27.09.2013 Views

här - sevensleeper

här - sevensleeper

här - sevensleeper

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

42<br />

Ja g f i n n s o c k s å<br />

Ur ett barns perspektiv<br />

Jag gick hem från skolan, det<br />

var en vacker dag. Ja en sådan<br />

där dag då man tror att ingenting<br />

någonsin kan gå fel. I<br />

mitt huvud cirkulerade tankar<br />

om allt jag hade att berätta<br />

för mamma och pappa när<br />

jag kom hem. Det kändes<br />

som om hela min mage var<br />

fylld med små små fåglar som<br />

ivrigt slog med sina vingar.<br />

Den känslan skulle tyvärr<br />

inte stanna hos mig länge då<br />

det som gömde sig innanför<br />

väggarna på mitt till synes<br />

så fridfulla hus inte var små<br />

kvittrande fåglar.<br />

Där inne fanns bara olycksbådande<br />

gamar som hela tiden<br />

sökte efter den svagaste delen<br />

av flocken. Det var jag.<br />

När jag tryckte ner handtaget<br />

på ytterdörren möttes jag av<br />

en dov duns från övervåningen.<br />

Som så många gånger<br />

förr kom pappa nedrusande<br />

för trappan utan att ens lägga<br />

märke till den lilla figuren i<br />

hallen. Jag tänkte för mig själv<br />

att det nog var bäst att inte<br />

säga något utan istället så<br />

diskret som möjligt slinka in<br />

på mitt rum.<br />

Väl inne på rummet sjönk jag<br />

trött ned i den bruna fåtöljen<br />

som var placerad längst inne<br />

i ett hörn, borrade ned huvudet<br />

mellan mina knän och<br />

försökte envist att tänka på<br />

någonting kul för att kunna<br />

stänga av ljudet från mamma<br />

och pappas högljudda gräl<br />

där uppe.<br />

Jag hade varit med om det<br />

<strong>här</strong> så många gånger nu att<br />

Sandra Grössing<br />

sandra.grossing@gyrockcity.se<br />

jag kunde räkna ut exakt vad<br />

som snart skulle ske. Mamma<br />

skulle gråtandes ta sina bilnycklar<br />

och hastigt backa ut från<br />

gården medan pappa stod<br />

kvar på uppfarten och hjälplöst<br />

bad henne stanna.<br />

Första gången detta hände är<br />

fortfarande ett tydligt minne<br />

för mig; jag satt och tittade<br />

ut genom fönstret med händerna<br />

hårt tryckta mot rutan<br />

när jag såg de röda lyktorna<br />

på bilen snabbt bli suddiga<br />

för att till slut försvinna helt.<br />

Då var jag liten men det har<br />

alltid varit likadant. Jag är satt<br />

mitt emellan utan att någon<br />

ens verkar lägga märke till att<br />

jag finns. Ofta undrar jag hur<br />

lång tid detta ska fortgå. När<br />

ska gamarna få tag i mig och<br />

få min familj splittrad.

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!