Gravida missbrukare inom LVM-vården - Statens Institutionsstyrelse

med hänsyn till den pågående graviditeten att man ska besluta om ett akut omhändertagande”.
En annan läkare på avdelningen framhåller att det hela tiden varit en diskussion
om man för hennes egen och barnets bästa borde ta in Melina på LVM – ”för att ge
barnet en så god chans som möjligt till att födas utan skador och påverkan av moderns
bruk av bensodiazepiner”. Vidare anser läkaren att ”det föreligger en klar medicinsk
indikation för att avgifta henne och att med tvångsmetoder hålla henne drogfri fram
över förlossningen i varje fall”. Socialnämnden nämner att Melina vid ett flertal tillfällen
sedan det blev känt att hon var gravid erbjudits vård på behandlingshem men att
hon konsekvent avböjt sådana erbjudanden.
När ärendet hamnar hos länsrätten, argumenterar socialnämnden med hänvisning
till socialutskottets betänkande från 1981/82 (se kapitel 1) om att missbruk som skadar
ett ofött barn skulle kunna innebära en risk för kvinnans psykiska hälsa genom vetskapen
om att hennes beteende kan ha påfört barnet allvarliga skador. Melinas juridiska
ombud påpekar att läkarintyget fäst stor vikt vid graviditeten och att läkaren i första
hand tycks haft det ännu ofödda barnet i åtanke. Ombudet påminner då om att det
närståendeskydd som anges i LVM inte omfattar ofödda barn. Socialnämnden har visserligen
inte anfört närståendeskyddet som grund för det omedelbara omhändertagandet.
Av de handlingar som nämnden bifogat framgår det dock, enligt ombudet, att det
främst är läkaren som gjort bedömningen att ett akut omhändertagande är nödvändigt
– och nämnden tycks ha fäst stor vikt vid detta. Länsrätten gör följande bedömning:
Utredningen i målet tyder på att Melina har ett i lagens mening fortgående missbruk av i vart
fall bensodiazepiner och att hon har svårigheter att på frivillig väg komma till rätta med detta.
Länsrätten finner därför att det är sannolikt att hon kan beredas vård med stöd av LVM. Länsrätten
kan däremot inte finna att utredningen ger stöd för att Melinas förhållanden för närvarande
är så akuta och av sådan art att länsrättens eventuella beslut om vård inte kan avvaktas.
Situationen är således enligt länsrättens mening inte så allvarlig och akut att det föreligger förutsättningar
för ett omedelbart omhändertagande. Det underställda beslutet ska därför upphävas.
Helen missbrukar alkohol och har tre barn som alla är omhändertagna av sociala myndigheter.
Hon har egen bostad och arbete och är nu gravid i sjunde månaden. Hon
vistas en vecka på institutionen. Socialnämnden skriver: ”Helen är gravid i sjunde månaden.
Hon har nu återfallit i alkoholmissbruk efter fyra månaders drogfrihet. Under
drogfriheten har hon deltagit i öppenvårdsbehandling enligt tolvstegsmodellen. Hon
har i perioder varit suicidbenägen och har då haft svår ångest. Helen har erbjudits
vård enligt SoL men motsätter sig det”. Länsrätten beskriver socialnämndens argumentation
som att nämnden verkar vilja ”stämma i bäcken” och att omhändertagandet
ansetts nödvändigt både för Helens och det väntade barnets skull. Men rätten tycker
detta är problematiskt:
Helen har haft ett återfall i alkoholmissbruk efter flera månaders nykterhet. Det förefaller tveksamt
om lagens krav på ’fortgående’ missbruk är uppfyllt. Det synes även tveksamt om det på
grund av missbruk uppkommit någon hälsofara eller annat som krävs för att någon av specialin-
Gravida missbrukare inom Lvm-vården 93