Gravida missbrukare inom LVM-vården - Statens Institutionsstyrelse

Syftet med vården uppnått
Hänsynen till fostret kan vara ett mer eller mindre direkt skäl för själva omhändertagandet
men har även betydelse för hur lång vårdtiden blir eller under vilka omständigheter
kvinnan skrivs ut från LVM-vården. Enligt 20 § LVM ska tvångsvården upphöra
så snart syftet 56 med vården är uppnått och senast när vården pågått i sex månader. I
vårt material finns det exempel på att bedömningen av om syftet med vården är uppnått
görs till en fråga om att hålla kvinnan drogfri fram tills barnet har fötts.
Marina är en drygt 30 år gammal kvinna som bereds vård enligt 4 § LVM när hon är
i sjätte graviditetsmånaden. Hon har den senaste tiden vistats vid ett behandlingshem
men har avvikit därifrån. Hennes barnmorska tycker detta är oroväckande och anser
att Marina bör placeras i ett boende som innebär kontroll och omvårdnad – i första
hand för det ofödda barnets skull. Behandlingsassistenten på behandlingshemmet hon
avvikit ifrån anser att Marina inte kan få den hjälp hon behöver på frivillig väg. ”Då
inte ens det barn hon väntar kan avhålla henne från att bryta behandling och återfalla i
ett destruktivt liv, så finns inget alternativ till ett omhändertagande med tvång”.
När socialnämnden ansöker om beredande av vård motiveras detta med att Marina
”inte längre samtycker till frivillig vård och genom sitt aktiva missbruk befaras
allvarligt skada sig själv och det ofödda barnet”. Socialtjänsten har även skrivit en kort
vårdplan för vistelsen som börjar på följande sätt:
Huvudsyftet med vården är att Marina under graviditeten skall garanteras en drogfri tillvaro.
Vidare ska man under LVM-tiden förbereda Marina för förlossningen och för tillvaron
efter. Vården ska också syfta till att återupprätta kontakten med socialtjänsten, och
därför måste det vara tät kontakt mellan Marina och socialtjänsten under vistelsen.
I länsrättens dom refereras både socialnämndens underlag och det som framkommer
under den muntliga förhandlingen. I sin sammanfattande bedömning diskuterar
rätten, med anledning av att Marina inte druckit under de senaste veckorna, om Marina
faktiskt har ett fortgående missbruk eller inte. Rätten anser dock att Marina har ett
fortgående missbruk i lagens mening.
Med beaktande av utredningen och att Marina är gravid finner länsrätten att hon till följd av
missbruket utsätter sin egen och sitt ofödda barns hälsa för allvarlig fara.
Länsrätten beslutar att Marina ska beredas vård med stöd av 4 § första stycket (det vill
säga att hon utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara), men beslutet
överklagas till kammarrätten.
Efter att Marina vistats drygt två månader på LVM-hemmet får hon en dotter som
föds en knapp månad för tidigt. Efter fyra dagar på sjukhuset placeras Marina på ett
utredningshem för mödrar med små barn enligt 27 § LVM. Hon är kallad till muntlig
56 Enligt 3 § LVM syftar tvångsvården till att ”genom behövliga insatser motivera missbrukaren så att han eller
hon kan antas vara i stånd att frivilligt medverka till fortsatt behandling och ta emot stöd för att komma ifrån sitt
missbruk”.
Gravida missbrukare inom Lvm-vården 85