Nummer 4 2010 - Akademiska sjukhuset

Han drömmer om
nytt kirurgicentrum
Ronden
Nummer 4 • 2010
Valspecial – så ser partierna på Akademiskas framtid

foto: staffan claesson
Ronden
Nr 4 • 2010
Cyklister kraftsamlade för
nya patienhotellet
Sidan 4
Pet-tekniken säkras åt sjukhuset
Sidan 5
Gott hopp om nya rikssjukvårdsuppdrag
Sidan 6
Valspecial — så ser partierna
på Akademiskas framtid
Sidan 10–18
Dagbok från hematologen
Sidan 20–21
Ronden är Akademiska sjukhusets
personaltidning sedan 1960.
Redaktion
ronden@akademiska.se
Redaktör
Hannes Ljunghall
018-611 32 27
hannes.ljunghall@akademiska.se
Ansvarig utgivare
Christina Bostedt
Tryck
Trydells tryckeri, Laholm
Tryckt på Arctic Silk
Annonser
ronden@akademiska.se
018-611 32 27
Ronden
Akademiska sjukhuset
751 85 Uppsala
ronden@akademiska.se
Omslagsbilden:
Ilvars Silins på
kvinnokliniken drömmer
om att göra
Akademiska till ett
ledande svenskt
kirurgicentrum för
gyncancer.
Sidan 8—9
Manusstopp nr 5/2010: 11 oktober
Svåra men
viktiga frågor
landstingsvalet kallas (liksom i högre grad kyrkovalet)
ibland för det bortglömda valet. Det handlar inte om
antalet röstande, där skiljer landstingsvalet sig inte nämnvärt
från valen till riksdagen och kommunfullmäktige. Termen
bortglömd syftar snarare på medieintresset och på graden
av detaljkunskaper hos väljarna kring landstingspolitikerna
och de frågor de driver. Detta trots att landstingspolitikerna
årligen hanterar miljardbelopp och att deras beslut direkt
eller indirekt berör hundratusentals människor i varje län
varje dag.
utöver att landstingsvalet handlar om livsviktiga
frågor — hur vår sjukvård ska organiseras inte minst — finns
förstås för oss som är anställda på Akademiska sjukhuset även
mer handfasta anledningar att sätta sig in i landstingspolitikernas
resonemang. Det handlar om de grundläggande förutsättningarna
för vår arbetsgivare under de närmaste fyra åren.
ronden har inför valet den 19 september ställt sex
frågor till toppnamnen i de partier som idag är representerade
i fullmäktige i Landstinget i Uppsala län. Frågorna är inte av
detaljkaraktär, till exempel hur hög skatten ska vara eller hur
många kronor som varje parti vill satsa på en viss verksamhet.
Istället rör de mer generella frågeställningar: Hur ska den
politiska styrningen av sjukhuset se ut? Hur ska vi möta det
kraftigt ökande vårdbehovet hos befolkningen och vem är det
som ska göra de prioriteringar vi kommer att tvingas till i allt
högre grad — svåra och stora frågor som inbjuder till utförliga
och ibland ganska långa svar. Den som till äventyrs drar sig
för att läsa långa texter kan förstås läsa en bit i taget, varför
inte en fråga i taget. Valbevakningen återfinns på sidan 10-18.
hannes ljunghall
redaktör
"112 – på liv och död" får Uppsalafokus
Ambulansen syns i tv
Med start i oktober kommer ambulansverksamheten
vid Akademiska
att synas i tv-serien ”112 – på liv och
död” i TV4 Plus.
– Det här är ett jättebra sätt för
oss att visa upp oss för allmänheten,
säger ambulanssjuksköterskan Per
Granell, som medverkar i serien
tillsammans med kollegorna Maria
Nordin och Daniel Jonsson.
Under vårens avsnitt av ”112 – på liv och
död” har tittarna fått följa med poliser,
brandmän och ambulansförare på deras
arbete i centrala Stockholm. Dokumentärserien
har varit mycket populär och
haft höga tittarsiffror. Under sommaren
och hösten har produktionsbolaget Titan
television, som spelar in serien åt TV4
Plus, haft personal vid ambulansstationen
i Uppsala. Syftet är att skildra ambulansverksamheten
med fokus på personalens
vardagliga arbete.
– Det är väldigt bra reklam för oss. Vi
får verkligen visa hur duktiga vi är här på
sjukhuset. Inte minst är det viktigt att vi
kan visa upp för skattebetalarna vad deras
pengar går till, säger Maria Nordin.
Skapar förtroende
Per Granell lyfter även fram en annan
positiv aspekt av att medverka i tv:
– Tv-mediet har en enorm genomslagskraft
och att vi syns på det här sättet skapar
tillit hos patienterna. Det är viktigt för oss
att omedelbart etablera en kontakt med
dem som vi ska ta hand om, och har de sett
oss jobba förut och känner att de litar på
oss, har vi redan löst hälften av problemet.
Tv-teamet som följer med är också oerhört
professionella och ser till att hålla sig ur
vägen så att inget stör oss i arbetet.
Daniel Jonsson var först lite tveksam till
att ställa upp i rutan, men kom sedan på
andra tankar.
– Det var inte mitt eget initiativ att medverka
och jag kände mig ganska skeptisk
först. Men i efterhand ångrar jag absolut
ingenting. Vinsterna för verksamheten
med att ställa upp för tv är stora och produktionsbolaget
har skött allting väldigt
Per Granell, Daniel Jonsson och Maria Nordin
syns i TV4 Plus under hösten.
bra, de var duktiga, seriösa och väldigt
lättsamma att arbeta med. Sedan tror jag
även att jag skulle ha ångrat mig om jag
inte var med, det är en kul grej att ha varit
med om.
Titan television och Akademiska sjukhuset
har skrivit under ett avtal där Titan
bland annat förbinder sig att inhämta
medverkande patienters samtycke och
att följa tystnadsplikten. Medverkande
patienter har rätt att ångra sin medverkan
inom nio dagar efter inspelning och programmen
kommer att granskas av Akademiska
innan sändning.
– Patientsekretessen och patienternas
integritet kommer alltid i första hand. De
måste ge skriftligt samtycke för att vara
med och har också rätt att ångra tidigare
samtycke i praktiken ända tills dess att
programmet ska sändas, säger Christina
Bostedt, kommunikationschef på Akademiska
sjukhuset.
”112 – på liv och död” har premiär i början
av oktober. Tittarna kommer under
hösten även att få följa tre poliser i Gävle
och tre brandmän i Stockholm.
hannes ljunghall
Ny innovationskoordinator
ska
hjälpa företag
I slutet av augusti började
Annika Remaeus som ny innovationskoordinator
på sjukhusets
utvecklingsenhet Akademos.
Som projektledare för den nya
satsningen ”Vägen in” inom
Innovation Akademiska, ska hon
hjälpa företag inom medicin-
och bioteknik som vill använda
sjukhuset som testbädd för nya
produkter.
Bland annat ska Annika Remaeus se
till att relevanta kontakter kan knytas
vid rätt tillfälle för att underlätta
produktutveckling. Hon kommer att
arbeta parallellt med Annilla Edeholm
som fortsätter arbetet med
personalens idéer inom Innovation
Akademiska.
– Med ökande krav på klinisk
testning så kommer många företag
behöva få kontakt med sjukhuset.
Det kan till exempel handla om att
göra en utvärdering eller att testa
en produktidé, prototyp eller färdig
produkt. Jag har jobbat mycket med
testning och validering av produkter
inom bioteknikbranschen och vet hur
svårt och resurskrävande det kan vara
att få till en bra sådan. Jag ser verkligen
fram emot att få bygga en väg
in och att lösa problem både för företagen
och för sjukhuset, säger Annika
Remaeus.
Annika Remaeus är civilingenjör i
molekylär bioteknik och har arbetat
på Biacore, GE Healthcare och Qiagen
i Uppsala.
Annika
Remaeus

nyheter
Uppsala får femte Ronald McDonald-huset:
Ronald McDonald barnfond har
beslutat att bygga ett femte patienthotell
nära Akademiska sjukhuset i
Uppsala.
– Beskedet är oerhört glädjande
för alla svårt sjuka barn och deras
föräldrar. Att familjen kan vara
tillsammans och bo under hemlika
former är gynnsamt för barnets
tillfrisknande, säger sjukhusdirektör
Marie Beckman Suurküla.
Det nya huset beräknas stå klart år 2013,
samma år som Skandionkliniken, Nordens
första centrum för protonterapi mot
cancer.
Övriga Ronald McDonald-hus finns
i Göteborg, Huddinge, Linköping och
Lund. För första gången samarbetar man
med en extern part. Barncancerfonden har
beslutat att samla in pengar som motsvarar
40 procent av totalkostnaden på cirka
35-40 miljoner kronor.
Många av de cirka 4 000 barn som vårdas
på Akademiska varje år kommer från
andra län.
Hittills har deras familjer vid behov erbjudits
boende på något av de fem patienthotell
i Uppsala som Akademiska har avtal
med. Sjukhuset driver inte patienthotell i
egen regi.
14 familjerum
Patienthotellet i Uppsala kommer att
rymma 14 familjerum. Tack vare samarbetet
med Barncancerfonden viks några
av rummen särskilt för familjer med cancersjuka
barn. Men även familjer där barnen
har andra diagnoser kommer att vara
välkomna.
Tanken är att föräldrar, barn och syskon
ska kunna bo tillsammans under hemlika
former när barnet genomgår behandling
på Akademiska sjukhuset och/eller Skandionkliniken.
Samtidigt ges möjlighet att
träffa andra familjer i liknande situation
och utbyta erfarenheter.
Precis som för ”traditionella” patienthotell
betalar hemlandstinget för familjernas
boende i ett Ronald McDonald-hus.
Kostnaden beräknas bli 500 kr per familjerum
och dygn. På de hotell sjukhuset har
I årets upplaga av cykelloppet Ride of Hope
gick överskottet går till byggandet av Ronald
McDonald-huset i Uppsala. I samband med
starten av slutetappen överlämnades tre
symboliska spikar från Ronald McDonaldhus
i Lund, Göteborg och Linköping till
Christophe Pedroletti,verksamhetschef
på Akademiska
barnsjukhuset, och
landstingsstyrelsens
ordförande Erik
Weiman.
Även OS-tvåan i
cykel Emma Johansson
(ovan t h) ställde
upp för de sjuka
barnen.
Cyklister kraftsamlade för
sjukhusets nya patienthotell
Det nya patienthotellet ska ligga strax väster
om Dag Hammarskjölds väg, nära Akademiska
sjukhuset och Skandionkliniken, Nordens
första klinik för avancerad protonterapi.
avtal med kostar enkelrum 615–750 kr och
dubbelrum 700–1025 kronor.
Insamlingar och gåvor från Ronald
McDonald barnfond täcker kostnader för
driften. Det kommer inte att serveras mat
på patienthotellet. Familjerna disponerar
ett kök där de själva lagar sin mat.
text: elisabeth tysk
foto: hannes ljunghall
pet (positronemissionstomografi) är
en medicinsk avbildningsteknik som
används för att diagnostisera cancer
och andra sjukdomar exempelvis i
skelett, hjärna, lungor och sköldkörtel.
Pet används också för att utvärdera
behandlingsresultat. Inom forskningen
används tekniken inom flera av de
områden där Uppsala universitetet
tidigt idag är internationellt ledande,
bland annat inom cancer, molekylär
biovetenskap, neurovetenskap och
läkemedelsutveckling.
Mimmi Lidholm och Eva-Lotta Nyberg på pet-centrum hoppas på långsiktighet från de nya ägarna.
Landstinget och universitetet tar över pet-centrum från GE
Pet-tekniken säkras för Akademiska
Landstinget i Uppsala län och Uppsala
universitet tar över pet-centrum
från GE Healthcare. Tillträdet beräknas
ske den 1 oktober i år.
– Vi har stött på patrull flera
gånger under övertagandeprocessen,
men vi har alltid hittat lösningar.
Jag är väldigt glad att vi lyckades
med det, säger Eva Telne, chef för
diagnostik-, anestesi- och teknikdivisionen.
– Det har tagit lång tid att få det här till
stånd, vilket beror på att det handlar om
en komplicerad verksamhet i kombination
med det speciella förhållandet att det är ett
landsting som tar över ett privat företag,
säger Eva Telne.
Hon säger att ambitionen nu är att säkra
verksamheten långsiktigt och ge den en
stabil grund att bygga vidare ifrån.
– Vi är beroende av en väl fungerande
pet-verksamhet på Akademiska. Vi behöver
tekniken för att ge våra patienter
den bästa diagnostiken och behandlingen.
Det gäller både för idag men kanske ännu
mer för imorgon. Det finns mycket kvar
att utforska inom pet-tekniken och det är
viktigt att Akademiska som universitetssjukhus
är med i framkant. Fördelen med
att vi själva äger pet-centrum är att det nu
är vi och universitetet som gör prioriteringarna,
vilket betyder att verksamheten
får ett ökat patient- och forskningsfokus,
säger Eva Telne.
Pet-centrum har gått med förlust de
senaste åren, men målsättningen är enligt
Eva Telne att verksamheten ska bära
Britt Skogseid
Eva Telne
sina kostnader och nå en ekonomi i balans
inom två-tre år.
Britt Skogseid, vicerektor för farmaci
och medicin vid Uppsala universitet,
menar att verksamheten är så viktig för
universitetet att den måste få kosta, dock
inom rimliga gränser.
– Vad gäller Uppsala universitet och den
prekliniska plattformen ser vi inte det här
som någon mjölkko. Verksamheten får
förstås inte blöda för mycket ekonomiskt,
men den måste få kosta pengar. Nettoeffekten
kan ändå bli positiv i slutändan
genom ökade anslag, men i grunden handlar
det om att satsa på en infrastruktur
som är nödvändig för ett universitetssjukhus
på 10-talet.
Personalen behåller sina jobb
Den kliniska delen av pet-centrum blir nu
en sektion inom bild- och funktionsmedicinskt
centrum vid Akademiska sjukhuset,
vilket även innebär att en tillförordnad
chef ska tillsättas före det officiella
övertagandet i oktober. Forskningsdelen,
som tas över av universitetet, kommer att
organiseras under institutionen för läkemedelskemi.
Eva Telne säger att det inte planeras för
nya lokaler på sjukhusområdet för närvarande.
Vad gäller investeringar i ny utrustning
ska behoven ses över under hösten.
Ingen i personalen förlorar sitt jobb. De
flesta får nya anställningar på Akademiska
sjukhuset medan ett mindre antal antingen
går till universitetet eller fortsätter
inom GE Healthcare.
Mimmi Lidholm och Eva-Lotta Nyberg
har båda jobbat på pet-centrum sedan
1999. Som s k teamleaders ansvarar de för
den dagliga samordningen av patienter,
laboratorier, pet-kameror och de radioaktiva
spårsubstanser som pet-kamerorna
”fotograferar” och på så vis skapar en bild
av kroppens inre. Båda ser positivt på att
pet-centrum övergår i offentlig ägo.
– Vårt jobb kommer inte att förändras
särskilt mycket, det är samma hantverk
oavsett vem som är huvudman. Däremot
kan man ju hoppas på en större långsiktighet
när verksamheten inte är vinstdriven
på samma sätt, säger Mimmi Lidholm.
– Det är roligt med olika sorters uppdrag.
Jag gör gärna nya grejer hela tiden
och vill inte vara utan varken sjukvården
eller industrin som kunder. En fördel med
att jobba direkt mot ett sjukhus är att man
får se omedelbara resultat av forskningen,
det är inte som inom industrin där det kan
ta 20–30 år innan ett preparat är färdigutvecklat
och där många läggs ned på
vägen, säger Eva-Lotta Nyberg.
text och foto:
hannes ljunghall

nyheter
Gott hopp om nya
rikssjukvårdsuppdrag
– Akademiska sjukhuset står väl
rustat inför kommande utdelningar
av rikssjukvårdsuppdrag, säger Nils
Crona, rikssjukvårdsansvarig på
Akademiska.
Detta gäller bland annat rikssjukvården
för viss kraniofacial kirurgi
och för behandling av barn med
cochleaimplantat, där beslut i båda
fallen fattas under hösten.
Socialstyrelsens övergripande mål med
rikssjukvården är att öka kvaliteten i vården
och öka resursutnyttjandet genom att
koncentrera befintlig verksamhet inom ett
område till ett fåtal utförare.
– Beslut om rikssjukvård kan leda till att
väl fungerande enheter får lägga ned sin
verksamhet. Behovet av att koncentrera
en specifik verksamhet står alltid i relation
till hur stor patientgrupp denna verksamhet
omfattar, säger Jonas Karnström, utredare
på Socialstyrelsen.
Akademiska sjukhuset har intressen i
tre områden som för närvarande utreds
som tänkbara för att bli rikssjukvård (vilket
då innebär att verksamheten koncentreras
till maximalt två landsting i landet
– vilka dessa landsting blir beslutas i
ett senare skede). Dessa tre områden är:
allogena stamcellstransplantationer, viss
barnkirurgi och intrauterina behandlingar
(missbildningar på foster).
Akademiska sjukhuset bedriver en omfattande
verksamhet inom allogena stamcellstransplantationer
och är idag ett av sex
nationella centra. Beslut väntas i oktober
”Beslut om rikssjukvård
kan leda till att väl
fungerande enheter
får lägga ned”
eller december. Vad gäller området viss
barnkirurgi finns fyra sjukhus i landet som
kan komma ifråga. Utredningen beräknas
inte hinna bli klar i höst, vilket även gäller
utredningen om intrauterina behandlingar.
Ett ytterligare område som står på
kö för att utredas som tänkbart för att bli
rikssjukvård är onkologisk endokrinologi,
av tradition ett mycket starkt område hos
Akademiska.
Inom tre områden som redan är riks-
"Sjukhuset
tappar viktig
kompetens"
I maj utfördes den 141:a och sista
levertransplantationen vid Akademiska
sjukhuset. Efter beslut av
Rikssjukvårdsnämnden får levertransplantationer
framöver bara
utföras vid Sahlgrenska universitetssjukhuset
och Karolinska universitetssjukhuset/Huddinge.
– Akademiska sjukhuset tappar viktig kompetens
genom det här, säger Frans Duraj,
överläkare och medicinskt ansvarig för
levertransplantationsprogrammet.
Det är en lång rad specialister och enheter
vid Akademiska som nu i varierande
grad har fått sina arbetsuppgifter kringskurna:
transplantationskirurger, hepatologer,
infektionsläkare, anestesi- och
intensivvårdsläkare, operationssjuksköterskor,
blodcentralen, patient- och donationskoordinatorer
med flera – sammanlagt
var 50–60 personer inblandade vid
varje levertransplantation.
Frans Duraj ser en risk att vissa specialister
kan komma att söka sig till andra
sjukhus. Han bor själv i Stockholm och
Nils Crona
sjukvård ska det under hösten beslutas
vilka landsting som ska tilldelas uppdragen.
Dessa är viss kraniofacial kirurgi, behandling
av barn med cochleaimplantat,
samt katarakt och glaukom hos barn (grå
och grön starr). Nils Crona bedömer i de
två första fallen att chanserna är goda för
Akademiskas del, medan sjukhuset har avstått
från att söka uppdraget för katarakt
och glaukom hos barn.
hannes ljunghall
Frans Duraj
rekryterades till Akademiska särskilt för
att arbeta med levertransplantationer.
Ekonomiskt innebar varje levertransplantation
omkring en miljon kronor i intäkter
– pengar som landstinget framöver
alltså kommer att få betala ut snarare än
att ta emot.
Enheten för transplantation och leverkirurgi
kan dock å andra sidan se fram
mot ökade volymer inom leverkirurgin,
närmare bestämt leverresektioner vid
levercancer och cancermetastaser, där man
tar bort delar av levern hos cancersjuka.
– Vi ser att efterfrågan på dessa operationer
ökar i hela landet. Här på Akademiska
har vi ökat volymen ordentligt i år
och jag hoppas det är en utveckling som
kommer att fortsätta, säger Frans Duraj.
Leverkirurgin har även tidigare varit
den volymmässigt dominerande verksamheten
på enheten för transplantation och
leverkirurgi – omkring 80–100 operationer
per år att jämföra med 10–15 levertransplantationer.
hannes ljunghall
Akutgeriatrik
låter de äldsta
slippa långa
väntetider
I oktober öppnar den geriatriska
rehabiliteringsavdelningen 30A
ett antal akutgeriatrikplatser för
direktinläggning. På det sättet ska
äldre patienter som inte har behov
av akutsjukvårdens vårdnivå slippa
långa väntetider i onödan på akutmottagningen,
en väntan som i
värsta fall riskerar att förvärra deras
tillstånd allvarligt.
– Det är väldigt bra ifall de slipper gå via
akuten, säger Meta Falkeborn, verksamhetschef
för geriatriken.
– De här äldre patienterna som kommer
in utan mer ”dramatiska” symtom blir
lågt prioriterade. De kanske är uttorkade,
har dåligt blodsocker eller någon lindrig
infektion eller liknande, och sedan hamnar
de på en brits i ett väntrum medan
det kommer in trafikolyckor och annat
som får förtur. Det är fullt naturligt att
man prioriterar de mest akuta fallen, men
det handlar samtidigt om en väldigt skör
patientgrupp. De har inga marginaler att
ta av och de riskerar att snabbt bli betydligt
sämre om man inte tar hand om dem
tidigare, säger hon.
Checklista
Nu ska istället ambulanspersonalen via en
särskild checklista lära sig att identifiera
dessa patienter, så att de kan köra dem
direkt till geriatriken utan att gå via akutmottagningen.
Ett liknande system praktiseras
med framgång i Stockholm sedan
några år.
De patienter som blir inlagda på en
geriatrikavdelning och inte på en vanlig
akutvårdsavdelning får troligen något
längre vårdtider i det korta perspektivet,
men klarar sig å andra sidan bättre när de
väl kommer hem. Geriatriken kan erbjuda
en helhetssyn som är anpassade särskilt för
en äldre patientgrupp.
95-åriga Hildur Helén får hjälp att resa sig ur sängen av sjukgymnasten Birgit Vahlberg och undersköterskan
Aune Kauhanen på 30 A.
Med en geriatriskteambedömning,
lämpliga
åtgärder och en
bra utskrivningsplanering
kan
förhoppningsvis
antalet tidiga
återinskrivningar
minska.
Till en början Meta Falkeborn
handlar det om
ett mindre antal platser på 30A som viks
för direktinläggning. Det skapas inga nya
platser på avdelningen som helhet och det
anställs ingen ny personal. Tanken är inte
att korta köer på andra håll, eftersom det i
slutändan handlar om relativt få patienter
som helt kan undantas från undersökningar
på den vanliga akutmottagningen.
Michael Gårdebäck, chef för akut- och
rehabiliteringsdivisionen, poängterar att
det handlar om omtanke om patienterna
snarare än någon form av effektivisering.
– Det blir ett värdigare och bättre bemötande
av våra äldsta och sköraste patienter.
Det ligger även helt i linje med lean-tanken
att på det här sättet ta bort de moment
i vårdkedjan som inte tillför något värde.
text och foto:
hannes ljunghall

porträttet
text:
samuel
sehlberg
foto:
staffan
claesson
"Akademiska
kan bli ledande
på gyncancer"
För 20 år sedan tog gynekologen Ilvars Silins
examen i Lettland. Idag drömmer han om
en Sverigeledande kirurgiavdelning, med ny
teknik för att rädda kvinnor med gynekologisk
cancer.
– Kunnandet finns här på Akademiska sjukhuset,
säger han.
Korridorerna på kvinnokliniken, ingång 96 c, sex
trappor är nedsläckta. En sjuksköterska går förbi,
men försvinner med ett leende när hon ser fotografens
kameraväskor.
Sedan ett år pågår här ett projekt med målet att
kunna erbjuda svenska och utländska kvinnor ny
behandling för äggstockscancer och livmodercancer.
Drömmen är ett helt nytt centrum för gynekologisk
cancerkirurgi som ska bli ledande i Sverige.
– Resultat från USA visar att en mer aggressiv
kirurgi på patienter med dessa cancertyper har
mycket goda resultat. Utan att gå in på detaljer
arbetar man mer med att få bort alla metastaser,
även de som sitter på till exempel mjälten, tjocktarmen
och diafragman, säger Ilvars Silins.
– Patienter med äggstockscancer i stadium tre
som överlevde knappt tre år på 80- och 90-talet, lever
idag nästan nio år med denna mer omfattande
Ilvars Silins flyttade till Uppsala
och Akademiska sjukhuset efter
att ett försök att bygga upp ett
kirurgicentrum på Radiumhospitalet
i Oslo "fastnat i byråkratin".
Ilvars Silins på kvinnokliniken
drömmer om nytt kirurgicentrum:
metod, enligt stora studier från Sloan Kettering
center i New York och Wiesbaden i Tyskland. Så
det är en enorm förbättring.
Ilvars Silins tog sin läkarexamen i Lettland på
1990-talet. 2001 doktorerade han i gynekologisk
cancer på Karolinska institutet.
Ny filosofi bakom metoden
Ett liknande försök att bygga upp ett kirurgicentrum
på Radiumhospitalet i Oslo ”fastnade i byråkratin”.
Ilvars Silins tog då beslutet att flytta till Uppsala,
på professionella grunder och för att gynna sonens
ishockeyintresse.
– Metoden innebär en helt ny filosofi. Kirurger
från olika områden och gynekologer med samlade
kunskaper om nästan alla inre organ under hjärtat
behöver samarbeta. Tidigare arbetade gynekologen
ofta självständigt med kirurgin, på ett begränsat
område. Nu är det ett teamwork där kirurger måste
diskutera utifrån sina specialområden, hur realistisk
är en operation, kan levern och tarmen opereras etcetera.
– Man opererar ofta större delar av buken. Operationen
blir större. Fördelen är såklart att fler kvinnor
lever betydligt längre efter ett mer omfattande
ingrepp. Grovt kan man säga att: är cancercellerna
mindre än en centimeter och operationen är lyckad
lever man över 100 månader efter operationen Är
cancercellerna större, är det tyvärr fortfarande svårt
att göra någonting.
Under det första provåret har Ilvars Silins opererat
25 patienter med den nya metoden. 75 procent
av operationerna har fungerat optimalt, och
alla resttumörer och mindre metastaser togs bort.
Patienterna har goda prognoser att kunna leva i
genomsnitt nio år till, eller i allra bästa fall bli helt
friska.
"Om vi står still tar Stockholm patienter"
Ett nytt centrum för gynekologisk cancerkirurgi i
Uppsala skulle behöva ett hundratal patienter per
år, för att säkerställa även utbildningen av nästa generations
kirurger.
Hur viktigt är ett sådant centrum för Uppsala?
– Nischen gynekologisk cancer är viktig. I Sverige
insjuknar 700–800 kvinnor varje år bara i äggstockscancer.
Om vi i Uppsala står still, tar Stockholm
bort patienter från oss. Kirurgi är som elitidrott,
om man slappnar av och inte strävar framåt hamnar
man direkt efter.
– Men det är också viktigt för Sverige. Jag tror
Sverige har plats för tre liknande centrum. Ett hamnar
förhoppningsvis i Uppsala, och tar emot även
utländska patienter. Det skulle vara prestigefullt.
Idag finns bara ett tiotal liknande center i världen.
Hur långt fram i tiden ligger ett centrum för gynekologisk
cancerkirurgi i Uppsala?
– Inte långt fram. Vi önskar en separat avdelning
med egen personal, egen operationssal och forskningsmiljö.
Det är bara ett beslut bort, kunnandet
finns redan. En tanke kan vara att slå samman gynekologisk
kirurgi med tarmcancerkirurgi, som leds
av Haile Mahteme och är unik i Skandinavien.
– Forskning har visat att överlevnaden för
gynekologiska cancerpatienter är större på universitetssjukhus
än på mindre sjukhus. Så för den här
patientgruppen skulle det vara ett steg i rätt riktning.
Fakta gynekologisk cancer
• Blygdläppscancer, cirka 130 fall per år
• Livmoderhalscancer, cirka 470 fall per år
• Livmodercancer, cirka 1 300 fall per år
• Äggstockscancer cirka 800 fall per år
• Slidcancer cirka 40 fall per år
Källa: Gynsam, gyncancerföreningarnas
nationella samarbetsorganisation

Foto: T.Busch Christiansen/Inpressphoto
Foto: T.Busch Christiansen/Inpressphoto
10
tema val 2010
Anna-Karin Klomp, landstingsråd,
Kristdemokraterna
Erik Weiman, landstingsråd,
Moderaterna
Inför landstingsvalet 2010:
Så ser partierna på Akademiskas framtid
Foto: T.Busch Christiansen/Inpressphoto
Rolf Edlund, landstingsråd,
Centerpartiet
Ludvig Larsson, landstingsrådskandidat,
Folkpartiet
Börje Wennberg,
landstingsråd,
Socialdemokraterna
Johan Edstav,
landstingsråd, Miljöpartiet
Sören Bergqvist,
landstingsråd,
Vänsterpartiet
” Vi kommer att införa ett
nytt ersättningssystem som
är tydligare baserat på
produktion”
1Idag styrs Akademiska via ägaruppdraget
och vårdavtalet av ett stort antal
olika mål som ska uppfyllas. Dessa uppfattas
av många inom sjukhuset som
otydliga och svåra att följa upp, och
som att de ibland står i direkt konflikt
med varandra. Stort blandas med smått utan att det
görs en tydlig prioritering. Hur ser ni på målstyrningen
av sjukhusets verksamhet? Vill ni göra några
förändringar i dagens modell och i så fall vilka?
Erik Weiman (M): Ja. Vi arbetar just nu med en ny
modell för både målstyrning och finansiering av
all sjukhusvård. Klart är att målstyrningen måste
bli tydligare och att balansen mellan åtagande och
kostnader måste vara bra.
Anna-Karin Klomp (KD): Akademiska sjukhuset har
8 000 anställda och en omsättning på 6,5 miljarder
kronor. Sjukhuset bedriver vård inom i stort sett
alla vårdområden (undantaget några få riksspecialiteter)
med en enorm variation.
Med bakgrund av det
tycker vi att antalet mål är
rimligt. Naturligtvis är det
alltid bättre med få mål men
risken är då att de blir alltför
generella och därför otydliga.
Alla delar av sjukhuset
omfattas ju inte heller av alla
mål. Målen beslutas av oss
politiker men de stäms innan
dess av med sjukhusledning-
tema val 2010
Den 19 september är dags för val till riksdag, kommun och landsting. Liksom
på riks- och kommunplanet står i Landstinget i Uppsala län en borgerlig allians
mot en rödgrön opposition. Här kan du läsa mer om hur partiernas toppnamn
i landstingsvalet ser på sjukvården i allmänhet och på Akademiska sjukhuset i
synnerhet.
Rolf Edlund,
landstingsråd, Centerpartiet
en och vi tror att den dialogen är viktig. Naturligtvis
måste de då framföra om målen uppfattas som
motstridiga. Jag uppfattar inte att de är det. Vi vill
kontinuerligt förbättra målstyrningen och tycker
också att vi stegvis har gjort det. Man kan numera
tydligt se om målen är helt eller delvis uppfyllda i
årsredovisningen. Om målen inte är uppfyllda finns
en analys av varför, vilket vi tycker är viktigt.
Ludvig Larsson (FP): Akademiska sjukhuset bedriver
en mycket omfattande verksamhet, vilket också
gör att de olika styrdokumenten blir omfattande.
Det betyder att alla medarbetare och delar av verksamheter
inte berörs i lika stor utsträckning av alla
mål. Därför måste styrdokumenten brytas ner i delar
som är relevanta för respektive verksamhet så
att de blir överblickbara för alla medarbetare. Styrdokumenten
utarbetas i nära samarbete med sjukhuset
och de ses över regelbundet. Det är viktigt att
styrdokumenten har mål som går att följa upp.
Nästa mandatperiod kommer den politiska
organisationen att förtydligas genom att en produktionsstyrelse
införs. Avsikten är att kommunikationen
mellan politik och verksamhet ska bli bättre
och att det politiska ansvaret för produktionen ska
bli tydligare. Även ekonomiska incitament kommer
att användas i större utsträckning för att styra produktionen
än idag.
Rolf Edlund (C): Politiken styr verksamheten på Akademiska
sjukhuset med inriktningsmål. Landstingsfullmäktige
beslutade i juni 2010 att inrätta en särskild
styrelse för att leda landstingets produktion av
sjukvård. Akademiska kommer därvid att få en politisk
ledning som ligger närmare verksamheten. Vi
Texten fortsätter på sidan 12
11

tema val 2010
”Dialogen måste bli avsevärt
bättre, målen färre och mer
stringenta”
Börje Wennberg,
landstingsråd, Socialdemokraterna
kommer också att införa ett nytt ersättningssystem
som är tydligare baserat på produktion. Utveckling
av närvård tillsammans med kommunerna bidrar
också till att mer tydligt få vård på rätt nivå på rätt
plats. Detta ska bidra till att vård av enklare typ kan
ges nära den enskilde och därmed avlasta Akademiska.
Akademiska ska vara mer ett sjukhus för högspetsvård
och regionsjukvård. Ekonomin ska på ett
tydligare sätt vara baserad på dessa nivåer. Länssjukvård
som finansieras av landstingsskatten, regionsjukvård
som till större delen finansieras av våra köparlandsting
och till viss del med vår landstingsskatt
utgör en viktig
verksamhetsbas.
FoU-verksamheten
ska i huvudsak
vara statligt finansierad.
Sören Bergqvist (V): Vi
vill återgå till vårdöverenskommelser
med betoning
på överenskommelser efter
dialog. Självklart måste det
i det allmänna uppdraget finnas några slags mått på
t ex kvaliteter eller omfattning av vårdproduktion
av olika slag. Men de kan vara ganska generella och
gälla under längre tid där normala uppföljningar
kan ge besked om aktuella läget. Vi tror på att mer
övergå till s k balanserade styrkort där man tar upp
just de områden där man vill se en förändring. På så
sätt skulle antalet preciserade mål för just innevarande
eller kommande år prioriteras och begränsas.
Börje Wennberg (S): Vi tror på målstyrning av sjukhusets
verksamhet. Däremot måste dialogen bli avsevärt
bättre, målen färre och mer stringenta. Alla
mål måste vara möjliga att följa upp och mäta under
en längre period. Mål och tilldelade resurser ska i
hög grad överensstämma med varandra.
Johan Edstav (MP): Miljöpartiet vill utveckla styrningen
av sjukhuset till att vara mer resultatinrik-
tad. Det är framförallt på områdena vårdkvalitet,
förebyggande hälso- och sjukvård, rehabilitering,
förkortande av köer och bättre omhändertagande av
multisjuka äldre. Men för att nå dit behövs mer än
skrivna direktiv, det är nödvändigt med en muntlig
dialog mellan förtroendevalda och sjukhuset. Vi vill
under kommande mandatperiod nystarta dialogen
om sjukhusets uppdrag.
2Befolkningen blir allt större och lever
allt längre, samtidigt som sjukvårdens
möjligheter ökar genom nya behandlingsmetoder.
Enligt landstingets egna
beräkningar kommer vårdbehovet att
öka med 15–17 procent fram till 2025.
Hur ska landstinget och Akademiska möta den
ständigt ökande efterfrågan på sjukvård? I vilken
grad handlar det om att effektivisera och/eller tillföra
mer resurser och i vilken grad om att prioritera
hårdare och tvingas säga nej till människor som söker
vård? Hur ska det ökande vårdbehovet omvandlas
till konkreta uppdrag och vilka av dessa uppdrag
bör hamna hos Akademiska?
Erik Weiman (M): Befolkningen blir också allt friskare
och det blir allt viktigare att alla är delaktiga
i att bidra till skatteunderlaget genom att arbeta.
Därför är arbetslinjen viktig även för sjukvårdens
finansiering. Vidare vet vi att en relativt liten
del av befolkningen, cirka tre–fyra procent, svarar
för ungefär hälften av de samlade behoven av
vård och omsorg. Vi vet också att vården ständigt
utvecklas och att behandlingsmetoder som idag
uppfattas som dyra men nödvändiga kan se helt annorlunda
ut om några decennier. Prioriteringar har
således alltid gjorts i vården, även om formerna för
dem har sett annorlunda ut i en annan tid. De prioriteringar
som behöver göras måste av flera skäl,
kravet på lika vård är ett, göras på så hög nivå som
möjligt – sannolikt på nationell nivå.
Slutligen måste vi ha en ekonomi i landstinget
som är fortsatt god, för att kunna satsa på investeringar
i kompetensutveckling, ny utrustning och
lokaler.
” Vi vill utveckla den nära vården
i samarbete med kommunerna.
(...) Det här kommer att leda
till ett förändrat uppdrag för
Akademiska”
Anna-Karin Klomp,
landstingsråd, Kristdemokraterna
Anna-Karin Klomp (KD): En liten del av befolkningen,
ofta äldre multisjuka, står för en stor del av vårdbehoven.
Vi vill utveckla den nära vården i samarbete
med kommunerna. På så sätt tror vi att vi kan
förhindra akuta inläggningar och använda vårdens
pengar bättre. Det här kommer att leda till ett förändrat
uppdrag för Akademiska sjukhuset.
Vårdens resurser ökar i den utsträckning vi har
tillväxt i Sverige. Det är därför viktigt att Sverige
har en bra näringspolitik
både på lokalt och
nationellt plan. Det är
också viktigt att varje
skattekrona används
så bra som möjligt, och
vi tror fortfarande att
vi kan göra det ännu
bättre exempelvis genom
bättre samverkan
mellan kommun och
landsting och att vården
utförs på den nivå
i landstinget som är
effektivast. Vi vill att
man ska kunna få så mycket vård som möjligt nära
hemmet.
Ludvig Larsson (FP): Det är
i grunden mycket positivt att
människor är friskare och lever
längre. Likaså är utvecklingen
inom medicin, teknik och far-
maci som gör
att vi kan bota
fler sjukdomstillstånd
något
fantastiskt.
Dessa framsteg
drar ur ett
ekonomiskt perspektiv åt två håll. Å ena sidan kan
många behandlingar göras med bättre resultat och
kortare vårdtider, vilket sparar resurser. Å andra sidan
blir de behandlingar som står till buds allt fler,
inte sällan till mycket höga kostnader. Det handlar
alltså om en kombination av effektivisering, prioritering
och ökade resurser. Se vidare fråga 3 och
5 för svar på detta. Vilka uppdrag som hamnar var
går inte att slå fast här. Det beror på var den bästa
vården kan ges till rimliga kostnader. Akademiska
sjukhuset ligger bra till på många områden tack
vare en mycket hög kvalitet på vården.
Rolf Edlund (C): Rätt vårdnivåprioritering är inte
bara att styra bort utan att styra till rätt kompetens.
Mer av samverkan med andra landsting i regionen,
men även med kommunerna i den så kallade närvården
kan avlasta Akademiska. Utvecklingen av
rikssjukvården gör också det att en ändamålsenlig
arbetsfördelning kan ske mellan landets universitetssjukhus.
Sören Bergqvist (V): Vi måste jobba både lång- och
kortsiktigt för att klara kommande vårdbehov. Det
långsiktiga består i att jobba mer förebyggande,
satsa på en utökad primärvård som kan klara ohälsoproblem
tidigare och i större omfattning, och få
till en bra närvård i samarbete med kommunerna.
På lite kortare sikt måste vi dels genomföra planerad
upprustning av sjukhuset för bättre standard
och bättre vård-/arbetsmiljö, dels försöka bestämma
konsekvenserna och omfattningen av fler, men
också äldre, innevånare. Dock ska man minnas att
de som går i pension idag är de friskaste och rikaste
pensionärer vi någonsin haft. På kort sikt behöver
stuprören överbryggas, logistiken förbättras och
vårdkedjorna synliggöras. Lean kan vara ett hjälpmedel
i den processen där personalens erfarenheter
och kompetens måste tas tillvara. Framöver
behöver nog hälso- och sjukvårdssektorn ta en
större andel av BNP.
Börje Wennberg (S): För att klara både nuvarande
och kommande vårdbehov måste vi arbeta
hårt med att förbättra folkhälsan. Om vi lyckas
minska rökningen, alkoholkonsumtionen och fetman
är mycket vunnet. Vi vill också skapa en bra
närvård i samarbete med länets kommuner som
framförallt vänder sig till länets äldre innevånare.
Den planerade upprustningen och moderniseringen
av sjukhuset måste genomföras. Vi tror att lean
kan vara ett hjälpmedel i den nödvändiga processen
att förbättra logistik och vårdkedjor. Vi tror att det
krävs att vården och omsorgen framöver får ta en
ökande andel av våra gemensamma resurser i anspråk
för att klara morgondagens utmaningar.
Johan Edstav (MP): Det är uppenbart att vårdbehovet
kommer att öka med en åldrande befolkning.
Miljöpartiet vill att landstinget arbetar fram ett äldrepolitiskt
program, det kommer att vara nödvändigt
för att belysa hur landstinget ska arbeta med
ett gott omhändertagande av de äldre. En utbyggd
välfärd innebär mycket positivt för äldre, medellivslängden
ökar och många äldre får fler friska år än
tidigare generationer. Vi vill utöka mobila teamen
12 1
Texten fortsätter på sidan 14
tema val 2010

tema val 2010
1
för hembesök hos äldre för att minska belastningen
på akuten och ett förbättrat omhändertagande för
individen. Alla invånare över 75 år ska erbjudas
regelbundna hälsokontroller. Ett nära samarbete
behövs mellan landstinget och länets kommuner
för att äldre ska få en bra vård och omsorg. Enligt
hälso- och sjukvårdslagen ska landstinget förebygga
ohälsa. Vi vill fortsätta att utveckla fysiska miljöer
som håller äldre friska, exempelvis motionsplatser.
3Generellt angående prioriteringar
inom vården, vem ska göra avvägningarna
– politikerna, tjänstemännen eller
professionen?
Erik Weiman (M): Frågan är långt mer komplicerad.
Avvägningar och prioriteringar görs på alla nivåer,
och så måste det vara. Vissa frågor måste avgöras på
nationell nivå, andra kan med fördel fattas så nära
patienten och den enskilde medarbetaren som möjligt.
Vidare har
p o l i t i k e n
och den
medicinska professionen olika
roller och har mot den bakgrunden
att göra olika ställningstaganden.
Ett exempel på nationella
prioriteringar är arbetet i Rikssjukvårdsnämnden.
På landstingsnivå måste en balansering göras mellan
resurser och behov på landstingspolitisk nivå.
Sist men inte minst så har det dagliga arbetet mycket
stor betydelse för hur långt resurserna räcker och
”Det skjuts alltför stort ansvar
på professionen när det saknas
grundläggande politiska
prioriteringar”
Ludvig Larsson,
landstingsrådskandidat, Folkpartiet
hur de används klokast. Här har alla berörda stor
nytta av att titta på nationella jämförelser som visar
att resurserna idag används mycket olika – och att
den vårdgivare som producerar den dyraste vården
inte alltid har de bästa resultaten.
Anna-Karin Klomp (KD): Vi politiker är ytterst ansvariga
för att vården fungerar och ges till alla på
lika villkor. Det är också det väljarna ställer oss till
svars för vart fjärde år. Vi kan inte göra medicinska
bedömningar av enskilda patienter. Politikens ansvar
är alltså att sätta upp mål och fördela resurser
i vården och att följa upp vårdens kvalitet. Det sker
naturligtvis i dialog med professionen. Vårdens utmaning
är att vi hela tiden kan göra mer. Det gör
naturligtvis också att konkurrensen om resurserna
är hård.
Ludvig Larsson (FP): Professionen har den medicinska
kompetensen och är de enda som kan göra
avvägningar i varje enskilt fall. Samtidigt skjuts alltför
stort ansvar över på professionen när det saknas
grundläggande politiska prioriteringar. Därför bör
politik, tjänstemän och profession gemensamt utarbeta
ett ramverk för sådana prioriteringar. Detta
har gjorts i andra landsting, något som vi i Landstinget
i Uppsala län kan dra lärdom av.
Rolf Edlund (C): Prioriteringar ska göras av politiken
framför allt när det gäller ekonomiska satsningar
såsom större investeringar, men också beslut
om upphandling av verksamhet. Professionens
stora kompetens måste självfallet tas
väl tillvara i det löpande utvecklings- och
prioriteringsarbetet.
Sören Bergqvist (V): Det finns olika prioriteringar
som görs inom vården. Bedömning av vårdbehov
och form av behandling ska avgöras av professionen
i samråd med patienten. S k vertikala prioriteringar,
t ex inom en specialitet, ska göras av professionen.
Dock måste nya eller större utbudsbegränsningar
ha ett politiskt stöd, liksom nya stora satsningar.
Prioriteringar mellan olika specialiteter eller mellan
olika delar av länet är viktiga områden för politiska
beslut.
Börje Wennberg (S): Medicinska prioriteringar ska
avgöras av professionen. Nya eller större begränsningar
ska alltid ha ett politiskt beslut i ryggen.
Prioriteringar mellan olika specialiteter eller mellan
olika delar av länet bör beslutas av politiken. Slutligen
kan sägas att dialogen mellan professionen och
politiken är av avgörande betydelse och att politiken
aldrig ska smita från sitt ansvar.
Johan Edstav (MP): Politikerna bör göra generella
prioriteringar. Professionen bör med dessa riktlinjer
som stöd sedan göra prioriteringarna inom sitt
verksamhetsområde. Det måste finnas ett utrymme
för den enskilde läkaren/läkarlaget att bestämma
inom givna ramar. Det är politikernas uppgift att i
dialog med medborgare och personal ta nödvändiga
prioriteringsbeslut. Den modell för öppna politiska
prioriteringar som finns i hälso- och sjukvårdslagen
ska följas. Ett hälsoekonomiskt tänkande ska tilllämpas.
4Hög kvalitet på forskning, utveckling
och utbildning är väsentligt för
Akademiska sjukhusets långsiktiga
position som universitetssjukhus.
Sjukhuset sliter idag ständigt med
finansieringsfrågan, vad ser ni för
lösningar på kortare och längre sikt?
Erik Weiman (M): Från arbetet i Rikssjukvårdsnämnden
ser jag med vilken respekt sjukhuset och
därmed dess FoU-arbete betraktas från hela övriga
Sjukvårdssverige. Att Uppsala universitet samtidigt
hör till världens ledande lärosäten bidrar till den
starka positionen. Vi har också i Uppsala ett mycket
starkt samarbete mellan sjukvård, akademi, samhällsliv
och näringsliv (exempelvis Stuns och Uppsala
Bio) som betyder mycket både nationellt och
internationellt. Att avtal är tecknade med hela vår
sjukvårdsregion är givetvis tryggande på medellång
sikt, men konkurrensen står inte bara mellan sex
eller sju universitetssjukhus i Sverige. Dels måste
staten i en eller annan form ta ansvar för att säkerställa
både den medicinska forskningen och den
högspecialiserade vården, dels är det också av högsta
vikt att frågor som rör forskningens finansiering
kommer upp på dagordningen. Näringslivet, som
redan idag är nära sammanknutet med universitet
och landsting, måste ges bättre möjligheter till ännu
närmare samarbete inom exempelvis kliniska pröv-
Texten fortsätter på sidan 16
tema val 2010
”Staten måste i en eller
annan form ta ansvar för
att säkerställa både den
medicinska forskningen och
den högspecialiserade vården”
Erik Weiman,
landstingsråd, Moderaterna
ningar, omsättning av innovationer till kommersiella
produkter och implementering av ny teknik i
sjukvården exempelvis genom prövning av prototyper.
I hög grad kräver även detta statligt deltagande
eftersom lagstiftningen kan behöva ses över. Det
som står helt klart, i synnerhet efter det arbete som
lagts ned i den statliga delegationen för den kliniska
forskningen, är att alla aktörer måste samarbeta närmare
och dra än mer åt samma håll. I Uppsala har
vi särskilt goda förutsättningar för detta tack vare
det starka life science-klustret (inklusive Science for
Life Laboratory, U-CAN, ROC, UCR m fl) och den
goda samverkan mellan olika aktörer.
Anna-Karin Klomp (KD): Genom forskningsbokslutet
har vi tydliggjort vilket stort forsknings- och utvecklingsarbete
som görs. Nästa steg är naturligtvis
att knyta pengar tydligare till det. När det gäller utbildning
måste vi hela tiden framhålla den tydliga
rollfördelningen gentemot staten som ska
stå för finansieringen.
Ludvig Larsson (FP): Forskning, utbildning och innovation
har alltid varit hjärtefrågor för Folkpartiet
liberalerna. Vi är stolta över att ha ett universitetssjukhus
av hög internationell klass här i Uppsala.
Landstinget satsar en hel del pengar på forskning
och det ska vi göra även i framtiden. Men de stora
forskningsresurserna kommer genom statsanslag
och extern finansiering av forskningsprojekt. Vi vill
därför att staten tar ett större strategiskt ansvar för
att avancerad forskning och högspecialiserad vård
kan fortsätta att bedrivas vid Akademiska sjukhuset.
Högspecialiserad vård och forskning är avgörande
1

1
tema val 2010
för Akademiskas position som ledande universitetssjukhus.
Därmed är Akademiska sjukhuset mycket
viktigt för Uppsala län som kunskapsintensiv tillväxtregion.
Den forskning som bedrivs här leder
till nya innovationer som är värdefulla för såväl den
medicinska utvecklingen som för sysselsättning och
Sveriges exportmöjligheter. Folkpartiet liberalerna
vill därför se ett ökat samarbete mellan såväl de olika
landstingen som med staten och näringslivet.
Rolf Edlund (C): Akademiska ska hela tiden utveckla
det man är bäst på och samarbeta med andra universitetssjukhus.
Detta ska naturligtvis ske i ett nära
samarbete med vårt universitet. Man behöver också
utveckla det internationella samarbetet. Kanske ska
man satsa på forskning inom vissa områden med
sikte på att vara bäst i världen (Nobelpris).
Sören Bergqvist (V): Forskning, utveckling och utbildning
är väsentliga delar i sjukhusets verksamhet
och så som så mycket annat kräver de en långsiktighet.
Sjukvårdsregionens vara eller inte vara är
en av de viktigaste frågorna för att säkerställa både
tillräckligt patientunderlag och samarbete mellan
ingående landsting inom FoU. Finansieringsfrågan
är inte enkel eftersom det handlar om olika delar,
t ex ALF-medel, forskningsmedel från olika stiftelser
och institut, men också landstingsmedel. Vi vet
att i dagsläget finns en hel del forskningsmedel inom
universiteten som inte
används. Det är också
komplicerat med kombinationstjänster
där
det inte alltid är lätt
att särskilja det kliniska
arbetet från
forskning. Ett stort
problemområde är tillgången
på kompetenta
handledare som dessutom
ska ha tid för att
handleda. Forskningen
ska ha ett starkt politiskt
stöd och det finns
all anledning att se över landstingets finansiering.
Inte för att i första hand öka anslagen utan mer för
att se att de används på ett ändamålsenligt sätt.
Börje Wennberg (S): Akademiska sjukhuset är ett av
norra Europas främsta universitets- och forskningssjukhus.
Den högkvalificerade forskningsmiljön har
stor betydelse för hela länet och landet. Ett hot är
den utförsäljning som inletts i och med privatiseringen
av mammografin. Vi socialdemokrater säger
nej till privatiseringar och uppstyckningar av Akademiska
sjukhuset som vi ser som ett framtida hot
mot forskningen. Ett väl fungerande universitets-
och forskningssjukhus måste hållas samman och
vara en enhet. Forskningen ska ha ett starkt politiskt
stöd och en översyn av finansieringsfrågan när
det gäller landstingets medel kan behövas.
Johan Edstav (MP): Akademiska är ett ledande
universitetssjukhus i Sverige och i norra Europa,
men för att även i framtiden kvarhålla sin position
behövs en politisk vilja. Vi vill fördjupa samarbetet
med universitetet och staten om forskning och
utveckling inom sjukhuset. Fler platser på läkarutbildningen
är nödvändigt för att Sverige ska vara
självförsörjande på läkare.
5De insatser som görs i sjukvården ses
idag separat från den nytta som insatserna
skapar. När sjukvården satsar
mera resurser kommer patienterna
fortare tillbaka i produktion, blir mindre
vårdkrävande i andra vårdformer
etc. Detta gagnar samhället, men det finns inga
kommunicerande kärl som möjliggör en balansräkning.
Till detta kan även läggas att forskningen kan
skapa nya arbetstillfällen. Vill ni verka i riktning
mot en större helhetssyn och i så fall hur?
Erik Weiman (M): Ja. Vi verkar idag, ofta i motvind,
i riktning mot denna ökande helhetssyn. Det kräver
dock ett mer fördomsfritt förhållningssätt till en
del påverkande faktorer. En sådan är integrationen
mellan landstingen/sjukvården och industriella/
kommersiella intressen. Det handlar absolut inte
om att skattemedel ska subventionera kommersiell
verksamhet, men väl om att vi måste kunna dra en
ökad ömsesidig nytta av varandras kunskaper och
erfarenheter – och för landstingets del skapa förutsättningar
för att kunna använda skattemedel effektivare.
Arbetslinjen i arbetsmarknads- och försäkringspolitiken
är ett annat exempel, där en sådan
helhetssyn som efterlyses på sikt bör kunna komma
till stånd.
Anna-Karin Klomp (KD): Naturligtvis vore det bättre
med en större helhetssyn, men visst tjänar landstinget
ändå på att fler arbetar istället för att vara
sjukskrivna. Både vi, staten och kommunerna får in
” Samarbetet inom sjukvårdsregionen
ska fördjupas och på
sikt omvandlas till en direktvald
region ”
Johan Edstav,
landstingsråd, Miljöpartiet
mer i skatt och de pengarna kan vi använda till mer
vård.
Ludvig Larsson (FP): Ja. Vi måste lösa de långsiktiga,
ökande finansieringsbehoven i svensk sjukvård.
Som jag ser det är höjda inkomstskatter inte längre
en framkomlig finansieringsväg. Samtidigt kostar
socialförsäkringarna stora pengar i utbetalningar
till människor som väntar på vård. Lägg därtill förlusterna
när människor inte kan arbeta så är det
tydligt att systemet inte är samhällsekonomiskt vettigt.
Då har vi inte ens nämnt det lidande som den
enskilde får utstå. Vi måste därför hitta effektiva
sätt att föra över resurser från socialförsäkringarna
till vården.
Det finns redan idag viss samordning, men jag
menar att ett grundläggande problemet är att socialförsäkringarna
inte är försäkringsmässiga. Det vill
säga, drivkraften i socialförsäkringarna att begränsa
skadan och därmed minska utbetalningarna är
små. Skulle staten som försäkringsgivare i större
mån tänka i termer av skadebegränsning vore det
uppenbart att man sparar pengar på att finansiera
vård istället för att betala ut ersättning för förlorad
arbetsinkomst. Detta handlar förstås om stora och
komplexa system där reformer kräver noggrann
eftertanke. Men jag anser att vi inte längre kan vänta
med att hitta lösningar för den långsiktiga finansieringen
av sjukvården.
Rolf Edlund (C): Här behöver vi få ett tydligare och
bättre samarbete mellan
försäkringskassa, arbets-
förmedling,kommunerna och landstinget. Staten
behöver se över sina
verksamheter, kanske
ska FK och AF vara en
enhet som aktivt ser till
att de som är sjuka får
rätt rehabilitering för att
kunna komma tillbaks
till sitt gamla jobb eller
få en omskolning till nya
arbetsuppgifter.
Sören Bergqvist (V): Det kan vara lockande att
snegla på andra sektorer i samhället som ”tjänar”
på att sjukvården fungerar, exempelvis Försäkringskassan
eller kommunernas hemtjänst o s v. Det är
tema val 2010
viktigt att man förstår att olika verksamheter har
olika samhällsuppdrag och har en angiven finansiering
för detta. Det är orimligt att tänka sig hela
samhällsapparaten som kommunicerande kärl med
någon slags balansräkning. Det är oerhört svårt att
fastställa vem som drar störst nytta av en lyckad
insats. Kanske är det sjukvården själv som är den
störste vinnaren av en framgångsrik behandling.
Hur ska man bedöma om kommunerna ökar sitt
förebyggande arbete och därmed ”spar” pengar
åt sjukvården i framtiden. Ska de då kunna inkassera
”vinsterna” från landstingen? Staten i
sig måste vara det ”kommunicerande kärlet”,
d v s kunna omprioritera inom statsbudgeten så
att rimlig finansiering finns inom samtliga samhällsnyttiga
områden.
Börje Wennberg (S): Vården och omsorgen måste
få ta en ökande andel av våra gemensamma resurser
i anspråk i framtiden.
Johan Edstav (MP): De gröna tankarna om vård tar
sikte på helhetstänkande och på att stärka människans
egen läkande kraft. Människan/patienten är
huvudpersonen och hans/hennes ställning måste
stärkas och vara i centrum. Rehabiliteringen ska utvecklas
och förbättras för att möjliggöra en bättre
återhämtning för patienten. Landstinget ska ha en
undersöknings- och rehabiliteringsgaranti, vilket
ska underlätta för patienten att få undersökningar
och rehabilitering inom rimlig tid. För att få en
sammanhållen vårdkedja och kunna förkorta väntetiderna
är det nödvändigt med samverkan mellan
landstinget, privata vårdbolag och kommuner. I avtal
och överenskommelser ska det vara tydligt att
samarbete är en obligatorisk del av uppdraget.
6Vilka åtgärder vill ni vidta för att stärka
Uppsala-Örebro-regionen och därmed
säkra patientunderlaget för den högspecialiserade
vården på Akademiska
sjukhuset?
Erik Weiman (M): Utgångspunkten måste vara att
Uppsala med sitt internationellt sett unika life science-kluster
är en helt omistlig faktor för tillväxten
Texten fortsätter på sidan 18
1

tema val 2010
och utvecklingen av en för landet avgörande näringsgren
både beträffande exportintäkter, kunskapsinnehåll
och utvecklingsmöjligheter. Akademiska
sjukhuset har en i vissa avseenden unik position i
det sammanhanget. Men dagens ordning, som kräver
regelbundna och regelrätta förhandlingar med
ett antal landsting, är inte optimal för någon part.
Beslutet om rikets indelning i regioner måste vara
en fråga som vilar på staten, och ett sådant beslut
måste fattas så att den specialiserade vården och den
högre utbildningen säkras. Alternativet skulle vara
att tiotals miljarder och omätliga mängder kunskap
kastas i sjön. Det har Sverige inte råd med.
Anna-Karin Klomp (KD): Vi vill utveckla Akademiska
sjukhuset som ett nationellt och internationellt
kunskapscentrum. Det är en av de viktigaste åtgärderna
för ett stabilt framtida patientunderlag för
sjukhuset. Vi vill dessutom
arbeta för en stör-
re regionkommun med i
första hand Stockholms
gränslandsting (Uppsala,
Västmanland och Sörmland)
och eventuellt med
hela sjukvårdsregionen.
Vi vill utveckla samarbetet
på alla områden
där det går och är befogat,
och det är viktigt att
såväl universitetet som
Uppsala kommun har en
förståelse för betydelsen av detta samarbete.
Ludvig Larsson (FP): Den rådande situationen är
inte bra när stora delar av Akademiska sjukhusets
verksamhet står på spel varje gång vårdavtalen med
andra landsting i sjukvårdsregionen ska omförhandlas.
Det är ett positivt steg på vägen att avtalen
nu har förlängts från tre till fem år. Det ändrar dock
inte grundproblemet. Högspecialiserad vård och
den tillhörande forskningen stannar inte vid länets,
sjukvårdsregionens eller ibland ens vid landets gränser.
Det betyder att vi kommer att behöva utöka
samarbetet och samordningen med andra landsting
när det gäller högspecialiserad vård, både inom och
utom sjukvårdsregionen. Staten måste också ta ett
större strategiskt ansvar för den högspecialiserade
vården i Sverige.
Läs mer på www.lul.se
”Det ska inte få vara fritt
för varje landsting att själv
bestämma var man köper sin
högspecialiserade vård.”
På Landstinget i Uppsala läns hemsida återfinns
bland annat direktlänkar till partiernas lokala sidor
samt information om hur valet går till.
Rolf Edlund (C): Centerpartiet har hela tiden arbetat
för att vår sjukvårdsregion ska bli en direktvald
region. På det sättet får Akademiska ett stabilt befolkningsunderlag
för den högspetsvård man bedriver
tillsammans med våra universitet. Även Örebro
universitet bör inbjudas för att aktivt delta. En sådan
region får en annan styrka som gör det möjligt
att utveckla samarbetet med Karolinska sjukhuset
och även internationellt. Detta är en viktig faktor
för att klara även det som berörs i de andra frågorna,
kanske speciellt fråga 4 och detta med att nå till
ett Nobelpris.
Sören Bergqvist (V): Staten (regeringen) ska se
till att hälso- och sjukvårdslagens skrivningar om
sjukvårdsregionerna efterlevs, d v s det ska inte få
vara fritt för varje landsting att själv bestämma var
man köper sin högspecialiserade vård. Sedan måste
det finnas en hög grad
av ödmjukhet gente-
Sören Bergqvist,
landstingsråd, Vänsterpartiet
mot våra köpare, och
samverkansnämnden
kanske ska utvecklas i
riktning mot en beställarnämnd.
Vi tror inte
på ”superlandsting”,
d v s att hela sjukvårdsregionen
ska bli en ny
regionkommun. Däremot
är det viktigt att
frågan om sjukvårdsregionerna
är avklarad
innan diskussionerna om kommande regionindelningar
startar på nytt.
Börje Wennberg (S): Till att börja med måste regeringen
se till att hälso- och sjukvårdslagens skrivningar
om sjukvårdsregionerna efterlevs, d v s det
ska inte få vara fritt för varje landsting att själv bestämma
var man köper sin högspecialiserade vård.
Vi vill också använda oss av Akademiska sjukhusets
höga vårdkvalitet och goda renommé.
Johan Edstav (MP): Miljöpartiet vill att samarbetet
inom sjukvårdsregionen ska fördjupas och på sikt omvandlas
till en direktvald region, likt Region Skåne och
Västra Götaland. Ett patientunderlag på ca två miljoner
invånare har bättre förutsättningar att bedriva
en högspecialiserad vård, forskning och utveckling,
kollektivtrafik och ett offensivt miljöarbete.
Lena Gunningberg och Nancy Donaldson.
Ett ögonblick ...
… Lena Gunningberg, klinisk
lektor på kirurgdivisionen, som
har blivit adjungerad professor
vid University of California, San
Francisco, School of Nursing. Hur
gick det till?
– Jag var visiting scholar hos dem 2007
och etablerade under den tiden ett
samarbete med professor Nancy Donaldson,
som bedriver mycket intressant
forskning med kvalitetsregister.
Vårdresultat sätts i relation både till
vårdpersonalens utbildning och antal
sjuksköterskor och undersköterskor
per patient. När min tid som gästforskare
tog slut inledde vi diskussioner
om ett fortsatt forskningssamarbete,
vilket sedan ledde fram till min nuvarande
adjungering.
Hur lång tid handlar det om?
– Tre år. Jag kommer att vara fysiskt på
plats i San Francisco ett par veckor om
året, i övrigt kommunicerar vi elektroniskt.
Vad får du ut av samarbetet?
– Jag får jättemycket tillbaka, inte
minst i form av konkreta erfarenheter
som jag kan använda både i förbättringsarbete
och i forskningsprojekt
på Akademiska. Det handlar om en
av USA:s mest ansedda institutioner
inom omvårdnadsforskning, med omkring
150 disputerade lärare. Sjuksköterskeyrket
värderas också generellt
högre i USA, man talar om ”nursing
excellence” och har överlag en stolthet
som känns väldigt inspirerande.
Hur ser det ut för den svenska vårdforskningen
idag?
– Sett över längre tid har det absolut
blivit mer fokus på vårdfrågor. Här i
Uppsala har vi fått tillbaka examinationsrätten
för specialistsjuksköterskor,
vi har fått en professur vid Institutionen
för folkhälso- och vårdvetenskap,
det börjar byggas upp strukturer för
forskning och för att söka anslag, vi
har ett lektorskollegium kopplat till
sjuksköterskeutbildningen med ett 20tal
kliniska lektorer som träffas regelbundet.
Det finns flera saker som pekar
på att vi är på väg åt rätt håll.
1 1
noterat
Konstvandringar ska öka välbefinnandet
På Akademiska sjukhuset finns omkring 5 000 konstverk – målningar, grafik, vävar, glas,
keramik och skulpturer. Nu har sjukhuset tagit fram en broschyr som guidar till ett urval
av dessa i olika konstpromenader, såväl inom- som utomhus. Kultur i länet har svarat för
urvalet och de fördjupande texterna.
Konstpromenaderna vänder sig till alla intresserade, både besökare och personal, men
processledaren Kerstin Troedsson hoppas
särskilt kunna inspirera patienterna att förbättra
sitt välbefinnande genom rörelse och
sinnliga intryck.
– Vi har väldigt mycket fin konst på Akademiska.
Vi har även många öppenvårdspatienter
som tillbringar mycket tid på sjukhuset
i väntan på provsvar och liknande. Det kan
vara ganska trist att behöva sitta av tiden i
ett väntrum eller en cafeteria, och då är det
här en bra möjlighet att göra något meningsfullt
istället, säger hon.
Promenadvägarna är utformade särskilt
med tanke på framkomlighet med rullator
eller andra hjälpmedel. Den längsta rundan
går utomhus och är en knapp kilometer
lång; det finns även vissa planer på att i ett
senare skede koppla ihop den med en runda i
Stadsparken.
”Konstgalleri Akademiska”, som broschyren
heter, finns att hämta vid receptionen på
ingång 70, även när receptionen har stängt.
Nya vårdavtal säkrar
regionsamarbete
Femåriga vårdavtal mellan Akademiska sjukhuset
och landstingen i Dalarna, Gävleborg,
Värmland och Örebro är nu klara. Det innebär
att landstingen tar ett gemensamt ansvar för den
högspecialiserade vården i regionen.
Tidigare i år slöt Akademiska sjukhuset avtal
med Sörmland och Västmanland. Sammantaget
innebär vårdavtalen att sjukhuset beräknas sälja
vård för cirka 1,3 miljarder kronor årligen och
att cirka 6 625 svårt sjuka patienter får vård på
Akademiska.
– De nya avtalen är ett gott betyg för våra
verksamheter och ett bevis på att landstingen i
sjukvårdsregionen känner stort förtroende för
den vårdkvalitet Akademiska erbjuder. Att avtalen
förlängts från tre till fem år ger oss dessutom
bättre förutsättningar att jobba mer långsiktigt
med partnerskap, gemensamma utbildningar
och forskningsprojekt, säger sjukhusdirektör
Marie Beckman Suurküla.
Kerstin Troedsson vid Ragnhild Alexanderssons
skulptur "Väsen", ett av de konstverk som ingår i
"Konstgalleri Akademiska".
Cancerpatienter
erbjuds terapi
Akademiska sjukhuset erbjuder cancerpatienter
rehabilitering under och
efter sin behandling. De får träffa andra
i samma situation och får ställa
frågor till läkare och experter.
Patienterna träffas i grupper där
varje träff börjar med ett yogapass
(kroppsövningar) för att sedan fortsätta
med en samtalsdel med fika.
För mer information om kommande
kurser, kontakta Ann-Charlotte
Pellettieri, 0730-33 82 21, ankn 154 93,
ann-charlotte.pellettieri.@akademiska.se,
eller Britt-Marie Bohm, ankn
154 93.
För övriga upplysningar: Se www.
akademiska.se – verksamheter – onkologi
–samtalsterapi och yoga.

dagboken
20
foto:
staffan
claesson
Namn:
Sölvi Vejby
Yrke:
Sjuksköterska och
huvudhandledare
på 50 C, hematologen.
Började arbeta på
Akademiska sjukhuset:
2000
Sjuksköterskan
Sölvi Vejby trivs
tillsammans med sina
arbetskamrater och
patienter på 50 C.
Hon hjälper människor gen om deras livs värsta kris
. 0: hoppar över frukosten som vanligt och
kör bilen in på en av de sista lediga parkeringsplatserna
innan jag riktar stegen mot omklädningsrummet.
Efter nytt ombytesrekord stämplar jag
in på avdelning 50 C, hematologen, ganska exakt
7.00. Kramkalas med nattsyrror som trötta lämnar
över ansvaret. Vi fördelar dagens jobb, och snart
sitter jag med ett skrivblock och läser in mig på
Alice 22 år, Benjamin 19 år och Hilda 66 år.
En undersköterska kommer och talar om att
Alice frossar. Jag ber henne kolla blodtrycket och
går för att hämta vätskedropp och antipyretika
mot frossan. Blododlingsflaskor ställs fram medan
jag ringer upp jourläkaren för att få bekräftat ordinationerna.
Alice är ledsen, tycker det börjar bli
jobbigt med dagliga frossbrytningar. Varför tar det
aldrig slut, varför drabbades just hon av leukemi?
Jag känner igen tankarna och tröstar medan jag
jobbar för att förbättra situationen. Efter en knapp
halvtimme är frossan över för denna gången, trycket
stabilt och ytterligare ett antibiotika inskrivet på
läkemedelslistan. Alice mår bättre och kommer att
orka en dag till inne på isoleringsrummet.
återgår till inläsningen men inser att
klockan nu passerat 8.00 och att mediciner av olika
slag måste ut till patienterna. En kollega hojtar att
hon blandat Sandimmunet som Benjamin skulle ha
klockan 8. Vad jag uppskattar mina kollegor otroligt
mycket, de förgyller dagen på så många sätt
och gör jobbet lättare att utföra.
. 0: med tekoppen i handen och sista tuggan
på knäckemackan i munnen hämtar jag kardexpärmarna
för rond denna morgon. Läkarna på
hematologen är av den trevliga sorten och det är
en god stämning när vi ses. Vi går igenom dagens
provsvar och diskuterar status för var och en av
patienterna. Numera vet jag att om just denna
överläkare rondar så kommer Benjamin att få sin
permissionsresa beviljad, och jag lägger fram önskemålet
innan vi går in på rummet. Något låga trombocyter
och viss kaliumbrist efter många diaréer
behöver först åtgärdas, men efter detta tror läkaren
"Läkarna på
hematologen är
av den trevliga
sorten"
att permisson tills i morgon skall fungera. Benjamin
och hans mamma blir jätteglada och jag känner
mig så tacksamt förvånad över att något så lite
kan glädja någon så mycket. Men har man bott på
avdelningen senaste halvåret är det kanske inte så
konstigt att man gläds åt en ”frigång”. Vi skrattar
och har roligt inför planeringen.
10. 0: blodtryckskontrollerna glesas ut på
Alice och hon undrar om det är möjligt att få gå
ut på balkongen trots isoleringsbehovet. Efter en
snabb koll om det är tomt på övriga patienter ger
jag mitt tillstånd och följer henne ut. Personalen
hälsar glatt på henne när hon passerar, alla vet vad
hon går igenom och alla gläds åt att hon nu orkar ta
sig ut några minuter.
12.1 : efter lunchpaus kollar jag att Benjamins
dropp gått in och ser även till Alice som försöker äta
lunchen. Hon ger upp försöket.
Vi tänker tillsammans ut annat som skulle smaka,
och lite kräm tas in. Lyckan är gjord när det
smakar som vanligt och hon orkar äta.
1 .00: medan jag försöker dokumentera i
Cosmic kommer Hildas man och undrar om jag
har tid att prata. Han undrar över framtiden och
över hur han skall orka sköta Hilda hemma. Hon är
i slutstadiet av sin sjukdom och orkar inte mycket
själv. Vi samtalar en stund och jag lovar kolla med
läkaren och återkomma i frågan. Efteråt går vi båda
in till Hilda och pratar en stund om allt i livet som
varit bra, och tårar rinner längs hennes kind.
1 . 0: stämmer av med kvällspersonalen att
doku mentationen under dagen varit tydlig och ger
sedan muntlig rapport om stämningsläget på avdelningen.
Vi försöker även hinna en snabb fika. Att
få jobba här, lära känna människor som är i sitt livs
värsta kris och hjälpa dem att ta sig igenom för att
kunna leva vidare är det som håller mig kvar och
som gör att jag älskar mitt yrke. Att dessutom få
jobba med alla dessa fantastiska, hängivna människor
är lycka för mig, finns inget bättre!
21

ordet till olsen
"för misslyckade författare börjar helvetet
på jorden” ungefär så sa Cocteau om den franske
dandyn Jacques Fersen Adelswärd som levde
i landsflykt på Capri i början av förra seklet. Det
finns gott om liknande uttalanden
från författare och kulturpersonligheters
som betygsätter andras
skrivande. Ibland kommer de från
diktaren själv, tänk bara på Nils
Ferlins vånda med sin smäktande
vals och sökandet efter ord när
han rimmat både på viol och fiol.
Själv fruktar jag recensionerna av
min bok ”Pandemi” som kommer i
bokhandeln under hösten.
att påstå att jag är författare
är dumheter. Men jag tror mig vara en
medelmåttig skribent av vetenskaplig och populärvetenskaplig
prosa. Det finns sannolikt ett helvete
på jorden även för mig och jag tror att jag funnit
ingången. Just nu, alldeles innan krönikan skall
vara klar, är det åtminstone ovanligt varmt om
fotsulorna.
Detta egentligen så enkla, att omvandla svåra
begrepp till något begripligt har gått i kras. Jag
äger inte orden och
om det plötsligt dy-
"Buketten av mikrober som kan
hittas i en fästing gör vilken
infektionsläkare, bakteriolog eller
virolog som helst salig av lycka"
22
Vad bär fästingarna på?
ker upp något exakt
som kan användas,
fastnar det otympligt
och obönhörligt
mellan hjärnan och
pekfingervalsen
på datorn. Så vad
jag vill säga, enligt
devisen ”less is
more”, skrivandet av den här krönikan har hittills
gått åt skogen. Men när det är som värst flyter
livbojen plötsligt upp.
fågel- och fästingprojektet, som vi sedan
några år bedriver runt Medelhavet är så framgångsrikt.
Nu är det förvisso höst, men tänk er
tillbaka i tiden. Snön låg djup på Uppsalas slätter
och lårbensfrakturerna var vanliga på akuten. Samtidigt
startade fåglarna en stjärnklar natt drivna av
sina hormoner och sin inre klocka färden norrut
ifrån Centralafrikas djungler. Efter att ha överlevt
passagen av Sahara stannade de upp några dagar
i ett ensligt träsk i Nordafrika för att vila sig och
fylla på energidepåerna. Under näbben, i örat, vid
ögat har fästingarna krupit och bitit sig fast. Några
dygn senare har fåglarna näbben, likt kompassnålar
riktade mot norr, på väg mot holken i Stadsskogen
eller till boet under en tuva i Ammarnäs.
Björn Olsen är professor och överläkare på infektion vid
Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset sedan
2007.
När de mellanlandar på Antikytera i Grekland, i
Camargue i Frankrike eller på den italienska ön
Capri så finns vi där med våra fångstnät.
om man är infektionsläkare, veterinär
eller biolog och har något som helst intresse för
kopplingen mellan infektionssjukdomar och fåglar,
då är projektet perfekt. De fångade fåglarna ringmärks.
En del fåglar är vackra som den gyllengula
sommargyllingen medan andra, exempelvis gråbruna
trädgårdssångaren, inte är lika karismatisk.
Oavsett färg eller karisma, bär den en fästing så
utbrister ringmärkaren entusiastiskt "zecca". Ofta
sitter fästingarna i fåglarnas hörselgångar. Att få
loss dem är ett mikrokirurgiskt pillrande. Jag kan
föreställa mig att fåglarna upplever det som när
vi drar eller suger ut en vaxpropp på en halvdöv
patient.
fästingarna fotograferas och petas ner
i ett rör med vätska. En vätska som gör att vi på
laboratoriet kan hitta både det ena och det andra.
Med raffinerade och dyra analyser i svårförståeliga
apparater söker vi efter olika mikroorganismer.
Buketten av mikrober som kan hittas i en fästing är
stor och varierad och gör vilken infektionsläkare,
bakteriolog eller virolog som helst salig av lycka.
Tänk vilka vackra namn; Borrelia, TBE, Rickettsia,
och Anaplasma för att bara nämna några. Eller
varför inte ett virus som orsakar någon okänd och
otäck blödarfeber. Tanken svindlar.
Svenska
för utländsk hälso- och
sjukvårdspersonal
Kontakta
Amelie Aulin, Folkuniversitetet
för mer information
amelie.aulin@folkuniversitetet.se
tel: 018- 68 00 10
Folkuniversitetet är ett studieförbund bildat av stift elserna
Kursverksamheten vid Stockholms, Uppsala, Göteborgs,
Lunds och Umeå universitet
www. folkuniversitetet.se
ALLTID PÅ
FREDAGAR
FRÅN 17.00
HÖST
PREMIÄR
17 SEPT
BÄSTA
AVSLUTNINGEN
PÅ VECKAN!
BOKA BORD PÅ 018-100 444
WWW.FLUSTRET.SE
Rätt skor på
jobbet?
Vi hjälper dig att välja skor, fotinlägg och andra
lättare ortopediska hjälpmedel. Kom in så möter
du erfaren och kunnig personal som också ger dig
tillgång till Olmed Ortopediskas kompetens.
I vår butik hittar du bl a:
10 % rabatt
har du alltid som landstingsanställd
på våra produkter.
Auktoriserad
återförsäljare av
Dag Hammarskjölds väg 14B
Öppettider: Mån-Fre: 09.00 - 17.00 Ons 09.00 - 19.00
Telefon: 018-56 70 50
www.fotsko.se
Konferens i
herrgårdsmiljö?
Hur vill du ha din
konferens?
Hemgjord sill och
nybakat bröd!
Miljön kan göra underverk!
• Konferenssalar
för 2–45 personer
• Matsal för 50
• 32 fina gästrum
V Ä L K O M M E N !
Tel 018-32 42 20.
www.sunnerstaherrgard.se
Dina skönaste skor
2

nina cavalli-björkman
"I livets andra ände,
när allt ska börja,
finns det förberedande
kurser. När
man är döende
finns ingenting."
Vi lär oss aldrig hur man dör
till min kvällsmottagning kommer
Bengt; en reslig man som jag träffat en gång
tidigare. Onkologer mäter människor i
”kroppsyta”, en enhet man får fram via längd
och vikt och som används för att räkna ut cytostatikados.
Bengts kroppsyta är imponerande
– han är minst två meter lång och har stor
muskelmassa. Han arbetar vid en militärförläggning
och inger respekt, på ett lågmält vis.
Vi har haft tur med patient-läkarrelationen,
Bengt och jag. Jag har lyckats läsa honom rätt
och bemöter honom sakligt och osentimentalt.
Efter vårt första möte har han sagt till sköterskorna
på mottagningen att han äntligen
fått träffa en doktor som förstår honom. Trots
att jag blir glad över detta uppvägs det av alla
gånger jag inte lyckats nå fram till patienter,
inte lyckats läsa rätt.
bengt har appendixcancer som växer
i bukhålan och som har metastaserat till andra
ställen i kroppen. Han har fått cytostatika
och mått riktigt bra en tid men nu svarar inte
sjukdomen längre på våra behandlingar. Medan
mörkret faller utanför fönstret berättar jag för
honom och hustrun om olika behandlingsalternativ,
om risker och möjliga vinster. Vi närmar
oss en tid då onkologisk behandling skall avslutas
och ersättas av symptomkontrollerande
åtgärder och god omvårdnad. Det är sällan något
roligt budskap att förmedla även om Bengt
är realist och har sagt att han tänker ge sig när
sjukdomen blir honom övermäktig.
jag märker att han sitter och brottas med
en fråga. Plötsligt säger han: ”Hur kommer det
bli för mig egentligen? Hur kommer det att bli
när jag ska dö?”. Jag hör hustrun dra häftigt
efter andan, förstår att detta är den förbjudna
frågan som inte kunnat ventileras hemma.
jag svarar efter bästa förmåga. Det
finns olika sätt som livet kan ta slut på när
man har en cancersjukdom, vissa mer vanliga
än andra. Bengt berättar att han sökt ett svar
på nätet och att det enda han kunnat hitta var
att döden i hans sjukdom var särskilt plågsam.
Detta påstående har stått oemotsagt i flera
veckor, tills vi nu diskuterar saken ikväll.
på vägen hem grips jag av vrede. I livets
andra ände, när allt ska börja, finns det förberedande
kurser. Blivande föräldrar får veta allt
om vad som komma skall, vilken smärtlindring
som erbjuds, hur det känns och vad det betyder
och att man kan välja att föda stående eller
liggande eller på huk. När man är döende finns
ingenting. Inga böcker att läsa, ingen information
på nätet. Människor i ens omgivning vet
inte och ens egen partner kan bli vettskrämd.
Man är ensam. Och ändå ska man förbereda sig
för detta oerhörda.
Där jag går genom staden tänker jag att jag
skall starta psykoprofylaxkurser för döende.