Kolets kemi

Kolets kemi 

(organisk kemi) 

PDF skapad med hjälp av det öppna källkod-verktyget mwlib. Se http://code.pediapress.com/ för mer information. 

PDF generated at: Mon, 14 May 2012 10:27:12 UTC

Innehåll 

Artiklar 

Organisk kemi 1 

Kol 2 

Grafit 6 

Diamant 7 

Fulleren 11 

Grafen 12 

Alkan 13 

Alken 14 

Alkyn 14 

Oljeraffinaderi 15 

Alkoholer 17 

Karboxylsyra 18 

Referenser 

Artikelkällor och författare 20 

Bildkällor, -licenser och -bidragsgivare 21 

Artikellicenser 

Licens 22

Organisk kemi 2 

Exempel på molekylgrupper inom organisk kemi 

• Alkaner 

• Alkener 

• Alkyner 

• Alkoholer 

• Arener 

• Estrar 

• Karboxylsyror 

Externa länkar 

• Organic Chemistry Resources Worldwide [1] 

• Organic Chemistry Portal [2] 

Referenser 

[1] http:/ / www. organicworldwide. net 

[2] http:/ / www. organic-chemistry. org 

Kol 

Den här artikeln handlar om grundämnet kol. För olika bergarter som benämns kol, se kol (bränsle). För 

andra betydelser, se Kol (olika betydelser). 

bor - Kol - kväve 

C 

Si 

Periodiska systemet 

Allmänt 

Namn, kemiskt tecken, nummer Kol, C, 6 

Ämnesklass icke-metaller 

Grupp, period, block 14, 2, p 

Densitet 

2267 kg/m 3 (273 K) 

Hårdhet 0,5 (grafit) 10,0 (diamant) 

Utseende färglös (diamant) 

svart (grafit) 

Atomens egenskaper 

Atommassa 12,0107 u 

Atomradie (beräknad) 70 (67) pm 

Kovalent radie 77 pm

Kol 3 

van der Waalsradie 170 pm 

Elektronkonfiguration 

e − per skal 

[ He ]2s 2 2p 2 

2,4 

Oxidationstillstånd (oxid) 4, 2 (svagt sur) 

Kristallstruktur hexagonal 

Ämnets fysiska egenskaper 

Aggregationstillstånd fast 

Magnetiska egenskaper diamagnetisk 

Smältpunkt 3 773 K (3550 °C) (grafit) 

3823 K (3600 °C) (diamant) 

Kokpunkt 5100 K (4 827 °C) 

Molvolym 

5,29 ·10 -6 m 3 /mol 

Ångbildningsvärme 355,8 kJ/mol 

Smältvärme (sublimerar) kJ/mol 

Ångtryck 0 

Ljudhastighet 18 350 m/s vid 293,15 K 

Diverse 

Elektronegativitet 2,55 (Paulingskalan) 

Värmekapacitet 710 J/(kg·K) 

Elektrisk ledningsförmåga 

0,061·10 6 S/m (Ω −1 ·m −1 ) 

Värmeledningsförmåga 129 W/(m·K) 

1 a jonisationspotential 

2 a jonisationspotential 

3 e jonisationspotential 




1 086,5 kJ/mol 

2 352,6 kJ/mol 

4 620,5 kJ/mol 

6 222,7 kJ/mol 

37 831 kJ/mol 

Stabilaste isotoper 

47 277,0 kJ/mol 

Isotop Förekomst Halv.tid Typ Energi (MeV) Prod. 

12 C 

13 C 

14 C 

98,9 % 12 C, stabil isotop med 6 neutron(er) 

1,1 % 13 C, stabil isotop med 7 neutron(er) 

spår 5 730 år β - 0,156 MeV 14 N 

SI-enheter & STP används om ej annat angivits 

Kol (latin: carbonium) är grundämnet med atomnummer 6. Som rent material förekommer det i fem olika former 

(allotroper): grafit, grafen, diamant, fullerener och amorft kol. Livet vi känner är baserat på grundämnet kol. Av detta 

skäl kallas alla molekyler, där kol- och väteatomer ingår, för organiska. Icke-organiska ämnen är således de ämnen

Kol 4 

som innehåller vilket som helst av de över 110 övriga grundämnena, utom både kol och väte samtidigt. Trots detta 

känner vi idag till fler organiska ämnen än icke-organiska. 

Det rena kolets egenskaper och dess användning beskrivs under respektive uppslagsord (se nedan). Grafit, diamant 

och stenkol bryts i gruvor. Alla allotroper av kol är kemiskt motståndskraftiga, men kan oxideras med syre eller 

halogener. Kol finns med några procents halt i de flesta sorters stål och järn. Kolet är då legerat i järnet och bidrar till 

järnets hårdhet. 

Av de oorganiskt kemiska kolföreningarna kan speciellt nämnas: 

• kiselkarbid (SiC) ett mycket hårt syntetiskt ämne som bland annat används som slipmedel, 

• koldioxid (CO 2 ) spelar stor biologisk roll, och produceras när levande varelser andas, används för att få piff på 

läskedrycker och för viss eldsläckning, koldioxid är även en viktig växthusgas 

• kolmonoxid (CO) en mycket giftig gas som produceras vid ofullständig förbränning, men som också används för 

ett stort antal tekniskt/kemiska processer, bland annat nickelframställning, 

2- 

• karbonater (metall + CO ) av många former finns i naturen som mineral, 

3 

• cyanider (ämne + CN - ) är mycket giftiga eftersom de liksom kolmonoxid har förmågan att blockera hem-gruppen 

i hemoglobin, som därmed förhindras att uppta syre. 

Kol är universums fjärde vanligaste grundämne. Endast väte, helium och syre är vanligare. 

"Kol" är också en beteckning på ett antal bränslen i fast form (se kol (bränsle)), med en hög andel av grundämnet 

kol. Inget av dem utgörs dock av grundämnet i ren form, vilket ibland skapar viss begreppsförvirring på svenska. På 

de flesta andra språk har grundämnet och bränslet olika namn, exempelvis carbon (grundämnet) respektive coal 

(bränslet) på engelska och Kohlenstoff (grundämnet) respektive Kohle (bränslet) på tyska. 

Historia 

Diamant, grafit och förbränningskol har varit känt sedan urminnes tid, och man tros också ha känt till att de var olika 

former av ett och samma ämne. Engelsmannen John Dalton var dock den förste som 1803 förstod att kol var ett 

grundämne, ett resultat som inte publicerades förrän 1807. Den senast upptäckta formen (grafen) fick 2010 års 

nobelpris i fysik. 

Orbitaler 

Anledningen till att ämnet kol förekommer i en sådan mångfald av former är att dess elektronkonfiguration gör att 

det har exakt fyra valenselektroner. Dessa kan hybridiseras på tre olika sätt (sp 3 , sp 2 och sp), vilket betyder att 

kolatom kan bilda en enkel-, dubbel- eller trippelbindning till en annan kolatom. Kol kan därmed skapa extremt 

starka riktade kovalenta bindningar mellan atomer. 

Isotoper 

Kol har endast två stabila isotoper, kol-12 (vars massa atommassenheten u definierats utifrån) och kol-13. Av de 

radioaktiva isotoperna är kol-14 den klart viktigaste, eftersom dateringsmetoden C14-metoden baseras på dess 

sönderfall. Eftersom alla livsformer på jorden är kolbaserade, och kol-14 ständigt nybildas i atmosfären, så kommer 

det tas upp i allt levande och förhållandet mellan kol-14 och de stabila isotoperna kommer att vara någorlunda 

konstant under organismens livstid, med undantag för långlivade arter som träd (vilka å andra sidan kan användas för 

att kalibrera skalan). När organismen dör börjar kol-14 direkt sönderfalla till kväve. Eftersom kol-14:s halveringstid 

är 5730 år har det förutom att det ingår i alla levande organismer i någorlunda höga halter dessutom fördelen att det 

sönderfaller över en tidsskala som är lämplig för att mäta mänskliga aktiviteter, och är därför ett ovärderligt verktyg 

för arkeologer, dock blir den mindre precis, ju äldre materialet är, och därför knappast kan användas för föremål som 

är äldre än 40 000 år.

Kol 5 

Former 

Kristallint kol antar ett flertal former, med kraftigt varierande 

egenskaper: 

• Diamant är det hårdaste ämnet människan känner som förekommer 

i naturen. Det används därför som skärverktyg och i borrspetsar. 

Dessutom är den en ädelsten och används ofta i smycken. 

• Grafit är kol ordnat i lager, där bindningarna i varje lager är mycket 

starka medan bindningarna mellan lagren är betydligt svagare. Detta 

gör att grafit används i både blyertspennor och som smörjmedel. 

Endast ett enkelt lager av grafit kallas grafen, ett ämne forskarna 

Andre Geim och Konstantin Novoselov utfört experiment med, 

experiment som belönade dem med Nobelpriset i fysik 2010. 

Fasdiagram för Kol. 

• Fullerener är kolatomer formade i "bollar" eller rör, med ett flertal olika möjliga varianter av båda. Båda har 

intressanta egenskaper för nanoteknik, bland annat för att rören är extremt hållfasta samtidigt som den elektriska 

ledningsförmågan varierar mellan olika varianter av dem. 

• Grafen är ett material som till stora delar har samma egenskaper och uppbyggnad som grafit. Till skillnad från 

grafit utgörs grafen av en ytterst tunn skiva, endast en atom tjock. Atomerna är ordnade i ett hexagonalt mönster 

vilket ger materialet ett antal unika egenskaper utöver de som delas med grafit. Grafen upptäcktes av Andre Geim 

och Konstantin Novoselov som fick Nobelpriset i fysik för upptäckten. Grafen är mycket speciellt på grund av att 

det är just en atom tjockt men kan ändå bära vikten av en katt ifall man formade ett "lakan" av det. Styrkan i 

materialet är 200 gånger den hos stål, dessutom har materialet en utmärkt förmåga att leda elektricitet. 

Utöver de kristallina formerna förekommer rent kol i naturen i varierande blandningar av amorft och kristallint kol, 

till exempel som sot eller stenkol. 

Galleri 

Stiften i blyertspennor består 

av grafit 

En solid 

kiselkarbidkristall (SiC) 

Kol är basen i alla moderna 

plastprodukter 

En oslipad diamant

Kol 6 

Källor 

• Nationalencyklopedin11. Bra Böcker. 1989. sid. 161. ISBN 91-7024-621-1 

• Sherwood, Martin (1990). Kemin, Grundämnen & föreningar. Bonniers. sid. 32. ISBN 91-34-50893-7 

• Alhgren, Lena (1995). Bonniers Lexikon. Bonnier Lexikon AB. sid. 130. ISBN 91-632-0046-5 


• Wikimedia Commons har media som rör Commons:Category:Carbon. 

• Wiktionary har ett uppslag om kol. 

Grafit 

Grafit är en kristall av grundämnet kol där atomerna bildar plana skikt 

med hexagonstruktur. I grafit binder en kolatom fyra andra. Inom 

lagren sitter atomerna fast hårt, men mellan lagren mindre hårt. Det 

behövs alltså ingen större yttre påverkan för att lagren ska lossna från 

varandra. Detta gör att när man drar ett stycke grafit mot något, så 

lämnar det ett svart streck efter sig. 

Om man blandar grafit med olja blir det ett utmärkt smörjmedel. 

Pulveriserad grafit utan olja är bra för smörjning av lås, som då 

fungerar även i sträng kyla utan att kärva. Om man blandar grafit med 

lera och värmebehandlar denna blandning får man blyerts. Grafitgarn 

används för att täta ångrör, på engelska heter det Graphite Yarn. 

Grafit leder elektrisk ström, precis som metall, men resistiviteten är 

högre än för metall. 

Grafit 

Kristallstruktur av grafit

Diamant 7 

Diamant 

Uppslagsordet Diamanter leder till denna 

artikel. Se även Diamanter (olika betydelser). 

Diamant är en form av kol. Till skillnad från grafit 

(som också består av kol) är den mycket hård. Ordet 

"diamant" kommer från grekiska, adamas (αδάμας), 

som betyder oövervinnerlig. Diamanten är en ädelsten. 

Oslipade diamanter kallas för rådiamanter. 

Fysikaliska egenskaper 

Ett ämnes hårdhet mäts ofta i Mohs hårdhetsskala, som 

är baserad på tio naturligt förekommande mineraler. 

Här definieras mineralet talk till att ha värdet 1 och 

diamant som det hårdaste med värdet 10. Alla andra 

Oslipad diamant 

material placeras på skalan i förhållande till sin förmåga att repa varandras yta: ett material med hårdhet 7 kan till 

exempel göra repor i alla material med hårdhet 1 till 6. 

Diamant är det hårdaste mineral som förekommer i naturen, men i dag kan man tillverka några få material som är 

hårdare. Ett sådant ämne är kol-60-molekyler, som tyska forskare 2005 pressade ihop under våldsamt tryck och 

värmde upp till 2 200 grader. Därmed skapades ämnet ACNR (Aggreted Carbon NanoRods), som är 11% svårare att 

pressa ihop än diamant. Det finns emellertid andra material som också är hårdare än diamant men inte baserade på 

kol. Ett exempel är rheniumdiborid, som tillverkades för första gången 2007 av forskare i Kalifornien och som man 

har visat kunna åstadkomma repor i ytan på diamant. Ämnet är emellertid inte lika hårt som ACNR. Den stabila 

formen av kol vid de tryck som råder på jordens yta är grafit. Diamant, som bildas i jordens övre mantel och snabbt 

transporterats med vulkaniska magmor till jordens yta, bibehåller dock sin kristallstruktur genom att den låga 

temperaturen vid jordytan förhindrar att atomstrukturen övergår till grafit. Sålunda är diamant vad man kallar 

metastabil. Till skillnad från andra ädelstenar är den dock inte eldfast, och vid 700 °C börjar den angripas av syret i 

luften och omvandlas till koldioxid. Därför kan diamanter försvinna spårlöst efter bränder. 

Diamant är värmeledande och elektriskt isolerande. Den har också ett mycket högt brytningsindex, vilket ger det 

speciella glittrande utseendet. 

Densiteten är 3,15-3,53 g/cm³ med ett värde på 3,52 g/cm³ för extremt rena diamanter. Brottsegheten har beräknats 

till 3,4 MNm -3/2[1] vilket är högt för ädelstenar men lågt för konstruktionsmaterial. På grund av kristallstukturen är 

diamanterna sprödare i vissa riktningar och segare i andra. 

Kristallstrukturen är så stark att bara kväve-, bor- och väteatomer är små nog att ta sig in i strukturen och orsaka 

färgskiftningar. Kväve är den vanligaste föroreningen och ger upphov till en gul, brun eller rosa nyans. Bor orsakar 

gråblå nyanser och väte röda, olivfärgade, blåa och violetta färgnyanser. Gammastrålning kan ge gröna nyanser och 

plastisk deformation ger rosa och röda nyanser. 

Bildande 

Diamanter bildas under högt tryck och hög temperatur i jordens övre mantel på 150-200 kilometers djup. Det finns 

huvudsakligen två typer av diamanter som bildas genom metasomatiska processer i bergarterna peridotit och eklogit. 

Peridotitiska diamanter bildades för cirka 3,5 miljarder år sedan och eklogitiska har bildats i olika generationer som 

är mellan 900 miljoner och 2,9 miljarder år gamla. Diamanterna förvaras i jordens övre mantel i upp till flera 

miljarder år innan de transporteras till jordens yta med vulkaniska magmor, vanligtvis kimberlit-magma. En

Diamant 8 

"perfekt" diamant som bildats långsamt består av rent kol, är färglös, har oktaedrisk form och är mycket hård. Det 

som har hänt är att kolatomen har bundit sig till fyra andra kolatomer i form av en tetraeder runt sig. Kolatomerna 

hålls ihop med hjälp av mycket starka bindningar. Diamantens andra grundform är kubisk och bildas snabbare än 

oktaedriska diamanter. Sålunda är kubiska diamanter ofta mer oregelbundna och har mer mineral- och 

vätskeinkluderingar vilket drar ner dess värde. Atomära föroreningar av olika slag ger diamanter med olika färger, så 

kallade "fancies". 

Diamanter kan även skapas naturligt vid meteoritnedslag. Det plötsliga tryck och den snabba temperaturhöjningen 

som uppstår vid ett nedslag kan vara tillräckligt för att skapa mikrodiamanter och kan användas som en indikator på 

att ett nedslag har ägt rum. 

Konstgjorda diamanter 

Metoden att tillverka konstgjorda diamanter uppfanns i februari 1953 för ASEA av Erik Lundblad och hans 

medhjälpare. De konstgjorda diamanterna kunde framställas med hjälp av högtrycksmaskiner utvecklade på ASEA 

inspirerade av Baltzar von Platens modell. De så kallade syntetiska diamanterna, som främst används inom industrin, 

blir ofta inte lika stora som de naturligt bildade och har oftast en gulaktig färg. Dock har det på senare tid utvecklats 

metoder för att framställa större färglösa diamanter som endast kan skiljas från naturliga diamanter med hjälp av 

[2] [3] [4] 

mycket sofistikerade analystekniker. 

Laserborrade diamanter 

Laserborrade diamanter är vanligt förekommande i bl.a. USA, men i Sverige så har branschen en helt annan och 

betydligt mer restriktiv syn på denna metod att manipulera diamanter. De diamanter som denna metod ofta används 

på är diamanter med större tydliga inneslutningar där man med hjälp av laserborrning kan borra bort dessa och sedan 

fylla igen hålrummet med en fyllning som har samma ljusbrytningindex (2.42) som diamanten. Dessa stenar är dock 

förrädiska då t.ex. en ring som hettas upp vid storleksändring kan leda till att stenen spricker. I Sverige förekommer 

denna försäljning av stenar inte över disk men risk kan dock finnas på andrahandsmarknaden av stenar som 

importerats från fri import utan ursprung. Det som i USA kallas för "treated diamonds" är vanligt förekommande 

men accepteras inte i Sverige utan en sådan sten klassificeras inte enligt GIA-regler. 

Användningsområde 

Diamanter är mest kända som ädelstenar men används även som skärverktyg för glas och i borrindustrin som 

borrspetsar. 

Ädelsten 

Inom diamantbranschen kvalitetsgraderas och värderas diamanter efter fyra olika egenskaper, diamantens 4C – Carat 

(vikt), Clarity (renhet), Color (färg), Cut (slipning). 

Vikten på en diamant nämns i carat. En carat är 200 milligram. 

Renhet klassificeras enligt följande skala, efter analys av erfaren diamantgraderare med en lupp med 10 ggrs 

förstoring: 

LC=Loupe clean, luppren. (Fri från inneslutningar) VVS=Very very small inclusions.(Väldigt, väldigt små 

inneslutningar) VS=Very small inclusions. (Väldigt små inneslutningar) SI=Small inclusions. (Små inneslutningar) 

I=Inclusions.(Inneslutningar, synliga för blotta ögat) 

Som orenheter eller felaktigheter avser man inneslutningar, sprickor, blåsor med mera som kan minska värdet högst 

betydligt.De vanligaste orsakerna till orenheter (inneslutningar) i diamanter är kväveatomer och järn som har trängt 

in i stenen och orsakat bruna, eller svarta "fläckar".

Diamant 9 

Färgen bör vara rent vit helst med skiftning i blått (blåvit är den finaste kvaliteten). Gul- och brunaktiga skiftningar 

nedsätter värdet. Man brukar gradera färgen i en skala från D till Z. Den undre gränsen för vad man kallar för 

färglösa diamanter går vid Wesselton (H). Wesselton är traditionell term för en vit diamant. Top Wesselton är 

sällsynta vita diamanter. Det finns diamanter i gul, röd, blå, grön och champagnefärg. Färgerna kommer av att små 

mängder grundämne ingår i diamanten. 

Gemological Institute of Americas (GIA) färggraderingsskala, samt traditionella benämningar: 

Fullslipad briljant 

D-E River R Mycket sällsynt vit. Den högsta färgkvalité som finns på diamanten 

F-G Top Wesselton TW Sällsynt vit 

H Wesselton W Vit 

I (Com) Top Crystal TCr Mycket lätt tonad vit. 

J (Com) Crystal Cr Lätt tonad vit 

K (Com)-L Top Cape TCa Tonad vit 

M-N Cape Ca Lätt gulaktig 

O-R Light Yellow LY Lätt gult 

S-Z Yellow Y Gult 

Slipning av diamanten gör man för att fånga och reflektera ljuset på ett tilltalande sätt och ge ädelstenen dess 

glittrande utseende. En fasettslipad diamant kallas briljant. 

Det är mycket viktigt att få rätt proportioner vid briljantslipning. När diamanten har rätt vinkel vid briljantslipning 

reflekteras ljuset ut igen via taffeln (bordsfasetten som är den plana översidan). Om man slipar stenen för djup eller 

för platt återreflekteras inte det infallande ljuset utan läcker ut via underdelen av stenen. 

De viktigaste slipformerna är: 

• Fullslipade briljanten, med taffel, 32 fasetter på översidan och 24 på undersidan. 

• 8-kantslipade briljanten, med taffel, 8 fasetter på översidan och 8 på undersidan. 

• Rosenstenen med fasetter över hela översidan (vanligen 24 stycken) och plan undersida.

Diamant 10 

• Carré- och baguettslipning, det vill säga kvadratiska eller rektangulära briljanter med långsmala fasetter längs 

kanterna; även med brutna hörn (smaragdslipning). 

Historia 

Diamanter utvanns såvitt är känt för första gången i Indien för över 4 000 år sedan. Det var dock först 1456, när 

Louis de Berqueur upptäckte hur diamanter kunde slipas, som intresset vaknade för denna sten. Fram till 1700-talet 

var det i princip bara i Indien diamanter utvanns, närmare bestämt i gruvorna i Golconda. 1726 gjordes sedan fynd av 

diamanter i Brasilien. 

Den moderna diamantindustrin och diamantslipningsindustrin föddes 

genom fynden av diamanter i Hopetown, söder om Kimberley i 

Sydafrika 1867. Ett av företagen från diamantruschen i Sydafrika, De 

Beers, är idag det dominerande företaget på marknaden, med en 

ställning så stark att man på egen hand kan påverka priset på 

rådiamanter, vilket har skett genom Londonsyndikatet eller senare 

Central Selling Organisation (CSO). Större omfattning har 

bearbetningsindustrin/diamantslipningsindustrin bland annat i 

Nederländerna, USA, Israel och Indien. 

Två tredjedelar av alla diamanter i världen kommer från gruvor i 

Afrika, oftast från Angola, Botswana, Centralafrikanska republiken, 

Kongo-Kinshasa, Namibia, Sierra Leone och Sydafrika. På senare tid 

har diamanter av god kvalitet hittats i Kanada,Ryssland Sibirien och 

även i Australien Argyle (1970) finns det diamanter. Man har även 

hittat diamanter i små mängder i Sverige, till exempel på Alnön och i 

Lappland. 

Kända diamanter 

Hope-diamanten 

Världens största diamant, Cullinandiamanten, påträffades 1905 i Transvaal i Sydafrika. Två andra kända exemplar är 

Hope och Koh-i-noor. 

Cullinan-diamanten och Koh-i-noor ingår idag i de brittiska kronjuvelerna. Cullinan-diamanten sågades i 9 delar, 

slipades om, och den största av dessa delar, Cullinan I (eller The Great Star of Africa) på 530 carat/106 g, sitter i 

spiran The Sceptre of the Cross. Koh-i-noor ('Berg av ljus' på farsi) sitter i drottningmodern Elizabeths krona sedan 

1936. 

Världens dyraste diamant blev köpt av prinsen av Abu-Dhabi, han betalade i olja av ett värde av ungefär 50 miljoner 

svenska kronor. Detta skedde den 23 november 2010.

Diamant 11 

Referenser 

[1] J. E. Field; C. J. Freeman (3 March 1981). ”Strength and fracture properties of diamond” (http:/ / www. informaworld. com/ smpp/ 

content~db=all?content=10. 1080/ 01418618108240397). Philosophical Magazine A. 595 - 618. . 

[2] http:/ / www. tekniskamuseet. se/ 1/ 1937. html 

[3] http:/ / www. dn. se/ nyheter/ vetenskap/ odlade-diamanter-utmanar-akta 

[4] http:/ / www. bbc. co. uk/ science/ horizon/ 1999/ diamonds_first. shtml 

Vidare läsning 

• Lundblad, Erik G. (1989). ”Diamanter: utvecklingen vid ASEA 1953-1965”. Dædalus (Stockholm) 1989/90(58),: 

sid. 118-137 : ill.. ISSN 0070-2528. ISSN 0070-2528 ISSN 0070-2528 (http:/ / worldcat. org/ issn/ ISSN). Libris 

2834567 (http:/ / libris. kb. se/ bib/ 2834567) 

• Lundblad, Erik G. (1988). ”Om konsten att göra diamanter”. Dædalus (Stockholm) 1988(57),: sid. 60-76 : ill.. 

ISSN 0070-2528. ISSN 0070-2528 ISSN 0070-2528 (http:/ / worldcat. org/ issn/ ISSN). Libris 2834210 (http:/ / 

libris. kb. se/ bib/ 2834210) 


• Wikimedia Commons har media som rör Commons:Category:Diamonds 

• 50+books, 5000 pages (e-texts) on Diamanten (http:/ / www. farlang. com/ diamonds-references) Robert Boyle, 

Albertus Magnus, US Geological Survey, George Frederick Kunz etc. 

• En svensk webbplats som förklarar hur gradering av diamanter sker. (http:/ / www. diamantgradering. se) 

Fulleren 

Fulleren är en av de fyra kristallina former av kol som förekommer 

naturligt i naturen. En fulleren är en ihålig struktur (vanligen klot- eller 

rörformad) av kolatomer. Den fulleren som fått mest uppmärksamhet 

utanför forskningsvärlden är kol-60 eller C60 som består av sextio 

kolatomer som ligger ordnade i fem- eller sexkantiga figurer ungefär 

som lädret i en fotboll. En annan känd fullerentyp är nanorör, som är 

av rörform. 

Kol-60 och andra fullerener upptäcktes 1985 i laboratorieexperiment. 

De upptäckterna belönades med Nobelpriset i kemi 1996. Molekylen 

har senare hittats utanför laboratoriemiljön i bland annat vanligt sot. 

Namnet kommer från arkitekten Richard Buckminster Fuller, vars 

byggnader ofta baserades på fem- eller sexkantiga nätverk av stänger 

och kablar. 

Fullerenmolekyl (kol-60)

Grafen 13 

Alternativt namn 

Grafen har i litteraturen ibland kallats grafin, men den benämningen är mindre lämplig på grund av risken för 

förväxling med grafit och bör inte användas. 

Användning 

Materialet är böjligt och kan användas i trycksensorer för tryckkänsliga skärmar. Materialet leder elektricitet väldigt 

lätt, lättare än kisel. Det gör grafen till en väldigt bra komponent för transistorer till framtida datorer. 

Källor 

[1] ”Grafen - den perfekta atomväven” (http:/ / kva. se/ Documents/ Priser/ Nobel/ 2010/ pop_fy_sv_10. pdf). Kungliga Vetenskapsakademien. 

2010. . 

[2] Falk, Johan (2008). ” Tunt kol ger stark plast (http:/ / fof. se/ tidning/ 2008/ 6/ tunt-kol-ger-stark-plast)”. Forskning & Framsteg (6). ISSN 

0015-7937 (http:/ / worldcat. org/ issn/ 0015-7937). . 


• Populärvetenskapligt om grafen (http:/ / www. liu. se/ senmat/ grafen. html) 

• High Temperature Graphene Process (http:/ / www. liu. se/ senmat/ fsgp. html) 

Alkan 

Inom kemin är en alkan ett mättat kolväte, det vill säga ett kolväte 

utan dubbelbindningar eller trippelbindningar mellan kolatomerna, 

vilka är placerade i en rak eller förgrenad kedja av enkelbindningar 

kol-kol. 

Den generella summaformeln är C n H 2n+2 . Den minsta alkanen med 

n=1 är metan, CH 4 , och alkanen med exempelvis n=8 heter oktan, 

C 8 H 18 . 

Alkanerna är relativt reaktionsobenägna - förutom vid oxidation. 

Mildare oxidation med syrehaltiga ämnen ger upphov till alkoholer, 

ketoner, aldehyder eller karboxylsyror, fullständigare oxidation 

(förbränning) ger koldioxid och vatten samt (beroende på 

förbränningsgrad) varierande mängder av kolmonoxid. Alkaner är 

opolära. 

Metan, den enklaste av alkanerna 

Alkaner utgör huvudbeståndsdelarna i bensin, dieselolja och jetbränsle/flygfotogen. Alkaner kallas även för 

paraffiner. 

Nomenklatur 

För kedjor längre än fyra kolatomer, utgår IUPAC-nomenklatur för alkaner från det grekiska räkneordet för alkanens 

längsta kolkedja, följt av suffixet -an. Exempel: heptadekan C 17 H 36 , oktadekan C 18 H 38 , nonadekan C 19 H 40 , eikosan 

C 20 H 42 .

Alken 14 

Alken 

Alkener är en typ av kolväten som är enkelomättade, det vill säga ett 

kolväte med en dubbelbindning, –C=C–, och utan trippelbindningar 

mellan kolatomerna. Kolatomerna är placerade som i en (förgrenad 

eller oförgrenad) kedja. Ett äldre ord för alken är olefin. 

Den generella summaformeln är C n H 2n . 

Alkenerna är mer reaktiva än alkanerna. De kan exempelvis påvisas 

med en vattenlösning av brom – alkener reagerar med brom och tar 

därmed bort den karakteristiska bruna färgen hos bromvattnet. Dock är 

reaktionen inte specifik, liknande reaktioner sker med till exempel 

diener och alkyner. 

De enklaste alkenerna är eten (C 2 H 4 ) och propen (C 3 H 6 ). 

En etenmolekyl, den enklaste sortens alken 

Då en och samma kolvätemolekyl innehåller två dubbelbindningar mellan kolatomer, så kallas den för dien, och 

ingår i den grupp av kolväten som kallas för diener. Exempel är butadien (CH 2 =CH-CH=CH 2 ) och isopren 

(CH 2 =C(CH 3 )-CH=CH 2 ). Om ett kolväte innehåller tre dubbelbindningar kallas den för trien och så vidare. 

Källor 

• Nationalencyklopedin 1. Bra Böcker. 1989. sid. 221. ISBN 91-7024-621-1 

• Sherwood, Martin (1990). Kemin, Grundämnen & föreningar. Bonniers. sid. 21,72,73. ISBN 91-34-50893-7 

Alkyn 

En alkyn är inom organisk kemi ett omättat kolväte med en 

trippelbindning. Den generella summaformeln är C n H 2n–2 . Alkyner har 

systematiska namn som slutar på -yn. 

Alkyner är ganska reaktiva jämfört med alkaner och alkener. Liksom 

alkenerna så avfärgar alkyner bromvatten, det vill säga en lösning av 

brom i vatten. 

Den enklaste alkynen, etyn (eller acetylen, strukturformel: H-C≡C-H) 

används till svetsning eftersom acetylen kan ge mycket höga 

temperaturer vid förbränning i ren syrgas. Andra enkla alkyner är 

propyn och butyn. 

• Slå upp wikt:Special:Search/ i ordlistan Wiktionary. 

En bild som föreställer acetylen, den enklaste 

alkynen 

Den generella formeln för alkyner


Oljeraffinaderi 

Ett oljeraffinaderi är ett raffinaderi där 

råolja raffineras och uppdelas i olika 

beståndsdelar med olika kokpunkt. De tre 

viktigaste produktströmmarna utgörs av gas 

och bensinråvara (nafta), mellandestillat 

(lätt eldningsolja och diesel) samt 

återstodsolja som utgör basen för tung 

eldningsolja (tjockolja). 

Olika typer av raffinaderier 

Man brukar skilja mellan enkla och mer 

komplexa raffinaderier. I ett enkelt 

raffinaderi - som i huvudsak består av en 

Oljeraffinaderi i Martinez, Kalifornien 

destillationsanläggning - omvandlas råoljan i princip till de tre tidigare nämnda huvudprodukterna. Därefter sker en 

viss förädling, som exempelvis avsvavling och höjande av oktantal. 

I ett komplext raffinaderi finns förutom destillationsanläggning även så kallade vidareförädlingsanläggningar. Syftet 

med sådana anläggningar är att ur råoljan få ut en så stor del lätta bränslen som möjligt, då dessa har ett högre pris än 

de tunga oljorna. För vidareförädling används bland annat visbreakers (eng.art) , krackers etcetera. 

Raffineringsprocessen 

Destillation 

Råoljan separeras först genom en uppdelning av komponenter med 

olika kokpunkt i en process som kallas destillation. Råoljan 

upphettas under tryck till mellan 370 °C och 430 °C och pumpas 

in i den nedre delen av en destillationskolonn. [1] 

Destillationskolonnen är uppdelad i 20-30 nivåer med 60 

centimeters mellanrum. De nivåer som är längst ned är varmast 

och sedan avtar temperaturen ju högre upp man kommer. På det 

viset kommer olika delar av råoljan att kondensera på olika nivåer, 

varvid får man en uppdelning i komponenter med olika kokpunkt. 

De lätta produkterna hamnar högt upp i kolonnen, medan de tunga 

hamnar långt ned, se bild till höger. 

Bild över olika typer av olja som framställs i 

raffinaderier


Kracker-anläggningar 

Bland de olika produkter som utvinns ur råolja är det i världen störst efterfrågan på lätta produkter, såsom gasol, 

bensin och diesel. Efter destillationsfasen får man emellertid ut en förhållandevis stor mängd tunga oljor. Därför har 

man funnit nya sätt att utvinna mer lätta produkter ur de tunga fraktionerna som finns efter destilleringen. 

Vid termisk krackning värms oljan kraftigt under högt tryck. Under denna behandling sönderdelas de långa 

kolvätena och bildar kortare kolväten. 

Vid katalytisk krackning värms oljan tillsammans med en katalysator, t ex aluminiumoxid eller kiseloxid, och i 

denna process sönderdelas kolvätena till mindre molekyler. Vid katalytisk krackning har man även möjlighet att 

kontrollera vilka slutprodukter som bildas genom att justera katalysatorerna och reglera temperaturen. 

Efter krackningen destilleras produkterna. Gaser, främst lägre alkener, eten och propen men även alkyner som 

acetylen bildas vid krackningen. Dessa gaser används bl a till framställning av plaster. Alkener som bildas kan även 

reagera med varandra och bilda grenade (högoktaniga) kolväten. 

Ett problem som uppstår när man tar ut mer lätta produkter ur de tunga är att de tunga får ännu sämre egenskaper. 

Kol-, Vanadin- och Svavel-halterna i tjockolja är idag mycket högre än de var förr. Detta leder till att fartygsmotorer, 

som är de främsta användarna av tjockolja, utsätts för stort slitage. Tjockoljan kan även innehålla farliga gifter som 

inte är skonsamt för miljön. 

Noter 

[1] Shells beskrivning av raffineringsprocessen (http:/ / www. shell. com/ home/ content/ se-sv/ about_shell/ refinery/ production/ 

production_030209. html) 

Källor 

Webbkällor 

• ”Principskiss av ett raffinaderi (via archive.org avbild 9 januari 2006)” (http:/ / web. archive. org/ web/ 

20060109045923/ http:/ / www. krc. su. se/ raffprojektet/ text/ Uppdelade+ pdf-filer/ sid+ 045. pdf). Kemilärarnas 

Resurscentrum. Läst 2010-11-07. 

• Shells beskrivning av produktionen på ett raffinaderi (http:/ / www. shell. com/ home/ content/ se-sv/ about_shell/ 

refinery/ production/ production_030209. html)Wikipedia:Döda länkar 

• Flödesschema som visar hur de olika produkterna framställs och vad de används till (http:/ / www. shell. com/ 

home/ content/ se-sv/ about_shell/ refinery/ production/ production2_030131. html)Wikipedia:Döda länkar 

Tryckta källor 

Rolf P Nilsson (16 december 2005). ”Sjöfartens bok 2006”. Svensk Sjöfarts Tidning: s. 37-40.

Alkoholer 17 

Alkoholer 

Alkoholer, av arabiska ﻝﻮﺤﻜﻟﺍ (transkriberat som al kohoul [1] ), är organiska 

ämnen där en eller flera hydroxylgrupper (-OH) är bundna till en alifatisk 

kolkedja, vilket ger dem strukturformeln C n H 2n+1-m (OH) m . De aromatiska 

kolkedjor som binder hydroxylgrupper kallas däremot fenoler. 

I dagligt tal avser ordet alkohol, etylalkohol eller etanol, den typ av alkohol 

som återfinns i spritdrycker. 

Struktur 

Alkoholer utöver metanol kan ha en av tre olika strukturer. Dessa tre typer är 

primära, sekundära och tertiära, vilket åsyftar antalet kolatomer som binder 

Generell strukturformel för en 

alkoholmolekyl, där R är en alkylgrupp 

eller annan alifatisk kolkedja. 

till den kolatom som binder till hydroxylgruppen. I primära alkoholer binder den hydroxylbindande kolatomen till 

endast en mer kolatom, i de sekundära binder den till två stycken kolatomer och i de tertiära tre. Metanol är ett 

specialfall, då den ej binder någon annan kolatom. R nedan betecknar en kolvätegrupp. 

Storlek 

Primära alkoholer Sekundära alkoholer Tertiära alkoholer 

De minsta alkoholerna i varje struktur är etanol bland de primära, isopropanol bland de sekundära, och bland de 

tertiära, tert-butanol. Metanol är den minsta alkoholen överhuvudtaget, och tillhör därför inte någon av de tre 

strukturerna. 

Oxidering 

Oxidering av primära alkoholer ger aldehyder och karboxylsyror. Vid oxidering av sekundära alkoholer bildas 

ketoner. När tertiära alkoholer oxideras bryts molekylen sönder i mindre delar. 

Nomenklatur 

En alkohols namn kommer av att man lägger till -ol till namnet på den alkan som oxideras till just den alkoholen. 

Trivialnamn på alkoholer, så som glykol, följer inte denna nomenklatur, men de har även ett annat namn vilket följer 

nomenklaturen.

Alkoholer 18 

Kända alkoholer och deras egenskaper 

Andra kända alkoholer inkluderar CH 3 OH, metylalkohol, metanol eller träsprit, och C 2 H 4 (OH) 2 , etandiol eller 

glykol. Metanol är mycket giftigt och uppstår vid torrdestillation av trä (därav namnet träsprit). Det ovan nämnda 

glykol är även det mycket giftigt, men bildas inte vid normal jäsning av socker. 

Enklare alkoholer som metanol, etanol och propanol (CH 3 CH 2 CH 2 OH) samt några flervärda alkoholer som glykol 

(etandiol) och glycerol (propantriol,C 3 H 5 (OH) 3 ) är lättlösliga i vatten och är vid rumstemperatur färglösa vätskor. 

Metanol, etanol och propanol har en karakteristisk lukt och brinner med klar, blå låga. 

Användning 

Alkoholer kan bland annat användas som desinfektionsmedel och är också bra lösnings- och 

rengöringsmedel,speciellt i avfettningssammanhang. 

Etanol används som tillsats i bilbränsle då det ansetts vara mer miljövänligt än bensin. De vanligast förekommande 

blandförhållandena är E5 och E85, det vill säga fem respektive 85 procents tillsättning av etanol. E5 är vanlig bensin 

och E85 kallas oftast bara etanol. 

Estrar 

Tillsammans med syror kan alkoholer bilda estrar. Estrar är ämnen med kraftiga aromer eller färger som ofta 

används som lukt- eller smakämne i bland annat godis. 

Källor 

[1] http:/ / www. wordinfo. info/ words/ index/ info/ view_unit/ 2979/ ?letter=A& spage=5 

Karboxylsyra 

Karboxylsyror är en stor grupp av organiska föreningar som 

innehåller en eller flera karboxylgrupper, -COOH. Dessa syrors 

styrka påverkas till stor del av hur resterande delen av molekylen 

är uppbyggd. Karboxylsyror är i allmänhet mycket svagare än 

oorganiska syror som till exempel saltsyra och svavelsyra, och 

endast ungefär 1 % av syramolekylerna är protolyserade. Salter 

och anjoner av karboxylsyror kallas karboxylater. 

Karboxylsyror uppkommer oftast genom kraftig oxidation av en 

alkohol. 

Karboxylsyror finns i alla levande organismer och fyller där 

livsviktiga funktioner. Exempel på stora undergrupper av 

karboxylsyror är fettsyror och aminosyror. 

Atommodell av karboxylgrupp, "R" ingår inte i 

gruppen, utan representerar alla de olika varianter av 

molekyler som karboxylgruppen kan ingå i.

Karboxylsyra 19 

Exempel på karboxylsyror 

• Arakidonsyra • Maleinsyra 

• Bensoesyra • Myrsyra 

• Acetylsalicylsyra • Nervonsyra 

• Citronsyra • Oxalsyra 

• Erukasyra • Palmitinsyra 

• Fumarsyra • Ricinolsyra 

• Gadoleinsyra • Salicylsyra 

• Isocitronsyra • Smörsyra 

• Japansyra • Sorbinsyra 

• Kanelsyra • Stearinsyra 

• Lysergsyra • Valeriansyra 

• Ättiksyra

Artikelkällor och författare 20 

Artikelkällor och författare 

Organisk kemi Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=15378526 Bidragsgivare: Arnef, Axelv, Calandrella, Den fjättrade ankan, Essin, Fluff, Habj, Hapsiainen, Lovanski, Mike, 

Niklo, Nirmos, Oshifima, Pieter Kuiper, Puckot, Saccharomyces, Scooba, ThureP, Tomas e, Tsemii, Twincinema, Vit Platina, Yvwv, 28 anonyma redigeringar 

Kol Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=16358028 Bidragsgivare: -nothingman-, 2ofAKind, Ace90, Alers, Andejons, Annavon, Aragorn, Backstr, BjörnF, Boivie, Caesar, 

Calandrella, Daedalus, Dewil, Diupwijk, Eliashedberg, Ephemeronium, Esquilo, Ettrig, Fabben, Folken, Fredrik Ostrozanszky, Fyrfatet, FöredettaMH, Grundin, Hallabro, Herr X, Höstblomma, 

Idunius, Ion-5, Irony, Iupboken, Jsdo1980, Knuckles, Kung Midas, Kungcarl1, LA2, Lars Törnqvist, Larske, LeonardoRob0t, Lokal Profil, Lol132, Lord of Konrad, Mason, Mikaelbook, Mike, 

Mimarob, Mkh, Mnbv, Mnemo, MoRsE, NERIUM, Natox, Nicke L, Niklas R, Nirmos, Obelix, Okokok, PJ, Paracel63, Pettern, Pieter Kuiper, Proton sv, Radelid, Raggaren94, Romanm, Rosp, 

Rotsee, Rursus, ShineB, Softssa, Sten André, Strangnet, Suisui, TKU, Tegel, Tournesol, Tubaist, Vargungen, Vinum, Väsk, Yjg, Zaijaj, 84 anonyma redigeringar 

Grafit Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=16255393 Bidragsgivare: Annika64, Damast, Ean, FöredettaMH, Gahrons, Grön, Jordgubbe, Kjell André, Kruosio, Lars Törnqvist, 

Leone, Mnbv, Nirmos, Overengen, Pieter Kuiper, Redux, Sjö, Stigfinnare, Tehvata, Yjg, Yvwv, 27 anonyma redigeringar 

Diamant Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=16394096 Bidragsgivare: -nothingman-, AHA, Abaddon, Ainali, Alex2010, Alexmcfire, Andejons, Andre.laszlo, AntonBeckman, 

Bensin, Bruno Rosta, Bulver, Calandrella, Carnot, ChrisPsi, Dgse87, Dh8b, Dillinger, Diupwijk, E23, Eggeman, Ehn, Elfsborgarn, Elinnea, Excrucior, Flinga, Flintkedde, Fluff, GameOn, 

Golfarenurban, Grisenhållerhandenmedkatten, Grävaren, Hakanand, Herr X, Hobe, Höstblomma, IP, Idunius, Inteloutside2, Irony, Jlundqvi, Jordgubbe, Kamfjord, Kudden88, LX, Lars Törnqvist, 

Lavallen, Linda W, Luzker, MagnusA, Marsve, Mats33, Micke, Microlab, Mjäk, Mnbv, Mr Bullitt, Mux, Neoventa, Nicefinger, Nicke L, Nisse VII, Nyberg87, Palica, Pantburk95, Paracel63, 

Patrik77, Pelle321, Pettern, Rasmus124, Riggwelter, Roubert, Rudolf 1922, ShineB, Sjö, Skolpojken, Spito, StefanB, Sten André, Stigfinnare, Stringence, Sumpen, Tegel, Ternarius, The Ace, 

Thoasp, Thuresson, Tobiasteil, Torvindus, Tournesol, Wasell, Wvs, Xenus, Yvwv, Ztaffanb, Åkebråke, Örn1, 139 anonyma redigeringar 

Fulleren Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=15964318 Bidragsgivare: Ace90, Diminuendo-se, Elinnea, Ettrig, Irony, Mike, Mnbv, Momyr, Muneyama, PJ, Simon9B, Solkoll, 

TERdON, Tournesol, Vostok, Yvwv, 13 anonyma redigeringar 

Grafen Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=16412155 Bidragsgivare: 1800talshus, Bjornebarn, Christian47, CommonsDelinker, Cryonic07, Essin, Ettrig, Idefix, Isthmus, 

Iupboken, Kjell André, Kurtan, Lokpest, Misyv, Overengen, Paracel63, Pieter Kuiper, Staffel, Terraformer, Tournesol, Wikipower, Yger, Yvwv, Zaijaj, 15 anonyma redigeringar 

Alkan Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=15864325 Bidragsgivare: Bomkia, CalleC, Essin, FriskoKry, Hashar, Mike, Moralist, Niklo, Nirmos, Pieter Kuiper, Softssa, Sten 

André, Tomas e, Tournesol, 8 anonyma redigeringar 

Alken Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=16310788 Bidragsgivare: Annavon, Bounce1337, Essin, Mike, Moralist, Niklo, Nirmos, Palmerston, Softssa, Sten André, Stok, TKU, 

Tomas e, 16 anonyma redigeringar 

Alkyn Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=16541697 Bidragsgivare: Common, Essin, Hashar, Jalla, Jt, Mike, Moralist, Niklo, Nirmos, OlofE, Redux, Softssa, Stok, 14 anonyma 

redigeringar 

Oljeraffinaderi Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=15974324 Bidragsgivare: Alexeller, Andreas E, CalleC, Essin, Fenix, Grundin, Hubba, Inteloutside2, Kiruna, Korall, Le533, 

Marcusroos, MikaelLindmark, Mike, Pieter Kuiper, ReDefiner, Tegel, Thuresson, Yvwv, Zaijaj, 7 anonyma redigeringar 

Alkoholer Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=16130578 Bidragsgivare: Ace90, Andre Engels, Andreas E, Caesar, Dh8b, Enfant terrible, Erif, Esquilo, Essin, Ettrig, Fyrfatet, 

Grillo, Information, Inteloutside2, Jordgubbe, Karpeth, Klemen Kocjancic, Konstantin, Kung Midas, Lamré, Liftarn, MikaelLindmark, Mike, Moralist, Murer, Mux, Nicke L, Niklo, Nirmos, 

Petomatick, Pralin, Ptunen, RaSten, Rickcar, Rosp, Skärpa, Smärtis, TKU, Yger, Yvwv, 45 anonyma redigeringar 

Karboxylsyra Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=15987229 Bidragsgivare: Andreas E, Chrizz, Esquilo, Essin, Ettrig, Folken, Hubba, Ledsvold II, Mike, Niklo, Nirmos, 

Saccharomyces, Sten André, Stok, Tommy Kronkvist, Wasell, Yvwv, 6 anonyma redigeringar

Bildkällor, -licenser och -bidragsgivare 21 

Bildkällor, -licenser och -bidragsgivare 

Fil:Urea-3D-vdW.png Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Urea-3D-vdW.png Licens: Public Domain Bidragsgivare: Benjah-bmm27, Esquilo 

Fil:C-TableImage.png Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:C-TableImage.png Licens: GNU Free Documentation License Bidragsgivare: Ahoerstemeier, Atanamir, Jacek FH, 

Mav, Paddy, Pieter Kuiper, Saperaud 

Fil:Diamond-and-graphite-with-scale.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Diamond-and-graphite-with-scale.jpg Licens: okänd Bidragsgivare: Modifications made by 

Jynto 

Bild:Carbon-phase-diagramp.svg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Carbon-phase-diagramp.svg Licens: Public Domain Bidragsgivare: Trackler (talk) 13:05, 18 July 2010 

(UTC) 

bild:Mechanical pencil lead spilling out 051907.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Mechanical_pencil_lead_spilling_out_051907.jpg Licens: Public Domain 

Bidragsgivare: Mrs Scarborough 

bild:SiC p1390066.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:SiC_p1390066.jpg Licens: Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported Bidragsgivare: David 

Monniaux 

bild:Plastic household items.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Plastic_household_items.jpg Licens: GNU Free Documentation License Bidragsgivare: ImGz 

bild:Rough diamond.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Rough_diamond.jpg Licens: Public Domain Bidragsgivare: Unknown USGS employee 

Fil:GraphiteUSGOV.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:GraphiteUSGOV.jpg Licens: Public Domain Bidragsgivare: Kluka, Pjetter, Ra'ike, Saperaud, Spundun, Yuval 

Madar 

Fil:Graphit gitter.png Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Graphit_gitter.png Licens: GNU Free Documentation License Bidragsgivare: Anton Original uploader was Anton at 

de.wikipedia 

Fil:Rough diamond.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Rough_diamond.jpg Licens: Public Domain Bidragsgivare: Unknown USGS employee 

Fil:Eppler-Brillant top and bottom view.png Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Eppler-Brillant_top_and_bottom_view.png Licens: GNU Free Documentation License 

Bidragsgivare: Ra'ike (see also: de:Benutzer:Ra'ike) 

Fil:Hope Diamond.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Hope_Diamond.jpg Licens: Creative Commons Attribution-Sharealike 2.5 Bidragsgivare: User:Cybjorg 

Fil:C60-rods.png Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:C60-rods.png Licens: GNU Free Documentation License Bidragsgivare: Rob Hooft, Saperaud 

Fil:C60-Fulleren-kristallin.JPG Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:C60-Fulleren-kristallin.JPG Licens: GNU Free Documentation License Bidragsgivare: Machmit, 

Saperaud 

Fil:Graphene xyz.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Graphene_xyz.jpg Licens: Public Domain Bidragsgivare: Carbophiliac 

Fil:Methane-2D-stereo.svg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Methane-2D-stereo.svg Licens: Public Domain Bidragsgivare: SVG version by Patricia.fidi 

Fil:Ethylene-3D-vdW.png Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Ethylene-3D-vdW.png Licens: Public Domain Bidragsgivare: Benjah-bmm27, Cwbm (commons), Sarregouset, 

Time3000 

Fil:Acetylene-3D-vdW.png Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Acetylene-3D-vdW.png Licens: Public Domain Bidragsgivare: Benjah-bmm27 

Fil:Alkyne general.svg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Alkyne_general.svg Licens: Public Domain Bidragsgivare: Calvero. 

Image:ShellMartinez-refi.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:ShellMartinez-refi.jpg Licens: Creative Commons ShareAlike 1.0 Generic Bidragsgivare: User:Leonard G. 

Bild:Crude Oil Distillation-sv.png Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Crude_Oil_Distillation-sv.png Licens: Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported 

Bidragsgivare: Crude_Oil_Distillation.png: Users Psarianos, Theresa knott on en.wikipedia derivative work: Inteloutside2 (talk) 

Fil:Alcohol-(general)-skeletal.png Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Alcohol-(general)-skeletal.png Licens: Public Domain Bidragsgivare: Benjah-bmm27, EugeneZelenko, 

KlaudiuMihaila, Rhadamante 

Fil:Alcool primaire.gif Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Alcool_primaire.gif Licens: GNU Free Documentation License Bidragsgivare: Maksim, Rhadamante 

Fil:Alcool-secondaire.gif Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Alcool-secondaire.gif Licens: GNU Free Documentation License Bidragsgivare: Maksim, Rhadamante 

Fil:Alcool tertiaire.gif Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Alcool_tertiaire.gif Licens: GNU Free Documentation License Bidragsgivare: Maksim, Rhadamante 

Fil:Carboxyl-3D-space-filling-labelled.png Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Carboxyl-3D-space-filling-labelled.png Licens: Public Domain Bidragsgivare: 

Benjah-bmm27, Hystrix, 1 anonyma redigeringar

Licens 22 

Licens 

Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unported 

//creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0/

Kolets kemi

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?