Bilaga A komplettering 20121206

Komplettering
Ansökan enligt miljöbalken för ny deponi, behandling
samt mellanlagring av avfall
HALMSTADS ENERGI OCH MILJÖ AB
Till: Mark- och miljödomstolen
Sökande: Halmstads Energi och Miljö AB
Saken: Ansökan om tillstånd enligt miljöbalken
Mål nr: M 1726-12, R2
Ort Halmstad
Datum 2012-12-07
UNDERSKRIFT

Komplettering av tillståndsansökan med anledning av
föreläggande daterat 2012-08-24 avseende Halmstad Energi och
Miljö AB:s planerade ny deponi, behandling samt mellanlagring
av avfall på fastigheten Fyllinge 20:393 i Halmstad
Mark- och miljödomstolen, Vänersborgs tingsrätt, förelade 2012-08-24 Halmstads Energi och
Miljö AB att komplettera ansökan enligt de skrivelser som erhållits från myndigheter.
Ansökan enligt miljöbalken kompletteras i enlighet med Länsstyrelsen i Halland och Miljö-
och hälsoskyddskontorets i Halmstads yttrande:
1 Länsstyrelsen
Länsstyrelsen har angett att ansökningshandlingarna behöver kompletteras på 2 punkter.
Nedan anges först den begärda kompletteringen i kursiv fet text och därefter följer HEM:s
komplettering.
Skälen till varför de alternativa lokaliseringarna har förkastats bör utvecklas närmare.
Beskrivningarna av de alternativa lokaliseringarna är förhållandevis kortfattande.
HEM har följande krav som behöver uppfyllas för framtida deponi samt behandling och
mellanlagring av avfall:
• Deponin skall ha en ”livslängd” på minst 35-40 år
• Området skall ha en yta på minst 35 ha
• Det skall inte finnas bostäder belägna närmare än 500 m från verksamheten
Vidare anser HEM att det är mycket positivt om följande kriterier uppfylls vid lokaliseringen i
Kistinge:
• Att transportvägen mellan Kristinehed och den planerade verksamheten är så kort som
möjligt.
• Att vägnätet redan är utbyggt för lastbilstransporter och att ytterligare utbyggnad inte
krävs. Dessutom anses tillgång till järnväg vara en stor fördel.
• Att synergieffekter kan erhållas med närliggande befintlig återvinningsindustri och
närhet till bolagets egen återvinningscentral i Villmanstrand.
2(16)

Kortfattad beskrivning om val av lokalisering
Som nämnts i MKB:n har värdering av de olika alternativen i huvudsak utförts av Halmstads
kommun. HEM anser att det är av stor vikt att bolaget följer kommunens rekommenderade
lokalisering.
Syftet med rapporten ”Alternativa lokaliseringar av ny avfallsdeponi” daterad 2003-11-18 var
att göra en första grov bortgallring av de lokaliseringsalternativ som sämst svarar mot ställda
kriterier. De av kommunen uppställda kriterierna var följande:
Orientering
• Lägesbeskrivning
Naturförhållanden/förutsättningar – geologiska och hydrogeologiska
• Vattenfrågor (ytvatten, grundvatten, kustvatten)
• Jordlagrens grundvattenskyddanden egenskaper (genomtränglighet och tjocklek)
• Jordgrundvattenskydd
• Berggrundskydd (in- eller utströmning)
• Ytvattenskydd (dikningsföretag m m)
• Topografi och bärighet
• Risken för översvämningar, sättningar och skred
Lokaliserings-/intressekonflikter
• Avstånd till bebyggelse
• Avstånd till bostadshus och verksamheter
• Rekreationsområden
• Naturskyddsområden, vattentäkter
• Kulturmiljö (bebyggelse, kulturlandskap, fornlämningar)
• Trafikfrågor
• Jordbruksnäringen
Planfrågor
• Översiktsplan
• Trafikplaner
• Andra planer
Ekonomi
• Markkostnad
• Anläggningskostnad
• Driftskostnad
• Beräknad livslängd
3(16)

En kortfattad beskrivning och värdering gjordes för respektive alternativ och även ytterligare
alternativ togs fram. De förordade alternativen var Klackasjö (Åled), Nannarp (väster om
Åled och väg 26) samt Trönninge vilka man ansåg skulle studeras vidare. En sammanfattning
av resultatet från den fördjupade förstudien bifogades under flik 9 i ansökan. I förstudien
framkom också att nu ansökt plats i Kistinge var lämplig för lokalisering av deponin.
Behov av areal
En generell regel som gäller för hantering av avfall är att deponering skall ske i sista hand.
För att minimera mängden deponerat avfall är HEM i behov av en plats där behandling och
mellanlagring kan ske på ett effektivt sätt. HEM anser att det är lämpligt att denna hantering
sker i anslutning till deponin för av minska transporterna. HEM anser också att det är av stor
vikt att deponin har en ”livslängd” på minst 35-40 år. Detta innebär att det krävs minst 35 ha
för att rymma deponin, återvinning och rening av lakvatten.
Bedömning av lokaliseringsalternativ
HEM har upprättat en kompletterande lokaliseringsutredning med en fördjupad beskrivning
av alternativen Klackasjö, Korsmossen och Lövesåsen. Utredningen bifogas, bilaga 1.
I bilaga B i utredningen finns en bedömning utifrån de krav som ställs på anläggningen
(tillräcklig storlek och avstånd till boende) samt de övervägande som gjorts i tidigare studier.
Av tabellen framgår att fyra alternativ uppfyller de krav som HEM ställer.
Kistinge östra är huvudalternativet med anledning av att området är beläget intill befintligt
vägnät och att transporter utanför Halmstads centrum inte sker i direkt anslutning till bostäder.
Det bedöms också att möjligenheten till avledning av ovidkommande grundvatten är god.
Dessutom ser HEM stora samordningsvinster med anledning av närheten till andra
återvinningsverksamheter samt återvinningscentralen i Villmanstrand.
Klackasjö kommer på andra plats med anledning av att avståendet till bostäder är relativt
stort. Däremot är aktuell tillfartsväg mycket olämplig eftersom denna går genom Åleds
samhälle. Sannolikt kan inte tillfartsvägen vid Skärkered mot Hertered användas eftersom
denna inte klarar tunga transporter och måste upprustas. En helt ny väg från väg 25 är också
ett alternativ, men kostnaderna bedöms som mycket höga. Dessutom består området av ett
orört skogsområde utan påverkan från tätbebyggelse och industriverksamhet.
Lövesåsen och Korsmossen
Områdena kommer på tredje plats och utgörs till stora delar av våtmarker vilket medför
avledning av stora mängder grundvatten och därmed är områdena mindre lämpliga för en
deponi. Dessutom består båda områdena av orörda skogsområden.
Nya anslutningsvägar krävs för båda alternativen vilket medför höga kostnader. Dessutom är
avståndet mellan Kristinehed och Lövesåsen nästan 3 mil.
Bolaget bör visa hur lak-och dagvattenanläggning ska dimensioneras. En ritning över lak-
och dagvattenanläggningen samt en redogörelse för volymerna bör vara med. Bolaget bör
visa hur flödet på 1,5 liter per sekund och hektar till Trönningeån kan garanteras. Bolaget
bör även visa hur flödet på 1,5 liter per sekund och hektar till Trönningeån kan garanteras
vid ett 100-årsregn. Hela projekteringsområdets dagvatten ska inkluderas i analyser och
beskrivningar.
4(16)

I bilaga 2 till kompletteringen redovisas ingående hur dag- och lakvattenhanteringen vid
verksamheten kan komma att se ut. Flödet från anläggningen till recipienten beräknas uppgå
till ca 8 l/s och flödet kommer inte att förändras vid ett 100-årsregn. Lakvattenmagasinet för
farligt avfall deponin dimensioneras för att kunna hantera ett 100-årsregn.
Lakvattenmagasinet för deponin för icke-farligt avfall, återvinnings- och mellanlagringsytor
dimensioneras för ett 10-årsregn. I händelse av större regn än 10-årsregn, tillåts vattnet brädda
inom området för vattenhanteringen. Området för vattenhanteringen kommer att omgärdas av
en vall som anläggs så att den håller emot vattnet. Vattnet tillåts även gå bakåt i ledningsnätet
men det kommer inte tillåtas att gå upp på lagrings och behandlingsytorna. På detta sätt
kommer även ett 100-årsregn från deponin för icke-farligt avfall och övriga ytor att kunna
hanteras inom området.
2 Miljö- och hälsoskyddskontoret Halmstads
kommun
Miljö- och hälsoskyddskontoret har vid en genomgång av handlingarna kommit fram till att
ansökan bör kompletteras på 15 punkter. Nedan anges först den begärda kompletteringen
kursiv fet text och därefter följer HEM:s komplettering.
1. I ansökan bör specificeras vilka slag av farligt avfall som ska deponeras, varvid hela
EWC-koden bör anges. Saken har tagits upp vid tidigare prövningar av deponiverksamhet i
området.
HEM har sammanställt en lista över de slag av farligt avfall som kan komma att deponeras.
Listan anger även EWC koden för respektive avfall. Listan bifogas i bilaga C.
2. Det bör vara utrett och säkerställt att allt avfall som deponeras har genomgått tillräcklig
behandling att deponering är den återstående metoden för omhändertagande. Hur
säkerställs alt. verifieras detta?
Det finns inget formellt krav på att ”allt avfall som deponeras har genomgått tillräcklig
behandling och att deponering är den återstående metoden för omhändertagande”.
Enligt 14 § förordningen (2001:512) om deponering av avfall får:
”Endast avfall som har behandlats får deponeras. Med behandling avses användning av
fysikaliska, termiska, kemiska eller biologiska metoder, inklusive sortering, som ändrar
avfallets egenskaper så att dess mängd eller farlighet minskas, hanteringen underlättas eller
återvinning gynnas”.
Ovanstående innebär att det finns krav på förbehandling av avfallet för att få deponera avfallet
men inte att det genomgått ”tillräcklig behandling att deponering är den återstående metoden
för omhändertagande”. I deponiförordningen (2001:512) och NFS 2004:41 finns ytterligare
krav, vilket innebär att följande avfall inte får deponeras:
1 Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om hantering av brännbart avfall och organiskt avfall
5(16)

• Flytande avfall (avfall i flytande form men med undantag av slam)
• Avfall som är explosivt, frätande, oxiderande, brandfarligt
• Sjukvårdsavfall och annat kliniskt avfall som är smittförande
• Kemiska ämnen från forskning, utveckling och undervisning som inte är identifierade
eller vilkas effekter på miljö och hälsa är okända
• Utsorterat brännbart avfall och organiskt avfall med vissa undantag enligt NFS 2004:4
(t ex TOC-halt

Av 36-40 §§ i Naturvårdsverket föreskrifter om deponering av avfall framgår att
verksamhetsutövaren för deponin bl.a. skall:
• Kontrollera de handlingar som rör avfallet (§ 36).
• Okulärbesiktiga avfallet (§ 37).
• Avvisa avfallet och underrätta tillsynsmyndigheten om avfallet inte överensstämmer
med handlingarna (§ 38).
• Utfärda mottagningsbevis (§ 39).
• Upprätta en plan för kontroll av levererat avfall (§ 40).
Som verksamhetsutövare kommer HEM att kontrollera de handlingar som rör avfallet t.ex.
dokument angående den grundläggande karakteriseringen. HEM kommer även att okulärt
besiktiga avfallet i anslutning till infarten till deponin samt vid lossning. Den okulära
besiktningen kommer innefatta kontroll av att avfallet överensstämmer med handlingarna
gällande grundläggande karakterisering och överensstämmelseprovning. Om avfallet inte
överensstämmer med vad som beskrivs i handingarna kommer avfallet att avvisas och
tillsynsmyndigheten att underrättas. I särskilda fall kommer även stickprovskontroller med
provning av avfallet att ske.
HEM kommer att upprätta en plan för att kontrollera levererat avfall. Planen kommer att
innefatta fastställda dokumenterade rutiner för hur kontrollen ska gå till, rutiner för att
bedöma dokumentationen för avfallet samt förfarandet vid stickprovskontroller och provning
av avfallet i särskilda fall.
I de fall HEM själva är att betrakta som avfallsproducent t.ex. om förbehandling av avfallet
har gjorts på plats kommer HEM att utföra karakteriseringen av avfall som skall deponeras.
HEM vill även påpeka att deponering inte kommer att utgöra någon förenklad utväg för
kvittblivning av avfall. HEM har och kommer även fortsättningsvis att se på deponering som
en sista utväg och kostnaden kommer att användas som styrinstrument för att hålla
deponeringen på en låg nivå.
3. Närmare beskrivning av vilken komposteringsmetod man avser att välja i första hand vid
verksamheten bör anges. Vidare eftersom t.ex. kompostering av organiskt material som
rötslam kan medföra hög ammoniakavgång bör minsta kol/kväveförhållande anges vid
kompostering av organiskt material. Finns det skillnader vad gäller val av
komposteringsmetod och krav på olika slag av investeringar, ytor, byggnader, betongfack
etc. och därmed skillnader i kostnader, i så fall bör detta redovisas.
Som HEM angivit i ansökan kan kompostering komma att ske genom t. ex öppen
kompostering strängkompostering och sluten kompostering (boxkompostering, bagkompostering
och membrankompostering). Även andra typer av kompostering kan komma att
bli aktuell i framtiden då tekniken ständigt utvecklas. Vilken eller vilka metoder som slutligen
kommer att väljas beror till stor del på vilket avfall som skall behandlas. HEM kan därför inte
ange vilken komposteringsmetod som kommer att väljas i första hand.
Kol (C) och kväve (N) är två grundämnen som har stor betydelse för komposteringen. Kvoten
mellan kol och kväve (C/N) har betydelse för nedbrytningshastigheten och avgång av
ammoniak. Bakterier och svampar i komposten omsätter eller ”oxiderar” kol som energikälla
7(16)

och upptar kväve till proteinsyntesen. Vid högre kol/kvävekvot, dvs. överskott på kol, avtar
nedbrytningsförloppet. Vid lägre kol/kvävekvot dvs. överskott på kväve, avgår kväve i form
av ammoniak. Genom tillsats av kolrika strukturmaterial så som träflis, bark, torv, sågspån,
etc. kan kol/kvävekvoten justeras liksom också vattenhalt och struktur.
C/N-kvoten bör vara mellan 20-30:1 men kompostering fungerar vid C/N-kvot mellan 15-
40:1. Vid högre kvot avtar nedbrytningshastigheten och vid lägre kvot ökar kväveavgången.
Det bör dock påpekas att kol/kvävekvoten inte är något entydigt begrepp eftersom det kol och
kväve som finns i kompostmaterialet kan vara mer eller mindre tillgängligt för
mikroorganismerna.
I nedanstående tabell redovisas vilka huvudsakliga investeringar som krävs för olika metoder
av kompostering. Kostnaderna för investeringar är mycket svåra att beräkna då dessa bl.a. är
beroende av avfallstyp, avfallets sammansättning och vattenhalt m.m. En högre vattenhalt i
avfallet innebär bl.a. att mer strukturmaterial måste tillsättas vilket innebär en ökad
kompostvolym vilket kräver större anläggningar och högre kostnader.
Tabell 1. Översikt lämplig metod för olika avfall, investeringar och drift.
Metod Lämplig för Investeringar Drift
Öppen kompostering
utan styrd luftning
Kompostering med
styrd luftning
Park- och
trädgårdsavfall
Oljeföreorenade
massor
Park- och
trädgårdsavfall
Oljeföreorenade
massor
Boxkompostering Park och
trädgårdsavfall,
rötat slam,
organiskt avfall.
Bagkompostering Park och
trädgårdsavfall,
rötat slam,
organiskt avfall.
Membrankompostering Park och
trädgårdsavfall,
rötat slam,
organiskt avfall.
Asfalterad yta. Vid FA
tät yta. Uppsamling av
lakvatten.
Tak eller annat
nederbördsskydd kan
anordnas.
Asfalterad yta. Vid FA
tät yta. Uppsamling av
lakvatten.
Tak eller annat
nederbördsskydd kan
anordnas. Utrustning
för luftning.(rör, fläktar
och styrutrustning).
Hall med betongboxar.
Ventilation
Eventuellt filter för
rening av utgående luft.
Asfalterad yta.
Bagar.
Packningsmaskin.
Utrustning för
luftning.(rör, fläktar
och styrutrustning).
Betongfack täckt med
semipermeabel duk.
Utrustning för
luftning.(rör, fläktar
och styrutrustning).
8(16)
I huvudsak åtgår
energi till hjullastare
m.m.
Luftas med
hjullastare,
kompostvändare
Automatiskt system för
styrd luftning.
Luftas med
hjullastare,
kompostvändare.
Automatiskt system för
styrd luftning
Automatiskt system för
styrd luftning

4. Närmare beskrivning av vilken metod för jordtvätt man avser att välja i första hand bör
anges. Finns det skillnader vad gäller val av jordtvättsmetod och krav på olika slag av
investeringar, ytor, byggnader, vattenrening etc. och därmed skillnader i kostnader, i så fall
bör detta redovisas. Ska det exempel på jordtvätt som redovisas i ansökan betraktas som ett
åtagande?
Den i ansökan beskrivna jordtvätten utgör ett exempel på jordtvätt. HEM kommer att
kampanjvis hyra in en mobil jordtvätt för behandling av förorenade massor. Någon exakt
beskrivning av hur jordtvätten kommer att vara utformad är därför inte möjlig att ge.
Utformningen av jordtvätten är också beroende av vilken typ av massor som skall tvättas samt
graden av föroreningar och föroreningstyp. Nedan anges ett exempel på hur rening kan ske i
en mobil jordtvättsanläggning. Eftersom jordtvätten hyrs in kampanjvis föreligger inga
investeringskostnader för anläggningen.
1. Den förorenade jorden grävs upp av en grävmaskin och placeras i en hög. (första
steget endast aktuellt vid on-site sanering, ej aktuellt på HEM:s anläggning)
2. En hjullastare hämtar jorden och lägger den i tvättens matarficka.
3. Jorden matas in i en tank där den blandas med vatten. Därefter utsätts den för högt
tryck som gör att föroreningar skrubbas bort och hamnar i vattnet.
4. Jorden delas upp i två fraktioner, en grov och en fin. Vattnet från den grova fraktionen
sållas bort via ett avvattningsdäck. Den rena jorden matas ut och läggs i en hög. Efter
kontroll jorden kan jorden återanvändas.
5. Vattnet från avvattningsdäcket och de fina partiklarna pumpas till separatorn. Efter att
ett flockningsmedel tillsatts klumpar små partiklar och en del föroreningar ihop sig
och faller ner till botten. Det som blir kvar efter att vattnet separerats kommer att
deponeras.
6-7. Vattnet renas via olika filter, antalet och typ av filter är beroende av typ av
föroreningar, föroreningsgrad samt typ av massor.
8. Vattnet samlas i en vattentank. Vattnet återanvänds i systemet. Eventuellt
processvatten som inte kan återanvändas kommer att lämnas till mottagare som har
erforderliga tillstånd för att omhänderta processvattnet.
9. Elcontainer, härifrån styrs arbetet.
9(16)

Figur 1. Jordtvättens olika steg. Bilden hämtat från Svevias information om mobil jordtvätt.
5. Detaljerade ritningar av deponins utformning bör redovisas, åtminstone för de inledande
etapperna.
Se bilaga 3
6. Vilka material eller andra metoder kommer att användas för att säkerställa att ytorna för
hantering, mellanlagring och ytterligare behandling av avfall förblir täta – betong, asfalt, i
kombination med lera, gummiduk eller annat.
För att säkerställa att erforderliga ytor är täta kommer asfaltsbetong eller vältbetong användas.
Alternativa material utvecklas ständigt varför bolaget vill ha möjlighet att efter överenskommelse
med tillsynsmyndigheten även kunna använda andra material som uppfyller kravet
på täthet.
7. Karta/situationsplan över hela den planerade verksamheten i övrigt, förutom
deponiytorna, bör redovisas varvid det framgår vilka ytor och byggander och tekniska
installationer (reningsanläggningar, våg etc.) som skall finnas, var de placeras, hur de ska
disponeras, för vilka ändamål samt att det redovisas var de olika verksamheterna kommer
att bedrivas inom området. Vad de olika bearbetnings-/behandlingsverksamheterna utförs
kan även styra behovet bullerdämpande åtgärder, se nedan.
I bilaga 4 bifogas layouter på verksamheten vid maximal återvinningsverksamhet respektive
när deponin är fullt utnyttjad. Layouterna är exempel på hur verksamheten kan komma att se
ut. Bolaget kan inte redovisa exakt på vilken yta respektive verksamhet ska ske eftersom
verksamheten kommer att starta i mindre skala för att sedan utvecklas. Hur verksamheten kan
komma att förändras över tid har redovisats i ansökan, se figur 4 på sidan 13 i MKB:n.
10(16)

8. Risk för föroreningar och bästa möjliga rening bör redovisas. Vilka är kostnaderna för
de olika reningsalternativen av lakvatten som angetts under teknisk beskrivning?
Lakvattnets sammansättning borde ändå trots invändningar i ansökan, vara tillräckligt
känd för att möjliggöra val av tillräcklig rening, vilket även hänger samman med vilken
recipient som det ”renade” vatten ska släppas till. Vilken reningsmetod kan man förorda i
första, andra resp. tredje hand utav de som redovisats under alternativa reningsmetoder,
gällande de biologiska eller kemiska och fysikaliska, och vad blir kostnaden för respektive
metod? Kan lakvatten från farligt avfall resp. icke farligt avfall sambehandlas utan att
ytteligare rening skett utöver det redovisade? Eller är det i detta läge ytterligare rening ska
installeras och i så fall var i reningskedjan? Hur ställer man sig till att
vattenreningsanläggningen redan från början utrustas med ytterligare reningssteg utöver
det man åtagits sig, för att förhindra oförutsedd påverkan på recipienten?
Den förväntade dag- och lakvattensammansättningen har redovisats i ansökan tillsammans
med ingående data och beräkningar och redovisas under flik 10 till ansökan. Uppgifter om
dag – och lakvattnets sammansättning har hämtats från liknande verksamheter, dvs
återvinning och deponi, för att spegla den ansökta verksamheten. Bolaget anser att den
bedömning som gjorts ger en bra bild på hur dag- och lakvattnet kan förväntas se ut. De
invändningar som bolaget redovisat och miljö- och hälsoskyddskontoret hänvisar till grundar
sig i att verksamheten ännu inte finns.
Redovisad reningsteknik baseras på förväntad dag- och lakvattensammansättning, förväntad
reningsgrad samt med hänsyn till recipienten och miljökvalitetsnormerna som finns för
recipienten. Redovisad rening dvs, sedimentering/luftning→ oljeavskiljare→ filter →våtmark
är den metod som i första hand avses att användas. Som angivits i ansökan kan systemet vid
behov kompletteras med ytterligare reningssteg om så krävs. Bolaget anser det dock inte vara
skäligt att installera ytterligare reningssteg utöver de som beskrivits ovan vilket Miljö- och
hälsoskyddskontoret framställer i sitt yttrande. Om det krävs ytterligare rening ska
tillkommande reningssteg väljas för att uppnå bästa reningseffekt. Förses
reningsanläggningen med ytterligare steg som säkerhet innan anläggningen tagits i bruk finns
en överhängande risk att de aldrig kommer att användas alternativt att de inte får efterfrågad
effekt.
Lakvatten från farligt avfall respektive icke farligt avfall från deponierna kommer att
behandlas separat de första stegen. Vattnet samlas upp i separata magasin för IFA och FA
därefter leds det till separata oljeavskiljare och separata filter. Först därefter sammanblandas
vattnet i våtmarken. Se figur nedan, vilken är hämtad från sidan 38 i teknisk beskrivning.
11(16)

Figur 2. Principskiss, behandling av dag- och lakvatten.
Reningsmetoder som kan vara aktuella i andra och tredje hand är bevattning av
mark/växtsystem, SBR (sequenced batch reactor), kemisk fällning, indunstning, omvänd
osmos och ozonbehandling. Om föreslagna reningssteg skulle behöva kompletteras är det
vattnets sammansättning som avgör vilken teknik som användas.
Grov kostnadsuppskattning för redovisade reningsmetoder, priserna baseras på 2012-års
kostnadsläge och bedöms kunna variera upp till 50 %. Kalkylen baseras på att allt dag- och
lakvatten vid fullt utbyggd anläggning ska behandlas. Den kursiverade texten motsvarar i
ansökan redovisad reningsteknik.
Tabell 2 Kostnader för reningstekniker.
Reningsteknik Investeringskostnad (kr) Driftkostnad (kr)
Luftning sedimentering 2 500 000 100 000
Oljeavskiljare 200 000 50 000
Filteranläggning 4 000 000-8 000 000 400 000
Våtmark 2 700 000 100 000
Översilningsyta 1 300 000 100 000
SBR 5 000 000 -10 000 000 500 000
Kemisk fällning 1 500 000 2 000 000
Indunstning >10 000 000 5 500 000
Omvänd osmos 4 000 000- 8 000 000 500 000- 1000 000
Ozonbehandling 3 000 0000 2 000 000
12(16)

9. I och med den mångfacetterade hanteringen av olika avfall vid deponin (bl.a.
mellanlagring, behandling, kompostering och jordtvätt etc.) bör det redan i ansökan vara
bedömt om lakvattnet kan komma att ändra karaktär och om det kommer att uppvisa
förekomst av andra parametrar än vad som redovisats. Deponering av t.ex. brännbart
material har ju varit förbjuden under lång tid. Kompletterande uppgifter bör lämnas in.
Vilka ytterligare föroreningar kan förekomma i det lakvatten som nu skall avledas, har
man studerat förekomst och mängd av andra parametrar än de som har angetts i yrkandet
under prövotid? I yrkande avseende riktvärden för utsläpp av behandlat lakvatten under
prövotid saknas bl.a. zink och olja (oljeindex). Varför har dessa uteslutits? Kan yrkande om
riktvärdesnivåer föreslås för zink och oljeindex eller anses de onödiga? I så fall bör detta
motiveras.
För att göra en bedömning av hur dag- och lakvattnet kan komma att se ut från verksamheten
har uppgifter inhämtats från liknande verksamheter som i dag bedrivs. Anledningen till att
Renovas deponi Fläskebo valts ut är att det är en relativt ny deponi (anlades 2003). Fläskebo
bedöms därför vara ett relevant objekt att jämföra ansökt verksamhet med. På sidan 52 tabell
3 i miljökonsekvensbeskrivningen redovisas ytterligare parametrar utöver dem som yrkats
riktvärde på, och i flik 10 återfinns ytterligare ämnen som förväntas förekomma i dag- och
lakvattnet.
10. Större mängder kloridhaltigt vatten har redovisats i pågående deponi i Skedala och
kommer troligen att förekomma även här. Hur kan det renas/behandlas? Alternativt om det
släpps ut obehandlat vad blir det för effekter i recipienten? Kan yrkande om riktvärde
föreslås? Kan lakvattenflödet behöva begränsas eller stoppas vid lågvattenföring i
Trönningeån för att förebygga påverkan av förhöjd salthalt?
Se bilaga 5.
11. Har bromerade flamskyddsmedel undersökts vid pågående deponi i Skedala och om
inte, kan man komplettera med uppgifter om detta? Vid förekomst, bör det även utredas
behov av eventuell rening med förslag på metoder kopplat till kostnader.
Bromerade flamskyddsmedel används främst för att förebygga att ett material antänds samt att
förhindra spridning av brand. Flamskyddsmedel används huvudsakligen till att impregnera
olika plastmaterial men används också till textilier, trä och brandskyddsfärg. Materialen
används i sin tur för att tillverka en mängd olika produkter 2 . De vanligaste är elektriska och
elektroniska apparater och byggvaror. Andra produkter där de används är t.ex. fordon, möbler,
skyddskläder, tältdukar och gardiner.
Bromerade flamskyddsmedel har inte undersökts vid den pågående deponin vid Skedala. Att
ta kompletterande lakvattenprover från Skedala deponin avseende bromerade
flamskyddsmedel bedöms inte ge relevanta värden för bedömning av om lakvattnet vid den
nya deponin kommer att innehålla bromerade flamskyddsmedel.
2 Flamskyddsmedel – ett brännande problem. Kemikalieinspektionen, faktablad december 2000.
13(16)

Anledningen till detta är att Skedala är en gammal deponi som inte är konstruerad enligt
nuvarande bestämmelser och dessutom har reglerna kring vad som får deponeras förändrats,
bl.a. får inte organisk eller brännbart material längre deponeras.
HEM har därför eftersökt analyser av lakvatten från deponier som uppfyller nuvarande krav i
deponiförordnigen. Ett exempel på en sådan deponi är Renova ABs deponi, Fläskebo.
Deponin i Fläskebo används därför ofta som referensobjekt i många rapporter. Det har dock
inte gått att finna att bromerade flamskyddsmedel har analyserats i lakvattnet från deponin i
Fläskebo.
HEM har även eftersökt analysresultat av bromerade flamskyddsmedel i lakvatten från andra
deponier.
I rapporten ”Karakterisering av obehandlat lakvatten från Spillepengs avfallsanläggning”, har
SYSAV bl.a. sammanställt analysresultat av bromerade flamskyddsmedel tagna på utgående
lakvatten under Augusti 2006. Resultatet visar inte på några detekterbara halter av
flamskyddsmedel. Dock har detektionsgränsen vara hög

Figur 3. Dioxinhalter i rökgasreningsrester fån avfallsförbränningsanläggningar 1999 och 2006, ng/g
Figur 4, Dioxinhalt i slagg/bottenaska vid avfallsförbränningsanläggningar 2006. Värdet för Avesta ligger utanför
diagrammet och representerar inte normal drift.
Ovanstående halter av dioxiner i rökgasreningsrester och slagg/bottenaska kan jämföras med
riktvärdena för förorenad mark. Riktvärdet för känslig markanvändning är 0,02 ng/g och för
mindre känslig markanvändning 0,2 ng/g. Känslig markanvändning kan t.ex vara bostäder,
skolor och odlingsmark. Mindre känslig markanvändning kan t.ex. vara industrimark.
Vid studien 1999 undersökte också kunskapsläget gällande nedbrytnings- och
lakningsegenskaperna hos dioxiner i rester från avfallsförbränning. Man konstaterade då att
dioxiner i rökgasrester, och i ännu högre grad i slagg och bottenaska är hårt bundna till
partiklar. Under förutsättning att rökgasresterna hanteras korrekt, d.v.s. separat samt inte
kommer i kontakt med lösningsmedel, sker praktiskt inte någon utlakning.
HEM har eftersökt analyser av lakvatten från deponier som uppfyller nuvarande krav i
deponiförordnigen. Ett exempel på en sådan deponi är Renova ABs deponi, Fläskebo.
Deponin i Fläskebo används därför ofta som referensobjekt för nya deponier. Det har dock
inte gått att finna att dioxiner har analyserats i lakvattnet från deponin i Fläskebo.
15(16)

Utifrån ovanstående bedömer HEM att risken för utlakning av dioxiner från FA och IFA
deponin som mycket liten.
13. Vilka är kostnaderna för en anläggning för behandling av processvatten från jordtvätt
och kommer en sådan anläggning vara färdigställd i samband med att jordtvättning
påbörjas? Hur kommer en sådan anläggning att se ut enligt teknisk beskrivning?
HEM kommer kampanjvis hyra in en mobil jordtvätt för rening av förorenade massor De
jordtvättar som hyrs in kommer att ha anordningar för behandling av processvatten t. ex
separator och filter, så att processvattnet kan återanvändas i tvättanläggningen, se även punkt
6-7 i svar på fråga 4. Eventuellt processvatten som inte kan återanvändas kommer att lämnas
till mottagare som har erforderliga tillstånd för att omhänderta processvattnet.
14. Det bör anges hur stora luftnings- och sedimenteringsbassängerna kommer att vara
samt att man även redovisar hur lång uppehållstiden beräknas att bli i resp bassäng.
Se bilaga 2.
15. Beträffande åtgärder mot buller bör bolaget ange vilka åtgärder man i första hand åtar
sig att utföra och vilka som kan vidtas i andra hand. Kostnaderna för åtgärderna bör
redovisas när flera alternativ diskuteras.
Bullrande utrustning kommer att placeras inom verksamheten så att påverkan på omgivningen
minimeras. Det kan t ex ske genom att upplagshögar utnyttjas som skydd samt att hänsyn tas
till vindriktningen. Det är dessutom relativt stort avstånd till närmsta bostadshus, >500 meter
och till närmsta bostadsområde är avståndet >1200 meter varför buller från verksamheten
inte bedöms vara ett problem. Kraven för nyetablerad industri kommer att innehållas.
Bilagor
Bilaga 1 Kompletterande lokaliseringsutredning med bedömning av
lokaliseringsalternativ
Bilaga 2 Dag- och lakvattenhantering
Bilaga 3 Deponins utformning
Bilaga 4 Layout
Bilaga 5 Klorider
16(16)