Gravida missbrukare inom LVM-vården - Statens Institutionsstyrelse

diazepiner samtidigt som hon var gravid och att man har arbetat för att hon ska bli fri
från sitt missbruk på frivillig väg. Risken för havandeskapsförgiftning har även lyfts i
samtal med barnmorskan. Molly själv anför i förhandlingen att hon har ett vårdbehov
men att det kan tillgodoses på frivillig väg. Läkarintyget som nyligen utfärdats visar
att det mesta är utan anmärkning. Uppgifterna om pågående missbruk grundar sig på
ett missförstånd och hänvisar till tidigare användning av narkotika. Under graviditeten
har hon bara använt heroin vid ett tillfälle tidigt i graviditeten. Oron för att detta kan
ha påverkat barnet gjorde att hon kontaktade familjeenheten. När hon blev efterlyst för
ett omedelbart omhändertagande, återföll hon under fyra veckor innan hon själv sökte
sig till beroendeakut.
Länsrättens bedömning är att Molly har ett fortgående missbruk av narkotika och
att hon är i behov av vård för att komma ifrån sitt missbruk. Läkarintyget och övrig
utredning visar att hon till följd av missbruket utsätter sin fysiska och psykiska hälsa
för allvarlig fara. Rätten ”ifrågasätter inte att det är Mollys uppriktiga vilja att komma
ifrån sitt missbruk och genomgå frivillig vård”, men påpekar att hon uteblivit från flera
besök på mödravården och även avbrutit träffar med socialtjänsten. Hon har dessutom
erbjudits frivilliga vårdinsatser men inte infunnit sig till planerad behandling eller avbrutit
efter kort tid. Graviditeten har ingen framträdande roll i sammanhanget, annat
än att det är uteblivna kontakter med just mödravården som nämns först. Beslutet blir
att Molly ska beredas vård med stöd av 4 § LVM, första stycket
Molly överklagar domen till kammarrätten. Hon anför att hon visserligen har ett
vårdbehov men att detta inte är så omfattande att LVM behövs. Socialnämnden bestrider
detta och pekar på att hennes motivation inte bedöms tillräckligt stark för att frivillig
vård ska vara möjlig ”i nuläget”. Socialnämnden anför i förhandlingen att utredningen
visat att Molly har ett ”pågående” missbruk, men lägger samtidigt till att ”det
är svårt att säga någonting om omfattningen”. Uppgifter som lämnats om missbrukets
omfattning från och till olika källor redovisas. Nämnden anför dessutom
... att ett missbruk föreligger under graviditet visar att det även tidigare måste har förelegat ett
allvarligt missbruk.
Kammarrätten avslår överklagan. Rätten anser att Molly har ett fortgående missbruk,
att hon har ett vårdbehov, att hon utsätter sin fysiska och psykiska hälsa för allvarlig
fara – samt att vårdbehovet inte kan tillgodoses på frivillig väg. När det gäller tyngden
eller omfattningen av missbruket resonerar man så här:
Vid denna bedömning beaktar kammarrätten särskilt vad Molly själv uppgivit för [mödravården]
och missbrukshandläggare vid socialförvaltningen samt det förhållandet att hon även under
sin graviditet inte kunnat avhålla sig från missbruk.
Argumentet är väl känt – det att hon missbrukar under graviditet är ett tecken på missbrukets
dignitet, och graviditeten får om inte ännu större betydelse så åtminstone lika
stor betydelse i kammarrätten som hos länsrätten.
84
Gravida missbrukare inom Lvm-vården