Årets vinnare Simonson vägrar må dåligt Spelet kring Jas Gripen ...

På den första konserten förlorade de alla
hopsamlade pengar. Som tur var gav inte
Hasse Jönsson och Jocke Olin upp. Det blev
fler utomhuskonserter efter den kostsamma
Popitoppkonserten på Hamntorget 1996.
Måndag på The Tivoli. I Vinylbaren sitter tv-makaren Nic
Schröder och läser manus. På kontoret en trappa upp
samlar administratören Malin ihop trådarna efter helgens
evenemang. I andra delar av huset jobbar kreatörer med
reklam och film.
Den gamla ångfärjestationen är basen för allt, förklarar
Hasse Jönsson, ena halvan av The Tivoli, när vi slår oss
ner i de röda galonsofforna.
– Utan det här huset hade vi inte haft några
Sofierokonserter. Det är här vi bygger upp artister och förtroende
hos bokningsbolag och management, säger han.
Sofierokonserterna började 2004. Tivolifolket hade
tidigare arrangerat spelningar utanför huset, bland annat
på i IH. Sofiero hade också haft konserter, vanligtvis
arrangerade av de stora produktionsbolagen.
SKYDDA PARKEN
Slottsparken är fantastisk, men skulle behöva någon på
plats som är mer rädd om den, resonerade Hasse och
Jocke och kontaktade dåvarande Sofieroledningen. Det
lokala perspektivet visade sig vara en god idé. The Tivoli
och Sofiero tar i dag gemensamt ansvar för konserterna
och har investerat i en 1 000 kvadratmeter stor plastmatta
som täcker det mest utsatta området framför scenen.
The Tivoli/Sofiero är i dag ett etablerat koncept och
ägarna behöver inte längre ragga gig som under de första
motiga åren på 90-talet.
– Vi får många förfrågningar men väljer noga. Parken
håller för fem-sex konserter per år och det gäller att hitta
artister som drar minst 6 000 personer.
Kvalitetskonserter med bredd – som inte är för lika
varandra, är strategin.
– Grundtanken är att det ska finnas något för alla.
Bredden innebär att de vill ha minst en mer ”symfonisk”
artist varje år. Paul Potts, Julio Iglesias och Benny Anderssons
orkester har fungerat bra i den genren. Andra drar
inte lika mycket folk. Till sommarens konsert med Malena
Ernman kom bara 4 000 – men det var ändå bästa
publiksiffran i Sverige, konstaterar Hasse som tröst.
ARTISTERNA TRIVS
För de yngre generationerna fungerar namn som Kent,
Håkan Hellström och Lars Winnerbäck.I startfältet behövs
också en utländsk stjärna. Som senare års Lenny Kravitz,
Bryan Adams och Leonard Cohen vars enda svenska
spelning blev den på Sofiero. Samma sak gäller nästa års
internationella storhet, Mark Knopfler.
En framgångsfaktor är att artisterna trivs. Att få
disponera en slottsrestaurang som loge med vidunderlig
park och havsutsikt ger en annan typ av upplevelse än
tillfälliga tältlösningar på leriga festivaler.
Även om The Tivoli i dag står stabilt på två ben – de
två inomhusscenerna i centrum och sommarkonserterna
på Sofiero – ser Hasse fram emot den nya arenan på
Olympia som en tredje lokal för egna konserter.
– Vår ambition är att lägga sex-sju gig där varje år. Vi
tackar nej till mycket som hade passat på en sådan arena.
Publiken finns, menar han. I takt med att CDförsäljningen
rasar beger sig artisterna ut på turné och allt
fler väljer att gå på konsert.
– Det finns inget som slår en konsert – själva upplevelsen,
mötet med artisten och det unika som händer. Det
är ingredienser som aldrig tappar värde.
ÅTER TILL MUSIKEN
Framöver drar Hasse och Jocke troligen ner på nattklubbs-
verksamheten för att bara ägna sig åt konserter. Det var
med musik de en gång började, när de båda jobbade på
Studiefrämjandet. Men det bygger på en viktig förutsättning:
Att huset får finnas kvar. För det värsta som kan
hända är att gamla ångfärjestationen rivs. Då försvinner
en viktig röst i Musiksverige och rötterna för The Tivolis
arbete.
– Det är ett fantastiskt hus! Vi har inget emot att
området omkring bebyggs, men behåll vårt hus. Det är ju
äldre än rådhuset.
Hasses privata önskelista över artister till Sofiero:
1. Neil Young
2. David Bowie
3. Aerosmith
Text: Eva Thelander
15