Fältbiologen 1/2012.pdf - Fältbiologerna
Fältbiologen 1/2012.pdf - Fältbiologerna
Fältbiologen 1/2012.pdf - Fältbiologerna
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
1/2012<br />
I din närhet
ind en gräskrona<br />
1<br />
Plocka en stor bukett långa grässtrån med fina ax.<br />
Välj ett långt (ca 20 cm) och grovt grässtrå att börja med.<br />
Håll axet i vänster hand med strået pekande mot höger.<br />
3<br />
Vik upp stjälken på baksidan.<br />
5<br />
Upprepa sedan steg 2–4 tills flätan är så lång som<br />
du vill ha den.<br />
7<br />
Slut flätan till en ring, låt avslutningen med<br />
stjälkarna vara på insidan. Håll ihop ringen.<br />
Här kan du använda dig av en klädnypa<br />
alternativt ta hjälp av någon annan.<br />
2<br />
4<br />
6<br />
8<br />
Lägg ett grässtrå på det första<br />
med axet pekande uppåt.<br />
Vik stjälken fram över sig själv så att den ligger parallellt<br />
med den första stjälken.<br />
Knyt fast en tråd efter det sista grässtrået så att det sitter fast,<br />
vira tråden runt stjälkarna som sticker ut i slutet. Avsluta med<br />
att knyta fast tråden.<br />
Knyt fast en tråd runt kransen och stjälkarna<br />
på insidan så att de sitter ihop. Fortsätt<br />
vira tråden runt kransen och stjälkarna tills<br />
stjälkarna är helt fästa vid kransen. Avluta<br />
med en knut. Fäst 4 långa trådar i kransen<br />
som du kan hänga upp din gräskrona i.<br />
Du kan också fläta gräs runt en stomme gjord<br />
av en gren eller en ståltråd. Då får du en mer<br />
stabil konstruktion.<br />
Några arter som är lätta att binda gräskronor av: hundstarr, rödven, bergslok, kruståtel, knylhavre, hundäxing, smörblomma, ängsgröe och timotej.
Manifestationer och civil olydnad 8<br />
Allt du behöver veta om aktioner<br />
Träden skymmer skogen 12<br />
Men det finns hopp för även för skogsbruket<br />
Tid för fladder 16<br />
Håll reda på när fjärilarna flyger<br />
Vilse i mossan 18<br />
Där finns en hel värld i miniatyr<br />
Svinbra 20<br />
Vildsvinen stortrivs i Sverige<br />
22<br />
5<br />
FÄLTBIOLOGEN<br />
är <strong>Fältbiologerna</strong>s medlemstidning som utkommer med fyra nummer per år och<br />
distribueras gratis till alla medlemmar. Skolor och andra intresserade kan beställa<br />
prenumeration för 250 kr/år. Tidningen <strong>Fältbiologen</strong> produceras av en ideellt<br />
arbetande redaktion. Redaktionen tar sig rätten att redigera inkomna texter.<br />
Texter och bilder som publiceras i tidningen publiceras även på <strong>Fältbiologen</strong>s<br />
hemsida www.faltbiologerna.se/faltbiologen. För icke beställt material ansvaras ej.<br />
Prenumeration eller adressändring: info@faltbiologerna.se<br />
Adress: <strong>Fältbiologen</strong>, Brunnsgatan 62, 802 52 Gävle.<br />
Ansvarig utgivare: Lars Axelsson<br />
OMSLAG<br />
Framsida: Martin Arvidsson<br />
Sidan 2: Hilde Christiansen-Meijer, Lisa Behrenfeldt och Magnus Bjelkefelt<br />
Baksida: Magnus Bjelkefelt<br />
4<br />
26<br />
12<br />
8<br />
7<br />
24<br />
Alltid i <strong>Fältbiologen</strong>:<br />
innehåll<br />
Tips och notiser 4<br />
Blodsugare, persisk blåklocka och vargvalpsmiss<br />
Hotspot 6<br />
Som man sår får man skörda<br />
Aktionsbild 7<br />
Jättegiftiga jättebebisar<br />
Minifältis 22<br />
Starta en fjärilsfarm<br />
Kultur 24<br />
Tågrån och kollapser<br />
Krönika 25<br />
Mat är också politik<br />
Experten 25<br />
Bli kung över ängen<br />
Internt 26<br />
Ny ordförande och nya klubbar samt debatt<br />
REDAKTIONEN<br />
Lisa Behrenfeldt, Magnus Bjelkefelt, Jennie Wadman, Kristin Axelsson,<br />
Jenny Luukkonen, Alva Anderberg, Svante Hansson.<br />
Mejl till redaktionen: redaktion@faltbiologerna.se<br />
TAcK FöR ER MEDvERKAN<br />
Linnéa Andersson, Felicia Lindh, Kleo Bartilsson.<br />
2<br />
TRYcKINFO<br />
Tryck: Risbergs Information & Media AB<br />
Papper: Multi Art Matt 115 g, Svanenmärkt<br />
Upplaga: 4 000 exemplar<br />
www.faltbiologerna.se/faltbiologen<br />
16<br />
18<br />
22<br />
<strong>Fältbiologen</strong> 1/2012 | 3
ledare och notiser<br />
Ofrivilliga<br />
husdjur<br />
Jag fick tre krukväxter av min pappa i somras. Strax efter<br />
det började flera av mina andra växter att må dåligt.<br />
Deras blad gulnade och vissnade bort. På undersidan av<br />
bladen fanns spår i form av små svarta lortar och många<br />
blad fick små silvriga strimmor där de blivit plundrade på<br />
växtsaft. Bovarna gömde sig i bladvecken så mycket de kunde<br />
men någon gång kunde jag se en liten svart insekt kila runt.<br />
Jag hade fått trips.<br />
Jag hade noterat att två av de växter jag fått från pappa hade<br />
små bruna fläckar på bladen men tänkt att det inte var något<br />
konstigt med det. Efter att tripsen härjat bland mina växter i<br />
två månader fattade jag plötsligt misstanke även mot de bruna<br />
fläckarna . Kanske var det inte bara trips jag hade fått. Jag tittade<br />
närmare på fläckarna och såg att de buktade ut lite. När<br />
jag pillade på en fläck lossnade den. Det var inte bladen som<br />
var bruna, det var något som satt på dem. En Google-sökning<br />
senare hade jag lärt mig att de här djuren heter sköldlöss och<br />
att de kan lägga tusentals ägg under sina sköldar.<br />
Numera har jag ofrivilligt sorgmyggor som husdjur. De<br />
är relativt oförargliga och tycks tillbringa det mesta av sin<br />
aktiva tid med att flyga runt bland mina krukväxter eller<br />
försöka ta sig ut genom fönsterrutorna. När jag lagat mat och<br />
lagt upp på tallriken händer det ofta att en sorgmygga kommer<br />
flygande, landar i maten och klibbar fast i vätskan, totalt<br />
hjälplös. Evolutionen verkar inte helt ha anpassat dem till att<br />
klara faror i form av linsgrytor. De verkar dock intresserade av<br />
ny teknik och tillbringar gärna en stund med att promenera<br />
omkring på min datorskärm och insupa det välgörande ljuset.<br />
Själv njuter jag mest av ljuset under den fem minuters promenad<br />
jag tar mellan min lägenhet och universitetet några<br />
gånger om dagen. Vårsolen gör att det händer något i mig.<br />
Vinterns stress sjunker undan och jag känner mig lugnare<br />
inombords än på länge. Samtidigt får jag ny energi och lust<br />
att upptäcka. Våren är för mig en tid av upptäckter. Plötsligt<br />
känns den närmaste omgivningen så mycket mer intressant.<br />
En rabatt som jag knappt noterat fanns börjar grönska och<br />
tidigare oansenliga gräsplättar lockar mig att lägga mig och<br />
njuta av värmen. Varje yrvaken fluga och varje förbifladdrande<br />
fjäril är speciell.<br />
I det här numret av <strong>Fältbiologen</strong> rör vi oss i din närhet. Vi<br />
studerar fjärilar, vi dyker ner i mossornas rike och vi sätter<br />
avtryck i vår omgivning genom våra beslut och hur vi agerar<br />
. Vad har du i din närhet? Och vad vill du ha i din närhet?<br />
4 | <strong>Fältbiologen</strong> 1/2012<br />
Kristin Axelsson<br />
redaktionen<br />
Svår vinter för fästingarna<br />
I januari–februari var det en längre period som var kall<br />
samtidigt som snötäcket var tunt. Det är det sämsta möjliga<br />
vädret för övervintrande fästingar. De håller till en bit ner i<br />
marken, där de är väl skyddade från kyla så länge det finns<br />
ett isolerande snötäcke. När det blir kallt utan att det finns<br />
ett sådant tränger kylan ner och gör att det blir djup tjäle.<br />
Därför har många fästingar troligtvis frusit ihjäl i år. Det<br />
finns dock inga garantier för att fästingarna kommer att<br />
vara färre än vanligt i sommar. Om vädret blir gynnsamt<br />
tar de snabbt igen vinterns förluster.<br />
Från 6 grader till<br />
180 graders sväng<br />
Den brittiske journalisten och författaren<br />
Mark Lynas blev ett internationellt<br />
namn inom klimatrörelsen efter att ha väckt många<br />
till medvetenhet om den globala uppvärmningen med<br />
böcker som Oväder och 6 grader. Nu har han gjort en<br />
total u-sväng i sin samhällsanalys vilket framgår av<br />
hans senaste bok Guds utvalda art – Hur planeten kan<br />
överleva oss. Tidigare befann han sig i miljörörelsens<br />
mittfåra och pläderade för småskalighet, ekologisk odling<br />
och förnyelsebar energi. Nu propagerar han istället<br />
för genteknik, kärnkraft och så kallad ”geoengineering”<br />
som innebär att man genom tekniska lösningar<br />
försöker sänka jordens medeltemperatur. Numera har<br />
Mark Lynas tappat tilltron till att människors beteendeförändringar<br />
kan lösa miljöproblem och han anser<br />
till och med att miljörörelsens kärnkraftsmotstånd har<br />
mycket negativa konsekvenser för miljön då det berett<br />
marken för ökad kolkraftsanvändning.<br />
Foto: Marie Andersson, Umeå universitet
Vargvalparna blev<br />
kvar på djurparken<br />
Under vintern var det meningen att<br />
vargvalpar från djurparker skulle placeras<br />
ut i vilda vargflockar. Det är en del i<br />
Naturvårdsverkets regeringsuppdrag för att<br />
förbättra den genetiska variationen inom<br />
den svenska vargstammen. Förberedelserna<br />
har dock visat sig vara förgäves då vädret inte<br />
varit gynnsamt för projektet. Den snöfattiga<br />
vintern har kraftigt försvårat vargspårning<br />
och märkning av lämpliga vargtikar som<br />
skulle ha tjänat som adoptivmammor till<br />
djurparksvalparna.<br />
Glöm inte att<br />
sätta potatisen!<br />
Kebnekaise<br />
förorenat<br />
av flygfotogen<br />
Det norska Herculesplanet<br />
som störtade i Kebnekaise i mitten<br />
av mars beräknas ha innehållit 8<br />
000 liter miljöfarligt flygfotogen. Fotogenen spriddes<br />
över ett stort område i bergsmassivet, bland<br />
annat är glaciären Rabots drabbad. Flygbränslet<br />
består av flera giftiga ämnen men miljöeffekterna<br />
lär dämpas när bränslet späds ut med vatten och<br />
rinner ned från glaciärerna.<br />
Vardagsnatur – 90 arter på 14 språk<br />
Daggmask på finska, koltrast på arabiska eller blåklocka på persiska? I boken Vardagsnatur<br />
– 90 arter på 14 språk finns bilder och namn på närnaturens vanligaste arter angivna<br />
på svenska och latin, arabiska, persiska, nordkurdiska, sydkurdiska, BKS (=bosniska,<br />
kroatiska, serbiska), engelska, tyska, franska, spanska, finska, norska och danska.<br />
Boken kostar 125 kr plus porto och kan beställas via Studiefrämjandet i Uppsala.<br />
Gifter<br />
förvillar bin<br />
tips och notiser<br />
Franska forskare i har kommit fram<br />
till att orienteringsförmågan hos bin störs<br />
av vanliga insektsgifter som används inom<br />
jordbruket. Detta får till konsekvens att de får<br />
svårt att hitta tillbaka till kupan och löper två<br />
till tre gånger så står risk att avlida jämfört med<br />
bin som inte utsatts för insektsgift. En brittisk<br />
studie visar också att bisamhällen som exponerats<br />
för bekämpningsmedel har samlat in mindre föda<br />
och dessutom regenererat färre bidrottningar. Det<br />
står dock klart att insektsgifter inte ensamma<br />
ligger bakom den bidöd som brett ut sig<br />
under senare år. Parasitangrepp är<br />
också en vanlig orsak till att<br />
bi samhällen slås ut.<br />
Lien slår allt<br />
Lienätverket startades 2008 och jobbar för att<br />
skapa intresse och kunskap kring liar och slåtter.<br />
Hemsidan www.lienatverket.se innehåller<br />
en del viktiga länkar och annat<br />
intressant, men framförallt finns<br />
där en pdf-handbok med allt du<br />
behöver veta om ergonomi,<br />
orv, slipning, slåttertyper,<br />
naturvård och mycket<br />
mycket mer.<br />
<strong>Fältbiologen</strong> 1/2012 | 5<br />
bild: Rune Stenholm Jakobsen
hotspot Inte behöver du sticka till latinamerikanska djungler eller bli ett mygghärdigt överlevnadsproffs för att<br />
uppleva häftig natur! <strong>Fältbiologen</strong> tipsar här om platser i Norden med spännande djur, växter och landskap.<br />
Rotsellerin såddes redan i slutet av februari. Nu ska de små plantorna ut på åkern. Terez (längst till höger) på traktorn<br />
tillsammans med de två andra WWOOF-volontärerna Huny och Camille.<br />
Jord under naglarna<br />
text: Terez Bergfeldt foto: Karin Berlin<br />
Det ska sås och vattnas, rensas ogräs och skördas. Men ju fler händer det<br />
är som hjälps åt desto lättare och roligare blir det. Ramsjö gård är en av alla<br />
ekologiska gårdar runt om i världen som tacksamt tar emot dig som längtar<br />
efter att sätta spaden i jorden.<br />
Det är en kylig morgon i början<br />
av maj och jag har gått upp<br />
kring halv sju för att hinna<br />
vattna småplantorna innan<br />
frukost. Inne i växthusen trängs de i sina<br />
brödbackar – kål, broccoli, blomkål, olika<br />
sorters sallad och en och annan kryddväxt.<br />
Det är ont om plats för att manövrera mellan<br />
raderna och det gäller att se upp så inga<br />
plantor går en för tidig död till mötes under<br />
vattenslangen.<br />
I den gamla lagården huserar numera<br />
tomat-, paprika- och aubergineplantor.<br />
6 | <strong>Fältbiologen</strong> 1/2012<br />
Lukten av de hundratals tomatplantorna<br />
ligger tät i luften. Varje kruka får sig en<br />
välförtjänt dusch innan jag beger mig in till<br />
köket och frukosten med de andra.<br />
Växthusen fulla av plantor i väntan<br />
på sommaren finns på Ramsjö Gård<br />
i Björklinge. Från februari till december<br />
2009 var jag där som praktikant och hjälpte<br />
till med gårdens alla sysslor, i utbyte mot<br />
mat, husrum och mängder av kunskaper<br />
om odling.<br />
Karin och Anders Berlin har drivit<br />
Ramsjö Gård ekologiskt sedan 80-talet.<br />
Idag odlas ett trettiotal olika grönsaker,<br />
och i gårdsbageriet bakas bröd på eget mjöl.<br />
Grönsakerna säljs i så kallade andelskorgar,<br />
vilka fullpackade med säsongens grönsaker<br />
varje eller varannan vecka levereras till prenumeranter<br />
i Uppsala och Björklinge.<br />
Gården tar året runt emot volontärer från<br />
hela världen. De flesta stannar mellan två<br />
och fyra veckor, men det går även att vara på<br />
gården en längre tid. Det är genom nätverket<br />
WWOOF (Willing Workers On Organic<br />
Farms) som volontärer och gården kommer i
kontakt med varandra. Genom att bli medlem<br />
i WWOOF kan en få kontaktuppgifter<br />
till gårdar över hela världen. Det går även<br />
att ta kontakt direkt med Karin på Ramsjö<br />
Gård om en vill komma dit som volontär.<br />
Att jobba som volontär är en fantastisk<br />
möjlighet att få prova på ekologisk odling,<br />
följa säsongernas växlingar och se hur ett frö<br />
blir till en tomat. Att arbeta och bo tillsammans<br />
med de andra volontärerna ger även<br />
små glimtar av andra länder och kulturer,<br />
utan att en själv behöver resa utomlands.<br />
Det är en tillvaro i ständig förändring,<br />
full av hårt men meningsskapande arbete,<br />
många skratt och språkliga utmaningar.<br />
Den kyliga majmorgonen är det premiär<br />
för utplantering på friland. Rotsellerin<br />
är först ut, en grönsak som brukar väcka<br />
stark avsmak hos många. Hatare av rotselleri<br />
göre sig dock icke besvär idag, det<br />
är bortåt tvåtusen plantor som varsamt<br />
men bestämt ska ner i jorden. För tillfället<br />
är vi fyra volontärer på Ramsjö: Camille<br />
från Australien, Malin från Sverige, Huny<br />
från Sydkorea och så jag. Eftersom regnet<br />
hänger i luften drar vi på oss regnkläder och<br />
stövlar innan vi börjar lasta traktorn full<br />
med rotselleri. Att regnmolnen drar ihop<br />
sig är dock helt enligt planerna, direkt efter<br />
utplantering är plantorna känsliga mot uttorkning<br />
och behöver en rejäl bevattning<br />
för att de ska börja rota sig.<br />
Tre av oss tar plats på ”karusellsätena”<br />
bakefter traktorn, som rattas av Anders.<br />
Den fjärde volontären ska följa efter och<br />
rätta till plantor som inte kommit ner ordentligt<br />
i jorden. Och sedan kör vi, i lägsta<br />
möjliga hastighet rullar traktorn framåt<br />
medan vi så taktfast vi kan stoppar ner<br />
planta efter planta i jorden.<br />
Sent på eftermiddagen är vi färdiga och<br />
kan skåda ut över rotselleriåkern. Det<br />
känns mäktigt att ha varit med hela vägen i<br />
plantornas utveckling från frö, via omplantering,<br />
till utplantering och så småningom<br />
(men inte förrän i oktober) även skörd.<br />
Som avslutning på en intensiv dag går<br />
jag bort till bäcken som rinner förbi gården<br />
för ett svalkande kvällsdopp. Det gäller att<br />
ladda batterierna, för imorgon väntar en ny<br />
dag med vattning, omplantering, sådd och<br />
växthusbygge. •••<br />
Länkar:<br />
www.ramsjogard.net<br />
www.wwoof.org<br />
www.wwoof.se<br />
Förgiftade<br />
text: Ellinor Scharin foto: Kleo Bartilsson<br />
aktionsbild<br />
Den 5 januari samlades fältbiologer från hela<br />
Sverige i Stockholm för att kräva skärpning i<br />
kemikalielagstiftningen. Utklädda till bebisar<br />
i skyddsdräkt kröp vi över Sergels torg och<br />
bad om att inte matas med farliga kemikalier. Aktionen<br />
genomfördes i samband med riksårsmötet i Järna som även<br />
i övrigt erbjöd många sidoaktiviteter på temat kemikalier<br />
och föroreningar. Målet med aktionen var att uppmana till<br />
skärpt kemikaliepolitik, bland annat med anledning av att<br />
dessa frågor ska behandlas av EU-kommissionen senare i vår.<br />
Fria Tidningen och Länstidningen Södertälje rapporterade<br />
från aktionen.<br />
Vad som är särskilt alarmerande är att inte ens fem procent<br />
av kemikalierna vi använder är undersökta. Man vet särskilt<br />
lite om riskerna när olika kemikalier samverkar. Forskare<br />
ser tydliga samband mellan den ökande kemikaliekonsumtionen<br />
och bland annat sänkt fortplantningsförmåga,<br />
ökade fall av cancer, koncentrationssvårigheter, fosterskador,<br />
beteenderubbningar och nervskador. Därför är det viktigt<br />
att uppmärksamma beslutsfattare och allmänhet på detta<br />
osynliga miljöproblem som utgör en fara för både människor<br />
och natur.<br />
<strong>Fältbiologen</strong> 1/2012 | 7
AKTION åT<br />
FOLKET!<br />
text: Miahabo Berkelder och Salomon Abresparr bild: Mia Fernau<br />
Världen är ett jävla skitställe, tänker vi alla nog<br />
ibland. Men då är det upp till dig att göra något åt<br />
det! <strong>Fältbiologen</strong> guidar dig till hur du kan göra en fett<br />
grym aktion och med den göra skillnad.<br />
8 | <strong>Fältbiologen</strong> 1/2012<br />
En aktion är ett lysande sätt att göra<br />
sin röst hörd. Samla ihop några<br />
andra och diskutera igenom vad ni<br />
vill göra. Vad är målet med aktionen?<br />
När och var ska aktionen äga rum för<br />
att få störst effekt?<br />
För att genomföra en lyckad aktion kan ni<br />
lika gärna vara två personer som trehundra.<br />
Det beror alldeles på vad ni tänker göra. Slår<br />
ni till vid rätt tillfälle kan en aktion med tre<br />
personer få långt mycket mer uppmärksamhet<br />
än en stor demonstration.<br />
Sjysta grejer att använda vid en aktion är<br />
banderoller, flygblad och kanske något visuellt<br />
eller något som låter, för att väcka folks<br />
uppmärksamhet. Banderolltyger, till exempel<br />
gamla lakan, är lätta att hitta i second<br />
hand-affärer och flygblad kan ni skriva ut<br />
på närmsta skrivare.<br />
Du har all rätt i världen att göra aktioner.<br />
Att demonstrera är varken olagligt, farligt<br />
eller konstigt. Se det snarare som en skyldighet<br />
att uttrycka dina åsikter! Ni behöver<br />
inget polistillstånd för att göra en aktion –<br />
demonstrationsfriheten ligger i den svenska<br />
grundlagen och är en av våra starkaste lagar.<br />
Det går alldeles utmärkt att ordna aktioner<br />
utan tillstånd. Polisen kan be er att flytta på<br />
er om ni stör allmän ordning eller innebär en<br />
säkerhetsrisk. Men annars är polisen oftast<br />
tillmötesgående. Tillstånd kan vara bra om<br />
ni ska göra något större och vill vara helt<br />
säkra på att ni får vara kvar, för med ett tillstånd<br />
kan polisen inte lika lätt be er flytta på<br />
er, även om ni stör allmän ordning.<br />
Arrangerar ni en stor demonstration med<br />
hundratals deltagare som ska marschera mitt<br />
i biltrafiken är det praktiskt med ett tillstånd,<br />
för då ser polisen ofta till att fösa undan bilarna.<br />
Men som sagt, är det knappt om tid<br />
och ni har lust att göra något spontant ska<br />
inte avsaknad av polistillstånd hindra er, det<br />
går oftast utmärkt utan.<br />
För att söka polistillstånd går ni in på polisen.se,<br />
klickar er fram till ”service” och ”tillstånd”,<br />
väljer län och fyller i en ansökan. Det<br />
kan ta runt två veckor tills ni får tillståndet,<br />
så det är bra med lite framförhållning. De<br />
väntar ofta med att kolla på ansökan tills<br />
någon har satt in en avgift på ett par hundralappar<br />
på polisens konto. Om ni känner<br />
er osäkra kan ni ringa polisen och då är de<br />
ofta behjälpliga, särskilt om ni låter hjälplösa<br />
i telefonen.
Använd media<br />
Med en aktion kan ni påverka dem som<br />
ser eller hör aktionen på plats. Men får ni<br />
media att rapportera om aktionen får ni<br />
plötsligt ut ert budskap till många, många<br />
fler!<br />
Skriv ett pressmeddelande och kontakta<br />
media i lagom tid, typ en vecka innan, så<br />
de hinner förbereda sig. Skicka sedan en<br />
påminnelse samma dag som aktionen. Om<br />
det är en spontan aktion går det ofta bra<br />
att höra av sig på morgonen samma dag.<br />
Klockan sju på morgonen är den bästa tiden<br />
att skicka pressmeddelandet. Då kommer<br />
det högst upp i mejlkorgen när journalisterna<br />
som ska läsa meddelandet kommer<br />
till jobbet. I pressmeddelandet skriver ni<br />
kortfattat när och var ni ska vara, vad ni<br />
tänker göra och varför. Journalister är stressade<br />
människor, så försök att vara kort och<br />
koncis. Samtidigt är det viktigt att all värdefull<br />
info finns med. Det är bra att skriva<br />
ett färdigt citat i pressmeddelandet som<br />
journalisterna kan använda. Då är chansen<br />
större att ni får fram just det ni vill säga.<br />
Väl på plats när aktionen äger rum kan<br />
det lätt bli nervöst. Förbered några rader ni<br />
kan säga när ni får en mikrofon upptryckt<br />
under näsan. Kom ihåg att media vill veta<br />
vad just ni har att säga, det är därför de är<br />
där. Det är ni som är kungar över media.<br />
Men media kan ibland ställa konstiga frågor<br />
för att vinkla det på ett visst sätt. Svara<br />
så att ni får fram det ni tycker är viktigt,<br />
och strunta i om ni inte svarar exakt på frågan.<br />
Med andra ord, ni kan alltid använda<br />
er av så kallade politikersvar!<br />
Vi skapar också vår egen media! Skriv<br />
en nyhet på <strong>Fältbiologerna</strong>s hemsida om<br />
aktionen och sprid på Facebook så får fler<br />
reda på vad ni åstadkommit.<br />
Civil olydnad<br />
Att öppet bryta mot lagen för att protestera<br />
mot det som är fel kallas civil olydnad. Det<br />
har använts effektivt många gånger genom<br />
historien. Greenpeace är ett exempel på en<br />
cool miljöorganisation som använder sig<br />
systematiskt av civil olydnad för att uppmärksamma<br />
olika källor till miljöproblem.<br />
Även <strong>Fältbiologerna</strong> använder sig av civil<br />
olydnad när vi känner att det behövs. Det<br />
kan vara ett mycket effektivt sätt att påverka,<br />
på samma gång som det är otroligt<br />
kontroversiellt att bryta mot lagen. Civil<br />
olydnad är perfekt för er som är lite mer<br />
erfarna, som är medvetna om vad ni ger er<br />
in på. Det är ett fantastiskt sätt att känna<br />
att ni gör skillnad.<br />
Miahabo minns …<br />
Min första aktion någonsin, hösten 2008, stormade jag Göteborgs kommunfullmäktige<br />
tillsammans med fem andra tjejer. Vi ville uppmärksamma och protestera mot byggandet<br />
av Marieholmstunneln, en fet och fruktansvärd motorväg som ska byggas i<br />
Göteborg. Utklädda till suffragetter (brittiska kvinnorättskämpar) klev vi helt sonika in<br />
mitt under kommunfullmäktiges möte. Vi vecklade ut en banderoll och höll ett tal om<br />
motorvägens konsekvenser för klimatet innan vi föstes ut ur salen. Utanför dansade<br />
vi fram på gatorna. Vilken aktion det blev! Många, långa timmar hade vi planerat, vilket<br />
vi fick lön för när vi lyckades så bra samt blev publicerade i både GP och GT.<br />
Salomon minns …<br />
Vargmanifestationen i februari 2011. Vi protesterade mot hetsjakten på den<br />
utrotningshotade vargen och samlade ihop 300 personer som gick i ett stillsamt<br />
begravningståg genom Stockholm. Vi var omkring 60 fältbiologer och<br />
resten var vanligt folk som slöt upp efter att vi gjort ett Facebookevenemang<br />
och satt upp stora affischer om manifestationen på stan. Vi var svartklädda<br />
och sorgsna. Vi bar 20 kistor, en för varje dödsdömd varg. Kistorna hade vi<br />
snickrat och målat och de gav vi sedan bort till de ledande riksdagspolitiker<br />
som tagit beslut om jakten. Vår manifestation blev en världsnyhet, vi hittade<br />
till och med en bild på begravningståget i en indisk dagstidning.<br />
Manifestation<br />
En manifestation betyder att en grupp<br />
människor samlas på ett ställe för att tillsammans<br />
protestera eller informera om<br />
något. I samband med manifestationen<br />
kan ni hålla tal, sjunga sånger, spela teater<br />
och dela ut flygblad. Det här är en perfekt<br />
aktion för nybörjare, och ett bra sätt att<br />
påverka politiker och informera vanliga<br />
människor om något.<br />
Manifestationer är ett vanligt medel för<br />
att uppmärksamma en fråga, opinionsbilda<br />
eller att påverka i samband med ett beslut<br />
i riksdagen eller kommunfullmäktige. Är<br />
det en stor manifestation på gång kan det<br />
vara lägligt att söka polistillstånd, är det<br />
en mindre manifestation kan man oftast<br />
köra ändå.<br />
<strong>Fältbiologen</strong> 1/2012 | 9
Flashmob<br />
En flashmob betyder att en grupp människor,<br />
vanligtvis på ett torg eller i ett köpcentrum,<br />
plötsligt gör något oväntat, till<br />
exempel utför en dans eller lägger sig ned<br />
och spelar döda. Detta är ett otroligt kreativt<br />
och spännande sätt att få människor att<br />
stanna upp och tänka till. En flashmob är<br />
också väldigt praktisk eftersom man oftast<br />
inte behöver så mycket förberedelser i form<br />
av tillstånd, material och så vidare. Med en<br />
flashmob kan man förmedla sitt budskap på<br />
platser där stora manifestationer inte passar.<br />
Risken att bli tillsagd eller bortförd är inte<br />
heller stor då man försvinner in i folkvimlet<br />
direkt efter.<br />
Slå till när det är så mycket folk som<br />
möjligt i rörelse. Lönefredagar eller lördagar<br />
brukar vara perfekta, särskilt under<br />
december. Vill ni med flashmoben beröra<br />
ett särskilt ämne kan det vara bra att göra<br />
aktionen i samband med att en debattartikel<br />
publiceras eller att ett beslut ska tas<br />
eller nyss har tagits. Var kreativa! Bjud in<br />
så många som möjligt, via sms, Facebook,<br />
affischer, flygblad, på skolan. En flashmob<br />
tar oftast inte mer än tio minuter vilket gör<br />
att många gärna ställer upp och deltar.<br />
10 | <strong>Fältbiologen</strong> 1/2012<br />
Miahabo minns …<br />
Hösten 2010 gjorde vi i Ume Fältbiologer en grym aktion på köpfria dagen. Klockan<br />
fem på morgonen sågs vi, mörkt och snålblåst var det, fingrarna frös till is när vi<br />
kämpade med tejpen. Vi tejpade för dörrarna till köpcentrumen. Med oss hade vi<br />
affischer med texten ”STÄNGT PÅ GRUND AV KLIMATFÖRÄNDRINGAR”. På affischerna<br />
fanns även en text som förklarade kopplingen mellan överkonsumtion och<br />
klimatförändringar. Nyheten om aktionen publicerades i både tidningar och radio.<br />
Adbusting<br />
Att förändra något i staden, reklamen eller<br />
på vägskyltarna – kanske måla ett storföretags<br />
skyltar rosa, eller något annat kreativt<br />
som får människor att stanna upp och tänka<br />
till – kan kallas för adbusting eller gatukonst.<br />
Att vara kreativ i staden, helt enkelt.<br />
Adbusting passar bra om ett kasst företag<br />
(till exempel Vattenfall som utger sig för att<br />
vara klimatbra när de i själva verket äger<br />
massvis med kolkraftverk i Tyskland) har<br />
en stor reklamkampanj på gång eller om<br />
en matbutik gör reklam för tigerräkor eller<br />
oxfilé – två produkter som innebär miljökatastrof.<br />
Natten är gatukonstnärens arbetstid. Då<br />
är staden hyfsat tom och på sin höjd smyger<br />
en Securitasbil runt som ni lätt kan undvika.<br />
Detta innebär dock att ni måste ha<br />
möjlighet att kunna sova dagen efter, vilket<br />
kanske kan skapa problem. Adbusting är<br />
nämligen inget superbra att syssla med på<br />
helgnätter, då gatorna av någon anledning<br />
befolkas fram på småtimmarna. Satsa, om<br />
möjligt, på en kväll mitt i veckan, måndag<br />
eller tisdag kanske? Om det går, ge er ut vid<br />
två–tre-tiden. Då är det som mörkast, och<br />
folket sover som djupast …
Direkt aktion<br />
Med direkt aktion åstadkommer ni ett resultat<br />
utan inblandning av tredje part. Det<br />
betyder att ni genom aktionen får till en<br />
förändring utan att till exempel en politiker<br />
eller företagsledare behöver genomföra<br />
förändringen. En ”vanlig” aktion – alltså<br />
en indirekt aktion – kan ha som enda mål<br />
att skapa opinion. En direkt aktion har<br />
däremot ett självuppfyllt resultat i sikte,<br />
men kan självklart också skapa opinion.<br />
Indirekta aktioner kan också maskeras som<br />
direkta aktioner.<br />
Till exempel blockerade <strong>Fältbiologerna</strong><br />
och många fler vägen till ett kärnkraftverksbygge<br />
i Finland förra sommaren för att<br />
stoppa bygget. Fastän vi visste att aktionen<br />
inte skulle uppfylla sitt egentliga mål gjorde<br />
vi aktionen för att skapa debatt och opinion.<br />
Direkt aktion har också en pedagogisk<br />
funktion, alltså att folk lär sig att ta hand<br />
om samhället på egen hand. Direkta aktioner<br />
kan vara att klättra upp i träden i en<br />
avverkningshotad gammelskog, att ägna sig<br />
åt ”guerilla gardening” (busplantering) eller<br />
att bygga egna parkbänkar till kvarterets<br />
nedgångna centrum utan att fråga kommunen<br />
om lov. Med direkt aktion lär ni er<br />
hur ni gör saker själva. •••<br />
Salomon minns …<br />
I slutet av klimattoppmötet i Köpenhamn 2009 planerades en storslagen aktion<br />
som kallades Reclaim Power. Aktionen gick ut på att stänga ner klimattoppmötet<br />
och samla förhandlare och folk utanför konferenslokalerna. Meningen var att<br />
skapa en ny mötesplats för att på ett bättre sätt komma fram till lösningen på<br />
klimatproblemen, eftersom toppolitikerna och lobbyisterna misslyckats med att<br />
komma någonstans. Reclaim Power hindrades av polisen.<br />
Att tänka på vid alla<br />
typer av aktioner<br />
!<br />
Alla ska med. Prata med varandra i er grupp vad ni vill göra. Är du ensam,<br />
fråga några vänner om de är intresserade av att göra en miljöaktion tillsammans.<br />
Se till så att allas idéer får komma fram och diskuteras och att alla får<br />
vara med och ta beslut om vad ni ska göra!<br />
Prata igenom allt. Prata igenom aktionen flera gånger. Vilka olika scenarion<br />
kan uppstå? Tänk igenom alla möjliga knäppa saker som kan hända, så att ni är<br />
förberedda. Vad gör ni om någon är sjuk? Vad gör ni om det störtregnar, eller<br />
om polisen vill köra iväg er? Om ni glömmer kakorna ni bakat, eller om det dyker<br />
upp någon som verkar hotfull?<br />
Fördela ansvaret. Bestäm vem som ska göra vad. Vem målar banderoll, vem<br />
skriver flygblad, vem gör ett pressmeddelande och vem är mediakontakt? Eller<br />
gör ni allt tillsammans? Vem är poliskontakt under aktionen utifall de dyker upp<br />
och vem söker polistillstånd, om ni ska göra det? Vem gör fikat ni ska bjuda<br />
på, vem sprider information till vänner och bekanta om aktionen? Se till att<br />
ansvarsfördelningen blir någorlunda jämn, så att ingen ska göra nästan allt.<br />
Syftet. Vet alla varför ni gör aktionen? Det är viktigt att alla som är med kan<br />
grundläggande fakta till varför ni till exempel blockerar energimyndigheterna!<br />
Då kan alla stå för att ni gör aktionen, och känna sig tryggare.<br />
Metoden. Har alla informerats om den metod ni ska använda? Om ni ska klättra<br />
upp någonstans, har alla klätterkunskap? Om ni ska kedja fast er i varandra,<br />
vet ni hur ni ska göra det?<br />
Läs på om era rättigheter. Om ni ska göra en aktion där ni bryter mot lagen,<br />
kolla upp lagarna och de eventuella juridiska konsekvenserna. Lär er vilka<br />
rättigheter ni har om ni blir gripna av polisen, och vad som händer om ni blir<br />
åtalade och kallade till rättegång. Detta är inte farligt, men kan kännas läskigt.<br />
Om ni är väl förberedda och vet vilka rättigheter ni har samt har grundade fakta<br />
kring varför ni har gjort aktionen känns det tryggare.<br />
Peppa varandra. Peppa varandra, både före, under och efter aktionen. Prata<br />
igenom förväntningar på aktionen, stöd varandra under aktionen och utvärdera<br />
tillsammans efteråt. Vad gjorde ni bra och vad kan göras bättre nästa gång?<br />
Kände alla sig trygga?<br />
Sprid vad ni gjort. Oavsett om media dök upp eller inte, skicka gärna pressmeddelanden<br />
med bilder även efteråt. Gör en sammanfattning av vad som hände.<br />
Publicera en text på <strong>Fältbiologerna</strong>s hemsida så att andra kan bli peppade av<br />
vad ni har gjort!<br />
<strong>Fältbiologen</strong> 1/2012 | 11
12 | <strong>Fältbiologen</strong> 1/2012<br />
EN ANNAN<br />
SKOG är<br />
MöJLIG<br />
text: Kleo Bartilsson foto: Magnus Bjelkefelt<br />
Plantering och röjning – att ha en trädåker kräver arbetsinsatser. Mikael<br />
Karlsson på Silvaskog, som arbetar med skogsbruk enligt Lübeckmodellen,<br />
tycker att arbetet görs i onödan. En produktionsskog måste inte vara<br />
likriktad för att vara lönsam. Tanken med Lübeckmodellen är att skogen<br />
tillåts föryngra sig själv och att träd som är redo att bli timmer av hög kvalitet<br />
tas ut kontinuerligt, istället för att man kalhugger. Men hur går en omställning<br />
till? Vad innebär den? Följ med till en granåker i sydligaste Västergötland där<br />
en omställning tar sin början.
Vi står i duggregnet, det är grå höst<br />
och från kvistar och barr dryper<br />
fukten. Över sjön ligger dimma<br />
och ekan är uppdragen för länge<br />
sedan. Vi tar oss systematiskt genom skogen<br />
bit för bit. Träden står på rad, varje stam lik<br />
den andra. Jag har varit på den här marken<br />
många gånger förr, den tillhör min familj<br />
och har gjort så genom generationer.<br />
Trots det tittar jag på den på ett nytt sätt<br />
idag. Skogen har förut bara varit just en<br />
skog. Nu träder varje stam fram som en individ,<br />
varje planta ska utvärderas. Idag tittar<br />
vi på vår skog med hjälp av Lübeckmodellen.<br />
Det är min pappa som har hand om våra<br />
cirka 70 hektar mark, som till största del består<br />
av odlad skog, med andra ord en granplantage.<br />
Han ärvde marken för 10 år sedan<br />
och har fortsatt att bruka den på samma<br />
sätt som den varit brukad sedan 50-talet,<br />
då kalhyggesbruket kom till Skandinavien.<br />
Förr intresserade jag mig inte speciellt<br />
mycket för vår granåker, trots att den<br />
tillhör mitt arv. När jag var liten var den<br />
vacker, djup och mossbelupen. Så ser en<br />
granplantage ut precis innan den är redo för<br />
kal avverkning – just när den fått en aning<br />
äkta skog över sig. Nu består vår skogsmark<br />
mest av unga träd, planterade för fyra, tio<br />
och fyrtio år sedan. Det mesta är gran. Det<br />
säger sig självt att en fältbiolog inte är speciellt<br />
intresserad av sådana marker, där den<br />
biologiska mångfalden är nära botten. Som<br />
liten privat skogsägare gäller det främst att<br />
få verksamheten att gå runt och då får hänsynen<br />
till naturen komma i andra hand.<br />
Men när alternativet med Lübeckmodellen<br />
dök upp blev jag minst sagt intresserad.<br />
Vetskapen om att det faktiskt går<br />
att ha en produktion som också tar hänsyn<br />
till ekologin kunde jag inte ignorera.<br />
Det var därför vi tog kontakt med Mikael<br />
Karlsson från företaget Silvaskog, som gör<br />
skogsbruksplaner enligt modellen.<br />
Vi plockar upp Mikael med vår bil och<br />
han berättar om Lübeckmodellens grunder.<br />
Istället för att likrikta skogen inför slutavverkningen<br />
satsar man på ett kontinuerligt<br />
bruk med självföryngring och plockhuggning.<br />
Principen är att minimera arbetsinsatserna<br />
och därmed kostnaderna. Plantering<br />
och röjning gör endast i undantagsfall och<br />
man satsar på högkvalitativt timmervirke.<br />
Detta gör att verksamheten till och med<br />
kan bli mer lönsam än kalhyggesbruk.<br />
Pappa undrar hur en modell som är utvecklad<br />
i Tyskland kan fungera i Sverige.<br />
Här finns ju helt andra förutsättningar<br />
än längre söderut. Mikael förklarar att<br />
Lübeckmodellen alltid utgår från den<br />
naturl iga biotopen för platsen, och därför<br />
kan appliceras på all mark där skog vill växa<br />
– från taigan till Amazonas. I Sverige vill<br />
skog växa i högsta grad, och naturen strävar<br />
hela tiden efter att beskoga marken med<br />
det trädslag som trivs bäst där. Det vet alla<br />
som försökt hålla en granplantage fri från<br />
björk. I södra Sverige är granar en vanlig<br />
syn, men egentligen tillhör denna region<br />
lövskogsbältet. Granen i södra Sverige är<br />
stressad av det varma klimatet. Detta gör<br />
den extra mottaglig för skadeinsekter och<br />
stormskador.<br />
Vi kommer ut till ägorna, det är regnigt<br />
och ruskigt, men det märker vi knappt då vi<br />
går upp mot det första området vi ska titta<br />
på. Här har granarna växt sig manshöga,<br />
likaså de oönskade björkarna – en plantage<br />
som snart bör röjas, enligt våra traditioner.<br />
Men Mikael är av annan åsikt:<br />
– Det här området ska vi bara låta vara,<br />
de närmsta tio åren. Sedan gör vi en ny<br />
bedömning.<br />
Att tänka i tioårsperioder är brukligt<br />
inom Lübeckmodellen. I kalhyggesbruket<br />
är omloppsperioden längre, närmare bestämt<br />
den tid det tar för de små plantorna<br />
<strong>Fältbiologen</strong> 1/2012 | 13
Hyggesfritt skogsbruk<br />
Lübeckmodellen lanserades första gången 1994 och bygger på kontinuitetsskogsbruk,<br />
det vill säga ingen kalavverkning och ingen plantering. Istället<br />
låter skogsbrukaren skogen föryngra sig själv utifrån de förutsättningar<br />
som finns på platsen.<br />
För att skogsbruket ska gå med vinst är tanken med Lübeckmodellen att<br />
man satsar på högkvalitativt timmer istället för massaved. Man planerar för<br />
att skötselkostnaderna går ner rejält, men att mer resurser istället går till<br />
administration. Kostnaderna för avverkning blir desamma som för trakthyggesskogsbruk<br />
om man i denna kostnad också räknar in konventionella skogsbrukets<br />
gallringkostnader. Lübeckskogen behöver inte röjas eller planteras.<br />
De ekologiska fördelarna är stora eftersom skiktad skog innehåller större<br />
mångfald än en plantage. Fler arter får chansen att etablera sig i skogen<br />
och utan kalavverkning kan de också stanna kvar.<br />
Modellen härstammar från Tyskland där 5–10 procent av skogsarealen<br />
brukas på detta sätt. Modellen stöds av Greenpeace och har utnämnts av<br />
tyska miljöministeriet till den bästa skogsbruksmodellen. I Brasilien används<br />
modellen på 300 000 hektar skog. Även i Kina och Vietnam används modellen.<br />
Förra året lades en motion till riksdagen om att utreda införandet av ett<br />
skogsbruk enligt Lübeckmodellen i Sverige.<br />
att växa upp och bli redo för slutavverkning.<br />
Lübeckmodellen är istället en ”adaptiv<br />
förvaltningsform”, vilket innebär att den<br />
hela tiden kan anpassas och utvärderas. I<br />
kalhyggesbruket finns inget utrymme att<br />
ångra sig, ett kalhygge är ett kalhygge. I<br />
en Lübeckskog kan följden av varje åtgärd<br />
analyseras, och kommande åtgärder anpassas<br />
därefter.<br />
Vi rör oss genom snåriga granplantager<br />
och över markberedda hyggen fulla av<br />
förrä diska hål att trampa snett i. Här gick<br />
jag själv med röjsågen för några år sedan.<br />
Då såg jag bara de självföryngrade lövträden<br />
som oönskat sly – björk, bok, ek och rönn<br />
måste bort om granarna ska klara konkurrensen.<br />
Gran skulle aldrig växa här i samma<br />
skala om vi inte planterade den och dessutom<br />
curlade den genom hela uppväxten<br />
genom att ta bort konkurrerande trädslag.<br />
Mikael menar att denna självföryngrande<br />
kraft är något vi bör utnyttja, inte kämpa<br />
emot.<br />
Hur ska vår granplantage kunna bli en levande<br />
skiktad blandskog? Steget känns enormt<br />
och jag luftar mina farhågor för Mikael: Hur<br />
sker omställningen? Han förklarar att det kan<br />
gå olika snabbt, allt beror på vilka åtgärder<br />
man sätter in och hur utgångsläget ser ut.<br />
14 | <strong>Fältbiologen</strong> 1/2012<br />
– Det viktiga är att man bestämmer sig<br />
för en ny riktning, så att man tar ett steg<br />
framåt, säger Mikael.<br />
Är markägaren mycket angelägen om<br />
att så fort som möjligt få en skiktad skog<br />
och vill att omställningen till den naturliga<br />
skogstypen ska påskyndas, så finns det en<br />
hel del man kan göra. Till exempel kan man<br />
öppna upp ytor i granskogen där lövträden<br />
får en chans att komma upp och hägna in<br />
stora eller små ytor där betestrycket från<br />
vilt är hårt.<br />
– Vi planterar sällan. Och om vi gör det,<br />
så använder vi ett så lokalt plantmaterial<br />
som möjligt, berättar Mikael.<br />
Det är när vi kommer ut till de delar av<br />
ägorna som består av högrest skog som det<br />
börjar bli riktigt intressant. Här har stora<br />
delar av kalhyggesbrukets process genomförts,<br />
vilket gjort skogen väldigt likriktad.<br />
De plantor som sattes för trettio till femtio<br />
år sedan har hela tiden varit utgångsläget<br />
för skötseln, och under hela omloppstiden<br />
har man jobbat för att främja dessa träd.<br />
Under den första röjningen tar man bort<br />
björk och annat sly som skymmer och konkurrerar<br />
med plantorna. Mikael berättar att<br />
björken är en pionjär art (art som är ”först<br />
på plats”), varför sekundärarten gran (en<br />
Mikael Karlsson från Silvaskog tycker inte att vi ska curla<br />
granplantor. Det är bättre att låta skogen föryngra sig själv, det är<br />
den så bra på. Foto: Felicia Lindh.<br />
art som vill växa upp i skydd av andra träd)<br />
har svårt att hävda sig på ett hygge. Cirka<br />
15 år och två röjningar senare har granen<br />
tagit över helt, plantagen är tät och stammarna<br />
raka, alla i samma ålder. Då kommer<br />
första gallringen, då ungefär 25–40 procent<br />
av träden tas bort för att ge resterande träd<br />
mer plats. Detta upprepas normalt ett par<br />
gånger innan slutavverkningen.<br />
Vi går genom pelarsalen av raka träd<br />
– Det här hade jag gjort helt annorlunda,<br />
säger Mikael.<br />
Istället för att ta bort de små, klena stammarna<br />
som är urskiljningsmetoden vid<br />
konventionell gallring, hade han tagit bort<br />
större sneda, stormskadade stammar eller<br />
större stammar som konkurrerar med önskade<br />
huvudstammar. Med huvudstammar<br />
menas de stammar, bland de större träden,<br />
som har störst chans att bli fint timmervirke.<br />
Det innebär en kontinuerlig gallring<br />
där man friställer de träd som kommer ge<br />
högst avkastning och samtidigt ger skogen<br />
utrymme att självföryngra sig.<br />
– Men det är viktigt att poängtera att det<br />
inte handlar om några hårda gallringar där<br />
man hugger bort alla träd runt en huvudstam,<br />
utan endast försiktiga åtgärder, säger Mikael.<br />
När tiden är inne kan man även skörda
de huvudstammar som är redo.<br />
Lübeckmodellen säger också att vi ska<br />
låta 10–20 procent av arealen vara obrukad.<br />
Detta för att främja den biologiska mångfalden<br />
– en obrukad skog kommer alltid att<br />
skilja sig från en brukad. Det gäller speciellt<br />
andelen död ved, som minskar vid uttag av<br />
virke från skogen. Sedan behövs de avsatta<br />
arealerna som referensytor då vi studerar<br />
skogen. Lübeckmodellens grundtanke är<br />
att den brukade skogen ska vara så lik den<br />
obrukade som möjligt. Då måste det finnas<br />
platser där vi kan studera hur den obrukade<br />
skogen ter sig. I Silvaskogs folder ”Lilla<br />
skogspraktikan” kan man läsa: ”Vad som<br />
betraktas som en naturlig skog är inte ett<br />
bakåtblickande begrepp utan vi studerar<br />
befintliga obrukade skogars utveckling”.<br />
Möra i benen är vi tillbaka i bilen.<br />
Jag är övertygad, men pappa är skeptisk.<br />
Om vi lämnar våra plantor vind för<br />
våg, kommer allt vårt slit med plantering<br />
och röjning gå om intet. Det blir en del<br />
pengar i sjön. Granplantorna kommer att<br />
duka under om björken tillåts växa fritt.<br />
Avverkningskostnaderna vid plockhuggningen<br />
tror han blir högre och därmed nettovinsten<br />
lägre. Man får även mer betalt<br />
för gran än björk idag. Men hur ser det ut<br />
om 80 år?<br />
Man måste i alla fall börja någonstans.<br />
Mikael är inte positiv till idén att ”fasa ut”<br />
kalhyggesbruket (att jobba med hyggena<br />
som förr, så att granarna får en chans, ) och<br />
sedan börja med Lübeckmodellen.<br />
– Bara för att man tagit dåliga beslut tidigare,<br />
betyder det inte att man måste hålla<br />
fast vid dem, säger han.<br />
Och här närmar vi oss ett av de största<br />
problemen med Lübeckmodellen. Hur ändrar<br />
man mentaliteten hos skogsbrukarna?<br />
Hur rubbar man en tradition som är så<br />
djupt rotad som kalhyggesbruket är? Att<br />
byta brukarform är ett väldigt svårt beslut,<br />
för det sträcker sig över en ofantligt lång tid.<br />
Det är inte min far som kommer ta de flesta<br />
konsekvenserna av det här beslutet, kanske<br />
Det måste inte bli såhär.<br />
I ett skogsbruk enligt<br />
Lübeckmodellen gäller<br />
plockhuggning istället för<br />
kalhuggning. Inga hyggen.<br />
inte ens jag, utan generationen efter mig.<br />
Men det är också detta som i mina ögon<br />
gör det till ett lätt beslut. För i grunden<br />
handlar det inte om mig och min plånbok,<br />
utan om hur vi förvaltar vår bit av jorden.<br />
Jag vill ge mina barn en levande skog, inte<br />
en plantage vars biologiska mångfald bara<br />
kommer att minska och minska, om den<br />
fortsätter brukas på samma sätt.<br />
När det finns ett sätt som är både lönsamt<br />
och som tar hänsyn till ekologin – då finns<br />
inga undanflykter. Pappa nämner något om<br />
att det här kanske bara är en trend, det är<br />
obeprövat och nytt, vem vet hur länge det<br />
kommer hålla i sig? Men jag tänker att nej,<br />
det här är på riktigt. För Lübeckmodellen är<br />
det mest långsiktiga tänket för skogen som<br />
jag någonsin stött på. Om något kommer<br />
hålla i sig så är det detta. •••<br />
Det kan se ut så här. Blandad skog med träd i alla åldrar.<br />
Foto: Silvaskog<br />
<strong>Fältbiologen</strong> 1/2012 | 15
text och bild: Kleo Bartilsson<br />
KARTFJÄRIL 1:a generationen (vårform)<br />
KÅLFJÄRIL 2–3 generationer<br />
GRÖNSNABBVINGE<br />
MINDRE<br />
TOSTEBLÅVINGE 1:a generationen<br />
MAKAONFJÄRIL<br />
RAPSFJÄRIL 2–3 generationer<br />
AURORAFJÄRIL<br />
SORGMANTEL 1:a generationen<br />
SKOGSNÄTFJÄRIL<br />
NÄSSELFJÄRIL 1:a generationen<br />
LUKTGRÄS<br />
PÅFÅGELÖGA 1:a generationen<br />
APOLLOFJ<br />
KAMGRÄSFJÄRIL<br />
VIOLE<br />
VINBÄRSFUKS 1:a generationen<br />
LJUNG- O<br />
CITRONFJÄRIL 1:a generationen<br />
MID<br />
SILVERBLÅVIN<br />
SVARTRIN<br />
ÄLGGRÄS<br />
SMULTRONVISSLARE<br />
ASPF<br />
AMIRAL<br />
PRYDLIG P<br />
VITFLÄCK<br />
ÄNGSSMYGARE<br />
PUKTÖRNEBLÅVINGE
TÅTELSMYGARE<br />
TOSTEBLÅVINGE 2:a generationen<br />
SILVERSTRECKAD PÄRLEMORFJÄRIL<br />
TT BLÅVINGE<br />
VINBÄRSFUKS 2:a generationen<br />
CH HEDBLÅVINGE<br />
CITRONFJÄRIL 2:a generationen<br />
SOMMARBLÅVINGE<br />
GE<br />
GLAD PÄRLEMORFJÄRIL<br />
PÄRLEMORFJÄRIL<br />
JÄRIL<br />
ÄRLEMORFJÄRIL<br />
IG GULDVINGE<br />
SORGMANTEL 2:a generationen<br />
NÄSSELFJÄRIL 2:a generationen<br />
FJÄRIL<br />
PÅFÅGELÖGA 2:a generationen<br />
ÄRIL<br />
När är det dags att börja spana efter grönsnabbvingens första<br />
fladder, vilken fjäril flyger i mars, när är ängarna fjärilstätast<br />
och vilka håller oss sällskap in i höstmörkret?<br />
KARTFJÄRIL 2:a generationen (höstform)
Bryosfären<br />
– mossornas rike<br />
Det finns kanske så många som 20 000 olika mossarter i världen. Tillsammans<br />
täcker de en stor del av jordens landyta. En matta av mossa är ett helt ekosystem<br />
i miniatyr. Det byggs upp av levande och död mossa, och är fullt av alla de<br />
bakterier, svampar, alger, spindlar och leddjur som lever där. Det finns ett ord<br />
som innefattar allt detta – bryosfären.<br />
De allra minsta organismerna i<br />
bryosfären, mikrofaunan, håller<br />
till i vattenfilmen som bildas<br />
runt mossans olika delar.<br />
Där kan man hitta trögkrypare, hjuldjur<br />
och rundmaskar. I de luftfyllda utrymmena<br />
mellan mossdelarna finns de lite större djuren<br />
– mesofaunan. Den består av spindlar,<br />
kvalster och insekter. Speciellt olika sorters<br />
kvalster trivs i mossan, det kan finnas så<br />
många som 100 000 individer per kvadratmeter!<br />
– Man slås av vilken rikedom av olika<br />
djur som lever i mossan, berättar forskarstuderande<br />
Mattias Wass som skriver på en<br />
18 | <strong>Fältbiologen</strong> 1/2012<br />
text: Liselott Evasdotter foto: Kleo Bartilsson<br />
avhandling om smådjurssamhällen i Grå<br />
raggmossa (Racomitrium languinosum) på<br />
hällmarker.<br />
– Där finns hoppstjärtar, hornkvalster<br />
och rovkvalster, små spindlar och penselfotingar.<br />
Dessutom kryper det sannolikt<br />
omkring en stor mängd arter som fortfarande<br />
är oupptäckta i mosstuvorna.<br />
– Jag gissar att livet i mossan är rätt<br />
händelse rikt, säger Mattias och beskriver<br />
hur en samling med hoppstjärtar, som betar<br />
på svamp, kan bli attackerade av ett rovkvalster<br />
som snart i sin tur blir uppätet av<br />
en lurpassande spindel.<br />
En anledning till att Mattias studerar just<br />
mossor är att ekosystemen som finns där,<br />
trots att de är i miniformat, innehåller en<br />
stor mångfald av arter som påverkar varandra<br />
på olika sätt.<br />
– Det som jag är mest intresserad av i<br />
min forskning är hur biologisk mångfald<br />
antingen kan återhämta sig, förändras eller<br />
försvinna som en konsekvens av att arternas<br />
livsmiljöer styckas upp i småbitar, berättar<br />
han. Sett i stor skala blir naturmiljöer<br />
i stora delar av världen hela tiden alltmer<br />
fragmenterade av till exempel skogsavverkningar,<br />
åkermark och byggprojekt. Jag använder<br />
mossmattornas miniatyrlandskap<br />
som modeller där jag kan skapa egna frag-
menteringar för att studera vad som händer<br />
med de olika arterna när deras livsmiljöer<br />
splittras upp.<br />
Andra som har forskat på liknande miniatyrlandskap<br />
av mossa har sett att förlusten<br />
av arter i fragmenterade mossor minskar om<br />
man kopplar ihop dem med korridorer till<br />
större mosslandskap. Man har också konstaterat<br />
att storleken på mossfragmenten har<br />
större betydelse än hur isolerade de är. Ju<br />
större ett fragment är, desto större är chansen<br />
att arterna i det ska överleva.<br />
– Sällsynta arter och rovdjur som finns<br />
högt upp i näringskedjan tycks vara de<br />
som är känsligast för fragmentering, säger<br />
Mattias. Men olika djurgrupper kan reagera<br />
helt olika när deras livsmiljö styckas upp.<br />
Hornkvalstren är till exempel känsligare<br />
för isolering än vad hoppstjärtarna är. Det<br />
beror antagligen på att hoppstjärtarna både<br />
är större och därmed snabbare än hornkvalstren,<br />
och att de dessutom är försedda med<br />
ett katapultorgan på buken som de kan<br />
slunga iväg sig med.<br />
Mossorna är inte bara viktiga för de<br />
små djur som lever där. De påverkar också<br />
hela jordens kolbalans. Varje enskild mossindivid<br />
är ganska liten, men mosstäcket i en<br />
skog eller myr kan utgöra en betydande del<br />
av ekosystemets biomassa. Eftersom mossor<br />
har fotosyntes, precis som kärlväxter, tar de<br />
Bli mästare på mossor<br />
Det går bra att ta hem mossan för att titta mer på den<br />
hemma, till exempel för att artbestämma den. Då är<br />
det smart att vika små konvolut av papper, skriva<br />
insamlingsplats och datum på, och spara mossan<br />
däri. Det gör inget att mossan torkar, det är bara<br />
att spruta vatten på den då man vill titta på den<br />
igen. När man artbestämmer mossor finns det flera<br />
små detaljer som hjälper en i artbestämningen. Har<br />
bladen en synlig nerv? Finns det blad på stammen?<br />
Vilken form har bladen och bladspetsen? För att se<br />
de små detaljerna ordentligt behövs en bra lupp och<br />
en del tålamod. Andra faktorer som kan leda till rätt<br />
artbestämning är hur stor mossan är, vilken miljö den<br />
lever i och hur sporkapslarna ser ut.<br />
”Där finns hoppstjärtar, hornkvalster och rovkvalster,<br />
små spindlar och penselfotingar. Dessutom kryper<br />
det sannolikt omkring en stor mängd arter som<br />
fortfarande är oupptäckta”<br />
upp koldioxid från atmosfären. När mossan<br />
dör bryts den ner långsamt, med resultatet<br />
att förnalagret byggs på. I detta lager<br />
av växtdelar som inte brutits ner än lagras<br />
kolet, istället för att spridas ut i atmosfären<br />
igen som koldioxid.<br />
I motsats till kärlväxterna kan inte mossorna<br />
styra sitt vattenupptag. Mossor har<br />
nämligen inga rötter. Istället tar de upp<br />
vatten direkt via cellerna när det regnar<br />
eller är fuktigt i luften. Om det är blött<br />
i botten av mosstuvan dras vatten uppåt<br />
längs mossans stam med hjälp av kapillärkraften.<br />
Ju fler små hängande grenar<br />
mossan har längs stammen, desto större<br />
blir det kapillära nätverket som vattnet kan<br />
röra sig uppåt i.<br />
För att klara sig lever de flesta mossor på<br />
platser som är skuggiga och fuktiga. Många<br />
mossor växer också i täta tuvor, vilket gör<br />
att fukten lättare hålls kvar. Skulle mossan<br />
torka ut ändå gör det inte så mycket, den<br />
kan gå in i en vilofas tills nästa gång det<br />
blir fuktigt.<br />
När mossan torkat är det lätt att den<br />
bryts av i mindre bitar. Om de bitarna följer<br />
med ett djur eller blåser med vinden till<br />
en annan plats med bra miljö, så kan biten<br />
växa ut till en ny mossplanta. Det kallas<br />
vegetativ förökning och är ett sätt för mossor<br />
att sprida sig.<br />
Mossor förökar sig också via sporer som<br />
finns i speciella kapslar. Ibland kan man<br />
se sporkapslarna sticka upp ur mosstuvorna.<br />
Sporerna är små och lätta och väldigt<br />
tåliga. Många sprids med vinden upp i<br />
atmosfären där de utsätts både för stark<br />
UV-strålning och stark kyla. Med hjälp<br />
av vindarna sprids sporerna runt jorden.<br />
Många mossarter kan hittas på flera kontinenter.<br />
Tänk att samma mossarter finns<br />
både i Sverige och till exem pel på Hawaii!<br />
Mossorna är inte bara små ekosystem i sig<br />
själva, det ingår också mossor i en mängd<br />
olika slags ekosystem över hela jorden.<br />
Från regnskogen, till den svenska taigan<br />
och den arktiska tundran. •••<br />
Gå på jakt efter djuren<br />
Samla in lite mossa eller förna och lägg den uppochner<br />
i en tratt med en glasburk under. Häll lite kallt<br />
vatten i glasburken. Rikta ljuset från en skrivbordslampa ovanifrån<br />
mot mossan och vänta ett tag. Djuren vill undvika ljuset och kryper<br />
därför neråt mot det kalla vattnet. Samla in djuren och titta på dem<br />
med en lupp. Kul!<br />
De flesta av djuren som lever i mossan är runt en millimeter stora.<br />
De är erkänt svåra att artbestämma och det krävs oftast mikroskop.<br />
Men om du ser ett avlångt litet djur i mossan eller på barken av<br />
ett träd, som plötsligt spritter iväg när du försöker röra det, då är<br />
det sannolikt en hoppstjärt som undflyr dig med sitt katapultorgan.<br />
<strong>Fältbiologen</strong> 1/2012 | 19<br />
foto: Mattias Wass
20 | <strong>Fältbiologen</strong> 1/2012<br />
Grymt i natten<br />
Sedan 40 år tillbaka har ett stort däggdjur återkommit i den<br />
svenska faunan. Den som törs ge sig ut i terrängen för att<br />
speja efter vildsvin bör kika efter uppbökad mossa, spetsa<br />
öronen efter frustningar och grymtningar men framför allt ha<br />
någon att hålla hårt i handen.<br />
text: Andreas Hansen foto: Jan-Peter Lahall<br />
Det är mörkt i skogen. Långsamt<br />
rör du dig fram mellan trädstammarna.<br />
Plötsligt hörs ett<br />
gällt skrik! Du hoppar till och<br />
råkar knäcka en kvist. Frustningar hörs<br />
alldeles i närheten. Sedan en grymtning,<br />
följt av ett högljutt brak när ett antal stora<br />
djur rusar iväg i mörkret. Med andan i<br />
halsen tar du dig ut till den närbelägna<br />
skogsvägen. Du har mött en flock vildsvin.<br />
Vildsvinet är en art som gjort en otrolig<br />
comeback i den svenska naturen. På 1700talet<br />
utrotades vildsvinet från Sverige men<br />
under 1970- och 1980-talet rymde djur från<br />
olika hägn. Sedan dess har stammen vuxit<br />
snabbt och beräknas nu till mellan 50 000<br />
och 100 000 djur. De förekommer i hela<br />
Syd- och Mellansverige.<br />
Vildsvin förökar sig snabbt och kan få<br />
upp till tio kultingar i en kull. Ibland lyckas<br />
de också få två kullar om året. I Sverige<br />
bedrivs intensiv jakt på vildsvin men det har<br />
inte haft någon stor inverkan på stammen.<br />
Vildsvin är sociala djur och lever i grupper<br />
om upp till cirka 30 individer. Klanen<br />
leds av en gammal sugga som har stor kännedom<br />
om gruppens hemområde. Övriga<br />
medlemmar är oftast hennes döttrar, deras
ungar, andra släktingar samt några yngre<br />
galtar. Äldre galtar går större delen av tiden<br />
ensamma men återkommer till flocken<br />
regel bundet.<br />
Vildsvinen är allätare, som bökar runt i<br />
markskiktet efter föda. De lever på växter,<br />
rötter, svamp, ekollon, insekter, maskar<br />
och smådjur. De tackar inte heller nej till<br />
kadaver. Jägare utfodrar ofta vildsvin för<br />
jaktändamål och för att hålla dem borta<br />
från åkergrödor.<br />
Vildsvin har ganska dålig syn, vilket de<br />
kompenserar genom att ha god hörsel och<br />
det skarpaste luktsinnet bland däggdjuren.<br />
Vildsvinen har ett väl utvecklat ljudspråk<br />
med olika slags grymtningar för kommunikation.<br />
En skarp fnysning fungerar som<br />
varningsläte, både för andra svin men även<br />
som signal till rovdjuret att det är upptäckt.<br />
Vid slagsmål, eller när djuren bara smågnabbas<br />
vid en matplats, utstöter de gälla skrik<br />
som hörs lång väg. När de äter smaskar de<br />
oftast högljutt. Vildsvinets enda fiende vid<br />
sidan om människan är vargen, som framförallt<br />
kan ta ungdjur.<br />
Att skåda vildsvin<br />
Att studera vildsvin är något av det mest spännande i naturen. Tänk<br />
på att de är vilda djur, behandla dem varsamt och visa respekt.<br />
Var? Vildsvin är anpassningsbara. De föredrar dock ett varierat<br />
landskap, gärna där öppen mark och åker blandas med skog och<br />
våtmark. Lövskog är favoritbiotopen men barrskog funkar också.<br />
När? Skymning och gryning är bästa tiden att se vildsvin. Det<br />
är på natten de är mest aktiva. På dagtid vilar de i tät skog eller<br />
barrplanteringar. Jägarnas foderplatser är bra ställen att leta efter<br />
vildsvin året om. På vintern är de särskilt välbesökta.<br />
Hur? Att titta efter spår kan ge en bra bild över var man kan tänkas möta vildsvin. Ordentligt<br />
uppbökad mark är det tydligaste tecknet på vildsvin. Lergropar i fuktig mark, upptrampade<br />
stigar och kliträd är andra spår. Kliträden finns ofta nära lergroparna och brukar se nötta ut<br />
samt vara klädda med lera. Här kan man också hitta hår – långa svarta eller bruna borst som<br />
är kluvna i spetsarna. Klövavtrycken varierar i storlek. Ett typiskt kännetecken är dock att<br />
lättklövarna sitter brett isär, vid sidan om klövarna snarare än rakt bakom som hos hjortdjur.<br />
Ljusa sommarnätter erbjuder särskilt bra möjligheter. Sätt dig still och vänta vid en åkerkant,<br />
vid ett gärde eller vid en foderplats i skymningen. Eller ge dig ut och leta aktivt. Rör dig<br />
långsamt och undvik onödiga ljud. Tänk på vindriktningen, de känner lukt på långt håll! Om<br />
ett vildsvin mot all förmodan går till anfall, om det är skadat eller skyddar sina ungar, försök<br />
ta dig upp i ett träd eller på en större sten. Genom att långsamt backa undan och prata lugnt<br />
kan du avvärja de flesta attacker. För det mesta är vildsvinen skygga och svåra att träffa på.<br />
Men med tur och skicklighet kan du få syn på det vilda svinet, det är bara att ge sig ut i natten.<br />
Vildsvinets år<br />
Parningstiden infaller i december. De<br />
vuxna galtarna hänger då med flockarna<br />
och uppvaktar suggorna. De markerar<br />
dominans genom att urinera och slita ner<br />
småträd som de täcker med starkt doftande<br />
saliv. Om en strid bryter ut ryker galtarna<br />
ihop under höga skrik. De rammar varandra<br />
och hugger med sina vassa betar. Den<br />
segrande galten får ofta möjligheten att para<br />
sig, men det är ledarsuggan som fäller slutliga<br />
avgörandet. Vid hård tjäle och djup snö<br />
har vildsvinen svårt att finna mat. Då lever<br />
de av sina fettreserver. Utfodringsplatser är<br />
ofta välbesökta under hårda vintrar.<br />
I mars och april föds de flesta kultingarna.<br />
Suggan gör i ordning ett bo av granris, torrt<br />
gräs eller vass i ett tätt snår eller under en<br />
yvig gran. Under den första tiden efter födseln<br />
stannar suggan hos sina kultingar och<br />
håller dem varma, och gör bara korta turer<br />
för att leta föda. Efter ett par veckor börjar<br />
kultingarna följa med suggan från boet<br />
och ansluta sig till flocken. Kultingarna har<br />
längsgående ränder de första två månaderna<br />
som ett kamouflage bland markens torra löv<br />
och gräs. Suggan försvarar sina kultingar<br />
aggressivt mot alla slags rovdjur, även människor.<br />
Under sommaren lever vildsvinen gott.<br />
Det finns rikligt med saftig grönska att äta<br />
av. Värmen kan dock bli ett bekymmer. På<br />
fuktiga ställen i skogen bökar svinen upp<br />
gyttjegropar. Här rullar de sig och njuter<br />
av svalkande lera. Leran fungerar som ett<br />
skydd mot solen och håller dessutom insekter<br />
borta. Genom att skrubba sig mot<br />
trädstammar efter badet kan de även bli<br />
av med en del fästingar. I den här åldern är<br />
kultingarna nyfikna och undersöker allt. En<br />
gång blev jag vittne till hur några unga svin<br />
en sommarnatt jagade gräsänder.<br />
När hösten kommer börjar förberedelserna<br />
för vintern. Pälsen blir tjockare och<br />
svinen börjar bygga upp fettreserver av<br />
rotknölar, svamp, äpplen och rester efter<br />
älgjakten. Mognande spannmål på åkrarna<br />
lockar ut grisarna nattetid. I områden där<br />
det finns ek och bok blir ollonen bra höstföda.<br />
•••<br />
foto: Andreas Hansen<br />
<strong>Fältbiologen</strong> 1/2012 | 21
minifältis<br />
Fjärilsmagi<br />
text och bild: Elin Sandberg<br />
Fånga in en larv och släpp ut en fjäril! Det är<br />
spännande, och inte alls svårt, att följa fjärilens<br />
förvandling på nära håll.<br />
22 | <strong>Fältbiologen</strong> 1/2012<br />
Ta max 10 larver och lägg dem i<br />
en stor burk. Lägg tidningspapper<br />
i botten på burken och spänn ett<br />
finmaskigt nät över öppningen.<br />
Ställ burken ljust, men inte i direkt<br />
solsken.<br />
Du får ta hand om dina larver i upp<br />
till tre veckor innan de förpuppar<br />
sig. Mata dem med färska nässlor<br />
varje dag. Då och då behöver du<br />
städa. Byt ut allt, både papper och<br />
gamla nässlor, så det inte ligger<br />
larvbajs och möglar i burken.<br />
Larverna ömsar skinn tre gånger<br />
innan de förpuppas. Tänk på att inte<br />
störa dem när de just ömsat för då<br />
är de extra känsliga.
Det första du behöver är några<br />
fjärilslarver. Nässelfjärilens larver<br />
är lätta att hitta, för de äter bara<br />
brännässlor.<br />
Lägg in lite pinnar i burken när det närmar<br />
sig puppning så att fjärilarna har<br />
någonstans att krypa upp och torka<br />
vingarna. Ett tecken på att det är<br />
dags är att larverna hänger sig<br />
upp och ner.<br />
Larven hänger<br />
sig uppochner<br />
Den är puppa<br />
i 1–2 veckor<br />
Puppan börjar<br />
kläckas, sedan<br />
går det fort.<br />
Leta efter nässlor som ser ut<br />
att vara invävda i spindelnät.<br />
Om du tittar noga så ser<br />
du att där inte bor några<br />
spindlar, utan en massa små<br />
larver (storleken kan variera<br />
kraftigt beroende på hur<br />
gamla larverna är).<br />
Vingarna vecklas ut<br />
Efter två timmar<br />
har vingarna torkat<br />
ordentligt och<br />
fjärilen är flygfärdig.
kultur<br />
Det stora tågrånet<br />
Mikael Nyberg<br />
Karneval förlag, 2012<br />
Länge har tågtrafikens problem varit<br />
ett återkommande samtalsämne,<br />
såväl i fikarum som i riksdagsutfrågningar.<br />
Det stora tågrånet är den<br />
första populärt skrivna genomgången av det<br />
svenska tågkaoset. I första hand bör den läsas<br />
som ett träffsäkert utfall mot den havererade<br />
transportpolitiken men det är också ett rofyllt<br />
reportage om de människor som arbetar<br />
med svensk järnväg.<br />
Boken tar avstamp långt innan avregleringarna,<br />
i den svenska järnvägens barndom. Även<br />
då drevs trafiken efter marknadsprinciper med<br />
minst sagt blygsam framgång. Ironiskt nog<br />
kallades marknadslösningen för ”gammalliberal”<br />
politik när staten tröttnat och inrättat<br />
ett mer centralplanerat system.<br />
Även den senare järnvägshistorien får en<br />
grundlig genomgång, från SJ:s storhetstid då<br />
stinsarna residerade som överstar på stationer<br />
i varje avkrok, till 90-talets uppdelning av<br />
ansvar för trafik, underhåll och fastigheter.<br />
Återblickarna blandas upp med personliga<br />
berättelser från Mikael Nybergs imponerande<br />
efterforskningsarbete. Från norr till söder<br />
har han samlat iakttagelser från järnvägare<br />
som slitit i decennier för att tågen ska gå i<br />
tid. Boken tar också upp det arbetsrättsliga<br />
Kollaps – livet vid<br />
civilisationens slut<br />
David Jonstad<br />
Ordfront, 2012<br />
Jag läser den här boken<br />
om civilisationens<br />
kollaps i skenet av<br />
stearinljus under ett<br />
64 timmar långt elavbrott<br />
efter stormen<br />
Dagmars härjningar. Det<br />
är en lättläst, men ändå<br />
faktaspäckad bok.<br />
Författaren David Jonstad är chefredaktör<br />
för klimatmagasinet Effekt, föreläsare och<br />
författare till klimatboken Vår beskärda<br />
del. Med den nya boken Kollaps, väcker han<br />
åter centrala frågor som hur vi ska stärka<br />
vår anpassningsförmåga inför de stundande<br />
klimatförändringarna.<br />
Enligt boken är en global civilisations-<br />
24 | <strong>Fältbiologen</strong> 1/2012<br />
perspektivet, som tidigare<br />
saknats i debatten.<br />
I och med att<br />
avtal och operatörer<br />
byts ut med jämna<br />
mellanrum kan företagen<br />
fritt välja<br />
vilken personal de<br />
vill behålla. Därmed<br />
kortsluts tryggheten<br />
i hela branschen.<br />
Det är lätt att nästan<br />
känna ångest<br />
inför Mikael Nybergs<br />
beskrivning av hur<br />
tågbolagen gör sig<br />
av med kunnigt folk<br />
som påtalar fel och<br />
brister. Alltmer resurser<br />
går istället till<br />
jurister som letar kryphål i kontrakt för att<br />
kunna lämpa över ansvaret på någon annan<br />
när det kör ihop sig. Ett av de mer belysande<br />
exemplen på järnvägens kafkaliknande byråkratisering<br />
är att upphandlade bolag skickat<br />
ut ”felavhjälpare” utan varken utbildning eller<br />
redskap för att göra någonting, viktigast är att<br />
avtalets inställningstid uppfylls.<br />
Boken är i första hand en knivskarp<br />
uppgörelse med splittringen inom den järnvägssektor<br />
som nu plågas av den kompakta<br />
oförutsägbarhet som upphandlingskarusel-<br />
kollaps nära förestående,<br />
men det lär inte bli som att<br />
falla utför ett stup, utan snarare<br />
som att tumla ner för en<br />
backe. Det som väntar oss är<br />
en undergång för den industriella<br />
civilisationen, men för<br />
mänskligheten som sådan<br />
innebär förändringen snarare<br />
en övergång till något ännu<br />
okänt. Vad som följer kan vi<br />
fortfarande påverka.<br />
Under världshistoriens<br />
lopp har otaliga civilisationer<br />
gått under. En viktig orsak<br />
till att samhällen bryter samman är att de<br />
blir för komplexa. Idag är både vår produktion<br />
och våra maktcentra globalt sammanflätade,<br />
vilket gör att kollapsen blir global.<br />
Ett par exempel på systemets komplexitet<br />
är att EU:s administration sköts av mer än<br />
170 000 heltidsanställda – bara EU:s expertgrupp<br />
för mineralvatten sysselsätter 60 per-<br />
lerna medfört. Kritiken<br />
är bitvis så nedgörande<br />
att jag stannar upp och<br />
frågar mig hur det är<br />
möjligt att det fortfarande<br />
går tåg i Sverige.<br />
Miljöperspektivet hänger<br />
dock med hela tiden i<br />
bakgrunden som bärande<br />
argument för att järnvägen<br />
måste fungera.<br />
Det märks att Mikael<br />
Nyberg är missnöjd med<br />
mer än tågtrafiken. Här<br />
och var svävar han ut i ett<br />
yvigt fäktande mot svällande<br />
banksystem, privatiseringar<br />
inom vården, till<br />
och med Irakkriget får sig<br />
en känga. Det är inget fel<br />
på analyserna men jag önskar att det genomarbetade<br />
reportaget fått tala för sig självt.<br />
Författarens recept för en fungerande<br />
tågtrafik är knappast överraskande, men<br />
pläderingen för mer samordning och central<br />
planering får en oerhörd tyngd tack vare<br />
bokens gedigna genomgång av dagens tillstånd.<br />
Trots att regeringen fortsatt travar på<br />
i motsatt riktning hörs enskilda röster, även<br />
från höger, som slutat stirra sig blinda på den<br />
gammalliberala kartan och börjat anpassa sig<br />
till hur verkligheten ser ut.<br />
Svante Hansson<br />
soner. För att bygga en Volvo V70 går det åt<br />
20 000–30 000 delar från 300 underleverantörer<br />
i 41 länder. Systemet är effektivt på kort<br />
sikt, men minst sagt sårbart.<br />
Om man ska tro USA:s energidepartement<br />
är oljan civilisationens blodomlopp. Den står<br />
för cirka 35 procent av världens energiförsörjning<br />
och 94 procent av transporterna. En<br />
liter olja är en produkt av 25 ton organiskt<br />
material, med en energimängd motsvarande<br />
19 dagars hårt kroppsarbete. För detta är<br />
världsmarknadspriset fem kronor.<br />
Komplexiteten i den globala världsordningen<br />
har gjort att det idag kanske är<br />
svårare än någonsin att sia om framtiden.<br />
Mänskligheten har dock en stark tendens<br />
till överdriven självsäkerhet om förmågan att<br />
förutse framtiden. Att det ibland sker väldigt<br />
oväntade saker är statistiskt helt naturligt,<br />
ändå räknar vi ofta med att allt fortsätter<br />
ungefär som nu. Att tillväxten snart kan bli<br />
nerväxt verkar svårsmält.<br />
Göran Hådén
I varje nummer har <strong>Fältbiologen</strong> en gäst som skriver om natur och miljö.<br />
Fråga vad som helst! <strong>Fältbiologen</strong>s experter kan svara på allt.<br />
Skicka din fråga till redaktion@faltbiologerna.se.<br />
Politik på tallriken<br />
Idag kan den som vill lätt fylla sin shoppingkasse i mataffären<br />
med varor från hela jordklotet. ”Det är alltid skördesäsong någonstans<br />
i världen”, som livsmedelskedjan framhåller i sitt försök<br />
att haka på den senaste trenden att handla säsongsbetonat.<br />
En helt vanlig kundkorg, i en helt vanlig butik, kan enkelt innehålla<br />
mjölk från Tyskland, ris från USA, kött från Irland, apelsiner<br />
från Israel och en fiskfilé från Vietnam. Utifrån förpackningarna<br />
är det helt omöjligt att uttyda under vilka förhållanden som maten<br />
producerats – vilka löner arbetarna haft, hur djuren har haft det och<br />
vilka insatser i form av fossil energi och handelsgödsel som krävts.<br />
Dagens mat är anonym. Konsumenten bryr sig inte om vilken roll<br />
maten har för samhällsutvecklingen. Du blir kanske inte vad du<br />
äter, men du får det samhälle som du äter. För mat är politik.<br />
Under lång tid har livsmedelsproducenter i Sverige och på många<br />
andra platser drivits till att bilda allt större och mer specialiserade<br />
enheter. Det har inneburit att färre människor kan producera mer<br />
mat till lägre priser. Det som subventionerat priset på mat är energi<br />
lånad från dinosauriernas tid – oljan. Förr eller senare kommer<br />
det inte längre gå att subventionera vår västerländska livsstil med<br />
fossil energi.<br />
I framtiden måste livsmedelproduktion, energiproduktion och<br />
biologisk mångfald kunna finnas på samma plats, där fokus idag<br />
ligger på att producera endast livsmedel. Utsikterna är ingalunda<br />
hopplösa. Faktum är att det redan idag finns människor som arbetar<br />
för att bevara och utveckla den infrastruktur som krävs för<br />
ett hållbart samhälle. Tekniken finns redan, det som saknas är en<br />
ekonomisk politik som möjliggör idéerna.<br />
Småskalighet innebär automatiskt att det bildas en mosaik<br />
av miljöer i landskapet, vilket ger större biologisk mångfald. Det<br />
betyder i sin tur att skadeinsekter i högre grad kan kontrolleras av till<br />
exempel spindlar och rovskalbaggar istället för med bekämpningsmedel.<br />
Småskaligheten ger också möjligheter att utnyttja en kraft<br />
som både ger bättre djurvälfärd och mindre behov av fossil energi<br />
– nämligen muskelkraften hos djuren. Smarta kor kan själva plocka<br />
ihop sitt foder istället för att det fraktas hit från andra sidan jorden.<br />
Kor som betar kan till och med fungera som en koldioxidsänka, till<br />
skillnad från sina kusiner inom industrijordbruket.<br />
Inom många jordbruk finns idag ytor som idag står helt outnyttjade.<br />
Istället skulle taken kunna producera solenergi, inte bara<br />
till gården utan också till elnätet. Gödselstacken skulle kunna ge<br />
biogas som kan driva mjölkbilen till mejeriet.<br />
Utmaningen ligger i att knyta ihop stad och land. Att hitta mötesplatserna<br />
för producenter och konsumenter som gör det möjligt<br />
för människor att få kunskap om vad maten de äter har för påverkan<br />
på samhället. För frågan är inte om vi ska ställa om samhället, utan<br />
när och på vilket sätt. Lär känna din mat!<br />
Therese Forsberg är vetenskapsjournalist<br />
och biolog och arbetar bland annat som<br />
redaktör för tidningen Småbrukaren.<br />
krönika och experten<br />
INSPIRATION: Hilde Christiansen-Meijer har jobbat<br />
med allehanda pedagogiska projekt, både inom och utanför<br />
<strong>Fältbiologerna</strong>. Hon kan allt om lekar, barn och hantverk.<br />
Har du tips på hantverk som man<br />
kan göra ute, utan att behöva ha<br />
tillgång till olika redskap? /Nicholas<br />
Nu har vi försommaren framför oss. I maj och juni går<br />
det fantastiskt bra att binda gräskronor. Ge dig ut i<br />
gräshavet, helst med en snörstump i fickan. Plocka<br />
de grässtrån som du tilltalas mest av. Tiden kring midsommar<br />
är grässtråna som allra vackrast och lättast att arbeta<br />
med. Grässorter som timotej, hundäxing, knylhavre, kruståtel,<br />
bergsloke, rödven, flaskstarr och ängsgröe är lätta att<br />
binda gräskronor av men andra sorter brukar också fungera.<br />
Det är bara att testa sig fram. Blommor som smörblommor,<br />
ängsull, rödklöver och renfana som håller kvar färgen även<br />
när de torkar, kan också bindas in i gräskronan.<br />
En gräskrona kan bäras på huvudet, eller hängas upp i taket<br />
hemma. Där kan de skira gräskronorna sedan hänga och<br />
påminna om försommarens grönska och dofter.<br />
Figurer, girlanger och kransar av gräs har bundits i århundraden<br />
i Sverige. Det var så man hälsade sommaren<br />
välkommen in i husen och gårdarna. Gräs har det alltid<br />
funnits gott om och det var bara fantasin som kunde sätta<br />
gränser för vad stråna skulle förvandlas till.<br />
Att binda en gräskrona kan aldrig bli fel eller fult. Det<br />
är att fånga nuet. Gillar du kronan tar du med den hem,<br />
annars kan den få ligga kvar och bli till nya grässtrån<br />
nästa år. Testa att binda gräskronor med dina minifältisar.<br />
Instruktion finns på sidan 2.<br />
<strong>Fältbiologen</strong> 1/2012 | 25
foto: Peder Winding<br />
internt<br />
De sista sidorna i <strong>Fältbiologen</strong> är reserverade för <strong>Fältbiologerna</strong>s interna rapporter om vad fältbiologer runt om i landet har för sig.<br />
Har du, din klubb, ditt crew eller din miljögrupp haft ett schysst möte, fått tjugo nya kryss, gått en trevlig promenad, organiserat<br />
en blockad? Skicka in en bild och skriv en kort text. redaktion@faltbiologerna.se är adressen.<br />
Fågelskåningar for norrut<br />
På fredagseftermiddagen den 9 mars lämnade<br />
en bil Helsingborg för en skådarresa till<br />
Mellansverige. Och nog fick alla sitt lystmäte tillfredsställt.<br />
Fredagsnatten innebar ugglerunda i<br />
norra Uppland och fyra slagugglor bjöd upp till<br />
dovt hoande, vackert ackompanjerade av räv och<br />
kattuggla. En grävling sprang snabbt över vägen.<br />
Vår lördag inleddes på hemlig lokal i Gästrikland.<br />
Där bjöds sällskapet på vitryggig hackspett –<br />
denna mytomspunna och i Sverige närmast försvunna<br />
art. Även två gråspettar, spelande orrar<br />
i fjärran och sparvuggla gjorde morgonen till en<br />
härlig historia. Inne i Gävle lät en lappuggla visa<br />
sig både jagandes och sittandes på tio meters<br />
Flyt(t)färdiga<br />
Uppsala Fältbiologer sprang en morgon i februari<br />
runt i centrala Uppsala och klädde statyer i flytvästar<br />
för att uppmärksamma Uppsalabor och<br />
kommunpolitiker på vad som kan hända om vi<br />
inte minskar utsläppen nu och hejdar klimatförändringarna.<br />
Aktionen gick jättebra. Det blev en hel del klättring<br />
för att få dit flytvästarna på de statyer som<br />
stod högt upp. Vi klädde sex statyer och hängde<br />
en skylt runt halsen på varje staty med texten<br />
”<strong>Fältbiologerna</strong> har räddat mig från översvämning.<br />
Klimatet väntar inte – agera nu!”<br />
En del statyer var så tjocka och stora så<br />
de behövde två flytvästar för att inte drunkna.<br />
Nästan all lokalmedia var där och fotade, filmade<br />
och intervjuade oss.<br />
Ingrid Petri, Uppsala Fältbiologer<br />
26 | <strong>Fältbiologen</strong> 1/2012<br />
håll. Vi stod alla helt förbluffade över vilken fantastisk<br />
varelse vi hade framför oss. I Kittan fick<br />
vi fina obsar av gråspett och kungsörn, så även<br />
om lavskrikorna, som var huvudattraktionen på<br />
platsen, uteblev var turen dit inte helt fy skam.<br />
Söndagen innebar, förutom hemfärd, även på<br />
fina obsar av tretåig hackspett och gråspett i<br />
Båtfors. För den ena bilen, det vill säga. Vi andra<br />
fick nöja oss med tofsmes, skogsduva och mindre<br />
hackspett i Fiby urskog. Sammantaget kunde vi<br />
alla vara överens om att vi varit uppe på en fantastisk<br />
helg i ugglornas och hackspettarnas tecken.<br />
Peder Winding, Helsingborgsklubben<br />
Vargarna på<br />
spåren<br />
På en tisdag strålade vi samman – tio personer<br />
med vargar i tankarna. Vi slog upp vårt militärtält<br />
på en gammal ödetomt strax utanför<br />
Svartå på gränsen mellan Värmland och<br />
Närke, i Hasselfors vargrevir. Länsstyrelsens<br />
rovdjursspårare SvenOlof visade oss gamla<br />
vargspår redan första kvällen så att vi visste<br />
vad vi senare skulle leta efter.<br />
Vädret under veckan var inte anpassat<br />
för spårning. Snön försvann under andra<br />
dagens regnande och vi hann bara hitta några<br />
enstaka spår som inte gick följa efter, men vi<br />
fick chans att pilla i och lukta på bajs!<br />
SvenOlof kom tillbaka dag tre och pratade<br />
om rovdjur och spårning och hade många<br />
fascinerande historier från sina år som rovdjursspårare.<br />
I brist på vargspårning letade<br />
vi istället strömstarar och vildsvin, tittade<br />
på moln och stjärnor, lyssnade på hackspettarnas<br />
trummande och såg en livs levande<br />
lappuggla på nära håll i ljuset av en ficklampa.<br />
Vi skymtade älg, rådjur och skogshare under<br />
en nattlig bilfärd där vi försökte få kontakt<br />
med vargarna genom att yla på olika ställen.<br />
Vi var ute fyra nätter och hade fina kvällar<br />
tillsammans i tältet, kring den värmande<br />
kaminen. Trots bristen på spårsnö fick vi alla<br />
en minnesvärd naturupplevelse.<br />
Axel Löfsved<br />
Lundaklubben<br />
är igång igen!<br />
Hurra, Lundaklubben har uppstått igen! Den<br />
27 mars hade vi klubbårsmöte med ett fint,<br />
peppat och härligt stort gäng. Vi har redan<br />
hunnit bada vinterbad och ha en film och matlagningskväll.<br />
Det kommande året kommer<br />
bjuda på en mängd sjukt roliga aktiviteter<br />
med kråkprofessorer, paddor, keramik, aktioner,<br />
hajk, islandshästar, odling och mycket<br />
mer. We’re back and it feels so good!<br />
Sara Vikstöm Olsson, Lundaklubben
Minifältisar i<br />
Uppsala<br />
Nu drar Uppsala fältbiologer igång en minifältisverksamhet.<br />
Men för att detta ska komma igång<br />
behöver vi minifältisar, barn i åldern 6 till 12 år<br />
som under aktiviteterna kommer ledas av äldre<br />
fältbiologer.<br />
Under våren och sommaren kommer vi träffas<br />
lördagar jämna veckor. Då kommer vi bland annat<br />
grilla, gå på skattjakt, spåra djur och bygga kojor.<br />
Självklart kan man även komma men andra aktivitetsförslag<br />
om man har något specialintresse!<br />
Föräldrar är välkomna på första träffen. Vill du<br />
hänga med eller känner du någon som är lek och<br />
naturintresserad?<br />
Anna Karlsson, Minifältisledare Uppsala<br />
Ny klubb i<br />
östergötland<br />
Vi kan gladeligen meddela att en klubb i<br />
Östergötland har startats upp! Vi är ett flertal<br />
medlemmar som har träffats två gånger.<br />
En dag spenderade vi ute i Eklandskapet i<br />
Linköping och grillade våfflor. Tipsa gärna<br />
vänner om oss! Om du har några frågor eller<br />
bara vill skicka en massa pepp, hör av dig till<br />
maria.kulen@hotmail.se.<br />
Maria Külen, Östergötlands fältbiologer<br />
FÄLTBIOLOGERNAS FöRLAG<br />
foto: Finn Wiström<br />
Gävle – en<br />
Fältbiologstad<br />
Gävle, <strong>Fältbiologerna</strong>s huvudstad, staden<br />
med kansliet. Varför har den så länge varit<br />
utan en klubb? Det kan vi inte svara på men<br />
har istället gjort något åt saken, vi har startat<br />
Gävleklubben igen! Både aktioner och exkursioner<br />
är planerade och förutom uppstartsmötet<br />
som samlade hela nio personer har vi<br />
redan hunnit med en fågelmorgon. Det blev<br />
en strålande vårdag men ett trettiotal fåglar<br />
och ett par fältbiologer vågade även känna<br />
på vattentemperaturen ända upp till knäna.<br />
Linnéa Andersson, Gävle fältbiologer<br />
Du vet väl om att <strong>Fältbiologerna</strong> har ett eget förlag? Vi har billiga böcker om alltifrån utomhuspedagogik och miljökamp<br />
till bållevermossor och rovfåglar. Många av våra böcker fördjupar sig i natur- och miljöfrågor som andra förlag<br />
kanske inte sett som viktiga att publicera. <strong>Fältbiologerna</strong> förlag tar saken i egna händer och ger ut de böcker vi själva<br />
vill läsa! Tillsammans sprider vi vår kärlek till naturen, vår kampvilja och kunskap om att allting hör ihop!<br />
ÅTERVINN RÄTT innehåller<br />
mycket spännande fakta om hur<br />
återvinning egentligen går till.<br />
Riktar sig lika mycket till dig som<br />
vill ha grundläggande vägledning<br />
som till superåtervinnaren med<br />
törst efter mer kunskap.<br />
VÅRTEcKEN är en bok för dig<br />
som fascineras av våren och<br />
allt som då vaknar till liv. 55<br />
vårtecken, såväl djur som växter,<br />
beskrivs i text och bild. Innehåller<br />
också tabeller där du kan fylla i<br />
vårtecknens ankomst olika år.<br />
ÖRNGOTT. Dröm om<br />
skogen med huvudet på<br />
vårt örngott med insektsmotiv.<br />
Finns i brunt eller<br />
mossgrönt tryck på vit<br />
bomull.<br />
VENTIL – RÖSTER FRÅN MILJÖ<br />
RÖRELSEN är boken om oss. Om<br />
unga människors kamp för en<br />
rättvis och hållbar jord, med tips<br />
på hur du själv gör aktioner, pratar<br />
med media m.m. Ger inspiration<br />
och verktyg till miljökampen!<br />
För att se hela vårt utbud och göra beställningar: gå in på förlagets hemsida www.faltbiologerna.se/forlag.<br />
<strong>Fältbiologen</strong> 1/2012 | 27<br />
foto: Linnéa Andersson
internt<br />
Salomon Abresparr är<br />
<strong>Fältbiologerna</strong>s nye ordförande<br />
text: Kristin Axelsson foto: Magnus Bjelkefelt<br />
–<br />
Jag ville satsa på<br />
<strong>Fältbiologerna</strong>.<br />
För mig är <strong>Fältbiologerna</strong><br />
värt det<br />
engagemanget.<br />
Föreningen tar upp det mesta av<br />
21-åriga Salomon Abresparrs tid.<br />
Han är inte bara <strong>Fältbiologerna</strong>s<br />
nya ordförande, han jobbar<br />
också som DISI (distriktsinformatör)<br />
för S-U-G. Själv bor han<br />
i U-delen av distriktet, närmare<br />
bestämt i Uppsala.<br />
Salomons engagemang i<br />
<strong>Fältbiologerna</strong> började år 2009<br />
när han blev meddragen till<br />
riksårsmötet.<br />
– Jag fick mersmak direkt. Det<br />
var grymt. Efter det blev jag aktiv i Stockholm och i klimatnätverket<br />
och sedan har det bara fortsatt.<br />
Nu sitter Salomon sitt tredje år i riksstyrelsen och ingen kan väl<br />
tvivla på att han brinner för föreningen. På frågan om vilka som<br />
är de viktigaste frågorna att arbeta med under året svarar han:<br />
– Allt! Vi borde bli mer aktiva i miljöpolitiken och synas mer.<br />
Ingen ska vara 27 år och tänka: ”Oj, fanns <strong>Fältbiologerna</strong>, det låter<br />
ju helt fantastiskt! Men nu är jag för gammal ...” Vi måste sprida<br />
<strong>Fältbiologerna</strong>s nya styrelse<br />
Bakre raden fr. vänster: Salmon Abresparr, Pontus Johansson, Lovisa Nilsson.<br />
Främre raden fr vänster: Carin Fröjd, Sara Vikström Olsson, Hilda Bergström, Andreas<br />
Hansen och Ann-Christine Troberg. På bilden saknas Marina Widén. Foto: Felicia Lindh<br />
28 | <strong>Fältbiologen</strong> 1/2012<br />
vad vi gör. Vi är ju en aktiv förening.<br />
Även om Salomon pratar mycket<br />
om miljö vill han poängtera att föreningens<br />
naturprofil är lika viktig.<br />
–Vi behöver bli fler nördar. Och<br />
fler miljö aktivister.<br />
Salomon tycker att det är viktigt<br />
att satsa på klubbarna – att klubbarna<br />
blir fler, att de blir mer självgående<br />
och att det ordnas fler aktiviteter.<br />
Han gläds åt att det redan händer<br />
saker.<br />
– <strong>Fältbiologerna</strong> är på uppgång<br />
nu. Vi blir fler och fler medlemmar<br />
och det har startats flera nya klubbar.<br />
Östergötlandsklubben bildades<br />
precis, Gävleklubben har haft uppstartsmöte<br />
och Norrtälje och Kalmar<br />
är på gång. Det är skitkul!<br />
Under 2012 ser Salomon fram emot att <strong>Fältbiologerna</strong> blir större<br />
och bättre. Han förefaller inte tveka det minsta över att föreningen<br />
går en ljus framtid till mötes.<br />
– Nu kör vi! Det finns så mycket pepp överallt som jag vill förmedla<br />
ut till folk. Det vi gör i <strong>Fältbiologerna</strong> är sjukt viktigt. Och<br />
roligt. Det är mest bara kul med <strong>Fältbiologerna</strong>, men sedan räddar<br />
vi ju världen lite grann faktiskt. •••<br />
Salomon Abresparr, ordförande<br />
070814 20 82 salomon.abresparr@faltbiologerna.se<br />
Sara Vikström Olsson, vice ordförande<br />
073423 79 50 sara.vikstrom.olsson@faltbiologerna.se<br />
Pontus Johansson, vice ordförande<br />
070098 71 82 pontus.johansson@faltbiologerna.se<br />
Ann-Christine Troberg, sekreterare<br />
073565 24 12 ann.christine.troberg@faltbiologerna.se<br />
Lovisa Nilsson, kassör<br />
073951 89 45 lovisa.nilsson@faltbiologerna.se<br />
Carin Fröjd, kanslichef<br />
073229 88 36 cfrojd@gmail.com<br />
Andreas Hansen, fältbiologisekreterare<br />
076819 34 92 andreas.hansen@faltbiologerna.se<br />
Marina Widén, gruppdynamiksekreterare<br />
073759 28 33 marina.widen@faltbiologerna.se<br />
Hilda Bergström, ledamot<br />
070090 80 56 hilda.bergstrom@hotmail.com<br />
Hela styrelsen: styrelsen@faltbiologerna.se
Satsa på klubbaktivitet<br />
<strong>Fältbiologerna</strong> ska vara en förening som är uppbyggd<br />
av sina medlemmar. Vi ska göra saker själva. Vi lär oss<br />
saker tillsammans genom att göra dem, vi lär av varandra<br />
och hjälps åt. Vi kan titta på fåglar, lära oss lavar,<br />
rädda skogar och stoppa vägbyggen. Genom att organisera oss,<br />
dela kunskap och låta alla vara med får vi större möjligheter<br />
att påverka, lära oss nya saker och träffa andra ungdomar som<br />
vill åt samma håll. Vi har varandra – det är vår styrka. Men<br />
en medlemsstyrd förening, som vår, kräver både engagemang<br />
och tid av sina medlemmar.<br />
<strong>Fältbiologerna</strong> är en stor förening men trots detta har<br />
vi få aktiva medlemmar. Idag finns ytterst få klubbar, som<br />
dessutom nästan alla är knutna till stora städer, och riksföreningen<br />
har fått en betydligt starkare och viktigare roll i att<br />
skapa aktiviteter samt driva föreningen framåt. Denna centralisering<br />
rimmar illa med att vi som förening strävar efter<br />
gräsrotsorganisering (föreningen styrs nerifrån, det vill säga<br />
från klubbnivå). Det är svårt att analysera varför det har blivit<br />
så här, men några av orsakerna tror vi kan vara:<br />
• anställningar, som har lett till att medlemmar inte lärt sig<br />
grundläggande föreningsorganisering.<br />
• satsningar på värvning, utåtriktad verksamhet och samarbeten<br />
med externa organisationer – tid och energi som<br />
istället borde använts till att stärka vår organiseringskraft.<br />
• att tid mer och mer blir en bristvara, även för ungdomar.<br />
• individualisering av samhället, där organisering och föreningsliv<br />
inte uppmuntras.<br />
De flesta aktiva medlemmar är överens om att gräsrotsorganisering<br />
är det vi ska satsa på. Men de senaste åren<br />
har vi tagit många beslut som för föreningen i en annan riktning<br />
– mot ett centralstyre där anställda gör mer och mer av<br />
det som medlemmarna borde gjort. På årsmötet 2012 togs ett<br />
beslut som innebär att en klubbs pengar kan administreras<br />
av riksföreningen istället för av en klubbkassör, ett beslut som<br />
motiverades med att det ”förenklar för klubbarna”.<br />
Vi tror att beslut som detta är förödande för <strong>Fältbiologerna</strong>.<br />
Det kommer att leda till att mer ansvar förflyttas till riksföreningen<br />
och anställda. Det är viktigt att vara medveten om<br />
att riksstyrelsen och andra förtroendevalda arbetar ideellt. Det<br />
blir färre personer som måste ta hand om hela föreningens<br />
byråkrati, när det egentligen borde vara så att vi delar på ansvaret<br />
och arbetet.<br />
När ansvaret flyttas från klubbstyrelser till riksnivå och anställda<br />
kommer också kunskapen om hur man organiserar sig,<br />
gå förlorad. Att alla medlemmar vet hur man organiserar sig<br />
är en förutsättning för att påverka samhället och göra roliga<br />
saker tillsammans. Att vara klubbkassör behöver inte bli en<br />
jättestor arbetsbörda, istället bör man se det som ett verktyg<br />
för aktivitet.<br />
Att klubbar själva ansvarar för sin ekonomi är ett bra exem-<br />
pel på maktspridning som också skapar större möjligheter för<br />
den enskilda klubben att använda pengarna på det sätt man<br />
själv tycker är viktigt. Det bidrar också till en kunskapsspridning,<br />
vilket har en demokratisk funktion när vi ska besluta om<br />
pengar. Utan klubbkassörer i föreningen kommer vi också på<br />
lång sikt behöva förlita oss på utomstående, och då minskas<br />
vårt handlingsutrymme.<br />
Det har gjorts många försök att lösa grundproblematiken,<br />
att vi har för få lokalt aktiva medlemmar.<br />
På riksårsmötet 2012 beslutades det att anställa fler personer<br />
inom riksföreningen, vilket motiverades med att det kommer<br />
leda till att fler medlemmar kan värvas och att <strong>Fältbiologerna</strong><br />
kommer synas mer. Dessutom lyftes flera förslag om att<br />
<strong>Fältbiologerna</strong> bör byta namn.<br />
Vi tycker inte att <strong>Fältbiologerna</strong> i dagsläget bör syssla med<br />
värvning. Vi borde istället jobba för att aktivera medlemmar<br />
och få fler att starta klubbar. Riksaktiva medlemmar borde ha<br />
större möjlighet att engagera sig lokalt, att skapa aktiviteten<br />
där de bor istället för att administrera en anställd som ska<br />
göra samma sak. Som det ser ut idag sugs lokalt aktiva medlemmar<br />
upp i riksföreningen väldigt snabbt och fråntas därmed<br />
chansen att engagera sig lokalt. Det finns inte tillräcklig<br />
många aktiva medlemmar för att både fylla utskottsposter och<br />
hålla igång lokal aktivitet. Alltså bör vi minska riksföreningen<br />
genom att ta bort, alternativt minska utskott. Det är jättecoolt<br />
att vi har ett förlag och en flådig tidning, men det kan inte få<br />
gå före lokal aktivitet.<br />
Att <strong>Fältbiologerna</strong> ska byta namn motiverades med att folk<br />
inte vet vad <strong>Fältbiologerna</strong> är och att vårt namn är ett hinder<br />
för att nå ut till fler. Vi tror inte att ett namnbyte är lösningen<br />
på vår grundproblematik, utan ett försök att sopa den under<br />
mattan. Lösningen ”fler medlemmar” är i våra ögon felaktig<br />
och flyttar fokus från det som egentligen behöver göras: att<br />
direkt skapa lokal aktivitet.<br />
Föreningsbyråkrati får inte ses som något jobbigt, utan<br />
som ett verktyg som gör oss till en organisation med styrka.<br />
Föreningsstrukturen kan också formas precis som vi vill, men<br />
vi måste diskutera hur vi vill ha det och varför. Om vi inte<br />
vill hamna i ett anställningsberoende måste vi faktiskt göra<br />
sakerna själva. Att kunna det är vår styrka och det vi alltid<br />
måste sträva efter.<br />
Vi vill lyfta den här debatten från att gälla medlemsökning<br />
och namnbyte till att handla om hur vi vill att vår förening<br />
ska se ut. Hur ska vi organisera oss?<br />
Kleo Bartilsson, föreningsutskottet<br />
Magnus Bjelkefelt, redaktionen och webb-utskottet<br />
Diskutera <strong>Fältbiologerna</strong>s organisation och utveckling!<br />
Gå in på www.faltbiologerna.se/faltbiologen<br />
Diskussionen finns också på Facebook.<br />
debatt<br />
<strong>Fältbiologen</strong> 1/2012 | 29
kalendarium<br />
Fågelmornar<br />
29 mars–31 maj, Uppsala. Torsdagsmornar<br />
framåt våren är det åter dags för fågelskådning!<br />
Vi samlas i fågeltornet vid Övre Föret,<br />
kikar på fåglar och äter frukost. Ta med varma<br />
kläder, fågelbok och kikare (finns också att<br />
låna). Kontakt: olga.tingstedt@gmail.com<br />
0706-50 02 91<br />
Fågelmornar i Stockholmsvåren<br />
29 mars–31 maj, Stockholm. Varje torsdagsmorgon<br />
under våren skådar vi fågel i<br />
Stockholm! Uppsalaklubben kommer varje<br />
torsdagsmorgon från 29 mars också vara ute<br />
och skåda. Och precis som förra året utmanar<br />
vi dem till tävling – en klassisk kamp, klubb<br />
mot klubb, om vilka som lyckas se flest fågelarter<br />
under vårsäsongen! Kontakt: Leo Rudberg<br />
076-250 82 30, leo.rudberg@gmail.com.<br />
Stora Hästdraget<br />
14 april, Skövde. Har du undrat hur jordbruket<br />
gick till innan vi började strö konstgödsel<br />
och gifter omkring oss med fossilbränsledrivna<br />
monstermaskiner? Då ska du hänga<br />
med Göteborgsklubben till Arvidstorp där<br />
det sedan några år tillbaka drivs småskaligt<br />
ekologiskt hästjordbruk. En gång om året<br />
sammankallar denna gård till något som de<br />
kallar stora hästdraget då de och alla andra<br />
som driver hästjordbruk i närheten visar upp<br />
sina djur och maskiner i arbete på Arvidstorps<br />
åkrar. Om du är intresserad så mejla. Kontakt:<br />
Elin Sandberg elinsand@gmail.com.<br />
Utflykt till ryaskogen<br />
15 april, Göteborg. Vi ses vid Kungsten och<br />
cyklar över Älvsborgsbron till Hisingens enda<br />
urskog. Blommande vitsippor och mycket<br />
vårfåglar utlovas. Kontakt: Jacob Petersson,<br />
jacob.petersson1@gmail.com och Patrick Scott<br />
Rossi 0730-82 87 09.<br />
Kolla på fågelskinnsamlingar<br />
16 april, Stockholm. Naturhistoriska<br />
Riksmuseet har en samling av 110 000 fågelskinn!<br />
Dessa samlingar är inte tillgängliga för<br />
allmänheten, utan enbart för museets anställda.<br />
Ungdomsgruppen Landsort Fågelstation<br />
kommer, tillsammans med <strong>Fältbiologerna</strong>s<br />
Stockholm City-klubb och Stockholms<br />
Ornitologiska Förenings ungdomssektion,<br />
få en guidad tur av en av museets anställda.<br />
Kontakt: Leo Rudberg 0762-50 82 30,<br />
leo.rudberg@gmail.com<br />
30 | <strong>Fältbiologen</strong> 1/2012<br />
Uppsalaklubben till Hornborgasjön<br />
20–22 april, Uppsala. Den 20 april far vi<br />
till Hornborgasjön! Tusentals tranor är att<br />
vänta, men förutom trandansen blir det turer<br />
i omgivningen, vi besöker naturrumet och<br />
än fler fågeltorn. Då även Göteborg- och<br />
Växjöklubben kommer vara där samma helg<br />
kommer vi samordna aktiviteterna med dem.<br />
Anmäl dig gärna så snart som möjligt men<br />
senast den 15 april. Kontakt: Anna Karlsson<br />
0734-456 458 annakarlsson88@hotmail.com.<br />
Hornborgasjön<br />
20–22 april, Göteborg. Nu är det åter igen<br />
dags för Göteborgsklubbens årliga Hornborga-<br />
XQ. Det blir två dagar vid en av Sveriges<br />
häftigaste fågelsjöar. Inte bara trandansen<br />
kommer att få fint besök av oss, det blir även<br />
färder till olika fågeltorn. Eventuellt kan det<br />
bli ringmärkning. Bor gör vi i Sätuna bygdegård.<br />
Anmäl dig senast 15 april. Kontakt: Elin<br />
Sandberg elinsand@gmail.com 0736-31 19 02<br />
Lundaklubben på marinkurs<br />
29 april, Helsingborgs hamn. Lundaklubben<br />
gör en repris på förra året och åker ännu en<br />
gång ut på havsexkursion i Öresund med<br />
båten Sabella. Vi utgår ifrån Norra hamnen<br />
i Helsingborg för en tvåtimmars-tur ute på<br />
vågorna. Med oss ombord har vi en marinbiolog<br />
som berättar allting om den marina<br />
faunan som tas upp ifrån havsbotten. Mer<br />
info kommer när kursen närmar sig! Det är en<br />
anmälningsavgift på 50 kr och tyvärr är det<br />
begränsat med platser, så det är först till kvarn<br />
som gäller. Reseersättning står Lundaklubben<br />
för. Kontakt: Carolin Oredsson 0721-810503,<br />
carolin.oredsson@gmail.com<br />
Fågelutflykt i Bokhultet, Växjö<br />
29 april, kl 9–13, växjö. Vid Kassaviken i S.<br />
Bergundasjön finns ett nytt fågeltorn. Detta<br />
kommer att vara basen för vår fågelskådning.<br />
Här räknar vi med att få se skäggdopping,<br />
fiskgjuse, storskarv och fisktärna. I skogen<br />
intill är det nu full fart på mesar, rödhake,<br />
gärdsmyg, större hackspett och koltrast. Några<br />
av de tropiska sångarna har troligen också<br />
anlänt. Om det är soligt hoppas vi också få se<br />
vilda bin och fjärilar i Biparadiset. Kontakt:<br />
Johan Runeson 0768-08 52 46<br />
Kompostläger på ängsbacka<br />
4–6 maj, Molkom. Under en helg på kursgården<br />
Ängsbacka i Värmland ska vi lära oss allt<br />
om kompostering, näringsflöden och att bygga<br />
komposttoaletter! Det kommer vara teoripass<br />
som förklarar vad för lagar som gäller och hur<br />
man undviker sjukdomar, men främst blir det<br />
mycket praktiskt arbete så att alla ska kunna<br />
bygga sin egna toalett när de kommer hem.<br />
Det utlovas också gudomlig mat i överflöd!<br />
Det kommer tyvärr bara finnas ett begränsat<br />
antal platser så anmäl dig så fort som möjligt!<br />
Kontakt: John Gustafsson, johnmedh@gmail.<br />
com, 0705-81 29 71.<br />
Falsterbopaddor<br />
5 maj, Lund. Våren är här och vi passar på<br />
att åka ut till Falsterbo för att leta paddor<br />
i skymningen. Vi hoppas på att få se/höra<br />
både stink- och grönfläckig padda. Mer info<br />
kommer när aktiviteten närmar sig! Kontakt:<br />
Petter Karlsson 0730-29 48 68,<br />
petter.karlsson@ovi.com<br />
Vandring längst Upplandsleden<br />
5–6 maj, Uppsala. En helg i maj åker vi<br />
ut till Almunge för att sedan vandra längst<br />
Upplandsleden tillbaka till Uppsala. Första<br />
dagen går man ca 15 km till Fjällnora. Där<br />
kan vi övernatta i vindskydd och det finns fina<br />
bad- och grillplatser. Andra dagen återstår ca<br />
25 km, sista biten går genom Lunsens naturreservat.<br />
Kontakt: Olga Tingstedt<br />
olga.tingstedt@gmail.com 0706-50 02 91
Insektsfångning<br />
7 maj, Göteborg. Nu i maj har de flesta insekter<br />
kommit på benen igen efter den långa<br />
vinterdvalan och vi ska försöka få syn på så<br />
många som möjligt av dem. Vi kollar efter<br />
dem i förnan på marken, gräver efter dem<br />
under trädens bark, håvar in dem från luften<br />
och bygger fällor för dem. För att kunna<br />
känna igen dem har vi luppar, böcker och en<br />
äkta fältbiologisk insektsnörd i egenskap av<br />
Vänersborgsklubbens ledare Erik. Kontakt:<br />
Elin Sandberg elinsand@gmail.com<br />
Dagsutflykt till Kullen<br />
12 maj, Lund. Kullabergs naturreservat på<br />
halvön Kullen har många häftiga naturupplevelser<br />
att bjuda på. Vi sticker på en dagsutflykt<br />
för att bl.a. fågelskåda, klättra, promenera,<br />
kolla på Nimis, piknicka och grilla. Vi gör helt<br />
enkelt lite vad vi vill! <strong>Fältbiologerna</strong> står för<br />
reseersättning. Glöm inte ta med fika och ev.<br />
kikare/lupp. Kontakt: Elin Andersen Thulin,<br />
0730-93 14 07 elin_at@hotmail.com<br />
Fågelutflykt till Hjälstaviken<br />
13 maj, kl 5:00, Stockholm. Hjälstaviken är<br />
en av Sveriges absolut bästa fågelsjöar. Särskilt<br />
berömd är den för de tiotusentals (!) gäss som<br />
rastar om höstarna, men även på våren är den<br />
ett eldorado för fågelintresserade. I vassen håller<br />
de skygga men väldigt söta skäggmesarna<br />
till, lärkfalkar patrullerar över sjön och ibland<br />
är det fullt av de sällsynta dvärgmåsarna. Och<br />
vem vet – kanske något särskilt spännande<br />
dyker upp denna gång? Kontakt: Leo Rudberg<br />
0762-50 82 30, leo.rudberg@gmail.com.<br />
Fältstation öland<br />
16–20 maj, öland. Välkommen till<br />
Fältstation Öland! Sveriges största fältbiologaktivitet<br />
med exkursioner och grundkurser går<br />
av stapeln under Kristi Himmelsfärdshelgen.<br />
Fältstationen äger rum i Grönhögen på södra<br />
Öland. Här kommer det erbjudas botanik,<br />
fotografi, entomologi, limnologi, geologi,<br />
fågelskådning och allmän fältbiologi. Utöver<br />
detta kan en gå på praktiska workshops, diskussioner,<br />
lekar, dans, musik, föreläsningar,<br />
film och temakväll angående den aktuella gasborrningen<br />
på Öland. Fältstationen är såväl<br />
en plats för gamla fältbiologer att träffas som<br />
en perfekt första aktivitet för nya medlemmar.<br />
Tält och mat ordnas av deltagarna själva, alternativt<br />
i matlag. Det finns en liten mataffär<br />
i närheten som säljer det allra nödvändigaste.<br />
Är du ny och/eller inte har tält, köksutrustning<br />
eller vill laga mat med andra, säg till oss<br />
i Ölandskommittén. Kontakt: Johan Runeson<br />
0768-08 52 46, John Gustafsson 0705-81 29 71,<br />
Per Gustavsson 0768-64 39 20. Mail:<br />
oland@faltbiologerna.se. Mer info på<br />
www.faltbiologerna.se/oland.<br />
foto: Magnus Bjelkefelt<br />
Lennakatten och vandring längst<br />
Upplandsleden<br />
19–20 maj, Uppsala. Framåt våren tänkte vi<br />
åka ångloket Lennakatten ut till Almunge.<br />
Därifrån vi vandrar vi Upplandsleden tillbaka<br />
mot Uppsala. Sträckan är totalt 4 mil så man<br />
kan dela upp vandringen på två dagar. Ett<br />
förslag är att övernatta i vindskydd i Fjällnora<br />
friluftsområde. Kontakt: Olga Tingstedt<br />
olga.tingstedt@gmail.com<br />
Håva och grilla<br />
3 juni, Lund. Nu är sommaren här och det<br />
firar vi med att sticka till okänd plats för att<br />
håva och grilla. Ta med dig ett glatt humör<br />
och något att gott grilla. Har vi tur blir det<br />
även möjlighet för bad. Mer info om tid och<br />
plats kommer när det närmar sig! Kontakt:<br />
Rasmus Johansson, 0732-02 06 11,<br />
johansson@gmail.com<br />
Nyckla dagfjärilar och insekter<br />
6 juni, Lund. Vi sticker till Falsterbo för att<br />
nyckla dagfjärilar och insekter. Kursen riktar<br />
sig till både nybörjare och inbitna insektsnördar<br />
– alla är välkomna! Mer info kommer<br />
när aktiviteten närmar sig. Kontakt: Petter<br />
Karlsson, 0730-29 48 68, petter.karlsson@ovi.<br />
com, Paul Simpson Östangård 0703-91 16 47.<br />
Grönt spadtag!<br />
1 juni–31 augusti. <strong>Fältbiologerna</strong>s jordbruksnätverk<br />
håller i projektet Grönt spadtag som<br />
går ut på att ge oss fältbiologer chans att lära oss<br />
mer om fäbodbruk samtidigt som vi får njuta<br />
av sommaren och den vackra naturen. Allt<br />
detta medan vi kan vara till hjälp för brukaren.<br />
Vi har kontakt med två fäbodar i Dalarna och<br />
en i södra Jämtland. Under tio dagar får du bo<br />
och arbeta på fäboden. Vill du inte åka ensam,<br />
utan med en vän går det fint! Läs mer på<br />
www.faltbiologerna.se/gront-spadtag<br />
rusta upp Valldastugan<br />
9–10 juni, Göteborg. <strong>Fältbiologerna</strong> har<br />
sedan urminnes tider haft tillgång till en stuga<br />
på Vallda Sandö. Det blir en helg i loppisens<br />
och möbelsläpandets tecken när vi nu ska<br />
försöka förvandla stora ateljérummet till sovsal<br />
och göra köket mer funktionsdugligt och<br />
framförallt musfritt! När vi behöver en paus i<br />
arbetet är det bara att rusa bort till badbryggan<br />
och ta sig ett dopp, eller kanske ägna<br />
sig åt fågelskådning eller fjärilsjakt ett slag.<br />
Kontakt: Elin Sandberg, elinsand@gmail.com<br />
och Lisa Orrheim, lisa.orrheim@hotmail.com<br />
Försommar i fåglarnas högsäsong<br />
15–21 juni, Jämtland. Är du nyfiken på<br />
Jämtlandsfjällen och vill lära dig känna igen<br />
fjällfåglarna, eller inbiten fågelskådare som vill<br />
hjälpa till att kartlägga fåglarnas utbredning<br />
i Ånnsjöområdet? Oavsett tidigare kunskap<br />
är du varmt välkommen att genomföra årets<br />
kvadratruteinventering i samarbete med<br />
Ånnsjöns fågelstation. Dagarna tillbringas i<br />
fjällens varierande och vackra landskap. Vi<br />
rör oss utanför stigarna från norska gränsen<br />
i väster, över kalfjäll, genom barrskog och på<br />
många myrar. Vi utgår från Ånnsjöns fågelstation<br />
och sover Handöls stugby. Kursavgift<br />
300 kr, reseersättning utgår till alla. Kontakt:<br />
Jennie Wadman jennie.wadman@gmail.com,<br />
0730-42 51 14.<br />
Botanikläger<br />
16–20 juni, öland. Är du mellan 13 och 25<br />
år och intresserad av växter? Spendera några<br />
av de första sommardagarna på natursköna<br />
Öland för att lära och ha kul! Kursen passar<br />
både nybörjare och fortsättare och innehåller<br />
alltifrån orkidé- och gräspass till alvarsekologi<br />
och inventeringskunskap. Antalet platser är<br />
begränsade, först till kvarn gäller. Kursen<br />
anordnas av Sveriges botaniska förening och<br />
<strong>Fältbiologerna</strong>. Kontakt: Johanna Yourstone,<br />
johannayourstone@hotmail.com 0707-98 92 31.<br />
<strong>Fältbiologerna</strong> i Almedalen<br />
1–8 juli, visby. För fjärde året åker<br />
<strong>Fältbiologerna</strong> till politikerveckan i<br />
Almedalsveckan på Gotland. Här samlas<br />
Sveriges makthavare för att lobba och diskutera<br />
politik under en vecka. <strong>Fältbiologerna</strong> kommer<br />
vara där för att se till att miljöfrågorna kommer<br />
högt på alla politikers dagordning! Vi kommer<br />
göra feta aktioner, gå på seminarier och ställa<br />
makthavarna mot väggen och kanske dansa lite<br />
på Visbys gator. Tveka inte! Anmäl dig idag,<br />
antalet platser är begränsade. Sista anmälningsdag<br />
är 1 juni. Läs mer på almedalsveckan.<br />
info och alternativveckan.se. Kontakt: Linn<br />
Andersson, linn.andersson@faltbiologerna.se<br />
rovfåglar i Batumi, Georgien<br />
Augusti–september, Georgien. Varje höst<br />
flyttar över 800 000 rovfåglar över Batumi i<br />
Georgien. Batumi Raptor Count är ett naturvårdsprojekt<br />
med syfte att räkna rovfåglarna.<br />
Vill du vara med? Gör en intresseanmälan där<br />
du skriver om dig själv samt om hur mycket<br />
erfarenhet du har av rovfåglar. Kontakt:<br />
Johanna Yourstone, 0707-98 92 31,<br />
johannayourstone@hotmail.com. Mer info om<br />
projektet, se www.batumiraptorcount.org<br />
GLöM INTE ATT KOLLA IN www.faltbiologerna.se/kalendarium för mer<br />
detaljerad information om aktiviteterna. I hemsideskalendariet läggs det ständigt in nya<br />
aktiviteter, så gå in där och håll dig uppdaterad! Och glöm inte att lägga in din egen aktivitet!<br />
<strong>Fältbiologen</strong> 1/2012 | 31
POSTTIDNING B<br />
<strong>Fältbiologerna</strong><br />
Brunnsgatan 62<br />
802 52 Gävle<br />
ADRESSUPPDATERING<br />
111 015 300<br />
Vid definitiv avflyttning eller felaktig adress sänds<br />
försändelsen vidare till nya adressen. Rapportkort med<br />
nya adressen sänds till postkontoret.<br />
110 06 Stockholm<br />
Fältstation<br />
Öland<br />
16–20 maj!<br />
mer inFo, sid 31 och<br />
www.faltbiologerna.se/oland<br />
Ute i naturen. Inne i miljödebatten.<br />
ånnsjÖns<br />
Fågelstation<br />
15–21 juni ...<br />
mer inFo på sid 31<br />
<strong>Fältbiologerna</strong> är en organisation för miljö- och naturintresserade ungdomar. Inga vuxna ledare, inga religiösa<br />
eller partipolitiska bindningar. Ute i naturen: Lär dig mer om fåglar eller inventera hotade skogsområden. Inne<br />
i miljödebatten: Var med och protestera när motorvägar planeras i känsliga områden, konfrontera ansvariga<br />
politiker och samla in pengar för den sista spillran ursprunglig skog i Sverige.<br />
Bli medlem GrATIS genom att sms:a ”Fä + ditt personnummer” till 724 56!