Gravida missbrukare inom LVM-vården - Statens Institutionsstyrelse

Några beskrivningar av förlossningsförlopp och tiden efter förlossningen
En förlossning är i vanliga fall en tillräckligt omvälvande händelse för en kvinna och
de som står runt henne. Omständigheterna runt en del av de förlossningar vi har fått
ta del av har dock ibland varit ovanligt händelserika, vilket framgår nedan. Vi kommer
också, för balansens skull, återge ett par exempel på förlossningar som varit relativt
odramatiska.
Avviker från sjukhuset dagen efter kejsarsnitt
Lillemor är 39 år och kommer in i LVM-vården när hon är gravid i vecka 25. Hon har
haft missbruksproblem de senaste 15–20 åren och använder nu främst amfetamin som
hon injicerar. Hon är hivpositiv och får ibland epileptiska anfall. Pojkvännen, tillika
barnets far, sitter i fängelse. Lillemor försörjer sig med bidrag från socialtjänsten men
är bostadslös. Strax efter jul, ett par månader innan hon ska föda, avviker Lillemor i
samband med att hon haft möte med socialtjänsten. En och halv månad senare dyker
Lillemor upp på mödravårdsmottagningen igen och läggs in på sjukhus några dagar
innan hon återvänder till LVM-hemmet. Hon berättar för personalen att hon tagit amfetamin
medan hon varit avviken men att hon inte tagit sina bromsmediciner. Hon och
pojkvännen har vistats i en lägenhet som han har fått tag i nära hemkommunen.
Dagen efter återvänder Lillemor och hennes kontaktperson till sjukhuset för ultraljudskontroll.
Två dagar senare förlöses Lillemor med kejsarsnitt, men avviker från
sjukhuset dagen efter. Hon hade då kvar en kanyl i armen eftersom de skulle kontrollera
hennes blodvärden. Överläkaren på sjukhuset skriver att hon lyckades lura två
vårdare som var med och att hon sedan har dykt upp ett par gånger för att försöka få
bort agrafferna men åter har avvikit innan man lyckats få kontakt med henne. Man har
också tyckt att hon har varit narkotikapåverkad. Barnet mår bra men har fått extra blod
på grund av låga blodvärden.
Någon vecka senare återkommer Lillemor till LVM-hemmet med hjälp av polistransport.
Hon är påverkad av amfetamin vid ankomsten. Lillemor berättar för personalen
att hon avvek för att hennes socialsekreterare skulle komma och be henne skriva på
något papper som hon inte visste vad det var. Hon åkte till pojkvännen och har även
varit på tingshuset för att skaffa vigselbevis.
Lillemors önskemål är att barnet tills vidare placeras i jourhem och att hon själv får
åka hem till pojkvännen och börja studera. Socialtjänsten anser att hon ska vara kvar
på institutionen till dess att en ordentlig planering har gjorts upp. Lillemor blir mycket
upprörd över detta och hotar med att skära upp sin mage för att få sin vilja genom. Socialsekreterarna
blir oroliga och berättar om ett tidigare suicidförsök men fasthåller att
hon behöver vara kvar en tid. Hon behöver dock återvända till sjukhuset för efterkontroll
av snittet och läkaren vill att Lillemor får en LPT-bedömning. På väg till sjukhuset
avviker Lillemor igen och efterlyses. Institutionens personal meddelar socialsekreteraren
och diskuterar även möjligheten att skriva ut Lillemor, ”då det kan anses att syftet
med LVM-vården, som var att säkerställa fostrets liv, nu är uppnått.”
Några dagar senare ringer de från sjukhuset och berättar att Lillemor varit där för att
ta stygnen, men att hon gav sig av innan personalen hann kontakta polisen. Hon åter-
62
Gravida missbrukare inom Lvm-vården