31649 Arbetstider - Arbetsgivarverket

Inledning
Kort historik
Arbetstiden har i Sverige reglerats i lag sedan 1920-talet. Lagstiftningen påverkades
av den internationella utvecklingen. I många andra länder genomfördes
vid den tidpunkten reformer som begränsade arbetstiden till åtta
timmar per dag.
Genom den svenska arbetstidslagen reglerades veckoarbetstiden normalt
till 48 timmar per vecka. Motiven var bl a arbetarnas fysiska och psykiska
hälsa och behov av fritid för familjeliv, deltagande i medborgerliga angelägenheter
m m. Den längsta tillåtna dygnsarbetstiden blev nio timmar och
övertidsarbetet reglerades. Lagen var tillfällig och förlängdes och förändrades
flera gånger. 1930 permanentades lagen och kom sedan att gälla ända
till 1970 med justeringar under tiden av arbetstidens längd.
Under 50-talet ändrades motiven för arbetstidsförkortningar. Ytterligare förkortning
kunde inte motiveras utifrån svenska folkets hälsotillstånd. Man
såg i stället frågan om förkortad arbetstid som en välfärdsökning. 1960 var
arbetstiden 45 timmar per vecka. Förkortningen hade under perioden skett
successivt. Ytterligare arbetstidsförkortningar genomfördes 1969, till 42,5 timmar
per vecka, och 1970, till 40 timmar per vecka.
1983 trädde nu gällande arbetstidslag i kraft. Lagen ersatte dels 1970 års
arbetstidslag, dels vissa bestämmelser i arbetsmiljölagen. 1996 kom ett tilllägg
till lagen med anledning av EG:s direktiv om arbetstid och 1995 års
arbetstidskommitté presenterade hösten 1996 ett förslag till ny arbetstidslag.
Parallellt med att veckoarbetstiden har förkortats har semestern förlängts.
När 45 timmarsveckan infördes omfattade semestern tre veckor. Det innebär
att årsarbetstidens längd har minskat under 1900-talet i betydligt större omfattning
än vad som enbart framgår av arbetstidsförkortningarna.
5