Gravida missbrukare inom LVM-vården - Statens Institutionsstyrelse

Vanja är en 36-årig kvinna som omhändertas för första gången enligt LVM när hon
är gravid i åttonde månaden. I domen som fastställer det omedelbara omhändertagandet
refereras socialnämndens motivering; Vanja har länge varit aktuell inom socialtjänsten
på grund av omfattande missbruk av alkohol och narkotika. Nyligen inkom
en anmälan från Vanjas mor om att hon missbrukar trots sin graviditet. Försök har
gjorts att få henne att avbryta missbruket men det har inte lyckats. Hon har nu placerats
för avgiftning ”av henne och fostret”. Vanja själv uppger till rätten att hon medger
det omedelbara omhändertagandet och är beredd att vara placerad fram till att barnet
fötts. Som skäl för beslutet att fastställa omhändertagandet anför länsrätten att hon har
ett fortgående missbruk och att hon till följd av detta utsätter sin hälsa för psykisk och
fysisk skada. Dessutom anser rätten att
... då hon är gravid i vecka 32 finns dessutom överhängande risk för att hon utsätter fostret för
skada.
I den senare domen rörande beredande av vård enligt 4 § LVM förs ett ganska långt
resonemang om lagstiftningen och ”frågan om hur LVM bör tillämpas beträffande gravida
kvinnor med allvarliga missbruksproblem”. Domen tar upp att denna fråga har
”behandlats i olika sammanhang och utredningar”. Sedan följer ett utdrag från Socialutskottets
betänkande 1981/82 (se kapitel 1) – där skrivningen om att missbruk under
graviditet knappast är ”ett normalt beteende hos en gravid kvinna” finns med. Därefter
finns ett utdrag från delbetänkandet Skydd för det väntade barnet, SOU 1987:11. I detta
nämns bland annat hänvisningen till att en kvinna som fortsätter att missbruka under
graviditet troligen är i trängande behov av vård.
Sedan refereras socialnämndens utredning och yrkanden. Nämnden anför vid den muntliga
förhandlingen att om Vanja inte varit gravid så skulle hon likväl bedömts uppvisa ett socialt
nedbrytande beteende som grundat ett vårdbehov. Men nämnden anför också att Vanja saknar
insikt i vad missbruket gör med henne och hennes foster – och att deras avsikt är att hon
... i vart fall måste tvångsvårdas fram tills barnet är fött.
Vanja bestrider att hon har ett så omfattande missbruk. Vidare menar hon att hon inte
löper någon vidare risk för skada i nuläget utan först om en månad då det kan visa sig
att barnet föds med skador. Hon kan tänka sig frivillig vård och anser att det är ”orealistiskt
att hon skulle missbruka den sista månaden fram till barnets nedkomst”.
Rättens bedömning är att Vanja har ett fortgående missbruk som bland annat lett till
att hennes dotter har omhändertagits. Hon har de senaste månaderna haft tre återfall,
trots sin graviditet, varav två har varit av mycket allvarliga.
Av läkarutlåtande framgår vidare att Vanja riskerar att utsätta sitt foster för skada till följd av
sitt missbruk. Vanja har både under graviditeten och tidigare visat att hon är maktlös inför sitt
missbruk och att hon inte förmår sätta stopp för det av egen kraft. […] Om även nästa barn måste
omhändertas till följd av hennes missbruk finns, enligt länsrättens mening, en uppenbar risk att
78
Gravida missbrukare inom Lvm-vården