här - sevensleeper

En s t i l l a n at t
En gammaldags julsaga skriven av Sandra Grössing
Nu blinkar det i granen på
torget. Sockorna hänger
ovanför spiselhällen och
bjällrorna klingar vackert från
slädarna som drar sig fram
igenom snön. Ja nu är det jul
igen. Grammofonen i hörnet
av karamellbutiken spelar en
varmt sprakande bjällerklang.
In i butiken snubblar
nu plötsligt karl och hans far.
Karl är byns största bråkstake.
Försäljaren blir nervös bara av
åsynen av pojken i hans affär.
Den är nämligen fullproppad
med glasburkar innehållande
karameller av alla de slag.
Fadern går runt och tittar en
stund med Karl hängande i
rocken, ivrigt tjatande om en
kloaklubba. Nej, säger hans
far bestämt. Vi ska bara köpa
en julklapp till din mor. Karl
blir sur och tar satts för att
drämma till sin far men råkar
istället träffa en avlång burk.
Krasch! En två tre alla burkar
på hyllan faller som domino
brickor en efter en. Både Karls
far och försäljaren ser stumma
på Karl som viker sig dubbel
av skratt och pekar på röran.
Fadern betalar skamset och
går snabbt ut med sin son.
Redan ute på torget börjar
Karl återigen med sina
elakheter. Han Kastar hårt
kramade snöbollar på alla
små flickor som går förbi och
sticker sedan trotsigt ut tungan
åt dem när de gråter. Nej
utropar tillslut fadern nu får
du sluta annars kommer inte
tomten till dig. Äh säger Karl
bara tomten finns inte. Joho
du unge man det gör han då
visste.
Pang. Karl kom sist in i huset
och smäller så hårt han kan
igen dörren. Bara för att han
vet att modern inte vill att han
gör så. Inne i huset luktar det
pepparkakor och glögg. Mm
säger Karl och kutar in i köket.
Fadern står kvar i kapprummet
för att invänta oväsendet.
Det kommer inget. Bara en
djup suck från modern. När
Sandra Grössing
sandra.grossing@gyrockcity.se
han kommer in i köket förstår
han varför. Karl har Hela munnen
full av pepparkaksdeg
som han girigt snappat åt sig
från sin lillasyster. Som en
virvelvind springer Karl till allrummet
och börjar roffa åt sig
julgodiset från granen. Trots
att det var tradition att inte
göra det fören julgransplundringen.
När barnen till slut somnat
sätter sig fadern och modern
och pratar om hur de ska
göra med Karl. Karl däremot
drömmer om den mystiska
skäggiga tomten. Plötsligt
öppnar han ögonen och går
fram till takfönstret. Svisch!
Precis ovanför den lilla pojken
i blårandig pyjamas och blont
hår, far ett underligt ekipage
förbi. Han hör en dov röst.
Hoho, spring mina renar vi
har många snälla barn att ge
klappar till.
Karl ville inte riktigt tro på
det men fadern hade haft rätt.
Det visste han nu. Tomten
finns! Från den kvällen var Karl
en snäll pojke och konstigt
nog fick han julklappar på
julafton i alla fall. Föräldrarna
hade aldrig varit gladare och
julstämningen hade aldrig
varit bättre.