Gravida missbrukare inom LVM-vården - Statens Institutionsstyrelse

5. Socialnämndens och
länsrättens hantering av
gravida missbrukare
Enligt Perselli (1998) har det genom åren utvecklats en praxis kring gravida och LVM,
när utredningar och lagstiftare inte kunnat formulera en tydlig politik på området.
Han utvecklar dock inte riktigt hur denna praxis ser ut. Vår utgångspunkt är att en
känd graviditet förmodligen påverkar beredandet av vård enligt LVM på något sätt
– utan att vi kan beskriva exakt på vilket sätt. Socialstyrelsens rapport, där man studerat
ett 30-tal LVM-domar som rör gravida under åren 2004–2006, framhåller att LVM
i huvudsak används på samma sätt för gravida som för icke gravida kvinnor. ”Men i
två mål har risken för både fostret och kvinnan beaktats. I tre mål beaktar domstolen
risken för skador på fostret vid bedömningen av om vård kan ges på frivillig väg. I två
mål hänvisar rätten till vad socialutskottet anfört 1981/82 om tillämpningen av LVM
när kvinnan är gravid. I ett fall hänvisar rätten till risken att en närstående skadas. Det
är dock inte klart om rätten därmed avser fostret” (Socialstyrelsen 2007a, sidan 26).
I detta kapitel ska vi fokusera på det faktiska myndighetsutövandet i de fall där gravida
kvinnor aktualiserats för LVM-vård. De mål som Socialstyrelsen granskat ingår
också i vår studie men vårt underlag är alltså större och vi har, i motsättning till Socialstyrelsens
studie, inte sorterat bort omedelbara omhändertaganden eller fall där det
inte framgick om kvinnan var gravid i LVM-domen. Det ska samtidigt påpekas att den
praxis vi studerar gäller kvinnor som blivit inskrivna på SiS – vi har inte kunnat följa de
fall där gravida eventuellt anmälts till socialtjänsten och utretts men där ärendet inte
gått vidare. I kapitlet kommer vi att koncentrera oss på socialtjänstens utredningar och
länsrättens (i enstaka fall kammarrättens) beslut och domar. Dessa dokument finns i
klientakterna på institutionerna. Av naturliga skäl handlar det också om kvinnor vars
graviditet varit känd redan i anslutning till inskrivningen. Det betyder också att det
kan vara intressant i sig om vi vet att graviditeten är känd men att frågan inte omnämns
i utredningar och/eller domar.
Socialnämndens underlag som lämnas i samband med ett omedelbart omhändertagande
är oftast ganska knapphändigt eftersom det måste underställas länsrätten senast
dagen efter. Om socialnämnden sedan (eller från början) ansöker om planerad vård
enligt 4 § LVM är underlaget oftast fylligare och kan kompletteras med utlåtanden och
uttalanden från andra aktörer (läkare, anhöriga med flera). Ofta håller man muntliga
förhandlingar där klienten, tillsammans med ett offentligt biträde, får bemöta de argument
som socialnämnden har och argumentera för att tvångsvård inte är nödvändigt.
70
Gravida missbrukare inom Lvm-vården