Gravida missbrukare inom LVM-vården - Statens Institutionsstyrelse

domen till kammarrätten. Överklagan avslås och i kammarrättens dom nämns heller
inget om den tidigare förmodade graviditeten.
Andrea är 28 år och har missbrukat narkotika sedan unga år, huvudsakligen heroin.
Numera använder hon främst amfetamin, bensodiazepiner och cannabis. Året
dessförinnan tog Andrea minst två allvarliga överdoser av heroin. Andrea står i kö för
metadonbehandling men är lite tveksam eftersom hon använt metadon när det inte
funnits heroin att tillgå och hon är inte säker på att hon vill sluta missbruka. Andrea
har varit i behandling tidigare och även haft öppenvårdskontakter. Eftersom Andrea
brutit ett flertal planeringar och återfallit i missbruk vid upprepade tillfällen har en
LVM-utredning inletts.
Medan Andreas utredning pågår ringer hon till sin handläggare och berättar att hon
mår dåligt. Hon är bostadslös och befinner sig nu hos en man men vill inte vara kvar
där. Hon erbjuds vistelse på utredningsenheten men vill inte dit. Samtalet bryts och
handläggaren får inte tag på henne på flera veckor. Ytterligare en månad senare ringer
Andrea och berättar att hon är gravid. Hon vet inte hur långt gången graviditeten är
och är orolig för att det är för sent för abort. Socialtjänsten bokar ett möte i följande
vecka men Andrea dyker inte upp. Man beslutar om att ansöka om vård enligt LVM.
I socialtjänstens utredning nämns att Andrea enligt egen utsago är gravid men detta
tas inte upp i länsrättsdomen. Vid ankomst till LVM-hemmet görs ett graviditetstest
som visar att Andrea inte är gravid. LVM kvarstår men några veckor in på vistelsen
avviker Andrea och är borta så pass länge att LVM avskrivs.
Monica har haft en stökig uppväxt och började missbruka i tidiga tonåren. Hon flyttade
hemifrån när hon var 14 år och blev senare placerad på institution enligt LVU. När
hennes dotter är 2–3 år gammal återfaller Monica i heroinmissbruk och dottern placeras
hos sin mormor. Hon har sporadisk kontakt med socialtjänsten och får ekonomiskt
bistånd. I maj blir hon omhändertagen av polisen och är då kraftigt narkotikapåverkad.
Tidigare på kvällen har hon utsatts för misshandel av sin pojkvän. Hon berättar för
socialjouren att hon ibland har självmordstankar. Socialjouren skriver i sitt underlag
i samband med att hon får ett omedelbart omhändertagande att hon har missbrukat
amfetamin, heroin och tabletter dagligen de senaste två månaderna. Monica tror dessutom
att hon är gravid i tredje månaden. Hon saknar fast bostad och både vill och vill
inte ha hjälp för sitt missbruk. Hon hade tid hos sin handläggare dagen innan men uteblev
då. Socialjouren anser att hon behöver hjälp för att bryta sitt destruktiva beteende
och att hon är en fara för sig själv.
När socialnämnden ansöker om vård enligt 4 § LVM en vecka senare finns en utförligare
utredning bifogad. Här framgår det att Monica tidigare trodde att hon var
gravid, ”men det är hon inte”. I länsrättsdomen nämns inte något om en förmodad graviditet
utan man refererar andra delar av socialtjänstens utredning, såsom att Monicas
missbruk har fått allvarliga konsekvenser och att hon, ”trots en önskan om att åter ta
ansvar för sin dotter, inte har förmått bryta sin livsföring”. Monica bereds vård enligt
4 § LVM och skrivs ut sex månader senare.
Slutligen beskriver vi ett fall som egentligen inte platsar i detta avsnitt men som
vi ändå valt att ta med. Här rör det sig nämligen inte om något antagande – Maria
98
Gravida missbrukare inom Lvm-vården