Cirkelledares beprövade erfarenheter - Bildningsförbundet ...

fyra till fem meningar. Det blir ett bra resultat. De
verkar uppskatta att jag inte är där. De får vara i fred
och diskutera själva. Då kan det komma fram saker
som de inte vågat fråga om, om jag hade varit där.
Det kan kanske redas ut bättre av en kompis.
Man kan notera att han förstärker signalen om att deltagarna
ska klara sig själva genom att gå ut ur rummet. Han vill
också på detta sätt uppmuntra deltagare som håller låg profil
att våga prata med sina cirkelkamrater. Smågrupper kan ju
användas på detta sätt - att bli en mindre arena för blyga eller
ovana deltagare att känna sig tryggare och därmed våga sig
ut i samtalet. Om det sker någon slags redovisning eller om
diskussionen fortsätter i hela cirkeln så kommer deras mening
indirekt fram eller så känner de sig mogna att framföra
det själva efter att ”övat sig” genom att pröva sig fram i den
lilla gruppen.
Bikupor
En för folkbildningen klassisk modell är så kallade bikupor.
Man kan få igång diskussionen genom att låta deltagarna
ha korta samtal två och två. Finessen blir att alla kommer
igång med att prata. En annan effekt är att ämnet som man
håller på med blir mer aktivt genomtänkt av alla, när de
själva måste formulera sig. När man återgår till diskussion i
hela cirkeln kan bikupesamtalet leda till att fler vågar yttra
sig och att det de säger är mer genomtänkt. De som lockas
ur tystnaden i den större gruppens diskussion brukar sedan
återkomma med inlägg. Som verktyg är det smidigt – man
behöver inte flytta sig, utan man kan helt enkelt låta dem
som sitter bredvid varandra prata två och två eller tre och
tre några minuter, för att sen fortsätta i den större cirkeln.
Bikuporna kan användas i olika cirkeltyper. En cirkelledare
i språk pekar på att det också leder till att man ställer frågor,
alltså har man börjat undra om något, vilket är bra.
45