Gravida missbrukare inom LVM-vården - Statens Institutionsstyrelse

Graviditeten refereras men tonas ned i länsrätten
Marta är en snart 40-årig kvinna som är gravid i fjärde till femte månaden. När länsrätten
ska fastställa det omedelbara omhändertagandet hänvisar man bland annat till
ett läkarutlåtande från psykiatrin som anför att hon har ett mångårigt missbruk av
alkohol och narkotika, att hon har hepatit C, att hon är psykiskt nedgången och fysiskt
väldigt sliten. Därutöver är Marta gravid, troligen i vecka 15. Under graviditeten har
hon fortsatt att missbruka och har hållit sig borta från såväl psykiatrin som socialtjänsten
– ”och därmed riskerat både sin egen och fostrets psykiska och fysiska hälsa”. Länsrätten
fastställer det omedelbara omhändertagandet med följande motivering: ”Såvitt
framgår av handlingarna i målet är Martas situation prekär och det är utomordentligt
angeläget att hon omedelbart och utan vidare dröjsmål kommer under behandling”.
Länsrätten nämner alltså inte själv graviditeten men påpekar att situationen är ”prekär”
(ett ord som inte används i läkarutlåtandet som det refereras till) och att det är
”utomordentligt” angeläget att hon kommer under vård (läkarens formulering är –
som korrekt återgivits i domen – att hon ”omgående måste komma under säkerställd
behandling”).
När socialnämnden går vidare och ansöker om vård enligt 4 § LVM refereras det
nämnda läkarutlåtandet, en polisanmälan socialtjänstens utredning samt vad Marta
själv har anfört i den muntliga förhandlingen.
Graviditeten är central i läkarutlåtandet och detta nämns också i domen. Anmälan
från polisen uppger att hon påträffats hos sin före detta fästman, ”som är far till hennes
väntade barn”. Socialtjänstens utredning är relativt omfattande och graviditeten har
ganska stort fokus. Socialnämndens slutliga bedömning är att Marta är i mycket dåligt
skick och ”därför inte orkar ta hänsyn till att hon är gravid utan fortsätter att missbruka
på ett destruktivt sätt som äventyrar både hennes och fostrets liv och hälsa”. När länsrätten
ska sammanfatta socialnämndens fylliga utredning blir det mycket kortfattat
och fokus är enbart på socialtjänstens bedömning av att frivillig behandling av angivna
anledningar inte är realistisk.
I den muntliga förhandlingen bemöter Marta flera av punkterna i underlaget och
bestrider delvis deras korrekthet. Hon nämner också graviditeten, men då endast som
en förklaring till varför hon inte mått så bra vid läkarbesöket.
Både i läkarutlåtandet och i socialnämndens utredning har graviditeten stort utrymme.
Men när socialtjänstens utredning refereras i domen finns denna fråga inte
omnämnd. I länsrättens sammanfattande bedömning är språket också något mer
”dämpat” och man väljer att fokusera på det som är ”juridiskt gångbart” i sammanhanget,
nämligen hennes fortgående missbruk, risken att utsätta sig för allvarlig fara,
behovet av vård och att vården inte kan ges på frivillig väg. Ansökan får således bifall,
men inte primärt på grund av graviditeten.
Graviditeten konstateras utan tydligt ställningstagande
Det är lätt hänt när man granskar aktmaterialet att fastna i det som är speciellt eller
anmärkningsvärt på olika sätt. Det är dessa exempel vi i första hand har beskrivit ovan.
Samtidigt är det viktigt att också påpeka att graviditetsfrågan ofta tas upp i form av ett
Gravida missbrukare inom Lvm-vården 81