Gravida missbrukare inom LVM-vården - Statens Institutionsstyrelse

Socialnämndens och länsrättens hantering av gravida missbrukare
Vår studie omfattar kvinnor som varit gravida vid något tillfälle under placeringen i
LVM-vården, eller som förmodats vara gravida i anslutning till placeringen. Det betyder
också att en del kvinnor varit gravida redan vid inskrivningen, utan att det har
varit känt av vare sig kvinnan eller någon annan. Dessutom ingår även kvinnor som
blivit gravida under placeringen, vilket innebär att deras graviditet inte kan ha spelat
någon roll för beslutet om ett omhändertagande. Därtill bör också nämnas att ett fåtal
av kvinnorna i vår studie har vårdats frivilligt enligt SoL. Det är också viktigt att påpeka
att vi utgår från SiS egna system, vilket innebär att vi endast studerar personer som
har aktualiserats för vård inom SiS – vi kan inte veta hur många klienter, gravida eller
inte, som har varit föremål för utredning inför ett eventuellt tvångsomhändertagande
men där de inte aktualiserats i SiS register.
Frågan om – och i så fall hur – en klients graviditet har betydelse i samband med
ett tvångsomhändertagande måste således besvaras utifrån dessa förutsättningar. Vår
granskning har visat att graviditet i många fall har en betydelse, vilket man också
kunde förvänta. Det innebär dock inte att betydelsen är densamma i alla sammanhang.
Ibland är det socialnämnden som trycker hårt på frågan i sin ansökan om vård medan
rätten, åtminstone i det som framgår i beslut och domar, förhåller sig neutral eller ignorerande
till ”graviditetsargumentet”. Ibland bemöter rätten också ett sådant argument
och avvisar dess relevans i sammanhanget – även om omhändertagandet fastställs.
Sedan finns det exempel på att rätten själv anför graviditeten som ett (av flera) skäl till
omhändertagandet. Om graviditeten har varit avgörande eller inte är oftast omöjligt att
bedöma, även i de fall där rätten själv inte nämner frågan men kanske har påverkats
av detta i alla fall. Det finns dock exempel på att graviditetsfrågan har varit avgörande.
Det gäller till exempel beslut om att upphäva ett omhändertagande eller inte gå vidare
med en ansökan om vård i samband med att kvinnan gjort abort. Det gäller också
några fall där kvinnan skrivs ut från LVM-vården efter att barnet fötts, då man ansett
att syftet med vården är uppnått. I exemplet med Ronja ser vi också att den maximala
vårdtiden i praktiken förlängs så att hon ska hinna föda sitt barn. De argument som
anförs är i huvudsak följande:
• Att missbruka under graviditet är ett tecken på hur allvarligt missbruket är.
• Fostrets hälsa och barnets framtida situation äventyras om kvinnan fortsätter
missbruka.
• Graviditeten innebär en risk för kvinnans hälsa, särskilt hennes psykiska hälsa.
Dessa argument är också sådana som har förts fram i tidigare utredningar på området.
Ibland beaktas och förstärks argumenten av länsrätten, ibland konstateras de utan vidare
ställningstagande och ibland avvisar länsrätten deras giltighet.
Eftersom lagen inte medger att man tar hänsyn till fostret, vilket både socialnämnder
och länsrätt ibland poängterar, väljer socialnämnden eller rätten i stället att argumentera
med hänsynen till kvinnans hälsa. Det vill säga att hon kan komma att må
psykiskt dåligt av att eventuellt bidragit till att barnet fått oåterkalleliga skador. I den
106
Gravida missbrukare inom Lvm-vården