Gravida missbrukare inom LVM-vården - Statens Institutionsstyrelse

Kammarrättens bedömning
Hittills har vi skrivit om länsrätten som en enhet och blandat redovisningen av beslut
och domar som rör fastställande av omedelbara omhändertaganden (§ 13) och ansökningar
om beredande av vård (§ 4). Det är, som vi har sett i föregående kapitel, absolut
vanligast att en LVM-placering påbörjas i form av ett omedelbart omhändertagande,
vilket innebär att det förekommer två prövningar av grunderna för vård utan samtycke.
Besluten angående fastställande av omedelbara omhändertaganden är oftast
relativt kortfattade – dels på grund av att underlaget oftast inte är lika utförligt, dels
på grund av att man endast prövar om det är sannolikt att personen kan beredas vård
enligt LVM och att rättens beslut inte kan avvaktas på grund av fara för liv och hälsa.
Spörsmålet om kvinnans graviditet kan givetvis presenteras som relevant i detta sammanhang
– det bidrar ju till att förstärka uppfattningen av ”akutheten”. I domar som
rör vård enligt 4 § LVM finns oftast ett fylligare underlag till förfogande och här har
rätten även haft möjlighet att höra parterna i muntliga förhandlingar. Om inte graviditetsfrågan
har lyfts i första prövningen, så brukar den åtminstone finnas med i andra
prövningen. Utöver detta händer det att beslut om vård utan samtycke också överklagas
till kammarrätten och prövas där. I enstaka fall kan även domar beviljas prövning
i Regeringsrätten 55 (Svensson 2012).
Molly, som vi beskrev tidigare i samband med att barnmorskan tyckte det fanns en
risk för havandeskapsförgiftning vid missbruk under graviditet och att detta därmed
äventyrade Mollys fysiska hälsa, omhändertogs först med stöd av 13 § LVM. I beslutet
som fastställer omhändertagandet framkommer att Molly motsätter sig omhändertagandet.
Hon pekar dels på formfel i ärendehanteringen, dels på att vårdbehovet kan tillgodoses
med frivillig vård. Genom sitt biträde menar hon att socialnämndens beslut att
omhänderta henne föranleddes av graviditeten och fattades innan hon fick sitt återfall.
Likaså menar hon att beslutet baserades på hennes egen oro för ett eventuellt återfall
(vår kursivering). Länsrättens resonemang fokuserar i första hand på procedurerna och
anledningen till att det i Mollys fall tagit mer än fyra dagar innan omhändertagandet
har fastställts. I övrigt nämns inget om hennes graviditet.
Socialnämnden går sedan vidare och ansöker om vård enligt 4 § LVM. I länsrättens
dom redovisas olika delar av socialtjänstens utredning, bland annat att hon använt
narkotika under sin graviditet. Det refereras till läkarintyget som gör gällande att hon
använder heroin, bensodiazepiner och hasch. Intyget framhåller att hon utsätter sin
hälsa för allvarlig fara men att det för närvarande inte föreligger något avgiftningsbehov
som kräver sjukhusvård.
Det föreligger emellertid behov av somatisk eller psykisk vård på grund av långt framskriden
graviditet.
Argumentet som framlagts i den muntliga förhandlingen redovisas också; socialnämnden
pekar återigen på att hon fortsatt att missbruka heroin, hasch och benso-
55 Numera Högsta förvaltningsdomstolen.
Gravida missbrukare inom Lvm-vården 83