Gravida missbrukare inom LVM-vården - Statens Institutionsstyrelse
Gravida missbrukare inom LVM-vården - Statens Institutionsstyrelse
Gravida missbrukare inom LVM-vården - Statens Institutionsstyrelse
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
slutet om omedelbart omhändertagande. I ett fall går socialnämnden inte vidare med<br />
ansökan om vård efter att kvinnan gjort abort:<br />
Ulrika har vårdats enligt <strong>LVM</strong> en gång tidigare, för ett par år sedan när hon var<br />
gravid. Hon har nu ett litet barn, man, bostad och uppbär försörjningsstöd. Hon missbrukar<br />
heroin men injicerar inte. Under den vecka hon vistas på institutionen får hon<br />
subutex. En sen abort (i vecka 18) görs under institutionsvistelsen och ärendet avskrivs<br />
kort därefter då socialnämnden väljer att inte gå vidare med ansökan om vård enligt<br />
4 § <strong>LVM</strong>.<br />
I samband med det omedelbara omhändertagandet motiverar socialtjänsten sitt agerande<br />
med att Ulrika ”utsätter sin fysiska hälsa för allvarlig fara samt sin psykiska<br />
hälsa i och med den risk hon utsätter sitt ofödda barn för”. Länsrätten refererar detta<br />
argument i domen där omhändertagandet fastställs och i rättens avslutande bedömning<br />
nämns de ”följder som hennes missbruk kan leda till rörande hennes och hennes<br />
ofödda barns hälsa”. Fyra dagar efter aborten anför socialnämnden att det inte längre<br />
finns skäl för omhändertagande och att man inte ämnar inkomma med ansökan om<br />
planerad vård. Länsrätten upphäver därmed beslutet och Ulrika skrivs ut till frivillig<br />
vård.<br />
I två fall framgår inte socialnämndens skäl till att inte gå vidare med ansökan om<br />
vård. I det ena fallet handlar det om Aina, som har ett blandmissbruk och är gravid<br />
i femte månaden. Detta är hennes första <strong>LVM</strong>. Socialtjänsten gör ett omedelbart omhändertagande<br />
efter att mödravårdscentralen uttryckt mycket stor oro främst över det<br />
ofödda barnets hälsotillstånd, vilket också länsrätten refererar till när omhändertagandet<br />
fastställs. Det framgår att Aina själv mår förhållandevis bra. Hon vistas två veckor<br />
på institutionen och när socialnämnden väljer att inte gå vidare med ansökan om vård<br />
stannar hon frivilligt ett par dagar på institutionen i väntan på plats på ett HVB-hem.<br />
Det andra fallet handlar om Mia. I hennes fall väljer också socialnämnden att inte<br />
gå vidare med ansökan utan att anledningen till detta framgår av akten. Mia är gravid<br />
i sjunde månaden när hon kommer in med ett omedelbart omhändertagande. Hon har<br />
haft viss kontakt med mödrahälso<strong>vården</strong> som informerat socialtjänsten om att hon kan<br />
ha använt narkotika under graviditeten. Mia är dock helt okänd för socialsekreterarna,<br />
delvis beroende på att hon vistats i andra delar av landet fram till nu. Länsrätten beslutar<br />
att fastställa omhändertagandet några dagar senare. Fyra dagar efter detta meddelar<br />
socialsekreteraren att de inte kommer att gå vidare med en ansökan om vård och<br />
Mia skrivs ut till föräldrahemmet.<br />
Rätten upphäver beslut om omedelbart omhändertagande eller bifaller inte<br />
ansökan om vård<br />
I tio fall upphäver länsrätten beslutet om omedelbart omhändertagande eller bifaller<br />
inte ansökan om vård. Rätten bedömer alltså att förutsättningarna i 13 § respektive<br />
4 § <strong>LVM</strong> inte är uppfyllda. Gemensamt för dessa kvinnor är att de aldrig tidigare vårdats<br />
enligt <strong>LVM</strong>.<br />
Britt-Marie har ett blandmissbruk och lider av psykisk ohälsa. Hon uppbär försörjningsstöd,<br />
är bostadslös, har ett tonårsbarn som är familjehemsplacerat och är nu gra-<br />
<strong>Gravida</strong> <strong>missbrukare</strong> <strong>inom</strong> Lvm-<strong>vården</strong> 91
Change language