Läs hela TS-tidningen
Läs hela TS-tidningen
Läs hela TS-tidningen
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
I<br />
mitten på 60-talet, när tidningar<br />
och tidskrifter bara hade radion<br />
och televisionen som konkurrenter<br />
på mediemarknaden och<br />
intäkterna för de stora ägarfamiljerna<br />
bara är en våt dröm för dagens<br />
efterföljare, steg Björn Vingård in<br />
i branschen. I bagaget hade han en<br />
studentexamen vid Hvitfeldtska<br />
läroverket i Göteborg – och förhoppningen<br />
att bli en duglig journalist<br />
eftersom han gillade att skriva<br />
och, visade det sig, äga en talang<br />
för ledarskap. 1966, efter avslutad<br />
utbildning på Journalistinstitutet<br />
hamnade han på Expressen, som<br />
reporter på nöjessidornas ”Bekantas<br />
bekanta” och det var inga dåliga<br />
läromästare han omgav sig med –<br />
Peter Himmelstrand, Lasse Widding,<br />
Alf Montán, Åke Cato och Stig<br />
Nahlbom var några av dem.<br />
1967 kom Björn in i Bonniers<br />
själva drömfabrik, mitt under<br />
veckopressens glansperiod. Och där<br />
har han stannat kvar fram till nu när<br />
han blivit pensionär (fast en aktiv<br />
sådan med många uppdrag i styrelser<br />
och föreningar). Han avslutade<br />
sitt aktiva yrkesliv i Bonnierkoncernen<br />
som nordisk förlagschef och<br />
chefredaktör för ”Vi i Villa” (2002-<br />
2010). Och nu har han skrivit en<br />
2 | 2011<br />
HAN<br />
TVIVLAR<br />
INTE<br />
TEXT: KEN OLOFSSON | FOTO: PATRICK MILLER<br />
bok om sin långa resa i just drömfabriken,<br />
en roande och intressant<br />
inblick i läsmagasinens guldålder<br />
när ”the sky was the limit”. Titeln<br />
lyder ”Drömfabriken. Bakom kulisserna”<br />
och utkom på Piratförlaget<br />
denna höst.<br />
”TUFFA REPORTAGEUPPDRAG<br />
OCH FALA SKÖNHETER…”<br />
Björn vill kalla det en skälmroman,<br />
kanske inspirerad av Widding som<br />
skrev ett antal sådana på 70-talet.<br />
Björn kallar sig Astolf Erixson i boken<br />
och om vilken Ulrika Kärnborg<br />
skriver i sin Expressen-recension:<br />
”- - - oförväget och med en nypa<br />
fräckhet tar han sig an såväl tuffa<br />
reportageuppdrag som fala skönheter.<br />
Genom listighet och utövandet<br />
av stor diplomati lyckas han klättra i<br />
Bonnierhierarkierna.” Björn Vingård<br />
blev, tillägger hon, en maktdoldis<br />
i en bransch som verkar ha älskat<br />
honom.<br />
– Ja, det är ett mellanting mellan<br />
en roman och memoarer. Jag ville<br />
skildra en bild av 60- och 70-talen<br />
när allt var möjligt. Då pratade man<br />
inte om kostnader, man åkte på<br />
direkten dit där de spännande människorna<br />
fanns och där det hände<br />
spektakulära saker. Det hände<br />
BJÖRN VINGÅRD<br />
mycket som förändrade världen<br />
under dessa år, veckopressen och<br />
tidskrifterna spelade en stor roll.<br />
Människor ändrade vanor, ny teknik<br />
trängde sig på och vi skrev även om<br />
samhällsutvecklingen. I Damernas<br />
Värld fanns en uppskattad spalt,<br />
”Det angår dig” och Marit Paulsson<br />
skrev t ex många uppmärksammade<br />
artiklar i Husmodern för att nämna<br />
några exempel, det var inte alls så<br />
glättigt och ytligt som en del kanske<br />
inbillar sig. Vi hade Se, den stora<br />
bild<strong>tidningen</strong>. Vi hade Veckojournalen<br />
som skrev om politik och kultur<br />
på ett lysande sätt. Dom har stupat<br />
men det har kommit nya titlar men<br />
med samma viktiga och uppskattade<br />
innehåll. Att internetutvecklingen<br />
och alla nya sociala medier<br />
skulle konkurrera ut tidskrifterna<br />
har jag aldrig trott på. Ju mer brus<br />
och ytlighet desto mer behövs <strong>tidningen</strong>,<br />
där finns det proffsiga urvalet<br />
och det fördjupade materialet<br />
som läsaren behöver i vår stressade<br />
tid, menar Björn Vingård.<br />
DAMERNAS VÄRLD<br />
– EN AV FAVORITTIDNINGARNA<br />
Björn började karriären i veckopress-<br />
och tidskriftsvärlden som<br />
reporter på Veckorevyn. Han var<br />
19<br />
>