Bryt - Förenade Liv

Hos PoLIsEN
”Mitt främsta vapen är öronen.
Jag ska lyssna på den som utsatts
för brott och hjälpa till att skapa
struktur i kaoset.”
ganska höga krav på människor,
påpekar anne. Polisen har visserligen
en skyldighet att informera brottsutsatta
om deras rättigheter och om
den kommande rättsprocessen, men
människor i kris har svårt att ta till sig
information. efteråt minns de kanske
bara delar av samtalet.
– därför ger jag dem en anteckningsbok,
säger hon och visar ett vackert
16
Polisen ska informera dig
• om ditt ärende
• om möjligheten att få rättshjälp
• om råd och stöd av andra
myndigheter
• om råd och stöd från ideella
organisationer.
Polisen kan också förmedla
kon takten åt dig.
polisens skyldighet att informera
brottsdrabbade regleras i Förundersökningskungörelsen.
tänk på att
• du kan överklaga ett beslut om
att lägga ned förundersökningen.
• du kan begära att få ett målsägandebiträde.
• en hot­ och riskbedömning bör
göras om du hotas eller är rädd
för repressalier. Det kan sättas in
skyddsåtgärder på olika nivåer.
Du kan begära besöksförbud.
mönstrat häfte med gummi band om.
– de kan notera möten, personer och
telefonnummer. det blir ett bra stöd
för minnet och ger en bild av vad som
hänt. man kan också punkta upp vad
man ska göra. det är många kontakter
att hålla ordning på – polisen, kuratorn,
advokaten, försäkringskassan etc.
några av dem som erbjuds kontakt
med brottsoffergruppen tackar nej. det
kan hända att anne och hennes kollegor
ändå ringer upp och kollar av läget.
det kan ju vara rädsla som gör att man
avböjer polisens stöd – trots ett tiotal
anmälningar om allvarlig misshandel.
– det handlar också om att bryta det
som kallas normaliseringsprocessen.
anmälaren kan ha levt med våld så
länge att hon inte noterar alla händelser,
bara de riktigt stora. ibland kan vi
hjälpa henne att ta första steget mot
en förändring, säger anne och tillägger:
– ingen ringer hit i onödan, det kan
jag säga. en kvinna hörde av sig när
den man som tidigare misshandlat
henne försökte ta sig in genom ytterdörren.
Hon ville stämma av med mig
hur hon skulle göra – ”ska jag trycka
på larmknappen nu?”
Det händer också att anne har ”offensiva
skyddssamtal” med den misstänkte
gärningsmannen. Hon berättar då
att polisen har kontakt med mannens
partner, upplyser om vad som händer
om han tar till våld igen och förklarar
vad ett besöksförbud innebär. och hon
hjälper den brottsutsatta partnern att
”tänka säkerhetsmässigt”.
– ett problem är att det inte alltid
går att få tag i bostad åt den som
flyr hemmet, ett annat att det är fullt
på fängelserna, säger anne och berättar
om en man som nyligen dömdes
till fängelsestraff för misshandel av
sin partner.
– eftersom det tog lång tid innan
han kallades in för att avtjäna straffet,
så stod hans partner snart
utanför kvinnojouren igen. i mjukisbrallor
och tofflor…
Anne säger att det här bara är ett av
många exempel på hur viktigt det är
med fungerande samverkan mellan
olika myndigheter – polisen, frivården,
kriminalvården, socialtjänsten och
andra. det är också viktigt att samarbeta
med ideella stödorganisationer
som brottsofferjourerna och kvinnojourerna.
därför kommer samverkan
att spela en allt större roll i polisens
framtida brottsofferstödjande arbete,
bedömer anne.
– vi måste känna varandras verksamheter,
veta vem som kan göra vad.
den brottsutsatta blir inte hjälpt av att
vi bollar henne fram och tillbaka. eller
släpper henne mellan stolarna. •
Text: Erika Nydahl