Gravida missbrukare inom LVM-vården - Statens Institutionsstyrelse

omfattande och gör bland annat gällande att Bella har ett fortgående amfetaminmissbruk
som medför att ”hon löper en uppenbar risk att förstöra sitt unga liv”. Redan när
Bella var gravid i femte månaden inkom en LVM-anmälan från hennes mamma och
systrar. Hon togs in till en läkarundersökning enligt 9 § LVM, men läkarutlåtandet visade
då att hon var drogfri och inte uppvisade några abstinenssymptom. Det framkom
att hon var i behov av vård men att behovet inte var akut och LVM-utredningen lades
ned. Hon ansökte om plats på ett behandlingshem men eftersom hon väntade barn
(”Bella var för långt gången i sin graviditet för en abort”) kunde inte hemmet ta emot
henne.
När hon nu återigen är aktuell för LVM, efter en anmälan från specialmödravården,
har en ny läkarundersökning gjorts och intyget bekräftar att hon har ett amfetaminmissbruk
(”okänd mängd, åtminstone en gång i veckan”). Vidare bekräftas att hon är
gravid i åttonde månaden, att hon inte har något tidigare psykiskt ohälsotillstånd och
ingen kontakt med beroendeklinik. Läkarens sammanfattande bedömning är att hon
utsätter fostret för skada till följd av amfetaminmissbruket. ”Däremot verkar det inte
föreligga några somatiska problem för patienten själv av amfetaminmissbruket för närvarande”.
Hon har, enligt socialtjänsten, inte skött sina öppenvårdskontakter med gynekologen.
”Det finns inget akut behov av inläggning på sjukhus för närvarande, men
däremot […] tät kontakt med gynekologen”.
När det omedelbara omhändertagandet ska fastställas av länsrätten hänvisas det
bland annat till barnmorskans utlåtande som förmedlar en oro för Bellas hälsa och att
det finns en risk för att moderkakan kan lossna. Detta kan innebära att barnet avlider
och att modern får en kraftig blodförlust. Länsrätten fastställer det omedelbara omhändertagandet
och motiverar detta med att rättens beslut inte kan avvaktas ”då det
föreligger en överhängande risk för att hon kan antas få sitt och sitt barns hälsotillstånd
allvarligt försämrat om hon inte omedelbart får vård” (vår kursivering).
Ett par veckor senare ska länsrätten ta ställning till ansökan om vård enligt
4 § LVM 52 . Domen är på drygt sju sidor och består av en redovisning av lagens bestämmelser,
valda delar av socialnämndens utredning, läkarintyget samt utlåtandet från
barnhälsovårdsläkare och barnmorska. Därutöver redovisas vad som framkommit i
den muntliga förhandlingen genom Bellas offentliga biträde. Biträdet anför att det inte
finns någon fara för Bellas psykiska eller fysiska hälsa eller att hon ska förstöra sitt liv.
Den vård hon behöver kan ges på frivillig väg – och läkarintyget visar inga fysiska
skador hos Bella. Biträdet framhåller också att ”fara för fostret aldrig kan vara grund
för LVM-vård av modern”.
Biträdets påpekande påverkar inte utfallet i målet, men möjligen sättet att motivera
domen. Rätten konstaterar att de fysiska skadorna kanske inte är så synliga (än) men
att de sociala skadeverkningarna redan är tydliga och att hon löper en uppenbar risk
att förstöra sitt liv.
52 Oftast är det samma domare som hanterar både beslutet om att fastställa ett omedelbart omhändertagande
och en eventuell senare ansökan om beredande av vård enligt 4 § LVM.
76
Gravida missbrukare inom Lvm-vården