Gravida missbrukare inom LVM-vården - Statens Institutionsstyrelse

Vidare framgår av utredningen att ett amfetaminmissbruk under graviditet ökar risken för att
moderkakan lossnar från livmodern, vilket i sin tur innebär en risk för att Bella kan drabbas av
kraftig blodförlust. Hon utsätter härigenom sin fysiska hälsa för allvarlig fara.
Rätten är alltså noga med att endast argumentera utifrån Bellas behov, även om barnmorskans
farhågor gällde både barnets liv och en eventuell blodförlust för modern.
Båda refereras i domskälen men det är endast hänsynen till risken för blodförlust hos
modern som tas upp i motiveringen. Bella bereds således vård enligt 4 § första stycket
1, 2 och 3 a) och b) – inte punkt c) som handlar om risken att allvarligt skada sig själv
eller någon närstående.
Irene är 35 år gammal och kommer till LVM-hemmet efter ett omedelbart omhändertagande.
Beslutet fastställs av länsrätten som refererar till socialnämndens utredning
där det framgår att sedan tidigare har ett missbruk av både alkohol och tabletter.
Vidare framgår det att hon redan har fyra barn som är familjehemsplacerade och att
hon under den senaste tiden varit berusad när hon haft umgänge med barnen. Nu har
det dessutom framkommit att Irene är gravid och att hon inte har någon kontakt med
mödravården. Socialnämnden framför att
... hon utsätter det ofödda barnet för allvarlig fara för dess liv. Hennes två äldsta barn har handikapp
som kan härledas till att det finns alkoholskador.
I den muntliga förhandlingen samtycker Irene till att det underställda beslutet fastställs,
men hon anför att konsumtionen av alkohol och tabletter inte är så omfattande
att det ska betecknas som missbruk. Hon önskar att eventuell fortsatt vård ska ske i
frivillig form. Länsrätten fastställer beslutet och grundar detta på att det är sannolikt
att Irene kan beredas vård enligt LVM och att beslutet inte kan avvakta
... på grund av att hon kan antas få sitt och sitt ofödda barns hälsotillstånd allvarligt försämrat
om hon inte får omedelbar vård [vår uthävning].
Ansökan om vård enligt 4 § LVM får sedan bifall och i bedömningen nämns att hon
har ett fortgående missbruk (man visar bland annat till läkarintyg om förhöjda CDTvärden).
Vidare framgår att hon till följd av missbruket utsätter sin och sitt ofödda barns fysiska och
psykiska hälsa för allvarlig fara.
Att Irene själv anser att vården kan genomföras i frivilliga former ifrågasätts och slutligen
pekar rätten på nödvändigheten av att ”vården kan genomföras särskilt med beaktande
av de mycket negativa konsekvenser alkoholintag har på ett foster”. Att hänsynen
till fostret spelat roll är tydligt, och argumentet har snarare fått förstärkt betydelse
från den första till den andra prövningen.
Gravida missbrukare inom Lvm-vården 77