
Produktion: Kommunals press-och informationsenhet
och Starck Design AB
Art.nr 7141 521 1

Innehåll
Förord 4
Inledning 5
Begreppet social ekonomi 7
Sociala företag, sociala kooperativ 11
Exempel från andra länder 15
Har det sociala företagandet en egen nisch? 20
Social entreprenör 22
Om globaliseringen 27
Kan välfärdsstatens försvagning kopplas till globaliseringen? 31
Om risker i ett delat samhälle
och om den sociala ekonomins roll 34
Sammanfattning 36
Litteratur 39
INNEHÅLL 3

4 FÖRORD
Förord
Nittiotalskrisen med hög arbetslöshet, låg sysselsättning och vacklande
social välfärd väckte debatter som bidrog med nya begrepp och nya
benämningar på bekanta idéer.
Ett av de svåra eller otydliga begreppen som dök upp och som
dessutom hade beröringar med Kommunals verksamhetsområden, var
social ekonomi. Vad detta sammansatta ord stod för, var inte särskilt
tydligt utanför den krets som aktivt sysslade med frågan. Kretsen
bestod av personer eller organisationer som arbetade inom den ideella
sektorn, t ex kooperatörer, akademiker som studerade eller forskade om
den ideella sektorn samt de särskilda organ inom EU som har direktiv
att stödja socialekonomin för att skapa nya sysselsättningstillfällen.
För Kommunal är det alltid angeläget att försöka skaffa sig kunskap
om företeelser som direkt eller indirekt kan påverka våra medlemmars
arbetsliv och välfärd. Därför gav vi 1999 ut ett kort bakgrundsmaterial
om social ekonomi, som fanns tillgängligt för alla som ville följa eller
delta i debatten som då var högaktuell.
Det finns i dag ett behov av att gå vidare och utveckla debatten om
begreppet social ekonomi och dess koppling till ännu ett annat svårt
begrepp, globalisering. Utifrån olika teoretiska resonemang och framför
allt genom att presentera erfarenheter både i Sverige och i andra
länder, försöker Yeshiwork Wondmeneh i denna skrift att bidra till ökad
kunskap och stimulera till öppna frågor och nya idéer kring ämnet.
Rolf Andersson
Utredningschef

Inledning
Social ekonomi som begrepp dök upp i Sverige kring mitten av nittiotalet
och presenterades som synonym till den mer bekanta ideella
sektorn, som också kallades för den tredje eller den informella sektorn.
I debatten om social ekonomi rådde många oklarheter och
begreppsförbistringar. Detta var inget att förvånas över, eftersom
debatten ägde rum under en period då den kommunala omsorgen i
Sverige var krisdrabbad.
Äldres vård och omsorg blev eftersatt som en följd av stor personalminskning,
som i sin tur föranleddes av nedskärningar i de offentliga
utgifterna. Personalen som blev kvar utsattes för en tärande känsla
av otillräcklighet och ökande stress. För många var det obegripligt
att professionell omsorgs- och omvårdnadspersonal fick gå arbetslös
medan allt fler bland de äldre, handikappade, demens- och psykiskt
sjuka och barn inte fick den hjälp som de trott att de var berättigade
till.
Situationen ledde till att volontärer började träda fram och
erbjuda obetalda tjänster, och samtidigt kom det att hävdas att
den sociala ekonomin skulle vara räddningen undan krisen inom
omsorgen. Andra europeiska länders erfarenheter från den sociala
ekonomin refererades som exempel, och om den kommunala
omsorgen sa man att ”den aldrig mer skulle klara sin uppgift.”
Detta väckte starka känslor, men också frågor som var viktiga för
Kommunals medlemmar:
Skulle lösningen på problemen för den krisdrabbade kommunala
omsorgen verkligen vara frivilliga och obetalda insatser? Vad skulle
det i så fall innebära för kommunalarnas yrkeskompetens, för
deras löneutveckling och för brukarnas rätt till tjänster med god
kvalitet?
Frågorna ställdes som försvar för den omsorg som ju tidigare
successivt lyfts bort från den stora obetalda sektorn, alltså hemmet
och den frivilliga sektorn, och utvecklats till en professionell sektor
i offentlig regi med olika yrkesinriktningar – äldreomsorg,
barnomsorg, handikappomsorg. Den kommunala sektorn har skapat
många arbetstillfällen men också jämlika förutsättningar för alla som
behöver omsorgen.
INLEDNING 5

6 INLEDNING
Frågorna ställdes också som försvar för jämställdheten, för
kvinnors fortsatta deltagande i yrkes- och samhällslivet, vilket ju
också är beroende av en väl utvecklad och väl fungerande omsorg.
Men hur var det egentligen? Handlade social ekonomi om att fylla
tomrummen efter professionell omsorgspersonal med obetalda
volontärer? Vad blev fortsättningen på debatten?
Denna rapport ska resonera om dessa frågeställningar och
ett försök att definiera begreppet social ekonomi ska göras.
Resonemangen är grundade både på teoretiska slutsatser och på
exempel ur verkligheten. De svenska erfarenheterna finns inom vitt
varierande områden som föräldra- eller personalkooperativ inom
daghemsverksamheten, småskaligt företagande i glesbygden och
alternativa verksamheter till arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Denna rapport berättar om Äldreboendeskooperativet Jägarbacken i
Åmot och Cooperativa Neuve Risposte i Rom.
Vi försöker belysa både de särskilda egenskaper som kännetecknar
den sociala ekonomin och bakgrunden till varför den kommit att bli
en aktuell fråga under nittiotalet. Den sociala ekonomins förespråkare
har bl a lyft fram globaliseringen som en viktig bakgrund.
Samtidigt vill vi betona att rapporten inte alls belyser de fackliga
verktyg vi har för att ta tillvara de anställdas rättigheter i en globaliserad
värld, som ILO-konventioner, fackligt samarbete över
nationsgränserna, solidaritetsaktioner etc. Det pågående internationella
fackliga samarbetet är en viktig motvikt mot den obalans som
en del av globaliseringen skapar – men dessa frågor behandlas alltså
inte vidare i rapporten.
Förhoppningsvis bidrar rapporten med mer information och
kunskap om den sociala ekonomin som i sin tur kanske kan stimulera
till nya frågor och diskussioner.

Begreppet social ekonomi
Begreppet social ekonomi härstammar från franskans ”economie
sociale”, som myntades av en fransk ekonom under åttiotalet. Med
det␣ vsåg a han all den ekonomi som rullar utanför både det privata
näringslivet och den offentliga sektorn. Social ekonomi är ett samlingsbegrepp
för alla organisationer som är idéburna, frivilliga och styrs av
demokratiska beslut. I sådana organisationer är medlemmens frivilliga
engagemang och inflytande viktiga utgångspunkter. De bedriver
ekonomiska verksamheter, men det är inte i första hand vinstintresset
som är drivkraften.
Figur 1: Social ekonomi som ett samlingsbegrepp
S o c i a l e k o n o m i
Ideella organisationer
Kooperativ
Sociala företag/
Sociala kooperativ
Social ekonomi är ett samlingsbegrepp för ideella organisationer,
kooperativ och sociala företag. Kategorin kooperativ inkluderar ju
alla företag, även de väletablerade företag som numera är en del av
den regelrätta vinstdrivande marknaden. Med kategorin sociala
kooperativ/sociala företag ska denna rapport uppmärksamma
”nykooperationen” som vill lyfta fram och betona det sociala ansvaret
och samtidigt återuppliva och stärka kooperationens grundidé.
I vardagligt tal används de olika beteckningarna – volontärorganisationer,
välgörenhetsorganisationer, ideella föreningar, ideella
organisationer, frivilliga organisationer, kooperativ, sociala kooperativ,
osv. – lite ovarsamt, särskilt var det så i början av debatten om den nya
sociala ekonomin. Det skapade förvirring och missförstånd. Även om
det, i många fall, inte är lätt att dra tydliga gränser mellan en del av
begreppen, så är det ändå värt att försöka förstå vad de står för.
BEGREPPET SOCIAL EKONOMI 7

8 BEGREPPET SOCIAL EKONOMI
Ideella organisationer
Ideella organisationer definieras, enligt nationalencyklopedin, som
sammanslutningar som har till uppgift att främja sina medlemmars
gemensamma ideella strävanden och som inte primärt arbetar för
deras ekonomiska intressen.
Hit räknas volontärorganisationer, frivilliga organisationer,
välgörenhetsorganisationer och alla ideella föreningar. Det måste
dock påpekas att ideell förening bara är en associationsrättslig form
och inte en beteckning för en särskild grupp. Vilken ideell organisation
som helst kan välja den juridiska formen ideell förening och på
så sätt åtnjuta de särskilda ekonomiska regler som lagen fastställer.
Ideella organisationer av olika typer har stor förankring i det
svenska samhällslivet. Människor ägnar många obetalda timmar av
sin fritid åt små och stora föreningar, cirklar, sällskap eller intresseorganisationer.
Föreningssyftena varierar alltifrån några personers passion för en
särskild sak till ekonomiskt stöd för utvecklingsprojekt i andra länder.
Föreningen Litauens vänner, idrottsföreningar, bostadsrättsföreningar,
miljöskyddsföreningar, djurrättsföreningar, nykterhetsföreningar,
vinsmakarföreningar, syföreningar och litteratursällskap
är bara några i den uppsjö som finns i Sverige.
Statistiska Centralbyråns undersökningar om levnadsförhållandena
(ULF) visade hur den svenska befolkningens föreningsliv såg
ut år 2000.
Medlemskap 2000 Andel av befolkningen
I minst en organisation 90%
Aktiva medlemmar 44%
Med någon form av förtroendeuppdrag 27%
90 procent av den svenska befolkningen i åldern 16-84 år (ca 6,2
miljoner personer) är medlemmar i minst en organisation eller
förening. De som är aktiva medlemmar motsvaras totalt av 44
procent av befolkningen och 27 procent uppger att de har någon
form av förtroendeuppdrag. Jämfört med 1992 har antalet aktiva,
som då motsvarade 50 procent av befolkningen, minskat ordentligt.
Nedgången är betydligt mindre, bara 2 procentenheter, när det bara
gäller medlemskap.
De flesta, 75 procent av alla som är medlemmar i någon förening,
är med i mer än en förening. Närmare 2 miljoner människor, 28

procent av den totala befolkningen är medlemmar i minst fyra olika
typer av föreningar. (Räknar man ihop alla medlemskap handlar det
om drygt 30 miljoner medlemskap, varav en tredje del finns inom
kultur och rekreation.)
Enligt forskning från 2002 för Socialstyrelsens räkning, hade den
ideella sektorn, hit räknas även fackföreningarna, år 1992 en omsättning
på 60 miljarder kr eller 4,1 procent av BNP (bruttonationalprodukten).
Tjänsteverksamhet inom socialomsorgens område omsatte
ca 4, 4 miljarder kr, vilket motsvarade 7,4 procent av hela den ideella
sektorn.
Slår man ihop social service, hälso- och sjukvård och utbildning
uppgår det till 27 procent av hela den ideella sektorn. Det är lite
jämfört med andra länder – 57 procent i Storbritannien, 70 procent i
Tyskland och 85 procent i USA.
Kooperativ
”En kooperativ förening är en fristående sammanslutning av
personer som frivilligt samverkar för att tillgodose sina
gemensamma ekonomiska, sociala och kulturella behov och önskemål
genom ett samägt och demokratiskt styrt företag.”, skriver
Kooperativa institutet (Koopi).
De mest kända kooperativen i Sverige är Konsum, Riksbyggen
och HSB. De startades en gång för att lösa problem som inte löstes
på annat sätt. Människor gick samman och skapade egna alternativ
som kunde möta deras behov av konsumtionsvaror eller bostäder till
överkomliga priser. Dessa kooperativ har idag vuxit och blivit som
vilka stora företag som helst som konkurrerar på marknadens villkor.
De är nu så stora att de enskilda medlemmarna varken deltar i eller
har särskilt mycket inflytande i den demokratiska process som ska
vara kännetecknande för kooperationen. Medlemmarna i KF är
kunder som får sin medlemsnytta genom rabatter och återbäring.
Därför kommer denna rapport inte att uppehålla sig vid de stora
kooperativen, utan resonemangen inriktas på de nya småskaliga
kooperativen. Men att belysa de nya kooperativen med siffror visar sig
vara problematiskt på grund av att de statistiska källor som finns inte
gör tydliga indelningar mellan nya och gamla kooperativa företag.
Bristen på statistik gör att vi här lånar några siffror bara för att visa
hur utvecklingen under de senaste åren sett ut. I denna statistik är
kooperativen inte uppdelade på olika grupper.
BEGREPPET SOCIAL EKONOMI 9

10 BEGREPPET SOCIAL EKONOMI
Kooperationens Förhandlingsorganisation, KFO, har drygt 2 000
medlemsföretag med över 85 000 anställda inom branscher som
handel, petroleum, vård, omsorg, skola, förskola, industri, ideella
organisationer, folkrörelser och idéburna verksamheter.
Kooperativen inom detaljhandeln har flest anställda, medan vården,
omsorgen och skolan svarar för större delen av KFO:s medlemsföretag.
Av samtliga 2 000 medlemmar är ca 1 200, alltså 60 procent,
förskolor, fritidshem och friskolor.
En annan fingervisning hämtas här från Kooperativa institutets
(Koopi:s) webbsida, ett diagram som visar kooperationens utveckling
mellan 1994 och 2001.
Figur 2. Antalet ekonomiska föreningar år 1994 - 2001
Antal
15000
10000
Källa: Koopi
1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 År
Under första halvåret av år 2001 fanns ca 17 550 aktiva ekonomiska
föreningar – det är en vanlig associationsform för kooperativ verksamhet
– i Sverige, en ökning med ca 3000 sedan 1994. Ökningen 1999-
2000 på 550 föreningar dominerades av nya bostadsrättsföreningar.
Enligt Koopi har den relativt stora ökningen (2 procent) under 90talet
i sin helhet skett inom andra verksamheter än fastighetsbranschen,
som för hela perioden däremot haft en nedgång med
6 procent.
Hälften av föreningarna som var verksamma under 2001 har
funnits sedan 1970-talet eller längre, 20 procent startades under
1980-talet och ca 25 procent under 1990-talet.

Sociala företag, sociala kooperativ
Organisationer eller verksamheter som grundas på socialt engagemang
är inget nytt för Sverige, men nittiotalets sociala ekonomi skiljer sig
ändå från det som funnits tidigare. Forskningen visar också att de
ideella organisationerna i Sverige har sett olika ut vid olika perioder i
historien.
Perioden 1800-1890 präglades av en utbredd fattigdom och stora
sociala problem i städerna, dit många människor flyttade. Kristna
välgörenhetsorganisationer engagerade sig i problemen. Kyrkan
utförde då sitt välgörenhetsarbete i nära samverkan med den
offentliga fattigvården.
Från 1890 fram till 1920 kom det filantropiska engagemanget att
ta en professionell och byråkratisk form. Då kom det att handla om
organiserade volontärarbeten som, exempelvis, insamlingar för
stugor som tog hand om fattiga barn, vars mödrar var tvungna att
arbeta för att bidra till familjens uppehälle.
Efter kriget började den svenska välfärdspolitiken att sakta växa
fram och den offentliga barn- och äldreomsorgen byggdes upp
mellan 1940 och 1960, likaså den allmänna tandvården. Detta
trängde undan de frivilliga serviceverksamheterna. Sedan dess har
socialekonomins ”företagsdel” inom den sociala servicen varit begränsad
till få åtaganden som enbart kompletterade den offentliga
servicen. Men de ideella organisationerna i övrigt har fortsatt att
växa i betydelse för samhället.
Den slutsats (även om den är svag) man kan dra här är att samhällsutvecklingen,
vid varje historiskt tillfälle, bestämmer över vilken
roll organisationerna inom socialekonomin spelar. Perioden 1800-
1890 kännetecknades av stora inflyttningar till städerna med stora
sociala problem. Situationen väckte ett socialt ansvarskännande som
motiverade välgörenhetsverksamheter.
Under 1990-talet har debatten handlat om att skapa nya roller för
företagandet inom den sociala ekonomin även i Sverige. Sociala
företag ses av många som anser sig ha kunskap och erfarenhet om
den sociala ekonomin som alternativa producenter för välfärdstjänster.
Frågan är om man kan spåra någon särskild förändring som
ägt rum under nittiotalet som motiverar en förnyad roll för socialekonomin.
SOCIALA FÖRETAG
11

12 SOCIALA FÖRETAG
Vad är sociala företag/sociala kooperativ och vad är det som
motiverar deras tillkomst eller etablering?
Frågorna får besvaras med hjälp av några exempel och resonemang
kring dem i resten av rapporten.
Äldreboendekooperativet Jägarbacken i Åmot –
ett exempel på socialt företagande i Sverige
Äldreboendekooperativet Jägarbacken i Åmot besöktes av deltagarna
på den 7:e europeiska konferensen om social ekonomi, som ägde
rum i Gävle 7-9 juni 2001. Åmot är en by i Ockelbo kommun i
nordvästra Gästrikland.
Jägarbacken började sin verksamhet våren 1997, men förberedelserna
hade pågått i tre år. Initiativtagare till kooperativet var byrådet,
som också är sammanhållande i byns övriga utveckling. Inspirationen
kom från ett studiebesök som hemtjänstpersonalen i Åmot, Lingbo
och Ockelbo gjorde våren 1994 i äldrekooperativ i Jämtland.
Initiativtagarna ville skapa förutsättningar för byns äldre att bo
kvar i hembygden. De hoppades samtidigt att detta skulle ge några
arbetsillfällen åt de yngre som annars skulle ha tvingats att flytta.
Arbetslösheten och avfolkningen är ett problem som Åmot delar
med hela regionen.
För att förankra idéerna och försäkra sig om externt stöd började
initiativtagarna med att bjuda in representanter från Ockelbo kommun
och från kooperativet Gävleborg. I nästa steg engagerades
omsorgsnämndens politiker i möten med byborna. De beslutade att
bjuda in eldsjälar från andra kooperativ.
I början av 1995 startades studiecirklar för att man skulle få
kunskaper om hur äldrekooperativ kan drivas. Cirklarna gjorde också
en resursinventering, om hur de skulle skaffa fram lokaler och
inventarier och hur de skulle finansiera projektet.
I nästa steg ville byrådet förankra idén hos de tänkta brukarna och
skickade ut en enkät. Svaren visade att det fanns stora behov och
stort intresse för att starta ett kooperativ.
Då beslöt deltagarna i studiecirkeln att bilda äldrekooperativet
Jägarbackens ekonomiska förening och utsåg en grupp som skötte
det fortsatta arbetet. Arbetsgruppen gjorde täta studiebesök hos
andra äldrekooperativ i grannlänen och använde de erfarenheter och
kunskaper som dessa hade. De undersökte vilka byggnader de skulle
kunna ta över och om de skulle behöva bygga nytt. Kommunen

engagerades i byggfrågorna. Samarbetsandan hos byns invånare
hade en stor betydelse för sjösättningen av projektet.
Kooperativet kom igång våren 1997. Sedan dess ger det en mångfacetterad
service till de boende och även till de övriga byborna.
Matsalen är öppen även för dem som inte bor där, dock är antalet
platser begränsat. Biblioteket och bystugan är en träffpunkt för hela
byn. I byggnaden finns både distriktsköterskemottagning och frisörsalong.
Kooperativet Jägarbacken är inte det enda exemplet i Sverige, inte
heller det framgångsrikaste när det gäller att skapa arbetstillfällen.
Men det är ett bra exempel på ett lokalt försök att lösa ett numera
väl känt avfolkningsproblem i glesbygden. Byborna kände socialt
ansvar för både de äldre, som i brist på alternativ skulle ha skickats
till Ockelbo, och för byns framtid. Eldsjälarna mobiliserade den
lokala kraften, utnyttjade de nätverk som fanns i bygden och utanför
den. Under mobiliseringen och efter kooperativets etablering ökade
självkänslan bland byborna och tilliten till varandra växte.
Jägarbackens boendekooperativ hjälpte inte bara de äldre att
stanna kvar i den miljö de kände sig trygga i, utan det skapade
också en träffpunkt för alla byborna och det stärkte den sociala
gemenskapen.
Basta arbetskooperativ
I Sverige finns flera exempel på verksamheter inom den sociala
ekonomin. Några har funnits innan begreppet infördes, andra är
nyare och försöker anpassa sig till modeller som är formade efter
socialekonomins teorier och efter erfarenheter i andra länder.
Basta arbetskooperativ i Nykvarn utanför Södertälje är ett
exempel på socialt företag i Sverige, där personer som slutat att
missbruka droger får alternativ rehabilitering. Det startades 1994
efter en känd italiensk modell, ett stort kooperativ San Patrignano
utanför Rimini, som rehabiliterar och skapar sysselsättning för
1 500 personer med ett förflutet i heroinmissbruk.
Basta erbjuder inte någon som helst medicinsk behandling.
Rehabiliteringen består av arbete, där ansvar, krav, solidaritet,
inflytande, feedback och resultat med god kvalitet anses skapa
självkänsla och stolthet, som i sin tur är vägen till seger mot
missbruket.
SOCIALA FÖRETAG
13

14 SOCIALA FÖRETAG
Mentorerna eller handledarna är själva gamla missbrukare, så de
nyintagna lär sig att kämpa igenom sitt missbruk av människor med
likadana erfarenheter. Detta anser kooperativet är nyckeln till
rehabiliteringens framgångar.
Basta har fem affärsdrivande enheter inom verksamheterna
snickeri, isolerteknik, byggteknik, hundpensionat och klottersanering.
Även enheterna Värdshus, Kontor, Lantbruk och Hästar
samt Data redovisar intäkter, trots att de i huvudsak producerar för
internt bruk.

Exempel från andra länder
Olika länder världen över har olika erfarenheter av kooperation och av
deltagande i frivilliga och ideella verksamheter. Till skillnad från Sverige
har en stor del av den sociala omsorgen i många länder i västvärlden
skötts inom den sociala ekonomin. Stiftelser, religiösa samfund,
välgörenhetsorganisationer och liknande ideella organisationer i
Tyskland, Storbritannien, USA, Italien eller Spanien erbjuder omsorg
för äldre, fysiskt eller psykiskt handikappade eller missbrukare.
I många västeuropeiska länder har en förnyelse av den socialekonomiska
sektorn pågått sedan 70-talet. Många utdöende bygder
och lokala samhällen i Spanien och Italien har mobiliserat sin lokala
kraft och skapat sociala kooperativ/sociala företag med goda resultat.
Men även missnöje med kommunala verksamheter har varit drivkrafter
bakom startandet av kooperativ/sociala företag.
Erfarenheter från föregångslandet Italien
Italien har blivit känt för sina lyckade sociala kooperativ och är i dag
ett föregångsland dit många åker för att lära sig mer. Dock varierar
erfarenheterna mellan olika delar av Italien. Den södra delen som
har en mer individualistisk kultur saknar kooperativ tradition. Även
arbetslösheten visar stora regionala skillnader, och den är betydligt
högre i söder. Ungdomskooperativen har till följd av detta börjat
etableras i söder.
I de nordliga delarna började kooperativen på 70-talet som
aktioner mot utslagning av flyktingar och andra missgynnade grupper.
Från början bedrevs storköksverksamhet och bespisning. Sedan
utvecklades idéerna till serviceverksamheter inom omsorgen. Kommuner
och landsting började så småningom att anlita dem när det
saknades offentliga alternativ. På andra håll kom kooperativen som
ett svar på de byråkratiska problem och trögheter kommunerna haft.
Ett lyckat exempel som belyser den senare varianten är Cooperativa
Neuve Risposte (CNR) i Roms utkant.
Cooperativa Neuve Risposte (CNR) – ett socialföretag
Cooperativa Neuve Risposte (CNR) är ett socialt kooperativ som
bedriver olika verksamheter inom omsorgen för barn, handikappade
och äldre samt erbjuder psykisk vård och andra aktiviteter.
EXEMPEL FRÅN ANDRA LÄNDER
15

16 EXEMPEL FRÅN ANDRA LÄNDER
Kooperativet startade i början av 80-talet som en nyetablering.
Initiativet togs av en lågstadielärarinna, som idag är kooperativets
ordförande eller direktör.
Hon hade länge upplevt att kombinationen av ökande resursbrist
och kommunens byråkratiska stelhet lett till att barnen i hennes
skola for illa allt oftare. De fick inte det respektfulla bemötande som
bör ingå i en bra barnuppfostran. Ingen orkade lyssna på barnen i
skolan och många hade dålig hemmiljö, så de mådde dåligt och det
märktes på den konfliktladdade kommunikationen i vardagen.
En del bland skolpersonalen kände sig inte tillåtna att använda de
knappa resurserna, både tid och pengar, på ett kreativt sätt för att
hjälpa barnen. Lärarinnan tyckte om sitt arbete men blev allt mer
frustrerad över situationen och började förlora sin arbetsglädje.
Hon accepterade dock inte denna hopplöshet, utan bestämde sig
för att göra någonting av det engagemang för barnen som hon
kände.
Hon samlade nio personer som var intresserade av barns och
minderårigas väl och ve, och satte i gång en diskussion om vilka
möjligheter och hinder som fanns för att starta en kooperativ
verksamhet.
Samtidigt som gruppen höll på att blöta och stöta sina tankar,
aktualiserades några reformer inom hälsovården och socialtjänsten.
Bakgrunden till denna reform var politikernas oro för att den offentliga
omsorgen inte skulle klara av de ökande behoven hos den
åldrande italienska befolkningen. Med andra ord gällde reformen
äldreomsorgen.
CNR-gruppen såg genast en möjlighet till finansiering och ville
inte missa chansen, så de anpassade snabbt sina idéer till myndigheternas
krav. Så de startade verksamheten inom hemtjänsten, trots att
de ursprungligen ville starta ett kooperativ inom barnomsorgen.
Kommunerna ville ha enkla och billiga tjänster till de gamla,
medan eldsjälarna i CNR var måna om att utveckla och erbjuda
tjänster av bra kvalitet.
Men kommunen hade låga krav på anbudsförfarandet och det
hjälpte CNR, som inte hade någon vana av upphandlingar. Anbudet
bestod av en enkel projektbeskrivning utan detaljerad budget.
Denna institutionella lucka ökade gruppens chans att vinna anbudet
och att etablera sig.
I dag kan kooperativet framgångsrikt erbjuda följande tjänster:

1. Barnomsorg. Består både av daghem och aktiviteter för
hemmavarande föräldrar med barn. CNR erbjuder enkla
datorhanteringskurser, syslöjd, och keramikarbete för vuxna och
olika aktiviteter för barnen. Det är en utvidgad öppen
förskoleverksamhet.
2. Hemtjänst/hemhjälp och dagcenter
3. Familjehem/gruppboende
4. Semesterhem/sommaraktivitet
5. Ungdomsgård
6. Jourhem för misshandlade, mm
Kunskapen om människor och socialt ansvarskännandet är viktiga
resurser som har lagt grunden till CNRs framgångar. Samarbetet
med fackföreningen är bra och styrelsen tycker att det är en av de
faktorer som är avgörande för etableringen. Den andra faktorn är
lagen om sociala kooperativ som kom 1991.
CNR satte tidigt upp tre principer för att säkra sin ställning som
ett hållbart alternativ:
1. Kooperativet skulle inte vara en tillfällig arbetsplats där man
hamnade bara i väntan på något bättre
2. Fast lön till personalen
3. Bra arbetsmiljö, så att personalen klarar av att jobba kvar till
pensionen.
En annan avgörande förutsättning för CNR och dess framgång var
tilliten. Kooperativet skulle inte ha klarat av det hårdare (till skillnad
från hur det var vid startläget) upphandlingsförfarandet utan det
sociala kapital som består dels av tilliten sinsemellan men även den
gentemot facket.
De återkommande upphandlingarna skapar hård konkurrens och
det innebär en press nedåt på lönerna. För fackföreningen blir det
ett svårt dilemma att det är avtalets minimilön som betalas samtidigt
som man vill fortsätta att stödja kooperativet så att det klarar av
upphandlingarna och att behålla uppdraget – och ändå har CNR inte
alltid kunnat betala ut minimilönen.
Kooperativets medlemmar tvingas ibland att avstå från lönekrav
och i stället kompensera sig på andra sätt.
CNR har idag 120 medlemmar och anställda och 30 medarbetare
(extra resurser). Kooperativets daghemslokal (Cantere Infanzia), där
även den öppna förskolan finns, är ekologiskt byggd. Etik och en
EXEMPEL FRÅN ANDRA LÄNDER
17

18 EXEMPEL FRÅN ANDRA LÄNDER
kvalitativ tjänst med ”social respekt för barnen” som motto är grunden
för verksamheten.
Av CNRs erfarenheter kan vi dra följande slutsatser:
• Det går att etablera en verksamhet inom den sociala ekonomin
om förutsättningarna är de rätta, som en institutionell miljö (i
detta exempel gäller äldreomsorgsreformen och lagen om sociala
kooperativ), kunskap och socialt kapital. Den reform som
tidsmässigt sammanföll med gruppens tillkomst spelade en viktig
roll och gjorde en snabbare etablering möjlig.
• Socialt kapital kan definieras som materiella eller humana
resurser som skapas genom att mobilisera den lokala kraften till
samarbete. Den bestämmande faktorn är tillit. Tänk om någon
eller några av grundarna vid starten hade haft inställningen
”Vilken garanti har jag för att andra också avstår från sin ersättning
när det är deras tur? De kan ju strunta i det, helt eller delvis, utan
att jag kan göra något åt det. Nej, jag vill inte bli lurad.” En sådan
inställning skulle hindrat bildandet av kooperativet, och då skulle
samhället ha gått miste om de arbetstillfällen och de positiva
sociala förändringar som skapats. Detta ogynnsamma tillstånd
kallas social fälla och är motsatsen till socialt kapital.
• Det sociala kapitalet är ett bra skyddsnät om problem skulle
uppstå, som kapitalbrist. Några av grundarna har arbetat många
obetalda timmar under etableringsfasen. Sin egen försörjning
valde de att dryga ut genom att samtidigt arbeta i den kommunala
skolan. Detta hade inte varit möjligt utan en fullständig tillit till
varandra.
Några problem och den fackliga synen på dem
De sociala kooperativen i Italien är indelade i socialkooperativ A och
B. CNR är ett exempel på socialkooperativ A. Socialkooperativ B
bildas för att framför allt skapa arbete åt psykiskt och fysiskt handikappade
personer.
En del av kooperativen i B-gruppen, men det förekommer även i
A-gruppen, betalar till sina anställda (som också är kooperativens
medlemmar) löner som är 30-40 procent lägre än på den övriga
marknaden. Fackföreningarna och de kooperativa förbunden försöker
komma åt problemet med hjälp av kollektivavtalet. Men det går
inte att påverka de företag som inte är medlemmar i något av
kooperativförbunden.

Löneskillnaderna är ett problem speciellt i söder där arbetslösheten
är hög. För den enskilde handlar det om valet mellan
arbetslöshet och lägre lön.
Enligt fackföreningarna är arbetsmiljön ofta sämre i sociala
kooperativ än i andra företag.
Fackföreningarna uppskattar att sociala företag inte är vinstdrivande
och att de främjar solidaritet och social etik. De stöder dem
för dessa grundidéer. Facken är också medvetna om att arbetslöshet
är alternativet för många av socialkooperativens medlemmar/anställda.
Detta skapar ett svårt dilemma när löne- och arbetsmiljöproblemen
ska hanteras.
Fackföreningarna vill undanröja lönedumpning och dålig arbetsmiljö
genom att påverka dels lagstiftningen och dels de kooperativ
som inte är medlemmar i kooperativförbunden så att även de blir
öppna för insyn. De för dialog även med enskilda sociala företag.
EXEMPEL FRÅN ANDRA LÄNDER
19

20 EN EGEN NISCH
Har det sociala företagandet
en egen nisch?
Efter flera års debatt om socialekonomins form, organisationsstruktur,
finansiering och bärkraft verkar nu större fokus sättas på sociala företag.
Detta betyder inte att socialekonomins övriga former är mindre
viktiga.
Statsvetaren och debattören Bo Rothstein skriver, i sin artikel
”Socialt kapital i den socialdemokratiska staten. Den svenska modellen
och det civila samhället”, att aktivt medlemskap i frivilliga organisationer
och många informella sociala kontakter leder till ökad mellanmänsklig
tillit i samhället.
Sociala företag har socialt ansvar som hela sin affärsnisch, om man
får lov att säga det på marknadens språk. Men begreppet socialt
ansvar förekommer ju även bland etablerade företag i den privata
sektorn, där det tolkas och tillämpas på många olika sätt.
Det kan handla om en bra personalpolitik som tar hänsyn inte
bara till arbetsplatsen i sin helhet utan också till den enskilde i frågor
om kompetensutveckling och arbetsmiljö eller en rekryteringspolicy
som bejakar mångfald med avseende på kön, sexuell läggning,
funktionshinder, etnicitet, ålder, mm. Vidare kan företag hänvisa till
sina allmänna riktlinjer om miljö och ekologi eller om mänskliga
rättigheter.
I ett referat från ett seminarium som SNS (Studieförbundet
Näringsliv och Samhälle) och Svenska Amnesty ordnade i september
2001, med rubriken ”Mänskliga rättigheter – företagens ansvar?”
och som är publicerat på webben står:
”I globaliseringens spår får företagen en allt viktigare roll för
demokrati och människovärde. De kan inte stå vid sidan om som
åskådare och låta andra stå för engagemanget. Allt fler företag inser
detta och gör arbetet för mänskliga rättigheter till en självklar del av
sin verksamhet.”
Carl-Johan Bonnier, styrelseordförande i SNS, sa på seminariet
bl a att socialt ansvar är företagens ansvar och nödvändigt för lönsamheten
på sikt. Han sa också att det var en fråga för ledningen och
därför måste engagemanget börja uppifrån.
Utrikesminister Anna Lind medverkade också och nämnde i
sitt tal att de företag som har intresse för frågan, som t ex. IKEA,

samarbetar med organisationer som Rädda Barnen för att undvika
leverantörer som använder barnarbete.
En annan talare sa att det finns ett starkt samband mellan socialt
ansvar och gott ekonomiskt utfall. Representanterna för näringslivet
gjorde det tydligt i sina tal att företagens intresse för att ta socialt
ansvar är direkt kopplat till den ekonomiska lönsamheten, helt i
överensstämmelse med företagsekonomiska principer.
På samma sätt som personalvård/personalpolitik och miljöhänsyn
har använts som konkurrensfaktorer, kan också etiska värden som
påverkar människorättsförhållanden användas.
Ur referatet kan vi dra minst en slutsats: Företagen kommer inte
att offra ekonomisk lönsamhet för socialt ansvar. De stannar inte på
ett ställe bara för att de känner socialt ansvar för sina anställda som
riskerar att bli arbetslösa. De flyttar dit det är lönsammare, för
företag som verkar i global konkurrens räcker det alltså inte bara
med lönsamhet. De jagar efter en relativt större lönsamhet, lönsamhet
i jämförelse med andra företag i samma bransch.
Till skillnad från de traditionella företagen utgör socialt ansvar
själva grunden för startandet av företag inom socialekonomin.
Sociala företags nisch är alltså socialt ansvar. Eftersom sociala företag
inte startas med vinst som främsta syfte, kan de inte heller ha större
lönsamhet som motiv för att utveckla sina verksamheter. Det behöver
dock inte innebära att de inte strävar efter lönsamhet.
Förutom socialt ansvar finns det flera mål och principer bakom
socialekonomins verksamheter.
1. Skapande av tillit
2. Stimulans till egen makt för det lokala samhället eller för enskilda
grupper och individer, vilket kallas Empowerment i den
”socialekonomiska vokabulären”
3. Utnyttjande och uppbyggande av det sociala kapitalet
4. Mobilisering av den lokala kraften
5. Arbete i nätverk
6. Demokrati och öppen dialog
7. Underifrånperspektiv, engagemang och delaktighet
Detta är begrepp som naturligtvis kan förekomma i alla moderna
verksamheter i alla sektorer, men de är socialekonomins säregenskaper
eller det sociala företagandets ”profiler”.
EN EGEN NISCH
21

22 SOCIAL ENTREPRENÖR
Social entreprenör
Hur bärkraftig är den sociala ekonomin? Kan sociala företag skapa hållbar
sysselsättning för arbetslösa eller alternativa lösningar på de problem
som skapas då välfärdsstatens trygghetsmodeller inte räcker till? Det är
frågor som engagerar både dem som tvivlar på den sociala ekonomin och
dem som ser på den som ett svar. Genom att introducera ytterligare en
dimension i det sociala företagandet, nämligen entreprenörskap, försöker
forskare inom socialekonomin bemöta tvivlen.
Den engelske forskaren Charles Leadbeater påpekar i sin bok ”The
rise of the social entrepreneur” att idén om socialt entreprenörskap
kan verka motsägelsefull eftersom entreprenörer är hjältar i den
vinstmaximerande sektorn. Hur kan social välfärd och entreprenörskap
gå ihop? frågar han. Efter att ha definierat de två delarna, social
och entreprenör, var för sig försöker han själv besvara frågan. Han
diskuterar några exempel för att förtydliga vad han menar.
Före presentationen av definitionen återges här ett av hans
exempel.
Exemplet Eldonian
Slutet av 70-talet var en besvärlig tid i Liverpool. Den globala konkurrensen
och lågkonjunkturen med stora företagsnedläggningar som
följd bröt ner arbetarsamhällena. Den svaga ekonomin följdes upp av
ett beslut i stadsfullmäktige som skulle tvinga folk att flytta från sina
gamla hyreslägenheter bort till nybyggda bostäder i förorter i stadens
utkanter. Eldonian började som ett motstånd mot detta beslut.
En karismatisk lokalledare som hette Tony McGann mobiliserade
då en grupp hyresgäster som bodde runt Eldon Street och Burlington
Street i Vauxhall, nära stadskärnan, för att kräva bättre bostäder.
Mobiliseringen resulterade i att boendekooperativet Eldonian
bildades. Femton år senare kunde kooperativet bli ägare till 300
bostäder av hög kvalitet med församlingslokal, omsorgsservice och
idrottsanläggningar. Innan dess hade organisationen gått igenom
många svårigheter som orsakades av maktstrider mellan olika politiska
partier och mellan olika grupperingar inom ett parti.
Trots att Eldonian vid olika tillfällen tvingats att ge upp sina
ambitioner har man ändå lyckats att behålla det sociala kapitalet
genom att hålla nätverken av stöd och kontakter vid liv.

Organisationen var hela tiden öppen för sina medlemmar, de
berörda hyresgästerna. De engagerades från grunden genom att vara
med och planera, fatta beslut och rita sina egna lägenheter. Deras
individuella behov och önskemål togs på allvar och sattes i verket
utan att hindras av centralt bestämda och rigida planer. Man var
medveten om att de gamla, de unga, barnfamiljerna och de ensamstående
hade olika behov och önskemål. Dessutom var det viktigt att
hålla hög standard på de planerade bostäderna, vilket gjorde att
medlemmarna tilläts ha höga förväntningar.
Delaktigheten, engagemanget och förväntningarna stärkte självförtroendet
hos enskilda individer och även den lokala tilliten.
Gemenskapen och känslan av att äga sin bostad påverkades positivt.
Exemplet visar att den entreprenörsanda som Tony McGann hade
var nödvändig för att sätta den lokala kraften i rörelse. Han var en
social innovatör som trodde på en genuin delaktighet av de berörda
människorna. Han begränsade sin ledarroll till att mobilisera och
hålla samman i stället för att ta över allt eller köra över alla.
För lokalsamhället kvarstår det andra stora och centrala problemet,
den höga arbetslösheten. Eldonianprojektet arrangerar
utbildningar och arbetar i olika nätverk för att skapa förutsättningar
för nya arbetstillfällen. Det har t. ex. fått flera frivilliga organisationer
att arbeta för att bilda en kreditförening som kan lånefinansiera
kooperativa initiativ. Små företag har etablerat sig, men det har varit
svårt att få större privata företag att flytta till området.
Det finns flera exempel på sociala entreprenörer som har hjälpt
och hjälper lokala samhällen att ta vara på den egna kraften för att
motverka totalt förfall. Även i de fall där det ekonomiska resultatet
varit bra återstår frågan om det är hållbart. Men gemensamt för de
flesta exemplen är att de uppnår sina sociala mål.
Många debattörer som exempelvis den välkände Robert Putnam
anser att framgångar i de sociala målen bestämmer även de ekonomiska
målen. De nya sociala företagen behöver kanske mer tid för
att påvisa det.
Slutligen kan det sägas att entreprenörerna, utifrån detta och
andra exempel är sociala för att:
• De åstadkommer resultat/utfall som främjar välfärd och
välbefinnande.
• Deras viktiga tillgångar är olika former av socialt kapital –
relationer, nätverk, tillit och samarbete – som är källor till både
humankapital och till finansiellt kapital.
SOCIAL ENTREPRENÖR
23

24 SOCIAL ENTREPRENÖR
• De organiserar verksamheter som är sociala i den meningen att de
inte kontrolleras av aktieägare eller att de inte huvudsakligen har
vinst som syfte.
• De är ofta lokala entreprenörer för de engagerar sig i
utvecklandet av det lokala samhället. Men det finns också sociala
entreprenörer som arbetar för idéer med global räckvidd.
Trots vissa skillnader delar sociala entreprenörer en del karaktärsdrag
med traditionella entreprenörer:
• De lyfter upp otillfredsställda behov och mobiliserar outnyttjade
resurser för att bemöta de otillfredsställda behoven.
• De är drivna, beslutsamma, ambitiösa och karismatiska. Deras
drivkraft är idéer till skillnad från entreprenörer i den privata
sektorn, vars drivkraft är vinst.
• De är ofta innovatörer och skiljer sig från privata entreprenörer
som kan bli framgångsrika utan att nödvändigtvis vara innovativa.
Leadbeater skriver att sociala entreprenörer kännetecknas av
professionalism och dynamism, som normalt brukar avspegla snabbt
växande små företag. Denna professionalism och dynamism tycker
Leadbeater riskerar att bli förbisedd på grund av den felaktiga syn
som många har på den frivilliga sektorn.
Som innovatörer väntas sociala entreprenörer att bidra till en hållbar
och långsiktig ekonomi som är i behov av inte bara teknologiska
och organisatoriska innovationer utan även sociala. Detta tänkande
bygger på argument om att nya sociala utmaningar uppstår och att
dessa inte kan mötas enbart av den offentliga och den privata sektorn.
Vinstfrågan
Resonemangen om vilken betydelse det sociala entreprenörskapet
har för den sociala ekonomin ska kopplas till ytterligare en viktig
fråga: Kan sociala företag klara sin verksamhet utan vinst?
I näringsdepartementets rapport ”Social ekonomi – en tredje
sektor för välfärd, demokrati och tillväxt” står det att vinstsyfte inte är
detsamma som vinstmaximering. Och vinstmaximering definieras,
med hjälp av en citat ur Ekonomisk uppslagsbok 1968, som en ”strävan
efter att nå den verksamhetsvolym där totalintäkterna överstiger
totalkostnaderna med större belopp än för varje annan verksamhetsvolym”.
Vidare heter det att all näringsverksamhet, även inom den

sociala ekonomin, strävar efter vinst för att betala sina kostnader och
bygga upp en stabilitet på kort och lång sikt. Här är vinst inte detsamma
som vinstmaximering och avkastning till aktieägare.
Överskott, som kooperativa verksamheter får när alla utgifter är
betalda, går tillbaka till verksamheten eller används för återbetalning
av lån. Pengar används ju inte för att generera överskott utan för att
uppnå gemensamma mål i kooperativet. Inom den sociala ekonomin
ska verksamheterna grundas på medlemsnytta/allmännytta och har
inte vinst som främsta syfte och därför borde det inte vara otillåtet
för dem att hushålla med resurserna och få överskott/vinst som
stärker verksamheten utan att frångå det primära ändamålet.
Detta är, med tanke på de sociala företagens finansieringsproblem,
en livsviktig fråga.
Just det, finansieringen
Hur finansieras verksamheterna inom den sociala ekonomin?
Varifrån kan de få sina startkapital?
Vanliga finansieringskällor är medlemsavgifter, offentliga anslag
eller bidrag, uppdrag inom den offentliga sektorn, intäkter från
försäljning av varor och tjänster och privata gåvor. Detta kan dock
variera från land till land beroende på vilka erfarenheter och traditioner
det finns.
Figur 3 visar hur verksamheterna inom den italienska socialekonomin
brukar finansieras.
Figur 3: Finansieringskällor för verksamheter inom den italienska
socialekonomin
Privata gåvor 3%
Intäkter från
andra tillgångar
8%
Offentliga
bidrag eller
anslag, 9%
Medlemsavgifter
17%
Övrigt 10%
Källa: Fondazione CHOROS, Laura Foschi
Uppdrag inom
den offentliga
sektorn, 27%
Försäljning
av varor och
tjänster, 26%
SOCIAL ENTREPRENÖR 25

26 SOCIAL ENTREPRENÖR
Medlemsavgifter står bara för 17 procent av den totala finansieringen.
Den största andelen, 27 procent, är inkomster från uppdrag
inom den offentliga sektorn, och den näst största andelen, 26 procent,
kommer från försäljning av varor och tjänster.
De traditionella bankerna har inte varit villiga att låna ut kapital
till socialekonomins verksamheter, och det har försvårat kooperativens
strävan att minska sitt beroende av den offentliga sektorn. För
att komma över detta problem har idén om att bilda särskilda banker
diskuterats länge.
I Italien har detta resulterat i Banca Etica (Etisk Bank), som
bygger på grundläggande principer om kooperation och solidaritet.
Banken ska främja en hög nivå av kapitalspridning, demokratiskt
beslutsfattande och delaktighet (en man, en röst). Banken avses att
finansiera alla typer av icke-vinstdrivande socialekonomiska initiativ:
sociala kooperativ, internationella kooperativ, miljö- och kulturverksamheter
och andra verksamheter inom det civila samhället.
Bankens delägare är lokala myndigheter, enskilda personer, andra
banker och ideella organisationer. De traditionella bankerna hade
från början en skeptisk inställning till delägande, men de har ändrat
sig.
Det finns inga siffror som konkret skulle kunna visa hur
verksamheterna inom den svenska socialekonomin finansieras. Men
allmänt kan man konstatera att beroendet av den offentliga sektorn
är stort.
Det har varit svårt för små sociala kooperativ i Sverige att konkurrera
med privata affärsföretag och att vinna anbuden om
entreprenaduppdrag inom den sociala vården och omsorgen.
En anledning till detta kan vara att små kooperativ saknar erfarenheter
av upphandlingsförfaranden. En annan kan vara att det inte
finns några vedertagna mått för t. ex. socialt ansvar och socialt
kapital i de traditionella upphandlingsmetoderna. Exemplen i denna
rapport visar att sociala företag förenar sociala värden med ekonomiska
fördelar. Genom att utnyttja det sociala kapitalet har de
kunnat mobilisera resurser som i sin tur ansetts stärka både individer
och bygder, och därigenom vitalisera demokratin. Frågan är: hur
bör dessa fördelar värderas av uppdragsgivare?

Om globaliseringen
I kapitel 5 ställdes två frågor: Vad är sociala företag/sociala kooperativ
och vad är det som motiverar deras tillkomst eller etablering? Förhoppningsvis
har den första frågan redan blivit besvarad med hjälp av
exemplen.
Äldreboendekooperativet Jägarbacken i Åmot och Cooperativa
Neuve Risposte i Rom är två exempel på sociala företag som har
mycket gemensamt. Även Eldonian i Vauxhall hör hit trots att det tagits
upp mer för att belysa social entreprenörskap.
Bakom startandet av alla tre ligger problem i närmaste omgivningen
(i det lokala samhället) som de traditionella institutionerna, staten/
det offentliga eller det privata näringslivet inte förmått att lösa.
Äldreboende i Jägarbackens fall, skola och barnomsorg i CNR:s fall
och bostäder i Eldonianfallet; i samtliga fall ligger socialt ansvarskännande
i grunden.
En eller flera eldsjälar tar initiativ och får andra att engagera sig.
De är medvetna om människors inneboende kraft och vet hur de
kan mobilisera och utnyttja denna kraft för att lösa de sociala problem
som uppstått. De nödvändiga villkoren för socialt företagande –
tillit, socialt kapital och att arbeta i nätverk – uppfyller de. Alla tre
exemplen är på ett eller annat sätt beroende av institutionell legitimitet.
Kommunen eller den offentliga omsorgen har fungerat
antingen som uppdragsgivare eller som stöd.
I många länder i Europa accepteras sociala företag som parallella,
som alternativa verksamheter eller som ersättare till den offentliga
vården eller omsorgen. I Sverige har den sociala ekonomin historiskt
sett varit enbart komplement till den offentliga vården och omsorgen.
Det nya är att den sociala ekonomin vill hävda sig på ett annat sätt. Nu
handlar det om att starta sociala företag som kan vara tydliga alternativ
till privata företag. Det betyder att sociala företag försöker att konkurrera
och vinna anbud för att få uppdrag inom den sociala omsorgen.
En annan variant är att sociala företag ersätter offentliga verksamheter.
För att detta skall vara möjligt krävs en legitimitet som t. ex.
kan innebära att sociala företag får stöd i lagstiftningen. Men mot
detta anförs att den svenska offentliga omsorgen, till skillnad från
många andra länder, är mycket utvecklad och därför är frågan
inaktuell här.
OM GLOBALLISERINGEN
27

28 OM GLOBALISERINGEN
Detta motargument i sin tur möter ett annat motargument som
hävdar att förutsättningarna för den offentliga omsorgen har ändrats
helt som följd av globaliseringen.
Vad är globalisering?
Det råder många olika uppfattningar om vad globalisering är, om
huruvida den är bra eller inte och om när det började.
Även om globalisering är ett begrepp som klingar ömsesidighet,
var det, historiskt sett, inte alltid med ömsesidig vilja som folk eller
nationer möttes. Inte heller har alla dragit nytta av globaliseringen.
Trots det växer de sociala och politiska relationerna mellan nationer,
och man kan också säga att globaliseringen har både goda och dåliga
sidor.
Denna rapport betraktar globalisering som en process, en fortsättning
och en fördjupning av den ekonomiska internationaliseringen
som hade sin bakgrund i handelns historia som börjar i forna tider då
kineser, egyptier, sumerer, babylonier och assyrier handlade med
varandra.
Under 1400- och 1500-talen startade en ny ”handelsepok” som
bestämdes av portugiser och spanjorer och som byggde på människohandel/slaveri,
plundring av silver och guld från Afrika och Sydamerika.
Slaveriet avlöstes av kolonialismen som ytterligare förlängde
den våldsinriktade globaliseringen i mer än hundra år.
Industrialismen och utvecklingen i dag (postindustrialismen)
förändrade ytterligare villkoren för handelsförbindelserna i världen.
Många nationer, däribland Sverige, blev mer beroende av import
och export för sin ekonomiska välfärd. Sveriges exportvolym ökade
fyra gånger på tjugo år 1950-1970.
En ny tid efter oljekrisen
I denna mycket begränsade rapport går det inte att räkna upp
globaliseringens alla fördelar och nackdelar, men ett exempel,
nämligen oljeprischocken 1973/1974, belyser en del av globaliseringens
oönskade konsekvenser.
Oljeprischocken var inte begränsad till ett land eller till en
bransch utan ledde till en internationell strukturkris med många
sammanfogade förlopp. Den utvecklades till en kris på de flesta
områden. Det blev energikris, industrikris, skuldkris och politisk
kris. Vissa industrier drabbades hårdare än andra, t ex stålindustrin.

Oljekrisen följdes av en tjugoårsperiod som av bland andra
ekonomihistorikern Lennart Schön betecknas som den tredje
industriella revolutionen.
Den teknologiska utvecklingen gick snabbt framåt och skapade
nya tillväxtkrafter som förändrade förutsättningarna för olika branscher
liksom för regioner och nationer. I sin bok ”En modern svensk
ekonomisk historia” sammanfattar Lennart Schön det som skedde
under tjugoårsperioden på följande sätt:
• Världen gick åter in i ett skede av snabbare omvandling som skulle
sätta sin prägel på de följande decennierna
• Statsmakternas inflytande över ekonomierna minskades och som
följd förändrades den ekonomiska politiken
• Något av en renässans för liberal marknadsekonomi svepte genom
världen
• Efterkrigstidens världsordning gick i graven
Lennart Schön jämför denna period med de första och andra
industriella revolutionerna under slutet av 1700-talet respektive
1800-talet: elektroniken spelade lika stor roll för den tredje revolutionen
som ångmaskinen och motorerna för de tidigare revolutionerna,
säger han i sin jämförelse.
Globaliseringen under nittiotalet:
Informationssamhället
Processen påskyndades av en snabbare utveckling av
kommunikationsteknologin under de sista två decennierna. Den
informationsteknologiska utvecklingen sänkte radikalt kostnaderna
för att göra förändringar i produktionen och för att hålla samman
organisationer, så kallade transaktionskostnader. Detta fick stora
återverkningar på hur företag och marknader organiseras och på
statens position i ekonomin. Nya möjligheter öppnades för små
företag att agera på marknaden för de kunskapsintensiva tjänsterna.
Globalisering kom att användas allt flitigare som beteckning på
den snabbt ökande internationaliseringen av företagandet. Ännu mer
dramatisk var globaliseringen av kapitalmarknaderna när de tidigare
nationella regleringarna bröts ned och kapitalets rörlighet ökade
snabbt.
Det Lennart Schön kallar för den tredje industriella revolutionen
döptes till ”informationell kapitalism” av den kände globaliseringsteoretikern
Manuel Castells. I sin bok ”Identitetens makt” säger han
att den nya samhällsorganisationen står på en informations-
OM GLOBALISERINGEN
29

30 OM GLOBALISERINGEN
teknologisk grund, som har gjort att tid och rum förlorat sin betydelse
när det bl a gäller att fatta strategiskt viktiga ekonomiska
beslut.
Produktionen under den ”informationella kapitalismen” är inte
beroende av arbetarens fysiska bundenhet till fabrikslokalen i lika
hög grad som den var under den industriella kapitalismen. Inte
heller det geografiska avståndet spelar längre lika stor roll som
tidigare.
Företagen flyttar sin produktion dit de kan få lönsammare villkor
utan att känna speciellt ansvar för de anställda som blir arbetslösa.
Kapitalet rör sig fritt utan att politiska beslutsfattare inom nationsgränserna
kan göra mycket för att begränsa det. Kapitalägarna och
företagsledarna arbetar i ett globalt nätverk som tack vare
informationsteknologin är oberoende av tid och rum.
Denna kapitalets och produktionsapparaternas totala rörlighet
ställer stora flexibilitetskrav på arbetskraften och sätter press både på
politiska beslutsfattare och på fackföreningsrörelser. Arbetskraften
utsätts för en global konkurrens av ett helt nytt slag.

Kan välfärdsstatens försvagning
kopplas till globaliseringen?
För Sverige kom nittiotalet att innebära massarbetslöshet och en
försvagning av välfärdsstaten. I resten av Västeuropa hade massarbetslösheten
börjat ännu tidigare och varit ett mer eller mindre permanent
tillstånd. De teknologiska framgångarna hade lett till stora nedskärningar
eller nedläggningar av miljontals arbetsplatser ända sedan
mitten av sextiotalet.
Sverige gick upp från en öppen arbetslöshet på 1,5 procent 1989 till
7 procent 1993. Medan medborgarna väntade på att beslutsfattare
skulle ingripa med åtgärder och motverka utslagning, spred sig arbetslösheten
till den offentliga sektorn också.
De instrument som använts sedan depressionen i början av 1930talet
visade sig under nittiotalets krisår vara verkningslösa.
Trettiotalets ekonomiska politik byggde på idéer som skilde sig från
de klassiska ekonomernas. Enligt klassikernas teorier orsakas arbetslösheten
av höga löner och lågt sparande som ger svag lönsamhet och
höga realräntor. Trettiotalets nya idériktningar kom att hävda att orsakerna
finns inbyggda i den kapitalistiska marknadsekonomin, framför
allt som en följd av instabila investeringar. Med hjälp av finanspolitiken
skulle staten stabilisera ekonomin. Vid lågkonjunktur kunde staten öka
sina utgifter och därigenom öka efterfrågan för att stimulera till investeringar
och ökad sysselsättning. Vid högkonjunktur skulle staten öka
inkomsterna och dämpa efterfrågan. Ett annat inslag i den aktiva
ekonomiska politiken var att skapa trygghetssystem som skulle motverka
effekterna av marknadens växlingar och omfördela produktionen.
Under nittiotalets krisår gällde helt andra relationer. Då hotade
företagen med att lämna Sverige och fly med sitt kapital om skatterna
inte sänktes och om arbetskraften inte anpassade sig till de nya
förhållandena. Företagen och kapitalägarna dikterade sina krav om
avregleringar och flexibilitet på arbetsmarknaden. Utöver det ställdes
staten inför hårda konvergenskrav för att få Sverige godkänt som
medlem i den europeiska valutaunionen.
Som en följd av en ökad ekonomisk och politisk globalisering,
europeisering i detta fall, pressades staten att minska sina budgetunderskott
i en tid som i normala fall skulle ha krävt ökade offentliga
utgifter.
VÄLFÄRDSSTATENS FÖRSVAGNING
31

32 VÄLFÄRDSSTATENS FÖRSVAGNING
När välfärdssamhällets inkomster
inte längre räckte till
Med välfärdssamhälle menas här ett samhälle där varor och tjänster
framställs och fördelas i enlighet med marknadsekonomins principer,
men även att den politiska apparaten träder in och omfördelar eller
korrigerar en del av de brister som marknaden inte klarar av. Mycket
förenklat kännetecknas ett välfärdssamhälle av sitt försök till en
jämnare fördelning av:
• Produktionsöverskott mellan arbete och kapital
• Inkomster mellan olika grupper i samhället
• Rikedomar och naturtillgångar mellan olika generationer
• Politiskt deltagande och inflytande (demokratiska rättigheter)
mellan olika grupper
Den generella välfärdspolitiken begränsar inkomstklyftorna,
tryggar en viss levnadsnivå, försäkrar om en grundläggande vård och
omsorg. Politiken ingriper i många fler aspekter som inte automatiskt
korrigeras av marknaden. Marknaden tar inte hänsyn till det
som händer utanför sina naturliga mekanismer.
Skatteinkomster är en grundläggande förutsättning för att upprätthålla
den sortens välfärdssamhälle som delvis styrs av politik.
Den direkta skatten som nästan uteslutande består av den statliga
och den kommunala inkomstskatten utgör den största andelen av de
offentliga intäkterna.
Figur 4. Olika skatters andel av offentliga inkomster i procent år 2002
Socialförsäkringsavgifter,
26%
övriga inkomster, 8%
Räntor, 3%
Indirekta skatter,25%
Direkta
skatter, 38%

Under nittiotalets krisår gick välfärdssamhället igenom stora
prövningar och kom i ordentlig gungning. Kopplingen mellan välfärden
och arbetet blev tydligare då statens och kommunernas pengar
inte räckte till för att klara av välfärdssamhällets alla åtaganden. När
de beskattningsbara inkomsterna minskade som följd av att många
arbetsplatser försvann blev den offentliga sektorn ställd inför svåra
prioriteringsbeslut.
Från vilken verksamhet skulle resurser tas utan att skadorna blev
för stora: Vården? Äldreomsorgen? Barnomsorgen? Skolan? Sjukförsäkringen?
Arbetslöshetsförsäkringen? De behovsprövade
stöden?
Krisens sociala och ekonomiska verkningar har skildrats av många,
så det finns inte någon anledning för att upprepa det här. Men några
sammanfattande punkter återges ändå för helhetens skull.
• Hög arbetslöshet men också större variationer mellan olika
grupper: arbetslösheten var och är fortfarande högre bland
korttidsutbildade personer, invandrare i allmänhet och
utomnordiska invandrare i synnerhet, fysiskt och psykiskt
handikappade
• Försämringar i försäkrings- och trygghetssystemen som
exempelvis införandet av karensdagar, regeländringar i
arbetslöshetsersättningen, mm
• Nedskärningar i kommunal verksamhet som t ex nedläggningar av
fritidsgårdar och liknande ungdomsverksamhet, färre kommunala
daghem och fler barn per barnskötare eller förskolelärare, ökad
elevtäthet i skolorna, minskat stöd till äldre och handikappade,
längre vårdkö
• Hemlöshet
• Avfolkning av glesbygden
VÄLFÄRDSSTATENS FÖRSVAGNING
33

34 OM RISKER
Om risker i ett delat samhälle och
om den sociala ekonomins roll
Hemlöshet, utbredd svart arbetsmarknad, segregerade förorter och
avfolkade glesbygdsorter ger uttryck för ett delat samhälle med risk för
marginalisering och utanförskap. En del av dessa problem kan angripas
med olika åtgärder och det kanske är möjligt att därigenom begränsa
de negativa följderna, men andra kan vara svåra att lösa enbart med
traditionella metoder.
När samhället misslyckas att motverka utanförskap och marginalisering
kan detta ge upphov till nya identitetsbildningar. Erfarenheterna i
olika länder visar på gängbildningar, högerextremistiska grupperingar,
små extrema religions- eller traditionsbaserade organisationer. Detta
kan i sin tur resultera i motsättningar som på längre sikt kan försvaga
demokratin.
Ett ”risksamhälle”?
Sociologen Ulrich Beck använder det teoretiska begreppet ”risksamhället”
i sin bok ”Att uppfinna det politiska”. Enligt hans teori är
industrisamhället oförmöget att förutse och förebygga sina egna
negativa följder.
Risksamhället är andra sidan av den industriella modernitetens
åldrande, och övergången dit sker oavsiktligt och oförmärkt, skriver
Beck. Det är en utvecklingsfas då industrisamhällets traditionella
kontroll- och säkerhetsinstitutioner inte förmår att hantera de
sociala, politiska, ekologiska och individuella riskerna i det moderna
samhället.
I Becks resonemang är risksamhället inte något alternativ som kan
väljas eller förkastas under den politiska diskussionens gång, utan det
blir till p g a att moderniseringsprocesserna är blinda och döva för
konsekvenser och faror.
Ett område som inte är diskuterat i denna rapport, men som
belyser det moderna samhällets brister är hur förändringar i
befolkningssammansättningen bemöts.
Befolkningens sammansättning förändras när människor flyttar
inom och över nationsgränser. Förutom politiska förhållanden i
enskilda länder är det, bland annat, utbud och efterfrågan på
arbetskraft som ligger bakom migrationen i världen. I orsakernas

egynnelse finner vi den ekonomiska och politiska globaliseringen
som ökar som en följd av nya eller förändrade resursbehov hos
nationer som har kontakter med varandra.
Det som erfarenheterna visat är att det moderna samhället och
dess institutioner stått stilla i förhållande till den numera ständigt
föränderliga befolkningssammansättningen.
Konsekvenserna är att många som invandrar till exempel till
Sverige möter svårigheter att få legitimitet på arbetsmarknaden eller
bostadsmarknaden. Denna avsaknad av legitimitet tenderar att vara
bestående eller mycket långvarig och därigenom kan det bidra till att
”det delade samhället” blir permanent.
Återkoppling till socialekonomin
Social ekonomi handlar inte om att försöka lösa den krisdrabbade
kommunala omsorgens problem med frivilliga eller obetalda insatser,
som det lät i debatten när begreppet var nytt i Sverige.
Exemplen i denna rapport visar hur olika sociala företag skapades
för att angripa problem som inte löstes inom de traditionella
ramarna.
Responsen från de traditionella offentliga eller privata institutionerna,
vid kriser som inte kan bemötas inom de etablerade ramarna
brukar normalt vara begränsad till att lindra negativa verkningar
för alla berörda parter i väntan på att en anpassning till den nya
situationen sker.
Samhället förväntar sig att glesbygderna skall anpassa sig till
kommunernas svaga ekonomi, alltså att de arbetsföra flyttar till orter
där det finns arbete och de som behöver omsorg får flytta dit det är
billigare för kommunen att erbjuda omsorg. Därför blir storstadsregionerna
trånga med stora bostadsproblem medan glesbygderna
riskerar att dö ut och chansen att få vård och omsorg på hemorten
minskar för de äldre.
Exemplet ”Äldreboendeskooperativet Jägarbacken” och många
andra lokala kooperativ är försök som gjorts för att lösa sådana
problem som välfärdssamhällets traditionella mekanismer inte räckt
till för att lösa.
Både CNR i Rom och Eldonian i Liverpool är goda exempel på
småskaligt kooperativa försök för att rädda välfärden, när den hotas
av förändrade ekonomiska förutsättningar. De olika exemplen visar
att den sociala ekonomin kan vara en motvikt till globaliseringen.
OM RISKER
35

36 SAMMANFATTNING
Sammanfattning
Social ekonomi är ett samlingsbegrepp för ideella organisationer,
kooperativ och sociala företag. Medlemmarnas frivilliga engagemang
och inflytande är viktiga utgångspunkter för organisationer inom den
sociala ekonomin och när de bedriver ekonomisk verksamhet är det
framför allt inte vinstintresset som är drivkraften.
Ideella organisationer av olika typer har god förankring i det svenska
samhällslivet. Människor lägger många obetalda timmar av sin fritid på
små och stora föreningar, cirklar, sällskap eller intresseorganisationer.
90 procent (ca 6,2 miljoner personer) av den svenska befolkningen i
åldern 16-84 år var år 2000 medlemmar i minst en organisation eller
förening.
Organisationer eller verksamheter som grundas på socialt engagemang
är inget nytt för Sverige, men nittiotalets sociala ekonomi
skiljer sig ändå från verksamheter under andra tidsepoker.
Äldreboendekooperativet Jägarbacken i Åmot är ett socialt företag
som startades för att byns äldre skulle kunna bo kvar i sin hembygd.
Initiativtagarna hoppades samtidigt att detta skulle ge jobb åt de
yngre som annars skulle ha tvingats att flytta ut. Avfolkningen som
en följd av arbetslösheten är ett problem som Åmot delar med hela
regionen.
Kooperativet kom igång våren 1997. Sedan dess ger det en mångfacetterad
service till de boende och även till de övriga byborna.
Matsalen serverar även dem som inte bor där. Biblioteket och
bystugan är en träffpunkt för hela byn. I byggnaden finns både
distriktsköterskemottagning och frisörsalong.
Basta arbetskooperativ i Nykvarn utanför Södertälje är ytterligare
ett exempel på socialt företag, där personer som slutat att missbruka
droger får alternativ rehabilitering.
Olika länder världen över har olika erfarenheter av kooperation,
deltagande i frivilliga och ideella verksamheter. Italien har blivit känt
för sina lyckade sociala kooperativ och är idag ett föregångsland dit
många åker för att lära sig om social ekonomi.
Cooperativa Neuve Risposte (CNR) utanför Rom är ett socialt
kooperativ som bedriver olika omsorgsverksamheter. Kooperativet
bildades i början av 1980-talet. CNR har 120 medlemmar och
anställda och 30 medarbetare (extra resurser) och erbjuder fram-

gångsrikt olika tjänster: Barnomsorg, hemtjänst/hemhjälp och
dagcenter, familjehem/gruppboende, semesterhem/sommaraktivitet,
ungdomsgård, jourhem för misshandlade, mm.
Framgången hos sociala företag är beroende av socialt ansvar, tillit,
empowerment, socialt kapital, mobilisering, nätverk, demokrati,
engagemang och delaktighet.
Boendekooperativet Eldonian i Liverpool är ett exempel på
entreprenörskap inom den sociala ekonomin.
Slutet av 1970-talet var en besvärlig tid i Liverpool. En karismatisk
lokalledare, Tony McGann, mobiliserade en grupp hyresgäster i
Vauxhall, nära stadskärnan, för att kräva bättre bostäder.
Mobiliseringen resulterade i bildandet av boendekooperativet
Eldonian. Femton år senare kunde kooperativet bli ägare till 300
bostäder med församlingslokal, omsorgsservice och idrottsanläggningar.
Entreprenörsandan var nödvändig för att sätta den lokala kraften i
rörelse. Tony McGann var en social innovatör som trodde på en
genuin delaktighet av de berörda människorna. Han begränsade sin
ledarroll till att vara mobiliserare och sammanhållande i stället för att
ta över allt eller köra över alla.
Bakom startandet av alla tre sociala företagen i exemplen ligger
problem i det lokala samhället, som de traditionella institutionerna –
staten/det offentliga eller det privata näringslivet – inte förmått lösa.
I samtliga fall ligger socialt ansvarskännande i grunden.
Hur sociala företag finansierar sina verksamheter är en viktig fråga
som engagerar socialekonomins parter och som väcker nyfikenhet hos
många. Medlemsavgifter, offentliga anslag/bidrag, uppdrag inom den
offentliga sektorn, intäkter från försäljning av varor och tjänster och
privata gåvor är exempel på hur företagen finansieras. Banca Etica i
Italien visar på försök att hitta andra finansieringsvägar.
Det anses råda nya förhållanden i olika samhällen som är orsakade
av en ny global utveckling eller globalisering.
Oljeprischocken ledde till en internationell strukturkris med
många sammanfogade förlopp.
Krisen följdes av en tjugoårsperiod som ekonomihistorikern
Lennart Schön betecknar som den tredje industriella revolutionen.
Den teknologiska utvecklingen gick snabbt framåt och skapade nya
tillväxtkrafter, som förändrade förutsättningarna.
Informationsteknologin sänkte radikalt kostnaderna för att genomföra
olika byten på marknaderna och för att hålla samman organisationer,
så kallade transaktionskostnader. Detta fick stora återverkningar
SAMMANFATTNNG
37

38 SAMMANFATTNING
på hur företag och marknader organiserades och på statens position i
ekonomin. Nya marknadsmöjligheter öppnades för små företag som
producerade de kunskapsintensiva tjänsterna. Begreppet globalisering
kom att användas allt flitigare som en beteckning på den snabbt
ökande internationaliseringen av företagandet.
Manuel Castells säger i sin bok Identitetens makt att den nya
samhällsorganisationen står på en informationsteknologisk grund,
som har gjort att tid och rum förlorat sin betydelse när det bl a gäller
att fatta strategiskt viktiga ekonomiska beslut. Kapitalets och
produktionsapparaternas totala rörlighet ställer stora flexibilitetskrav
på arbetskraften och sätter press både på politiska beslutsfattare och
fackföreningsrörelser. Arbetskraften utsätts för en global konkurrens
av ett helt nytt slag.
Situationen i Sverige under nittiotalet är ett exempel på detta.
I en tid som i normala fall skulle ha krävt ökade offentliga utgifter
pressades staten att minska sina budgetunderskott. Och pressen
var en följd av ökad ekonomisk och politisk globalisering som den
nationella staten inte kunnat försvara sig mot. Den politiska globaliseringen
i detta sammanhang gäller dels europeiseringen eller den
politiska utvidgningen som den europeiska unionen kom att innebära
och dels kapitalets rörelsefrihet och det globala nätverk som har
möjliggjorts av informationsteknologin.
När de beskattningsbara inkomsterna minskade som följd av att
många arbetsplatser försvann blev den offentliga sektorn ställd
inför svåra prioriteringsbeslut. Pengarna hos staten och kommunerna
räckte inte längre till för att klara av välfärdsstatens alla åtaganden.
Olika grupper marginaliserades och enskilda regioner blev försvagade.
Detta kan skada välfärdsstatens trovärdighet, och på längre sikt kan
det leda till minskat stöd för den generella välfärden.
De sociala företagen i exemplen i denna rapport har visat framgång
där de traditionella institutionerna inte gjort något annat än att
ha låtit berörda parter anpassa sig till de situationer som uppkommer
efter kriser. Av detta kan man dra slutsatsen att den sociala ekonomin
inte handlar om att försöka lösa den krisdrabbade kommunala
omsorgens problem med frivilliga eller obetalda insatser, som det lät
i debatten när begreppet etablerades i Sverige, men den sociala
ekonomin skulle kunna skapa en motvikt till globaliseringens negativa
effekter på det lokala samhället.

Litteratur
Ulrich Beck Att uppfinna det politiska
Manuel Castells Identitetens makt
Charles Leadbeater The rise of the social entrepreneur
Bo Rothstein Socialt kapital i den socialdemokratiska staten. Den
svenska modellen och det civila samhället
Lennart Schön En modern svensk ekonomisk historia
SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle) och Svenska
Amnesty i samarbete Mänskliga rättigheter- företagens ansvar? (en
webbredaktion)
Kulturdepartementet Social ekonomi – en tredje sektor för välfärd
demokrati och tillväxt
www.koopi.se
Hansson och Wijkström Civilt samhälle, social ekonomi eller
nonprofit?
LITTERATUR
39