Gravida missbrukare inom LVM-vården - Statens Institutionsstyrelse

I övrigt inväntade man den kommande Missbruksutredningens hantering av frågan.
När Missbruksutredningens betänkande lämnades någon månad senare fanns emellertid
inga förslag om särskilda åtgärder för denna grupp.
Tidigare utredningar – sammanfattning och diskussion
Vi kan konstatera att gravida kvinnor som använder alkohol eller narkotika, oavsett
om vi kallar det bruk eller missbruk, upplevs som ett problem. Under årens lopp har ett
antal utredningar och politiska initiativ visat att man gärna vill stävja eller komma åt
förhållandet, men man har inte kunnat hitta verktygen eller medlen som skulle kunna
åstadkomma detta på ett rättssäkert sätt. Att frågan verkar vara så svårlöst och samtidigt
så prekär är intressant i sig. I grunden finns en generell etisk komplikation kring
frågan om vård utan samtycke, tvångsvård. Är det acceptabelt att vårda någon mot
dennes vilja, på grund av att han/hon utsätter sin hälsa för allvarlig fara eller riskerar
att förstöra sitt liv? Är det acceptabelt att vårda någon mot dennes vilja utan att veta
om vården faktiskt hjälper? Är det acceptabelt att tvångsvårda en vuxen människa som
missbrukar, utan att ha glasklara kriterier för var gränsen mellan bruk och missbruk
går? Utöver dessa allmänna besvärligheter vet vi till exempel att det finns betydande
skillnader i hur man ser på kvinnors och mäns användning av alkohol och andra droger,
både i samhället i stort och inom vården (Hilte 2005, Mattsson 2005). Eftersom
kvinnors missbruk förstås och bedöms på ett annat sätt än mäns missbruk, finns det en
risk att kvinnor inte får tillgång till vård i samma omfattning eller av samma kvalitet
som män – eller å andra sidan att tröskeln för till exempel ett tvångsomhändertagande
kan vara lägre för kvinnor jämfört med män (Storbjörk 2010). Om missbrukaren både
är kvinna och gravid blir det hela än svårare. Då ska man dels ta ställning till missbrukets
omfattning och ”farlighet”, dels bedöma problem och åtgärder så könsneutralt
som möjligt. Dessutom gäller det att ta hänsyn till en tredje part som samtidigt inte
är ett eget rättssubjekt. I grunden handlar frågan om tvångsvård av gravida kvinnor
av hänsyn till fostret om hur man väger olika intressen mot varandra (Søvig 2011).
Det blir en konflikt mellan kvinnans oförmåga (eller ovilja) att upphöra med sitt missbruk
och samhällets omsorg om barnet som väntas (Perselli 1998). Till detta ska fogas
att kunskapen kring fostrets utveckling samt hur substansers och moderns livsföring
påverkar fostret på kort och lång sikt har ökat de senare åren, även om det är mycket
svårt att reda ut hur stor påverkan enskilda faktorer har. Det gäller såväl kunskapen
om alkoholens och andra drogers påverkan (Hellemans 2010) som andra förhållanden,
till exempel fattigdom, svält eller trauman (Maric 2010, Schreier 2011). I mötet med den
missbrukande gravida kvinnan utmanas hänsynen till individers självbestämmande,
kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp och fortplantning samt hänsynen till
fostret (barnet) vars livschanser definitivt påverkas av kvinnans livsföring under (och
efter) graviditeten.
Gravida missbrukare inom Lvm-vården 17