Gravida missbrukare inom LVM-vården - Statens Institutionsstyrelse

vid och hon uteblivit från mödravården. Läkarna på beroendeakuten anser att Cissi
är väsentligen frisk, såväl somatiskt som psykiskt, men konstaterar att hon är gravid i
sjätte månaden: ”Cissi själv förnekar missbruk den senaste tiden. Urinscreening här på
beroendeakuten är negativ på allt. Hon blåser noll promille vid ankomsten och är i gott
och opåverkat skick. Inga vegetativa abstinensbesvär.” Vid ankomsten till institutionen
skriver personalen att Cissi är ”lite skakad över omhändertagandet, förstår ej riktigt
varför hon kommit in för vård”.
I Berits fall går länsrätten först på socialnämndens linje i frågan om att fastställa ett
omedelbart omhändertagande, men upphäver senare beslutet utan vidare förklaring.
Berit missbrukar amfetamin, är bostadslös och försörjer sig delvis på kriminell väg.
Hon är nu gravid i sjunde månaden och socialförvaltningen menar att situationen är
synnerligen allvarlig eftersom hon
[...] är i slutet av en graviditet, med all sannolikhet missbrukar amfetamin, blir misshandlad och
eventuellt mot magen/ fostret.
Av läkarintyget som finns med framgår att Berit själv uppgett att socialtjänsten gjort en
anmälan om LVM på grund av att hon berättat att hennes sambo misshandlar henne.
Hon ville sluta med amfetamin när hon blev gravid. Läkaren skriver att ”patienten
ter sig inte drogpåverkad. Fullt orienterad. Patienten förnekar helt nuvarande missbruk
och säger att hon senast tog amfetamin för 3–4 månader sedan”. Vidare skriver
läkaren att hon gjorde en legal abort för ett par år sedan. Då hade Berit kontakt med
specialmödravården och kände sig då tvingad att göra abort – och är fortfarande arg
på personalen för detta. Nu vill hon absolut inte gå dit, hon vill gå på en vanlig mödravårdscentral
– men hon har gått dit eftersom socialtjänsten har krävt det. Länsrätten
gör följande bedömning:
Berits vägran att medverka till att visa drogfrihet och till undersökning på MVC är enligt länsrättens
bedömning ett anmärkningsvärt beteende hos en gravid kvinna och tyder på att det föreligger
ett fortgående missbruk och att hon är i behov av vård för att komma ifrån detta (jämför
SoU 1981/82:22 sidan 15–17).
Omhändertagandet fastställs alltså och Berit vistas två veckor på institutionen medan
ansökan om vård enligt 4 § LVM pågår. I avvaktan på att den domen ska komma beslutar
länsrätten att upphäva det omedelbara omhändertagandet – utan att detta motiveras
– och Berit skrivs ut från LVM-vården.
Slutligen har vi Rita som är gravid men graviditetslängden framkommer inte i akten.
Socialnämnden gör ett omedelbart omhändertagande eftersom hon bedöms ”riskera
sin psykiska hälsa genom att inte lyckas bryta sitt missbruk trots sin graviditet”. Tre
dagar senare beslutar länsrätten att avskriva målet från vidare handläggning efter att
socialnämnden bestämt sig för att upphäva sitt omedelbara omhändertagande. Rita tas
aldrig in för vård men skrivs ut samma dag. Hon gör sannolikt abort och återkommer i
LVM-vården cirka ett och ett halvt år senare.
Gravida missbrukare inom Lvm-vården 95