NÅGOT UR SILLRE BYALAGS PROTO- KOLL- OCH ...

NÅGOT UR SILLRE BYALAGS PROTO-
KOLL- OCH RÄKENSKAPSBÖCKER
1876-2010
jämte
UR LILL-GULLIKS UPPTECKNINGAR
1923-1939
Gullik Gulliksson (Lill-Gullik) på sin 80-årsdag hemma i Sillre 1974.
Ivan Johnson 2010

INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Inledning……………………………………………………………………... 1
Byns tre utarrenderade torp inom Ranklevens samfälld (allmänning)….. 2
Sågen vid Hegelån…………………………………………………………….2
Sågplatsen nere i byn…………………………………………………………2
Kärrvägen och andra vägar till Sillrebodarna och stigen till Sillrekullen 2
Ny sträckning av kärrvägen och vintervägen……………………………… 3
GRATIFIKATION…………………………………………………………...3
Skogsvägar/vintervägar……………………………………………………... 4
Gärdsgårdsproblem berörande allmänna byvägen……………………….. 5
Vägen Ånge-Torp-Stöde…………………………………………………….. 5
Jaktfrågor……………………………………………………………………. 5
Statens bränslekommission…………………………………………………. 6
Getter i Sillrekullen…………………………………………………………. 6
Bron över Bergsängesbäcken väster om Frithiof Anderssons……………. 6
Rödmyrans bro………………………………………………………………. 6
Hedvägen…………………………………………………………………….. 6
Vatten till skolan i Sillre södra……………………………………………… 7
Byalaget vill nyttja skolan…………………………………………………... 7
Flottbroar och färjor………………………………………………………… 7
Snöploglag för Sillre södra och Lillberg…………………………................ 7
Byns kartor……………………………………………………………………7
Torringsfisket…………………………………………………………………7
Grundsjöns fiskevårdsförening och fiskevårdsområde…………………… 9
Kräftfisket i Ljungan………………………………………………………... 9
Sillrelångmyren……………………………………………………………… 9
Spruthus……………………………………………………………………… 9
Grustaget vid sågen…………………………………………………………. 9
Försäljning av byns samfällder (allmänningar)…………………………..10
Bykistan…………………………………………………………………….. 10
Förteckning över byåldermän…………………………………………….. 10
Känt om ortnamnet Sillre samt om fäbod-och naturnamn inom byn…. 11
Lill-Guliks intervjuer av några gamla borgsjöbor 1923-1939…………. 14
1759. Missväxt………………………………………………………………17
1795.Torpare döms böta till byalaget för att utan lov ha fällt brödtallar17

INLEDNING
1
På uppdrag av Sillre byalag har jag läst igenom dess bevarade styrelseprotokoll och kassabok för att om
möjligt teckna dess verksamhet fram till idag. Det har visat sig inte bli någon övergripande sett givande
läsning som löpande berättelse, varför jag har valt att under specifika rubriker redovisa de mest markanta
händelserna i tidsföljd med i vissa fall kommentarer av mig, satta inom parentes. Av sekretesskäl har
jag i några fall utelämnat namn på personer. Genom rubriksättning dock möjligt kunna bilda sig en bild
om hur det verkligen var en gång som till exempelvis med den länge diskuterade händelsen 1962 varigenom
Sillrelångmyren kom i skogsbolagets SCA:s ägo. Några år har protokoll inte förts, eller så har de
kommit bort, vilket förhållande har medfört att vissa kända händelser inte kan redovisas.
Kassaboken börjar 1876/77 med redovisning
över de kostnader byamännen haft
för tumningen av det timmer som herrar
Löwenadler och James Dicksson låtit
avverka! Ingenting sägs i protokollboken,
men tydligen rörde det sig om att
byamännen gemensamt sålt en så kallad
avverkningsrätt. Före sidan för 1876 är
elva sidor bortklippta. I infästningen syns
siffror varav kan sägas, att boken började
föras omkring 1865. Längst bak i boken
är infört förteckning över bykistans
innehåll 1950 och 1960.
Protokollboken börjar med notering om
att vid bysammanträde den 27 juni - inget
årtal - uppvisade en Gullik Andreas
Karlson byn tillhöriga kartor, räkenskapsbok
och kassabok. Därefter uppmanas
byåldermannen Henrik Bergström att
redovisa bykistan och att överlämna den
till av allt att döma nyligen valde Jon
Jonsson. Första fullständigt daterade protokoll
över bystämma bär datumet 3 juni1893
och i dess första paragraf åberopas
byalagets protokoll av den 25 juni
1892. Däri sades att ordinarie bystämma
årligen skall hållas i maj månad. Nu mjukade
man upp det beslutet till att byåldermannen
efter eget gottfinnande får kalla
till sammankomst i maj eller juni. Övergripande
sett visar det hela att det funnits
en protokollbok före 1893.
En del av det i de i rubricerade böckerna
införda bebyggelsehistoriska uppgifterna
har jag använt i min 2010 - jämsides med
läsningen - skrivna bok ”SILLRE BYS
FÄBODAR OCH SKOGSTORP SÖ-
DER OM LJUNGAN”.
Tack för visat förtroende och tillåter jag
mig få önska Sillre byamän och övriga i
byn allt gott nu och framgent
Härnösand den 20 april 2010.
Ivan Johnson
Författaren sommaren 1934 på gårdsplanen hos Lars Sellings. I
Sillre södra.

2
BYNS TRE UTARRENDERADE TORP INOM RANKLEVENS SAMFÄLLD (allmänning)
Sillre by söder om ån hade från början av 1880-talet inom Ranklevens allmänning tills den upplöstes
1901 tre torp, som de mot årsarrende lät enskilda bebo och bruka. (Tyvärr finns inte de kontrakt som
åberopas bevarade). Tre namn är aktuella för tiden 1882-1901. Lars Abraham Loman. Lars Petter
Persson och Nils Petter Sundkvist. Den först nämnde betalade 10 kr för år 1882, 1883, 1885, 1890
och 1891. 1882 och 1833 betalade Lars Petter Persson 5 kr fast då ägare av det torp i Sillrebodarna han
köpt av Lars Abraham Loman. 3 augugusti 1891 var det kommunstyrelsen som betalade 5 kr för Sundkvist.
1891 betalade han själv 5 kr, 1894 likaså 5 kr och den 7 juli samma år resterande 5 kr av årsarrendet
10 kronor som idag år 2010 motsvarar drygt 600 kronor. 3 juni 1893 noteras i byalagets protokoll
kontrakt med Lars Petter Persson sägande att han för varje år till byalaget skall erlägga 10 kronor i
arrende för sin innehavda jord. Det var inte gjort och då inte heller kommunen ville stå för hans arrende
beslöts att Per Magnus Edling och Anders Wasenius skall tillsäga honom att avträda torpet före den
24 oktober detta år. (Så blev det inte. Han bodde kvar till sin död 1897 och därefter skrivs det hans
sterbhus).
Lars Petter Persson betalade inte varför den 14 juli 1893 beslutades skriva ut fullmakt för byåldermannen
”att med lagliga åtgärder inkassera obetalda arrenden av nämnde man”. Tydligen misslyckades
inkasseringen för ingen notering om inkomst i kassaboken. Slutligen 14 december 1901 utsågs byåldermannen
Gustaf Andreas.Karlsson och Anders Wasenius att inkassera arrendeavgiften av L. A. Loman,
N. P. Sundkvist och L. P. Perssons sterbhus. Loman bodde då sedan 1896 i Hallsta men hade av allt
att döma inte sagt upp arrendet av torpet i Sillre södra, söder om det torp vi känner som Björklunds.
SÅGEN VID HEGELÅN
26 maj 1824 Sågen nämns indirekt i ett torparkontrakt (ej i bykistan) dagtecknat 26 maj 1824 genom
att torparen ifråga får rätt att årligen såga några stockar (lantmäteriakt 22-BOR-3660)
3 juni 1893 Nils-Erik Forsberg och Erik Andreas Ångström utses att besiktiga sågen och bedöma
dess värde. Budkavle gård till gård för att fastställa dagen för försäljning.
14 dec.1893 Beslut om försäljning.
16 juni 1894 Affären slutförd.
SÅGPLATSEN NERE I BYN
2 juni 1927 Fråga om plats för sågen varvid beslöts att den skulle få planeras och begagnas på den
nuvarande platsen. (Någon måste ha ansökt om att få anlägga såg). Platsen var och är på
allmänningen väster om Bergsängesbäcken och strax öster om den vägstyrelsens
grusgrop som skar av vägen på rullstensåsen. Känt är att Lars Selling och Per Olsson
gemensamt bedrev sågning på platsen. (Senare Karl Anders Andersson).
KÄRRVÄGEN OCH ANDRA VÄGAR TILL SILLREBODARNA OCH STIGEN
TILL SILLREKULLEN
3 juni 1893 Beslut om ingen reparation av vägen till Sillrebodarna, men väl att spränga bort en sten
vid Brickan och några söder om bovallen.
16 juni 1894 Beslöts enhälligt en dag ”af warje med förbättring af Nya Wintervägen öster om Sillrebodarna…”
Den 29-30 i samma månad ”skall utföras Ny väg från Brickängesbacken
till E. Ångström.”
8 juni 1895 Beslut att de som har kreatur skall angivna dagar infinna sig att reparera vägen mellan
Sillrekullen och Per Månsson. (Han ägde då det torp vi känner som Dahlqvists så det
stöder skrivningen om hela vägen från där den börjar och över Sillrebodarna till Sillre-
kullen).
21 juni 1897 Behov av reparation men då dåligt deltagande struntar man i det hela.
7 juli 1897 Detsamma i irriterad skrivning. Vid mötet endast Jon Jonsson från norrsidan med!
23 maj 1902 Broarna efter bovägen skall repareras och likaså bron i fägatan. Den bron åtog sig Per
Ivansson att provisoriskt reparera.

3
NY STRÄCKNING AV KÄRRVÄGEN OCH VINTERVÄGEN
(Se mera om vintervägar sida 4).
6 nov. 1903 Något var på gång: ”Genom budkavle hade Byåldermannen G.A.Karlsson kallat Byamännen
för att fatta beslut rörande ordnandet af Wintervägen från skogen söder om
ån; dels ifrån römyran söderut öfver Lars Olssons ägor samt omtagning (vad avses?)
af vägen vid Brickbackarna hvarvid Lars Olsson var närvarande och medgav att
vintervägen fortfarande vara som af ålder varit, dock att vägen skulle hädanefter gå
söderut från Bron öfver Bäcken vid römyran, strax öster om täckdiket och söderut till
gatan där en grind med 10 alnars öppning och med stockastolpar af starkt och groft
träd anbringas på Byamännens bekostnad”
Så kommer ett intressant avsnitt så lydande:”Beträffande vägen från Lars Olssons
gård söderut förbi Brickbackarna beslöts att genom gångled förbättra densamma vid
kroken mellan Lars Olssons och Jonas Perssons gård samt omtaga vägen från nedre
brickbacken sydost in på den nya wintervägen , som derifrån användes söderut mot
storsvedrönningen….”
Protokollet slutar helt läsbart, men svårtolkat i sak. ”Beslöts att genom G.A.Karlsson
verkställa anläggandet af 4 grindar efter vintervägen vid Sillreboans ödeshögar.” (Vad
avses med ödeshögar?)
27 Juni 1904 Torparen Jonas Persson erbjuder byalaget att för 5 kr per skattemål bygga en fullt
körbar kärrväg frän hans gård till högsta bobacken. Vid bymöte den 4 juli 1904 avslogs
anbudet därav att byamännen inte kunde enas. Samtidigt beslöts fortsatta gångled
med början redan i juli samma år
25 maj 1911 Högelåbron (Hegelån) samt broarna norr om Sillrebodarna repareras och skall stenar
sprängas.
13 nov. 1915 Vägen till Sillrebodarna färdigbruten. Återstår grusning. Jonas Persson får i november
1913 174 kronor och i januari 1914 43 kronor för arbete med vägen till Sillrebodarna.
(I dagens penningvärde (2010) motsvarande ungefär 9 000 kronor.
Beslutades att bättra bovägen Sillreboan-Högelånsbron-Sillrekullen. Torparen Jonas
Persson utsågs leda arbetet med början kommande vår. Beslöts att byamännen på södra
sidan skulle kallas dit på grusning och att de byamän som har vall i Sillrekullen skulle
börja deltaga å sträckan Sillrebodarna-Sillrekullen nämligen de som inte deltagit i
grusningen norr om Sillrebodarna (alltså ned till bebyggelsen).
GRATIFIKATION
Anslogs högst 25 kr och uppdrogs åt Carl-Gustaf Mikaelsson att inköpa en snusdosa i
silver med inskription till Jonas Persson för flit och arbetsinsatser vid anläggandet av
kärrvägen till Sillerbodarna. (Tro vad som hände med snusdosan efter Jonas död den 26
juni 1937. Han var då inhyses hos Otto Asplund på Asplundstorpet vid Sillrebodarna)
30 juni 1919 Fråga om anslag till brytning av väg från Julåsvägen med sträckning från Magdbybodarna
till Sillrekullen. Anslogs 100 kr och lika mycket till reparation av den 15 novem-
ber 1915 beslutade reparationerna söder om Sillrebodarna.
22 okt. 1920 Beslöts dika vägen till Sillrebodarna. En man från varje hemman att samlas vid Storsveden
att utföra det som hans med den dagen. Likaså en man och häst från vart hemman
att grusa Sillrebobvägen.
1921 Utbetals ersättning för stensprängning söder om Sillrebodarna (alltså på vägen till Sillrekullen).
2 juni 1927 Beslutades anslå 30 kronor till reparation av vägen till Sillrekullen
Underhållsarbete av Sillrebovägen auktionerads bort för 50 kronor.
29 juni 1928 Beslutades att reparera vägen till Sillrebodarna och Sillrekullen. De som hade slåtter
och kor i bodarna skulle deltaga i arbetet minst två dagar och de som ej deltog skulle
betala fem kronor per dag att leja andra arbetare för. (Dagpenning motsvarande ca 130
kronor).

4
30 juni 1933 Reparation av vägen mellan Sillrebodarna och Sillrekullen.
7 nov. 1954 Kärrvägen till Sillrebodarna förbättras med bland annat nedläggning av cementtrummor
Beslut söka kontakt med skogvaktare Staaf för om möjligt få bidrag av bolaget.
Väcktes fråga om underhåll av Bergmansvägen/Långrena i samverkan med Västanå och
Östby och om bro över Kvarnån vid J.Jonssons.
Hilding Ångström och Erik Olof Asplund får betalt för ny bro över ”Hyggelån” (He-
gelån) på sommarvägen Sillrebodarna - Sillrekullen
1960 Sillrebovägen dikas. Bokförs i kassaboken att till två män utan namn! betalas tillhopa
129 kronor. (Inget i protokollsboken).
10 nov. 1965 Reparation av Sillrekullvägen. Ny bro över Renflobäcken bekostas av SCA och ävenså
viss grusning.
17 okt.1972 Byålderman Per Asplund rapporterade hur långt arbetet med skogsbilvägen fortskridit.
29 juli 1977 Beslöts vid bymöte att röja upp gamla Sillrebovägen.
SKOGSVÄGAR/VINTERVÄGAR
11 sept. 1910 Torparen Lars Olsson begär 50 kr i ersättning för vintervägen över hans ägor. Nekas
utifrån att i byns skifteshandlingar är vägen laga utlagd redan 1831-1838.
7 juli 1921 Diskuterades om att förbättra gamla vägen från Bockåsänget till Sillrebodarna
eller att taga ny väg från Bockåsänget till Sillrebodarna genom vallarna. Beslutades
bryta ny väg. Berörda markägare lovar att frivilligt och utan kostnadskrav upplåta
mark på vallen där vägen kommer att gå fram.
12 okt. 1925 Väcktes fråga om vinterväg ned till ån från landsvägen. Beslöts ta kontakt med Frithiof
Andersson om tillåtelse gå fram med väg och om så erfordras vara behjälplig med
flyttning av hans vedbod.
2 juni 1927 Förslag om vinterväg väster om bäcken. Undersöka bästa sättet komma fram.
28 juni 1928 Utsågs Erik-Olof Asplund att fråga Andersson hur mycket han vill ha betalt om byn
skulle köpa väg å därför lämplig mark.
16 febr. 1929 Uppdrogs åt Mikael Mikaelsson och O.W. Nässén att förhandla med Frithiof Andersson
om upplåtelse av mark för väg ned till Per Olsson vid Ljungan innan Asplund säljer
grusgropen till Torps tingslags vägstyrelse. Överenskommelsen med Andersson skall
jämväl omfatta vinterväg strax väster om vägtrumman på Anderssons ägor.
31 okt 1935 Delade meningar rörande köp av mark av Frithiof Andersson. Bordläggning.
6 nov. 1935 Erik-Olof Asplund rapporterade att Andersson var villig att för 125 kronor (ca 3 600
kronor i 2010-års penningvärde) sälja mark till de två vägarna (till byns grustag och
vintervägen till Ljungan). Stämman beslöt enhälligt att antaga priset och valdes Erik-
Olof Asplund och Otto Lundgren, med Lars Selling som suppleant, att underskriva köpehandlingen
samt att biträda vid avstyckningen.
7 nov. 1954 Diskuterades om väg Lamyran till Björshammarn.
9 juli 1956 Konstaterades att vintervägen mellan Sillrebodarna och Lamyran är i behov av traktorplanering.
Bystämman uppdrog åt Erik-Olof Asplund att underhandla med SCA
samt att göra förslag på eventuell uttaxering från skogsägarna.
8 mars 1964 Einar Persson framförde förslag låta undersöka möjligheten anlägga en traktor- och vin-
terbilväg från Julåsvägen till Bockåsänget och ev. Karlsro
10 nov. 1965 Skogvaktare Malmström efterfrågar byns intresse för en bilbasväg från Karlsro till Sillrebodarna.
Erik-Olof Asplund får i uppdrag att följa Malmström att söka lämpligaste
sträckningen för denna väg.
29 juli 1977 Beslöts ta kontakt med skogvaktare Semb, SCA, om möjlighet få hjäp med grovgrus-
ningen av den grovbrutna skogsbilvägen från Sillrebodarna till Lamyran.

5
8 juni 1929 GÄRDSGÅRDSPROBLEM BERÖRANDE ALLMÄNNA BYVÄGEN (GATAN)
Diskuterades om hur vidtaga någon åtgärd för att förmå Gunnar Johansson att stänga
upp gärdsgården i den allmänna gatan. Sammanträdet enade sig om att grindar fick
användas tills det blivit utrönt vem som är stängselskyldig. Beslutades att den östra
grinden skulle placeras vid Jonas Björklund. Byålderman Albert Selling fick i uppdrag
att hos någon ”querist” (jurist) fråga vem som är stängselskyldig och att anskaffa smide
till grindarna. (Måste röra kärrvägen över Johanssons gårdsplan och vidare österut med
anslutning till bovägen).
21 apr. 1930 Anmäldes en advokat Sven Dahlbergs yttrande i frågan om vem som hade skyldighet
att hålla gärdsgård kring i detta fall byväg. Yttrandet utmynnade i konstaterandet: ”Till
de för byns gemensamma användning upptagna vägen går igenomen en och samma
ägares odlade mark å ömse sidor av vägen, kan det inte bliva fråga om annat än att
denne är skyldig att underhålla stängsel kring sin mark.”
Beslöts i anledning därav att ta bort grinden vid J. Björklunds utgräns.
VÄGEN ÅNGE-TORP-STÖDE
9 dec. 1896 Väcktes fråga om att ingå till länsstyrelsen med begäran om att få allmän väg från
Erikslund och österut tillsammans med Torp och Hångsta. Diskuterades var nya vägen
skulle dragas och om anslutningsvägar upp mot Hedvägen. Tvenne markägare lovade
att utan krav på ersättning upplåta mark etc. (Inget hände förrän 1921 då utredning om
allmän väg Ånge-Stöde påbörjades; se nedan)
3 maj 1921 Byalaget lovade stå för byggandet av anslutningsväg väg till Axel Nilsson vid Hedvägen,
därför att han genom den nya vägens föreslagna sträckning söder om Römyren
blir ”väglös”. Den 15 juli 1924 påbörjades vägen ifråga genom gångled med en man
från varje jordägare inom byn. En Jon Jonsson avstod utan krav på ersättning behövlig
mark under förutsättning att han fick nyttja vägen. (Ifrågavarande väg är den som är
väster om Rödmyren i sydöstlig riktning förbi i förstone den gård som jag minns som
Otto Lundgrens.)
21 okt 1921 Talas det om nya landsvägen och att bygga väg därifrån upp till gatan vid Johan Erik
Perssons och Henning Forsbergs gårdar.
29 juni 1928 Utsågs Erik-Olof Asplund att förhandla med vägstyrelsen om ersättning till byn för
grus och den skada de gjort på gamla vägen vid grusgropen.
16 febr. 1929 Grus har sålts till Torps tingslags vägstyrelse, som nu vill köpa gamla landsvägen på
högsta heden, som det står. Vägen ifråga befaras enligt Per Olsson, som bor nere vid
Ljungan, komma att skäras av till förfång för honom. Han anhåller att väg ned till hans
gård byggs innan någon försäljning till vägstyrelsen görs. Bifall. Kontakt om mark skall
tagas med Frithiof Andersson. Om överenskommelse skulle jämväl innefatta vinterväg
strax väster om vägtrumman å Anderssons ägor.
JAKTFRÅGOR
29 juni 1928 Beslöts låta annonsera om jaktförbud på byns skogar för inte jakträttsinnehavare och att
lösa hundar kommer att ”nedskjutas”.
25 aug. 1929 Stort möte rörande jakt av i princip matnyttigt småvilt på byns marker. Inbjuden var
forstmästare Birger Larsson för Skönviks AB. Långt protokoll. Här de viktigaste
punkterna i markant sammanfattning:
* att jakträtten skulle vara gemensam för markägarna;
* att ingen av byamännen skulle äga rätt att utan majoriteten av övriga byamäns medgi-
vande till utomstående utlova jakträtt;
* att enskild byaman skulle ha rättighet att i sitt sällskap medtaga personer utan jakträtt;
* att byamännens söner självklart skulle äga rätt att med sina föräldrars medgivande ut-
öva jakt;
* att Skönviks AB skulle äga rätt medgiva sina ombud och arrendatorer inom byn rät-
tigheter att i likhet med övriga byamännen utöva jakt;

6
* att till inom byn bosatta oförvitliga personer som saknar jakträtt men som har sin hu-
vudsakliga sysselsättning och försörjning hos byamännen, upplåta jakträtt emot
inköp av jaktkort;
* att priset för jaktkort fastställdes till 10 kronor per styck och år för jakt av matnyttigt
småvilt; alltså inte till jakt av älg eller större vilt;
* att särskilt betonades , citat: ”att om rätt till jakt å ekorre skulle vara från jaktkorten
utesluten.”
17 juni 1935 Erik-Olof Asplund föreslår utreda bildande av jaktvårdsområde i allians med Magdbyn,
Gubbyn och Lillberg. Marcus Selling föreslår totalförbud vissa tider. Kommitté tillsätts.
29 aug.1960 Beslöts att för varje fälld älg på Sillrelångmyren skall inbetalas 50 kronor till bykassan
eftersom den har stort behov av likvida medel; alltså pengar.
STATENS BRÄNSLEKOMMISSION
12 juni 1917 Byn hade fått erbjudande av kommissionen om att frivilligt leverera ved i särskild ord-
ning. Byalaget beslutade att inte ingå någon överenskommelse då inget pris var angivet
för veden och inte heller hur stor mängd var och en om så var skyldig att leverera.
Därtill och inte minst underströks, att det nu var så höga arbetspriser och smått om arbetare.
GETTER I SILLREKULLEN
2 juni 1927 Väcktes förslag om förbud för getter i Sillrekullen. Bestämdes att inga utombys getter
får mottagas.
BRON ÖVER BERGSÄNGESBÄCKEN VÄSTER OM FRITHIOF ANDERSSON
(Ofta återkommande ärende från 1893 tills nya vägen var färdigbyggd 1923 eller 1924)
7 juli 1899 Stort behov av reparation. Alla som kommer och arbetar får betalt ur bykassan efter 25
öre/timmen
2 juni 1927 Reparation av bron vid Andersson. Ny värning. annars behålla underredet.(Med värning
torde ha avsetts körbanan av plank)
RÖDMYRANS BRO
25 juni 1898 Talas ofta om bron över Rödmyran. Redovisas vid mötet att det skall kosta 536,50 kr att
upprensa diket utefter Rödmyran och utsågs arbetsgrupp att sätta ut arbetet på ackord
att vara klart inom två år.
Diskuterades hur kostnaderna för dikningen skulle uttagas. Sillre södras byamän ville
med stöd av riksdagens särskilda beslut och jämlikt kontrakt av den 12 februari 1874 att
kostnaderna skall utgå efter skattetal. Sillre norra avvikande mening som dock inte sägs
i klartext. Carl-Gustaf Mikaelsson och Henrik Bergström utsågs kontakta juridisk
kunnig.
11 sept. 1910 Beslöts verkställa tvenne brobyggnader å Rödmyran genom gångled måndagen den 31
oktober
11 maj 1950 Hilding Ångström får i uppdrag att verkställa läggning av ”ny bro över stordiket på
Römyren. Gäller vintervägen.”
HEDVÄGEN
14 juli 1893 Togs beslut att ingå till sockenstämman med anhållan om bidrag till rubricerad väg
samt att låta arbetsgrupp utreda frågan och att överlämna kostnadsberäkning till kommunalstämmans
ordf.
9 sept.1896. Om vägen Erikslund-Torpgränsen. Alla byamännen söder om ån. Ingen från norra si-
dan. Berörda markägare lovade ge mark utan krav om ersättning. Togs beslut om
att ingå ingå till länsstyrelsen med begäran om allmän landsväg. Beslutade kalla
till särskilt möte med norrborna.

7
VATTEN TILL SKOLAN I SILLRE SÖDRA
8 okt. 1924 Behandlas framställan från ledamöterna P. Öhlund och E. O. Asplund i Borgsjö skolråd
om att få gå med vattenledning till skolan från källa belägen vid det samfällda grustaget
vid E. O. Larsson. Byamännen hade inget att erinra varför de beslutade att nämnda
ledning och vatten skulle få läggas och nyttjas utan ersättning till bykassan.
BYALAGET VILL NYTTJA SKOLAN
8 mars 1964 Hilding Ångström väckte fråga om att byn skulle låta undersöka om möjligt få övertaga
eller disponera Sörsillre skola. (Syns inte ha blivit något).
FLOTTBROAR OCH FÄRJOR
19 sept. 1788 Talas det i löst protokoll i bykistan om gamla färjan och hur byalagets delägare skulle
betala den som planerades att byggas.
9 sept. 1896 Då ingen formellt väckt frågan om flottbro över Ljungan så lämnades den frågan öp-
pen.
14 dec. 1901 ”Som Sillre byamän är i stort behof af en färja öfver Ljunga elf så utsågs Gullik
Andreas Karlsson, Anders Wasenius och Andreas Andersson att upprätta kost-
nadsförslag för en färja och bryggor på båda sidor om elfven, hvarefter nytt sammanträde
skall hållas för att fatta definitivt beslut i frågan.”
11 jan. 1902 Redovisas för byalaget kostnadsförslag för såväl bryggor på båda sidor som för färja.
Inga priser inskrivna.! Ingen diskussion. Direkt beslut att under innevarande vinter
att fortast möjligt verkställa arbetet. G.A.Karlsson och P.H. Olsson ledare.
Kassaboken redovisar 1902 ej bokförda insamlade medel 80,50 kronor till bryggorna
och att de utbetalats enligt kontraktet.
Det visade sig att Ljunga älvs flottningsförening utan tillstånd av byn, satt ner bomfästen
”och det midt i öfverfarten der den allmänna vägen löper öfver elfven, enligt
vad bykartan utvisar. Krav skall framställas om dess borttagande omedelbart.
8 febr 1902 Beslutades att varje hemmansägare skall framköra 6 timmer om 12 alnars längd och 6
tums toppända före 1 mars.
23 maj 1902. Beslutades att färja skall byggas och att därför upplåna 100 kr att sedermera uttagas i
vanlig ordning.
Att bryggorna verkligen byggdes framgår av att vid bymöte den 23 maj 1902 be-
gärde och tillerkändes H.E.Hedström och Johan Grubb tre kronor i ökning för
desamma.
30 juni 1933 Påtalades behov av reparation av bryggorna vid Ljungan. Bordlades. (Frågan återkom
inte).
SNÖPlOGLAG FÖR SILLRE SÖDRA OCH LILLBERG
19 dec. 1896 Bymöte med beslut om att var och en inom snöploglaget skall köra snöplogen en gång
på vart 3 skattemål för 4 kr för varje tur. Till snöplogfogde valdes N.G.Jonsson. Angående
ersättningen utsågs A.Andersson att uppbära ersättningen från Konungen(= länsstyrelsen)
att sedan redovisa till snöploglaget.
27 jan. 1923 Mikael Edling valdes till snöplogningsfogde för innevarande år.
7 jan 1924 Utsågs Per Magnus Persson till snöplogningsfogde för innevarande år.
BYNS KARTOR
14 juli 1893 Togs beslut om att klistra upp kartorna på väv samt att inbinda byhandlingarna. Beslutades
vidare, att INGA KARTOR FÅR LÅNAS UT annat än vid hemmansklyvning.
och lantmäteriförrättningar. Bese dem möjligt vid besök hos byåldermannen!
TORRINGSFISKET
4 april 1911 Byalaget betalade 20 kronor (drygt 1000 kronor i 2009-års penningvärde) till en W.
Holm i Västanå för översättning av de gamla torringshandlingarna! (Fanns inte i
bykistan när jag 1985 hade förmånen att läsa och katalogisera dokumenten).

8
21 apr. 1930 Upptogs till debatt först frågan om fiskerätten i Torringen. I anslutning därtill anmälde
byåldermannen att advokatfirman Ljungberg & Ljungholm i Stockholm i skrivelse anhållit
om att få låna torringshandlingarna att ligga till grund i ett mål vid tinget om fis-
ke i nämnda sjö. Efter stor tvekan beslöts att låna ut handlingarna ifråga.
27 dec. 1932 Anmäler byåldermannen Albert Selling att han två gånger tillskrivit advokatfirman om
att få tillbaka de utlånade torringshandlingarna angående fiskerätten i Torringen mellan
deras klient Andersson (Göte?) och Skönviks AB. Advokatfirman fastslår att de ämnar
behålla handlingarna till dess deras klient betalat dem arvodet på 74.50 kr. Bystämman
uppdrog åt Andreas Andersson att fortsätta återkräva handlingarna. (Kom handlingarna
tillbaka till byn? Inget sägs i efterföljande protokoll!)
Bordlades väckt fråga om vilka inom byn som hade fiskerätt i Torringen.
17 juni 1935 Behandlades frågan om byns gamla fiskerätter i Torringen och Grundsjön. En treman-
nakommitté att söka ta reda på hur styrka byns lagliga rätt till fiske i de nämnda sjöar-
na tillsattes.
* Konstaterades att de gamla handlingarna var oläsliga varför beslöts söka få dem ut-
skrivna. Betalning därför av byns medel i bykistan;
* Beslöts att byn skulle hålla den skadelös som blev dömd för olaga fiske i Grundsjön
och Torringen för att den vägen få provat vad som gäller rent lagligt.
11 maj 1950 Olle Persson uppvisade skrivelse från Tälje-Näsets fiskevårdsförening om att de äm-
nade vidtaga rättsliga åtgärder mot honom för att han fiskat i Torringen. (Han hade lov
av en sillrebo). Byalaget beslöt att stå för eventuella kostnader.
20 febr. 1952 Byåldermannen rapporterade ”att han fått handlingarna om Torringsjöfisket ren-
skrivna på maskin och anslogs 50 kronor till översättarna. Uppdrogs åt byålderman-
nen Hilding Ångström att om möjligt få denna handling översatt till nutida svenska.”
(Var finns denna översättning?)
9 juli 1956 ”Beslöts enhälligt att bykassan skall ersätta det bötesbelopp som mantalsskrivna sill-
rebor kan ådraga sig genom att fiska utan fiskekort i sjön Torringen. Ovannämnda
beslut avser att pressa fram rättsligt prejudikat på Sillre byamäns rätt i torringsfis-
ket.”
10 maj 1965 Att bevaka Sillre bys fiskerätt i Torringen valdes Johan Öhling och Algot Andersson. I
första hand bör då en skrivelse tillställas berörd fiskevårdsförening.
20 juli 1970 Anmäldes skrivelse från länsstyrelsen om bildande av fiskevårdsområde. Sillre inte
nämnt. Beslutades att överklaga.
12 dec. 1971 Långt protokoll om fisket. Inget slutligt avgörande. Ärendet om fiskevårdsområde för
utredning i Härnösand. Elias Bohlin, ordf. i Tälje-Näsets fiskevårdsförening ställde,
med enligt honom stöd av SCA, följande förslag vid bymötet: ”Sillre byamän skulle i
Torringen få rätt till husbehovsfiske och äga rösträtt i stämma samt tillerkännas rätt
till jämn fördelning av inkomster och utgifter.” Avslogs efter diskussion som praktiskt
ogenomförbart. Bysammanträdet beslöt enhälligt anta ett förslag ”om att Sillre bya-
män tillerkänns fiskerätt i Torringen efter gällande mantal.”
17 okt. 1972 Torringsmålet förlorat. Beslut överklaga. Anlita som tidigare advokat Bertil Burmark i
Stockholm. Förslag om att be Carl-Fredrik Westberg på Näset och Carl-Gustaf Mika-
elsson i Stockholm att på Riksarkivet söka efter torringshandlingar. (Syns inte ha bli-
vit så).
6 sept. 1975 Av notering i kassaboken framgår att Ivan Johnson i Skog erhållit 685 kronor som kostnadstäckning
för efterforskning av torringsakter i Kammarkivet, Stockholm och lands-
arkivet i Härnösand. (Ingenting om uppdraget och resultatet i protokollsboken)
29 juli 1977 Upplästes bilaga till Högsta domstolen.
24 okt. 1988 Anmäldes att Sillre by tilldelats 12,5 procent av fisket i medelpadsdelen av Tor-
ringen.
30 juni 1994 Anmäldes att fiskevårdsområdet var bildat och fastställt.

9
GRUNDSJÖNS FISKEVÅRDSFÖRENING OCH FISKEVÅRDSOMRÅDE
17 juni 1935 Anmäldes att det blivit känt att grundsjöborna bildat fiskevårdsförening ”och då vi kanske
ej kan styrka vår lagliga rätt i nämnda fiske och då våra gamla handlingar äro
för oss oläsliga borde något göras åt saken.” Togs beslut om att söka få handlingarna
översatta.
10 maj 1965 Väcktes fråga om bildande av Grundsjöns fiskevårdsområde. Ernst Grund i Magdbyn
hade innan dess väckt fråga om geografisk fördelning av fisket i Grundsjön. Avslogs då
praktiskt inte genomförbart.
19 apr. 1965 Öster-och Västerhångsta fiskevårdsområde erbjuder/föreslår samverkan av vattenområdena
Granån, Alderängsån och Ljungan inom Torp och Borgsjö. Bysammanträdet beslutade
enhälligt att till länsstyrelsen göra en framställan om att få bilda ett fiskevårdsområde
vars omfång framgår av det som noterats i förra paragrafen.
KRÄFTFISKET I LJUNGAN
20 juli 1970 Första noteringen om kräftfisket i Ljungan. Fastställdes att tid skulle sättas efter samråd
med Öh byamän.
17 okt. 1972 Etablera samverkan med Västanå, Östby och Öh byamän. Utöva bättre kontroll. Inköpa
dubbar att hyra ut etc.
24 okt. 1988 Stämman beslöt att som tidigare tillåta fiske två kvällar med högst 10 burar per fiskare.
Kostnad för fiskerättsägare 20 kr; 40 kr till övriga bybor.
30 juni 1994 Minsta storlek på kräfta som får tagas upp sätts till 10 centimeter.
28 aug.2000 Beslutades att kräftburar behålls av innehavarna i avvaktan på ett eventuellt framtida
kräftfiske. Provfiske i augusti gav inget.
SILLRELÅNGMYREN
11 sept. 1910. Carl-Gustaf Mikaelsson och Henrik Bergström utsågs verkställa räkning och värdering
av skogen på byskiftet Sillrelångmyren.
13 juli 1947 Togs beslut om att låta stämpla träden på myren ifråga och erbjuda försäljning.
11 maj 1950 Försök att sälja stämplingen omslutande 1928 träd fortsätter.
20 aug. 1952 Stämplingen fortfarande inte såld.
Såldes senare under hösten till Frans och Karl Jonsson i Sillre södra för 1 kr per träd.
7 jan. 1954 Anhöll köparna att inför slutbetalningen få priset sänkt med 25 öre per träd lika med
482 kronor. Bystämmans majoritet biföll framställningen. En reservation mot beslutet.
(Bakomliggande orsak till köparnas anhållan var den markant förändrade prisbilden på
sågtimmer och massaved. Vid köpet av stämplingen 1952 var det mycket bra men året
efter då avverkningen gjordes var priset ungefär hälften mot året innan).
29 aug. 1960 Byåldermannen väckte fråga om undersökning ”för eventuellt byte med SCA till en
lämpligt liggande skogbit mot överlåtelse av Sillrelångmyren. Skogvaktare E. Malm-
ström valdes att hos skogsförvaltaren framföra saken.”
3 mars 1962 såldes efter lantmäteriförrättning Sillrelångmyren till SCA för 6 000
kronor.
SPRUTHUS
22 sept. 1933 J. M. Åkerstedt föreslår att spruthuset skall tillses och repareras. Han och Andreas An-
dersson utsågs att besiktiga både spruta och huset och om vid behov ordna med repara-
tion.
13 juli 1947 Beslutades att spruta och spruthus skall skänkas till Borgsjö Hembygdsförening som
äger att själva bekosta rivning och flyttning.
GRUSTAGET VID SÅGEN
22 sept.1933 Beslöts söka få ersättning av vägstyrelsen för borttagandet av vägen vid grustaget. (Det
hade tidigare sålts av Erik-Olof Asplund).
8 mars 1964 Angående samfällda grustaget vid sågen beslöt stämman att om eventuell köpare av
grus ger sig tillkänna, skulle det säljas västerifrån ungefär halva grustaget.

10
FÖRSÄLJNING AV BYNS SAMFÄLLDER (allmänningar)
18 nov. 1991 Diskuterades försäljning av byns samfälligheter vid Ljungan mot Tommy Emilssons
och Hagmans fastigheter, samt den vid Sillre gamla såg vid Hegelån. Dock inte båt-
platsen vid Hagmans med tillhörande nedfart. Beslutades att ta kontakt med lant-
bruksnämnden för förhandling om byte av ovanstående samfälligheter mot grustäkten
på (vid) Vitkullen som lantbruksnämnden äger.
30 juni 1994 Anmäls vid bymötet att förhandlingarna med lantbruksnämnde är avslutade. Emilsson,
Hagmans och Mats Andersson köpte kvarvarande av allmänningen nere vid Ljungan.
P.O.Öhling köpte området kring Sillresågen vid Hegelån.
Sillre byamän erhöll lantbruksnämndens del av Vitkullen. Sven Selling och Sven-Ivar
Palmér skänkte sina delar av skogskiftena vid Vitkullen. Ingen likvid mellan lantbruks-
nämnden och Sillre byamän (byte ”jämnt skägg”). Det framgår också att lnämnden stod
för större delen av avstyckningskostnaderna.
PS. Rörande benämningen Vitkullen - som ligger sydsydöst om Sillrekullen- skriver
Lill-Gullik i sina uppteckningar att det är en typisk uppskjutande grusbacke som
med säkerhet torde ha fått sitt namn av den mot väster vettande, skogfattiga sida,
särskilt under vintrarna då den är snöklädd syns på långt håll över den stora
Lamyren.
BYKISTAN
11 maj 1950 Togs beslut om att inventera bykistan. Inventeringen gjordes redan den 4 juni 1950.
Svårlästa namnunderskrifter. G (?) Johansson, P. … (skakig stil). Viss komplettering
av tillkommande aktstycken gjordes av Magnus Jönsson och Einar Persson den 21
oktober 1960. Listorna finns i bakre delen av kassaboken. (Noterar för kännedom min –
Ivan Johnson- 1985 gjorda läsning och katalogisering av samtliga då i kistan liggande
handlingar). Bykistans innehåll numera digitaliserat. Förvarad i Ånge kommunarkiv.
14 juni 2006 Beslutade byalaget att låta Ånge kommun arkivera bykistan till en kostnad av 2 400
kronor.
FÖRTECKNING AV BYÅLDERMÄN
1781 Lara Påhlsson. Bisittare Jon Jonsson och Erich Olofsson yngre
1788 Erich Olofsson yngre. Bisittare Lars Påhlsson och Hindrich Hindrichsson
1795 Lars Ångman
? -1868-? Paulus Persson
? Henrik Bergström. Tid går inte att säga. Såväl Henrik Bergström som Jon Jonsson födda
1848. Vid en bystämma enbart daterad 27 juni, beordras Bergström att
lämna över bykistan till Jon Jonsson, som dock inte lämnat efter sig något
? -1883 Carl Jonsson dokument som byålderman.
1883-1885 Per Jonas Magnusson
1885-1891 Per Magnus Edling
1891-1893 Lars-Erik Larsson
1893-1894. Nils-Erik Forsberg
1894-1896 Erik Andreas Ångström
1896-1901 Henrik Bergström
1902-1904 Gullik Andreas Karlsson
1904-1910 Jon Jonsson ( Inga protokoll 1907-1910)
1910-1916 Per Abraham Mikaelsson
1916-1918 Gullik Påhlsson
1919- 1924 Per Magnus Persson
1925- 1928 Erik-Olof Asplund
1929- 1947 Albert Selling (Inga protokoll 1939-1944)
1947- 1960 Hilding Ångström
1960- 1969 Erik-Olof Asplund
1969- 2000 Per Asplund
2000- Gunnar Selling

11
NÅGOT OM ORTNAMNET SILLRE SAMT OM FÄBOD-OCH NATURNAMN I
Sillre säger byn vid det lugna vattnet. Skrevs på 1500-talet ibland Östanå = öster om ån som innan tvenne
kvarnar byggdes i den på 1870-talet benämndes Sillreån. Därefter är ån känd som Kvarnån. Äldre
skrivning och i borgsjömålet Sildre och Silre. Namnet Sillre anses av språkforskare förutom nyss noterad
betydelse vara ett så kallat centralnamn och därmed den äldste byn i östra Borgsjö. Östby, som är
ett riktningsnamn, säger byn öster om Sillre; man har så att säga stått i Sillre vid namnsättningen. Det
säger oss också att i linje därmed är Östby yngre än Sillre. Västanå, som i äldsta tid hette ”Väster om
ån” helt rätt medan Öh svårare att förklara för språkforskarna. Stöd för att Sillre by är en gammal
bymed flera välbetrodda män noterade i gamla tider är att Sillre och några män därstädes nämns i på
latin och ”gamsvenska” skrivna dokument under 1400-talet.
FÄBODAR
SILLREBODARNA. Skrivs och sägs även Sillreboan.
* Skrivs numera av inte känd anledning Sillerbodarna. Rätt bör vara med förstavelsen Sillre utifrån att
fäboden är tillhörig Sillre.
SILLREKULLEN. Även namnet Silleråsen har begagnats förr av en del personer.
GAMMELBOAN
Beläget efter Sillrebovägen. I äldre byhandlingar benämns bostället Främrebodarna. ! 1835-års lagaskifteshandlingar
upptogs vallarna för slått ca 4-5 tunnland. Skrevs då som ”Gamla bovallen”. För ca 30
år tillbaka syntes mycket svaga lämningar av en husgrund. Bostället torde ha varit i bruk före 1800taler.
(G)
* ”För ca 30 år sedan”¸ läs ca 1917.
NATURNAMN
BJÖRKELBERGET
Har väl fått sitt namn av sin rikliga förekomst av björk.
BOBERGET
Namnet av sin närhet till Sillrebodarna.
BOBÄCKEN
Rinner genom Sillrebovallen till Hegelån.
BOCKÅSEN
Även södra delen av Björkelberget kallas för Bockåsen, särskilt av äldre personer,
BOCKÅSBÄCKEN
Kommer från dalgången som ligger mellan Björkelberget och Bockåsen. Namnet av Bockåsen.
BOCKÅSÄNGEN
Ligger på båda sidor vägen från Sillrebodarna till Sillrekullen.
BRICKBACKARNA
De första backarna man möter på vägen till Sillreboan sedan man lämnat bebyggelsen.
BRICKHÄLLAN
Ligger väster om vägen vid ovan nämnda backar.
BRICKÄNGET
Odling i ovannämnda område.
BRÄNNVINSBRON
Är efter vägen mellan Storsveden och Storsverönningen som går från Sillrebodarna ner till Sillre mot
torpsgränsen. Namnet som nu är fullständigt utdött, har för mig omtalats av Albert Selling i Sillre södra,
vilken hört det av nu 90-årige Lars Borgs fader.
BÄRSHATTEN (Bergshatten)
En stor sten som ligger i Ljungan nedanför Åkerstedts ägor i Sillre södra. Enligt sägnen har stenen
kastat dit av jätten Ran i Rankleven, som steg på stenen när han var över till Sillreåkarna och rövade
häst och körkarl. Efter Ljungans dämning syns inte stenen ovanför vattenytan längre.
* En annan berättelse är att jätten hette Ranne och att det var hans kvinna som med hjälp av aktuell sten
tog sig över till Östbyns ägor för att hämta något åt barnen att leka med. Hon tog sig inte över med ett

12
steg från Rankleven varför Ranne kastade en sten uti ån. Så kommer hon åter till Ranne och har då i
sitt förklädesknyte häst och en människa. Hon visar sin man det hon funnit. Han blir bestört och sä-
ger: ”Gå genast tillbaka med det Du tagit. Det är dessa som ska ta vid efter oss.”
BÄRSÄNGSBÄCKEN (Bergsängesbäcken)
Kommer från Ramsjötjärn väster om Ramsjön och vidare genom den till Lill-Ramsjön i väster och ned i
Gubbyn, fortsätter österut genom Lillberg och Sillre södra innan den viker av mot norr med sitt utlopp
vid numera Hagmans, tidigare finsnickare Bergmans (död 1949).
* Bäcken benämndes Ramsjöbäcken och senare, eller jämsides, Bergsängesbäcken efter odlingslandet
Bergsänget inom Lillbergs rålina. Bäcken var i början av 1900-talet så mycket vattenförande att yng-
i Jon-Månsgården vid fiske förflyttade sig med en mindre båt. Idag är bäcken igenslammad och med
litet vattenflöde.
BÄRSÄNGET (Bergsänget)
* På båda sidor om bäcken i Lillberg. Bergsänget var efter okänt när kyrkans donationsäga. Såldes i slutet
av 1870-talet samtidigt med prästbostället Erikslund för att ekonomisera köp av hemman i
Borgsjöbyn till boställe åt kommande kyrkoherde.
FINNMYRAN
Ligger mellan Granån och Klingermyrbäcken. Julåsfinnarna torde väl ha bärgat hö där av namnet att
döma.
FINNMYRHÄLLAN
Den släta fina hällmarken, som ligger intill myren med detta namn.
FÅRPINA
Är efter bovägen mot Sillrekullen mellan Hegelnäset och Lamyran. En svacka där det brukar stå vatten
vid nederbörd och gjorde det pinsamt för fåren att ta sig över.
GRANÅN
Är mellan Gällsjön och Djupflyn gräns mellan Borgsjö och Torp.
HEGELÅN ELLER HÖGELÅN
Kommer från Schektjärn belägen där Parteboda och Julåsens byar möts. Utrinner i Granån inne i Torp.
HEGELNÄSET ELLER HÖGELNÄSET
Namnet har börjat att förändras till Höganäset av inflyttade personer.
JOHANNISBERGET
Namnet väl av någon person vid namn Johannis.
KLINGERMYREN
Belägen väster om Klingermyrbäcken. Namnet troligen av myrens runda form.
KLINGERMYRRÖNNINGEN
Ligger efter bäcken med samma namn. År 1915 syntes ännu svaga rester av en lada. Namnet av sin
närhet till Klingelmyran.
KLINGERMYRRISET
Skogshöjden mellan Åstjärn och Klingermyran.
KORSHEDEN
Den grusås som går vinkelrätt mot Hedens öst-västliga längdriktning på Hilding Ångströms ägor i Sörsillre.
Förbindelseväg går på denna åsrygg mellan gamla landsvägen och nya landsvägen. Namnet av
det kors som bildas. Då platsen ligger ensligt till och måste trafikeras innan nya landsvägen byggdes såg
sig spökrädda personer om när de passerade Korsheden mörka kvällar och nätter.
KORSRÖNNINGEN
Ligger mot Korsheden.
KULLEN
Bergshöjden ovanför Sillrekullens fäbod. I 1865-års lagaskifteshandlingar skrivs Åskullen.

13
KÄRINGBACKEN
Belägen på högsta backen efter Långrena som är vägen från Ljungan upp till landsvägen i Sillre norra.
Namnet kommer av att gummorna vilade där när de varit till Sörsillre, där de hade sommarladugårdarna
och mjölkat. Fäkyorna var på nuvarande snickare O.M.Bergmans sterbhuslägenhet Ljungastrand.
LAMYRRÖNNINGARNA
Är efter västra delen av Lamyran. Namnsättningen säkerligen av de lador som funnits på myrens västra
del.
* En Eva Alsterberg har i sin 1933 avlämnade 3-betygsuppsats till Uppsala universitets geografiska in-s
titution om fäbodarna i Borgsjö tolkat det hela som lämningar efter fäbod. Inget känt lokalt om en
sådan på Lamyran.
LILLRÅRISET
Fastmarksskogen mellan Sillrekullen och Åstjärnen.
MOGARNA
Trakten mellan Hegelnäset och Lamyren.
PER-LARSRÖNNINGEN
Ligger nedanförstupet av Skarsberget. Namnet väl av någon person Per Larsson som slagit den lilla
myren.
RANKLEVEN
Beläget mellan Sillre och kartans Larsborg.
RENFLOBÄCKEN
Kommer från Renflon på Julåsens eller möjligen Magdbyns skogsmark och rinner till Hegelån. Namnet
av Renflon.
* Bilvägen från Julåsvägen till Sillrekullen och Sillre södra går över bäcken. I författarens ungdom bra
tillgång på en speciellt småvuxen men ettrig öring, av många benämnd stenbit. Hur numera med fisket
inte känt!
RÖMYREN
Ligger på båda sidor om landsvägen i östra Sillre södra.. Namnet torde härröra från den röda så kallade
torvströmossa som går upp i dagen,
* Under toppskiktet och på ”blöta” delar av den länge för Sillre byamän gemensamma myren (numera
sedan mitten av 1990-talet till allra största delen i enskild ägo) togs myrjord upp som användes till att
blanda i åkerjorden för att ”lufta upp den”. Denna myrjord benämndes Jörscha,
SANDBÄCKEN
Rinner till Hegelån. Namnet säkerligen utav den sandbotten som är tillfinnandes i bäcken där den rinner
över vägen till Sillrebodarna.
SKARSBERGET
Södra delen av Ranklevsplaton.
STORLÅNGMYRAN (annan benämning Sillrelångmyran)
Ligger på Julåsens bymark men ägs av Sillre byamän samfällt.
* Myren såld till Svenska Cellulosa AB 1962.
SVARTANDERSÅSEN
Ligger nordöst från Sillrekullen mot Torpsgränsen. Namnet väl av en ägare ”Flink-Anders” samt av
traktens förut rika förekomst av grov skog.
SVARTRÖNNINGEN
Södra delen av Sillrebovallarna. Sidvallsängarna har fått detta namn som väl kommer av att ängarnas på
sina håll av skog dolda läge. Särskilt västra delen.
SVARTRÖNNINGSBÄNKEN
Kommer från Ramsjödalen och rinner till Bobäcken i Sillrebodarna. Namnet av Svartrönningen.
SVENSMYREN
Belägen på Johannisberget. Namnet av Svens-gubben som hade sin högtidsslått på nämnda myr enligt
förre hembygdsföreningsordförande, framlidne Anders Andersson i Sillre södra.

14
TRÖGBACKEN
Är efter gränsen mellan Borgsjö och Torps socknar. En uppskjutande grushöjd där gränsen ändrar
riktning. Namnet, som nu är utdött, omtalades för mig av bonden Per Abraham Mikaelsson i Sillre som
avled 1931 över 75 år gammal.
* Kan möjligen ha något att göra med den svårförståliga namnsättningen Trögtjärnsåsen söder om Julåsen
på nutida kartor. Gammalt skrevs torpet som Tretjärnsåsen efter trenne små tjärnar av vilka en
enligt meddelare numera är uttorkad.
VITKULLEN
Ligger vid myrspets sydöst Sillrekullen. En typisk uppskjutande grusbacke, som med säkerhet torde ha
fått sitt namn av den mot väster vettande skogsfattiga sida som särskilt under vintrarna då den varit
snöklädd syns på långt håll över den stora Lamyran.
ÅSLAGAN
Trakten där Hegelnäset slutar mot Hegelån. Namnet torde väl komma av något större kullfallet träd som
legat där och kanske begagnats som vilplats, när de sysslat med slått utefter Hegelån.
ÅSTJÄRN
Syd om Sillrekullen.
* Vid lantmäteriförrättning 1865-1868 lades starrslåtterägor ut vid tjärnen.
ÅÄNGARNA
Belägna intill Hegelån. Namnet av sin närhet till Hegelån.
LILL-GULLIKS INTERVJUER AV NÅGRA GAMLA BORGSJÖBOR 1923-1939
4 januari 1923
85-åriga Karl-Johans mor berättar att hon under sin barndom följde en sinnessvag kvinna, Ribacks-
Gustava 1 , som hade ”jetning” i Västanå. Det ”jettes” uppåt Bergåsbrännarna och en dag kom en mycket
stor vit get tillhörig Jons-Mors barn bort. De sökte i många dagar uppåt Bergåsen, Snotteråberget m.fl.
ställen men resultatslöst. Men 8 dagar efter hennes försvinnande återfanns hon där hon kom bort. Geten
hade blivit löst från bergtagningen sen kyrkklockorna ringt om helgen, men geten fick ett besynnerligt
läte efter det äventyret.
4 december 1927
Farfar berättar, att när han var så där 10 á 12 år och var i Oxsjön och jätte, voro han och Ol-Persgubben
i Öh (far till Jon-Abrams Anna) samt en bror till Jon-Ersa till Stumån och lade ut nät och fingo rikliga
mängder med mört i lugnvattnet nedom dammen. De bar allt de orkade och resten grävde de ned i
myran för att hämta senare. Men fisken var nära att förstöras för det var brist på salt i ”boan”.
17 juli 1928
Ol-Gulles mor berättar:
Spel-Gulle skulle lära Savander på Julåsen att trolla. Gulle tog Savander med sig till Kavelsbacken en
månljus natt. När de kommo fram dit frågade Gulle om Savander såg någonting. Nej, sade Savander,
och med detsamma slängde sig Gulle i en rishög som låg i svacka (möjligen över bäcken) och skrek.
Savander tog till bena och hem och tala om att Hin Håle höll på och tog Gulle.
Ol-Gulles bröllopp försigick i Borgvattnet nyårsdagen 1863. Under vigseln stod 2 pojkar och 2 flickor
och höll päll (större schal som brudparet fingo hålla sig själv) över brudparet under vigseln.
Hennes mor, Elisabeth Jonsdoter, var i fäboan väst i boan då en kalv vart ”bergtagen”. Hon gick med
korna på bete dä en kalv blev stannande vid en vattenpuss kallad kosvätten, där han kom bort. 3 dygn
därefter var hon på samma ställe där hon sist såg honom vid en sten vid kosvätten. Kalven var då torr
och utfaren. Denna händelse skedde i Borgvattnets socken i Jämtland.
1 Ribacks-Gustava var stockholmsbarn och mycket vacker. Hon var gift med Ribackspojken (enda barnet).
Gustava förlorade förståndet under sin andra barnsbörd. Ribacken belägen öster om P. Johansson i Västanå.

15
8 november 1930
Per-Abram berättar:
Att hans farbror ”Ol Michelssa” var i skogen en gång och invid Trögbacken sö´r om Hegelnäset träffade
han helt oförmodat på en björn med ungar, vilka blevo så skrämda att träcken (skiten) stod vitt omkring
dem när de tog till bena.
En annan gubbe från Borgsjöbyn var på väg till Nybygget, då han vid Avabrännarna och intill vägen
blev varse en björn som genom sökte en myrstack. Han tog då en pinne för att kasta på björnen men
träffade en trädstam intill med följd att björnen blev så rädd att han handlöst avlägsnade sig. Därefter
gjordes ej vägen till boan lång då han förstod, att björnen skulle komma åter och vara retad. Vilket
besannade sig för när han på hemvägen synade myrstacken fann han den alldeles uppriven. Björnen
trodde, att det som vållat hans skrämsel var till finnandes i stacken.
9 mars 1934
Martin Jonsson, Östby, omtalar att när han var lillpojk, kanske 8 år, så brukade östbyborna sågen i
Örsjöbäcken. Han mindes det därigenom, att han fick följa med när de boförde till Kallsjön och då
måste de stänga dammluckan i Örsjön för att boskapen skulle ta sig över bäcken, vilket dröjde allt för
länge så att Jon Jonsson, far till ”Jonkes.Jonas” kom och undrade vad det var för fel då sågen stannade.
Jag minns även att ”Jonkes-Jonas” omtalade för mig att hans farfar hade sågat där. (G)
3 juli 1935
Mjölnare Carl-Fredrik Larsson omtalade att han minns att Sven Ersson hade sitt namn prydligt inskuret
ovanför en ladudörr i ”Myrsveola” (där Lundgrens bor). Namnet var SES 1814. Han frågade
Spel-Gulle vem det kunde vara vilken omtalade att det var hans svärfar. I Storsvedrödjningen fanns
också hans namn i en lada av vilket jag räknade ut att Sven Ersson var 18 år då han skrev. Tror årtalet
var 1897, men minns inte säkert. På vilket sätt jag räknade ut hur gammal han var kan jag ej erinra mig
nu, säger Carl-Fredrik. Jag tror att Spel-Gulle nämnde något därom åt Carl-Fredrik. Berättat för mig i
kvarn. (G)
30 augusti 1936
Anders-Massa, 83 år, berättar att ladan som står på backen i Kärvänget är en gammal krogstuga från
marknadsplatsen i Backen 2 och blev köpt av Karl-Markus Påhlsson (gästgivaren) av en handlare i
Sundsvall. Samme man berättar, att det varit genomgång i f.d. Sandinsgårdens mangårdsbyggnad. På
norrsidan blev det igentimrat och gjordes en kammare där. Byggnaden är gammal, säger han.
Anders-Massa berättar vidare, att han, Lill-Henrik, Kalle Ädelkrona och Erik-Ols Hansa skulle en snövinter
till Nyboan efter hö. De foro vid 3-tiden om morgonen. Efter vila i Oxsjön dit det körts förut 3 ,
gåvo de sig iväg. Men snön som var i hästhöjd gjorde körningen omöjlig när de arbetat sig fram till
Tullporten sa´ Erik Ols Hansa: ”Nu vänder jag”. ”Detsamma gör jag också” sa´ Massa. Och så blev det
att fara hem. Det blev hård skare senare och då gåvo sig en del iväg. Bl.a. Massa far för att få hem höet.
De gjorde sig kälkar och drog höet fram till Tullporten varifrån det kördes. Det gick om 8 dagar innan
de fingo hem detsamma. Man ser således vad det var för värde i torftiga strän då de måste hem trots den
rikliga snön och långa vägen (dryga 2 mil). (G)
17 april 1937
Anders-Massa berättar att han skjutsade fadern till nu avlidne grosshandlare Anders Vikström i
Sundsvall, när han var på sina affärsresor till Jämtland. Han hade egen släde och satt alltid på en säck
vetemjöl, som han väl sålde ut. En gång när Massa var särskilt trött efter nattvak så han somnade upp
för backarna vid Hällsluten, fick han en luf av Vikström så att han skulle hålla sig vaken och köra på.
Vid framkomsten till Bräcke fick han 3 skillingar i drickspengar.
2
Numera Erikssons hemmansgård i Västanå. Den stora tvåvåningsbyggnaden söder om landsvägen inte så långt
från Kvarnån. Notera väster om Östlunds.
3
En tidsbild från mitten av 1920-talet berättat av min far Frans Jonsson, som då tjänade dräng hos en bonde på
”norrsia.” En höstdag när det blivit ”snöföre” skulle han till Oxsjön med häst och stöfting för att lassa och
köra hem ett lass ved. Vid tidiga morgonmålet säger bonden, som var mycket hygglig enligt far, till frun: ”Hördu
gör i ordning nå smörgåsar och kaffe till en Frans. Han skall till Oxsjön och hämta ved”. Moran nekade:
”Han har fått mat nu och får mat när han kommer åter.” När far berättade om denna episod framhöll han: ”Det
skulle ha smakat bra med lite kaffe när jag lassat klart och konstaterade han, att hon var inte go den kvinnan”

16
13 juni 1937
Anders-Massa berättar, att en gång när han var i Oxsjön kom Ol-Olssa i Vissland dit gående i skjortärmarna.
Gubben var gammal och även lite småfull. Han sade sig vilja se stället där hans farmor
(alternativt mormor) var född. Gubben som hade sällskap kom från Marktjärn dit de hade fraktat ett
ankare 4 brännvin och han skulle ligga och supa. Hans följeslagare omtalade detta.
22 augusti 1937
Ångman omtalar, att han när han följde Lill-Hinrik på hjortronplockning väst på Oxsjöskogen så
brukade de komma åt en liten lok (tjärnhål) som Hinrik kallade för ”Lingåsloken”. Den skall vara belägen
väst om Tullportstjärn eller åt Storskogsbrännarna. Ångman nämnde också Finnmyran, men den
ligger ju väst om Stormyran. I dag den 29 augusti 1937 har jag frågat Anders-Massa om denna lok. Han
säger att Lingåsloken ligger öst på Oxsjöskogen bortåt Lakatjärn till. Vad nu med säkerhet loken med
detta namn ligger och som jag och ej heller min far hört förut vara är ej gott säga. Hoppas jag får det
klart. (G. 29/8-37).
9 juni 1939
Anders-Massa berättar, att när Gråsjöskogen såldes var det 3 åbor där så ville bolaget ej köpa granen,
men mot ett ankar brännvin så fingo bolaget även ta granen. Kalles mor, gästgivare Karl-Markus
Påhlssons hustru, som var född på Gråsjön 5 var omyndig så förmyndaren sålde hennes del. (G)
Anders-Massas
stuga.
Till vänster Gunnar Ed-
ström och Lill-Gullik
vid ”Finngraven” på
Vallmyran. Till höger
Lill-Gullik vid Massas
härbret skriver i gäst-
boken.
Foto: Författaren 20
juni 1974.
4 1 ankare = 15 kannor = 39,3 liter!!!
5 Inte känt var Gråsjön ligger. I Jämtland ?
Källare/mjölkbod Massas härbre Finnstall Sandins stuga
Vy över Oxsjö fäbodvall i juli 1925. Anders- Massas stuga kvar men inte bebolig, Källaren borta. Härbret kvar;
inrett och beboligt. Finnstallet från åtminstone 1700-talet men inte obetaget säga äldre. De första finnarna slog
sig ned 1621. Stor aktivitet från mitten av 1600-talet och 1700-talet ut. Stallet numera på Borgsjö Hembygds-
gård. Sandins stuga borta.
Foto: Lill-Gullik 25 juli 1925 kl. 17.

17
1759. MISSVÄXT
På Torps häradsting den 19 oktober 1759 ”Beklagade sig Sillre och Östby hemmansåboer att af fallet
strängt hagel å deras åkrar den 9 juli har sädesväxten tagit mycken skada i ty axen och ärtskidorna
blivit nog förderfvade och desse åboer således försatte uti det ömkesvärda tillstånd, att de äga knappast
brödfödan, men alldeles inte sädeskorn för nästa år, vilket länsman Johan Carl Bergman och
Nils Olofsson i Ö Ö Ö Ö intygar efter hållen syn” den 4 september.”
Så följer en sammanställning över skördeutfallet och framhålls att svårt för byamännen kunna klara
tiondet till prästerskapet.
Häradsrätten beviljar lindring utifrån bestämmelserna i de Kungl. förordningarna.
1795. TORPARE DÖMS BÖTA TILL BYALAGET FÖR ATT DE UTAN LOV FÄLLT BRÖD-
TALLAR
Torparna söder om Ljungan svårt att försörja sig och de sina. Till bilden hör att byalaget utifrån
bystadgans reglemente hade domsrätt i detta och liknande lokalt präglade försyndelser. Att vara byålderman
innebar ett stort ansvar samtidigt som det var ett förtoendeuppdrag. Protokollen berättar att:
”1795 den 2 juli förrättades syn och besigtning på den åverkan som blivit gjord genom barktallars
fällande på Sillre byemäns hemskog, som fanns således västan på heden åtta tallar och
barken fanns i Lars Hellströms lada. Dito längre öst på heden fanns fem tallar och barken fanns i
Jon Grefves lada; allt detta var taget på södra sidan om heden. På norra sidan sandheden fanns
fem barktallar, men ingen bark fanns. Dito på norra sidan fanns 28 barktallar på heden östan för
Erik Hinderssons torpställe och uti Erik Hinderssons hus och lador fanns mycken bark som var
nyligen tagen, detta betygas af Sillre den 2 juli 1795. Erik Månsson och Erik Mårtensson i Västanå.
Den 4 juli vid sammankomst erkände Hellström sex tallar, varföre han pliktfälles att böta 4 skillingar
för vart träd. Jonas Grefve erkände tio tallar och derföre pliktfälldes han böta 4 skilling för var tall. Erik
Hinderssons hustru erkände 28 tallar och derföre pliktfälldes hon att böta 4 skilling för var tall och
betala synekostnaden med 24 skilling.
1795 den 31 augusti betaltes av Hustru Sigrid Abrahamsdoter 1 riksdaler 8 skillingar till byemännen
med förbehåll av dem att om hon eller hennes man vidare överträder Byordningen och dess beslut, skall
öfriga böterna uttagas, som nu eftergifvas betygar Lars Ångman.
Likaledes Lars Hellström 8 skillingar efter byemännens begifvande och lika förbehåll, betygas ut supra
Lars Ångman.” Uppgift om Jonas Grefve saknas och torde innebära att han inte kunnat betala böterna.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Att människorna hade det svårt behöver inte kommenteras, men väl detta med brödtallar. De var första
början till det barkbröd som det talas så mycket om när landsbygdens befolkning led nöd. En brödtall
borde inte vara allt för grov. Den bark man var ute efter var innerbarken som är ett tunt skikt mellan
veden och den yttre, med tiden allt grövre ”skyddsbarken”, vilken blev kvar och slängdes efter det innerbarken
frigjorts.
Barken skulle skördas om våren då träden savade och sökt bark lätt lossnar. (Förutom tall kunde även,
enligt uppgifter i uppslagsverk, innerbarken av lövträd användas). Efter insamlandet torkas barken och
sönderdelas till så små ”korn” som möjligt genom att malas i handkvarn eller stötning mot häll. Rostning
över eld gjorde barken skör och lättare att sönderdela. För att binda barken i ett barkbröd måste i
degen ingå mjöl av helst råg eller vete. Barkmjöl kunde också tillsättas mjölvälling varvid det blev
barkgröt. Även när nöd inte var förekom det att barkmjöl tillfördes mjölkrätter både för att dryga ut sädesmjölet
ifråga och likaså för att barken som sådan var och är mycket energirik.