31649 Arbetstider - Arbetsgivarverket

ANPASSA ANPASSA 

ARBETSTIDEN 

ARBETSTIDEN 

till verksamhetens verksamhetens krav 

krav 

En vägledning för statliga arbetsgivare 

ARBETS 

GIVAR 

VERKET 

P U B L I 

CERAR 

NR 1 • 1999

Anpassa arbetstiden 

till verksamhetens krav 

En vägledning för statliga arbetsgivare 

1

Utgiven av Arbetsgivarverket, maj 1999 

Tryck: Novum Grafiska AB, Göteborg 1999 

2

Innehåll 

Förord 4 

Inledning 5 

Lag och avtal 7 

Arbetstidsbestämmelserna i ALFA 8 

Del 1 Att anpassa arbetstiden till verksamhetens krav 10 

Del 2 Att handlägga arbetstidsfrågor 18 

Kommentarer till arbetstidsbestämmelserna i ALFA 18 

– Avtalet ersätter arbetstidslagen 18 

– Bestämmelser för arbetstagare med s k kontorsarbetstid 19 

– Arbetstidens längd vid heltidsarbete 20 

– Arbetstidens längd vid deltidsarbete 22 

– Mertid 23 

– Arbetstidens förläggning vid heltid och deltid 25 

– Koncentrerad deltid 27 

– Övertid 30 

– Lokala avtal 34 

– Arbetstagare med oregelbunden arbetstid 34 

– Arbetstagare med oreglerad arbetstid 35 

Bilaga 1 Arbetstidsreglerna i 4 kap ALFA 36 

Bilaga 2 Arbetstidslagen (ATL) 47 

Bilaga 3 Kommentar till ändringar i arbetstidslagen fr o m den 

23 november 1997 – EG:s arbetstidsdirektiv 56 

Bilaga 4 Årsarbetstiden 1999 och 2000 – sammanställning 65 

Bilaga 5 Beräkning av årsarbetstiden 66 

Bilaga 6 Beräkning av en genomsnittliga veckoarbetstiden 

vid övergången från sommar- och vinterarbetstid 70 

Bilaga 7 Beräkning av frånvaro vid koncentrerad deltid 71 

3

4 

Förord 

Denna skrift är avsedd att vara en vägledning i arbetstidsfrågor för statliga 

arbetsgivare som tillämpar det allmänna löne- och förmånsavtalet ALFA. 

Skriften kommenterar regelsystemet och dess tillämpning och kompletterar 

de allmänna råd som Arbetsgivarverket givit ut i anslutning till ALFA. 

Del 1 vänder sig i första hand till chefer och linjechefer som beslutar om 

arbetstidsfrågor. 

Del 2 vänder sig främst till löne- och personaladministratörer. 

Det är Arbetsgivarverkets förhoppning att skriften ska underlätta hanteringen 

av arbetstidsfrågorna och bidra till att öka medvetenheten om att arbetstiden 

och dess förläggning är ett instrument för att öka myndigheternas effektivitet. 

Skriften vill också stimulera lokala parter att i samförstånd diskutera 

hur en verksamhetsanpassning av arbetstiden kan ske.

Inledning 

Kort historik 

Arbetstiden har i Sverige reglerats i lag sedan 1920-talet. Lagstiftningen påverkades 

av den internationella utvecklingen. I många andra länder genomfördes 

vid den tidpunkten reformer som begränsade arbetstiden till åtta 

timmar per dag. 

Genom den svenska arbetstidslagen reglerades veckoarbetstiden normalt 

till 48 timmar per vecka. Motiven var bl a arbetarnas fysiska och psykiska 

hälsa och behov av fritid för familjeliv, deltagande i medborgerliga angelägenheter 

m m. Den längsta tillåtna dygnsarbetstiden blev nio timmar och 

övertidsarbetet reglerades. Lagen var tillfällig och förlängdes och förändrades 

flera gånger. 1930 permanentades lagen och kom sedan att gälla ända 

till 1970 med justeringar under tiden av arbetstidens längd. 

Under 50-talet ändrades motiven för arbetstidsförkortningar. Ytterligare förkortning 

kunde inte motiveras utifrån svenska folkets hälsotillstånd. Man 

såg i stället frågan om förkortad arbetstid som en välfärdsökning. 1960 var 

arbetstiden 45 timmar per vecka. Förkortningen hade under perioden skett 

successivt. Ytterligare arbetstidsförkortningar genomfördes 1969, till 42,5 timmar 

per vecka, och 1970, till 40 timmar per vecka. 

1983 trädde nu gällande arbetstidslag i kraft. Lagen ersatte dels 1970 års 

arbetstidslag, dels vissa bestämmelser i arbetsmiljölagen. 1996 kom ett tilllägg 

till lagen med anledning av EG:s direktiv om arbetstid och 1995 års 

arbetstidskommitté presenterade hösten 1996 ett förslag till ny arbetstidslag. 

Parallellt med att veckoarbetstiden har förkortats har semestern förlängts. 

När 45 timmarsveckan infördes omfattade semestern tre veckor. Det innebär 

att årsarbetstidens längd har minskat under 1900-talet i betydligt större omfattning 

än vad som enbart framgår av arbetstidsförkortningarna. 

5

Nedanstånde tabell visar förändringarna av veckoarbetstid och semester. 

6 

År Lagändringar 

Arbetstid Semester 

1919 48-timmarsvecka 

1931 4 dagars semester 

1938 2 veckors semester 

1946 3 veckors semester för ungdom under 

18 år 

1951 3 veckors semester för alla 


1963 4 veckors semester 

1969 42 1/2-timmarsvecka 


1978 5 veckors semester eller 25 semesterdagar 

1990 27 semesterdagar 

1993 25 semesterdagar 

1995 års arbetstidskommitté avvisade en generell arbetstidsförkortning genom 

lagstiftning. I kommitténs förslag till ny arbetstidslag uppmanade man 

i stället arbetsmarknadens parter att reglera frågor om arbetstidens längd 

och förläggning i avtal. Huvudfrågan för närvarande är enligt Arbetsgivarverkets 

mening emellertid inte arbetstidsförkortningar utan mer flexibla 

arbetstidslösningar som ger möjlighet till verksamhetsanpassning och som 

gör det möjligt att kombinera olika verksamheters krav på bemanning med 

de anställdas krav på inflytande över arbetstidens förläggning. Utvecklingen 

när det gäller arbetstidslagstiftningen har gått mot allt större frihet för arbetsmarknadens 

parter att ersätta lagens regler med avtal. Arbetstidskommitténs 

förslag till ny arbetstidslag innebar att utvecklingen skulle gå ytterligare ett 

steg från inflytande på central nivå till lokalt inflytande och inflytande för 

varje enskild arbetstagare.

Lag och avtal 

Gällande lag 

Regler om arbetstid finns dels i lag, dels i kollektivavtal. Den ordinarie arbetstiden 

får enligt lagen uppgå till högst 40 timmar i veckan. Lagen innehåller 

också bestämmelser om jourtid, övertid, mertid samt regler om hur 

arbetstiden ska förläggas för att arbetstagaren ska få tillräcklig vila. Lagen är 

dispositiv, vilket innebär att avsteg från reglerna får göras genom kollektivavtal. 

Arbetstidslagens bestämmelser har i stor utsträckning tillkommit för 

att skydda arbetstagarna. Därför krävs det medverkan av en central arbetstagarorganisation 

för att göra avsteg från bestämmelserna i övergripande 

frågor. Kortvariga avvikelser får dock göras från vissa bestämmelser med 

stöd av kollektivavtal på lokal nivå. 

Den 23 november 1996 infördes EGs arbetstidsdirektiv som ett tillägg till 

den svenska arbetstidslagen. Tillägget innebär att kollektivavtal om avvikelser 

från arbetstidslagen måste uppfylla direktivets krav. I annat fall blir 

kollektivavtalet ogiltigt. En sammanfattande kommentar om vad direktivet 

innebär för det statliga området återfinns i bilaga 3. 

Kollektivavtal 

Inom stora delar av arbetsmarknaden har parterna helt eller delvis ersatt 

arbetstidslagens regler med kollektivavtal. Avtalen är olika och tar av naturliga 

skäl hänsyn till varje sektors specifika önskemål och behov. Arbetstidens 

längd varierar och arbetstidsfrågorna hanteras inte på samma sätt inom verkstads- 

och processindustrin som inom den statliga tjänstesektorn. Det finns 

dock en stor överensstämmelse när det gäller viljan att skapa flexibla 

arbetstidslösningar. 

När man jämför arbetstidens längd mellan de olika avtalsområdena bör årsarbetstiden 

användas och olika möjligheter till ledighet beaktas. 

Om man tar hänsyn till semesterns längd t ex har arbetstagare inom staten 

kortare faktisk arbetstid per år än arbetstagare på övriga områden. 

7

Arbetstidsbestämmelserna i ALFA 

Bakgrund och syfte 

I avtalsrörelsen 1993–95 förde parterna ingående resonemang om myndigheternas 

verksamhetsförutsättningar och nådde en samsyn om att anställningstryggheten 

är beroende av att verksamheten kan bedrivas effektivt och under 

ekonomiskt rimliga villkor. Syftet med Allmänt löne- och förmånsavtal 

(ALFA) var att åstadkomma ökade möjligheter till lokal verksamhetsanpassning, 

modernisering, minskad detaljreglering och förenkling. 

ALFA trädde i kraft den 1 januari 1997. Vissa övergångsbestämmelser medförde 

emellertid att de lokala parterna hade svårt att åstadkomma nya och 

mer ändamålsenliga lokala avtal, t ex om nya flextidsregler, avtal för arbetstagare 

med oregelbunden arbetstid samt nya avtal om lärarnas arbetstid. 

Mot denna bakgrund har reglerna i nuvarande ALFA (för avtalsperioden 

1998–2001) justerats. Parterna har vidare gjort följande gemensamma uttalande 

om arbetstidens förläggning. 

8 

”Lokala avtal om arbetstid syftar till att anpassa arbetstidens förläggning 

till såväl verksamhetens krav som till de anställdas olika önskemål och 

behov. Därvid bör beaktas verksamhetens krav på en effektiv och mer 

flexibel organisation samt de anställdas krav på mer flexibla och individuella 

lösningar. Det är naturligt att utveckling och effektivisering av 

verksamheten bygger på en förtroendefull och ändamålsenlig samverkan 

mellan de lokala parterna och på att den enskilde får ett ökat ansvar 

och inflytande över sin egen arbetssituation. 

Lokala parter bör uppmärksamma att ett avtal om en mer verksamhetsanpassad 

arbetstidsförläggning kan medföra kompensation i någon form.” 

Arbetstidsbestämmelserna i korthet 

• För arbetstagare med s k kontorsarbetstid är den period på vilken den 

genomsnittliga ordinarie veckoarbetstiden får beräknas tolv månader 

(s k begränsningsperiod). Detta innebär ökade möjligheter till säsongsoch 

verksamhetsanpassning.

• Lokala avtal om arbetstidens förläggning ska slutas på varje myndighet. 

Kommer parterna inte överens bestämmer arbetsgivaren under 

vissa förutsättningar förläggningen i avvaktan på att överenskommelse 

uppnås. 

• Arbetsgivaren kan träffa överenskommelse med en enskild arbetstagare 

om att denna ska ha en från de andra arbetstagarna vid arbetsplatsen 

avvikande arbetstidsförläggning eller ska ha oreglerad arbetstid. 

• Arbetstiden för arbetstagare som arbetar enligt lista under veckans 

alla dagar ska bestämmas i lokala avtal utifrån den egna verksamhetens 

speciella förutsättningar. Arbetstiden får förläggas över en fyramånadersperiod. 

Genom lokala avtal kan begränsningsperioden utsträckas 

till tolv månader. 

• Den övre gränsen för uttag av övertid är 150 timmar per år. Övertid 

som kompenserats med ledig tid räknas inte in i de 150 timmarna. 

• Undantag från rätt till övertidsersättning regleras i lokala avtal. 

• Förhandlingar om lokala kollektivavtal kan inte föras upp till de centrala 

parterna. I vissa fall kan oenighet dock avgöras av skiljenämnd. 

Metoder för lokala anpassningar 

ALFA erbjuder tre olika metoder för lokal verksamhetsanpassning av arbetstiden: 

• lokala kollektivavtal 

• enskilda överenskommelser direkt med en arbetstagare 

• arbetsgivarbeslut i vissa fall. 

Dessa möjligheter till verksamhetsanpassning har i viss utsträckning funnits 

tidigare men inte använts i någon större utsträckning. I ALFA ”uppmanas” 

emellertid de lokala parterna på ett tydligare sätt att söka åstadkomma 

verksamhetsanpassade lösningar. 

9

10 

DEL 1 

Att anpassa arbetstiden 

till verksamhetens krav 

Möjligheter i ALFA 

Arbetstidsbestämmelserna i ALFA är enkla och ger stor frihet för de lokala 

parterna att hitta verksamhetsanpassade arbetstidslösningar. En förutsättning 

är att myndigheterna är beredda att se över sitt eget regelsystem och att 

utnyttja möjligheterna till förändringar. 

Frågor att diskutera på myndigheten 

Är arbetstidens förläggning tillfredsställande ur verksamhetssynpunkt? 

Finns det anledning för vissa kategorier anställda att ha en annan arbetstidsförläggning 

än de andra arbetstagarna på arbetsplatsen? 

Skulle viss verksamhet, t ex projekt, gynnas av att de berörda arbetstagarna 

har helt oreglerad arbetstid? 

Hur hanterar vi övertiden och vad kostar den? Är övertiden beordrad? 

Beordras övertiden ”slentrianmässigt” eller i efterhand? 

Finns det grupper som kan beordra sig själva övertid? Är det lämpligt? 

Ska vi träffa lokalt avtal om undantag från övertidsersättning? Hur stor ska i 

så fall kompensationen för detta vara? 

Vilka arbetstagare ska ha förtroendet att själva disponera över sin arbetstid? 

Vilka arbetstidsberoende lönetillägg ska vi ha? Betalar vi ”rätt” tillägg? 

Ska vi införa/avskaffa flextid? Hur ska en flextidsmodellen utformas så att 

den bäst gagnar verksamheten?

Detta är exempel på frågor som kan diskuteras i ledningsgruppen, med 

linjechefer, inom den egna arbetsgruppen och med de lokala fackliga organisationerna, 

när man överväger förändringar som kan bidra till en större 

effektivitet vid myndigheten och till att den enskilde får ett ökat ansvar och 

inflytande över sin egen arbetssituation. 

Nedan följer en kommentar till hur man kan använda de olika områdena i 

avtalet för en effektivare verksamhet. 

Arbetstidens längd och förläggning 

I det centrala avtalet (ALFA) har uppdelningen mellan sommar- och vinterarbetstid 

tagits bort och en jämn arbetstid över hela året införts. Arbetstidens 

längd för kontorsarbetande är i genomsnitt 39 timmar och 45 minuter per 

helgfri vecka eller 7 timmar och 57 minuter per dag. Beräkningen redovisas i 

bilaga 5. Arbetstiden får genomsnittsberäknas över en period om 12 månader. 

För arbetstagare med oregelbunden arbetstidsförläggning ska samtliga 

arbetstidsregler överenskommas lokalt. Arbetstiden ska beräknas över en 

period om 4 månader om de lokala parterna inte kommer överens om 

annat. Beräkningsperioden får vara högst 12 månader. 

Verksamhetsanpassning 

I diskussionerna om nya centrala arbetstidsbestämmelser (ALFA) var ett av 

arbetsgivarnas viktigaste krav att den genomsnittliga arbetstiden skulle kunna 

beräknas över en lång period. Det ger möjlighet att variera arbetstidens 

längd. Man kan ta ut lång arbetstid och därmed minska övertidsuttaget under 

perioder med hög arbetsbelastning eller hög efterfrågan på myndighetens 

tjänster och förkorta arbetstiden under andra perioder. 

Om myndigheten överväger att säsongsanpassa arbetstiden bör man tänka 

på följande: 

• Årsarbetstiden för varje år måste beräknas. Den genomsnittliga arbetstiden 

kan inte användas. 

• Arbetstiden måste disponeras rätt. En verksamhetsanpassad förlängning 

av arbetstiden under en period får inte innebära att tiden vid en 

motsvarande förkortning under annan period inte ”räcker till” och att 

övertid måste tas ut. Verksamhetsanpassningen får då ingen effekt. 

11

Exempel på andra verksamhetsanpassningar av arbetstiden som kan diskuteras 

är förläggningen av arbetstiden under förkortade arbetsdagar, som t ex 

skärtorsdagen och valborgsmässoafton. Frågan kan vara om sådan arbetstid 

utnyttjas effektivt. Det kanske är bättre att förlägga arbetstiden så att man 

arbetar full tid vissa av dessa dagar medan andra är helt lediga. 

Lokalt avtal 

Arbetstidens förläggning ska bestämmas i ett lokalt avtal. Enbart i undantagsfall, 

om parterna inte kommer överens och verksamheten kräver att 

frågan avgörs utan ytterligare dröjsmål, beslutar arbetsgivaren. Det ska i så 

fall ske i avvaktan på att parterna kommer överens och överläggningar ska 

alltså fortsätta. Strävan bör alltid vara att arbetstiden förläggs i samförstånd 

mellan de lokala parterna och att hänsyn tas till de anställdas önskemål och 

behov. 

En förutsättning för att arbetsgivaren ensidigt ska kunna besluta är att det 

lokala kollektivavtalet om arbetstidens förläggning har sagts upp och har 

upphört att gälla. Lokala kollektivavtal om arbetstidens förläggning gäller 

tills vidare med tre månaders uppsägningstid. 

På en lokal parts begäran kan arbetsgivarens beslut om arbetstidens förläggning 

överlämnas till lokal skiljenämnd med en opartisk ordförande. 

Enskilda överenskommelser 

Avvikande arbetstid 

Det är inte säkert att arbetstidsförläggningen vid myndigheten till fullo överensstämmer 

med samtliga anställdas arbetssituation och önskemål. Om verksamheten 

tillåter det kan arbetsgivaren och arbetstagaren diskutera att träffa 

en enskild överenskommelse om att arbetstagarens ordinarie veckoarbetstid 

ska förläggas på ett sätt som avviker från vad som är normalt vid myndigheten. 

Det kan också vara så att arbetsgivaren önskar att en viss arbetstagare ska 

vara i tjänst på andra tider än de ”normala”. I detta fall är det också lämpligt 

att träffa en enskild överenskommelse mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. 

12

Oreglerad arbetstid 

I många verksamheter är det resultat som arbetstagarna presterar viktigare 

än på vilka tider arbetet utförs. En viss del av arbetet som inte kräver regelbundna 

kontakter med övriga anställda kan kanske lika bra (eller bättre) 

göras i hemmet eller under andra tider än den normala arbetstiden vid 

myndigheten och på tider som arbetstagaren föredrar. Flexibla arbetsmönster 

kräver flexibla arbetstider. I sådana fall kan det vara lämpligt att komma 

överens om att arbetstagaren ska ha oreglerad arbetstid, dvs ha möjlighet att 

själv disponera över sin arbetstid. 

En överenskommelse om att en arbetstagare ska ha oreglerad arbetstid innebär 

inte att arbetsgivaren frånhänder sig sin arbetsledningsrätt. Om en arbetstagare 

med oreglerad arbetstid behöver vara med på gemensamma möten 

eller andra sammankomster har naturligtvis arbetsgivaren rätt att kräva att 

arbetstagaren ska närvara. För arbetstagare med oreglerad arbetstid är det 

också självklart att arbetsgivaren måste sätta upp tydliga mål för arbetet och 

arbetets omfattning samt kunna följa upp och mäta resultatet av det arbete 

som arbetstagaren utför. 

Formella krav 

Enskilda överenskommelser måste vara skriftliga och ska träffas för högst ett 

år i taget. Enligt avtalet ska arbetstagarens fackliga organisation informeras 

innan överenskommelsen skrivs under. 

Övertid 

Arbetet bör planeras så att övertid kan undvikas. Det är bara om ett arbete 

måste slutföras inom bestämd tid som övertidsarbete ska användas. Övertid 

används ibland slentrianmässigt och beordras alltför sällan i förväg. Många 

gånger godkänner chefen övertid i efterhand utan att ha någon egentlig 

överblick och kontroll över om övertiden var nödvändig eller ej. Det förekommer 

att övertidsarbete blir en regelbunden löneförstärkning. 

Uttaget av övertidsarbete bör följas upp regelbundet. 

Lokala avtal kan träffas om att vissa arbetstagare ska vara undantagna från 

övertidsersättning. Dessa ska då kompenseras med ett tillägg som kan motsvara 

ett ”normalt” och rimligt och övertidsuttag för arbetstagarens befattning. 

13

Den lokala chefskretsen vid myndigheten är enligt chefsavtalet automatiskt 

undantagen från övertidsersättning. 

Oreglerad arbetstid 

För chefer och kvalificerade handläggare för vilka förutsättningarna för 

arbetet är sådana att det inte kan begränsas till den ordinarie arbetstiden bör 

oreglerad arbetstid gälla och deras lön bör bestämmas så att hänsyn tas till 

detta. Någon särskild överenskommelse eller lokalt avtal behövs inte. 

Arbetsgivaren måste emellertid fatta ett beslut om vilka arbetstagare som 

avses. Om arbetsgivarens beslut om att en arbetstagare ska ha oreglerad 

arbetstid innebär en väsentlig förändring av anställningsvillkoren har arbetsgivaren 

förhandlingsskyldighet enligt 11 § MBL. 

På samma sätt som när det gäller arbetstagare som genom enskild överenskommelse 

har oreglerad arbetstid har arbetsgivaren givetvis kvar sin 

arbetsledningsrätt och har samma ansvar när det gäller att sätta upp mål och 

följa upp och mäta resultatet av arbetet. Om arbetstagaren i huvudsak måste 

vara närvarande på arbetsplatsen under myndighetens ordinarie arbetstid 

kan man överväga om arbetstagaren i stället ska vara undantagen från övertidsersättning 

genom ett lokalt avtal. Observera att den lokala chefskretsen 

enligt chefsavtalet redan är undantagen från ALFA:s regler om övertidsersättning. 

Flexibel arbetstid 

Många myndigheter har flexibel arbetstid vilket innebär att arbetstagarna till 

viss del själva förfogar över arbetstidens förläggning. Alltfler myndigheter 

inför flextidssystem där all tid utöver normtid är flexibel arbetstid och där 

det är möjligt att ta ut s k plustid som ledighet hela dagar. Fördelen med en 

utökad flextid är att det ger den anställde större frihet samt att det kan 

minska övertidsuttaget. Om flextidssystemet medger ledighet från hela dagar 

bör detta bedömas från verksamhetssynpunkt och godkännas i förväg 

av närmaste chef. Man bör också ta ställning till om ledighet som omfattar 

hel dag endast får förekomma för en enstaka dag i taget eller om ledigheten 

får läggas samman och omfatta flera dagar. Man bör också värdera konsekvenserna 

för semesteruttaget vid myndigheten. 

14

Arbetstidsberoende tillägg 

Arbetstidsberoende tillägg bör utformas så att de verkligen ersätter den prestation 

man vill kompensera. Man bör också diskutera ersättningsformen. 

Kan ersättningen avskaffas, omvandlas till något annat eller ”bakas in” i 

lönen? Om ersättningen ska kunna upphöra när prestationen upphör, kan 

det vara bättre att den betalas i form av ett tillägg som kan avskaffas när 

anledningen upphört. 

Kostnadsberäkna 

De ekonomiska konsekvenserna av förändringar när det gäller arbetstiden 

bör givetvis kostnadsberäknas och kan med fördel diskuteras i samband 

med den lokala lönerevisionen eller i samband med andra förändringar av 

anställningsvillkoren som myndigheten eller de fackliga organisationerna 

vill göra. Enligt de centrala parternas gemensamma uttalande bör t ex lokala 

parter uppmärksamma att en mer verksamhetsanpassad arbetstidsförläggning 

kan medföra kompensation i någon form. 

Löner och övriga anställningsförmåner är ”kommunicerande kärl”, vilket ger 

möjligheter att omprioritera mellan dem båda. Det kan således vara naturligt 

att inte enbart diskutera arbetstidsfrågorna utan i stället göra en översyn av 

samtliga anställningsvillkor som gäller vid myndigheten. 

Arbetsgivarsamverkan 

De förslag som myndigheten vill införa bör också ses i ett arbetsgivarpolitiskt 

sammanhang. Förändringar i arbetstidsreglerna kommer av de anställda att 

jämföras med andra myndigheters regler och förändringar och kan på så 

sätt få konsekvenser utanför den egna verksamheten. Det är därför viktigt 

att klargöra både motiven och kostnadsberäkningen i samband med förändringarna 

och att stämma av förslagen med övriga myndigheter inom sektorn 

och i sektordelegationen. Samråd bör ske med Arbetsgivarverkets kontaktperson. 

15

16 

Några exempel på flexibla 

arbetstidslösningar 

På det statliga området har flera myndigheter avtalat om lokala arbetstidsavtal 

där modernt anpassade flextidsmodeller möjliggör för den anställde 

att förlägga arbetstid så att det gagnar både verksamheten/arbetsgivaren 

och arbetstagaren. 

Utgångspunkterna för arbetet med att förändra arbetstidsavtalen har varierat. 

Statistiska centralbyrån (SCB) t ex fann i ett tidigt skede att ett 

tekniskt föråldrat mekanisk flexsystem behövde bytas ut. Detta skedde 

samtidigt som man noterade att övertidsuttaget tenderade att bli alltmer 

okontrollerbart. Man förstod att ”hemarbetet” under vissa hårt belastade 

perioder av året skedde utan att det kunde registreras av flexapparaturen. 

Resultatet blev ett modernt ”mutiflexavtal” där all tid i princip kan 

registreras som arbetstid. Ett uppkommet plussaldo kan därigenom reduceras 

genom att de anställda har möjlighet att förkorta sin arbetstid 

under mindre hårt belastade perioder. 

På myndigheter där ”fältarbete” utgör ett stort inslag i verksamheten har 

bl a frågan om restider i samband med arbetet aktualiserat frågan om 

större möjligheter till individuellt varierade och planerade arbetstider. 

Vid yrkesinspektionen i Göteborg gav man yrkesinspektörerna möjlighet 

att registrera sin restid som arbetstid. Det har bl a inneburit att fler 

inspektioner görs per dag och har medfört att övertidsuttaget och övertidsersättningen 

minskat. 

Vid en vägstation inom Vägverket utvecklade man sina arbetstidsbestämmelser 

genom att säsongsanpassa arbetet. Självstyrande grupper 

vid vägstationen anpassar sin arbetsinsats till vad vädret (regn, kyla, 

snöfall, osv) kräver. Tidigare inställde man sig på en fast tid varje morgon 

oavsett om väderförhållandena krävde någon arbetsinsats eller inte. 

Försöken har därefter i varierad form utvecklats inom andra delar av 

Vägverkets organisation.

Flera myndigheter söker nya lösningar i samband med att distansarbete 

prövas. Bl a måste man i överenskommelser med den enskilde arbetstagaren 

fastlägga tillgänglighet på huvudarbetsplatsen vid sidan av en 

oreglerad arbetstid på distansarbetsplatsen. Arbetsmarknadsstyrelsen och 

utrikesdepartementet är exempel på myndigheter som utvecklat olika 

modeller för distansarbete. 

Mer att läsa om flexibla arbetstidslösningar finns i Arbetsgivarverkets 

skrift ”Okonventionella arbetstidsmodeller” (Arbetsgivarverket 1995). 

17

18 

DEL 2 

Att handlägga 

arbetstidsfrågor 

Kommentarer till arbetstidsbestämmelserna i ALFA 

I detta avsnitt ges kortfattade kommentarer till arbetstidsbestämmelserna i 

4 kap, ALFA. I vissa fall ges även praktiska exempel på hur en bestämmelse 

ska tillämpas. 

Avtalet ersätter arbetstidslagen 

ALFA 4 kap 1 § 

Arbetstidsbestämmelserna för statligt anställda ersätter reglerna i arbetstidslagen. 

Arbetstidslagen innehåller s k dispositiva bestämmelser som kan 

ersättas av avvikande bestämmelser i kollektivavtal. Arbetstidslagen kan också 

ersättas i sin helhet. När parterna träffar avtal om avvikelser måste EGdirektivet 

om arbetstid beaktas (se bilaga 3). I ALFA har parterna valt att 

ersätta hela arbetstidslagen med avtal. 

I syfte att täcka in hela arbetstidslagen i avtalet har vissa regler (som normalt 

inte behöver tillämpas för arbetstagare som har kontorsarbetstid) förts över 

från arbetstidslagen till avtalet utan förändringar (se 4 § nedan). 

Tillämpningsområde 

ALFA 4 kap 2 § och 3 § 

Arbetstidsreglerna omfattar dels arbetstagare som normalt har sin ordinarie 

arbetstid förlagd till måndag–fredag (kontorsarbetstid), dels arbetstagare som 

har sin arbetstid förlagd på annat sätt.

Arbetstagare med kontorsarbetstid 

För arbetstagare som huvudsakligen utför kontorsarbete och administrativt 

arbete och har sin ordinarie arbetstid förlagd till måndag–fredag gäller bestämmelserna 

4–24 §§, om de lokala parterna på myndigheten inte kommer 

överens om annat enligt bestämmelserna om lokala avtal i 1 kap ALFA 

(§§ 3–5). 

Arbetstagare med annan arbetstidsförläggning – lärare 

ALFA bilaga 5 gäller lärare vid universitet och högskolor och bilaga 6 lärare 

vid statliga skolor. 

Arbetstagare med oregelbunden arbetstid 

26 § gäller arbetstagare med oregelbunden arbetstid 

(t ex många arbetstagare vid polisen, tullen och inom kriminalvården). 

För de som omfattas av 26 § gäller att tidigare bestämmelser i centrala och 

lokala centrala kollektivavtal ska tas in i lokala avtal vid berörda myndigheter 

– om lokala parter inte överenskommer om annat. 

Enligt ALFA får också den begränsningsperiod på vilken den genomsnittliga 

ordinarie veckoarbetstiden kan beräknas omfatta högst fyra månader, om 

inte lokala parter överenskommer om längre tid. Lokala avtal får dock högst 

omfatta en begränsningsperiod av tolv månader. 

För arbetstagare som inte har kontorsarbetstid och för vilka arbetstiden inte 

heller är reglerad i någon av bilagorna till ALFA är det således nödvändigt 

att arbetstiden helt och hållet regleras i lokala kollektivavtal. 

Bestämmelser för arbetstagare med s k 

kontorsarbetstid 


Anmärkning 

I nedan angivna frågor ska arbetstidslagen tillämpas om de lokala parterna 

inte överenskommer om annat. 

19

• nödfallsövertid (9 § ATL) 

• nödfallsmertid (10 § ATL) 

• arbetsgivarens skyldighet att föra anteckningar om jourtid, övertid och 

mertid (11 § ATL) 

• nattvila (13 § ATL) 

• veckovila ( 14 § ATL) 

• rast (15 § ATL) 

• måltidsuppehåll (16 § ATL) 

• paus (17 § ATL) 

De flesta kontorsmyndigheter behöver sannolikt inte utnyttja de uppräknade 

reglerna. Genom att lagens regler lyfts in är dock avtalet heltäckande 

och i de fall dessa frågor blir aktuella finns de reglerade. Det var också 

enligt parternas mening onödigt att tynga avtalstexten med att återge lagreglerna. 

Hänvisningen till lagen innebär dock inte något hinder för att sluta lokala 

avtal med andra regler på dessa områden (se 24 §). 

Tillvägagångssättet innebär ingen skillnad i praktiken vad gäller tolkningen 

av reglernas innebörd. Parterna måste alltid tolka reglerna utifrån tidigare 

EG-direktiv, AD-fall, förarbeten osv. 

Arbetstidens längd vid heltidsarbete 

20 

Ordinarie arbetstid 


I ALFA uttrycks arbetstidens längd som ett genomsnittligt antal timmar per 

vecka under ett år i stället för som i de tidigare sektoravtalen (SA-C m fl) 

40 timmar och 50 minuter per vecka under ”vintertid” och 37 timmar och 30 

minuter per vecka under ”sommartid”. Veckoarbetstiden får beräknas i genomsnitt 

för en period av 12 månader. 

I ALFA ”uppmanar” de centrala parterna till en mer verksamhetsanpassad 

förläggning av arbetstiden. Myndigheterna får större möjlighet att variera 

arbetstiden och t ex ha olika arbetstider beroende på säsongvariationer i verksamheten, 

att variera arbetstiden efter arbetstoppar eller efter efterfrågan.

Den myndighet som vill ha en jämn fördelning av arbetstiden över veckan 

och året behöver inte göra några beräkningar av arbetstidens längd. 

Den myndighet som är nöjd med säsongsvariationerna i de tidigare sektoravtalen 

med sommar- och vinterarbetstid kan fortsätta med denna arbetstidsförläggning 

utan att genomföra några beräkningar. 

Vilket alternativ man än kommer fram på myndigheten, 39 tim och 45 min, 

behålla sommar- och vinterarbetstid eller annan lösning, ska frågan om veckoarbetstidens 

längd regleras i ett lokalt kollektivavtal. 

Beräkningen av den genomsnittliga veckoarbetstidens längd framgår av bilaga 

6. 

Exempel på säsongsvariation 

Om säsongsvariationer i arbetstiden ska tillämpas krävs ett mått för det 

totala antalet arbetstimmar under året. Eftersom årsarbetstiden varierar mellan 

olika år bl a beroende på hur många helgdagar som infaller måndag– 

fredag, måste årsarbetstiden beräknas för varje enskilt år. 

I bilaga 5 finns en modell för en sådan beräkning. 

I exemplet nedan beskrivs hur en myndighet som vill variera arbetstiden 

under en viss period kan gå tillväga. 

Exempel: Säsongsvariation i arbetstidsförläggningen 1999. 

Årsarbetstidsmått 1999 före reduktion för förkortade 

arbetsdagar: 2003,40 timmar = 252 arbetsdagar à 7,95 

timmar 

Önskemål: arbetstidsförläggning med 45 timmar per 

vecka under maj och juni av verksamhetsskäl, dvs 

9 arbetstimmar per dag. 

Antal arbetsdagar under perioden måndag–fredag: 

Maj 1999: 19 arbetsdagar, varav 1 klämdag som ska 

arbetas in. 

Juni 1999: 21 arbetsdagar 

Totalt 40 arbetsdagar à 9 timmar = 360 timmar 

21

22 

Med jämn förläggning hade arbetstidsuttaget under 

perioden varit 40 arbetsdagar à 7,95 timmar = 318 

timmar 

”Överuttag” jämfört med den genomsnittliga arbetsdagen 

à 7,95 timmar: 360 timmar–318 timmar = 42 timmar 

Dessa 42 inarbetade timmar kan tas ut under återstoden 

av året på många sätt. Ett tänkbart sätt är att förkorta 

övriga arbetsdagar under året: 

252–40 = 212 arbetsdagar under året återstår. 

42 timmar fördelat på 212 dagar innebär en förkortning 

av dessa dagar med 12 minuter per dag. 

Alternativt kan ett mindre antal dagar förkortas mer 

påtagligt. Möjligheterna är många. Verksamhetens krav 

och arbetstagarnas önskemål får avgöra vad som är 

lämpligast. 

Förkortade arbetsdagar 


I avtalet finns regler om hur mycket den ordinarie arbetstiden ska förkortas 

på vissa helgdagsaftnar. Om arbetstiden förläggs med årsarbetstidsmåttet 

som grund är det viktigt att inte dubbelräkna förkortningen av dessa dagar. 

Se bilaga 5, punkt 5. 

Arbetstidens längd vid deltidsarbete 



Vid deltidsarbete är veckoarbetstiden proportionell i förhållande till veckoarbetstiden 

vid heltidsarbete. Förläggningen av deltidsarbetet kan däremot 

variera och ske jämnt över veckans alla dagar eller läggas ut koncentrerat 

(jfr 15 §). Paragrafen innehåller också en definition av vad som avses med 

deltidsarbete.

Mertid 


För en deltidsarbetande arbetstagare gäller som allmän huvudregel att 

arbetstagaren i princip alltid är skyldig att fullgöra den ordinarie arbetstid 

per dag som gäller för heltid innan övertid uppstår. 

Nedanstående bild visar förhållandet mellan ordinarie arbetstid, mertid och 

övertid vid deltidsarbete. 

Mertid vid halvtidstjänstgöring 

Deltiden jämnt fördelad 

M Ti O To 

8.00 


F L S 

Mertid 

16.40 Övertid 

Koncentrerad deltid 

M Ti O To F L S 

Ordinarie 

arbetstid 

Övertid 

Mertid 

Den uttagna mertiden och övertiden för en arbetstagare får sammanlagt 

under ett kalenderår vara högst 200 timmar, varav mertiden får vara högst 

175 timmar. Finns det behov av att överskrida dessa gränser kan lokala 

parter träffa kollektivavtal om detta enligt bestämmelserna i 3–5 §§ i 1 kap 

ALFA. 

När det gäller skyldigheten att arbeta på mertid, se bestämmelserna om övertid 

(sidan 31). 

För arbete på mertid ska arbetsgivaren i första hand anlita arbetstagare som 

frivilligt åtar sig detta. Om arbetstagaren anmäler förhinder att arbeta på 

23

mertid får de nackdelar som arbetet kan medföra vägas mot arbetsgivarens 

möjligheter att tillgodose personalbehovet på annat sätt. 

Besked om arbete på mertid bör normalt meddelas arbetstagaren i förväg. 

Detta gäller även om arbetets omfattning då ännu inte kan bedömas fullt ut. 

Systemet med mertid är – liksom övertidsarbete – avsett att tillämpas vid 

tillfälligt högre arbetsbelastning. Om arbetstagaren i praktiken arbetar heltid 

på grund av ett omfattande mertidsuttag bör anställningen i stället behandlas 

som en heltidsanställning under den tid som detta förhållande föreligger. 

En temporär övergång till heltidsanställning bör exempelvis komma ifråga 

när en arbetstagare med deltidsanställning ersätter en frånvarande (sjuk 

eller semesterledighet t ex) arbetstagare med heltidsarbete. 

24 

Ersättning för mertid 


Beräkning av mertidstillägg 


Observera att definitionen av mertid är ”arbete utöver den ordinarie dagliga 

arbetstiden som gäller för den deltidsanställde” och att övertid uppkommer 

först när arbetet går utöver det dagliga arbetstidsmåttet för heltidsanställda 

(se bild ovan). 

Ersättning för sådan mertid som arbetsgivaren beslutat om ges i form av 

ledighet eller pengar (mertidstillägg) och i den form som arbetstagaren 

önskar, om inte arbetsgivaren av särskilda skäl bestämmer något annat. 

Mertidstillägg betalas per timme med 1/165 av arbetstagarens individuella 

månadslön uppräknad till lön för full ordinarie arbetstid. Mertidstillägg betalas 

inte för kortare mertid än 15 minuter i följd. 

Om arbetstagaren önskar få kompensationsledighet i stället för mertidstillägg 

ska ledigheten omfatta lika lång tid som mertiden.

Arbetstidens förläggning vid heltid och deltid 

Huvudregel – lokala avtal 


Undantagsregeln – arbetsgivaren beslutar 


Huvudregeln när det gäller den ordinarie arbetstidens förläggning är att den 

ska bestämmas i ett lokalt avtal. Skulle inte de lokala parterna kunna enas 

beslutar arbetsgivaren till dess parterna blir överens arbetstidens förläggning 

utifrån de krav som verksamheten ställer. Arbetsgivaren ska i en sådan 

situation ta så stor hänsyn som möjligt till arbetstagarnas situation. Beslut 

om arbetstidens förläggning ska meddelas två veckor i förväg. 

En förutsättning för ”undantagsregeln” är att tidigare bestämmelser har sagts 

upp och upphört att gälla enligt bestämmelsen i 1 kap. 5§, ALFA. 

”Undantag 

Ett lokalt kollektivavtal enligt 4 kap. 12 § om arbetstidens förläggning 

gäller tills vidare under ALFA:s giltighetstid med tre månaders uppsägningstid.” 

Avtalets möjligheter att variera arbetstiden och använda arbetstiden på ett 

mer flexibelt och för verksamheten effektivt sätt bör få positiva konsekvenser 

för såväl arbetsgivare och arbetstagare. 

Det är bakgrunden till att huvudregeln är att arbetstiden ska bestämmas i 

lokala kollektivavtal och att det endast är undantagsvis (efter det att tidigare 

bestämmelser upphört att gälla) som arbetsgivaren ensam bestämmer. Det 

är också bakgrunden till anmärkningen om att de centrala parterna ska 

överlägga i syfte att medverka till att en verksamhetsanpassning av arbetstiden 

sker i samförstånd mellan lokala parter. 

25

26 

Lokal skiljenämnd 

ALFA 4 kap. 13 a § 

Frågan om vad som ska gälla om myndighetens tidigare bestämmelser om 

arbetstidens förläggning har upphört att gälla och arbetsgivaren undantagsvis 

har fattat beslut enligt 13 §, kan avgöras av en lokal skiljenämnd. Sammansättningen 

av nämnden framgår i avtalet. 

Enskild överenskommelse 


Reglerna om enskilda överenskommelser om arbetstidens förläggning innebär 

också möjligheter såväl för arbetsgivare som arbetstagare. Dels kan 

arbetsgivaren och en arbetstagare komma överens om arbetstider som avviker 

från vad som normalt förekommer vid myndigheten, dels kan arbetsgivaren 

och arbetstagaren komma överens om att arbetstagaren ska ha helt 

oreglerad arbetstid. 

Överenskommelser om avvikelser kan vara aktuella när myndigheten t ex 

har behov ett annat öppethållande för viss verksamhet eller gälla 

arbetstagarens önskemål om att utifrån privata förhållanden, tider för barnomsorg 

m m anpassa sin arbetstid. 

Överenskommelser om helt oreglerad arbetstid kan vara naturliga i samband 

med vissa tidsbegränsade projekt där det är arbetets resultat som är av betydelse 

och inte på vilka tider det utförs. Att ha helt oreglerad arbetstid innebär 

att varken arbetstidslag eller arbetstidsbestämmelserna i ALFA gäller för 

arbetstagaren, dvs inte regler om t ex övertid och nattvila, regler om registrering 

av övertid etc. Däremot ska arbetsmiljölagens skyddsregler tilllämpas. 

Enskilda överenskommelser om avvikelser eller om oreglerad arbetstid ska 

vara skriftliga och avse högst ett år i taget. Förlängning sker genom en 

förnyad överenskommelse. Innan myndigheten träffar en enskild överenskommelse 

ska berörd lokal facklig organisation underrättas. 

Enligt ALFA är vissa arbetstagarkategorier generellt undantagna från arbetstidsreglerna. 

För dessa krävs ingen enskild överenskommelse om undantag (se 

28 § och kommentar nedan).

Nedan följder ett exempel på en enskild överenskommelse om oreglerad 

arbetstid. 

Datum 

Dnr 


§ 1 

Mellan x-myndigheten och Anders Svensson har överenskommelse träffats 

om att Anders Svensson ska ha oreglerad arbetstid enligt ALFA, 4 

kap, 14 §. 

2 § 

Denna överenskommelse gäller under ett år från och med den 1 januari 

1999 till och med den 31 december 1999. 

3 § 

Överenskommelsen är upprättad i två exemplar varav parterna tagit varsitt. 

X-myndigheten Anders Svensson 



Med koncentrerad deltid avses deltidstjänstgöring i vilken antalet arbetsdagar 

per vecka eller i genomsnitt per vecka, är färre än fem. Arbetstagaren 

måste alltså ha arbetstiden förlagd så att han är ledig mer än i genomsnitt två 

kalenderdygn per vecka. 

Beräkning av frånvarotid 

för arbetstagare med koncentrerad deltid 


För en arbetstagare med koncentrerad deltid gäller särskilda regler för minskning 

av arbetstiden vid frånvaro. Vilken minskning som ska göras beror på 

anledningen till frånvaron. 

27

Semester eller annan ledighet 

Om en arbetstagare är frånvarande minskas den arbetstid arbetstagaren skulle 

ha fullgjort under frånvaroperioden (ordinarie arbetstid) med det antal timmar 

som arbetstagaren skulle ha fullgjort under frånvaroperioden om arbetstiden 

varit jämnt förlagd måndag–fredag (normalarbetstid). 

Blir normalarbetstiden kortare än den arbetstid som arbetstagaren skulle ha 

fullgjort under frånvarotiden är han skyldig att som ordinarie arbetstid fullgöra 

den återstående arbetstiden inom fyra veckor på den tid som arbetsgivaren 

bestämmer. Har arbetsgivaren inte lagt ut tiden inom fyra veckor är 

arbetstagaren inte längre skyldig att fullgöra den återstående tiden. 

Omvänt ska arbetstagaren inom samma tidsperiod ha motsvarande befrielse 

från ordinarie arbetstid när den för frånvarotiden gällande normalarbetstiden 

är längre än den tid han annars skulle ha fullgjort. 

Normalarbetstid 

Normalarbetstid är den ordinarie arbetstid som arbetstagaren skulle ha 

fullgjort under frånvarotiden om hans arbetstid hade varit jämnt fördelad på 

alla dagar som är arbetsdagar vid vanlig deltid. Syftet med att räkna ut 

normalarbetstiden är att den som har koncentrerad deltid ska bli ledig från 

lika lång arbetstid som den som har vanlig deltid. Den som har koncentrerad 

deltid ska med andra ord varken gynnas eller missgynnas i förhållande 

till den som har vanlig deltid. 

Vid uträkning av normalarbetstiden kan man använda formeln 

Normalarbetstiden = a x c 

b 

a = det för begränsningsperioden* tillämpliga ordinarie arbetstidsmåttet i 

deltidstjänstgöringen. 

b = antal dagar under begränsningsperioden som är arbetsdagar för arbetstagare 

med heltidstjänstgöring. 

* Med begränsningsperiod avses den period över vilken den ordinarie genomsnittliga arbetstiden 

beräknas. 

28

c = antal arbetsdagar under begränsningsperioden som infaller under frånvarotiden. 

Berörs mer än en begränsningsperiod av frånvaron, tillämpas formeln på 

varje begränsningsperiod för sig. Summan är normalarbetstiden. 

Nedan följer ett exempel på beräkning för en partiellt ledig arbetstagare 

som tar ut semester: 

En arbetstagare är partiellt ledig med 50 procent för vård av barn. Arbetstiden 

är förlagd till måndag, tisdag och halva onsdagen. Arbetstagaren 

beviljas semester måndag–onsdag. Arbetstagare som arbetar heltid vid 

myndigheten har sin arbetstid förlagd måndag–fredag, åtta timmar per 

dag under perioden. 

Normalarbetstiden för frånvarodagarna (dvs. den arbetstid som skulle 

ha fullgjorts under frånvaron om den partiella ledigheten varit jämnt 

fördelad måndag–fredag) är 12 timmar. 

Normalarbetstiden = 20 x 3 = 12 

5 

Arbetstagarens ordinarie arbetstid under frånvaron är 20 timmar 

(måndag och tisdag och halva onsdagen). 

Eftersom normalarbetstiden är kortare än den ordinarie arbetstiden 

under frånvaron blir arbetstagaren skyldig att fullgöra den återstående 

tiden (8 timmar) inom fyra veckor (se nedan). 

Koncentrerad deltid 50 % 

Jämnt fördelad arbetstid = 4 timmar per dag (normalarbetstid per dag). 

Mån tis ons tors fre lö–sön 

4.00 4.00 4.00 4.00 4.00 – 

Koncentrerad deltid = 

8.00 8.00 4.00 

29

30 

Semester under tre dagar: 

Frånvarotid: 2 x 8 timmar + 4 timmar = 20 timmar 

Normalarbetstid under frånvarotiden: 3 x 4 timmar = 12 timmar. 

20 timmar–12 timmar = 8 timmar, dvs frånvarotiden är större än normalarbetstiden. 

Arbetstagaren blir skyldig att arbeta in 8 timmar. 

I bilaga 7 finns en ”lathund” för beräkning av frånvaro vid koncentrerad 

deltid. När det gäller beräkning av semester vid koncentrerad deltid finns 

några modeller för en förenklad beräkning, t ex kvotberäknad semester. 

Dessa kan erhållas efter kontakt med Arbetsgivarverkets kontaktpersoner. 

Observera att ett lokalt kollektivavtal krävs för att införa en annan modell 

för semesterberäkning. 

Övertid 

Definition 


Skyldighet att arbeta på övertid 


När en arbetstagare fullgör mer än sin ordinarie arbetstid är den extra arbetstiden 

i princip övertid. En viktig förutsättning är dock att övertiden har 

fullgjorts enligt beslut av överordnad. Beslutet ska normalt fattas i förväg. 

Övertid kan också godkännas i efterhand. Ett godkännande i efterhand ska 

arbetstagaren begära så snart som möjligt. Det kan vara lämpligt att i ett 

lokalt kollektivavtal skriva in regler för detta med angivande av en preciserad 

sista tidpunkt. Det är också nödvändigt att bokföra övertiden för att 

kunna hålla reda på och vid behov kunna redovisa den övertid, som en 

arbetstagare arbetat. 

Enligt den allmänna regeln i ALFA är en arbetstagare skyldig att arbeta övertid 

högst 48 timmar under en fyraveckorsperiod eller 50 timmar under en 

kalendermånad, dock högst 150 timmar under ett kalenderår. Timtalen får 

överskridas när det enligt arbetsgivarens bedömning behövs för att

arbetstagaren ska kunna slutföra ett uppdrag som inte kan avbrytas utan 

stora olägenheter för verksamheten. Se också 19 §. 

För arbetstagare med deltidsarbete gäller att arbetstagaren är skyldig att 

arbeta övertid under ett kalenderår i sådan omfattning att den uttagna mertiden 

och övertiden sammanlagt uppgår till högst 200 timmar. Mertiden får 

dock inte överstiga 175 timmar under ett kalenderår. 

Sådan övertid som kompenseras med ledighet räknas inte in i den totala 

övertid som arbetstagaren är skyldig att arbeta. 

För arbete på övertid ska i första hand anlitas arbetstagare som frivilligt åtar 

sig detta. 

Den som är partiellt sjukskriven, partiellt ledig med stöd av lag eller för vård 

av barn är inte skyldig att arbeta på övertid. Detta hindrar dock inte att den 

enskilde arbetstagaren frivilligt ställer sig till förfogande för arbete på övertid. 

Delpensionslediga arbetstagare är skyldiga att arbeta på övertid högst 

25 timmar per år och i sådana fall får arbetsgivaren inte ta ut mer övertid än 

dessa 25 timmar oavsett frivilligheten. 

Ökat uttag av övertid 

ALFA 4 kap19 § 

Om arbetsgivaren behöver ta ut övertid i större omfattning än 150 timmar 

per år ska detta ske enligt överenskommelse mellan arbetsgivaren och den 

enskilde arbetstagaren. Överenskommelsen ska vara skriftlig. Den berörda 

lokala arbetstagarorganisationen ska underrättas innan överenskommelse 

träffas. Eftersom bestämmelserna i 4 kap. ersätter arbetstidslagen kan inte 

dispens för ytterligare övertid längre sökas hos Arbetarskyddsstyrelsen. 

Ersättning för övertid 

ALFA 4 kap 20 §, 1 kap. 7 § Anmärkning 

Alla arbetstagare har i grunden rätt till ersättning för övertid. 

31

Till följd av en övergångsbestämmelse vid ALFA:s ikraftträdande gäller emellertid 

att arbetstagare som enligt enskilda överenskommelser inte hade rätt 

till övertidsersättning fortsätter att vara undantagna om inte något annat 

framgår av överenskommelsen. 

Huvudregeln är att ersättning ska ges i form av pengar. Ersättning i form av 

ledighet ges i den mån arbetstagaren önskar det och arbetsgivaren bedömer 

att det är möjligt med hänsyn till verksamheten. Konstruktionen har utformats 

mot bakgrund av den nya regeln om att övertid som kompenserats 

med ledig tid inte ska räknas in vid beräkningar av det totala övertidsuttaget 

per kalenderår. 

32 

Beräkning av övertidstillägg 


Kompensationsledighet vid övertidsarbete 


Övertidstillägg betalas per timme med 1/94 av arbetstagarens individuella 

månadslön vid enkel övertid. Vid kvalificerad övertid betalas 1/72 av arbetstagarens 

individuella månadslön. Övertidstillägg betalas inte för kortare tid 

än 15 minuter i följd. Se avtalstexten för definitionerna av enkel och kvalificerad 

övertid (21–22 §§). 

Kompensationsledighet ger på motsvarande sätt ledighet med en och en 

halv respektive två gånger det fullgjorda övertidsarbetet. Kompensationsledighet 

ska normalt tas ut senast kalendermånaden efter den då övertidsarbetet 

fullgjordes, om inte arbetsgivaren och arbetstagare kommer överens 

om annat. Uttag av kompensationsledighet bör givetvis anmälas till den 

närmaste chefen och bör i möjligaste mån förläggas så att inte verksamheten 

störs. 

Lokalt avtal om övertidsersättning 


Övergångsbestämmelse 

Lokala avtal får träffas om att en arbetstagare i stället för övertidsersättning 

ska kompenseras för sitt övertidsarbete genom t ex högre lön eller ett fast

lönetillägg. Det bör noteras att denna kompensationsform inte innebär att 

arbetstagaren har oreglerad arbetstid. Jämför 28 §. 

Nedan följer ett exempel på lokalt avtal om undantag från övertidsersättning. 

Datum 

Dnr 

Lokalt avtal om undantag från övertidsersättning 

enligt allmänna löne- och förmånsavtalet (ALFA) 

§ 1 

Parterna sluter detta avtal med stöd av 4 kap, 23 § ALFA. 

2 § 

Följande arbetstagare vid x-myndigheten ska vara undantagna från 

rätten till övertidsersättning: 

Anders Andersson 

Bengt Bengtsson 

Erik Eriksson 

3 § 

Undantaget från övertidsersättning kompenseras med ett fast tillägg per 

månad om y kr. 

4 § 

Överenskommelsen gäller fr o m den 1 januari 1999 tills vidare 

med tre månaders uppsägningstid. 

X-myndigheten Lokal arbetstagarorganisation 

33

Lokalt avtal 

34 


Lokala avtal får slutas när det gäller alla arbetstidsfrågor med undantag för 

längre begränsningsperiod än tolv månader för beräkning av den ordinarie 

arbetstidens längd. Möjligheten att sluta lokala avtal gäller alltså flextid, inarbetning 

av s k klämdagar samt många andra frågor. 

När det gäller tolvmånadersgränsen för beräkning av den ordinarie arbetstidens 

längd finns grunden i EG-direktivet om arbetstid, som föreskriver att 

den längsta begränsningsperiod kollektivavtalsslutande parter får enas om 

är 12 månader. 

I övrigt ska bestämmelserna i EG:s arbetstidsdirektiv beaktas när lokala avtal 

träffas (se bilaga 3). 

Arbetstagare med oregelbunden arbetstid 


För vissa arbetstagare vid universitet och högskolor samt vid statliga skolor 

gäller specialbestämmelser om arbetstid. 

Specialbestämmelserna finns i bilagor till ALFA (bilaga 5 och 6). 


Syftet i ALFA är att samtliga arbetstidsregler för arbetstagare med oregelbunden 

arbetstid ska överenskommas lokalt. Avsnittet berör olika typer av verksamhet 

och olika arbetstagarkategorier varför arbetstidsreglerna måste 

verksamhetsanpassas. Om de lokala parterna inte kan enas om en verksamhetsanpassning 

ska de centrala och eventuellt lokala bestämmelser som 

gällde tidigare tas in i det lokala avtalet. 

Den tidsperiod på vilken den genomsnittliga ordinarie veckoarbetstiden ska 

beräknas får omfatta högst fyra månader om de lokala parterna inte enas 

om annat. Lokala avtal får dock inte slutas om längre begränsningsperiod än

tolv månader. Begränsningarna har sin grund i EG-direktivet om arbetstid 

(se 24 § ovan). 


Arbetstidsbestämmelserna gäller inte för arbetstagare som är stationerade 

utomlands eller för sådana arbetstagare för vilka sjöarbetstidslagen gäller. 

Arbetstagare med oreglerad arbetstid 

ALFA 4 kap 28§ 

Anmärkning till sista punkten 

Ett motiv för att undanta vissa arbetstagargrupper och vissa typer av arbete 

från arbetstidsreglerna är att arbetet utförs under sådana förhållanden där 

det inte kan anses rimligt eller lämpligt att kontrollera och registrera arbetstiden. 

Ett annat motiv är att oreglerad arbetstid kan stimulera till flexiblare 

arbetsformer, t ex inom ramen för en modern arbetsorganisationer där resultat 

och prestation är väsentligare än närvaro på fasta tider. 

När arbetsgivaren beslutar vilka arbetstagare som ska ha förtroendet att själva 

disponera sin arbetstid, ska han också överväga om det utökade ansvar som 

den oreglerade arbetstiden medför för arbetstagaren ska beaktas när lön 

eller andra anställningsvillkor bestäms. 

Om beslutet om oreglerad arbetstid kommer att innebära en viktigare förändring 

av anställningsvillkoren är arbetsgivaren skyldig att förhandla enligt 

11 § medbestämmandelagen innan han fattar beslut. 

För arbetstagare med oreglerad arbetstid gäller inte arbetstidsbestämmelserna 

i ALFA och inte heller arbetstidslagens regler, dvs regler om t ex övertid och 

nattvila, regler om registrering av övertid etc. Däremot är arbetsmiljölagens 

skyddsregler tillämpliga. 

Arbetsgivaren har givetvis fortfarande rätt att beordra arbetstagaren att närvara 

på arbetsplatsen när så krävs. Skulle emellertid ständig närvaro på 

arbetsplatsen krävas kan ett lokalt avtal om att arbetstagaren ska vara undantagen 

från övertidsersättning vara lämpligare. 

35

BILAGA 1 

Arbetstidsbestämmelserna i ALFA 

36 

4 kap. 

Arbetstid och 

arbetstidsberoende 

ersättningar 

Ersätter arbetstidslagen 

1 § 

Bestämmelserna i detta kapitel ersätter arbetstidslagen (ATL). 


Arbetstagare som normalt har sin ordinarie arbetstid förlagd till måndag– 

fredag (s k kontorsarbetstid) 

2 § 

Bestämmelserna i 4–24 §§ gäller för sådana arbetstagare som huvudsakligen 

utför kontorsarbete eller annat administrativt arbete och som normalt har 

sin ordinarie arbetstid förlagd till dagtid vardagar utom lördag. 

Arbetstagare för vilka andra bestämmelser gäller 

3 § 

Av 25–27 §§ framgår att andra bestämmelser gäller för vissa arbetstagare i 

fråga om arbetstid och arbetstidsberoende ersättningar. 

Av 28 § framgår vilka arbetstagare som har oreglerad arbetstid.

Bestämmelser för arbetstagare med s k 

kontorsarbetstid (4–24 §§) 

Vissa bestämmelser överensstämmer med arbetstidslagen 

4 § 

I nedan angivna frågor skall ATL:s regler tillämpas, om inte lokala parter 

överenskommer om annat. 

• Nödfallsövertid (9 § ATL) 

• Nödfallsmertid (10 § ATL) 

• Arbetsgivarens skyldighet att föra anteckningar om jourtid, övertid 

och mertid (11 § ATL) 

• Nattvila (13 § ATL) 

• Veckovila (14 § ATL) 

• Rast (15 § ATL) 

• Måltidsuppehåll (16 § ATL) 

• Paus (17 § ATL) 

Anmärkning 

Om dessa bestämmelser i ATL ändras, skall de centrala parterna ta upp 

förhandling i frågan. 

Arbetstidens längd vid heltidsarbete 

5 § 

För heltidsarbetande arbetstagare är den genomsnittliga ordinarie veckoarbetstiden 

för helgfri 1) måndag–fredag 39 timmar och 45 minuter per år. 

Förkortade arbetsdagar 

6 § 

Den ordinarie arbetstiden för sådana arbetsdagar som anges nedan skall 

minskas med det antal timmar som framgår av sammanställningen. 

1) Som helgdag räknas även påskafton, pingstafton, midsommarafton, julafton och nyårsafton. 

37

38 

Arbetsdag Timmar 

Trettondagsafton 4 

Skärtorsdagen 2 

Den 30 april som infaller på en 

a) måndag–torsdag 2 

b) fredag 4 

Dagen före Alla Helgons dag 4 

Den 23 december som infaller på en fredag 4 

Arbetstidens längd vid deltidsarbete 


7 § 

Vid deltidsarbete är veckoarbetstiden proportionell i förhållande till veckoarbetstiden 

vid heltidsarbete. 

Med deltidsarbete avses i detta kapitel sådant arbete som utförs av 

• deltidsanställda arbetstagare, 

• heltidsanställda arbetstagare vilkas arbetstid under minst fyra hela 

kalenderveckor i följd är nedsatt genom partiell ledighet utan lön, 

• delpensionslediga arbetstagare. 

Mertid 

8 § 

En deltidsarbetande arbetstagare 1) är skyldig att arbeta utöver den ordinarie 

dagliga arbetstiden (mertid) när arbetsgivaren bedömer att det finns särskilda 

skäl för det. Mertidsarbetet får dock inte sträckas ut till tid som går 

utöver det ordinarie arbetstidsmåttet för heltidsarbetande. Arbete på mertid 

anses som arbete på ordinarie arbetstid. 

Utöver arbete på mertid kan en deltidsarbetande arbetstagare vara skyldig 

att arbeta på övertid enligt 18 §. 

1) Se 1 kap. 2 §.

Under ett kalenderår får den uttagna mertiden och övertiden sammanlagt 

för en arbetstagare vara högst 200 timmar. Mertiden får dock inte överstiga 

175 timmar under ett kalenderår. 

För arbete på mertid skall i första hand anlitas arbetstagare som frivilligt åtar 

sig detta. 

Den som är partiellt sjukskriven, partiellt ledig med stöd av lag eller för vård 

av barn är inte skyldig att arbeta på mertid. En delpensionsledig arbetstagare 

är skyldig att arbeta på mertid högst 25 timmar per kalenderår. 

Ersättning för mertid 

9 § 

Arbetstagare som enligt arbetsgivarens beslut har arbetat på mertid har rätt 

till ersättning. Ersättning lämnas i form av ledighet eller pengar (mertidstillägg) 

och skall lämnas i den form som arbetstagaren önskar, om inte arbetsgivaren 

av särskilda skäl bestämmer något annat. 

Beräkning av mertidstillägg 

10 § 

Mertidstillägg betalas med ett belopp för timme som motsvarar arbetstagarens 

individuella lön uppräknad till den lön som motsvarar full ordinarie arbetstid 

och därefter dividerad med 165. 

Mertidstillägg betalas inte för kortare tid än 15 minuter i följd. 

Beräkning av kompensationsledighet vid mertidsarbete 

11 § 

Ledigheten skall omfatta lika lång tid som mertiden. 

Arbetstidens förläggning vid heltid och deltid 

Huvudregel – lokalt kollektivavtal 

12 § 

Den ordinarie veckoarbetstiden skall normalt vara förlagd till måndag– 

fredag på de tider som bestäms i ett lokalt avtal. 

Berörda arbetstagare skall underrättas om den nya arbetstidsförläggningen 

senast två veckor innan den börjar gälla. 

39

Anmärkning 

Parterna erinrar om de gemensamma uttalanden om lokala avtal om arbetstid 

som gjorts i bilaga 7 till RALS 1998–2001. 

Undantagsregel – arbetsgivaren beslutar 

13 § 

Om de lokala parterna inte kan enas om ett avtal om förläggningen av den 

ordinarie veckoarbetstiden, bestämmer arbetsgivaren – i avvaktan på att 

parterna blir överens – arbetstidens förläggning med utgångspunkt från verksamhetens 

krav. Hänsyn skall i sådant fall tas till arbetstagarnas önskemål i 

den utsträckning som arbetsgivaren bedömer det möjligt. 

En förutsättning för det som sägs i första stycket är att lokalt kollektivavtal 

om arbetstidens förläggning har upphört att gälla efter uppsägning enligt 

undantagsbestämmelsen till 1 kap. 5 §. 

Berörda arbetstagare skall underrättas om en ny arbetstidsförläggning senast 

två veckor innan den börjar gälla. 

Anmärkning 

De centrala parterna skall på parts begäran överlägga i syfte att medverka 

till att en verksamhetsanpassning av arbetstiden sker i samförstånd mellan 

lokala parter. 

Lokal skiljenämnd 

13 a § 

Om arbetsgivaren undantagsvis har fattat beslut enligt 13 § skall på parts 

begäran frågan om arbetstidens förläggning överlämnas till en lokal skiljenämnd. 

Skiljenämnden skall bestå av en opartisk ordförande som parterna 

enas om samt en företrädare för arbetsgivarsidan respektive arbetstagarsidan. 

De av skiljenämnden fastställda bestämmelserna skall därefter gälla som 

lokalt kollektivavtal. 


14 § 

Arbetsgivaren och arbetstagaren får träffa enskild överenskommelse om att 

arbetstagaren skall ha oreglerad arbetstid eller att arbetstagarens ordinarie 

40

veckoarbetstid skall förläggas på ett sätt som avviker från vad som i övrigt 

gäller på myndigheten. 

En sådan överenskommelse skall vara skriftlig och avse en period om högst 

ett år. 

Innan överenskommelsen träffas, skall berörd lokal arbetstagarorganisation 

informeras. 


15 § 

Koncentrerad deltid innebär att deltidsarbetande arbetstagares 1) arbetstid är 

förlagd så att antalet arbetsdagar i en vecka eller i genomsnitt för en vecka 

normalt understiger fem. 

Beräkning av frånvarotid för arbetstagare med koncentrerad deltid 

16 § 

När arbetstagare med koncentrerad deltid har semester eller är lediga av 

någon annan anledning skall den ordinarie arbetstiden minskas enligt bestämmelserna 

nedan. Detsamma gäller när sådana arbetstagare enligt arbetsgivarens 

beslut deltar i en utbildningskurs som pågår mer än 14 dagar i 

följd. 

Det för deltidsarbetet tillämpliga ordinarie arbetstidsmåttet i varje 

begränsningsperiod som helt eller delvis berörs av frånvaron divideras med 

det antal dagar under begränsningsperioden som är arbetsdagar för arbetstagare 

med heltidsarbete. Den för varje begränsningsperiod erhållna kvoten 

multipliceras med det antal arbetsdagar som infaller under frånvarotiden. 

Produkten eller, om mer än en begränsningsperiod berörs av frånvaron, 

summan av produkterna är normalarbetstiden. 

Om normalarbetstiden understiger den arbetstid som arbetstagaren skulle 

ha fullgjort under frånvarotiden, är han skyldig att som ordinarie arbetstid 

fullgöra den återstående arbetstiden på sådan tid som är lämplig för verksamheten. 

Har arbetsgivaren inte lagt ut den återstående tiden inom fyra 

veckor från frånvarotiden, får den inte läggas ut senare. 

1) Se 1 kap. 2 §. 

41

Om normalarbetstiden överstiger den arbetstid som arbetstagaren skulle 

ha fullgjort under frånvarotiden, skall han befrias från motsvarande ordinarie 

arbetstid inom fyra veckor från frånvarotiden. 

Beräkningen ovan skall inte tillämpas vid frånvaro av nedan angivna 

orsaker. 

• Sjukfrånvaro 

• Ledighet med tillfällig föräldrapenning 

• Ledighet med ersättning för närståendevård 

• Ledighet enligt avtalet om fackliga förtroendemän. 

Övertid 

Definition 

17 § 

Med övertidsarbete avses sådant arbete som heltidsarbetande arbetstagare 

utför utöver sin ordinarie dagliga arbetstid. För deltidsarbetande arbetstagare 

avses sådant arbete som utförs på tid som ligger utöver såväl den 

ordinarie arbetstiden som arbete på mertid. 

Skyldighet att arbeta på övertid 

18 § 

Om arbetsgivaren bedömer att det finns särskilda skäl, är arbetstagare skyldiga 

att arbeta på övertid högst 48 timmar under en fyraveckorsperiod eller 

50 timmar under en kalendermånad, dock högst 150 timmar under ett kalenderår. 

Antalet timmar får överskridas när det enligt arbetsgivarens bedömning 

behövs för att en arbetstagare skall kunna slutföra ett uppdrag 

som inte kan avbrytas utan stora olägenheter för verksamheten. 

Sådan övertid som kompenseras med ledighet räknas inte in i den totala 

övertid per år som arbetstagaren är skyldig att arbeta. 

För arbete på övertid skall i första hand anlitas arbetstagare som frivilligt 

åtar sig detta. 

De som är partiellt sjukskrivna, partiellt lediga med stöd av lag eller för vård 

av barn är inte skyldiga att arbeta på övertid. Delpensionslediga arbetstagare 

är skyldiga att arbeta på övertid högst 25 timmar per kalenderår. 

42

Ökat uttag av övertid 

19 § 

Om arbetsgivaren behöver ta ut övertid i större omfattning än vad som 

gäller enligt 18 §, skall han träffa enskild överenskommelse med arbetstagaren 

om detta. Sådan överenskommelse skall vara skriftlig. 

Innan överenskommelsen träffas, skall berörd lokal arbetstagarorganisation 

informeras. 

Ersättning för övertid 

20 § 

Arbetstagare som enligt arbetsgivarens beslut har arbetat på övertid har rätt 

till ersättning. 

Ersättning ges i form av pengar (övertidstillägg) eller som ledighet (kompensationsledighet). 

Kompensationsledighet skall ges under förutsättning 

att arbetstagaren önskar det och att arbetsgivaren bedömer att det är möjligt 

med hänsyn till verksamhetens krav. 

Beräkning av övertidstillägg 

21 § 

Övertidstillägg per timme betalas enligt följande. 1) 

Enkel övertid = den individuella lönen per månad 

94 

Kvalificerad övertid = den individuella lönen per månad 

72 

Med enkel övertid avses övertidsarbete på annan tid än den som enligt 

nedan är kvalificerad övertid. 

Med kvalificerad övertid avses övertidsarbete 

• mellan klockan 19.00 på fredag och klockan 07.00 på måndag, 

• mellan klockan 19.00 på dag före Trettondedag Jul, Första Maj eller 

Kristi Himmelsfärds dag och klockan 07.00 närmast följande vardag, 

1) Gäller fr o m 1998-01-01. 

43

• mellan klockan 19.00 på Skärtorsdagen och klockan 07.00 på dagen 

efter Annandag Påsk, mellan klockan 19.00 på dag före pingstafton, 

midsommarafton, julafton eller nyårsafton och klockan 07.00 på vardag 

närmast efter helgdagsaftonen samt 

• i övrigt mellan klockan 22.00 och 06.00. 

Övertidstillägg betalas inte för kortare tid än 15 minuter i följd. Vid beräkning 

av övertidstillägg för deltidsarbetande arbetstagare skall arbetstagarens 

lön räknas upp till den lön som motsvarar full ordinarie arbetstid. 

Anmärkning 

Fr o m 1998-01-01 ingår semestertillägg i beloppen för övertidstillägg (jfr 5 

kap 13 §). De skall därför tillämpas även på arbetstagare som avses i 26 § i 

detta kapitel. 

Kompensationsledighet vid övertidsarbete 

22 § 

Kompensationsledighet per övertidstimme omfattar 

• vid enkel övertid en och en halv gång så lång tid som övertidsarbetet 

• vid kvalificerad övertid dubbelt så lång tid som övertidsarbetet. 

Kompensationsledighet skall tas ut senast kalendermånaden efter den då 

övertidsarbetet fullgjordes, om inte arbetsgivaren och arbetstagaren kommer 

överens om något annat. 

Lokalt avtal om övertidsersättning 

23 § 

Lokalt avtal får slutas om att vissa arbetstagare i stället för övertidsersättning 

skall kompenseras genom t ex högre lön eller ett fast lönetillägg. 

Lokalt avtal 

24 § 

Lokalt avtal får slutas i frågor som behandlas i detta kapitel. Lokalt avtal får 

dock inte slutas om längre begränsningsperiod än tolv månader. 

44

För vissa arbetstagare gäller andra bestämmelser 

(25–27 §§) 

25 § 

I bilagorna 5–6 med specialbestämmelser för vissa arbetstagare vid universitet 

och högskolor samt vid statliga skolor finns tillägg till och avvikelser 

från detta kapitel. 

26 § 

För arbetstagare med annan arbetstidsförläggning 1) än som avses i 2 § i detta 

kapitel skall gälla vad som fastställs i lokalt avtal. 

Den tidsperiod på vilken den genomsnittliga ordinarie veckoarbetstiden skall 

beräknas (begränsningsperiod) får omfatta högst fyra månader, om inte lokala 

parter överenskommer om längre tid. Lokalt avtal får inte slutas om 

längre begränsningsperiod än tolv månader. 

Om lokala parter inte överenskommer om annat, skall sådana centrala och 

lokala bestämmelser om arbetstid, arbetsskyldighet och arbetstidsberoende 

ersättningar, som gällde dagen innan ALFA trädde i kraft den 1 januari 1997, 

tas in i lokala avtal vid berörda myndigheter. 

27 § 

Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte för arbetstagare som är stationerade 

utom riket eller för sådana arbetstagare för vilka sjöarbetstidslagen 

gäller. 

Arbetstagare med oreglerad arbetstid 

28 § 

Följande arbetstagare har oreglerad 2) arbetstid. 

• Arbetstagare som enligt enskild överenskommelse med stöd av 14 § i 

detta kapitel har oreglerad arbetstid. 

1) Här avses sådana arbetstagare för vilka RAMA samt 3 kap och 2 kap 5 § 1 mom andra 

stycket i fjärde avd. SA-C eller ATH tillämpades eller skulle ha tillämpats dagen innan ALFA 

trädde i kraft den 1 januari 1997. 

2) För arbetstagare med oreglerad arbetstid gäller inte övriga bestämmelser i detta kapitel och 

inte heller ATL. 

45

• Arbetstagare som med hänsyn till arbetsuppgifter och anställningsvillkor 

har verksledande eller därmed jämförbar ställning. 

• Ledamot i Högsta domstolen, Regeringsrätten, hovrätt, kammarrätt, 

tingsrätt, länsrätt eller hyresnämnd, revisionssekreterare, regeringsrättssekreterare 

eller assessor, fiskal och fiskalsaspirant i hovrätt eller kammarrätt 

samt tingsfiskal och länsrättsfiskal. 

• Åklagare och åklagaraspirant vid åklagarmyndighet. 

• Biskopar och präster. 

• Distriktsveterinärer. 

• Arbetstagare som normalt utför arbete i hemmet eller annars under 

sådana förhållanden att det inte kan anses vara arbetsgivarens uppgift 

att vaka över hur arbetet är ordnat. 

• Arbetstagare vars förläggning av arbetstiden inte kan kontrolleras eller 

som med hänsyn till sina arbetsuppgifter har förtroendet att själva 

disponera sin arbetstid. 

Anmärkning till sista punkten 

När arbetsgivaren bestämmer vilka arbetstagare som skall ha förtroendet att 

själva disponera sin arbetstid, skall han överväga om särskild hänsyn bör tas 

till detta vid bestämmande av lön eller andra anställningsvillkor. 

46

BILAGA 2 

Arbetstidslagen 

SFS nr: 1982:673 Departement/myndighet: Arbetsmarknadsdepartementet 

Rubrik: Arbetstidslag (1982:673) Utfärdad: 1982-06-24 Ändring införd: t o m 

SFS 1998:971 


1 § Denna lag gäller, med de inskränkningar som anges i 2 §, varje verksamhet 

där arbetstagare utför arbete för en arbetsgivares räkning. 

Allmänna skyddsbestämmelser av betydelse för förläggningen av arbetstid 

finns i 2 kap. 1 § arbetsmiljölagen (1977:1160). Särskilda bestämmelser om 

arbetstiden för minderåriga finns i 5 kap. den lagen. Lag (1996:360). 

2 § Lagen gäller inte 

1. arbete som utförs i arbetstagarens hem eller annars under sådana förhållanden 

att det inte kan anses vara arbetsgivarens uppgift att vaka 

över hur arbetet är ordnat, 

2. arbete som utförs av arbetstagare som med hänsyn till arbetsuppgifter 

och anställningsvillkor har företagsledande eller därmed jämförlig ställning 

eller av arbetstagare som med hänsyn till sina arbetsuppgifter har 

förtroendet att själva disponera sin arbetstid, 

3. arbete som utförs i arbetsgivarens hushåll, 

4. fartygsarbete. 

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva 

att lagen skall tillämpas i fråga om fartygsarbete som har undantagits från 

tillämpning av bestämmelserna om vilotid i lagen (1998:958) om vilotid för 

sjömän. Förordning (1998:971). 

3 § Genom kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation 

får göras antingen undantag från lagens tillämpning i dess 

helhet eller avvikelser från bestämmelserna i 5 och 6 §§, 7 § andra stycket, 

8–10 §§, 12–14 §§ samt 15 § andra och tredje styckena. Vidare får raster bytas 

ut mot måltidsuppehåll genom sådana kollektivavtal. 

47

Avvikelser från 8 §, 9 § andra och tredje styckena, 10 § och 13 § får göras 

även med stöd av kollektivavtal som har slutits av en lokal arbetstagarorganisation. 

Sådana avvikelser gäller dock under en tid av högst en månad, 

räknat från dagen för avtalets ingående. 

En arbetsgivare som är bunden av ett sådant kollektivavtal som avses i 

första och andra styckena får tillämpa avtalet även på arbetstagare som inte 

är medlemmar av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen men sysselsätts 

i arbete som avses med avtalet. 

Undantag och avvikelser från lagen enligt denna paragraf får göras endast 

under förutsättning att de inte innebär att mindre förmånliga regler skall 

tillämpas för arbetstagarna än som följer av rådets direktiv 93/104/EG av 

den 23 november 1993 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden. Ett 

avtal är ogiltigt i den utsträckning det innebär att mindre förmånliga regler 

skall tillämpas för arbetstagarna än som följer av direktivet. Lag (1996:360). 

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela 

särskilda föreskrifter för totalförsvaret med avvikelse från denna lag. 

Ordinarie arbetstid och jourtid 

5 § Den ordinarie arbetstiden får uppgå till högst 40 timmar i veckan. 

När det behövs med hänsyn till arbetets natur eller arbetsförhållandena i 

övrigt, får arbetstiden uppgå till 40 timmar i veckan i genomsnitt för en tid 

av högst fyra veckor. 

Veckan räknas från och med måndag, om inte annan beräkning tillämpas på 

arbetsstället. 

6 § Om det på grund av verksamhetens natur är nödvändigt att en arbetstagare 

står till arbetsgivarens förfogande på arbetsstället för att vid behov 

utföra arbete, får jourtid tas ut med högst 48 timmar per arbetstagare under 

en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad. Som jourtid 

anses inte tid då arbetstagaren utför arbete för arbetsgivarens räkning. 

48

Övertid 

7 § Med övertid förstås sådan arbetstid som överstiger ordinarie arbetstid 

enligt 5 § och jourtid enligt 6 §. Om annan ordinarie arbetstid eller jourtid 

gäller på grund av kollektivavtal som har tillkommit i den ordning som 

anges i 3 § första stycket, eller på grund av medgivande om avvikelse av 

arbetarskyddsstyrelsen enligt 19 § 1, skall med övertid i stället förstås sådan 

arbetstid som vid heltidsarbete överstiger ordinarie arbetstid och jourtid enligt 

avtalet eller medgivandet. 

Vid beräkning av övertid skall kompensationsledighet eller annan ledighet 

som förläggs till arbetstagarens ordinarie arbetstid eller jourtid likställas med 

fullgjord ordinarie arbetstid respektive jourtid. 

8 § När det finns särskilt behov av ökad arbetstid, får övertid tas ut med högst 

48 timmar under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad, 

dock med högst 200 timmar under ett kalenderår (allmän övertid). 

9 § Har en natur- eller olyckshändelse eller annan liknande omständighet 

som inte har kunnat förutses av arbetsgivaren vållat avbrott i verksamheten 

eller medfört överhängande fara för sådant avbrott eller för skada på liv, 

hälsa eller egendom, får övertid tas ut för arbete i den utsträckning som 

förhållandena kräver (nödfallsövertid). 

Om det för arbetsstället finns en lokal arbetstagarorganisation inom vars 

avtalsområde arbetet faller, får nödfallsövertid tas ut endast under förutsättning 

att arbetsgivaren snarast underrättar organisationen om övertidsarbetet. 

Nödfallsövertid får inte tas ut under längre tid än två dygn från arbetets 

början utan att tillstånd till arbetet har sökts hos arbetarskyddsstyrelsen. 

Mertid vid deltidsanställning 

10 § Med mertid förstås sådan arbetstid som vid deltidsanställning överstiger 

arbetstagarens ordinarie arbetstid och jourtid enligt anställningsavtalet. 

Bestämmelserna om beräkning av övertid i 7 § andra stycket skall tillämpas 

även vid beräkning av mertid. 

49

När det finns särskilt behov av ökad arbetstid, får mertid tas ut med högst 

200 timmar under ett kalenderår (allmän mertid). Mertid får också tas ut 

med tillämpning av de villkor för nödfallsövertid som anges i 9 §. 

Anteckningar om jourtid, övertid och mertid 

11 § Arbetsgivare skall föra anteckningar om jourtid, övertid och mertid. 

Arbetstagarna har rätt att själva eller genom någon annan tadel av anteckningarna. 

Samma rätt tillkommer fackliga organisationer som företräder arbetstagare 

på arbetsstället. 

Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen 

meddelar föreskrifter om hur anteckningar enligt första stycket skall föras. 

Arbetstidens förläggning 

12 § Alla arbetsgivare som anlitar arbetstagare till arbete annat än tillfälligt 

skall lämna arbetstagarna besked om ändringar i fråga om den ordinarie 

arbetstidens och jourtidens förläggning minst två veckor i förväg. Sådant 

besked får dock lämnas kortare tid i förväg, om verksamhetens art eller 

händelser som inte har kunnat förutses ger anledning till det. 

13 § Alla arbetstagare skall ha ledigt för nattvila. I ledigheten skall ingå tiden 

mellan klockan 24 och klockan 5. 

Avvikelse från första stycket får göras, om arbetet med hänsyn till dess art, 

allmänhetens behov eller andra särskilda omständigheter måste fortgå även 

nattetid eller bedrivas före klockan 5 eller efterklockan 24. 

14 § Arbetstagarna skall ha minst trettiosex timmars sammanhängandeledighet 

under varje period om sju dagar (veckovila). Till veckovilan räknas inte 

beredskapstid då arbetstagaren får uppehålla sig utanför arbetsstället men 

skall stå till arbetsgivarens förfogande för att utföra arbete när behov uppkommer. 

Veckovilan skall så långt möjligt förläggas till veckoslut. 

Undantag från första stycket får göras tillfälligtvis, om det föranleds av något 

särskilt förhållande som inte har kunnat förutses av arbetsgivaren. 

50

15 § Med raster förstås sådana avbrott i den dagliga arbetstiden under vilka 

arbetstagarna inte är skyldiga att stanna kvar på arbetsstället. 

Arbetsgivaren skall på förhand ange rasternas längd och förläggning så noga 

som omständigheterna medger. 

Rasterna skall förläggas så, att arbetstagarna inte utför arbete mer än fem 

timmar i följd. Rasternas antal, längd och förläggning skall vara tillfredsställande 

med hänsyn till arbetsförhållandena. 

16 § Raster får bytas ut mot måltidsuppehåll vid arbetsplatsen, om det är 

nödvändigt med hänsyn till arbetsförhållandena eller med hänsyn till sjukdomsfall 

eller annan händelse som inte har kunnat förutses av arbetsgivaren. 

Sådana måltidsuppehåll räknas in i arbetstiden. 

17 § Arbetsgivaren skall ordna arbetet så att arbetstagarna kan ta de pauser 

som behövs utöver rasterna. 

Om arbetsförhållandena kräver det, får i stället särskilda arbetspauser läggas 

ut. Arbetsgivaren skall i så fall på förhand ange arbetspausernas längd och 

förläggning så noga som omständigheterna medger. 

Pauser räknas in i arbetstiden. 

18 § Utan hinder av 13–17 §§ kan regeringen eller den myndighet som regeringen 

bestämmer, meddela särskilda föreskrifter om arbetstidens förläggning 

vid vägtransporter och luftfart. 

Dispens av arbetarskyddsstyrelsen 

19 § Kan kollektivavtal som avses i 3 § inte träffas får Arbetarskyddsstyrelsen, 

om det finns särskilda skäl, 

1. medge avvikelse från 5 §, 6 §, 9 § andra och tredje styckena och 12 §, 

2. medge undantag från 8 § vad avser begränsningen av övertidsuttag 

under en tid av fyra veckor eller under en kalendermånad, 

3. medge ytterligare övertid utöver allmän övertid med högst 150 timmar 

under ett kalenderår, 

4. medge ytterligare mertid utöver allmän mertid med högst 150 timmar 

under ett kalenderår, 

51

5. medge avvikelse från 13 och 14 §§ samt 15 § andra och tredje styckena. 

Arbetarskyddsstyrelsens beslut enligt denna paragraf får inte innebära att 

mindre förmånliga regler skall tillämpas för arbetstagarna än som följer av 

rådets direktiv 93/104/EG. Detta gäller även tillstånd enligt 9 § tredje stycket. 

Lag (1996:360). 

Tillsyn 

20 § Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen skall utöva tillsyn över 

efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter som meddelas med stöd av 

lagen. Lag (1986:56). 

21 § Tillsynsmyndigheterna har rätt att på begäran få de upplysningar och 

handlingar som behövs för tillsynen. 

För att utöva tillsynen har tillsynsmyndigheterna rätt att komma in på 

arbetsställena. Polisen skall därvid lämna den handräckning som behövs. 

22 § Yrkesinspektionen får meddela de förelägganden eller förbud som behövs 

för efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter som meddelas med 

stöd av lagen. 

I beslut om föreläggande eller förbud kan yrkesinspektionen sätta ut viten. 

Även arbetarskyddsstyrelsen får besluta om åtgärder enligt första och andra 

styckena. 

Straffbestämmelser m m 

23 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms en arbetsgivare som uppsåtligen 

eller av oaktsamhet bryter mot ett föreläggande eller förbud som har 

meddelats med stöd av 22 §. Detta gäller dock inte omföreläggandet eller 

förbudet har förenats med vite. 

24 § Till böter döms en arbetsgivare som uppsåtligen eller av oaktsamhet 

har 

1. utan att avvikelse har gjorts enligt 3 eller 19 § anlitat arbetstagare i strid 

mot 5–10 eller 12–6 §§ eller brutit mot 11 § eller mot föreskrifter som har 

meddelats med stöd av 11 §, 

52

2. lämnat oriktiga uppgifter om förhållanden av vikt, när en tillsynsmyndighet 

har begärt upplysningar eller handlingar enligt 21 § första stycket. 

24 a § En arbetsgivare som tillämpar sådana bestämmelser i ett kollektivavtal 

som strider mot 3 § fjärde stycket skall betala skadestånd för den förlust som 

uppkommer och för den kränkning som har skett. 

Om det är skäligt, kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort. Lag 

(1996:360). 

25 § För en arbetsgivare som inte fullgör sina förpliktelser enligt kollektivavtal 

som avses i 3 §, gäller vad som föreskrivs om påföljd i avtalet eller i lagen 

(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. 

Övertidsavgifter 

26 § Om en arbetsgivare har överträtt bestämmelserna i 8 eller 9 § utan att ha 

stöd i kollektivavtal enligt 3 § eller ha fått dispens enligt 19 §, utgår en 

särskild avgift (övertidsavgift). Avgiften tas ut av den fysiska eller juridiska 

person som utövar den verksamhet i vilken överträdelsen har begåtts. 

Övertidsavgiften utgör för varje timme otillåten övertid och för varje arbetstagare 

som har anlitats i strid mot 8 eller 9 §, en procent av det basbelopp 

enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid den tidpunkt 

då överträdelsen begicks. 

Avgiften kan sättas ned eller efterges om särskilda omständigheter föreligger. 

27 § Frågor om övertidsavgift prövas av allmän domstol efteransökan som 

skall göras av allmän åklagare inom två år från den tidpunkt då överträdelsen 

begicks. I fråga om sådan ansökan gäller bestämmelserna i rättegångsbalken 

om åtal för brott, på vilket inte kan följa svårare straff än böter, och 

bestämmelserna om kvarstad i brottmål. Sedan fem år harförflutit från den 

tidpunkt då överträdelsen begicks, får övertidsavgift ej tas ut. Övertidsavgifter 

tillfaller staten. 

Ett beslut genom vilket någon har på förts en övertidsavgift skall genast 

sändas till länsstyrelsen. Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två 

53

månader från det att beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall 

tas in i beslutet. Om avgiften inte betalas inom denna tid, skall dröjsmålsavgift 

tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. Den obetalda övertidsavgiften 

och dröjsmålsavgift skall lämnas för indriving. Regeringen får 

föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser 

om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga 

fordringar m.m. Indrivningsåtgärder får inte vidtas sedan fem år har förflutit 

från det att beslutet vann laga kraft. Lag (1997:527). 

Överklagande 

28 § Yrkesinspektionens beslut får överklagas hos arbetarskyddsstyrelsen 

genom besvär. 

29 § Arbetarskyddsstyrelsens beslut i ärenden som avses i 19 § 1–4 eller 

beslut om tillstånd enligt 9 § tredje stycket får inte överklagas. 

Andra beslut som arbetarskyddsstyrelsen i särskilda fall har meddelat enligt 

lagen, får överklagas hos regeringen genom besvär. 

Arbetarskyddsstyrelsens beslut om föreskrifter till allmän efterrättelse får inte 

överklagas. 

30 § För att ta till vara arbetstagarnas intresse i ett ärende enligt lagen får 

beslut som avses i 28 eller 29 § överklagas av huvudskyddsombud eller, om 

något sådant ombud inte finns, av annat skyddsombud. Finns det inte något 

skyddsombud, får en arbetstagarorganisation överklaga ett sådant beslut i 

den mån saken rör medlemmarnas intresse och organisationen tidigare har 

yttrat sig i ärendet. 

Om skyddsombud finns bestämmelser i 6 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160). 

31 § Beträffande föreskrifter till allmän efterrättelse får arbetarskyddsstyrelsen 

underställa regeringen frågor av särskild betydelse innan styrelsen meddelar 

beslut i ärendet. 

32 § En tillsynsmyndighet kan förordna att dess beslut skall gälla omedelbart. 

54

Övergångsbestämmelser 

1992:637 

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre föreskrifter gäller dock 

fortfarande i fråga om övertidsavgift som förfallit till betalning före ikraftträdandet. 

55

BILAGA 3 

Kommentar till ändringen i arbetstidslagen med 

anledning av EG-direktivet om arbetstid 

Parterna har i ALFA utnyttjat möjligheter att ersätta arbetstidslagen (ATL) 

helt. Enligt 3 § 4 st ATL får en avvikelse från arbetstidslagen inte medföra att 

mindre förmånliga regler tillämpas för arbetstagare än som följer av EGdirektivets 

minimiregler. 

Förutom de generella undantagen för vissa arbetsområden (se nedan) erbjuder 

EG-direktivet emellertid möjligheter till avvikelse från reglerna genom 

kollektivavtal i enlighet med de förutsättningar för avvikelser som framgår 

av artikel 17.6 i direktivet (se bilaga). 

Förändringarna i ATL torde mot denna bakgrund inte föranleda några förändringar 

i ALFA eftersom ALFA erbjuder ett minst lika högt skyddsvärde 

som arbetstidsdirektivet. 

När myndigheterna träffar lokala avtal om arbetstidsförläggning med stöd 

ALFA måste iakttas att reglerna i det lokala avtalet inte underskrider 

arbetstidsdirektivets skyddsnivå om det inte är så att de aktuella bestämmelserna 

i enlighet med direktivets artikel 17 kan vara föremål för avvikelser. 

Det bör dock uppmärksammas att myndigheterna vid arbetstidsförläggningen 

måste iaktta regeln i arbetstidsdirektivet (artikel 6) som innebär att den genomsnittliga 

arbetstiden inklusive övertid inte får överstiga 48 timmar per 

sjudagarsperiod om inte enskild överenskommelse skett med arbetstagaren 

(artikel 18.1.b). Enligt direktivets huvudregel är beräkningsperioden för veckoarbetstiden 

fyra månader men direktivet ger möjlighet att genom kollektivavtal 

komma överens om en beräkningsperiod upp till tolv månader. ALFA 

innehåller regler om beräkningsperioder (begränsningsperioder). 

När det gäller arbetsgivarens skadeståndsskyldighet beträffande kollektivavtal 

som inte uppfyller direktivets minimikrav (24 a § ATL) kan den omständighet 

att kollektivavtalet slutits före ikraftträdandet av lagändringen inne- 

56

ära att skadeståndet jämkas eller bortfaller, liksom det faktum att arbetstagarorganisationen 

utan invändning godtagit en mot direktivet stridande 

regel (prop 1995/96:162 s. 42). 

Undantag från direktivets tillämpning 

Vid bedömningar av vilka konsekvenser ändringarna i ATL får för det statliga 

området bör det observeras att vissa av de statliga myndigheterna inte 

berörs av reglerna i EG:s arbetstidsdirektiv. 

I enlighet med direktivets artikel 1.3 anges vissa undantag från tillämpningsområdet, 

t ex för luft-, järnvägs-, väg och sjötransporter. Enligt denna artikel 

undantas från tillämpning även arbetsområden som framgår av artikel 

2 i det som kalls för ramdirektivet om arbetsmiljö (89/391/EEG). 

Enligt artikel 2 i detta ramdirektiv framgår att arbetstidsdirektivet inte ska 

tillämpas på sådana offentliga verksamheter där det inte kan undvikas att 

förhållanden som är speciella för dessa verksamheter kommer i konflikt 

med direktivets bestämmelser. Som exempel anges försvaret, polisen och 

viss specifik verksamhet inom civilförsvaret. I dessa fall ska medlemsstaterna 

beakta de allmänna skyddsbestämmelser som ramdirektivet för arbetsmiljö 

ger uttryck för. 

De myndigheter som är undantagna från direktivets tillämpningsområde är 

emellertid inte undantagna från ATL:s eller ALFA:s tillämpningsområde. 

57

Bilaga: EG:s arbetstidsdirektiv 

13.12.93 

393L0104/s 

Europeiska gemenskapernas officiella tidning Nr L 307/18 

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD 

HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV 

med beaktande av Fördraget om upprättandet 

av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 

118a i detta, 

med beaktande av kommissionens förslag1 , 

i samarbete med Europaparlamentet2 , 

med beaktande av Ekonomiska och sociala 

kommitténs yttrande3 , och 

med beaktande av följande: 

Artikel 118a i fördraget föreskriver att rådet 

genom direktiv skall anta minimikrav för att 

främja förbättringar, särskilt inom arbetsmiljöområdet, 

för att trygga bättre hälsa och säkerhet 

för arbetstagarna. 

Enligt artikal 118a bör dessa direktiv inte innebär 

administrativa, finansiella eller lagstiftande 

regler som hämmar skapandet och utvecklingen 

av små och medelstora företag. 

Rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 

om åtgärder för att främja förbättringar av 

arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet4 är 

fullt tillämpligt på de områden som omfattas av 

detta direktiv utan att det påverkar strängare eller 

mer detaljerade bestämmelser i detta. 

I gemenskapens avtal om arbetstagarnas grundläggande 

sociala rättigheter som antogs av de 

11 medlemsstaternas statsöverhuvuden vid Europeiska 

rådets möte i Strasbourg den 9 december 

1989, särskilt punkt 7 första stycket, punkt 

8 och punkt 19 första stycket, fastställdes att: 

”7.Genomförandet av den inre marknaden 

måste leda till förbättringar i levnads- och 

arbetsförhållanden för arbetstagare inom ge- 

58 

RÅDETS DIREKTIV 93/104/EG 

av den 23 november 1993 

om arbetstidens förläggning i vissa avseenden 

menskapen. Denna process bör vara resultatet 

av en tillnärmning av förhållandena 

samtidigt som förbättringar görs, särskilt beträffande 

arbetstidens längd och förläggning 

och beträffande andra anställningsformer än 

tillsvidareanställning, såsom exempelvis 

tidsbegränsad anställning, deltidsanställning, 

tillfällig anställning och säsongsanställning. 

8. Varje arbetstagare i gemenskapen skall ha 

rätt till en viloperiod varje vecka och till en 

årlig betald semester vars längd gradvis bör 

harmoniseras i enlighet med nationell praxis. 

19.Varje arbetstagare skall åtnjuta godtagbara 

säkerhets- och hälsoförhållanden på sin arbetsplats. 

Lämpliga åtgärder skall vidtas för 

att uppnå en större harmonisering av förhållandena 

på detta område samtidigt som förbättringar 

uppnås.” 

Arbetstagarnas säkerhet, hygien och hälsa på 

arbetsplatsen är ett mål som inte bör vara underkastat 

rent ekonomiska hänsyn. 

Detta direktiv är en konkret åtgärd i syfte att införa 

en social dimension på den inre marknaden. 

Att föreskriva minimikrav för arbetstidens förläggning 

kommer sannolikt att förbättra 

arbetsförhållandena för gemenskapens arbetstagare. 

För att trygga hälsa och säkerhet för arbetstagare 

inom gemenskapen bör arbetstagarna ges 

dygnsvila, veckovila och semester av en viss 

minsta längd samt tillräckliga raster. I detta sammanhang 

är det även nödvändigt att sätta en övre 

gräns för veckoarbetstiden. 

Hänsyn bör tas till Internationella arbetsorganisationens 

(ILO) principer när det gäller 

1 EGT nr C 254, 9.10. 1990, s. 4. 

2 EGT nr C 72, 18.3. 1991, s. 95, och beslut av den 27 oktober 1993 (ännu inte offentliggjort i Europeiska 

Gemenskapernas Officiella Tidning). 

3 EGT nr C 60, 8.3. 1991, s. 26. 

4 EGT nr L 183, 29.6. 1989, s. 1.

Nr L 307/18 

393L0104/s 

Europeiska gemenskapernas officiella tidning 13.12.93 

arbetstidens förläggning, inklusive avseende 

nattarbete. 

Beträffande veckovilan bör rimlig hänsyn tas 

till olika kulturella, etniska, religiösa och andra 

faktorer i medlemsstaterna. Det står varje medlemsstat 

helt fritt att avgöra huruvida söndagen 

skall omfattas av veckovilan, och i så fall i vilken 

utsträckning. 

Forskning har visat att människokroppen nattetid 

är känsligare för störningar och även för vissa 

betungande former av arbetsorganisation och att 

långa perioder av nattarbete kan vara hälsovådliga 

för arbetstagare och äventyra säkerheten på 

arbetsplatsen. 

Det finns ett behov av att begränsa arbetstidens 

längd vid perioder av nattarbete, inklusive övertid, 

och att se till att arbetsgivare som regelbundet 

sysselsätter nattarbetande anmäler det till 

de behöriga myndigheterna om dessa begär det. 

Det är viktigt att nattarbetande har rätt till en 

kostnadsfri hälsoundersökning innan de börjar 

anställningen och därefter till regelbundna 

hälsoundersökningar och att de snarast möjligt 

omplaceras till lämpligt dagarbete om de har 

problem med hälsan. 

Natt- och skiftarbetandes kan ha en skadlig inverkan 

på arbetets art och att skyddsåtgärder, 

förebyggande åtgärder och resurser är effektiva. 

Vissa arbetsförhållanden kan ha en skadlig inverkan 

på arbetstagarnas hälsa och säkerhet. 

Arbete som organiseras enligt en viss rytm bör 

ta hänsyn till de allmänna principen om att anpassa 

arbetet till arbetstagaren. 

Med hänsyn till det aktuella arbetets särskilda 

art kan det vara nödvändigt att vidta speciella 

åtgärder beträffande förläggningen av arbetstiden 

inom vissa områden och verksamhet som 

inte omfattas av detta direktiv. 

Med hänsyn till att arbetstidens förläggning antagligen 

medför problem inom företagen verkar 

det önskvärt att tillåta flexibilitet vid tillämpningen 

av vissa bestämmelser i detta direktiv 

samtidigt som man tryggar efterlevnaden av principerna 

om arbetstagarnas hälsa och säkerhet. 

Det är nödvändigt att tillåta att vissa bestämmelser 

beroende på omständigheterna i enstaka 

fall får bli föremål för avvikande tillämpningar 

av medlemsstaterna eller av arbetsmarknadens 

parter. Som allmän regel vid en avvikande tilllämpning 

bör de berörda arbetstagarna ges motsvarande 

kompensationsledighet. 

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE 

AVSNITT 1 

RÄCKVIDD OCH DEFINITIONER 

Artikel 1 

Ändamål och räckvidd 

1. I detta direktiv föreskrivs minimikrav på säkerhet 

och hälsa vid förläggningen av arbetstiden. 

2. Detta direktiv är tillämpligt på 

a) minimitider för dygnsvila, veckovila och 

årlig semester, vidare på raster och begränsning 

av veckoarbetstiden, samt 

b) vissa former av nattarbete, skiftarbete och 

arbetsrytm. 

3. Detta direktiv skall tillämpas inom alla arbetsområden, 

såväl offentliga som privata, i 

den betydelse som avses i artikel 2 i direktiv 

89/391/EEG utan att det påverkar tillämpningen 

av artikel 17 i det här direktivet, med 

undantag för luft-, järnvägs-, väg- och sjötransporter, 

havsfiske liksom annat arbete till 

sjöss samt det arbete som utförs av läkare 

under utbildning. 

4. Bestämmelserna i direktiv 89/391/EEG är fullt 

tillämpliga på de fall som avses i punkt 2 utan 

att det påverkar strängare eller mer detaljerade 

bestämmelser i det här direktivet. 

Artikel 2 

Definitioner 

I detta direktiv används följande beteckningar 

med de betydelser som här anges: 

1. arbetstid: alltid i enlighet med nationell lagstiftning 

eller praxis då arbetstagaren står 

till arbetsgivarens förfogande samt därvid 

utför aktiviteter eller uppgifter. 

59

13.12.93 

393L0104/s 


2. viloperiod: varje period som inte är arbetstid. 

3. natt: varje period om minst sju timmar, bestämd 

enligt nationell lagstiftning, som omfattar 

perioden mellan midnatt och 05.00. 

4. nattarbetande: 

a) varje arbetstagare som normalt utför 

minst tre timmar av sitt dagliga arbete nattetid, 

och 

b) varje arbetstagare som troligen kommer 

att fullgöra en viss del av sin årsarbetstid 

nattetid; denna del bestäms av den berörda 

medlemsstaten 

i) genom nationell lagstiftning efter 

samråd med arbetsmarknadens parter, 

eller 

ii) genom kollektivavtal på nationell eller 

regional nivå. 

5. skiftarbete: varje metod att dela in arbetet i 

skift varigenom arbetstagare avlöser varandra 

vid samma arbetsplatser enligt en viss 

arbetsgång, även då denna är roterande; 

skiften kan vara kontinuerliga eller diskontinuerliga: 

metoden kan medföra att arbetstagare 

måste arbeta vid olika tider under 

en given period av dagar eller veckor. 

6. skiftarbetare: varje arbetstagare vars arbetsschema 

ingår i skiftarbete. 

AVSNITT II 

MINIMIPERIODER FÖR VILA 

– ANDRA BESTÄMMELSER SOM 

ARBETSTIDENS FÖRLÄGGNING 

Artikel 3 

Dygnsvila 

Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som 

behövs för att se till att varje arbetstagare får 

minst 11 timmars sammanhängande ledighet per 

24-timmarsperiod. 

Artikel 4 

Raster 


behövs för att se till att varje arbetstagare – då 

60 

arbetsdagen är längre än sex timmar – får en 

rast. Den närmare utformningen, däribland rastens 

längd och på vilka villkor den ges, skall 

fastställas i kollektivavtal eller, då detta inte 

lyckas, genom nationell lagstiftning. 

Artikel 5 

Veckovila 


behövs för att se till att varje arbetstagare under 

period om sju dagar får minst 24 timmars sammanhängande 

ledighet plus den 11 timmars 

dygnsvila som avses i artikel 3. 

Den minimitid för vila som avses i första stycket 

skall i princip omfatta söndag. 

Om sakliga, tekniska eller arbetsorganisatoriska 

förhållanden berättigar det får en ledighet om 

minst 24 timmar tillämpas. 

Artikel 6 

Begränsning av veckoarbetstiden 


behövs för att åstadkomma att 

1. veckoarbetstiden begränsas genom lagar och 

andra författningar eller genom kollektivavtal, 

2. den genomsnittliga arbetstiden under varje 

sjudagarsperiod inklusive övertid inte överstiger 

48 timmar. 

Artikel 7 

Årlig semester 

1. Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som 

behövs för att se till att varje arbetstagare 

får en årlig betald semester om minst 4 

veckor i enlighet med vad som föreskrivs 

genom nationell lagstiftning eller praxis 

angående rätten till och beviljandet av en 

sådan semester. 

2. Den årliga semestern får inte utbytas mot 

kontant ersättning, utom då anställningen 

avslutas.

Nr L 307/18 

393L0104/s 


AVSNITT III 

NATTARBETE – SKIFTARBETE – 

ARBETSRYTM 

Artikel 8 

Nattarbetets längd 


behövs för att se till att 

1. den normala arbetstiden för nattarbetande 

inte överstiger ett genomsnitt av åtta timmar 

under varje 24-timmarsperiod, 

2. nattarbetande vars arbete innebär särskilda 

risker eller stor fysisk eller mental ansträngning 

inte arbetar mer än åtta timmar inom 

en 24-timmarsperiod när de utför nattarbete. 

För tillämpningen av ovanstående skall arbete 

som innebär särskilda risker eller stor fysisk 

eller mental ansträng definieras genom nationell 

lagstiftning eller praxis eller genom 

kollektivavtal, med hänsyn tagen till nattarbetets 

särskilda konsekvenser och risker. 

Artikel 9 

Hälsoundersökning och omplacering av 

nattarbetande till dagarbete 

1. Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som 


a) nattarbetande har rätt till en fri hälsoundersökning 

innan de börjar anställningen 

och därefter till regelbundna hälsoundersökningar, 

b) nattarbetande som har hälsoproblem som 

kan visas bero på nattarbetet om det är 

möjligt omplaceras till lämpligt dagarbete. 

2. Den kostnadsfria hälsoundersökning som 

avses i punkt 1 a får utföras inom den offentliga 

sjukvården. 

Artikel 10 

Garantier för nattarbete 

Medlemsstaterna får för vissa kategorier av nattarbetande 

meddela särskilda regler enligt villkor 

som fastställs genom nationell lagstiftning 

eller praxis, när det gäller arbetstagare som riskerar 

hälsa eller säkerhet genom sitt nattarbete. 

Artikel 11 

Anmälan om regelbunden sysselsättning 

av nattarbetande 

Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som behövs 

för att se till att arbetsgivare som regelbundet 

sysselsätter nattarbetande anmäler detta till 

de behöriga myndigheterna om dessa begär det. 

Artikel 12 

Skydd av hälsa och säkerhet 

Medlemsstaterna skall vidtaga åtgärder som 


1. nattarbetande och skiftarbetare har ett hälsooch 

säkerhetsskydd som motsvarar arten av 

deras arbete, 

2. skyddsåtgärder och skyddsanordningar för 

nattarbetande och skiftarbetande motsvarar 

dem som finns för andra arbetstagare och att 

dessa är tillgängliga alla tider på dygnet. 

Artikel 13 

Arbetsrytm 


behövs för att se till att en arbetsgivare som avser 

att organisera arbetet enligt en viss rytm tar 

hänsyn till den allmänna principen om att anpassa 

arbetet till arbetstagaren, särskilt i syfte 

att lindra effekterna av monotona arbetsuppgifter 

och arbete i ett i förväg fastställt tempo beroende 

på arbetets art. Arbetsgivaren skall även 

ta hänsyn till kraven på hälsa och säkerhet, särskilt 

beträffande avbrott under arbetstiden. 

AVSNITT IV 

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER 

Artikel 14 

Mer detaljerade gemenskapsbestämmelser 

Bestämmelserna i detta direktiv skall inte tilllämpas 

när andra gemensskapsbestämmelser 

innehåller mer detaljerade krav beträffande vissa 

yrken eller arbeten. 

Artikel 15 

Gynnsammare bestämmelser 

Detta direktiv skall inte påverka medlems 

61

13.12.93 

393L0104/s 


staternas rätt att tillämpa eller införa författningsbestämmelser 

eller en administrativ 

praxis som bättre skyddar arbetstagarnas hälsa 

och säkerhet eller underlättar eller tillåter 

tillämpningen av kollektivavtal som bättre skyddar 

arbetstagarnas hälsa och säkerhet. 

Artikel 16 

Beräkningsperioder 

Medlemsstaterna får föreskiva följande: 

1. För tillämpningen av artikel 5 (veckovila): 

En beräkningsperiod som inte överstiger 14 

dagar. 

2. För tillämpningen av artikel 6 (begränsning 

av veckoarbetstiden): En beräkningsperiod 

som inte överstiger fyra månader. 

De perioder av årlig betald semester som beviljas 

i enlighet med artikel 7 liksom även 

sjukfrånvaro skall inte inkluderas eller skall 

vara neutrala vid beräkningen av genomsnittet. 

3. För tillämpningen av artikel 8 (nattarbetets 

längd): En beräkningsperiod som bestäms 

efter samråd med arbetsmarknadens parter 

på nationell eller regional nivå. 

Om den veckovila på minst 24 timmar som 

avses i artikel 5 faller inom nyssnämnda period 

skall den inte inkluderas vid beräkningen 

av genomsnittet. 

Artikel 17 

Avvikelser 

1. Med iakttagande av den allmänna principerna 

för arbetstagarnas hälsa och säkerhet 

får medlemsstaterna göra avvikelser från artiklarna 

3, 4, 5, 6, 8 eller 16. Avvikelser får 

göras när – med hänsyn till det aktuella arbetets 

särskilda art – arbetstidens längd inte 

mäts eller bestäms i förväg eller kan bestämmas 

av arbetstagarna själva. Detta gäller särskilt 

beträffande 

a) företagsledare eller andra personer med 

självständiga beslutsbefogenheter, 

b) anställda i familjeföretag, eller 

62 

c) arbetstagare som tjänstgör vid religiösa 

ceremonier i kyrkor och religiösa samfund. 

2. Avvikelser får fastställas genom lagstiftning 

eller andra författningsbestämmelser eller 

genom kollektivavtal under förutsättning att 

de berörda arbetstagarna ges motsvarande 

kompensationsledighet eller – i undantagsfall 

när det av objektiva skäl inte är möjligt 

att bevilja sådan kompensationsledighet – att 

arbetstagarna erbjuds lämpligt skydd. 

2.1Avvikelser från artiklarna 3, 4, 5, 8 och 16 

får göras 

a) i fråga om långt avstånd mellan arbetstagarens 

bostad och arbetsplats eller då 

arbetstagarens olika arbetsplatser ligger 

långt ifrån varandra, 

b) i fråga om säkerhets- och övervakningsarbeten 

när permanent närvaro krävs för 

att skydda egendom eller personer, särskilt 

i fråga om säkerhetsvakter, vaktmästare 

eller vaktbolag, 

c) i fråga om arbeten som kräver en kontinuitet 

i servicen eller produktionen, särskilt 

i) service i form av reception, behandling 

eller vård på sjukhus och liknande 

inrättningar, institutioner eller 

fängelser, 

ii) hamn- eller flygplatsarbete, 

iii) press, radio, television, filmproduktion, 

post- och telekommunikationer, 

ambulans, brand- och civilförsvar, 

iv) produktion och distribution av gas, 

vatten och el, sophämtning och sopförbränningsanläggningar, 

v) industrier i vilka arbetet inte kan avbrytas 

av tekniska skäl, 

vi) forsknings- och utvecklingsarbete, 

vii) jordbruk; 

d) på områden inom vilka de förekommer 

förutsägbara arbetstoppar, särskilt

Nr L 307/18 

393L0104/s 


i) jordbruk, 

ii) turism, 

iii) postservice. 

2.2Avvikelser från artiklarna 3, 4, 5, 8 och 16 

får göras 

a) under de omständigheter som beskrivs i 

artikel 5.4 i direktiv 89/391/EEG, 

b) vid olycksfall eller då risken för olycksfall 

är överhängande. 

2.3Avvikelser från artiklarna 3 och 5 får göras 

a) i fråga om skiftarbete varje gång ett nytt 

skift går på och inte kan ta en dygnsvila 

eller veckovila mellan slutet av ett skift 

och början av nästa, 

b) i fråga om arbete som delas upp i perioder 

under dagens lopp, särskilt städarbete. 

3. Avvikelser får göras från artiklarna 3, 4, 5, 8 

och 16 genom kollektivavtal på nationell eller 

regional nivå eller genom kollektivavtal 

på en lägre nivå om det tillåts genom sådana 

avtal. 

De medlemsstater som saknar ett system för 

kollektivavtal på nationell eller regional nivå 

i de fall som omfattas av detta direktiv, och 

vidare de medlemsstater som för detta ändamål 

har en särskild lagstiftning får inom ramen 

för sådan lagstiftning – i enlighet med 

nationell lagstiftning eller praxis – tillåta avvikelser 

från artiklarna 3, 4, 5, 8 och 16. Detta 

får ske genom kollektivavtal på lämplig nivå. 

De avvikelser som avses i första och andra 

styckena skall tillåtas på villkor att motsvarande 

kompensationsledighet beviljas de 

berörda arbetstagarna eller – i undantagsfall, 

när det inte är möjligt att bevilja sådan ledighet 

av objektiva skäl – att de berörda arbetstagarna 

ges lämpligt skydd. 

Medlemsstaterna får föreskriva om 

– hur arbetsmarknadens parter skall tillämpas 

denna punkt, och 

– tillämpningen av de bestämmelser i kollektivavtal 

som sluts i enlighet med detta 

stycke på andra arbetstagare i enlighet 

med nationell lagstiftning eller praxis. 

4. Den möjlighet att göra avvikelser från artikel 

16.2 som föreskrivs i andra stycket, punkterna 

2.1 och 2.2 och artikel 17.3 får inte leda 

till en längre beräkningsperiod än sex månader. 

Under iakttagande av de allmänna principerna 

om skyddet av arbetstagarnas hälsa och 

säkerhet skall dock medlemsstaterna ha möjlighet 

att – av sakliga, tekniska eller arbetsorganisatoriska 

skäl – tillåta kollektivavtal 

om beräkningsperioder som inte överstiger 

12 månader. 

Före utgången av en period om sju år från 

den dag som anges i artikel 18.1 a skall rådet 

på förslag från kommissionen, åtföljt av 

en utvärdering, på nytt granska bestämmelserna 

i denna punkt och besluta om ett lämpligt 

förfarande. 

Artikel 18 

Slutbestämmelser 

1. a) Medlemsstaterna skall anta de lagar och 

andra författningar som är nödvändiga för 

att följa detta direktiv senast den 23 november 

1996 eller se till att arbetsmarknadens 

parter senast den dagen genom 

överenskommelse fastställer de nödvändiga 

bestämmelserna varvid medlemsstaterna 

skall se till att de alltid kan garanteras 

att direktivets bestämmelser efterlevs. 

b) i) En medlemsstat skall dock ha möjlighet 

att inte tillämpa artikel 6 varvid 

medlemsstaten dock skall respektera de 

allmänna principerna om skydd av 

arbetstagarnas hälsa och säkerhet och 

vidta de åtgärder som behövs för att se 

till att 

– ingen arbetsgivare kräver att en arbetstagare 

arbetar mer än 48 timmar under en 

period om sju dagar, beräknad som ett 

genomsnitt för den beräkningsperiod som 

avses i artikel 16.2, såvida han inte först 

har fått arbetstagarens medgivande, 

63

13.12.93 

393L0104/s 


64 

– ingen arbetstagare tillfogas skada av sin 

arbetsgivare på grund av att han inte är 

beredd att ge sitt samtycke att utföra sådant 

arbete, 

– arbetsgivaren för aktuella noteringar om 

alla arbetstagare som utför sådant arbete, 

– att noteringarna ställs till de behöriga 

myndigheternas förfogande och att dessa 

– av skäl som rör arbetstagarnas hälsa 

eller säkerhet – kan förbjuda eller begränsa 

möjligheten att överskrida begränsningen 

av veckoarbetstiden, 

– arbetsgivaren på begäran ger de behöriga 

myndigheterna information om fall då arbetstagare 

har gått med på att utföra arbete 

som överskrider 48 timmar under en 

period om sju dagar, beräknad som ett genomsnitt 

under den beräkningsperiod som 

avses i artikel 16.2 

Före utgången av en period om sju år från 

den dag som avses i a skall rådet på förslag 

från kommissionen, åtföljt av en utvärdering, 

på nytt granska bestämmelserna 

i punkt i och besluta om ett lämpligt 

förfarande. 

ii) På samma sätt skall medlemsstaterna 

ha möjlighet att i fråga om tillämpningen 

av artikel 7 utnyttja en övergångsperiod 

som inte överstiger tre år från den dag 

som avses i a, under förutsättning att under 

övergångsperioden 

– varje arbetstagare får tre veckors årlig 

betald semester i enlighet med de villkor 

som föreskrivs för rätten till och beviljandet 

av semester genom nationell lagstiftning 

eller praxis, och 

– treveckorsperioden av årlig betald semester 

inte utbyts mot kontant ersättning, 

utom när anställningen upphör. 

c) Medlemsstaterna skall genast anmäla 

detta till kommissionen. 

2. När medlemsstaterna antar de bestämmelser 

som avses i punkt 1 skall dessa innehålla 

en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas 

av en sådan hänvisning när de offentliggörs. 

Närmare föreskrifter om hur hänvisningen 

skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda. 

3. Utan att det påverkar medlemsstaternas rätt 

att med hänsyn till förändrade omständigheter 

anta olika bestämmelser inom 

arbetstidens område, så länge de minimikrav 

som föreskrivs i detta direktiv följs, skall 

tillämpningen av detta direktiv inte utgöra 

skäl att sänka den allmänna nivån för det 

skydd som erbjuds arbetstagarna. 

4. Medlemsstaterna skall till kommissionen 

överlämna texterna till bestämmelser i nationell 

lagstiftning som redan antagits eller 

skall antas inom det område som omfattas 

av detta direktiv. 

5. Medlemsstaterna skall vart femte år till kommissionen 

inge en rapport om den praktiska 

tillämpningen av bestämmelserna i detta direktiv 

med bifogande av synpunkter från arbetsmarknadens 

parter. 

Kommissionen skall informera Europaparlamentet, 

rådet, Ekonomiska och social 

kommittén och Rådgivande kommittén för 

arbetarskyddsfrågor om detta. 

6. Vart femte år skall kommissionen till Europaparlamentet, 

rådet och Ekonomiska och sociala 

kommittén avge en rapport om tillämpningen 

av detta direktiv med hänsyn till 

punkt 1, 2, 3, 4 och 5. 

Artikel 19 

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna. 

Utfärdat i Bryssel den 23 november 1993. 

På rådets vägnar 

M. SMET 

Ordförande

BILAGA 4 

Årsarbetstidens längd – sammanställning 

Enligt ALFA är veckoarbetstiden för heltidsarbetande arbetstagare med 

kontorsarbetstid i genomsnitt 39 timmar och 45 minuter de veckor ingen 

helgdag infaller måndag–fredag. Vid jämn förläggning av arbetstiden måndag–fredag 

är därmed en normalarbetsdag 7 timmar och 57 minuter. 

Vid säsongsanpassad arbetstid är det nödvändigt att känna till det totala 

antalet arbetstimmar som ska förläggas under året. Antalet arbetstimmar 

varierar mellan åren, bland annat beroende av hur många helgdagar som 

infaller måndag–fredag. Årsarbetstiden måste därför beräknas för varje enskilt 

år. 

Årsarbetstiden beräknad brutto, det vill säga inklusive semesterdagar, för 

åren 1999 och 2000 framgår av följande sammanställning. 

Årsarbetstidens längd 1999 och 2000 

År Årsarbetstid 

– utan minskning för förkortade – med minskning för förkortade 

arbetsdagar arbetsdagar 

1999 2003 timmar och 24 minuter 1989 timmar och 24 minuter 

2000 1995 timmar och 27 minuter 1985 timmar och 27 minuter 

65

BILAGA 5 

Beräkning av årsarbetstiden 

Bruttoårsarbetstiden för heltidsarbetande arbetstagare med kontorsarbetstid 

kan beräknas enligt följande modell: 

Multiplicera antalet hela veckor under året (51 eller 52 veckor) med 39,75 

timmar (39 timmar och 45 minuter). 

Lägg till 7,95 timmar (7 timmar och 57 minuter) för de dagar från måndag till 

fredag som eventuellt tillkommer före och efter de hela veckorna. 

Dra i från 39,75 timmar (5 x 7,95) för de fem helgdagar och andra arbetsfria 

dagar som alltid infaller måndag–fredag. Dessa är långfredag, annandag 

påsk, kristi himmelfärdsdag, annandag pingst och midsommarafton. 

Dra i från 7,95 timmar för var och en av de helgdagar och andra arbetsfria 

dagar som infaller på fasta datum och som infaller måndag–fredag under 

det aktuella året. Maximalt är det sju dagar: nyårsdagen, trettondedag jul, 

första maj, julafton, juldagen, annandag jul och nyårsafton. 

Enligt ALFA ska den ordinarie arbetstiden minskas med 2 respektive 4 timmar 

för följande arbetsdagar: trettondedagsafton, skärtorsdagen, den 30 april, 

dagen före alla helgons dag samt den 23 december som infaller på en fredag. 

Hänsyn till detta kan tas redan när årsarbetstiden beräknas. Om så sker 

är det viktigt att inte minskningarna dubbelräknas genom att de aktuella 

arbetsdagarna förkortas även efter det att arbetstiden har förlagts. 

Om en kortare begränsningsperiod än ett år tillämpas kan normarbetstiden 

för den aktuella tidsperioden beräknas på motsvarande sätt. Alternativt kan 

man helt enkelt räkna antalet arbetsdagar vid kontorsarbetstid i almanackan 

under den aktuella perioden. 

På följande sidor visas beräkningar av årsarbetstidens längd för åren 

1999 och 2000. 

66

Årsarbetstid 1999 

Veckor/dagar Timmar 

1 Hela veckor: 

51 x 39,75 = 2027,25 

2 Dagar före/efter hela veckor (måndag–fredag) 

Fredag 1 januari 

Måndag 27 december 

Tisdag 28 december 

Onsdag 29 december 

Torsdag 30 december 

Fredag 31 december 

6 x 7,95 = 47,70 

3 Helgdagar/arbetsfria dagar med fasta veckodagar: –39,75 

4 Helgdagar/arbetsfria dagar med fasta datum: 

Nyårsdagen (fredag) –7,95 

Trettondedag jul (onsdag) –7,95 

Första maj (lördag) – 

Julafton (fredag) –7,95 

Juldagen (lördag) – 

Annandag jul (söndag) – 

Nyårsafton (fredag) –7,95 

Årsarbetstid utan minskning för förkortade arbetsdagar: 2003,40 

2 003 timmar och 24 minuter = 252 arbetsdagar à 7,95 timmar 

67

5 Förkortade arbetsdagar 

1. Trettondedagsafton: 4 timmar (tisdag) –4,00 

2. Skärtorsdagen: 2 timmar –2,00 

3. Den 30 april som infaller på en 

a) måndag–torsdag: 2 timmar – 

b) fredag: 4 timmar (fredag) –4,00 

4. Dagen före alla helgons dag: 4 timmar (alltid fredag) –4,00 

5. Den 23 december som infaller på en fredag: 

4 timmar (torsdag) – 

68 

Totalt 1989,40 

Årsarbetstid 1999 = 1 989 timmar och 24 minuter

Årsarbetstid år 2000 

Veckor/dagar Timmar 

1 Hela veckor: 

52 x 39,75 = 2067,00 

2 Dagar före/efter hela veckor (måndag–fredag) 

0 x 7,95 = 0,00 

3 Helgdagar/arbetsfria dagar med fasta veckodagar: –39,75 

4 Helgdagar/arbetsfria dagar med fasta datum: 

Nyårsdagen (lördag) – 

Trettondedag jul (torsdag) –7,95 

Första maj (måndag) –7,95 

Julafton (söndag) – 

Juldagen (måndag) –7,95 

Annandag jul (tisdag) –7,95 

Nyårsafton (söndag) – 

Arbetstid utan minskning för förkortade arbetsdagar: 1995,45 

1 995,45 timmar = 251 arbetsdagar à 7,95 timmar 

5 Förkortade arbetsdagar 

1. Trettondedagsafton: 4 timmar (onsdag) –4,00 

2. Skärtorsdagen: 2 timmar –2,00 

3. Den 30 april som infaller på en 

a) måndag–torsdag: 2 timmar (söndag) – 

b) fredag: 4 timmar – 

4. Dagen före alla helgons dag: 4 timmar (alltid fredag) –4,00 

5. Den 23 december som infaller på en fredag: 

4 timmar (lördag) – 

Totalt 1985,45 

årsarbetstid år 2000 = 1 985 timmar och 27 minuter 

69

BILAGA 6 

Beräkning av den genomsnittliga veckoarbetstiden vid 

övergången från sommar- och vinterarbetstid 

I ALFA uttrycks arbetstidens längd som ett genomsnittligt antal timmar per 

vecka under ett år i stället för som i de tidigare sektoravtalen (SA-C m fl) där 

arbetstiden var 40 timmar och 50 minuter per vecka under ”vintertid” och 37 

timmar och 30 minuter per vecka under ”sommartid”. Arbetstidens längd 

under året är dock oförändrad och den genomsnittliga arbetstiden per vecka 

med utgångspunkt från sektoravtalen kan beräknas på följande sätt. Notera 

att den redovisade arbetstiden är ”bruttoberäknad” vilket innebär att tid för 

semester och helgdagar inte har räknats bort. 

Genomsnittlig veckoarbetstid för kontorsarbetande enligt 

sektoravtalen 

Vintertid, 8,167 timmar per dag, september–april 

242 dagar/7 = 34,571 veckor 

34,571 veckor x 5 dagar x 8,167 timmar =1411,667 

Skottår, vart fjärde år, sannolikhet infalla på vardag 5/7 

0,25 x 5/7 x 8,167 = 1,458 

Sommartid, 7,5 timmar per dag, maj–augusti 

123 dagar/7 = 17,571 veckor 

17,571 veckor x 5 dagar x 7,5 timmar = 658,929 

Genomsnittlig bruttoarbetstid i timmar per år 2072,054 

Genomsnittligt antal veckor per år 

365 dagar plus skottår vart fjärde år/sju dagar per vecka 

(365+0,25)/7 = 52,179 

Genomsnittlig veckoarbetstid 

2072,054 timmar/52,179 veckor = 39,711 

39,711 timmar avrundas till 39 timmar och 45 minuter 

70

BILAGA 7 

Beräkning av frånvaro vid koncentrerad deltid 

Ordinarie arbetstidens längd under år 1999 för arbetstagare som har 

veckoarbetstiden 39 tim 45 min under hela året 

Tjänst- Normal vecka Vecka Vecka Vecka Vecka 1 april, 5 jan, 

göringens 1 14, 19, 13 17, 44 30 april, 

omfatt- 21, 25, 5 nov 

ning 51, 52 (–2 tim) (–4 tim) 

Vecka 

tim/ kvot tim/ kvot tim/ tim/ kvot tim/ kvot tim/ tim/ 

min min min min min min min 

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 

100% 39.45 7.57 27.48 – 31.48 29.48 – 35.45 – 5.57 3.57 

90% 35.46 7.09 25.00 6.15 28.36 26.49 6.42 32.09 6.26 5.21 3.33 

80% 31.48 6.21 22.14 5.34 25.24 23.52 5.57 28.34 5.43 4.45 3.10 

75% 29.49 5.58 20.50 5.12 23.52 22.21 5.35 26.50 5.22 4.27 2.58 

70% 27.50 5.34 19.28 4.52 22.16 20.25 5.06 25.01 5.00 4.10 2.45 

65% 25.50 5.10 18.04 4.31 20.40 19.22 4.50 23.14 4.39 3.52 2.34 

60% 23.51 4.46 16.40 4.10 19.04 17.52 4.28 21.26 4.17 3.34 2.22 

50% 19.53 3.59 13.54 3.28 15.56 14.54 3.43 17.54 3.35 2.58 1.58 

40% 15.54 3.10 11.07 2.47 12.40 11.55 2.59 14.15 3.11 2.23 1.35 

1) Då arbetstagare med koncentrerad tjänstgöring är frånvarande gäller arbetstidskvoten i kolumn 3 

71

Ordinarie arbetstidens längd under år 1999 för arbetstagare som har arbetstiden 

40 tim 50 min under september–april resp 37 tim 30 min under maj–augusti 

72 

Tjänstg- Jan–april, Maj–aug Vecka Vecka Vecka Vecka Vecka Vecka 1 april, 5 jan, 

omfattn. sept–dec 1 14, 51, 13 19, 21 35 17, 44 30 apr. 

52 25 5 nov. 

Vecka Vecka 1) 2) 

tim/ kvot tim/ kvot tim/ kvot tim/ tim/ kvot tim/ tim/ kvot tim/ kvot tim/ tim/ 

min min min min min min min min min 

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 

100% 40.50 8.10 37.30 7.30 28.40 – 32.40 30.40 – 30.00 39.30 – 36.50 – 6.10 4.10 

90% 36.45 7.21 33.45 6.45 25.48 6.27 29.24 27.36 6.54 27.00 35.35 7.07 33.05 6.37 5.33 3.45 

85% 34.40 6.57 31.55 6.23 24.22 6.05 27.46 26.04 6.31 25.30 33.35 6.43 31.18 6.16 5.14 3.32 

80% 32.40 6.32 30.00 6.00 22.56 5.44 26.08 24.32 6.08 24.00 31.40 6.20 29.28 5.54 4.56 3.20 

75% 30.35 6.07 28.10 5.38 21.30 5.23 24.28 23.00 5.45 22.32 29.40 5.56 27.35 5.31 4.38 3.07 

70% 28.25 5.43 26.15 5.15 20.04 5.00 22.52 21.28 5.22 21.00 27.40 5.32 25.45 5.09 4.19 2.55 

65% 26.30 5.18 24.20 4.52 18.38 4.40 21.12 19.56 4.59 19.28 25.40 5.08 23.56 4.47 4.00 2.42 

60% 24.30 4.54 22.30 4.30 17.12 4.18 19.36 18.24 4.36 18.00 23.45 4.45 22.06 4.25 3.42 2.30 

50% 20.25 4.05 18.45 3.45 14.20 3.35 16.20 15.20 3.50 15.00 19.45 3.57 18.25 3.41 3.05 2.05 

40% 16.20 3.16 15.00 3.00 11.28 2.52 13.04 12.16 3.04 12.00 15.50 3.10 14.44 2.56 2.28 1.40 


2) Beträffande kvot se kolumn 5

Ordinarie arbetstidens längd under år 2000 för arbetstagare som har 

veckoarbetstiden 39 tim 45 min under hela året 

Tjänst- Normal Vecka Vecka Vecka Vecka Vecka 52 20 april, 5 jan, 

göringens vecka 1 17, 18, 16 44 3 nov 

omfatt- 22, 24, 

ning 25 (–2 tim) (–4 tim) 

Vecka 1) 1) 

tim/ kvot tim/ kvot tim/ tim/ kvot tim/ kvot tim/ tim/ tim/ 

min min min min min min min min 

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 

100% 39.45 7.57 27.48 – 31.48 29.48 – 35.45 – 23.51 5.57 3.57 

90% 35.46 7.09 25.00 6.15 28.36 26.49 6.42 32.09 6.26 21.27 5.21 3.33 

80% 31.48 6.21 22.14 5.34 25.24 23.52 5.57 28.34 5.43 19.03 4.45 3.10 

75% 29.49 5.58 20.50 5.12 23.52 22.21 5.35 26.50 5.22 17.54 4.27 2.58 

70% 27.50 5.34 19.28 4.52 22.16 20.25 5.06 25.01 5.00 16.42 4.10 2.45 

65% 25.50 5.10 18.04 4.31 20.40 19.22 4.50 23.14 4.39 15.30 3.52 2.34 

60% 23.51 4.46 16.40 4.10 19.04 17.52 4.28 21.26 4.17 14.18 3.34 2.22 

50% 19.53 3.59 13.54 3.28 15.56 14.54 3.43 17.54 11.57 3.35 2.58 1.58 

40% 15.54 3.10 11.07 2.47 12.40 11.55 2.59 14.15 3.11 09.30 2.23 1.35 


73

Ordinarie arbetstidens längd under år 2000 för arbetstagare som har arbetstiden 

40 tim 50 min under september–april resp 37 tim 30 min under maj–augusti 

74 

Tjänstg- Jan–april, Maj–aug Vecka Vecka Vecka Vecka Vecka Vecka Vecka 20 5 jan., 

omfattn. sept–dec 1 17 16 19, 22 35 44 52 3 nov. 

52 24, 25 

Vecka Vecka 1) 2) 1) 

tim/ kvot tim/ kvot tim/ kvot tim/ tim/ kvot tim/ tim/ kvot tim/ kvot tim/ tim/ tim/ 

min min min min min min min min min min 

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 

100% 40.50 8.10 37.30 7.30 28.40 – 32.40 30.40 – 30.00 38.10 – 36.50 – 24.30 6.10 4.10 

90% 36.45 7.21 33.45 6.45 25.48 6.27 29.24 27.36 6.54 27.00 35.35 7.07 33.05 6.37 22.03 5.33 3.45 

85% 34.40 6.57 31.55 6.23 24.22 6.05 27.46 26.04 6.31 25.30 33.35 6.43 31.18 6.16 20.51 5.14 3.32 

80% 32.40 6.32 30.00 6.00 22.56 5.44 26.08 24.32 6.08 24.00 31.40 6.20 29.28 5.54 19.36 4.56 3.20 

75% 30.35 6.07 28.10 5.38 21.30 5.23 24.28 23.00 5.45 22.32 29.40 5.56 27.35 5.31 18.21 4.38 3.07 

70% 28.25 5.43 26.15 5.15 20.04 5.00 22.52 21.28 5.22 21.00 27.40 5.32 25.45 5.09 17.09 4.19 2.55 

65% 26.30 5.18 24.20 4.52 18.38 4.40 21.12 19.56 4.59 19.28 25.40 5.08 23.56 4.47 15.54 4.00 2.42 

60% 24.30 4.54 22.30 4.30 17.12 4.18 19.36 18.24 4.36 18.00 23.45 4.45 22.06 4.25 14.42 3.42 2.30 

50% 20.25 4.05 18.45 3.45 14.20 3.35 16.20 15.20 3.50 15.00 19.45 3.57 18.25 3.41 12.15 3.05 2.05 

40% 16.20 3.16 15.00 3.00 11.28 2.52 13.04 12.16 3.04 12.00 15.50 3.10 14.44 2.56 9.48 2.28 1.40 


2) Beträffande kvot se kolumn 5

Ytterligare exemplar kan beställas från 

Svensk Specialdistribution 

Finspångsgatan 51, 163 53 Spånga 

Tel 08-795 23 65 • Fax 08-760 58 95 

Postadress: Box 16386, 103 27 Stockholm 

Besöksadress: Klara Södra Kyrkogata 1 

Tel: 08-700 13 00, Fax: 08-10 15 52

31649 Arbetstider - Arbetsgivarverket

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?